reserapport och svarta tjänster

Ursäkta ett alldeles för långt dröjsmål.
Det ska aldrig hända igen, vilket jag även hävdat i några decennier när jag ibland råkat komma för sent, vilket är och förblir oartigt....

Jag har tillbringat tiden tillsammans med Försvarsberedningen (en från varje parti plus experter och sekretariat) på en mycket givande resa till China och USA. Med säkerhetsläget i världen och för Sverige och vårt närområde i fokus.

Vår säkerhet tryggas i dagens globaliserade värld bäst genom att Sverige tillsammans med andra bidrar till fred och säkerhet där denna hotas eller ligger i spillror. Vi gör det främst inom ramen för FN, EU och Parterskap för Fred (samarbete med NATO).
Jag återkommer strax med några intryck.

Under tiden i österled så lämnade Ulrika Schenström in som statssekreterare, sedan fokus övergått från smygtagna pussar till intag av en del vin. Vilket ju är allvarligt, om man samtidigt har krisberedskapsansvar. Jag lyssande på Maud Olofsson som i ekots lördagsintervju menade att kvinnor granskas hårdare (Sahlin, Borelius m fl). Jag instämmer i detta.

Det har också rasat in svarttjänstsdebatt i sedvanligt svenskt - ja, även utrikes givetvis - mediedrev. Den politiker som levt bland folket och bytt tjänster eller köpt några mindre sådana har sågats med fotknölarna, många har gjort avbön - äkta eller falska pudlar, vad vet jag - i riktigt ryska orgier i självkritik och avbön. Nästan alla riksdagsledamöter svarar blankt nej på frågan om de någonsin i sina liv köpt någoting utan kvitto, vilket gör mig lite fundersam. Är det så många ungdomsförbundspolitiker som från tonåren insett det politiskt korrekta?

Mitt svar, sms:at lite sent från China, var Ja, jag har köpt svarta tjänster ett antal gånger, inte så många men ändå.
Och jag nämnde barnpassning (vem har inte givit grannflickan en peng för en kväll), hårklippning (en bekant som var duktig och klippte mig några gånger), och bilreparation (en kompis som hjälpte till att reparera bilen).

Medias indignation över att politiker befattat sig med dessa olagligheter har varit stor, och fördömanden har gjorts en masse på ledarsidor.

Jag gläder mig åt Skatteverkets som jag tycker nyktra förslag att höja årsbeloppet för tillåtna mindre ersättningar upp till 10.000 kr. På landsbygden har man i alla tider bytt tjänster, och att sedan penninghushållningen blivit mer frekvent även acceptera mindre kontanta belopp för små tjänster ofta mellan vänner eller grannar tycker jag är rimligt. Det är fel att kriminalisera stora delar av befolkningen, däremot finns det gränser och överskrids dessa ska självfallet betalningen ske vitt och med kvitto.
Var gränsen ska gå kan diskuteras, jag tycker i varje fall att 1.000 kr per år, som det tydligen varit länge, är en alldeles för låg summa och att Skatteverkets förslag känns betydligt rimligare.