tisdag, september 20, 2016

Storebror BRÅ mörkar brottslingars nationalitet och födelseland

Jag har i flera artiklar och blogginlägg krävt att den svenska brottsstatistiken blir mer öppen och transparent, det borde liksom i övriga länder i världen , skulle jag tro, vara självklart att redovisa tex nationalitet och födelseland för brottslingar.

Jag har som riksdagsledamot via riksdagens utmärkta utredningstjänst (RUT) velat ta del av detta, vilket är svårt och delvis omöjligt.

Denna purfärska RUT-rapport, Dnr 2016:1307, som jag just fick gör jag offentlig genom att i sin helhet lägga in den på denna blogg.

Den säger bl a:

Fram till år 1994 publicerade Statistiska centralbyrån årligen statistik över personer misstänkta och lagförda för brott uppdelat på de aktuella personernas medborgarskap och folkbokföring i landet.[1] Uppgifterna inhämtades genom att registren samkördes med folkbokföringen. Sedan den 1 juli 1994 ansvarar Brå för Sveriges officiella kriminalstatistik. Fr.o.m. publiceringen av Kriminalstatistik 1995 redovisas inte längre utländska medborgare i statistiken över personer personer misstänkta och lagförda för brott (angående kriminalvårdsstatistiken, se nedan).[1] Förändringen har alltså ägt rum i samband med 1994 års statistikreform när ansvaret för kriminalstatistiken flyttades från SCB till Brå. Någon närmare motivering till förändringen har utredningstjänsten inte kunnat finna. För att kunna se en lagförd persons medborgarskap måste emellertid uppgifter från lagföringsregistret samköras med uppgifter från folkbokföringen genom matchning på individnivå.[2]

* Kriminalvården har till utredningstjänsten uppgett att myndigheten (i nu relevant avseende) inte regelmässigt registrerar uppgifter om annat än medborgarskap. Den ovan nämnda rapporten om långtidsdömda män och kvinnor i Sverige, som publicerades av Kriminalvården år 2010, var ett forskningsprojekt som använde uppgifter som i dag är utrensade. Kriminalvården kan således inte publicera någon statistik om de fängelsedömdas ursprungsland.[1]








 
Rapport från utredningstjänsten
Frågeställaren efterfrågar information om hur det beslut eller den praxis växte fram som medförde att SCB och Brå m.fl. myndigheter inte längre publicerar statistik avseende brottslingars nationalitet och etnicitet, utlandsfödda och med utlandsfödda föräldrar osv.
Enligt frågeställaren torde Kriminalvården föra noggrann statistik på de som avtjänat straff i svenska fängelser.
1. Vilka sitter i svenska fängelser uppdelade på nationalitet?
2. Hur stod andel är utrikes födda?
3. Hur stor andel är utrikes födda eller har utrikes födda föräldrar?


Den officiella statistiken

Det svenska systemet för officiell statistik är decentraliserat sedan den statistikreform som genomfördes den 1 juli 1994. I samband med reformen fördelades ansvaret för den officiella statistiken på 25 statliga myndigheter. Därmed överfördes stora delar av ansvaret för den officiella statistiken inom avgränsade sektorsområden från i huvudsak Statistiska centralbyrån (SCB) till 24 andra statliga myndigheter. SCB fortsatte att ansvara för sektorsövergripande statistik medan andra myndigheter fick ansvaret för den statistik som låg inom deras verksamhetsområde. Från den 1 januari 2012 finns 27 statistikansvariga myndigheter, bl.a. Brottsförebyggande rådet (Brå).[1]
Den officiella statistiken regleras i lagen (2001:99) om den officiella statistiken. I förordningen (2001:100) om den officiella statistiken ges kompletterande föreskrifter. Av detta regelverk framgår inom vilka områden det ska finnas officiell statistik och vilka statliga myndigheter som ansvarar för att statistiken tas fram. I lagen anges att officiell statistik ska finnas för allmän information, utredningsverksamhet och forskning samt vara objektiv och allmänt tillgänglig.
Lagen om den officiella statistiken innehåller inte några bestämmelser om statistikens innehåll eller omfattning. Det är regeringen som beslutar om övergripande ämnes- och statistikområden samt vilka myndigheter som ska vara statistikansvariga. Detta gör regeringen genom att i en bilaga till ovannämnda förordning lista de områden som omfattas av den officiella statistiken och vilka myndigheter som är statistikansvariga. Brå ansvarar t.ex. enligt bilagan för officiell statistik på området rättsväsende (brott, för brott lagförda personer, kriminalvård och återfall i brott).
Statistikens innehåll och omfattning inom ett statistikområde beslutas av den på området ansvariga myndigheten om inte något annat följer av ett särskilt beslut av regeringen. Innebörden av detta är att den statistikansvariga myndigheten själv bestämmer vilka objekt och variabler som ska ingå i statistiken, vilka statistiska mått som ska användas, osv. Sådana beslut fattas av respektive statistikansvarig myndighet, efter samråd med viktiga användare och mot bakgrund av de krav på statistiken som finns i EU-lagstiftningen.[2] I förordningen om den officiella statistiken finns även en bestämmelse om att individbaserad officiell statistik ska vara uppdelad efter kön om det inte finns särskilda skäl mot detta.
Även personuppgiftslagen (1998:204), PUL, är tillämplig vid framställning av statistik i den mån det inte finns avvikande bestämmelser i lagen om den officiella statistiken. Statistikansvariga myndigheter har en generell rätt, utan samtycke från de registrerade, att behandla personuppgifter för framställning av statistik (14 § lagen om den officiella statistiken). Det finns dock undantag från den generella rätten för en statistikansvarig myndighet att behandla personuppgifter (15 § samma lag). Dessa undantag gäller dels för känsliga personuppgifter (13 § PUL), t.ex. etniskt ursprung, dels för uppgifter om lagöverträdelser m.m. (21 § PUL). Sådana uppgifter får behandlas först om det följer av föreskrifter som regeringen har meddelat. Regeringen tar då för varje särskilt fall ställning genom att väga samhällsintresset av den statistiska behandlingen mot risken för intrång i den enskildes personliga integritet.[3] I den ovan nämnda bilagan till förordningen om den officiella statistiken anges när det är tillåtet att behandla känsliga personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser. Av bilagan framgår t.ex. att för framställning av statistik över brott, för brott lagförda personer, kriminalvård och återfall i brott får personuppgifter behandlas som avser brott, domar i brottmål och straffprocessuella tvångsmedel. I bilagan har regeringen emellertid inte gett något tillstånd att i brottsstatistiken behandla uppgifter om etniskt ursprung.
Känsliga personuppgifter får vidare, enligt 19 § PUL, under vissa förutsättningar behandlas för forsknings- och statistikändamål. I 19 § andra stycket anges att känsliga personuppgifter får behandlas för statistikändamål om samhällsintresset av det statistikprojekt där behandlingen ingår klart väger över den risk för otillbörligt intrång i den enskildas personliga integritet som behandlingen kan innebära. För framställning av statistik hos en statistikansvarig myndighet gäller som ovan sagts särskilda regler. Bestämmelsen i 19 § PUL blir därför tillämplig på den statistik som framställs av andra än statistikansvariga myndigheter.[4]
I sammanhanget bör även nämnas att det också finns särskilda registerförfattningar. En registerförfattning är en författning som har till huvudsakligt syfte att reglera inrättandet och användningen av viktigare register inom den offentliga sektorn. Registerförfattningarna reglerar myndigheternas behandling av personuppgifter. Det huvudsakliga syftet med sådan reglering är att skydda enskildas personliga integritet. En registerförfattning innehåller bl.a. bestämmelser om vilka uppgifter myndigheten får samla in och behandla i sina register samt för vilka ändamål detta får ske. Registerförfattningen utgör således en reglering av hur myndigheten får och/eller ska handskas med sin information. Den behandling av uppgifter som bestämmelserna i en registerförfattning medger ska tillgodose myndighetens behov av information, samtidigt som en gräns ska sättas för rätten att behandla information bortom denna punkt.[5]

Utländsk bakgrund i kriminalstatistiken

Fram till år 1994 publicerade Statistiska centralbyrån årligen statistik över personer misstänkta och lagförda för brott uppdelat på de aktuella personernas medborgarskap och folkbokföring i landet.[6] Uppgifterna inhämtades genom att registren samkördes med folkbokföringen. Sedan den 1 juli 1994 ansvarar Brå för Sveriges officiella kriminalstatistik. Fr.o.m. publiceringen av Kriminalstatistik 1995 redovisas inte längre utländska medborgare i statistiken över personer misstänkta och lagförda för brott (angående kriminalvårdsstatistiken, se nedan).[7] Förändringen har alltså ägt rum i samband med 1994 års statistikreform när ansvaret för kriminalstatistiken flyttades från SCB till Brå. Någon närmare motivering till förändringen har utredningstjänsten inte kunnat finna. För att kunna se en lagförd persons medborgarskap måste emellertid uppgifter från lagföringsregistret samköras med uppgifter från folkbokföringen genom matchning på individnivå.[8]
Brå har genomfört två särskilda studier om brottsligheten bland personer med utländsk respektive svensk bakgrund; Invandrare och invandrares barns brottslighet – en statistisk analys (Brå-rapport 1996:2) och Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet (Brå-rapport 2005:17). I sistnämnda rapport har uppgifter hämtats från ”Registret över totalbefolkningen” (uppgifter om bl.a. födelseland samt moderns och faderns födelseland) och ”En longitudinell databas kring utbildning, inkomst och sysselsättning”. Uppgifter om misstänkt brottslighet har hämtats från ”Registret över för brott misstänkta personer”.[9]

Statistik avseende kriminalvården

Kriminalvården är inte en statistikansvarig myndighet. I stället är det Brå som ansvarar för officiell statistik avseende kriminalvård. Underlaget till den officiella kriminalvårdsstatistiken framställs av Kriminalvården i samråd med Brå. I den officiella statistiken redovisas de personer som verkställer en påföljd inom kriminalvården efter ålder och kön. För personer intagna i anstalt redovisas även medborgarskap (svenskt eller utländskt). Personer med flera medborgarskap, varav ett svenskt, räknas som svenska medborgare.[10]
Utöver den statistik som publiceras av Brå ger Kriminalvården ut publikationen Kriminalvård och statistik (KOS) som är framtagen för att ge en övergripande, beskri­vande och aktuell bild av Kriminalvårdens verk­samhet i anstalt, häkte och frivård.
Av de totalt 4 290 personer som var inskrivna på anstalt den 1 oktober 2015 var 1 330 personer (31 %) utländska medborgare. Jämfört med 2014 är antalet i stort sett oförändrat (±0 %), men i jämförelse med 2006 har antalet utländska medborgare minskat med 14 procent. Andelen utländska medborgare har dock ökat med 3 procentenheter i jämförelse med 2006, från 28 procent till 31 procent 2015.[11]
I tabell 1 nedan redovisas fördelningen av de utländska medborgarna inskrivna i anstalt den 1 oktober 2015 efter världsdel och förekomst av utvisningsdom.


Tabell 1: Utländska medborgare inskrivna i anstalt 1 oktober 2015 efter världsdel och förekomst av utvisningsdom
Källa: Kriminalvården

 

Kriminalvårdens utvecklingsenhet har genomfört en särskild studie av långtidsdömda; Långtidsdömda män och kvinnor i Sverige: Kriminalvårdens riksmottagningar 1997-2009.[12] Syftet med rapporten var att utifrån de uppgifter som rutinmässigt samlats in om långtidsdömda män och kvinnor vid riksmottagningarna Kumla och Hinseberg redovisa en grundläggande sammanställning och jämförande beskrivning av män och kvinnor avseende en bred profil av demografiska-, kliniska- och riskfaktorer, olika brottstyper med mera. Rapporten utgick från utredningar utförda vid riksmottagningarna från den 1 april 1997 för män respektive år 2000 för kvinnor, fram t.o.m. den 31 december 2009. Ett mindre antal långtidsdömda kvinnor som utretts vid anstalten Hinseberg före 2000 inkluderades också i materialet. Målgruppen var dömda män och kvinnor som hade att avtjäna en sammanlagd påföljd om lägst fyra respektive lägst två år i fängelse. Dessa dömda personer skulle placeras vid riksmottagning för utredning innan placering vid annan anstalt och avdelning. Även andra personer som under vissa förutsättningar blev föremål för placering vid riksmottagning omfattades. Rapporten innehåller bl.a. uppgifter om medborgarskap, ursprung avseende geografiskt område och nationalitet, vanligaste huvudbrottet för olika nationaliteter och utvisningsstatus. Eftersom materialet endast omfattar en mindre del av Kriminalvårdens klienter i anstalt redovisas resultaten av studien inte här. De finns dock att ta del av i Kriminalvårdens rapport.

 

Personuppgifter inom kriminalvården

Inom kriminalvården finns ett antal olika databaserade personregister som avser klientadministration. PUL omfattar all automatiserad behandling av personuppgifter och även behandling av personuppgifter i manuella register. Avvikande bestämmelser i lag eller förordning gäller dock framför PUL.
Lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården innehåller de bestämmelser som utöver PUL är nödvändiga för kriminalvårdens verksamhet. Lagen ger ramarna för när behandling av personuppgifter är tillåten. Kriminalvården får enligt 3 § i lagen behandla personuppgifter bara om det behövs för att (1) myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter i enlighet med vad som föreskrivs i lag eller förordning, (2) underlätta tillgången till sådana uppgifter om verkställighet av påföljd eller häktning som rättsväsendets myndigheter behöver, eller (3) upprätthålla säkerheten och förebygga brott under den tid som en person är föremål för en kriminalvårdsåtgärd. Dessutom får dessa personuppgifter också användas för tillsyn, planering, uppföljning och kvalitetssäkring av verksamheten. Paragrafen anger uttömmande de ändamål för vilka uppgifter får behandlas. Behandlingar under åberopande av några andra ändamål än de angivna får inte ske. Regleringen i tredje punkten innebär att Kriminalvården ges utökade möjligheter att behandla uppgifter om intagna som utgör särskilda risker i t.ex. hot- eller våldshänseende. Behandlingen av personuppgifter för att upprätthålla säkerheten eller för att förebygga brott får dock bara ske för att upprätthålla säkerheten och förebygga brott under den tid som en person är föremål för någon av de angivna kriminalvårdsåtgärderna, dvs. under den tid en person t.ex. är häktad eller avtjänar straff. Uppgifter om den som avtjänat sitt straff och frigivits eller som varit häktad men som senare försatts på fri fot får alltså inte behandlas.[13]
Uppgifter om en person får vidare inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexualliv (5 §). Om uppgifter om en person behandlas på annan grund får uppgifterna kompletteras med sådana uppgifter om det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen. Det innebär att behandlingen av den känsliga uppgiften inte bara ska vara förenlig med något av de ändamål som anges i 3 §, utan också att det ska finnas ett särskilt syfte med behandlingen som inte kan tillgodoses på något annat sätt. Det ska också framstå som absolut nödvändigt att den känsliga uppgiften behandlas.[14] Kriminalvården kan undantagsvis ha ett befogat intresse av att behandla känsliga personuppgifter för att kunna bedriva en effektiv och rättssäker verksamhet och upprätthålla de säkerhetskrav som är motiverade. Vid placeringen av en person kan t.ex. uppgifter om medlemskap i vissa extrema organisationer vara av betydelse. Lagen medger då att sådana uppgifter behandlas i det enskilda fallet.[15] Känsliga personuppgifter får dock enligt lagen som huvudregel inte användas som sökbegrepp. Kriminalvården registrerar, med hänvisning till bestämmelsen, inte uppgifter om etniskt ursprung.[16]
I förordningen (2001:682) om behandling av personuppgifter inom Kriminalvården ges detaljerade kompletterande föreskrifter om när behandling av personuppgifter är tillåten. Beträffande personer som är dömda till fängelse får, i den utsträckning det är nödvändigt för det ändamål för vilket behandlingen utförs, t.ex. uppgifter om medborgarskap och språk behandlas.
Av förarbetena till lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården framgår vidare att i de fall behandling av personuppgifter avser andra personer än dem som är föremål för kriminalvårdsåtgärder, t.ex. anhöriga, bör de uppgifter som behandlas begränsas så mycket som det är möjligt inom ramen för ändamålet med behandlingen av uppgifterna. Som regel bör t.ex. behandling av uppgifter avseende en anhörig till en intagen normalt kunna begränsas till att avse endast namn, adress, telefonnummer och relation till den intagne.[17] Sådana uppgifter får enligt förordningen om behandling av personuppgifter inom Kriminalvården behandlas avseende närstående till personer som är dömda till fängelse.
Kriminalvården har till utredningstjänsten uppgett att myndigheten (i nu relevant avseende) inte regelmässigt registrerar uppgifter om annat än medborgarskap. Den ovan nämnda rapporten om långtidsdömda män och kvinnor i Sverige, som publicerades av Kriminalvården år 2010, var ett forskningsprojekt som använde uppgifter som i dag är utrensade. Kriminalvården kan således inte publicera någon statistik om de fängelsedömdas ursprungsland.[18]



[2] Vad är officiell statistik? En översyn av statistiksystemet och SCB (SOU 2012:83), s. 122 f.
[3] Vad är officiell statistik? En översyn av statistiksystemet och SCB (SOU 2012:83), s. 117 f.
[4] Vad är officiell statistik? En översyn av statistiksystemet och SCB (SOU 2012:83), s. 126 f.
[5] Vad är officiell statistik? En översyn av statistiksystemet och SCB (SOU 2012:83), s. 128 f.
[6] Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet (Brå-rapport 2005:17) s. 17.
[7] von Hofer, H. (2008). Brott och straff i Sverige: historisk kriminalstatistik 1750-2005: diagram, tabeller och kommentarer (3. rev. uppl.). Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.
[8] Enligt uppgifter som utredningstjänsten tidigare inhämtat från Brå.
[9] Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet (Brå-rapport 2005:17) s. 24 f.
[12] Johansson, D., Dernevik, M. & Johansson, P. (2010). Långtidsdömda Män och Kvinnor i Sverige: Kriminalvårdens Riksmottagningar 1997-2009. Kriminalvårdens Utvecklingsenhet.
[13] Leijonram, 3 § lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården, Karnov, 2016-09-16.
[14] Leijonram, 5 § lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården, Karnov, 2016-09-16.
[15] Prop. 2000/01:126 s. 31 f.
[16] Kriminalvården, Kriminalvård och statistik 2015 (KOS 2015), s. 64.
[17] Prop. 2000/01:126 s. 45.
[18] Uppgifter per e-post 2016-09-15.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hur skall samhället kunna vidtaga relevanta åtgärder för att lösa problem som förekommer i samhället om man inte har ett tillförlitligt och något sånär komplett beslutunderlag att utgå när man arbetar fram åtgärderna? Det gäller oberoende vilket samhällsproblem vi diskutterar.

/Eskil

Anonym sa...

Kudos!