Sveriges militära allianser...
Försvarsberedningen ska nu efter hotbildsanalysen diskutera försvarets inriktning, och i samband därmed även Sveriges bi- och multilaterala allianser, främst med tonvikt på Europa.
Ingen dramatik, naturligt. I det sammanhanget berörs rimligen också vårt deltagande i Partnerskap för fred - en samarbetsorganisation med Nato.
Så mycket har hänt de senaste 10-20 åren; järnridån fallit, Sverige med i EU som alltmer utvecklar sitt försvars- och säkerhetssamarbete och nu även med Fördraget får en solidaritetsparagraf, Kalla kriget är slut och Nato arbetar alltmer med internationell fred och säkerhet under FNs mandat, ett antal länder öster om oss har blivit både EU- och Natomedlemmar, vårt försvar får allt färre soldater och alltmer avancerade vapen, vår trygghet beror av samarbete med andra länder för fred och säkerhet i vår omvärld och i världen, vi deltar i flera Natoledda fredsinsatser under FNs mandat, Finland utreder just nu sina allianser och är jämte oss - och Ryssland - de andra länderna utanför Nato i vår omvärld.
Sverige har sedan andra världskriget varit militärt alliansfritt, det har fungerat bra och är den grund vi i centern står på och diskuterar ifrån. Det är mycket möjligt att våra militära allianssamarbeten idag är optimalt organiserade, vilket s anser redan innan vi ska diskutera dem.
Jag menar att det är rätt att vända på alla stenar mot bakgrund av det ovan anförda, det är mycket möjligt att de landar där de låg, men det vet vi ju inte förrän vi har lyft på dem i dagens läge. Jag tycker därför att försvarsberedningens direktiv från försvarsministern är väl avvägda, att beredningen ska se över försvarets inriktning och i samband därmed även våra bi- och multilaterala samarbeten. Natosamarbetet lyfts inte fram särskilt men lyfts inte heller bort, vi får diskutera kring det alltmer växande nordiska samarbetet med främst Norge och Finland, samarbete med de baltiska staterna, inom EU och i PFF. Vår grund är alliansfriheten och den sannolika landningen ungefär som idag, men att diskutera våra samarbeten med facit givet redan från början är ju inte särskilt meningsfullt.
För alliansregeringen - och för centerpartiet - är ju frågan om Nato-medlemskap inte aktuell under mandatperioden, men att däremot diskutera försvarets inriktning och Sveriges mix av internationella samarbeten i ett långsiktigt perspektiv är just nu aktuellt. Centerpartiet är ett modigt och öppet parti som utifrån sina värderingar och trygga grundsyn vågar och vill resonera om framtiden i den föränderliga och spännande värld där vi lever!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det är ju rent lysande att försvarsberedningen nu skall diskutera försvarets inriktning och allianser utifrån medvetenheten om vad som hänt i vår omvärld och vad som kan förväntas hända i denna omvärld under en överskådlig framtid.
Du kritiserar socialdemokraterna för att de förväntas komma till överläggningarna med inställningen att Sveriges allianssamarbeten redan i dag är optimalt organiserade.
Därefter presterar du själv mästarstycket att ”Sverige har sedan andra världskriget varit militärt alliansfritt, det har fungerat bra och är den grund vi i centern står på och diskuterar ifrån.”
Som en historiebeskrivning är ditt påstående naturligtvis oerhört korrekt men som en redovisning av centerns verklighetsuppfattning anser jag att det är rena katastrofen.
Förhoppningsvis var ditt uttalande en historiebeskrivning men hur ser i så fall verklighetsuppfattningen ut?
Jag kritiserar s för att de redan innan analysen vet var den ska sluta, det är skillnaden.
Jag är övertygad om att det är ett bra tillfälle att se över Sveriges bi- och multilaterala allianser i sin helhet, s vill dra en gräns där inget får diskuteras och mot bakgrund av så mycket som har hänt tycker jag att det är för begränsande.
Sedan är det en annan sak att analysen mycket väl kan landa där vi är idag, men jag gillar inte principen att redan innan man har vänt på stenarna bestämma att de ska ligga kvar precis oförändrat.
Det var skönt att du i nuläget inte vill ge uttryck för åsikten att stenarna som ni skall vända på under beredningens gång skall ligga precis oförändrade som de gjort sedan andra världskriget.
Det som bekymrar mig är snarare vilket intryck läsaren av din blog får.
Ditt betonande av att det mycket väl kan bli precis som förut känns ungefär som att ”visst kommer utredningen att köras över, men först skall ni tuta och föra oväsen”.
Är det inte ärligare att redan nu erkänna att omvärlden har förändrats?
Skicka en kommentar