fredag, juni 07, 2019

Nationaldagstal, 2019 - Staffan Danielsson


Nationaldagstal 6 juni 2019 i sydöstra Linköping, Staffan Danielsson
Ärade åhörare!
Vi är i Landeryds vackra hembygsgård i sydöstra delen av Linköpings kommun, nära Stångån och Kinda kanal.
Sverige är fantastiskt, liksom Norden är det, och Europa, och så vidare.
Vårt jordklot är fantastiskt, bildat för 4,54 miljarder år sedan, i samma veva som vårt solsystem, och solen, bildades. Alltså för 4.540 miljoner år sedan. Big Bang, när universum typ exploderade, var för 13,8 miljarder år sedan. Hur universum tillkom innan det exploderade är en gåta.
Det är i alla fall väldigt längesedan.
De första 700 miljonerna år efter vårt jordklots bildande var det inte inget liv på jorden men sedan växte det långsamt fram, med hjälp av atmosfären, av solen, av vattnet och jordarna, och av fotosyntesen. Ett rent under!
Dinosaurerna levde för inte så länge sedan, för mellan 65 och 230 miljoner sedan, då var jorden ca 4, 4 miljarder år gammal.
Människan har bara funnits en liten bråkdel av tiden som vårt jordklot har funnits.  Våra urfäder, och mödrar, avskiljdes från aporna för kanske 7 miljoner år sedan. Den moderna människan har funnits i bara 200.000 år.
Till Sverige kom människan för bara 10.000 år sedan, när den senaste istiden slutade. 10.000 år är 0,01 miljoner år. På ljunghedarna söder om Roxen befolkades sedan Linköping, och dessa bygder, när istidshaven sjönk undan, allt mer. Jordbruket växte fram för 2-3.000 år sedan.
Under vikingatiden fanns det två vattenvägar från Linköping till Östersjön, dels Motala ström och dels från Roxen via Vårdsbergsån och Svinstadssjön och Yxningen mot Valdemarsvik.
För flera hundra år sedan bodde det bara några tusen personer i Linköpings stad, men kanske 20.000 på landsbygden i nuvarande Linköpings kommun.
Idag är vi över 160.000 människor i vår kommun på väg mot ännu fler.
På vårt fantastiska jordklot finns idag över 7.700 miljoner människor på väg mot 8-9 miljarder människor. Sverige utgör med sina tio miljoner 0,15 % av världens befolkning. Och Linköping i sin tur är ca 1,5 % av Sveriges befolkning..
Nu är det slut på siffor!
Jorden har under mänsklighetens historia tyvärr alltid plågats av fruktansvärda krig och konflikter men också med långa perioder av fred och välstånd.
Idag frestar människan hårt på jordens resurser och miljö genom exploatering och industrialisering. Vi påverkar klimatet och haven är fulla av plaster. Jordklotet tål inte hur många människor som helst och vi borde snarast bli färre.
Frånsett Linköpings blodbad, där fem personer avrättades, och slaget vid Stångebro och Dackefejden mm.s å har nog Östergötland och Linköping och Landeryd varit ett rätt lugnt och tryggt hörn av världen.
Nationen Sverige växte fram med Gustav Vasa och efter krig med Danmark och med Norge och med Ryssland så blev Sverige Sverige när först Finland och sedan Norge lämnade oss,  det senare för ca 120 år sedan.
Människor världen över är stolta över sina hembygder och sina länder. Ibland kanske t o m alltför stolta, och kanske lite nedlåtande till andras hembygder som sägs vara lite mindre fantastiska än den egna. Så fungerar vi lätt, vi människor. Ta bara rivaliteten mellan socknar, förr i tiden, och mellan städer, t ex Linköping och Norrköping. Lite på skämt med också med lite allvar.
Det gäller att respektera varandra och andra samtidigt som vi kan och ska vara stolta över den hembygd och det land som vi är en del av.
Idag är det Sveriges nationaldag.
Det är det en dag för att högtidlighålla den gemenskap som vi har som bor i Sverige, en dag för samhörighet och sammanhållning.
Det är nationen som utgör gemenskapen mellan oss som bor i Sverige. Den gemenskapen ska man inte skönmåla. Den är inte alltid enbart harmonisk och trivsam – men vi kommer inte ifrån den. Lika lite som vi väljer vilken familj vi ska ingå i, när vi föds, väljer vi vilken nation vi föds i. Vi kan visserligen senare i livet välja att säga upp gemenskapen med vår familj eller vår nation och söka oss nya sammanhang att leva i, men tills vi gör det är vi en del i de gemenskaper som ödet, slumpen, försynen eller vad det nu är har placerat oss i.
Ett sätt för oss att hantera denna samverkan på är att skapa olika regelsystem för hur vi ska bete oss mot varandra. Staterna ger oss den formella ramen för att fatta gemensamma beslut om en del av de viktiga frågor som vi tillsammans måste ta ställning till. Samtidigt kan staten och lagarna inte fungera utan förankring hos de människor som berörs av dem. Staten och demokratin behöver förankras i en konkret verklighet, hos folket, kulturen och historien, i det som är av kött och blod, det som lever och pulserar. Utan folket, utan nationen vore staten bara ett tomt skal av formella regler – och utan staten och dess regler kan nationen lätt falla ner i anarki. Staten och nationen behöver varandra, men idag på nationaldagen är det nationen, folket och vår gemenskap som vi firar, snarare än staten och dess regelverk.
Det är viktigt att nationen, gemenskapen är öppen och välkomnande, så att alla som vill kan bli en del av den, göra den till sin. Att bli svensk medborgare är att få tillträde till staten Sverige, få de rättigheter som tillkommer svenska medborgare, att få statens skydd när det behövs. När vi talar om integration, däremot, talar vi om att Sveriges nya invånare blir en del av den svenska nationen, att de gradvis blir en del av den mänskliga, kulturella och historiska gemenskap som vi högtidlighåller idag på nationaldagen. För att sådan integration ska äga rum krävs insatser både av oss som redan ingår i gemenskapen och av dem som vill bli en del av den. Vi måste öppna vår gemenskap och välkomna nya människor att ta del av den, samtidigt som den krävs vilja och öppenhet också av den som vill in.
Vi firar vår nationaldag som fria människor i ett fritt land. Vi vet att så är inte alla förunnat i vår värld. Därför går våra tankar idag också till alla de människor som lever i svåra förhållanden runt om i världen. Människor, som tvingas leva i en vardag som kantas av krig, fattigdom och svält. Där barn inte har anständiga förutsättningar att få överleva och växa upp.
Vi ska göra allt för att dessa ska få det bättre, några genom att komma till Sverige men de allra flesta genom förbättringar i sina hemländer, som vi på allt sätt ska understödja.
Människans stund på jorden har varit och är under en mycket kort tid av dess långa historia. Vår egen stund på jorden kan vara i bästa fall 80-90-100 år. Jag, och säkert vi alla, är stolta och glada över att leva och bo i Linköping, ett fint ställe i Sverige och på jorden.
Nu reser vi oss alla och hurrar för Sverige och för den svenska flaggan

Ett fyrfaldigt leve för Sverige – det leve!
(Fotnot. Jag är ingen specialist på stat och nation och deras förhållande. De kanske laddade avsnitten i mitt tal har jag därför inhämtat i ett nationaldagstal som dåvarande riksdagsledamoten Andreas Norlén höll 2013 i Ödeshög. Jag tyckte att han formulerade sig väl och lånade dem därför, dock, det ska erkännas, utan att i talet ange källa. Ursäkta mig, Andreas!)


Inga kommentarer: