Folkpartiet mest försvarsvänligt i alliansen..?

Regeringen kommer om några dagar att lägga fram sin gemensamma proposition om försvarets långsiktiga inriktning. Alla 4 partierna står bakom den och alla har bidragit med förslag till hur den ska bli så bra som möjligt. Huvudansvaret ligger självfallet hos Försvarsministern och hans departement.

Ett av partierna har haft flera konstruktiva synpunkter som återspeglas i propositionen. Skillnaden med övriga allianspartier är att folkpartiet gärna driver sina frågor via media samtidigt med processen i regeringen. Skulle alla allianspartier agera så utåtriktat i olika frågor skulle regeringssamarbetet försvåras och kanske vittra sönder.

Många försvarsvänner i landet lever nog i tron att fp är mer försvarsvänliga än övriga allianspartier, efter alla mediarubriker. Och det har ju varit avsikten, så klart. Min mening är att alliansen – och de 4 partierna – tillsammans är vänner av ett effektivt och tillräckligt starkt försvar. Bekymret är ju framförallt att oppositionen vill minska försvarsbudgeten med mellan flera och tio miljarder kr (mp) per år.

Med tanke på Folkpartiets stora öppenhet mot media vill jag vara rätt öppen även här på bloggen om min egen syn på den kommande propositionen och processen fram till den.

Först propositionen. Processen har här varit transparent och tydlig. En stor samsyn i försvarsberedningen om att fullfölja inriktningen från 2004, att därtill övergå från plikt till frivillighet och att ha insatsberedda förband och inte förrådssställda förband som mobiliseras i ett flerårsperspektiv. Samt förband som kan användas både i Sverige, i vårt närområde och internationellt.

Regeringens anvisningar till försvarsmakten kom den 6 november efter det att Georgienkonflikten hade analyserats. Regeringen stod enigt bakom dessa. ÖBs förslag till regeringen kom den 31 januari. Stående förband och kontrakterade förband i förhållandet 1:3. Flyg och marin rätt oförändrat. 8 manöverbataljoner med tilläggsförmåga, mindre än tidigare på längre sikt men större i ett kortare perspektiv. Möjlighet till 2 parallella större internationella insatser och en mindre, på sikt (2014) kan upp till 1.700 soldater vara ute mot dagslägets ca 700.Hemvärnet vässas till nationella skyddsstyrkor, totalt drygt 22.000 på sikt varav ca 6.000 mer traditionellt hemvärn. Anslagsnivån ca 39 miljarder kr (mdr) per år, förbandsverksamhet drygt hälften därav, försvarsmateriel ca 15 mkr.
Idag kan knappt 64.000 soldater mobiliseras, för 40 procent av dessa tar det flera år att bli insatsberedda. ÖBs förslag ger ca 49.000 som kan sättas på fötter inom ett halvår, varav en stor del mycket snabbt.

Jag delar försvarsministerns uppfattning att försvarsmaktens underlag är en bra grund för propositionen. Och visst lägger centerpartiet stor vikt vid t ex att Hemvärnet/ de Nationella Skyddsstyrkorna finns över landet i tillräcklig volym, och att det ska till mycket starka argument för att lägga ner garnisonsorter; det kostar mycket pengar och förlorad kompetens att lägga ner och det gjordes ett stortag vid försvarsbeslutet 2004 som just börjar sätta sig.

Nåväl, en vecka innan ÖBs förslag lämnades till regeringen efter regeringens eniga anvisningar så kom Jan Björklund med sitt stora utspel i Sälen. Det behövs fler soldater och fler brigader, mer luftvärn och mer Gotlandsförsvar, mer nationell inriktning m.m.. Läste man det finstilta stod det dock klart att detta nog kunde levereras inom samma ekonomiska ram som regeringen faktiskt hade beslutat i november…

Frågan är om dessa förslag är ett resultat av Georgienkriget eller av att Jan Björklund, f.d. major, är ny folkpartiledare. Med tanke på att fp rätt ofta nuförtiden låter rätt annorlunda än fp tidigare år kanske det senare är väl så sannolikt som det förra. Förut var Folkpartiet mycket internationellt orienterat, nu betonas det nationella; förut ville Folkpartiet vässa och koncentrera utbildningsorganisationen till centralt i Sverige, nu ska grundorganisationen ligga fast; förut skulle försvarets olika förmågor koncentreras, nu ska alla finnas kvar, osv.

Nu har försvarsministern i veckan bekräftat SvD:s uppgifter att något av det gamla invasionsförsvaret kommer tillbaka, genom att att 4 bataljoner organiseras i en mobiliseringsreserv till en nästan försumbar (?) kostnad på 100 mkr. Och att 14 stridsvagnar förrådsställs på Gotland.

SvD på nyhets- och ledarplats jublar behärskat och kräver mer pengar till försvaret, och DN skriver en ren hyllningsledare till Folkpartiet. Markstridsförbanden ökar med 50 procent skriver DN. (Dock inom samma ekonomiska ram…) Översten av första graden Bo Pellnäs sågar förslagen som ren kosmetika, och vill nog se en mycket större försvarsbudget, kanske 2-5-10 miljarder mer, vad vet jag.

Vad är sanning? Från mitt perspektiv verkar försvarsministerns bedömning rimlig, det här kan vara ett smart sätt att behålla resurser i reserv om säkerhetsklimatet skulle hårdna. Källor inom försvaret uttrycker dock oro för att det här kan kosta mer än man tror, och att det kan gå ut över t. ex flygvapnet.

Låt oss tro att det här smarta sättet faktiskt är så billigt som det sägs.

Att det kan ligga något i farhågorna om att ”flygvapnet kan få betala” om armén blir större är ju ingen överraskning, totalbudgeten är given och det handlar om ett nollsummespel där de tre vapengrenarna alltid konkurrerar om resurserna. Och Försvarsberedningen sa ju samstämmigt att flygstridskrafterna kunde ”minskas i väsentlig grad”. Det är ju ingen hemlighet att Folkpartiet i uttalanden föreslagit en minskning av flygvapnet till kanske bara 48 stridsflygplan mot dagens 100, vill jag minnas. Och jag kan väl avslöja att för att komma fram till försvarsberedningens formulering som närmast indikerar en minskning på kanske 10-20 plan behövdes den motkraft som inte minst jag själv innebar.

Jag noterar att det förefaller som om regeringen liksom ÖB kan komma att behålla dagens nivå på 100 stridsflygplan, alltså betydligt närmare min bedömning än fp-förslagen.

Jan Björklund ”antyder” enligt uttalanden i SvD att han öppnat för att det behövs mer pengar till försvaret, men blivit överkörd… Dagens ram är knappt 40 miljarder. Undrar hur många miljarder mer han egentligen velat ha…?

Mitt eget bidrag i den diskussionen har jag lämnat i flera riksdagsdebatter under vintern, senast den särskilda debatten i januari, där jag redovisat min oro för att den svenska försvarsbudgeten, räknat i procent av BNP, verkar ligga lägst i Norden. Och där jag belåtet noterat att finansministerns 4-miljardersambition för försvarsmaterielbesparingar begränsades till 2,3 mdr, varav 2,2 mdr stannar kvar i försvaret vilket nog inte var planerat så från början från finansen. Bra förhandlat, försvarsministern med flera! Bra också att regeringen räknar med en realt oförändrad försvarsbudget ända till 2014, dvs inga fortsatta besparingar. Höjningar då? Vi får se hur omvärlden förändras och det vore bra att sätta Sveriges försvarskostnader i relation till ländernas i vår omvärld.

Nåväl (igen), hur stora förändringarna är i försvarspropositionen jämfört med ÖBs förslag får vi se om några dagar. Är det ”Helt om” som DN skriver i sin huvudledare? Och DN skriver också: ” Budskapet som kan utläsas via de läckta förslagen är i alla fall tydligt redan nu: regeringen ämnar inte ge upp försvaret av Sverige.” Menar verkligen DN att det hade man kanske varit på väg att göra om ÖBs förslag ograverat blivit regeringens?

Det handlar självfallet inte om vare sig ”helt om” eller om att regeringen utan Jan Björklunds insats var inne på att ge upp försvaret av Sverige…
För det första kommer ju försvarsbudgetens storlek nog att vara identisk i både ÖBs och regeringens förslag. Och för det andra ska man nog inte överdriva vidden av de förändringar som kan komma i propositionen. Jag tycker att förslaget om ”reservbataljoner nästan gratis” känns som en bra idé, men jag vill se helheten och hur andra delar av myntet påverkas eller ej.

Min bedömning är således att inriktningspropositionen i veckan kommer att i mycket stor utsträckning följa försvarsberedningens uppdragna riktlinjer, vilket jag tycker är bra. Att vissa justeringar kan ske i en beredning är ju rimligt, och det som läckt ut verkar rätt OK.

Jag hoppas att riksdagen med propositionen som grund kan fatta ett beslut där det råder en betydande samstämdhet om de stora riktlinjerna.

Så här avslutade jag i den särskilda riksdagsdebatten den 23 januari om försvaret:

”Vad gäller den kommande propositionen om försvarets långsiktiga inriktning är det min, Centerpartiets och alliansens självklara förhoppning att den breda samsynen från Försvarsberedningen, som kommer att prägla propositionen, ska leda till ett brett förankrat riksdagsbeslut.

Efter detta inriktningsbeslut återstår flera viktiga beslut om till exempel personalförsörjningens närmare utformning och myndighetsstrukturens utformning. Den fortsatta omvärldsutvecklingen måste följas noga, framför allt gäller det Ryssland. Det växande samarbetet inom Norden och på andra håll kommer att kräva fördjupade analyser, och det kan givetvis finnas anledning att som hittills förankra detta på ett brett parlamentariskt sätt.

Det svenska försvaret berör oss alla, och beslut om dess utformning och förutsättningarna för de svenska män och kvinnor som engagerar sig för vårt lands fred och säkerhet i Sverige och på internationella fredsmissioner bör helst ha ett brett stöd i Sveriges riksdag.”

Allra sist. Det förs en intressant debatt om stridsledningssystem för vårt stridsflyg, och om det ska ske inom den stora satsningen från början av seklet NBF – Nätverksbaserat försvar – med en tung lokalisering till Enköping, eller om det vore bättre att upphandla externt och bygga på nuvarande resurser. Bl a har Svd haft debattinlägg och ledarkommentarer om detta. Jag länkar till det och till Wiseman som också diskuterar frågan, samt till Sten Tolgfors blogg och till min kollega i försvarsutskottet Rolf K Nilsson (m). Detta har också koppling till diskussionen om krypteringen av kommunikationen med och mellan stridsflygplanen och den tidslucka som verkar finnas en del år framåt.

Sakfrågan är komplicerad och jag noterar dels kritiken, men också att försvarets ledning står fast vid sin bedömning. Fortsättning kanske följer.

Både om stridsledningssystem och NBF. Och kanske också om officerares rätt eller ej att delta i samhällsdebatten inom sitt område, och i så fall hur...


Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, politik, regeringen, centerpartiet, försvarsberedningen, sten tolgfors, folkpartiet, alliansen