Jag har flera gånger skrivit om regionfrågan. Redan 2006, då jag närmast var profetisk.. I april i år stödde jag statsrådet Shekarabi mot ett antal moderater.
Den har diskuterats i flera decennier och utretts ett antal gånger.
2 starka regioner bildades hastigt och lustigt i början av 2000-talet utan några som helst folkomröstningar, Skåne och Västra Götaland. Stockholm fanns redan.
En utredning föreslog först ca 11 regioner, en annan har nu föreslagit 6. Dvs 3 kraftfulla regioner till föreslås bildas, huvuddelen av Norrland, Svealand och Östra Götaland.
Arbetet pågår för att kunna bilda Norrland och Svealands-regionerna 2019 eller 2023, medan Östra Götaland ligger mera på is sedan Kronoberg sagt nej. Kronoberg har velat till Skåne, men Skåne säger nej..
Halland slåss för att aldrig bilda region med någon annan och starka krafter gör detsamma i Jämtland, där det dock finns en politisk majoritet för att gå med i Norrlandsregionen.
Det torde vara uppenbart att dagens landsting är för små för att kunna klara den högre sjukvården, utan större regioner, eller statlig sjukvård, blir kvaliteten allt sämre och kostnaderna allt högre.
De främsta motståndare till en regionreform är moderaterna som nog gärna ser att den högre sjukvården förstatligas och att regionerna endast får befatta sig med näringslivsfrågor, infrastruktur och kultur samtidigt som kommunerna blir färre och större.
Liberalerna har nu hakat på det tåget, och KD oxå. SD är emot större regioner.
Moderaterna vill nu se folkomröstningar i varje län, ska länsindelningen från den helige Axel Oxenstiernas dagar bestå eller ska landshövdingar att 100-tals förtroendevalda tappa sina uppdrag och medborgarnas inflytande flyttas till alltför stora regioner.
Regionfrågan lämpar sig särskilt illa till att folkomrösta om, den är så komplicerad och vem kan påstå att landstingsvalen är det som mest engagerar medborgarna? Nej, orsaken till att det rätt toppstyrda M plötsligt blivit flammande gräsrotsdemokrater är att de vill stoppa fler starka regioner, ingenting annat.
Detta bevisas oxå lätt av att samma moderater som vill behålla län och landshövdingar och massor av förtroendevalda vill egentligen se den högre sjukvården organiserad i en enda region, regionen Sverige, där den lokala förankringen sker genom riksdag och regering...
4 landshövdingar emeritus från olika partier, inklusive Per-Ola Eriksson (C), argumenterar på DN Debatt för att den högre sjukvården blir statlig, att primärvården sköts av kommuner eller kommunförbund, att länsstyrelserna ty består och att staten inte överför mer makt till regioner eftersom en federal utveckling är fel.
Min analys är nu att lyckas motståndarna slå sönder regionreformen så att Sverige fortsätter med 3 starka regioner och med ett misch masch av län från 1600-talets verklighet så blir läget snabbt ohållbart för de mindre landstingen. Det kan då tvinga fram att Staten tar över sjukvården utanför de 3 stora regionerna och sedan kanske även där. Och allt färre och större kommuner tar hand om primärvården och övrig kommunal verksamhet.
Jag föredrar alltså att makt förs från Stockholm till 6 starka regioner. Tyvärr kan resultat bli statlig sjukvård och större kommuner.
Paradoxalt nog kan i så fall Hallands och delar av Jämtlands kamp för att själva hantera sjukvård och infrastruktur mm, och moderaternas m fleras blanka nej till starka regioner, leda till att staten tar över alltihop, typ, samtidigt som kommunerna blir färre och större.
Jag hoppas att samtalen mellan riksdagens partier, där SD inte får delta, ändå landar i att starka regioner kan bildas i Norrland, Svealand och Östra Götaland/Småland helst redan 2019 men senast 2023. Men det är allts inte alls säkert.
Tillagt 19 november; Även förra Statsrådet Görel Thurdin och hennes statssekreterare Torsten Sandberg verkar landa i statlig sjukvård och fortsatta län, typ. De vill inte se en "federalisering" av Sverige genom större regioner. Jag lägger in Sandbergs inlägg i FB-Forumet "Centervänner-PolCV" (endast för centermedlemmar här nedan;
"
Den har diskuterats i flera decennier och utretts ett antal gånger.
2 starka regioner bildades hastigt och lustigt i början av 2000-talet utan några som helst folkomröstningar, Skåne och Västra Götaland. Stockholm fanns redan.
En utredning föreslog först ca 11 regioner, en annan har nu föreslagit 6. Dvs 3 kraftfulla regioner till föreslås bildas, huvuddelen av Norrland, Svealand och Östra Götaland.
Arbetet pågår för att kunna bilda Norrland och Svealands-regionerna 2019 eller 2023, medan Östra Götaland ligger mera på is sedan Kronoberg sagt nej. Kronoberg har velat till Skåne, men Skåne säger nej..
Halland slåss för att aldrig bilda region med någon annan och starka krafter gör detsamma i Jämtland, där det dock finns en politisk majoritet för att gå med i Norrlandsregionen.
Det torde vara uppenbart att dagens landsting är för små för att kunna klara den högre sjukvården, utan större regioner, eller statlig sjukvård, blir kvaliteten allt sämre och kostnaderna allt högre.
De främsta motståndare till en regionreform är moderaterna som nog gärna ser att den högre sjukvården förstatligas och att regionerna endast får befatta sig med näringslivsfrågor, infrastruktur och kultur samtidigt som kommunerna blir färre och större.
Liberalerna har nu hakat på det tåget, och KD oxå. SD är emot större regioner.
Moderaterna vill nu se folkomröstningar i varje län, ska länsindelningen från den helige Axel Oxenstiernas dagar bestå eller ska landshövdingar att 100-tals förtroendevalda tappa sina uppdrag och medborgarnas inflytande flyttas till alltför stora regioner.
Regionfrågan lämpar sig särskilt illa till att folkomrösta om, den är så komplicerad och vem kan påstå att landstingsvalen är det som mest engagerar medborgarna? Nej, orsaken till att det rätt toppstyrda M plötsligt blivit flammande gräsrotsdemokrater är att de vill stoppa fler starka regioner, ingenting annat.
Detta bevisas oxå lätt av att samma moderater som vill behålla län och landshövdingar och massor av förtroendevalda vill egentligen se den högre sjukvården organiserad i en enda region, regionen Sverige, där den lokala förankringen sker genom riksdag och regering...
4 landshövdingar emeritus från olika partier, inklusive Per-Ola Eriksson (C), argumenterar på DN Debatt för att den högre sjukvården blir statlig, att primärvården sköts av kommuner eller kommunförbund, att länsstyrelserna ty består och att staten inte överför mer makt till regioner eftersom en federal utveckling är fel.
Min analys är nu att lyckas motståndarna slå sönder regionreformen så att Sverige fortsätter med 3 starka regioner och med ett misch masch av län från 1600-talets verklighet så blir läget snabbt ohållbart för de mindre landstingen. Det kan då tvinga fram att Staten tar över sjukvården utanför de 3 stora regionerna och sedan kanske även där. Och allt färre och större kommuner tar hand om primärvården och övrig kommunal verksamhet.
Jag föredrar alltså att makt förs från Stockholm till 6 starka regioner. Tyvärr kan resultat bli statlig sjukvård och större kommuner.
Paradoxalt nog kan i så fall Hallands och delar av Jämtlands kamp för att själva hantera sjukvård och infrastruktur mm, och moderaternas m fleras blanka nej till starka regioner, leda till att staten tar över alltihop, typ, samtidigt som kommunerna blir färre och större.
Jag hoppas att samtalen mellan riksdagens partier, där SD inte får delta, ändå landar i att starka regioner kan bildas i Norrland, Svealand och Östra Götaland/Småland helst redan 2019 men senast 2023. Men det är allts inte alls säkert.
Tillagt 19 november; Även förra Statsrådet Görel Thurdin och hennes statssekreterare Torsten Sandberg verkar landa i statlig sjukvård och fortsatta län, typ. De vill inte se en "federalisering" av Sverige genom större regioner. Jag lägger in Sandbergs inlägg i FB-Forumet "Centervänner-PolCV" (endast för centermedlemmar här nedan;
"
Här ett lite längre inlägg om storregioner! Efter diskussion med Görel Thurdin. Hoppas att texten som jag nu klistrar in går att läsa med rubriker och stycken för sig. Om inte, maila till mig så skickar jag. torsten.sandberg40@gmail.com. Centerpartiet och storregionerna
Med förvåning har jag följt debatten om att dela in Sverige i sex storregioner. Förvåningen gäller framförallt Centerpartiets (C:s) agerande. Att delar av partiet, främst centralt, öppnar för den största centraliseringen av makt som föreslagits sen Axel Oxenstiernas tid. En del ute i landet har tyvärr ”gått på” det falska argumentet att det skulle handla om en decentralisering.
Regionförslaget
Regionförslaget handlar om att samla landstingen till storregioner. När det gäller staten vill man få en enhetlig gemensam indelning av merparten av de olika regionala myndigheterna, inklusive länsstyrelserna till samma regioner. Ingenstans framgår det att förslagen handlar om att decentralisera den centrala statliga organisationen. Regionförslaget handlar om en närmast gigantisk centralisering. Med färre engagerade fritidspolitiker och med länsdelar och små partier utan representation. Samma slutsats även om vissa myndigheter helt eller delvis skulle flyttas ut från Stockholm. Samma slutsats även om uppgifter förs över till storlandstingen från länsstyrelser eller andra statliga regionala organ!
Var finns förklaringen till C:s märkliga agerande? Jag tror, inte utan grund, att det är så här.
Regionförslaget handlar om att samla landstingen till storregioner. När det gäller staten vill man få en enhetlig gemensam indelning av merparten av de olika regionala myndigheterna, inklusive länsstyrelserna till samma regioner. Ingenstans framgår det att förslagen handlar om att decentralisera den centrala statliga organisationen. Regionförslaget handlar om en närmast gigantisk centralisering. Med färre engagerade fritidspolitiker och med länsdelar och små partier utan representation. Samma slutsats även om vissa myndigheter helt eller delvis skulle flyttas ut från Stockholm. Samma slutsats även om uppgifter förs över till storlandstingen från länsstyrelser eller andra statliga regionala organ!
Var finns förklaringen till C:s märkliga agerande? Jag tror, inte utan grund, att det är så här.
Federalism
Bakgrunden finns att hämta i diskussionen för många år sedan om federalism. I den modellen skall nationalstaten nedmonteras till ett minimum till förmån för självstyrande regioner eller regionstater. Denna syn på staten fanns också med i det hårt kritiserade programförslaget 2012. Ett av flera förslag som fick C:s gräsrötter att reagera och Annie Lööf att avbryta en solsemester. De som stod bakom bl. a denna klart nyliberala åsikt finns kvar i ledande positioner i partiet och det sätter tyvärr fortfarande spår i partiets politik.
Vad innebär det om vi skulle få regionalstater med en liten centralstat kvar? Det är ju först då man kan tala om en viss decentralisering. Vi skulle få olika regionala lösningar på i stort sett alla politikerområden, i sjukvården, arbetsmarknadspolitiken, skolan, kulturen, miljön, infrastrukturen osv. Den federalistiska tanken. Nationalstatens roll i EU och andra internationella fora skulle försvagas.
Regionalstatstanken ligger inte i tiden och den är politiskt ogenomförbar! Det finns inget folkligt stöd. Sverige är ett alldeles för litet land för ett sådant experiment. Den starka aversionen mot staten rimmar illa med de flestas verklighetsuppfattning. Vi har ingått ett välfärdskontrakt med staten. Staten upplevs och är en garanti för ett någorlunda jämlikt samhälle. Vi vill behandlas lika oavsett var vi bor i landet. Det nya säkerhetspolitiska läget lyfter fram nationen. Samma när det gäller att kunna hantera migrations- och integrationsfrågor. Privatiseringar ökar kraven nationell kontroll. Nationella prov, kvalitetsnormer osv. Fler och fler anser för övrigt att skolan åter skall bli statlig.
Det är de här orealistiska och ogrundade idéerna om federalism som leder C fel. Det som gör att C hamnar vilse. C måste en gång för alla stoppa tankarna på självstyrande regioner eller regionalstater i papperskorgen. C borde acceptera att nationalstaten har en viktig roll. Det hindrar självfallet inte att statsapparaten skall hållas under lupp, att den kan organiseras mer decentralistiskt eller att en del uppgifter kan skötas av kommunala eller t o m privata organ.
Nu återgår jag till det liggande storregionförslaget.
Bakgrunden finns att hämta i diskussionen för många år sedan om federalism. I den modellen skall nationalstaten nedmonteras till ett minimum till förmån för självstyrande regioner eller regionstater. Denna syn på staten fanns också med i det hårt kritiserade programförslaget 2012. Ett av flera förslag som fick C:s gräsrötter att reagera och Annie Lööf att avbryta en solsemester. De som stod bakom bl. a denna klart nyliberala åsikt finns kvar i ledande positioner i partiet och det sätter tyvärr fortfarande spår i partiets politik.
Vad innebär det om vi skulle få regionalstater med en liten centralstat kvar? Det är ju först då man kan tala om en viss decentralisering. Vi skulle få olika regionala lösningar på i stort sett alla politikerområden, i sjukvården, arbetsmarknadspolitiken, skolan, kulturen, miljön, infrastrukturen osv. Den federalistiska tanken. Nationalstatens roll i EU och andra internationella fora skulle försvagas.
Regionalstatstanken ligger inte i tiden och den är politiskt ogenomförbar! Det finns inget folkligt stöd. Sverige är ett alldeles för litet land för ett sådant experiment. Den starka aversionen mot staten rimmar illa med de flestas verklighetsuppfattning. Vi har ingått ett välfärdskontrakt med staten. Staten upplevs och är en garanti för ett någorlunda jämlikt samhälle. Vi vill behandlas lika oavsett var vi bor i landet. Det nya säkerhetspolitiska läget lyfter fram nationen. Samma när det gäller att kunna hantera migrations- och integrationsfrågor. Privatiseringar ökar kraven nationell kontroll. Nationella prov, kvalitetsnormer osv. Fler och fler anser för övrigt att skolan åter skall bli statlig.
Det är de här orealistiska och ogrundade idéerna om federalism som leder C fel. Det som gör att C hamnar vilse. C måste en gång för alla stoppa tankarna på självstyrande regioner eller regionalstater i papperskorgen. C borde acceptera att nationalstaten har en viktig roll. Det hindrar självfallet inte att statsapparaten skall hållas under lupp, att den kan organiseras mer decentralistiskt eller att en del uppgifter kan skötas av kommunala eller t o m privata organ.
Nu återgår jag till det liggande storregionförslaget.
Offentliga beslutsnivåer
Idag har vi tre offentliga beslutsnivåer: EU/FN, nationalstaten och kommunerna. Om vi delar kommunerna i landsting och primärkommuner får vi fyra nivåer. Vad händer om beslut fattas om införande av 6 storregioner? 15 länsstyrelser försvinner. Vem tror att alla frågor och beslut som finns nu finns hos länsstyrelser, andra statliga regionala organ samt landsting skulle hanteras endast på regionens centralort? Tror man det är man mer än lovligt naiv. Såväl enskilda som företag vill ha nära till beslutsfattare och vi kommer att få kvar lokala myndigheter/kontor. Vi kommer i praktiken, om inte formellt, att få ytterligare en nivå att hantera. Vi kommer med fler beslutsnivåer att få en mer svårgenomtränglig och rörig organisation än vi har idag! Och framförallt, ökade kostnader för administration för samhället och skattebetalarna.
Dessutom leder ett beslut om sex regioner spikrakt till en stor sammanläggning av kommuner, oavsett vad C säger nu. Detta socialdemokratiska önskemål skall vi inte hjälpa till att realisera!
Idag har vi tre offentliga beslutsnivåer: EU/FN, nationalstaten och kommunerna. Om vi delar kommunerna i landsting och primärkommuner får vi fyra nivåer. Vad händer om beslut fattas om införande av 6 storregioner? 15 länsstyrelser försvinner. Vem tror att alla frågor och beslut som finns nu finns hos länsstyrelser, andra statliga regionala organ samt landsting skulle hanteras endast på regionens centralort? Tror man det är man mer än lovligt naiv. Såväl enskilda som företag vill ha nära till beslutsfattare och vi kommer att få kvar lokala myndigheter/kontor. Vi kommer i praktiken, om inte formellt, att få ytterligare en nivå att hantera. Vi kommer med fler beslutsnivåer att få en mer svårgenomtränglig och rörig organisation än vi har idag! Och framförallt, ökade kostnader för administration för samhället och skattebetalarna.
Dessutom leder ett beslut om sex regioner spikrakt till en stor sammanläggning av kommuner, oavsett vad C säger nu. Detta socialdemokratiska önskemål skall vi inte hjälpa till att realisera!
Rutornas magi
Jag har personligen i arbetslivet varit med om organisationsförändringar och deltagit i chefs- och organisationsutbildningar. En sak som jag lärde mig; det finns en övertro på att problem i organisationer, offentliga eller privata, löses genom organisationsförändringar, genom att rita nya rutor. Många gånger uppstår dessutom nya problem. Polisen är bara ett exempel. Ett centralistiskt kaos! Vad är en perfekt administrativ indelning? Det som ser rätt ut idag är inte det imorgon. Hur vet vi att det är bäst att samla all statlig regional förvaltning i en och samma ruta? Hur vet vi att sjukvården bäst löses i de föreslagna rutorna? Den sjukvårdstekniska utvecklingen går i rasande fart!
Mina erfarenheter från arbetslivet är att gamla administrativa strukturer, inom rimliga gränser, mycket väl kan fungera! Vi kan mycket väl ha kvar länen som bas för regional offentlig verksamhet. Det kan behöva göras justeringar med hänsyn till närings- och transportpolitiska samband. Men då skall det vara folkligt förankrat. Inte hastas fram.
Människors kulturella hemortskänsla måste också beaktas. Gemenskap och samhörighet! Det är allt viktigare i en orolig global värld.
Jag har personligen i arbetslivet varit med om organisationsförändringar och deltagit i chefs- och organisationsutbildningar. En sak som jag lärde mig; det finns en övertro på att problem i organisationer, offentliga eller privata, löses genom organisationsförändringar, genom att rita nya rutor. Många gånger uppstår dessutom nya problem. Polisen är bara ett exempel. Ett centralistiskt kaos! Vad är en perfekt administrativ indelning? Det som ser rätt ut idag är inte det imorgon. Hur vet vi att det är bäst att samla all statlig regional förvaltning i en och samma ruta? Hur vet vi att sjukvården bäst löses i de föreslagna rutorna? Den sjukvårdstekniska utvecklingen går i rasande fart!
Mina erfarenheter från arbetslivet är att gamla administrativa strukturer, inom rimliga gränser, mycket väl kan fungera! Vi kan mycket väl ha kvar länen som bas för regional offentlig verksamhet. Det kan behöva göras justeringar med hänsyn till närings- och transportpolitiska samband. Men då skall det vara folkligt förankrat. Inte hastas fram.
Människors kulturella hemortskänsla måste också beaktas. Gemenskap och samhörighet! Det är allt viktigare i en orolig global värld.
Länsdemokrati
Jag har många gånger, bl. a i partiprogramarbeten, propagerat för att statliga uppgifter på det regionalpolitiska området skulle föras över till landstingen. Det var på den tiden som det fortfarande fanns en regionalpolitik att tala om. Det var inte fråga om storregioner. Jag har också bidragit till opinionsbildningen för en ändrad länsindelning i Skåne. Där fanns en folklig samhörighet på en begränsad yta. Rätt eller fel när det gäller Västra Götaland känner jag inte till, jag följde inte den frågan. Om jag skall lyssna till (det fåtal) boende i regionen som jag känner så låter det inte så positivt. Det råder delade meningar.
Numera är jag mycket tveksam till att sjukvården i Sverige skall stå mall för en ny regional administrativ indelning. En organisation som är bra för sjukvården är inte säkert bra för annan regional statlig eller kommunal förvaltning. Dessutom går, som nämnts, den sjukvårdstekniska utvecklingen mycket snabbt! Centralisering av avancerad sjukvård skall inte tillåtas leda till att andra verksamheter centraliseras! Varför inte låta sjukvårdsorganisationen leva sitt eget liv! Ett förslag är att staten tar ansvaret för den dyra, komplicerade högre vården medan kommunerna ensamt eller i förbund ansvarar för primärvården. Säkert finns det andra lösningar också!
Om sjukvården löses för sig har vi större möjligheter att knyta övrig regional statlig och kommunal verksamhet nära medborgarna och företagen. De folkvalda regionerna, som lyfts fram i partiprogrammet, skall finnas nära. De kan åstadkomma horisontella lösningar på samhällsproblem i långt fler områden och platser än vad en storregion skulle kunna realisera.
Jag har många gånger, bl. a i partiprogramarbeten, propagerat för att statliga uppgifter på det regionalpolitiska området skulle föras över till landstingen. Det var på den tiden som det fortfarande fanns en regionalpolitik att tala om. Det var inte fråga om storregioner. Jag har också bidragit till opinionsbildningen för en ändrad länsindelning i Skåne. Där fanns en folklig samhörighet på en begränsad yta. Rätt eller fel när det gäller Västra Götaland känner jag inte till, jag följde inte den frågan. Om jag skall lyssna till (det fåtal) boende i regionen som jag känner så låter det inte så positivt. Det råder delade meningar.
Numera är jag mycket tveksam till att sjukvården i Sverige skall stå mall för en ny regional administrativ indelning. En organisation som är bra för sjukvården är inte säkert bra för annan regional statlig eller kommunal förvaltning. Dessutom går, som nämnts, den sjukvårdstekniska utvecklingen mycket snabbt! Centralisering av avancerad sjukvård skall inte tillåtas leda till att andra verksamheter centraliseras! Varför inte låta sjukvårdsorganisationen leva sitt eget liv! Ett förslag är att staten tar ansvaret för den dyra, komplicerade högre vården medan kommunerna ensamt eller i förbund ansvarar för primärvården. Säkert finns det andra lösningar också!
Om sjukvården löses för sig har vi större möjligheter att knyta övrig regional statlig och kommunal verksamhet nära medborgarna och företagen. De folkvalda regionerna, som lyfts fram i partiprogrammet, skall finnas nära. De kan åstadkomma horisontella lösningar på samhällsproblem i långt fler områden och platser än vad en storregion skulle kunna realisera.
Övrigt om storregionerna
Storregionförslaget torgförs på flera punkter, utöver det ovanstående, med rena önsketänkandet. T ex att regionerna skulle sätta fart på den ekonomiska tillväxten. Det är givetvis andra faktorer som styr detta, t ex närings- och skattepolitiken, forskningspolitiken, samhällsservicen osv. De befolkningstäta klustren. Man kommer inte att kunna få jämnstarka regioner. Även om storregionerna skulle få samma folkmängd (vilket inte är fallet) är det en helt felaktig utgångspunkt. Några stordriftsfördelar har inte kunnat påvisas. Tankarna bakom storregionförslaget verkar vara lika begåvade som när kolonialmakterna delade upp mellanöstern och Afrika i nya stater.
Storregionförslaget torgförs på flera punkter, utöver det ovanstående, med rena önsketänkandet. T ex att regionerna skulle sätta fart på den ekonomiska tillväxten. Det är givetvis andra faktorer som styr detta, t ex närings- och skattepolitiken, forskningspolitiken, samhällsservicen osv. De befolkningstäta klustren. Man kommer inte att kunna få jämnstarka regioner. Även om storregionerna skulle få samma folkmängd (vilket inte är fallet) är det en helt felaktig utgångspunkt. Några stordriftsfördelar har inte kunnat påvisas. Tankarna bakom storregionförslaget verkar vara lika begåvade som när kolonialmakterna delade upp mellanöstern och Afrika i nya stater.
Makten till folket
Centerpartiet som ett decentralistiskt parti borde gå i spetsen för att bilda opinion mot förslaget om storregioner. Hur man än vrider och vänder på saken innebär storregionerna en mycket kraftig centralisering. Makten går från folket. Förslagen strider mot partiprogrammets skrivning om att flytta makten närmare människors vardag.
Partiet borde i stället arbeta för att öka det folkliga inflytandet lokalt. Ansvarsfördelningen mellan stat, kommuner och det privata måste alltid diskuteras. Myndighetsuppgifter genomförs mest rättssäkert och rationellt när myndigheter har lokal kännedom och finns nära medborgare, entreprenörer och företag. Den centrala statliga verksamheten kan och bör decentraliseras. För sjukvården bör övervägas en särskild organisation. För övrigt borde C börja driva en mer aktiv regionalpolitik!
Alla förändringar skall vara förankrade hos medborgarna. Nu verkar det vara ett hastverk som med partipiskornas hjälp snabbt skall trumfas igenom!
Centerpartiet som ett decentralistiskt parti borde gå i spetsen för att bilda opinion mot förslaget om storregioner. Hur man än vrider och vänder på saken innebär storregionerna en mycket kraftig centralisering. Makten går från folket. Förslagen strider mot partiprogrammets skrivning om att flytta makten närmare människors vardag.
Partiet borde i stället arbeta för att öka det folkliga inflytandet lokalt. Ansvarsfördelningen mellan stat, kommuner och det privata måste alltid diskuteras. Myndighetsuppgifter genomförs mest rättssäkert och rationellt när myndigheter har lokal kännedom och finns nära medborgare, entreprenörer och företag. Den centrala statliga verksamheten kan och bör decentraliseras. För sjukvården bör övervägas en särskild organisation. För övrigt borde C börja driva en mer aktiv regionalpolitik!
Alla förändringar skall vara förankrade hos medborgarna. Nu verkar det vara ett hastverk som med partipiskornas hjälp snabbt skall trumfas igenom!
Torsten Sandberg"
2 kommentarer:
Jag tycker det är direkt klandervärt och demokratiskt ohederligt av förtroendevalda gentemot det svenska folket att den föreslagna regionindelningen til syvende og sidst är en EU-anpassning.
I EU figurerar ”Nomenklatur för statistiska territoriella enheter, NUTS, (”Nomenclature of Units for Territorial Statistics”), som är en regionsindelning som introducerades 1988 av Eurostat. Syftet med NUTS är att lättare kunna jämföra olika områden inom EU:s gränser. Statistiken som samlas in skall sedan användas som grund för EU:s regionalpolitik.
NUTS-koden består av elva alfanumeriska positioner. Position 1 till 2 består av landskoden, vilken utgörs av två bokstäver. För NUTS-nivåerna 1, 2 och 3 läggs till 1, 2 respektive 3 siffror.
NUTS 0 – Nationalstater
NUTS 1 – Stora regioner/landsdelar
NUTS 2 – Mellanstora regioner/landskap
NUTS 3 – Små regioner/storstäder
Systemet med territoriella enheter baserar sig i princip på administrativa enheter som redan existerar i var och en av medlemsstaterna. Man väntar att på medellång sikt så kommer vart och ett av medlemsländerna att ha anpassat sin indelning efter den administrativa strukturmodell som lagts fram av EU.
Med territoriell enhet menar man ett geografiskt område med en etablerad administrativ myndighet och med institutionell och rättslig kompetens i staten ifråga. De NUTS-nivåer i vilka man delar en administrativ enhet beror på folkmängden enligt följande tabell:
Nivå_Största folkmängd_Minsta folkmängd
NUTS 1___7000000_______3000000
NUTS 2___3000000________800000
NUTS 3____800000________150000
Folkmängden i vardera föreslagen region i Sverige är ca 2 miljoner invånare. Dvs den föreslagna regionsindelningen följer uppenbarligen NUTS 2.
Varför undanhålla sådant?
Den föreslagna regionindelningen har således ursprungligen inget med organisering av sjukvårdsresurser att göra. Snacket om sjukvården är en efterhandskonstruktion och tänkt att slängas i ansiktet på det svenska folket, dels för att göra svenskarna mer fogliga till regionsindelningen, dels för att motivera söndertrasandet av gamla svenska administrativa strukturer, och dels för att underminera den svenska statens auktoritet till förmån för EU:s och regionernas maktanspråk.
(Den knappt tusenåriga Sockenindelningen av Sverige har ni politiker förstört på 2000-talet, och därmed försvårat för släktforskare och historiker.)
http://www.raa.se/2014/06/framtidens-folkbokforing-efter-distrikt-istallet-for-forsamling-2/
En konsekvens av regionsindelningen är att sådana samhällsverksamheter och samhällsfunktioner som optimalt sett borde ligga på statlig nivå nu lättare kommer, med benäget bistånd av beslutsfattande, antipatriotiska EU-federalister, att överföras till regional nivå.
Det sätt på vilket regionsindelningen i Sverige har presenterats inför svenska folket i dagarna, och med kännedom om vilka krafter som ligger bakom regionsindelningen, bekräftar återigen att svenska s.k. förtroendevalda i sina underdåniga EU-kontakter i Bryssels finare salonger har uppvisat ett ovärdigt fällknivbeteende, som är väsensskilt från Axel Oxenstiernas uppträdande på den europeiska scenen på 1600-talet.
Jag respekterar Staffan Danielsson som tänker själv och inte går i ledband. Men de föreslagna storregionerna tror jag inte på.
Skåne var en ganska naturlig sammanläggning till ett landskap av det som på danska tiden råkat bli två län. I Västra Götaland behövdes något göras runt Göteborg. De närmsta grannkommunerna med stor pendling låg i Älvsborg. Påverkade både månadskort och sjukvård negativt. Att ta med Skaraborg var dock onödigt. Själva sammanslagningen blev smärtsam. Den var grovt underfinansierad. Runt Göteborg blev det bättre men knappast i Skaraborg.
Aktuella förslaget, se länk:
http://www.helagotland.se/opinioninsandare/blir-det-har-ett-bra-sverige-13443382.aspx
Måns Hagberg
Arkitekt och samhällsplanerare
Norrköping och Gotland
Skicka en kommentar