Så är då riksdagsvalet 2014 klart. Jag gav en valprognos som hade vissa brister, jag fick inte med den kraftiga nedgången för MP, V, FP och KD. Och jag har redan gjort en kort kommentar om vikten av en öppnare migrationsdebatt, vilket jag också lyfte fram i valrörelsens slutskede. Jag gjorde också en "varudeklaration för kryssbenägna" på min blogg.
Centerpartiet minskar i särklass minst av allianspartierna, vi hade en utmärkt valplattform med stark betoning på klassiska centerfrågor som miljö, företagande, jobb, hela Sveriges utveckling och med starkt fokus på livsmedelsfrågor. Vår partiledare Annie Lööf, som jag tidigt kampanjade för, har haft några tuffa och motiga år där hon som ung kvinna granskats mycket hårt. Hon är en stark kvinna och en lysande politiker och har klarat påfrestningarna på ett sätt som visar väldig styrka. Nu lossar det för henne, hennes karisma och kvaliteter har verkligen gått fram i årets valrörelse, och Annie Lööf ligger i hög grad bakom Centerpartiets återhämtning och, relativt sett, goda valresultat!
De rödgröna har ökat med 0,1 %, dvs med nästan ingenting. Att som Stefan Löfven tolka det som ett starkt mandat för förändring i sin riktning är faktiskt orimligt. Vad som hänt är att alliansen, främst moderaterna, minskat kraftigt medan Sverigedemokraterna gått fram nästan lika starkt.
Jag tar mycket, mycket allvarligt på Sverigedemokraternas framgång. De har fått nära 13 % i riket, men är svaga i storstäderna så i många kommuner har de 15-20 %. De är ett extremt parti i migrationsfrågorna och extrema, tycker jag, även i andra frågor vad gäller t ex EU. De har också en mycket mörk bakgrund och många med extrema åsikter i sina led. Deras ledning försöker aktivt att göra partiet mer anständigt, men har en lång väg framför sig.
Deras framgångar beror framförallt på deras starka invandringsmotstånd där de isoleras av övriga 7 partier, ledda av det i dessa frågor mycket liberala, nästan extrema i jämförelse med övriga EU-länder, Miljöpartiet. Jag har under flera år arbetat för att de så viktiga migrationsfrågorna måste få diskuteras öppnare, från en generös grundsyn, men har fått mycket kritik och åsiktskorridoren i Sverige är fortfarande alldeles för smal. Detta gagnar Sverigedemokraterna, alldeles för många vid köksbord och på arbetsplatser i Sverige ställer relevanta frågor som borde få relevanta svar. Tyvärr har de 7 partierna här ofta abdikerat och fastnat i slagordspolitik och propaganda som ibland har brister, alltför ofta lämnas de vid köksbordet ensamma med Sverigedemokraterna som sitter kvar.
Naturligtvis ska Sverige välkomna alla som söker asyl här och har asylskäl. Däremot är det relevant att diskutera varför så många av de som flyr och lyckas ta sig till EU söker sig till Sverige. Sverige ger nu i absoluta tal flest människor asyl av EUs alla länder, över 20 % av alla som beviljas asyl i något EU-land får den beviljad i Sverige trots att Sverige bara har 2 % av EUs befolkning. Jag menar att Sverige på några punkter bör se över sina regelverk och något närma sig övriga EU-länders praxis, se denna länk.
Slutligen, jag har försökt att tydliggöra för östgötaväljarna vilka frågor jag kommer att driva om jag skulle fått fortsatt förtroende i riksdagen; t ex att hela Östergötland, och Sverige, ska utvecklas, att livsmedelproduktionen kraftigt måste tillväxa, att jag ska att vara en röst för de äldre (som är våldsamt underrepresenterade i riksdagen) vad avser t ex rätt till serviceboende och lika skatt som andra, samt migrationsfrågor. Min personvalskampanj har begränsat sig till till följande annons (se längst ner) och till några debattartiklar.
Jag har dock i första hand kampanjat för Centerpartiets utmärkta valplattform och för hela centerlistan i Östergötland med utmärkta Lena Ek, som jag alltid har stött, som starkt förstanamn.
Jag är övertygad om att östgötacentern stärks av att ha goda kandidater med lite olika profil på riksdagslistan, och även av att de bedriver personvalskampanjer. Kanske har därför fler väljare kommit till Centerpartiet som i årets val i Östergötland klarat sig lite bättre än rikstrenden.
Nu är snart kryssen räknade och jag har fått hela 1.212 stycken (7,0 %) medan listettan Lena Ek som väntat får klart fler, 1.560 (8,9 %). Jag är stolt och glad över det förtroende som kryssen visar och jag önskar samtidigt Lena Ek, som åtnjuter ett ännu större förtroende, all framgång i riksdagen för att hålla Centerpartiets och Östergötlands och Sveriges, och EUs och FNs, fanor högt!
Centerpartiet minskar i särklass minst av allianspartierna, vi hade en utmärkt valplattform med stark betoning på klassiska centerfrågor som miljö, företagande, jobb, hela Sveriges utveckling och med starkt fokus på livsmedelsfrågor. Vår partiledare Annie Lööf, som jag tidigt kampanjade för, har haft några tuffa och motiga år där hon som ung kvinna granskats mycket hårt. Hon är en stark kvinna och en lysande politiker och har klarat påfrestningarna på ett sätt som visar väldig styrka. Nu lossar det för henne, hennes karisma och kvaliteter har verkligen gått fram i årets valrörelse, och Annie Lööf ligger i hög grad bakom Centerpartiets återhämtning och, relativt sett, goda valresultat!
De rödgröna har ökat med 0,1 %, dvs med nästan ingenting. Att som Stefan Löfven tolka det som ett starkt mandat för förändring i sin riktning är faktiskt orimligt. Vad som hänt är att alliansen, främst moderaterna, minskat kraftigt medan Sverigedemokraterna gått fram nästan lika starkt.
Jag tar mycket, mycket allvarligt på Sverigedemokraternas framgång. De har fått nära 13 % i riket, men är svaga i storstäderna så i många kommuner har de 15-20 %. De är ett extremt parti i migrationsfrågorna och extrema, tycker jag, även i andra frågor vad gäller t ex EU. De har också en mycket mörk bakgrund och många med extrema åsikter i sina led. Deras ledning försöker aktivt att göra partiet mer anständigt, men har en lång väg framför sig.
Deras framgångar beror framförallt på deras starka invandringsmotstånd där de isoleras av övriga 7 partier, ledda av det i dessa frågor mycket liberala, nästan extrema i jämförelse med övriga EU-länder, Miljöpartiet. Jag har under flera år arbetat för att de så viktiga migrationsfrågorna måste få diskuteras öppnare, från en generös grundsyn, men har fått mycket kritik och åsiktskorridoren i Sverige är fortfarande alldeles för smal. Detta gagnar Sverigedemokraterna, alldeles för många vid köksbord och på arbetsplatser i Sverige ställer relevanta frågor som borde få relevanta svar. Tyvärr har de 7 partierna här ofta abdikerat och fastnat i slagordspolitik och propaganda som ibland har brister, alltför ofta lämnas de vid köksbordet ensamma med Sverigedemokraterna som sitter kvar.
Naturligtvis ska Sverige välkomna alla som söker asyl här och har asylskäl. Däremot är det relevant att diskutera varför så många av de som flyr och lyckas ta sig till EU söker sig till Sverige. Sverige ger nu i absoluta tal flest människor asyl av EUs alla länder, över 20 % av alla som beviljas asyl i något EU-land får den beviljad i Sverige trots att Sverige bara har 2 % av EUs befolkning. Jag menar att Sverige på några punkter bör se över sina regelverk och något närma sig övriga EU-länders praxis, se denna länk.
Slutligen, jag har försökt att tydliggöra för östgötaväljarna vilka frågor jag kommer att driva om jag skulle fått fortsatt förtroende i riksdagen; t ex att hela Östergötland, och Sverige, ska utvecklas, att livsmedelproduktionen kraftigt måste tillväxa, att jag ska att vara en röst för de äldre (som är våldsamt underrepresenterade i riksdagen) vad avser t ex rätt till serviceboende och lika skatt som andra, samt migrationsfrågor. Min personvalskampanj har begränsat sig till till följande annons (se längst ner) och till några debattartiklar.
Jag har dock i första hand kampanjat för Centerpartiets utmärkta valplattform och för hela centerlistan i Östergötland med utmärkta Lena Ek, som jag alltid har stött, som starkt förstanamn.
Jag är övertygad om att östgötacentern stärks av att ha goda kandidater med lite olika profil på riksdagslistan, och även av att de bedriver personvalskampanjer. Kanske har därför fler väljare kommit till Centerpartiet som i årets val i Östergötland klarat sig lite bättre än rikstrenden.
Nu är snart kryssen räknade och jag har fått hela 1.212 stycken (7,0 %) medan listettan Lena Ek som väntat får klart fler, 1.560 (8,9 %). Jag är stolt och glad över det förtroende som kryssen visar och jag önskar samtidigt Lena Ek, som åtnjuter ett ännu större förtroende, all framgång i riksdagen för att hålla Centerpartiets och Östergötlands och Sveriges, och EUs och FNs, fanor högt!
5 kommentarer:
Märkligt. Alla gratulerar enskilda personer, och ingen ser till hur helheten berörs av det som sker.
Du börjar låta lika velig som de andra.
Artikeln före var riktigt resonable, men plötsligt bara måste du säga att SDs invandringspolitik är "extrem".
Du skrev ju själv 2% av befolkningen tog emot 20%. Även om SD skulle lyckas att banta hela 90%så blir det ju 2% av befolkningen tar emot ... 2%. Rätt bra normalisering mot Europa, eller hur?
Hur ska du ha det? Eller ingår det i jobbeskrivningen att ska SD nämnas så bara måste vissa starka ord finnas med?
Aha .... ni tänker att övriga Europa ska höja sin andel så att det inte ser så illa ut för Sverige ... det kan ni absolut glömma. Om man inte har erfarenheten sedan tidigare, så är det ju bara att titta på Sverige, som varnande exempel, om man har för stor asylinvandring.
Det finns säkert en plats i FAS-3 åt dig.
Hej Staffan. Som jag förstår så har du tappaat Ditt mandat. Tack ska du ha för din öppenhetpå din blogg. Ett föredöme för en riksdagsledamot. Snart är det nyval. Då får du driva din kampanj lite hårdare.
Mvh
Anders82
Tino har senaste åren gång på gång med sin statistik förklarat att en liten minoritet styr över en majoritet i invadringsfrågan. Ändå har det aldrig varit på tapeten i svensk media att öppet tala om detta.
Nu står eliten (media och politiker) inför två val, det ena är business as usual och som stutsen stoppa huvudet i sanden, vilket förr eller senare leder till att SD blir sveriges största parti. Det är oundviklig med tanke på de problem sverige står inför, kan det gå mkt snabbt.
Alternativ två är att anpassa sig efter vad folket vill.
Att kalla alla som vill ha en reglerad invadringsnivå för rasister/främlingsfientliga och andra epitet håller inte och bidrar endast till förakt.
Danmark vänsterregering som knappt tar tiondel så många asylsökare som Sverige och som nu vill begränsa inflödet ytterligare kallas dock inte för rasister. Inga bussar med gatstensvänstern åker över bron för att demonstrera mot danska vänsterpolitiker.
Är det inte dags vi börjar tala klarspråk, Sverige är helt ensamma i västvärlden om att föra en extrem invadringspolitik helt mot folkviljan (referens läs Tino Sanadajis detaljerade förklaringar av statistiken).
Skicka en kommentar