Äntligen på Broadway - Mamma Mia!

Jag fortsätter mina observationer från New York, som vore jag en upptäcksresare..(Ursäkta alla vana NY-resenärer som tar mina små noteringar som banala konstateranden, med stor rätt).

Visst är FN viktigt och intressant. Integrationsminister Sabuni informerade och diskuterade på FN-representationen, därefter en bra genomgång av FNs utvecklings- och biståndsorgan, UNDP. Det UNDP arbetar för är oerhört viktigt; reducera världens fattigdom, främja demokratiutveckling, förhindra kriser och återuppbygga samt arbeta för en hållbar utveckling genom energi- och miljöfokus.

UNDPs verksamhet är FNs mest spridda, i över 130 länder och med en årlig budget på över 4 miljarder dollar. Bidragsländerna är inte alls lika många, bara 20-30 stycken. Det är en total dominans av västliga demokratier som satsar på liberalism och marknadsekonomi, medan underskottet av kommunistiskt eller socialistiskt inspirerade länder är monumentalt.

UNDPs budget är över 4 miljarder dollar. De största bidragsgivarna är USA, Storbrittannien och Japan med Norge, Nederländerna och Sverige (190 miljarder dollar per år) strax efter. I förhållande till BNP eller invånarantal är självfallet Sverige en stormakt på bistånd.

Efter en intressant lunchdiskussion med FNs revisionsspecialist Inga-Britta Ahlenius fick vi förmånen till ett möte med Helen Clark, chef för UNDP och tidigare mångårig Nya Zeeländsk statsminister (S).

Kvällen ägnade jag åt en rejäl långpromenad längs Broadway enorma ljusreklamer och teatrar och musikaler och matställen och soppåsar.

Vadå soppåsar? Jo, det var mig obekant att sophanteringen i världsstaden sker genom att fastighetsägarna sent på eftermiddagen lägger ut små berg av sopsäckar på trottoarerna, som sedan under natten hämtas av sopbilar där jobbarna slits ut genom att de slänger upp säckarna med armkraft. Känns inte modernt, tycker en sopmässigt bortskämd svensk.

Det finns verkligen många teatrar och shower, och några hade jag faktiskt hört talas om! Mamma Mia tog stor plats med lysande rescensioner, med Björn och Bennys fantastiska glada musik som så förkättrades av de politiskt vänsterkorrekta på 1970- och 80-talet.

Mångfalden av matställen av alla de slag, liksom mängden av små frukt- och andra mobila försäljare med små vagnar, är stor.

Mångfalden av människor av alla de kulörer och ursprung är en smältdegel, och New York är numera en riktigt trygg och lugn stad, till skillnad från den höga brottsligheten för 10-20 år sedan. Heder åt borgmästare R. Guiliano (ungefär) som med delvis kontroversiella metoder, nolltolerans och strikt ansvar för cheferna faktiskt gjort stor skillnad.

Läs även andra bloggares åsikter om fn, new york, politik, centerpartiet