Jordbruksministern; Kommuner, Ställ miljö- och djuromsorgskrav på maten!!

Interpellationsdebatten med jordbruksminister Eskil Erlandsson i tisdags var mycket klargörande (scrolla förbi s-attackerna på Maud Olofsson, sedan kommer Eskil).

Jordbruksministern var mycket tydlig i sitt budskap till kommuner och andra offentliga matupphandlare, Ni kan inte gömma er längre, ställ krav!!:

"Och jag tycker att man ska ställa krav på det man köper in, precis som man gör på allting annat som man köper in, inkluderande mat som vi talar om i den här debatten. Jag är hjärtligt trött på att väldigt många kommuner döljer sig bakom lagen om offentlig upphandling och säger att det inte går. Jo, det går visst att ställa krav. Och det är klart, säger jag, att man ska ställa krav, för det gör vi på allting annat som vi upphandlar i vårt samhälle och till offentligheten. Därför skulle jag vilja uppmana er som deltar i den här debatten att hjälpa mig att säga till kommuner och landsting att det går att ställa krav. Det har kommit fram i de analyser som har gjorts av Konkurrensverket likaväl som av Miljöstyrningsrådet."

"Jag kan konstatera att när man använt ordet svenskt har man fått bakslag många gånger, men när man ställer specifika krav får man inte bakslag. Med några specifika krav som ställs upp från en kommuns sida är jag alldeles övertygad om att de kan uppnå det som vi alla eftersträvar, nämligen en höjning av djurskyddsnivån i Europa. Till exempel: Ska grisarna vara fixerade eller icke fixerade? Det är ett kontrollerbart krav som är mycket lätt att ställa och går att uttrycka i en mening."

"Herr talman! Det gläder mig att vi som har debatterat frågan här i dag tycks vilja hjälpas åt att driva frågan att kommunerna ska handla upp bra mat som är producerad med gott djurskydd till dem som äter i det offentliga köket.
Låt oss också hjälpas åt att förmedla till våra kamrater i kommuner och landsting att man inte kan gömma sig bakom dagens lagstiftning. Man kan inte gömma sig bakom att det inte skulle gå att ställa krav. Det går visst att ställa krav på saker och ting.
Slutligen vill jag återkomma till frågan om när- och lokalproducerat. Jag har i mitt interpellationssvar anvisat några sätt att få en större andel ”nära ifrån”. Ett sätt är att dela på upphandlingar. Ett annat sätt är att ta in produktionen och leveranserna till en central fördelningsstation så att man därifrån kan förmedla produkterna ut till respektive kök. Man kan dela på upphandlingarna på andra sätt också.
Återigen, låt oss hjälpas åt att förmedla dessa budskap till dem som är ute i den praktiska verkligheten så att barn och äldre i det offentliga sammanhanget får en god, näringsriktig och sund mat som är framställd på ett etiskt korrekt och bra sätt."

Och några citat från mina lnlägg:

"Det är kommuner och länsstyrelser som svarar för tillsyn och kontroll av att det svenska jordbruket uppfyller de uppställda kraven. Detta görs mycket samvetsgrant, som sig bör. Trots världens bästa mat från miljö- och djurskyddsperspektiv och trots att närproducerad mat från Sverige verkligen garanterat uppfyller stränga regler, garanterat har korta transportavstånd, präglas av klimatvänlighet och öppna landskap med biologisk mångfald just i Sverige minskar den svenska livsmedelsproduktionen stadigt sedan några decennier. Jag tycker att det är en alarmerande utveckling.

Mjölkproduktionen minskar, nötköttsproduktionen minskar, grisproduktionen minskar och livsmedelsindustrin minskar. Den här utvecklingen måste brytas, och jag vet att jag och jordbruksministern och många fler är överens om det.
I stället ökar inköpen av mat som producerats långt bort i andra länder och på andra kontinenter med användande av ofta sämre djuromsorg, trängre ytor och utrymmen, uppbundna eller fixerade suggor, grisar som svanskuperas och som inte har tillgång till halm, betydande salmonellaförekomst, större antibiotikaanvändning samt intensivare användning av växtnäring och i Sverige förbjudna kemiska bekämpningsmedel med mera.

Det här är en mycket trist utveckling. Det tragiska är att samma kommuner och myndigheter som så noga kontrollerar att de allt färre jordbruken i den egna kommunen uppfyller de strängaste miljö- och djurskyddskraven i världen vanligen upphandlar sin egen mat till sina egna skolor enbart efter det lägsta anbudet från länder och kontinenter med lägre krav och långa transportavstånd. Det kan när så sker bara betecknas som absurt.
För att något döva sitt förhoppningsvis lite dåliga samvete brukar en del kommuner vid sidan om den billigare och i stor utsträckning importerade maten uppställa mål om en viss andel matinköp av den dyraste maten, den ekologiska. Den mat som oftast hamnar i kläm är den som kommer från den egna kommunen eller regionen eller det egna landet och som är producerad på närbelägna åkrar eller beten och efter världens strängaste miljö- och djurskyddskrav."

"Jag vill skicka med jordbruksministern och regeringen ett gott råd. Riksdagen har inte lagt fast någon målsättning för hur stor andel av den offentliga matupphandlingen som bör komma från mat producerad med kvalitetskrav för miljö och djuromsorg i nivå med den standard som vi uppställer för svenskt jordbruk. Riksdagen har endast formulerat ett mycket högt ekologiskt mål, vilket skulle kosta åtskilliga miljarder.
Om vi ska ha riksdagsmål på detta område, vilket kan diskuteras, bör enligt min mening ett högt och tydligt mål uppställas där kanske 70–80 procents andel av inköpen är mat med hög kvalitet ur miljö- och djurskyddssynpunkt. Ett ekologiskt delmål kan sedan införas, om man så önskar.
Jag tackar för en bra debatt. Jag hoppas att budskapet till Sveriges kommuner från jordbruksminister Eskil Erlandsson, Ann-Kristine Johansson och mig är tydligt och klart och ger ringar på vattnet med mer upphandling av bra kvalitetsmat med en standard som alla som vill ska kunna leverera och som vi satt nivån på genom den svenska miljö- och djurskyddslagstiftningen som vi är överens om."

Läs även andra bloggares åsikter om offentlig upphandling, mat, skl, jordbruk, lrf, politik, centerpartiet, djuromsorg, djurskydd