Jag har i olika sammanhang uttalat att det självfallet inte går att på en månad genomlysa försvaret och komma med genomarbetade förslag om framtidens struktur, ÖBs förslag får ses som ett första inspel som måste bearbetas djupare av både ÖB och regeringskansliet. De radikala förslagen måste ställas mot ÖBs bedömning att försvaret då inte fullt ut kan fullgöra sina uppgifter, vilket självfallet kräver stor eftertanke.
Det är centralt att först lägga fast försvarets långsiktiga inriktning i december, innan betydande förändringar vidtas. Sakta i backarna innan dess, alltså.
Man bör i ett längre perspektiv analysera hur Sverige tar sitt ansvar för fred och säkerhet internationellt relativt jämförbara länder, vilket jag och andra ju funderar kring i försvarsberedningen. Viktigt med en öppen debatt om detta.
För 20 år sedan låg Sverige tillsammans med Norge i topp bland de nordiska länderna vad gäller försvarskostnader i procent av BNP, 2,5 procent. Idag ligger Sverige i botten tillsammans med Finland, 1.3 procent. Lyckas vi genomföra de aviserade besparingarna på 3-4 miljarder torde vi ligga klart lägst. Vi är militärt alliansfria till skillnad mot Norge och Danmark, hur ska det spela in? Under 2000-talet har EUs genomsnittliga försvarskostnader i procent av BNP ökat till 1,75 procent, medan Sveriges har sjunkit.
(en del ifrågasätter "procent av BNP-måttet". Det är ändå en internationellt vedertagen jämförelse. BNP-utvecklingen i västeuropa och norden har också länge varit rätt likartad. Självfallet är det måttet bara en av de parametrar som bör användas när vi jämför försvarets storlek och slagkraft i olika länder).
Min spontana tanke är nog att Sverige som militärt alliansfritt land bör ligga i samma härad som våra nordiska grannar. Vi bör ta vår del av ansvaret för fred och säkerhet internationellt.Det är viktigt att Sverige förhåller sig till utvecklingen i omvärlden och redovisar sin långsiktiga målsättning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ni har blivit så fixerade vid insatsförsvaret och internationella insatser! Självklart ska Sverige hjälpa till då människor världen över far illa, men att detta skulle kräva att insatsförsvaret överges har jag aldrig förstått. Som många har sagt borde väll det bästa vara att ha en kombination av insats och invasionsförsvar där de internationella insatserna blir som "praktiska övningar" för försvarsmakten.
/Mighty Mouse
Sveriges försvar ska självfallet kunna försvara Sverige och hävda vår territoriella integritet. Men grundläggande för vår trygghet är också att vi tar vårt ansvar för fred och säkerhet internationellt tillsammans med andra.
Lt Bomber säger:
"Sveriges försvar ska självfallet kunna försvara Sverige och hävda vår territoriella integritet."
Men det kan vi ju inte idag, har inte kunnat på flera år och kommer verkligen inte att kunna göra det i framtiden om ni låter slakten av Försvarsmakten fortsätta.
Bort tyna Försvarsmakten; det förflutnas skuggor draga förbi. Kvar står regeringen Reinfeldt och myser i solskenet...
Har ingen av dagens politiker tagit lärdom av historien? Vår beredskap är god, och allt det där? OK, P-A åsyftade landets ekonomiska beredskap men ändå...
Den upprustning som inleddes vid krigsutbrottet var inte avslutad förrän långt efter krigsslutet men då var vi å andra sidan rejält rustade, jäklar i min låda, och detta till en astronomisk kostnad.
Av historien lär vi således att försvarsförmåga tar lång tid att bygga, mycket lång tid, och kräver stora ekonomiska resurser (särskilt om försvaret varit eftersatt och man tvingats till ett återtagande).
Att rasera försvarsförmåga är emellertid gjort med några pennstreck i en budgetpropp.
Svensk försvarspolitik har sedan murens fall präglats av kortsiktighet och önsketänkande. Det finns inget hot mot Sverige idag, så därför kan vi nedrusta. Hur ser hotet ut på sikt? Nja... Tyvärr verkar det som om ekonomin fått styra även hotbildsanalyserna. Det blir ju så mycket billigare om vi inte pekar ut något hot, eller hur?
Men det har ju inte blivit billigare! Försvaret kostar ju fortfarande ca 40 miljarder/år. Å andra sidan så får man ju inte så mycket för 40 miljarder idag.
Det kan inte vara så att försvaret kanske skulle vara underfinansierat, någon...
Så vore det då inte klokt att först sätta sig ner och verkligen skärskåda vad vi verkligen vill att Försvarsmakten skall kunna för konster och SEDAN sätta budgetramarna utifrån den fastställda ambitionsnivån? Ooops, det var ju det Micke Odenberg ville göra och se hur det gick!
Avslutningsvis, efter allt detta orerande från min sida, en direkt fråga: Vad anser Du, Staffan Danielsson, om att Försvarsmakten tvingas hyra sina egna anläggningar av FortF? Är detta verkligen ett klokt sätt att hushålla med försvarsanslagen?
Skicka en kommentar