Det är inget dåligt namn, Sverigedemokraterna. Sverige och demokrati. Det finns flera partier med demokrati i namnet, kristdemokrater, liberaldemokrater, socialdemokrater.
Vi har dock inte centerdemokrater, miljödemokrater eller moderatdemokrater.
Jag får ju erkänna att jag trots vårt goda samarbete i alliansen har svårt för ordet "moderat". Vilken politisk signal ligger i detta anomyma ord? Varför inte lika gärna kalla sig "lagom", vilket kanske egentligen är syftet...
Lagomdemokrater..., kanske en namnmöjlighet för f.d kommunister?
Nåja, jag har länge starkt tvekat över om det politiska etablissemangets i Sveriges utfrysning och isolering av Sverigedemokarterna är rätt väg, eller om detta snarare är bästa hjälpen för dem att som "underdog" öka sitt röststöd.
Självklart måste partier granskas efter sitt program och sin krav, och går dessa över alla gränser, då gäller avståndstagande och ingen dialog. Men håller sig partiet t ex kommunalt inom någotsånär anständiga ramar och har ett betydande röststöd, då kan ändå någon form av dialog och samarbete i sakfrågor vara bättre än att frysa ut. Genom utfrysning slipper partiet ta något som helst ansvar och "underdogs" har alltid en icke föraktlig röstpotential. Tvingas man ta ansvar blir man ett mer vanligt parti som får bekänna färg i den rätt svåra politiska vardagen, och man kan inte surfa vidare på de enkla slagorden utan att ha ansvar för någonting.
Genom att Samlingspartiet - inte så mycket bättre och tydligare namn än moderaterna -glädjande nog orienterat sig en bra bit in mot mitten, har ett utrymme lämnats på högerkanten vilket gör att det tyvärr kan finnas en potential för Sdemokraterna. Ja, inte social eller krist utan sverige, men det förstår ni säkert.
Jag tror alltså på att ta debatten med även populistiska partier, men på rätt sätt och att på det kommunala planet även kunna ha ett visst samarbete, givet att deras politik håller sig inom "anständiga ramar".
lördag, april 14, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Kanske för att jag själv en gång i tiden var engagerad i ett litet mobbat kommunalt parti med samverkan som ledstjärna, tar jag alltid instinktivt parti för alla partier som mobbas. Inte i sympati för deras åsikter men för deras rätt att framföra dem. Mötesfrihet och att åsikter måste kunna mötas och brytas är en självklarhet.
Skicka en kommentar