Jag har idag haft förmånen att besöka Småskolan och Eraskolan i Ljungsbro.
Den startade 2011 i centrala Ljungsbro, nära Cloetta, i en 70-årig ärevördig skolbyggnad som har renoverats, lokalerna är öppna, ljusa och välventilerade, allt för elevernas, och lärarnas, bästa.
De som lånade upp pengar och tog risk och satsade för att deras egna, och många andras, barn skulle få en fin skolgång de 6 första viktiga åren, hade länge varit lärare i kommunala skolor men de stimulerades av utmaningen att driva en egen skola.
De heter Fredrik och Jessica Påhlsson och jag imponerades vid mitt besök storligen av vad de åstadkommit.
Idag har skolorna 115 elever och 23 anställda.
Det är max 20 elever i varje klass och det är oftast två lärare i varje klass. Ledordet för skolorna är Trygghet.
Skolorna ligger i Sverigetät vad gäller elevernas resultat, och det är lätt att förstå varför om man besöker dem.
Under mitt tvåtimmarsbesök mötte jag glada, harmoniska och frimodiga elever, och lärare, som tillsammans arbetade med olika uppgifter, ljudvolymen var låg och arbetsmiljön suverän.
Småskolan/Eraskolan vill växa och en ny skolbyggnad planeras, givet att verksamheten går med tillräckligt överskott, förutsättningarna är stabila och bankerna tror på affärsidén.
Allt detta är nog fallet, men ett bekymmer är givetvis de rödgrönas tveksamhet mot privatdrivna skolor och det riksdagsbeslut som man vill driva igenom och som närmast förbjuder överskott/vinst i skolverksamhet. Nog sagt om det.
En väl fungerande skola i Linköping med utmärkta resultat och fungerande metoder. Och med max 20 elever och oftast två lärare i varje klass. Det låter omöjligt. Det borde gå back.
Vad har Corren, vår regionaltidning, skrivit om denna skola, som naturligtvis borde intressera andra skolor och kommuner och politiker osv.
Tja, jag hittar några artiklar. Rektor Fredrik, som vill förebygga problem och lösa dem, har blivit negativt uppmärksammad några gånger när han tagit tag i och lyckats lösa en krävande elevproblematik. Att ta sitt ansvar som skola och ställa krav i tidigt skede kan ge mothugg och kräver ofta mod och ledarskap.
Skolinspektionen har granskat Småskolan/Eraskolan och inte funnit något att anmärka på vilket är ett högt betyg. Signalerna lyste grönt, inte gult eller rött!
Men jag hittar inte några reportage i Corren om hur väl skolan fungerar, hur väl man använder sina resurser för barnens bästa, vilken god start barnen får inför högstadiet, att resultaten är utmärkta, att svaga elever integreras i klasserna och också presterar bra, osv.
Jag hoppas att sådana reportage kommer. Som lyfter fram det som är positivt, och naturligtvis också sådant som kan förbättras.
Min egen uppfattning om vad som är grunden för att skolan ska fungera är att den ska ses som en av Sveriges viktigaste arbetsplatser, där arbetsmiljön för både elever och lärare måste vara minst lika bra som den vi kräver i arbetslivet i övrigt.
Många skolor i Sverige, och många lärare, gör ett väldigt bra arbete där studiemiljön är god och där man respekterar varandra och tillsammans skapar goda resultat genom uppmärksamhet och arbete. Skäggetorpsskolan, där Fredrik Påhlsson tidigare arbetat, är ett bra exempel på en stor skola som lyckas väl trots stora utmaningar.
Dessa skolor, där Småskolan/Eraskolan är en, måste mer än som görs lyftas fram som goda exempel som alla kan lära av. Av media, av skolvärlden, av kommuner och av skolinspektion och centrala skolmyndigheter.
Vi vet tyvärr också att det finns stora brister i alldeles för många skolor.
Rektor Fredrik pekar på en viktig brist, bristen på behöriga lärare. Siffrorna är förskräckande.
Idag utbildas 1.300 lärare om året.
Det finns 270.000 lärare idag, varav många (ca 40.000) inte är behöriga.
Behovet av lärare om 13 år är 187.000 nya., dvs mer än 13.000 behöver utbildas varje år...
Hur ska detta gå till? Jag vet inte men vi får i vanlig ordning lita på våra politiker...(jag är själv politiker men är lite ironisk här..).
Det måste också finnas bra VD:ar på skolorna, och bra rektorer/skolledare. Ibland i samma person. Och bra styrelseordföranden, vare sig det handlar om kommunala bildningsnämnder eller om skolföretag.
En larmsignal är att det är så påfrestande att vara lärare, eller rektor, idag att många hoppas av eller bränns ut. En rektor lär bara orka i ca 4 år, vilket är mycket illa.
Men hur kan det vara så, vi har ju skolinspektionen som kontrollerar skolorna. Tja, uppenbarligen har den inte lyckats stimulera goda exempel och förbättra där det inte fungerar.
20 % av de kommunala skolorna har aldrig haft besök av skolinspektionen. Övriga kommunala skolor får ett besök var 54:e månad..
Friskolorna kan skatta sig lyckliga, de får besök var 17:e månad...
(Dessa resultat gäller för skolor i Linköpings kommun).
(Jag är lite ironisk igen).
Rektor Fredrik är orolig att skillnaderna mellan skolors arbetsmiljö och resultat och lärarkvalitet kommer att växa, att situationen kan bli mycket allvarligare än den är idag.
Jag känner verkligen samma oro.
Statusen i läraryrket måste höjas, liksom lönen. Många nya skolor måste byggas. det behövs massor av nya lärare och rektorer som tillsammans med eleverna får arbeta i bättre arbetsmiljöer än som tyävrr är ett faktum i alldeles för många skolor. Och som kan vara kvar många, många år i sina funktioner utan att brännas ut.
Det behövs mycket arbete och många åtgärder innan skolan och dess elever och dess personal är där.
En väldigt viktig faktor är att ta vara på framgångsexemplen, föra ut dem och deras metoder och låta det påverka hela skolan. Börjar vi göra det mycket mer är skolan en god bit på väg.
Det är inte alltid man känner sig upplyft och förtröstansfull efter ett besök på en skola. Men det gjorde faktiskt jag idag, vilket nog märks på det jag skrivit.
Kommentera gärna om jag är rätt eller fel ute.
Den startade 2011 i centrala Ljungsbro, nära Cloetta, i en 70-årig ärevördig skolbyggnad som har renoverats, lokalerna är öppna, ljusa och välventilerade, allt för elevernas, och lärarnas, bästa.
De som lånade upp pengar och tog risk och satsade för att deras egna, och många andras, barn skulle få en fin skolgång de 6 första viktiga åren, hade länge varit lärare i kommunala skolor men de stimulerades av utmaningen att driva en egen skola.
De heter Fredrik och Jessica Påhlsson och jag imponerades vid mitt besök storligen av vad de åstadkommit.
Idag har skolorna 115 elever och 23 anställda.
Det är max 20 elever i varje klass och det är oftast två lärare i varje klass. Ledordet för skolorna är Trygghet.
Skolorna ligger i Sverigetät vad gäller elevernas resultat, och det är lätt att förstå varför om man besöker dem.
Under mitt tvåtimmarsbesök mötte jag glada, harmoniska och frimodiga elever, och lärare, som tillsammans arbetade med olika uppgifter, ljudvolymen var låg och arbetsmiljön suverän.
Småskolan/Eraskolan vill växa och en ny skolbyggnad planeras, givet att verksamheten går med tillräckligt överskott, förutsättningarna är stabila och bankerna tror på affärsidén.
Allt detta är nog fallet, men ett bekymmer är givetvis de rödgrönas tveksamhet mot privatdrivna skolor och det riksdagsbeslut som man vill driva igenom och som närmast förbjuder överskott/vinst i skolverksamhet. Nog sagt om det.
En väl fungerande skola i Linköping med utmärkta resultat och fungerande metoder. Och med max 20 elever och oftast två lärare i varje klass. Det låter omöjligt. Det borde gå back.
Vad har Corren, vår regionaltidning, skrivit om denna skola, som naturligtvis borde intressera andra skolor och kommuner och politiker osv.
Tja, jag hittar några artiklar. Rektor Fredrik, som vill förebygga problem och lösa dem, har blivit negativt uppmärksammad några gånger när han tagit tag i och lyckats lösa en krävande elevproblematik. Att ta sitt ansvar som skola och ställa krav i tidigt skede kan ge mothugg och kräver ofta mod och ledarskap.
Skolinspektionen har granskat Småskolan/Eraskolan och inte funnit något att anmärka på vilket är ett högt betyg. Signalerna lyste grönt, inte gult eller rött!
Men jag hittar inte några reportage i Corren om hur väl skolan fungerar, hur väl man använder sina resurser för barnens bästa, vilken god start barnen får inför högstadiet, att resultaten är utmärkta, att svaga elever integreras i klasserna och också presterar bra, osv.
Jag hoppas att sådana reportage kommer. Som lyfter fram det som är positivt, och naturligtvis också sådant som kan förbättras.
Min egen uppfattning om vad som är grunden för att skolan ska fungera är att den ska ses som en av Sveriges viktigaste arbetsplatser, där arbetsmiljön för både elever och lärare måste vara minst lika bra som den vi kräver i arbetslivet i övrigt.
Många skolor i Sverige, och många lärare, gör ett väldigt bra arbete där studiemiljön är god och där man respekterar varandra och tillsammans skapar goda resultat genom uppmärksamhet och arbete. Skäggetorpsskolan, där Fredrik Påhlsson tidigare arbetat, är ett bra exempel på en stor skola som lyckas väl trots stora utmaningar.
Dessa skolor, där Småskolan/Eraskolan är en, måste mer än som görs lyftas fram som goda exempel som alla kan lära av. Av media, av skolvärlden, av kommuner och av skolinspektion och centrala skolmyndigheter.
Vi vet tyvärr också att det finns stora brister i alldeles för många skolor.
Rektor Fredrik pekar på en viktig brist, bristen på behöriga lärare. Siffrorna är förskräckande.
Idag utbildas 1.300 lärare om året.
Det finns 270.000 lärare idag, varav många (ca 40.000) inte är behöriga.
Behovet av lärare om 13 år är 187.000 nya., dvs mer än 13.000 behöver utbildas varje år...
Hur ska detta gå till? Jag vet inte men vi får i vanlig ordning lita på våra politiker...(jag är själv politiker men är lite ironisk här..).
Det måste också finnas bra VD:ar på skolorna, och bra rektorer/skolledare. Ibland i samma person. Och bra styrelseordföranden, vare sig det handlar om kommunala bildningsnämnder eller om skolföretag.
En larmsignal är att det är så påfrestande att vara lärare, eller rektor, idag att många hoppas av eller bränns ut. En rektor lär bara orka i ca 4 år, vilket är mycket illa.
Men hur kan det vara så, vi har ju skolinspektionen som kontrollerar skolorna. Tja, uppenbarligen har den inte lyckats stimulera goda exempel och förbättra där det inte fungerar.
20 % av de kommunala skolorna har aldrig haft besök av skolinspektionen. Övriga kommunala skolor får ett besök var 54:e månad..
Friskolorna kan skatta sig lyckliga, de får besök var 17:e månad...
(Dessa resultat gäller för skolor i Linköpings kommun).
(Jag är lite ironisk igen).
Rektor Fredrik är orolig att skillnaderna mellan skolors arbetsmiljö och resultat och lärarkvalitet kommer att växa, att situationen kan bli mycket allvarligare än den är idag.
Jag känner verkligen samma oro.
Statusen i läraryrket måste höjas, liksom lönen. Många nya skolor måste byggas. det behövs massor av nya lärare och rektorer som tillsammans med eleverna får arbeta i bättre arbetsmiljöer än som tyävrr är ett faktum i alldeles för många skolor. Och som kan vara kvar många, många år i sina funktioner utan att brännas ut.
Det behövs mycket arbete och många åtgärder innan skolan och dess elever och dess personal är där.
En väldigt viktig faktor är att ta vara på framgångsexemplen, föra ut dem och deras metoder och låta det påverka hela skolan. Börjar vi göra det mycket mer är skolan en god bit på väg.
Det är inte alltid man känner sig upplyft och förtröstansfull efter ett besök på en skola. Men det gjorde faktiskt jag idag, vilket nog märks på det jag skrivit.
Kommentera gärna om jag är rätt eller fel ute.
9 kommentarer:
Jag förstår inte hur det kan vara möjligt att samma lärare som undervisar också skall sätta betyg en.Privat är helt ok men staten måste utöva stark kontroll med verkningsfulla sanktionet för de skolor som inte sköter sig.Med tanke på att en rapport visar att privatister får högre avgångsbetyg från gymnasium mem klarar sig sämre på högskola än kommunalskolade elever kan man ju misstänka att privata skolor sätter glädjebetyg med allt vad det innebär,undanträngning av elever som egentligen är bättre.Staten skall överta betygsättning för rättvisande betyg.
En annan tanke som slår mig är att kunskap är makt och sveriges elit vill nog inte att pöbeln är välutbildad.En dum befolkning är en lättlurad och foglig fårskock resonerar man nog.Eliten har sina egna skolor med toppresultat långt över krav!
Problemen är mer "follow the money"
Privata skolor med vins, kan vara väldigt bra, och väldigt dåliga, det beror på vem som driver dessa. Det finns för många människor med rymligt samvete, som inte bryr sig ett dugg om verksamheten i sig, utan enbart ser målet, pengarna, där medlet är barn och metoden fusk, medan målet måste vara barn/kunskap, medlet incitamanet och metoden "best practice"
Att nå dit, dvs sålla bort bedragarna och vaska fram verkliga entreprenörer, är inte helt enkelt, av flera skäl:
- Bedragare är bäst på förespeglingar, att beskriva hur något borde vara
- Ärlighet vinner sällan över oärlighet.
- De som "handlar upp" och sedan utvärderar, är samma person......
- Det finns inga bra metoder att väga in "kvalitet" Learning outcome.
- Det finns inga metoder att beakta/väga in input, Learning income.
- Det finns inga bra metoder att beakta relativ förbättring givet ingångsläge, i relation till slutresultat i absolut mening. Detta att lärare och skolor, söker sig till marknader och miljöer med bäst förutsättningar.
- Politiker som styr över systemen, tillhör till sin natur oftare "snickesnackare"
Så hur premieras seriösa framgångsrika aktörer och hur får man bort aktörer med rymligt samvete, det är en utmaning on drivkraften enbart är pengar.
- En lagom stor lokalt förankrad skola med föräldrar som är engagerade, kanske tom är ägare, minimerar risker med "we´re only in it for the money"
Om skolan är en utförare av en tjänst, en uppdragstagare som får betalt av en beställare, en uppdragsgivare, så måste denne uppdragsgivare, ytterst skattebetalarna, men i praktiken en kommun, vara synnerligen kompetent, beställarkompetens. Det finns skäl att anta att denna kompetens, ytterst lokala politiker och deras tjänstemän, inte alltid klarar detta uppdrag, kanske helt enkelt för att förutsättningarna på vissa håll och kanter inte går ihop. S.W
Skolans resultat är helt enkelt ett resultat av vilken omgivande miljö den verkar inom, och förutsättningar mellan kommuner är rätt stora numera, pga Rikspolitikens förmåga att styra och ställa om värderingar och normer, och delegera bort praktiken, dvs genomförandet lokalt, där medborgarna i sin tur löser saker och ting genom att rösta med fötterna, och placera sina barn i den skolmiljö som har bästa möjliga omgivande miljö, vilket hänger samman med sociotopiska kluster, typ föräldrars utbildning, arbetsmarknad och bostadspriser.
Alltså, de goda exemplen kommer att söka sig till de goda miljöerna, där pengarna underordnas verksamheten i sig, medan de sämre exemplen söker sig till miljöer där pengar spelar högre roll, och det är ännu viktigare med beställare i toppen, politker och tjänstemän, som begriper detta med Flär :-) Reformen från 2007 för högskolan, som i praktiken var den samma för grundskolan.
https://www.gu.se/digitalAssets/1340/1340367_learning_outcomes_16feb061.pdf
Detta var funderingar 2007, om universitets- och högskolans vägar, och att sedan sätta sig ner och diskutera "beskrivningar" för lärande och mål för grundskolan.
Skilj på skolmiljön i sig, kombinationen rätt elevunderlag, rätt föräldrar, rätt lärare, rätt skolledning och rätt ort och möjligen även rätt modell för att värdera och styra en verksamhet, är alltså A och O.
Sedan kanske man diskutera detta med betyg eller läroplaner, eller vad det nu är.
- Relativa betyg
- Kriteriebaserade betyg, tex hår många poäng man har på tentan eller högskoleprovet
- Målbaserade betyg, som normala politiker inte begriper sig på, eftersom mål ska beskrivas, med ord, dvs objektet är ett substantiv, tex ämnet Geografi, tex specifika provet om transportnäringar på Svenska älvar.
De enda betyg som fungerar är kriteriebaserade betyd, dvs centralprov, som är lika för alla. Jämför provet för körkort. Eller simborgarmärket. Antingen har man simmat 200 meter, eller inte. Målbaserade betyg är i praktiken mumbo-jumbo, eftersom mål ska beskrivas i termer, och dessa termer är högst godtyckliga. Vad är tex ett framsteg?
Bara att tro eller tycka att ord och dess betydelse är absolut, eller helig, som inom religion, är ganska korkat. Så man får lite glömma att det går att skapa eller konstruera saker som har med människor att göra, genom påhittad centralstyrning, som detta med tex läroplaner onekligen är. S.W
Sedan är det då bedömningen, detta beskrivs med aktiva verb, tex "eleven ska:
- beskriva
- förklara
- analysera
- beräkna
alltså godtyckligt, eftersom den som värderar vad som ingår i just verbet "analysera" eller "generalisera" eller "värdera" kan ha lite olika uppfattningar om detta.
Just nu skriver tidningarna om algoritmer och data, av någon anledning. Ta lärandemål från KTH för "algoritmer, datastrukturer och komplexitet":
Efter kursen ska studenten kunna
- utveckla och implementera algoritmer med datastrukturer och
analysera dem med avseende på korrekthet och effektivitet,
- jämföra alternativa algoritmer och datastrukturer med hänsyn till
effektivitet och pålitlighet,
- definiera begreppen P, NP, NP-fullständighet och oavgörbarhet,
- jämföra problem med hänsyn till komplexitet med hjälp av reduktioner,
- förklara hur man kan hantera problem med hög komplexitet.
Notera verben: utveckla, implementera, analysera, jämföra, definiera, jämföra, förklara och hantera. Så detta med verb, tex
- subopitmera :-) är intressant. Dvs hur löser politiker de problem de har att lösa, genom att tillämpa de krav de ställer på skolan, eller helt enkelt genom att snickesncka sig förbi saken/problemet, inte svara på frågan eller hänvisa till att någon annan bär ansvaret, eller helt enkelt genom skolk, dvs att utebli från den arena de ska ansvara för. Mycket talar för att det är ett ledningsproblem för skolan, som går tillbaka till tiden då politiken decentrlisierade bort ansvaret för skolan till kommunerna som i vissa, men inte alla fall, decentraliserat skolan vidare till privats utförare, som själva sätter betyg på sina agna prestationer.... Hallå, kursen i marknadsekonomi, vi betalar dig pengar för att utföra ett uppdrag, en tjänst, och du får inga pengar om du inte gör jobbbet, men det är alltså du själv som bestämmer krav och resurser, och det är du själv som sätter betyg på dina egna prestationer, glöm inte värdegrunden. S.W
Ta verben
- respektera
- lyda
- följa
- acceptera
- rätta (sig efter)
- godta
- gilla (läget)
- anpassa
- förlika/fördraga
- utföra
- genomföra
- avsluta
- företa
- trivas
- nöja
- uppskatta
- upptäcka
- finna
- hinna (med)
- fatta
- begripa
- förstå
- minnas
- lära
- sluta (sig till)
- ansvara för
- bestämma
- definiera
- värdera (tex status och löner)
- förstå
Måhända verb som också spelar roll, i synnerhet om man inte tänker på elever, utan på politikerna. När politiken skapade olika läroplaner och betygssystem "von oben" som inte går att följa upp, och som politiken sannolikt själv inte begriper, och sannolikt inte elever och lärare heller. Där allt ska stoppas in i en modell för management, som alltid slutar med en värdegrund, som vad som helst beroende på makt och tolkningsperspektiv, där politiken sedan betalar aktörer pengar, för uppnå mål som ingen vet var de egentligen är. Klart är att Svenska elevers betyg går stadigt uppåt, medan svenska elevers kunskaper givet andra länder, givet mätningar av prov. S.W
Skolan står och faller med lärarna, och vilka som ger lärare och elever förutsättningar att bedriva verksamheten rätt, givet förutsättningarna. Mycket talar för att Svenska politiker, från 1994 och framåt, har ett ganska stor ansvar som ingen kommer åt, dvs deras agerande kan bara utvärderas i val, och mycket talar för att politiken kommer att hitta några goda exempel, trots allt, och sedan glömma bort all verksamhet som inte lever upp till godtagbar standard, för så så får eller ska det inte vara. Det kan "vi" inte acceptera. Att få lärare till yrket, trivas och sedan stanna kvar, är frågan. Just nu pekar mycket på att lärare (och elever) helt enkelt är en funktion av politikens beslut, som sas skapat den miljö alla verkar inom. Frågan är nu om politiken, som system, har lärt sig något? Det finns mycket som talar för att politiken varken har förmåga att lära sig av tidigare misstag, och heller inte begriper att skolan är en funktion av större frågor och andra beslut. Detta att både få en skola som är närodlad i ett samhälle, att fungera med sociala utmaningar som följer av en gränslös värld, innebär att gränserna flyttas. Gränsen för vad som är en acceptabel arbetsmiljö och lärarens roll och befogenhet som ledare, har nog flyttats ganska rejält. Hur kan man ens på allvar diskutera eller tycka att elever ska få ha med sig telefonen i klassrummet?
Det är som att politiken skulle säga på 80-talet, är det ok att ta med sig ett TV-spel i klassrummet? och så klagar borgerligheten på "flumskola". Nä, ledningen i Sverige verkar ha rökt på, till höger och vänster.
Angående detta med "framåt" - rekommenderas läsning av "Myten om framsteget" av Georg Henrik von Wright" bara för bildningens skull, alltså när centerpartiet agerar beställare åt kommunikatörer, att ta fram budskapen som de ska vinna väljare med.
Bara pröva att läsa något från någon som kan och har tänkt (efter).
Eftersom GHVW är en smula kritisk till optimismen, som ständigt leder oss på falska villovägar, där väl skolan bara är ett av alla dunderhaverier, så rekommenderas som balans Stefan Björklunds bok om Adam Smith
"an anständig individualism", med inslag av den nyktre David Hume samt Francis Hucherson.
Det anses vara Hume som tog ner Kant på jorden, genom att skilja på Är och Bör.
I boken "anständig indivualism" diskuteras frågorna om hur ett rimligt egenintresse ska kunna förenas med ansvaret för andra människor. Att fundera på "den opartiske betraktaren" dvs att se utanför sig själv, beakta empirin, och sedan fundera på det egna ansvaret, kontrollen av jaget.
Som politiker borde ni alla ställa er dessa frågor, och kanske tom läsa på och låta sig inspireras av andra som verkligen tänkt. Adam Smith är väl inte så full marknadsliberal som eftervärlden velat göra honom till, i vart fall inte enligt "the theory of moral sentiments", så det kan nog passa som brygga mellan olika partier, där man skulle önska mer jordnära empirism. Inledningen med en dialog mellan den vid tiden dödssjuke Hume och Adam Smith är magnifik, om det fanns några argument till färjkarlen Karon, om att få lite respit, för att redigera sin bok innan det är dags. Inte fan blir det mer tid inför Karon, av att sysselsätta sig med flamset på pekeplattorna. Vips är allt förbi.
Visst ska man vara optimistisk och ta fram goda exempel, att inte tro på one-linders, käcka lösningar, pladder om en framtid som inte går att verifiera eller utvärdera, är inte pessimism, utan klokskap. Optimism / populism av typen, alltid framåt, aldrig bakåt, innebär ju att man inte ens är intresserad av kunskap och erfarenhet. Vi får väl hoppas på att någon i Riksdagen ordnar en studiecirkel över partigränserna, och börjar läsa och diskutera lite klassiker, så att vi får nyktert folk i roddbåten, innan även de likt Jerka, tvingas hala in årorna. S.W
Att plocka körsbär i Ljungsbro ger inte hela bilden.
Privata vinstmaximerande, insynsskyddade välfärdsprofitörers, inom utbildningssektorn, högsta prioritet är inte att ge kunderna (=skoleleverna) goda kunskaper, utan att maximera vinsten till ägarna och se till ägarnas bästa. Läs aktiebolagslagen för er som inte förstår denna prioritetsordning.
På intäktssidan finns i huvudsak bara skolpengen, som är fast och följer med kunden/skoleleven. För vinstmaximering gäller då att få ett maximalt antal kunder till skolan. Skolpengen tas från de svenska skattebetalarna.
På kostnadssidan är, dels alla de faciliteter (lärare, byggnader, skolbibliotek, kuratorer, etc.) som ska serva kunderna, dels marknadsföringsförings- och reklamkostnader för att locka till sig nya kunder, och dels kostnader för lobbyverksamhet och representation riktade mot politiker, journalister och bloggare så att de blir välvilligt inställda till välfärdsprofitörernas nuvarande och framtida utkomstkälla. Kostnaderna ska minimeras för att tillfredsställa ägarintressena.
Pga. aktiebolagslagen har det allmänna ytterst liten i insyn i hur privata vinstmaximerande, insynsskyddade välfärdsföretag sköts.
Så när den privata, insynsskyddade välfärdsprofitören John Bauerskolan stängde ute eleverna mitt i skolterminen pga. en konkurs, så såg sagda välfärdsprofitör planenligt till ägarnas bästa i första hand. Skoleleverna, som helt plötsligt blev utan undervisning, var lågprioriterade. Skolelevernas väl och ve står sig slätt mot de mäktiga ägarintressena och aktiebolagslagen. I samband med John Bauerskolkonkursen såg dåtida utbildningsminister Jan Björklund ut som ett fån. Detta var tydligen något som hen, trots hens ansvarsområde, men med hens föga analytiska förmåga, inte kunde föreställa sig.
Tack vare att man, enligt dysfunktionell OPS-strategi i den svenska utbildningssektorn, har släppt in vinstmaximerande, insynsskyddade välfärdsprofitörer med marknadstänk och inställningen att skolelever är kunder, så har generellt sett betygen ökat samtidigt som kunskapsnivån sjunkit på privata friskolor.
Balgrunden är att välfärdsprofitörerna är kundorienterade. Som kund vill man ha hellre ha högt betyg framför goda kunskaper. Man vill komma in på eftertraktade högre utbildningar, som ger mer statusfyllda yrken. Detta fixar kundorienterade välfärdsprofitörer. Att sedan kunskapsnivån inte motsvarar betygsnivån är perifert i sammanhanget. Det är någon annans problem.
forts...
forts...
I den mån privata, insynsskyddade välfärdsprofitörer ger skolelever bättre faktiska kunskaper än kommunala diton så beror det inte på att undervisningen bedrivs med högre kvalitet utan på att man plockar russinen ur kakan, dvs. väljer ut vilka elever som får gå och inte gå på skolan (på engelska cherry-picking).
Det finns heller inga verkliga incitament för välfärdsprofitörerna att tävla med varandra med kvalitet eller med goda bibringande kunskaper till eleverna. Konkurrens är dåligt för affärerna, ty den håller nere vinsterna. Välfärdsprofitörerna strävar istället mot kartellskapande oligopol, eftersom oligopol säkerställer goda vinster, samtidigt som oligopol agerar från en maktposition när man ska tala med politiker.
Kvalitet och att ge goda kunskaper till eleverna är kostnadsdrivande och reducerar vinsten. Med denna hållning blir det istället viktigt enligt utbud-efterfråge-modellen att ha ett så stort kundunderlag eller så stor efterfrågan som möjligt. Utbudet står de privata vinstmaximerande välfärdsprofitörerna tillsammans med kommunala diton för. För att maximera kundunderlaget talar de privata vinstmaximerande välfärdsprofitörerna bl.a. Wallenbergsfären sig varm för befolkningsökning i ungdomskullarna genom massinvandring.
Detta är något för det massinvandringfientliga Sverigedemokraterna att tänka på, då SD förmodligen under kohandel och massiv påtryckning plötsligt kovände i frågan om ”vinster i välfärden” och blev välvilligt inställda till de de facto massinvandringsvänliga välfärdsprofitörerna.
Att tillåta privata vinstmaximerande välfärdsprofitörer ta över tidigare statlig och kommunal verksamhet, särskilt då med tanke på våra barns utbildning och på vårdtagare på vårdinrättningar, var ett system som tidigare bara existerade i Chile och Sverige. Anledningen till att Chile hade detta system var att Milton Friedman lade upp den chilenska ekonomiska politiken på 70-talet. Milton ville begränsa statens inflytande till ett minimum, och använde Chile som ett nyliberalt experiment. Chile har numera övergivit detta system, eftersom systemet inte fungerade. Nu är det endast Sverige som har detta system, trots att systemet är dysfunktionellt.
Ni svenska politiker: hur kan ni hålla fast vid denna dysfunktionalitet när ni ser hur tillståndet är i den svenska skolan, vilket också ger negativa effekter i den högre utbildningen med internationellt låga och sjunkande kunskaps- och examinationsnivåer? Har det inte slagit er att Sverige är det enda land i hela världen där det regerande politiska etablissemanget gullar med privata vinstmaximerande, insynsskyddade välfärdsprofitörer.
Skicka en kommentar