Centerpartiet är en drivande kraft tillsammans med övriga partier inom Allians för Sverige. I den rådande internationella turbulensen är regeringens arbete för att minska utanförskapet och öka sysselsättningen grunden för både en stark svensk ekonomi och därigenom för vår sociala trygghet.
En regering måste regera och får på sitt bord även besvärliga och svåra frågor. Socialdemokraterna började utreda en lag om signalspaning för ca tio år sedan men kom aldrig till skott på grund av interna konflikter. Man utredde egentigen på alla sätt utom genom att tilsätta den parlamentariska utredning som man idag kräver.
Regeringen och senare riksdagen har beslutat om lagen och förstärkt integritetsskyddet genom en rad viktiga åtgärder - mycket tack vare centerns pådrivande arbete -, och regeringen ska i vinter återkomma till riksdagen med ytterligare förstärkningar.
Frågor som rör landets försvar och säkerhet bör helst vara föremål för en bred samsyn i riksdagen och självfallet ha en stark folklig förankring. Tyvärr står blocken emot varandra i riksdagen i denna fråga, debatten fortsätter och det finns en omfattande kritík mot den nya lagens integritetsaspekter.
Centerpartiet är ett lyssnande parti och vi följer och deltar i den fortsatta diskussionen i denna fråga. Vi har en betydande kritik även inom vårt parti och vi har nu under en tid haft en givande dialog med flera kritiker, och vi har tillsammans haft flera möten med teknisk expertis för att analysera möjligheterna att kunna rikta signalspaningen mer selektivt. Därefter har vi inom riksdagskansliet - och säkert även våra kritiker - analyserat det som framkommit.
Detta har resulterat i flera intressanta öppningar som jag på vår riksdagsgrupp i fredags fick mandat att spela in i regeringens pågående beredning av frågan. Då får det i vanlig ordning vartefter avgöras om våra förslag är tekniskt möjliga och om regeringen landar i att utveckla dem vidare.
Det kanske mest intressanta - som Svenska Dagbladet skriver om i dag - är vår bedömning att det går att särskilja den internationella trafiken från den som har en kontaktpunkt i Sverige. I så fall kunde de delar av lagen som inte varit omstridda - signalspaning i etern och i transittrafik - träda i kraft som beslutat, med de förstärkningar som regeringen återkommer till riksdagen om. Detta är den abslouta huvuddelen av all signalspaning.
Däremot skulle det kunna vara möjligt att låta lagen vara vilande vad gäller de fall när signalspaning kan riktas mot en dator eller telefon i Sverige (som står i kontakt med utlandet och har koppling till allvarliga yttre hot mot landet som rör utländska förhållanden). Med respekt för denna svåra fråga, och för den oro som debatten ger uttryck för, skulle då en utredning kunna titta djupare på om just detta kan regleras ändå bättre från integritetssynpunkt, analysera djupare andra länders lagstiftningar i denna fråga (de som har öppna sådana), analysera europadomstolens färska dom och så vidare.
Vad gäller de förslag som framförts om att det ska krävas brottsmisstanke för att signalspaning ska få bedrivas är det min uppfattning att skulle detta krävas för att kartlägga allvarliga yttre hot som kan vara kopplade till en dator eller telefon i Sverige så skulle givetvis denna spaning upphöra och endast det rent polisiära arbetet fortsätta för att utreda brott. Tyvärr behövs det en möjlighet att under sträng kontroll kunna signalspana mot t ex terrordåd som kan planeras med koppling till utlandet, men där formell brottsmisstanke ännu inte finns. Och självfallet även mot hot kopplade till en främmande stats militära intressen.
Däremot skulle förslaget om brottsmisstanke kunna övervägas i det fåtalet fall när tillståndsmyndigheten på grund av synnerliga skäl givit tillstånd till spaning mot en enskild person.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
22 kommentarer:
Intressant initiativ. Jag har några frågor:
Skulle FRA fortfarande tekniskt sett beredas tillgång till all kabeltrafik som passerar gränsen eller skulle bortfiltreringen av det som inte är transittrafik utföras av kabeloperatörerna innan trafiken når samverkanspunkterna?
Gör Europakonventionen dig veterligen någon skillnad på om det är det egna landets eller andra EU-länders medborgare som avlyssnas?
Hur ska transittrafiken filtreras fram? Genom att undersöka om IP-paketens käll- eller destinationsadress ligger inom en svensk IP-range?
För att förtydliga: kommer lagparagrafen "De trådägande operatörerna skall till särskilda samverkanspunkter överföra all trafik som förs över Sveriges gräns" att kvarstå eller ej enligt centerns förslag?
Det är viktigt att ni i fortsättningen tänker även på detta:
1. FRA måste förbjudas att inhämta och lagra svenska trafikuppgifter. Denna verksamhet (prop s 72) är tänkt att ske inom ramen för "metodutvecklingen", och har uppmärksammats av bl.a. Anne Ramberg.
Hittills tycks stora mängder trafikdata ha sanlats in med breda sökbegrepp och lagrats för framtida bruk. Ingvar Åkesson har också förklarat att sådana data kan skickas vidare till uppdragsgivarna.
2. Det ska inte vara möjligt för FRA att exportera svenska sökbegrepp för filtrering i andra länders inhämtning.
3. FRA ska inte få hantera svensk trafik som inhämtats av annan stat eller organisation. Detta gäller även trafikdata.
FRA ska alltså inte på något sätt kunna kringgå regelverket inom ramen för utlandssamarbetet. Det är oerhört viktigt.
Dä regleringen av det utländska samarbetet diskuterats tidigare, har centern konsekvent hänvisat till kontrollstationen 2011. Det duger inte.
//Fredrik S
Tack, tor, då slipper jag försöka formulera exakt samma fråga. Jag är väldigt intresserad av var särskiljningen av trafiken ska göras - i FRA:s utrustning eller i operatörens utrustning. Det är en principiellt viktig fråga.
Låt mig först säga att det är positivt att Maud Olofssons kategoriska nej till mer genomgripande förändringar som hon uttalade i Almedalen inte längre tycks gälla.
Vad anonym påtalar i inlägg nr 3 angående trafikdata bekräftas också i det inslag i Rapport som visades den 16/6 i år.
FRA skriver själva på sin hemsida följande: ”Den tillgängliga informationen filtreras i realtid vilket innebär att den absoluta merparten av trafiken aldrig lagras.”
Däremot så lagrar man stora mängder trafikdata, bl.a. uppgifter om vilka abonnentnummer som varit i kontakt med vilka. Samma sak gäller e-postadresser och materialet kan sökas igenom i efterhand.
En chef på FRA skriver så här på deras interna web; ”Det är helt riktigt att hanteringen av trafikdata skiljer sig från hanteringen av inhämtat innehåll.”
Med detta har han också bekräftat att inhämtning av innehåll sker.
På FRA:s interna web har också följande stått att läsa: ”Enligt lagförslaget kommer inte någon förhandsprövning av sökbegrepp att ske, inte ens av alla våra svenska parametrar.”
"Alla våra svenska parametrar" visar att spaning också riktas mot svenskar.
Chefen visar sedan prov på lite nostalgi då han fortsätter ”.....tvinga oss att bli mer precisa i vårt urval och vårt arbete. Den tid då vi kunde inhämta all tillgänglig trafik på enskilda inriktningar för att sedan sovra i efterhand är av flera skäl förbi.”
Det får mig att undra över vad man egentligen sysslat med fram till nu!!?
Lagrådet anförde i sitt remissvar att även sökbegreppen borde omfattas av tillståndsgivningen. Det är en av de förändringar som lagrådet rekommenderade som inte har införts i lagförslaget vilket naturligtvis också bör ske.
Särskiljandet av signalen, om nu detta är tekniskt möjligt, måste ovillkorligen ske hos operatören. Sker detta hos FRA är vi tillbaka på ruta ett.
Tor & Leif Nixon:
Jag kan svara på frågan om var särskiljningen ska/bör ske utifrån den ingångsvinkel vi kritiker har haft. Den särskiljningen ska ske i utrustning som ägs och styrs av kabelägaren.
Det är min förhoppning att det är just denna ingång som partiet också har. Om inte så blir detta enbart snömos.
@Erik Hultin:
Hej, och tack för allt jobb. Jag har redan läst att det är så ni kritiker har uppfattat det. Tyvärr så verkar Staffan Danielsson som är försvarspolitisk talesman implicit uttrycka ett rakt motsatt budskap i sina radiointervjuer.
Det vore bra med ett tydligt svar från officiellt håll.
Michael Gajditzas inlägg aktualiserar frågan om en sanningskommission. Det är alldeles nödvändigt att FRA:s tidigare verksamhet granskas. Detta framfördes också som ett centerkrav under sommaren. Hoppas att ni inte har glömt bort det.
Erik, tack för ditt förtydligande. Det låter betryggande, men är också förvirrande. Trådägaren har generellt sett inga rimliga möjligheter att göra urskiljningen. Det är i ändpunktsutrustningen man måste göra den, och den ägs ofta av någon annan.
Har någon tänkt på att kabeltrafik som börjar eller slutar i Sverige mycket väl kan studsa som transittrafik också. Jag skulle tro att många, kanske merparten, av de email till eller från Bredbandsbolagets kunder normalt passerar ett varv som transit från t.ex. UK/USA (gmail mfl) och Norge.
Lyssnande centerparti ? Ni menar avlyssnande !
Det räcker inte med överslätningar. Ni kan inte skilja svensk trafik från utländsk. För övrigt så är det helt oacceptabelt att svenska ISP'er ska behöva tvångsanslutas till ett statligt verk.
Ni har gjort bort er, lägg ner, gör om , gör rätt !
För övrigt så vill jag fortfarande läsa en förklaring från dig Staffan Danielsson ang. tidigare diskussion där du påstod att Aaron Israelsson var homofob. Är förtal något vi ska förvänta oss från riksdagsledamöter från centern ?
Jag har en enkel ja-nej fråga till Staffan Danielsson, centerpartiets företrädare i FRA-frågan, och ingen annan.
Är centerpartiet beredda att ändra på 6 kap. 19 a § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation som innebär att "De trådägande operatörerna skall till särskilda samverkanspunkter överföra all trafik som förs över Sveriges gräns" (Prop. 2006/07:63, sid. 83).
Har jag förstått det hela rätt att endast transittrafik ska avlyssnas i det nya förslaget från Er (d v s INGEN trafik till ELLER från någon i Sverige ska avlyssnas)?
Det är i så fall ett positivt steg i rätt riktning. Men jag har samma fråga som alla andra till Dig Staffan:
Var kommer filtreringen att ske? Hos ISP:n i en lösning som är fullt transparent för allmänheten, eller hos FRA bakom stängda dörrar?
Svaret är av yttersta vikt, och Ert förslag står och faller med det.
Det är dock värt att även tänka på följande (för Er tekniskt kunniga):
Hur skulle man tekniskt filtrera bort det här då:
Jag mailar via Gmail (USA) till min svenske kamrat i Finland (kommunikationen går via HTTPS). Mailet tar från Gmail vägen genom Sverige via SMTP (från amerikanskt IP till finskt IP, d v s transittrafik och FRA läser det)!
Man vill filtrera bort trafik mellan svenskar. Hur gör man det baserat på käll- eller destinations-IP i exemplet ovan? Det gör man inte i det här fallet, och FRA får tillgång till trafiken.... Ajdå...
Erik, Leo, några till...
Jag insåg just att det ju finns en lösning på problemet med "hotmail-till-finland". Som Erik påpekat, så är ju tanken att ISPerna ska upprätta en lista över de IPnummer från vilka vi kan anta att det kommer svensk kommunikation, eller hur? De datorer som bor i Sverige, till exempel. Men knäckfrågan är ju från vilka IP som svenskar kommunicerar, och eftersom en väldigt stor mängd svenskar kommunicerar via hotmail och gmail och liknande, så ska väl de IP-nummerserierna också in i spärrlistorna?
Staffan, läs vad Patrik Fälström, IT-rådgivare åt regeringen säger, på http://stupid.domain.name/node/688.
DVS. Bra ATT man lägger ett motinitiativ, men selektiv massavlyssning är inget val som är möjligt,
.. citerar PAF
"But back to this definition of what is Swedish traffic. That also depends on what layer you are looking at. The end points of the fiber, the endpoints of the SDH flow, the end points of the IP flow, the physical locations of the computers used, the email addresses used, or the persons reading the email? And this is only the example when looking at IP traffic. For other kind of communication .."
-..och hur man än definierar,ochså kommer det finnas trafik svenskar emellan som inte kommer gå att sålla.se Leo's ex ovan.
Nej, lagen är fortfarande en luktande dynghög även om vi täcker den med dyr och fin parfym.Den ska rivas.
/Josef
Det är en bra viljeinriktning, OM men ENDAST OM, den implementeras så som Erik Hultin framför.
Om det fortfarande är meningen att all trafik ska gå in till FRA för filtrering så är det INGEN skilnad mot tidigare.
Sedan ÄR det ett reellt problem att avgöra vilka IP-adresser som befinner sig i Sverige. De geo-locationregister som finns innehåller mycket fel, har hört siffran 75% tillförlitlighet.
Geografisk position för ett IP-nummer är inte ett fast attribut på något sätt, i princip så kan man använda en utkvitterad IP-nummerserie precis var som helst om man vill, det handlar bara om att den som äger serien av ren hövlighet registrerar var nånstans den används.
DET ALLVARLIGASTE FELET med ert förslag är dock att det börjar i fel ände.
Jag måste här hålla med Bigitta Ohlsson och Camilla Lindberg när de säger: "Vår utgångspunkt är att först måste vi identifiera de hot eller problem som vi vill lösa, därefter ska vi formulera lösningen utan att vi på förhand binder upp oss till all svensk kabelkommunikation kan komma att överföras till FRA (fortsättningsvis benämnt som massavlyssning). Ibland verkar det som regeringen menar att det är normaltillstånd att FRA ska ha denna möjlighet och att vi kritiker ska formulera en lösning på hur vi och den svenska allmänheten ska kunna acceptera detta tillstånd. Det känns märkligt. "
EXAKT det är kärnfrågan! Varför kan ingen tala om varför vi behöver den här avlyssningen över huvud taget, istället för att hålla på och pilla med en massa tekniska lösningar?
För övrigt Staffan, "en möjlighet att under sträng kontroll kunna signalspana mot t ex terrordåd som kan planeras med koppling till utlandet, men där formell brottsmisstanke ännu inte finns." handlar inte om underrättelseverksamhet utan om polisiärt arbete, och avlyssning för sådana ändamål med väldigt svag misstankegrad är redan reglerad i (Prop. 2005/06:177) Åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott, det behövs det ingen FRA-lag för.
moxie!
Jag är mycket tveksam till att en dylik lista skulle fungera. Jag är också mycket tveksam till att FRA skulle tycka att det var ett bra förslag.
Om man nu verkligen har onda intentioner (vilket jag inte säger att någon har. Terrorhotet mot Sverige är mycket lågt) så kommer man naturligtvis att använda det fredade Hotmail för att kommunicera då.
Nej. Det här är ett steg i rätt riktning, men på intet sätt en lösning.
Lösningen är istället, som någon redan sagt, att börja i rätt ändå, istället för att försöka smeta på grisen en massa mascara och ögonskugga. Är det inte bättre göra sig av med grisen, och istället skaffa ett trevligare djur (för att hårdra liknelsen)?
Tyvärr behövs det en möjlighet att under sträng kontroll kunna signalspana mot t ex terrordåd som kan planeras med koppling till utlandet, men där formell brottsmisstanke ännu inte finns.
Jag noterar alltså att det existerar olika typer av terrordådplanering som är laglig, eftersom det (enligt centernriksdagsmannen) inte går att rikta brottsmisstankar mot dom.
Jag som levt i den naiva tron att all terrorism är olaglig. Men man lär sig tydlligen något nytt varje dag!
Såg i Ditt förra inlägg att du såg positivt på tysk lagstiftning i fildelarfallet. Finns mer att hämta därifrån. T.ex hur de löst integritetsproblemen kring sin lagstiftning på området och dessutom fått ett godkännande av Europadomstolen. Riv upp lagen, tillsätt en kommitte och ge den ett särskilt direktiv om att studera den tyska lagen. Den svenska har för övrigt lika stor möjlighet att klara europadomstolens granskning som den där berömda snöbollen. Här får du nåt att fundera på ur grundlagssynpunkt också!
GRUNDLAGSFRÅGA
Lag eller annan föreskrift får inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av Europakonventionen. Detta anges uttryckligen i 2 kap. 23 § regeringsformen. Bestämmelsen riktar sig i första hand till lagstiftaren, dvs. riksdagen, som har det primära ansvaret för att den inhemska rätten står i överensstämmelse med konventionen (se Grundlagarna, 2. uppl. Holmberg m.fl. 2. uppl. 2006, s. 184).
Enligt 8 kap. 18 § regeringsformen bör regeringen i vissa fall, enligt vad som där närmare regleras, inhämta yttrande över lagförslag från lagrådet. Lagrådets granskning ska bl.a. avse hur förslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt. Lagrådets yttrande tas alltid in i regeringens proposition som en särskild bilaga.
Av riksdagsordningen följer att talmannen ska vägra ställa proposition om han eller hon finner att ett yrkande strider mot grundlag, se 2 kap. 9 § första stycket. Talmannen är skyldig att motivera ett beslut att vägra ställa proposition.
Jag menar att regeringens proposition 2006/07:63 strider mot Sveriges åtaganden på grund av Europakonventionen.
Den lagrådsgranskning som är gjord, enligt andra stycket ovan, är på många sätt märklig. Lagrådet uttrycker i sitt svar på lagrådsremissen en på många punkter viktig kritik. Denna kritik har dock inte lett till att förslaget ändrats på samtliga de punkter som kritiken omfattar.
I en del av remissvaret är också Justitierådet Thorsson så kritisk att han avger en egen mening. (se nedan under B.)
Trots den kritik som framförs kommer lagrådet till slutsatsen att propositionen kan föreläggas riksdagen för beslut.
Mot detta har jag två huvudinvändningar vilka jag anser vara av sådan karaktär att talmannen, då riksdagen i höst åter skall behandla yrkandet, ska vägra att ställa proposition.
Till detta skall även fogas att det sedan lagrådet gjorde sin granskning har avkunnats ytterligare en dom i Europadomstolen som har direkt betydelse för denna lags utformning. Mer om denna nedan.
Mina två huvudinvändningar är följande:
A. I remissbehandlingen nämns överhuvudtaget inte Europadomstolens dom i målet Segerstedt-Wiberg m.fl mot Sverige 2006-06-06, i vilken Sverige inte anses uppfylla konventionens krav genom den tillsyn som JO, JK, Datainspektionen och Registernämnden bedriver, varken sammantaget eller var och en för sig.
Då förslaget, vad gäller utformningen av effektiva rättsmedel enligt artikel 13, är utformat på motsvarande sätt som i ovanstående dom, kan det antagas att Sverige åter kan komma att fällas för brott mot artikel 13 i konventionen.
Det är även, enligt Europadomstolens fasta praxis, staten som har att visa att det finns ett effektivt rättsmedel.
B. Justitierådet Thorsson angav som sin egen mening följande:
”I det remitterade förslaget undantas inriktningar av signalspaningen som avser regeringens eget underrättelsebehov från tillståndsplikt, och enligt Lagrådets förslag undantas sådan inriktning som har angetts av regeringen eller Regeringskansliet.
Enligt min mening finns det inte grund för att i en reglering som skall uppfylla Europakonventionens krav om skydd för privatliv och korrespondens undanta signalspaning som utförs för regeringens räkning från kravet på rättslig förhandsprövning.”
Den bedömning justitierådet gör stämmer väl överens med den praxis som finns hos Europadomstolen och i denna praxis har samma krav ställts på villkoren för avlyssning av trådlös kommunikation som i fråga om annan telekommunikation (Weber och Saravia mot Tyskland, mål nr 54934/00).
C. Sedan lagrådet genomförde sin granskning har dom i målet Liberty m.fl. mot Storbritannien avkunnats 080701. I denna fälls Storbritannien för brott mot artikel 8 efter bedömningen av en lag om signalspaning/avlyssning som till sin utformning överensstämmer synnerligen väl med den nu föreslagna svenska lagen.
De skillnader som finns utgörs förenklat av att den brittiska lagen inte omfattade en lika stor andel av befolkningen och att den i jämförelse med den svenska lagen även hade en bättre preciserad inriktning.
Trots dessa, för den brittiska lagen positiva skillnader, fälls den alltså i domstolen.
Jag menar mot det ovan anförda och i kombination med vad som i övrigt anförs i Centrum för rättvisas klagomål vid Europadomstolen, att det finns mycket starka skäl att utgå från att även den svenska s.k FRA lagen kommer att fällas vid en prövning och att det förslag riksdagen har att ta ställning till därmed står i strid med regeringsformen 2 kap. 23§.
Jag menar mot ovanstående bakgrund att talmannen, jml. 2 kap. 9 § Riksdagsordningen, ska vägra ställa proposition!
Alla avvägningar rörande integritetsskyddets intresse och andra intressen staten kan ha måste företas in casu för att inte hela rättighetstanken skall falla platt. Bedömningen måste göras utifrån just detta fall och just dessa två i det enskilda fallet aktualiserade rättigheterna. Om jag planerar ett mord över telefon väger min rätt att få prata ostört med min medbrottsling lättare än behovet av att stoppa ett allvarligt brott, vilket gör en avlyssning rimlig och motiverad. Men bedömningen måste göras från fall till fall – aldrig i grupp. Rättighetstanken är individualistisk och kräver individuella avvägningar om den skall tas på allvar. Att någon planerar en terrorattack ger inte staten rätt att lyssna av all kommunikation i hela Sverige. Risken måste vara individspecifik, för att en sådan rätt skall uppstå. Annars inbjuder man till att en abstrakt risk för ett allvarligt brott används för att motivera kränkningar mot vem som helst. Finns det inget individuellt samband mellan det intresse som antas övertrumfa rätten till privatliv så är ett åsidosättande av den senare rätten inget annat än ett övergrepp.
Till detta skall nu läggas FRA-lagens faktum, operatörerna tvingas att tillgängliggöra all trafik till "samverkanspunkter". Något individuellt samband finns således inte alls i tillgängliggörandet av den oftast högst privata kommunikationen. Det gör FRA-lagen till ett statligt övergrepp.
Det handlar i grund och botten om respekt, för utan en grundläggande respekt så kan man inte bygga fred, trygghet och säkerhet. För landets säkerhet beträffande "yttre hot" är det nog tom. viktigare att respektera andra länders medborgare än de egna. För den inre säkerheten är det dock tveklöst de egna medborgarnas fri och rättigheter som måste respekteras. Detta på precis samma sätt som att man inte snokar i sin sambos eller sina barns dagböcker, eller kikar på sina grannar med stjärnkikare. Centerförslaget visar att ni någonstans förstår detta, men att ni ödmjukar er i andra syften när ni uppenbarligen inte respekterar människor i andra länder. Signalspaning är inte att snoka i privatpersoners kommunikation, det är avlyssning i direkt strid med deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Att då säga att ni respekterar svenskar men inga andra nationaliteter, är direkt främlingsfientligt och uppvisar en bristande respekt för omvärlden. Hur denna bristande respekt för omvärlden, att kränka Kreti o Pleti motiverat med en abstrakt farhåga, skall kunna kunna leda till något gott övergår mitt förstånd.
/Carl F
Efter att ha läst Brännpunkt i dagens SvD och ledaren i dagens Aftonblad så är jag ännu mer övertygad om att den här frågan är förlorad för regeringen.
Det enda rimliga för regeringen att göra nu är att
1.Tillsätt en sanningskommission som får reda ut vad det egentligen är som FRA sysslat med och som rapporterar detta på ett rakt och enkelt sätt.
2.Tillsätt en parlamentarisk utredning som får i uppdrag att utforma en lag om signalspaning som uppfyller Europakonventionens krav och som kan accepteras så den får ett brett folkligt stöd.
3.Se också över hela underrättelseorganisationen. Gör klart vad som faller på Säpo och vad som faller på MUST. FRA kanske också borde delas upp på motsvarande sätt.
4.Se för en gångs skull till att det utkrävs ansvar av dom som brustit i sin tjänsteutövning och klargör var det politiska ansvaret ligger.
Detta är enligt min mening det enda sättet att återupprätta någon form av förtroende för dessa trots allt nödvändiga områden.
Skicka en kommentar