lördag, september 03, 2011

En förbjuden debatt - sågad vid fotknölarna

Jag är ju väl medveten om hur laddat det är att sansat försöka diskutera invandring och integration, som i denna Newsmillartikel. De allra flesta avstår från att diskutera, eller ansluter sig till de två motpoler som finns i debatten, en mycket positiv (dominerande) om vikten av en öppen och generös invandrar- och flyktingpolitik, och en mycket negativ.

Min grundsyn är ju öppen och generös, men jag är övertygad om att frågor måste få ställas, så att verkligheten kan diskuteras och politiken förankras.

Jag menar att det är ärligt och riktigt att säga som det är, att Sveriges endast kan ta emot en del av världens flyktingar och att det måste finnas regelverk som bestämmer detta. Integrationen har stora brister och här behövs krafttag. Och jag ställer en enkel fråga om de ensamkommande flyktingbarnen, tar Sverige verkligen emot en så oproportionerligt stor andel och är detta i längden i så fall rimligt?

För detta hängs jag genast ut som närmast nazist (S-bloggaren Johan Westerholm m säkert flera), sågas jämns med fotknölarna av de som vill ha ett Sverige fritt från Alliansen (Alliansfritt Sverige) och kommer säkert att få långt mer på pälsen framöver. Farmor Gun kommenterar mig kort, inte lika sågande, men redovisar varför jag är ute och cyklar.

Borde jag alltså inte skrivit mitt debattinlägg? Borde rubriken istället ha varit: "Det finns ingen gräns för hur många flyktingar Sverige kan integrera"? Borde jag inte ställt frågan om rimligheten i att Sverige tar emot en så hög andel av de ensamkommande flyktingbarnen.

Det oroar mig, att dessa viktiga frågor inte ska tillåtas att diskuteras på ett sansat sätt utan det får bara vara svart eller vitt. Jag begriper inte poängen med att stämpla mig med allehanda grundfalska epitet för att förhindra en viktig och nödvändig dialog i angelägna frågor. För vem vågar väl försiktigt att ställa frågor eller diskutera kring detta när debattklimatet är så här? Vem kan få sina frågetecken uträtade eller få igång en givande och befruktande dialog?



Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,





Skicka en kommentar