Min kollega i skatteutskottet Jörgen Johansson och jag har skrivit en debattartikel i Dagens Industri om en aktuell diskussion i EU, kanske inte den allra mest publika...
Varje EU-land ska oförändrat fastställa vilken skattenivå som bolagsbeskattningen ska ligga på, tycker vi. Men det finns förslag om att EU-länderna ska överenskomma om den tekniska utformningen av bolagsbeskattningen, så att företagen i sin verksamhet inte möter 27 olika system - om de är verksamma i så många EU-länder - utan istället har möjlighet att beskattas enligt gemensamma principer.
Vi tror att detta underlättar och förenklar för företagen och ökar EU-företagens möjligheter i konkurrensen med företag på andra kontinenter.
Lars Wohlin, (kd) och tidigare (junilistan), replikerar nu och menar att tankearbetet avstannar i EU om inte länderna får ägna mycken tankekraft åt sina olika tekniska utformningar av bolagsbeskattningen.
Vi menar att EU-ländernas tankearbete kan behövas bättre än till denna byråkrati.
Mina moderata kollegor i EU-nämnden Anna Kinberg-Batra och Karl Sigfrid replikerar också och menar att om EU-länderna inför en möjlighet till att bolagens beskattning utformas tekniskt sett likvärdigt, då har EU bildat en "skattekartell". Jag håller inte med, varje land bestämmer ju oförändrat själv sin egen bolagsskattenivå. Om man lyckas förenkla för företagen genom samsyn om principerna för skattens utformning - men inte om dess nivå - har jag svårt att se detta som något förfärligt och fel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
AVSKAFFA BOLAGSSKATTEN I STÄLLET
Riksdagsledamöterna (c) Jörgen Johansson och Staffan Danielsson argumenterar (DI 14 april) för hur vi bäst kan utforma ett gemensamt sätt att beskatta bolagsvinster i EU-regionen. De befarar att diskussionen om en konsoliderad bolagsskatt i EU leder fel och att förslaget leder till ökad byråkrati och stora omkostnader, men avslutar trots det med att vi ska utforma ett gemensamt sätt att beskatta bolagsvinster i regionen. Lars Wohlin hävdar (DI 2 maj) att varken länder, företag eller medborgare vinner på en harmoniserad bolagsskattebas, än mindre på EU-gemensamma bolagsskatter. M-riksdagsmännen Karl Sigfrid och Anna Kinberg Batra månar också om skattekonkurrensen eftersom den tvingar länder att förbättra företagarklimatet. Bolagsskatten blir varken lägre eller bättre av att regleras på överstatlig nivå.
I sin blog undrar Johansson – med all rätt – kan inte EU-ländernas tankearbete användadas bättre än till denna byråkrati.
Jag vill i stället resa frågan varför företagsvinster över huvud taget ska beskattas. De 100 mdr kr som f.n. betalas in i bolagsskatter motsvarar endast ynka drygt 5 procent av samtliga skatter. Det är således en mycket liten skatt, men den drar till sig ett oproportionellt stort intresse hos framför allt skattekonsulter och akademiker – både ekonomer och jurister. Och undra på det – det är mycket intressanta (många gånger olösliga) problem som uppkommer med förgreningar till bolags- och affärsjuridik, redovisningsrätt, förmögenhetsrätt, familjerätt mm – inte sällan i en internationell miljö – och de värden som står på spel är ofta i 10- eller 100-miljonersklassen och stundom ännu mer. Bolagsskatterna skulle dessutom – om de inte behövde betalas – resultera i ökat underlag för skatt på löner och utdelning. Bolagsskatten innebär i stor utsträckning endast att inbetalningen av ett givet skatteuttag tidigareläggs. Statens förlust av skattemedel skulle därför bli avsevärt mindre än 100 mdr kr om bolagsskatten avskaffades.
Administrationskostnaderna för näringsliv, skatteförvaltning, domstolar och myndigheter kan uppskattas till 10tals mdr kr. Bolagsskatten är således en synnerligen dyr och ineffektiv skatt. Den är dessutom skadlig. Den förhindrar företagens tillväxt. Den skapar effektivitetsförluster genom att den styr företagens handlande. Den stimulerar genom sin komplexitet en mycket lönsam skatteplanering – det finns stora pengar att spara genom att göra rätt, och risken att förbise skattefördelar eller att oavsiktligt göra fel är stor. Konkurrenssnedvridning uppkommer genom att alla företag av etiska och politiska skäl inte är lika benägna att skatteplanera. Skatteövervältringen (incidensen), dvs. frågan om vem som faktiskt bär skattebördan – aktieägarna, löntagarna eller konsumenterna – är omöjlig att fastställa entydigt. Det enda som är klart är att den på lång sikt inte bärs av aktieägarna.
Bolagsskatten är vidare en rättssäkerhetrisk eftersom reglerna är (och oundvikligen måste vara) extremt komplicerade. Ständigt uppkommer nya rättsliga problem, vilkas bedömning i domstolarna ingen kan förutse. Ständigt kompletteras reglerna med ytterligare bestämmelser när de gamla visat sig otillräckliga. Rent paradoxalt är att den bestraffar välståndsbildande aktivitet (skapande av vinster) medan förlustföretag (ekonomiska parasiter) inte betalar någon skatt.
Tillsammans med nationalekonomen Erik Norrman skrev jag i fjol boken Slopad bolagsskatt – analys och konsekvenser (Norstedts Juridik). Analyserna av de ekonomiska effekterna pekade – föga förvånande – på stora vinster för investeringar och statsfinanser om bolagsskatten reducerades kraftigt eller avskaffades. Problem av teknisk natur som sparbösseeffekt, dvs. skattefritt sparande i privata bolag, m.m. är hanterliga. De pedagogiska – och därmed de politiska – problemen kan däremot inte negligeras. Johansson och Danielsson är ett uttryck för detta när de hävdar att skattekonkurrens bör motverkas. Kan dessa problem hanteras skulle ett borttagande av bolagsskatten inte ge några negativa effekter. De positiva effekterna skulle däremot bli många och närmast överväldigande.
Avskaffa bolagsskatten eller gör som Estland. Beskatta bolagen först när de delar ut sina vinstmedel.
Niclas Virin
F.d. ledamot av Skatterättsnämnden och
Näringslivets skattedelegation
http://niclasvirin.blogspot.com/
Skicka en kommentar