Det var en rätt intressant hearing idag, och det känns bra att ha tagit intiativet till den. Tonläget var, delvis av naturliga skäl, lägre än i bordläggningsdebatten nyligen.
Björn Rosengren från Tele2.. ville garantera sina kunder frihet från risken för avlyssning. Tyvärr är det nog i dagens värld omöjligt att utfärda sådana garantier. "Signalspaning" bedrivs av hackers och av underrättelsetjänster i olika länder. Telefonsamtal och epost slussas ibland från kabel/tråd och upp i etern och tillbaka, ibland in i angränsande länder och sedan åter till Sverige.
Även om Sverige skulle lägga ned sin signalspaning kan säkert andra länders underrättelsetjänster vittja en hel del kommunikation som passerar landsgränserna.
Nu handlar det om enorma mängder kommunikation så störst risk för att drabbas av avlyssning löper säkert de som t ex tillhör Al Quaida och liknande sammanslutningar eller samtalar med dem om terrordåd, och de som hotar eller vill skada våra soldater inom eller utom landet.
Sverige bygger nu in starka åtgärder för att så långt möjligt trygga integriteten vid den signalspaning som ska bedrivas. Vi redovisar öppet hur regelverken ska utformas och hur den praktiska verkligheten ska fungera. I många andra länder är säkert öppenheten inte lika stor.
Thomas Bodström lyfte två frågor; dels att formuleringen "yttre hot" borde begränsas till "yttre väpnade hot" och dels om inte kontrollorganen kunde utformas ännu lite bättre. Vi får väl se vad s kommer med för förslag, hittils har de nöjt sig med att avslå förslaget och tala om en stor parlamentarisk utredning.
Min fråga vid hearingen var just om den handlingsförlamning som s-regeringen visat i denna fråga, och som lett till att säkerheten för Sverige och t ex våra utlandssoldater är sämre än den bör vara. Skulle passiviteten fortsätta ytterligare flera år genom även nu socialdemokraternas agerande tar de på sig ett mycket stort ansvar.
I frågor som rör landets säkerhet bör strävan vara att finna breda majoriteter. Jag tycker ändå att hearingen var ett litet steg åt rätt håll, och jag och Karin Nilsson (c) talade båda för den kontrollstation från integritetsskyddssynpunkt som skulle kunna byggas in i riksdagsbeslutet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det presenterades flera dimridåer under dagens hearing.
1) FRA kommer inte att lagra all kommunikation.
Detta är en halvsanning, eftersom FRA ges möjlighet att lagra enorma mängder trafikuppgifter: vem har haft kontakt med vem och när. Ni ledamöter verkar inte riktigt ha förstått detta. Även moster Agdas utlandskontakter riskerar att lagras. Innehållet sparas kanske inte, men kontaktuppgifterna kommer att kunna lagras för evig tid.
2) Säkerheten för våra soldater utomlands försämras om propositionen bordläggs.
Mycket tveksamt. Trådinhämtningen kommer att ha högst marginell betydelse för detta. Vi kan ta Afghanistan som exempel. Studera gärna hur kommunikationsnäten ser ut där borta. Det är framför allt satellitburen trafik som gäller. Den kommer man troligen åt från Sverige. Dessutom: Det bästa skyddet får man oftast genom eterspaning på plats. Det är mycket vanligt att det är just luftburen trafik som dominerar i krisområden.
Det eventuella mervärde som kabelspaning skulle ge, torde vara försumbart. Detta vet även FRA.
3) FRA kan inte spana mot enskilda telefon- eller internetabonnemang.
Fel. FRA har redan avslöjat att sökbegrepp kan utgöras av telefonnummer, IP-nummer, e-postadresser osv.
4) Försvarsunderrättelseverksamhet syftar inte till att kartlägga enskilda.
Fel. Här räcker det kanske med att citera integritetskommittén. Man konstaterar nämligen att verksamheten "berör enskilda i stor omfattning". Thomas Bodströms, Anne Rambergs och Anders Erikssons inlägg var också mycket klarläggande på den här punkten.
5) Inrikestrafik kommer inte att inhämtas, eftersom inga positiva sökbegrepp kommer att ge träff i detta flöde.
Fel. Självklart kommer även positiva sökbegrepp ibland ge träff i inrikestrafik. Filtrering med nyckelord kommer aldrig att ha perfekt träffsäkerhet. Dessutom kommer det ju att finnas svenska sökbegrepp. Inte heller alla nummerserier är så unika att de bara träffar det eftersökta.
Det framgick också idag att tillsynen av FRA har varit mycket bristfällig. Detta är oroväckande, eftersom man under en följd av år lämnat direkt stöd till brottsbekämpande myndigheter.
Det nu aktuella förslaget syftar givetvis till att lagreglera FRA. Men på samma gång utvidgar man FRA:s mandat. Myndighetes verksamhet är i behov av en grundlig genomlysning. Denna bör rimligen utföras innan man ens diskuterar att sätta nya signalspaningsverktyg i händerna på regeringen. Någon utredning av FRA från integritetssynpunkt har aldrig gjorts, vilket är anmärkningsvärt.
Det finns alltför många obesvarade frågor: Hur omfattande har FRA:s eterspaning varit? I hur hög grad har den varit riktad mot den egna befolkningen? Har man fångat upp inrikes trafik? Vilka personuppgifter har man registrerat? Hur har man beaktat proportionalitetsprincipen? Har verkamheten utövats i enlighet med Europakonventionen?
Vi behöver tydliga svar på dessa frågor. Om propositionen bordläggs finns det också tid att utreda detta, t.ex. genom tillsättandet av en sanningskommission.
Komplettering till föregående:
6) Förhandsgranskning av 250 000 sökbegrepp låter sig inte göras.
Halvsanning. Diskussionen gäller förhandsgranskning av sökbegrepp inom inriktningar som emanerar från brottsbekämpande myndigheter. Nog måste väl detta vara en hanterbar mängd sökbegrepp? Övriga parametrar (majoriteten?) torde inte vara av samma integritetskänskliga natur. Där skulle säkert efterhandskontroll vara tillräckligt.
Skicka en kommentar