torsdag, november 12, 2015

Chockad, ledsen, upprörd. Och Avstängd.

Jag är sedan klockan kvart över 4 (em) den 11 november 2015 chockad, ledsen och upprörd. Min gruppledare i riksdagsgruppen Anders W Jonsson, tillika vice partiledare, meddelade mig då att jag tillsvidare utestängs från riksdagsgruppens möten när migrationsfrågor diskuteras, kopplat till när överläggningar sker med andra partier. (Och när sker inte sådana, i den största politiska fråga som Sverige nu har att hantera?).

Detta innebär att jag inte längre är en fullvärdig medlem av Centerpartiets riksdagsgrupp, och att jag naturligtvis inte längre på ett jämbördigt sätt kan föra fram mina synpunkter och påverka gruppens diskussioner och beslut.

Mitt partidistrikt i Östergötland, och de väljare som har valt mig, och kryssat mig (ca 10 %) utgår naturligtvis från att jag är fullvärdig medlem av riksdagsgruppen. Därför, när detta oerhörda har meddelats mig, har jag inget annat val än att upplysa dem om den nya situationen. Det är en omöjlig situation att bara jag och riksdagsgruppen i övrigt känner till detta, och inte de som jag representerar.

Jag har ingen förståelse för det beslut som, tror jag, Anders W Jonsson, har tagit. Skulle det vara förankrat i riksdagsgruppen har jag heller ingen förståelse för det.

Ibland i politiken har man ju olika uppfattningar, mellan partier och inom partier. Jag minns på rak arm inte någon tidigare riksdagsledamot för Centerpartiet som har utestängts från riksdagsgruppen, trots att det ibland har varit olika uppfattningar i aktuella och viktiga frågor som t ex Sveriges EU-medlemskap och om FRA-lagen mm. Ingen riksdagsledamot har då förvägrats att delta i riksdagsgruppens arbete trots att ledamöter som företrädde minoritetsståndpunkter stod fast vid dessa och deltog i samhällsdebatten inom och utom Centerpartiet.

I andra partier har väl någon gång någon ledamot lämnat sitt parti och möjligen har några det senaste seklet stängt av från någon riksdagsgrupp, men det måste vara extremt ovanligt.

Rimligen måste jag ha förbrutit mig väldigt allvarligt, när jag nu förvägras att vara med på en del av Centerpartiets riksdagsgrupps möten.?

Varför drabbar då denna bannbulla mig? Har jag varit illojal mot riksdagsgruppen? Har jag läckt information från riksdagsgruppens möten?

Absolut inte, enligt min uppfattning.

Anders W Jonsson menar att jag inte respekterat riksdagsgruppens arbetsordning, vilken gruppen på förslag från gruppledningen fastställt hösten 2014 och återigen denna höst.

Jag är oklar på om den är hemlig eller ej, men jag citerar här den enda mening som jag kan se att han åberopar när han säger att jag brutit mot den och därför ska utestängas från en del av gruppens möten.

Uttalar man sig nationellt inom en annan talespersons område ska avstämning först ske med respektive talesperson”.

Och underförstått, som jag nu förstår att Anders W Jonsson tolkar denna mening, innebär ”avstämning” att man avstår från att bli intervjuad eller skriva en debattartikel osv om man tycker annorlunda än gällande partilinje och om talespersonen anser att man ska hålla tyst.

Brott mot denna enda mening, vilket jag därtill nedan bestrider, renderar alltså denna sanslösa bestraffning. Naturligtvis finns det inget med i arbetsordningen att utestängning från gruppen kan följa om riksdagsgruppen/gruppens ledare bedömer att man brutit mot den.

Orsaken till gruppledarens beslut torde bero på att jag har fel uppfattning i sak (låt vara att centerpartiet genom migrationsuppgörelsen accepterat huvuddelen av det jag fört fram) och att jag inte borde föra fram det i sociala medier eller riksmedia.

Jag anser att jag är en lagarbetare och jag respekterar helt och fullt partistämmobeslut och den partilinje som gäller i olika frågor. Och visst ska man söka ligga lite lågt om man har avvikande uppfattning och är i minoritet.

Men! Ibland är en fråga så viktig att man trots gällande partilinje, som man givetvis respekterar, kan fortsätta att i samhällsdebatten föra fram sin uppfattning, som enskild riksdagsledamot i minoritet. Tex i EU-frågan, t.ex i FRA-frågan och det finns fler exempel. För egen del har jag t ex ett engagemang i frågan om rätten till självvald död, under stränga regelverk, vid svåra lidanden i livets slutskede.

Jag sa på partistämman i september, efter det att östgötamotionens att-satser om PUT och anhöriginvandring med massiv majoritet hade avslagits av stämman, att jag ”inte på ett bra tag ska tjata om detta inom centerrörelsen”. Det har jag heller inte gjort. Jag har också försökt att ligga lågt i samhällsdebatten vad gäller egna initiativ till debattartiklar osv. Däremot har jag fortsatt att diskutera sakfrågor i sociala medier, t ex på debattforumen Politisk Centerdebatt och Politisk Allmändebatt. Jag söker och vill vara en transparent riksdagsledamot som är nåbar och deltar i samhällsdebatten genom möten med människor både irl och på nätet.

Och  detta har jag i denna fråga gjort utifrån vad jag faktiskt tycker, men jag är ju hela tiden tydlig med att den är min personliga uppfattning, partilinjen är naturligtvis stämmans beslut.

Dock har sedan stämman två saker hänt som rimligen borde göra att jag ännu lättare borde kunna diskutera dessa frågor, eftersom Centerpartiet i migrationsuppgörelsen (MU, eller MÖ) till stora delar accepterat den östgötamotion som avslogs av stämman. Därtill har flyktingströmmen fördubblats eller mer sedan stämman och situationen är mycket pressad på olika sätt.

Så ser dock inte min gruppledare på detta. Stämmobesluten gäller alltjämt, trots att partiet accepterat östgötamotionen i stora delar.

Mitt ”brott”, för vilket jag alltså straffas med uteslutning från att delta i riksdagsgruppens arbete i vissa delar, är att jag diskuterar på sociala medier enligt ovan i påstådd strid med riksdagsgruppens arbetsordning.

Utlösande faktor var sedan att jag förra veckan fick en förfrågan från Aktuellt om jag i 21-sändningen kunde diskutera åldersbedömningar av ensamkommande barn när tveksamhet föreligger om de är under eller över 18 år, med barnläkaren Anders Järn.
Jag accepterade detta, eftersom jag diskuterat denna fråga sedan april 2012 då jag fick publicerat en helsida på DN Debatt, och sedan i många debattartiklar och blogginlägg och motioner genom åren.

Debatten blev inte av eftersom Anders Järn inte ställde upp, men jag informerade vår pressavdelning att jag hade tackat ja. Hade debatten blivit av hade jag givetvis informerat vår talesperson och pressavdelningen om detta också.

Detta ser Anders W Jonsson, och en del i riksdagsgruppen oerhört allvarligt på, så allvarligt att jag nu utestängs från riksdagsgruppen enligt ovan. Eftersom jag borde anmält till Talespersonen innan jag tackade ja, och då respekterat det ”råd” jag säkert skulle fått att tacka nej till att vara med.

Värt att notera är också att Centerpartiet i migrationsuppgörelsen accepterat att frågan om varför så hög andel av ensamkommande under 18 år till EU väljer Sverige (ca 25-30 % eller mer) ska analyseras.

Som sagt, jag borde kanske ha väntat någon vecka med att skriva detta, så ledsen och upprörd är jag. Men mycket viktiga samtal förs just nu mellan 6 av riksdagens partier om nödvändiga beslut på migrationsområdet, och jag har just utestängts från att vara med i riksdagsgruppen när detta diskuteras.

Detta måste jag kommunicera med mitt partidistrikt och med centerpartiets medlemmar och väljare i Östergötland. Därför detta blogginlägg, som jag gärna mottar synpunkter på, även gärna från Anders W Jonsson om jag alltför dåligt har lyckats ge uttryck åt hans grund för sitt agerande.


Jag kan också tillägga att jag i flera år har varit kritisk mot den begränsande regel jag citerat (även innan jag visste hur den tolkas av gruppledningen). Jag har känt en betydande oro att den hämmar oss enskilda riksdagsledamöter att genom frihet under ansvar delta i samhällsdebatten i olika frågor, om vi ständigt måste ”be om lov” innan vi ställer upp på intervjuer eller skriver debattartiklar eller motioner eller blogginlägg osv. Jag är med i ett frimodigt och öppet socialliberalt parti och jag anser att Centerpartiet måste ha högre i tak i sin riksdagsgrupp än vad det för mig förödande beslut som jag just har meddelats, innebär.

Jag är för stolt för att vädja till riksdagsgruppens ledare, eller till hela gruppen, att min avstängning  omedelbart upphävs, men min ärliga mening är att det vore märkligt och mycket oroande, på flera sätt, om inte detta sker.

Riksdagshuset, Stockholm, den 11 november 2015.


Staffan Danielsson, riksdagsledamot (C)
Skicka en kommentar