måndag, februari 13, 2017

Riksdagens eller S/MPs livsmedelsstrategi? Eko först?

Landsbygdsminister Eskil Erlandsson tillsatte konkurrenskraftutredningen ca 2013 som levererade ett bra åtgärdsprogram 2014.

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht och S/MP-regeringen har trots kris i t ex mjölkproduktionen inte genomfört knappt något av förslagen utan enbart inriktat sig på att diskutera en livsmedelsstrategi.

Alliansen kunde tyvärr inte anta någon sådan strategi under sina 8 år eftersom moderaterna inlade sitt veto, de ville ha en gemensam livsmedelsstrategi för alla EUs 28 länder. Ja, en helt ofattbar och sanslös inställning. M har ju börjar göra 180-graders svängningar i olika frågor (DÖ, migrationen, samtala med SD) och inledde detta redan 2014 genom att innan valet plötsligt ändra sig och börja förespråka en svensk livsmedelsstrategi. Bra, men det var så dags.

Strategins korta målformuleringar kunde efter utdragna förhandlingar godtas av riksdagens alla partier frånsett SD som inte var med i dialogen. De är rätt OK, tycker jag, med fokus på konkurrenskraft och att marknaden ska avgöra konsumenternas val av bra svensk mat eller svensk ekomat.

Nu har regeringens hela proposition kommit som är mycket mångordig men väldigt oprecis med många viktiga förslag från konkurrenskraftsutredningen lagda åt sidan, t ex nödvändigheten av att minska skatter på t ex diesel och annat. 

Här hoppas jag att riksdagen kommer att ge regeringen bakläxa, och att en majoritet kommer att driva igenom en rad nödvändiga åtgärder för ökad konkurrenskraft.

S/MP-strategin avviker också helt från de överenskomna målformuleringarna och fokuserar plötsligt i hög grad på att gynna svensk och ekologisk matproduktion från hela världen, genom mycket höga statliga mål för att ekoarealen ska nära fördubblas till 30 % till år 2030 och att offentliga sektorns inköp av ekomat ska vara hela 60 % år 2030.

Detta är, tycker jag ytterst anmärkningsvärt, eftersom livsmedelsstrategins målformulering talar om att öka produktionen av både den vanliga miljö- och djurvänliga svenska livsmedelsproduktionen och den svenska ekomatsproduktionen i takt med hur efterfrågan utvecklas på marknaderna. 

Det är direkt stötande, anser jag, att riksdagen nu ska skriva alla kommuner, regioner och myndigheter på näsan att man ska köpa ekomat före det svenska jordbrukets alldeles utmärkta vanliga matproduktion. Och även att utländsk eko alltså ska gå före världens bästa mat från det svenska vanliga jordbruket.

Utöver genom höga ekomål så föreslår S och MP, utöver redan existerande stöd för just ekojordbruket på 3/4 till flera miljarder beroende på hur man räknar genom EU-stöd, stöd till forskning och marknadsföring och ekogalor mm, att ytterligare insatser ska sättas in. 

Min uppfattning är att både det vanliga miljövänliga svenska jordbruket, och det svenska ekojordbruket, är 2 goda och rätt likvärdiga miljöalternativ, med lite olika för- och nackdelar.

Den svenska offentliga sektorn borde givetvis uppmanas av riksdagen att köpa så mycket som möjligt svensk mat genom att ställa krav på att svenska miljö- och djurskyddskrav ska vara  uppfyllda mm.

All respekt för svensk ekomat, givetvis, som är ett bra miljöalternativ liksom det svenska jordbruket i övrigt. 

Ekomaten är dock, trots alla stöd, ca 25-60 % dyrare. 

Jag tycker att kommuner m fl själva ska bestämma sina matinköp och att riksdagen ska lyfta fram värdet av att handla enligt svenska miljö- och djurskyddskrav och närproducerat från Sverige, vilket sluter kretslopp i Sverige och håller landskapet öppet i Sverige och värnar den biologiska mångfalden.

Det vore direkt stötande, tycker jag, om riksdagen uppsätter mål endast för ekomatsareal och ekomatsinköp men inte för den svenska livsmedelsproduktionen i sin helhet-

Kommunerna är idag mycket pressade och beräknas stå inför kraftiga kommunalskattehöjningar. Ska då matinköpen genom riksdagsuppmaningar bli 25-60 % dyrare?

Kommunerna köper in mat till skolor och äldreboenden mm. Är det verkligen t ex de gamla som efterfrågar just ekomat? Min tro är att de vill ha svensk husmanskost. 

Det är också stötande, i mina ögon, om riksdagen så skulle lyfta fram ekomatsmål på det dominerande miljövänliga jordbrukets bekostnad att signalen måste uppfattas som att just KRAV- och Ekocertifieringen är så mycket bättre än den svenska maten i övrigt att denna tillsammans med importmat endast ska få dela på 40 % av inköpen.

Gunnar Rundgren är en intressant jordbruksskribent med ett stort engagemang i att bygga upp KRAV och Alternativodlarnas riksförbund, nuvarande ekolantbrukarna. 
Han analyserar livsmedelsstrategin på ett tänkvärt sätt, som ni förstår håller jag med om en del men inte om allt.


Skicka en kommentar