WIDARDIREKT Invandringsfrågan lider fortfarande till dels av den politiska beröringsångest som varit så destruktiv för den svenska samhällsutvecklingen under det senaste dryga decenniet. När de migrationspolitiska överläggningarna nu dragit igång för riksdagens åtta partier är det slående hur hemmabyggda teorier och ideologiska käpphästar fortfarande kan överflygla verkligheternas kärva budskap.
Många kommentatorer och partier envisas till exempel med att beskriva problemet som om det handlade om ”flyktingkrisen 2015” och inte om det stora policyskifte som genomförts i invandringspolitiken. Det tidigare tämligen reglerade och strama regelverket för migration har gradvis – inte minst genom vurmandet för ”papperslösa” och genom arbetskraftsinvandringens superliberala regelverk – utvecklats mot ett tillstånd som mer påminner om fri invandring än om en strikt prövning av människors asylskäl.
På onsdagen den 6 november höll den samlade polisledningen en pressträff med anledning av vågen av sprängningar som nu drabbar Sverige. Hittills i år har polisens nationella bombskydd ryckt ut på 102 sprängningar och bombdåd i Sverige.
Kriminologen Amir Rostami säger till Dagens Nyheter att utvecklingen i Sverige saknar ”motstycke i Europa, kanske i världen. Vi måste tyvärr söka oss till krigszoner för att hitta något liknande.”
Den kriminella explosionen med skjutvapenvåld och bombdåd har en direkt koppling till den misskötta invandringen som under bara några få år har överfyllt förorter och förläggningar med hundra tusentals människor – varav en stor andel unga män - som lämnats närmast vind för våg med dåliga skolor, arbetslöshet, klaner och stor risk för kriminalitet.
Polisens pressträff borde gå rakt in i politikens självbevarelsedriftscentrum. De problem som invandringen orsakat är självklart svenska problem.
Det finns ingen mening eller rim och reson med att rabbla ursprungsländer och etnicitet i dessa sammanhang. Sverige behöver med kraft samla ihop och ta itu med de tunga sociala problem som tynger en växande del av befolkningen.  
Däremot är det av avgörande betydelse att de ansvariga politikerna ser och erkänner sambandet mellan misskött invandring i alldeles för stora volymer och de allvarliga samhällsproblem som polisens pressträff vittnade om. Invandringen behöver kort sagt hållas på mycket låga nivåer under många är framåt för att ge Sverige en chans att bygga ett starkt och inkluderande samhälle igen.
I ett längre perspektiv finns ett stort behov av att mer publikt, allmänt och så rationellt som möjligt få till en diskussion om folkvandringarna norr- och västerut i världen. Hyckleriet om asylrätten är för bedrövligt. Vore det inte för att EU – med hjälp av Turkiet och med stora insatser av medlemslandet Grekland – effektivt hindrar människor från att söka asyl så skulle problemen här uppe i norr vara ännu större än vad de är.
Miltiadis Varvitsiotis är EU-minister i Grekland. I en intervju med TT säger Varvitsiotis att det Grekland gör ”i Egeiska havet är att vi försöker skydda er från okontrollerade migrationsflöden.”
Sedan EU:s uppgörelse med Turkiet för tre år sedan har mer än 160 000 flyktingar och migranter tagit sig över Medelhavet till Grekland. Bara i år handlar det om nästan 45 000, berättar den grekiska ministern för TT.
”Majoriteten av de som kommer till Grekland kommer inte från Syrien, de är i första hand från Afghanistan och avlägsna länder i Asien och Afrika. Deras slutmål är länder som Sverige, Nederländerna och Tyskland,” säger han i intervjun.
Folkvandringar är högst begripliga. Och i grunden sunda för människans utveckling. Att söka efter bättre platser för sig och sin familj är ett mönster som går mycket långt tillbaka i människans historia. Att bygga murar mot, eller att bara öppna bommen för folkvandrare är inga realistiska eller eftersträvansvärda alternativ. Här behövs breda och sökande diskussioner i enskilda länder och i regionala och globala sammanhang.
Beröringsångest kommer bara att förvärra problemen på kort och lång sikt.
I det korta perspektivet behöver partierna i den migrationspolitiska kommittén komma överens om att kraftigt minska på invandringen under i vart fall ett decennium framåt. Det krävs inget hokuspokus för att åstadkomma något sådant och några asylrättsregler behöver inte naggas i kanten.
Jag förväntar mig att i vart fall Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna ska kunna enas om en återgång till det slags strama regelverk som fanns på den tiden då riksdagen endast hade fem partier."