besök i Kosovo - urgammal dramatik

Besök i Kosovo – dramatik sedan folkvandringarna

I veckan har ledamöter från försvarsutskottet inklusive mig besökt den svenska truppstyrkan – ca 500 soldater – i Kosovo. Mycket givande. Två inlägg om detta, här det första:

Balkan lär betyda berg och det stämmer verkligen. Kosovo är en högplatå på 900 m omgivet av höga bergskedjor, stort som Östergötland med ca 2 milj invånare, 95 procent kosovoalbaner och ca 4 procent serber. Ingår i Serbien. Gränsar till Monte Negro i nordväst (tidigare del av Serbien), Albanien i väst, Serbien i nordöst och Makedonien i syd (som sedan gränsar till Grekkland).

Klimat som i södra norrland, fast hetare på sommaren och varmare vår och höst.

För mig var Balkan fram till 1990-talet lika med Jugoslavien och Grekland. Serbien och Bosnien mm var mycket luddiga begrepp. Eftersom detta område har sådana laddningar mellan folkslag idag och sedan urminnes tid ett försök till historiebeskrivning….

Under folkvandringarna för flera tusen år sedan kom illyrierna till kosovo. Albanerna hävdar att de härstammar från dem. Slaverna (serberna) trängde ut dem mot adriatiska havet, och hävdar sedan dess Kosovo som sitt urhem. Sedan trängde turkarna ut serberna mot norr. Under romartidens senare del låg detta område under det östromerska riket. Serbernas Poltava var slaget vid trastfälten år 1389, 5 km utanför Kosovos huvudstad Pristina. 35.000 serber under prins Lazar stod mot kanske 65.000 turkar under en sultan. Striden varade från morgon till kväll, serberna lyckades fm döda sultanen men förlorade till slut och prinsen blev avrättad. 1/3 av turkarna dog. Slaget gjorde att turkarna och islam trängde fram upp i serbien och bosnien och befäste dagens olyckliga mix av folkslag och religioner. Olyckliga genom att någon större assimilering inte verkar ha skett under alla år, man är serb eller alban, kristen eller muslim.

Efter andra världskriget tog socialisterna/kommunisterna under Tito makten och bildade Jugoslavien bestående av Serbien med Kosovo och Monte Negro, Bosnien, Kroatien och Slovenien – från nästan Grekland och till alperna och pustan.

Sedan Tito dött började de gamla spänningarna mellan områdena att skärpas, Slobodan Milosevic försökte bevarar både ideologin och området men när frigörelsen bröt ut i Östeuropa gick den inte att hejda i Jugoslavien. Vi minns alla det fruktansvärda inbördeskriget och de etniska motsättningarna i främst Bosnien, som slutade med avrättningen av 8.000 män och pojkar i Srebrenica utförd av bosnienserbiska armén under Ratko Mladic. Massor av ”mindre” krigsförbrytelser skedde under flera år.

1999 på 600-årsdagen av slaget vid trastfältet valde Milosevic att försöka rädda sin regim genom att på slagfältet hålla ett tal som blåste liv i motsättningarna mellan serber och albaner. Serberna förtryckte albanerna sedan länge som t ex inte fick studera vid universiteten. Albanerna tog till gerillakrig under UCK.

USA attackerade serbiska armén med flyg- och robotanfall och drev ut den ur Kosovo. USA och Bill Clinton är sedan dess hjältar för albanerna. EU spelade som bekant en mindre roll i både Bosnien- och Kosovokonflikterna p g av oklara mandat och dålig samordning, det var främst Nato som till sist agerade. Internationella fredsstyrkor sattes in i Kosovo, som mest 40.000 som sedan minskat till ca 16.000 varav ca 4.000 från icke Natoländer.

Kosovoalbanerna har idag ett självstyre efter val på olika nivåer 2004, som bojkottades av den serbiska minoriteten. Under gerillastriderna och den serbiska offensiven minskade de blandade byarna och idag dominerar endera albaner eller serber dessa. Många serber har flytt till Serbien.

Ahtisaari har just lagt fram en fredsplan med förslag om långtgående självständighet för Kosovo, och med en uppdelning av kommunerna i ”albanska resp serbiska”. Nato vill minska sin närvaro och manar EU att ta över.

Fortsättning följer