tisdag, juni 04, 2013

Folk och Försvar-debatt om försvarsberedningens rapport, se video:

Folk och försvar ordnade idag en välbesökt debatt om försvarsberedningens rapport, som föredrogs av ordförande Cecilia Widegren (M). Tre försvarsdebattörer - Johan Victorin, (Krigsvetenskapsakademin), Annika Nordgren Christensen (fri grön debattör) och Josefine Karlsson (IKFF) - kommenterade och beredningens partirepresentanter lyfte fram det viktigaste.

Jag koncentrerade mig på att Sveriges militära samarbeten åter föreslås bli analyserade, att Rysslands utveckling inger oro samtidigt som vi har ett stabilt omvärldsläge i vårt närområde, samt att beredningen föreslår att Sveriges samhällskritiska infrastruktur och försörjningstrygghet - t ex med livsmedel - bör utredas.

tillagt 5 juni: KDs försvarspolitiska talespersoner - och Alf Svensson - vill nu att Sverige går med i Nato. Detta understryker ytterligare det som Centerpartiet har drivit i flera år, att Sverige militära samarbeten grundligt behöver analyseras så att underlaget finns till en bred folklig debatt i frågan om Sveriges militära samarbeten.

Här mitt inlägg i sin helhet:

Jag och Centerpartiet anser att det är bra för Sveriges säkerhet att det finns en bred politisk samsyn i omvärldsanalysen och om försvarets inriktning. Vi har drivit på för att försvarsberedningen skulle tillsättas och jag har i beredningen sökt medverka till den brett förankrade rapport som vi har lagt fram.

 Vårt arbete har varit konstruktivt där framförallt de 6 partier som nästan utan avvikande meningar står bakom rapporten har bidragit. Två partier sticker ut och möts i uppfattningar som jag är övertygad om skulle öka osäkerheten i Europa om de skulle vinna gehör, dvs ökad nationalism, upplösning av EU och mindre internationellt samarbete i fredsinsatser och övningar. Spåren förskräcker.

 Sveriges säkerhet beror naturligtvis på god svensk diplomati och av att vi har ett rimligt starkt försvar, men också i hög grad av att vi bygger säkerhet tillsammans med andra goda demokratier i vår omvärld. Försvarsberedningen understryker detta mycket tydligt, och det är bra.

 Alla partier, V delvis undantaget, understryker vikten av ett ökat nordiskt samarbete på försvarsområdet. Det är också uppenbart att ju närmare man vågar eller vill samarbeta med andra, ju effektivare kan försvarsbudgetens pengar utnyttjas.

 Försvarsberedningen slår helt korrekt fast att det som ytterst sätter gränser för det nordiska försvars- och säkerhetssamarbetet är att Sverige inte kan åta sig några försvarsförpliktelser. Centerpartiet menar att det är uppenbart att Sverige, vilket Finland återkommande har gjort, bör analysera sina militära samarbeten med andra länder, eftersom dessa är mycket betydelsefulla för vår säkerhet och eftersom det skett så oerhört stora förändringar i vår omvärld de senaste decennierna. Denna uppfattning har vi tydligt drivit inom och utom försvarsberedningen.

 Är våra militära samarbeten framväxta till full optimalitet idag eller ej, hur har de utvecklats och hur bör de utvecklas framåt, eller ej,  detta bör analyseras på ett kvalificerat sätt.

 Den förra försvarsberedningen föreslog också 2008 detta i bred enighet, endast V var emot. 2013 års försvarsberedning slår nu  fast betydelsen av ett utvecklat och fördjupat nordiskt samarbete, och framhåller också att det nordiska samarbetet inte kan ses isolerat från andra samarbeten inom t ex. EU och Nato.

 Sedan fortsätter beredningen: ”Som ett led i att klargöra vilka prioriteringar Sverige bör göra gällande i det nordiska samarbetet är det viktigt att utvärdera hur Sveriges försvarspolitiska samarbete i Norden, inom EU, med Nato och andra berörda fora, kan utvecklas. Hur dessa samarbeten ska kunna förbättras ytterligare, bör analyseras och utvecklas i särskild ordning.”

 Det är ett viktigt konstaterande och jag hoppas att analysen äntligen kan genomföras, kanske redan i försvarsberedningens kommande nya uppdrag. Sverige fördjupar alltmer sina militära samarbeten och det behövs bra underlag som kan bidra till en fördjupad försvarsdebatt i Sverige.

 En mycket viktig del av rapporten är analysen av Ryssland där beredningen tydligt beskriver den oroande utvecklingen, och att läget idag är mer komplext och svårförutsägbart.  Samtidigt konstaterar beredningen att situationen i vår nära omvärld ändå präglas av stabilitet, dialog och samarbete.

 Går dessa två konstateranden ihop? Ja, det menar jag, och jag har aktivt arbetat för att beredningen både skulle beskriva den auktoritära och repressiva utveckling som sker i Ryssland, men också t ex den växande handeln mellan Ryssland och EUs länder där energitransporterna i hög grad sker i Östersjön. Naturligtvis måste denna helhet fortlöpande följas, men sätter vi situationen i Norden och Östersjöregionen i förhållande till världen i sin helhet tycker jag att vår beskrivning är relevant.

 ag vill också lyfta fram att beredningen också diskuterar sårbarheten i samhället i stort och vår civila krisberedskap, som behöver utvecklas med bättre samutnyttjande av civila och militära resurser. Vi har ingående diskuterat Sveriges ökade sårbarhet och lägger förslaget att en rimlig ambition avseende säkerhet för samhällsviktig infrastruktur och försörjningssäkerhet vid extraordinära händelser. Låt oss inte glömma att Sverige idag är ett av Europas mest importberoende länder vad gäller mat.
Skicka en kommentar