Var och en som mördar människor genom terrordåd/massmord måste fördömas. Grupper och organisationer som gör detta likaså, liksom regimer. Ändamål får aldrig helga medlen så att terrordåd/massmord kan försvaras.
Norske extremistens/galningens fasansfulla massmord på barn och ungdomar och vuxna är vidrigt och vedervärdigt, fegt och fruktansvärt.
Den och de som väljer att massmörda ställer sig utanför all dialog om samhällsutvecklingen, och måste gemensamt bekämpas av världens länder och av världens organisationer och religioner osv.
Ofta används uttrycket "Självmordsbombare" när någon sprängt sig själv och tio eller 100-tals andra till döds i något djävulskt planerata attentat bland oskyldiga männsikor på marknader eller torg. Jag har motionerat om att benämningen istället borde vara t ex massmordsterrorist. Det är fel att benämningen sätter gärningsmannen i fokus och inte offren.
Läs även andra bloggares åsikter om oslobomb, oslo, terror, massmord, politik, centerpartiet,
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Det där var luddigt, Staffan. För att reda ut begreppen:
1. Vill du beteckna norrmannen som terrorist och handlingarna som terrordåd?
2. Vid Stockholmhändelsen ifjol var du extremt snabb med att kräva fördömanden från specifika håll. Varför är du inte lika specifik nu?
Det är begripligt varför du är så tyst, Staffan.
Men det ska bli intressant att se hur du kommer att agera nästa gång som någon galning utför ett illdåd i islams namn. Tänker du kräva ursäkter av hela den muslimska världen då också?
Lars: Jag anser mig vara mycket tydlig. Självklart är han terrorist och massmördare, ett fasansfullt terrordåd.
Viktigt att dådet fördöms från alla håll, inte minst från kyrkor och religioner.
När fundamentalistiska fanatiker typ Al Quaida massmördar i blinda terrordåd är det lika viktigt att det fördöms från alla håll, inte minst från kyrkor och religioner.
Varför är det viktigt med just fördömanden från religiösa ledare nu? Vilken skuld skulle de kunna tänkas ha i detta fall? Jag förstår inte.
Finns det månne även anledning för er som leder det politiska samtalet att se över tonläge och retorik?
I december 2010 kastade du sig över tangentbordet dagen efter dådet och du skrev sedan flera inlägg i ämnet. Allt detta med anledning av självmordsbombaren i Stockholm. Nu blev det sent omsider ett pliktskyldigt litet inlägg. I värsta fall endast föranlett av min påminnelse. Detta berättar något, men jag är inte säker på vad.
Du vill kanske inte förstå. Alla människor - och grupper och organisationer - som genom terror mördar och massmördar oskyldiga människor i planerade dåd måste fördömas och bekämpas.
Om detta sker med förvirrade motiv hämtade ifrån t ex Gamla Testamentets värld är det särskilt viktigt - tycker jag - att kristna kyrkor tar totalt avstånd och klarar ut att detta ligger helt utanför kristendomen.
Och om det sker genom extrema tolkningar av Islam och talet om jihad osv är det särskilt viktigt - tycker jag - att ledande muslimska företrädare tar totalt avstånd och klarar ut att det ligger helt utanför islam.
Har du läst massmördarens manifest? Förvisso finns det tankegods från olika håll, men en av hörnstenarna i hans ideologi handlar ju om rädslan för islam och det mångkulturella samhället.
Dådet var också riktat mot de som värnar denna mångfald. Det var inte några religiösa måltavlor.
Nej, du gör mig riktigt besviken. Du och SD-anhängarna torde vara de enda som vill frikoppla de politiska motiven från hans handlingar.
Självklart finns det anledning att kräva fördömanden från vissa muslimska ledare efter islamistiska attentat. Men din reaktion nu ser ju ut på ett annat sätt.
Som politiker skulle jag ägna mig åt självrannsakan i en stund som denna. Jag skulle blicka inåt och fråga mig om jag på något sätt skulle kunna vara medskyldig till att virrpannor triggas av ett allt
hätskare tonläge i det politiska samtalet.
Sådan självrannsakan har ett flertal skribenter ägnat sig åt den senaste veckan. Liknande diskussioner har även förts inom politiska partier som ligger mycket långt från högerpopulismens idéer.
Men hos Staffan Danielsson är det så tyst, så tyst. Ingen reflektion. Ingen självkritik.
Jag borde alltså rannsaka mig själv om jag är medskyldig till Breiviks fasansfulla massmord av barn och ungdomar och andra, menar du.
Jag står fullt ut bakom Sveriges generösa invandrings- och flyktingpolitik, med långt fler som får asyl eller arbetstillstånd än i övriga nordiska länder.
Sveriges politiker och ledande opinionsbildare står också bakom detta, i ord och i handling.
Vad menar du? Ska jag inte tillåtas föreslå att man inte ska dölja ansiktet för varandra i offentligt finansierad verksamhet som skola, sjukvård, barn - och äldreomsorg? Ska jag inte få diskutera att det finns en gräns för hur många som Sverige årligen kan ta emot och integrera på ett framgångsrikt sätt. Ska jag inte fördöma massmord genom blinda terrordåd som utförs av Al Quaida?
Jag tror istället att det är viktigt att förbättra integrationen och att våga diskutera de problem som kan finnas för att finna bra lösningar.
Breivik anser som bekant att alla som accepterar invandring och flyktingmottagande är landsförrädare.
Du menar istället att en del av oss är medskyldiga "till att virrpannor triggas"...
Jag idkar gärna självrannsakan i olika politiska frågor och gärna även i denna. Men jag tycker att dina beskyllningar är oerhörda.
Hur ska jag förstå dig? När galna islamister begår terrordåd så kan de förklaras med en ideologisk kontext. Av det skälet är de religiösa ledarna medskyldiga. Därför kan man kräva fördömanden från deras sida. Eller helst av hela islam?
När en galen högerextremist begår motsvarande handlingar saknas den ideologiska kontexten. Det finns ingen anledning att kräva fördömanden från något specifikt ideologiskt håll. Möjligen från religiösa (?!) ledare.
Många som debatterat islam de senaste åren idkar självrannsakan i dessa dagar. Ett mycket bra exempel är ledarskribenten Per Gudmundsson. Han uttryckte sig själv så här i teve:
- Något annat vore ju otänkbart efter ett sånt här illdåd. Självklart backar man tillbaka, läser sina egna artiklar, och granskar sin argumentation. Kan jag själv ha bidragit till att underblåsa obehagliga antimuslimska stämningar?
Vi har alla ansvar för vår politiska retorik och hur den kan uppfattas av andra. Vissa politiker inser det, andra inte.
SD:s intåg i finrummet har förändrat tonen och problemformuleringarna i svensk politik. Och då tänker jag i första hand på deras politiska motståndares retorik och idégods.
Det är bekvämt att hålla extremismen på avstånd. Långt från sig själv. Men terrorismen uppstår alltid i en kontext. Breivik är förvisso en galning och massmördare och är ensam skyldig, men han är samtidigt en produkt av en politisk miljö och vårt samhälle. I den meningen kan vi alla anses medskyldiga.
Skicka en kommentar