Signalspaning igen.
Efter den 11 september tog regeringen initiativ för att utreda bättre beredskap mot bla terrordåd och att kunna förhindra dem.
Ändå lade den gamla s-regeringen inga förslag om bättre regelverk för signalspaning till riksdagen, och man utredde inte integritetsaspekterna något vidare.
Uppenbarligen är det intern splittring som orsakat handlingsförlamningen, vilken gör att Sveriges säkerhet är lite sämre än den annars hade varit. En bred majoritet i riksdagen bejakar behovet av att trygga landets säkerhet genom en god underrättelseinhämtning omfattande även signalspaning mot utländska hot.
Thomas Bodström är uppenbarligen den som har kanske mest del i passiviteten, och än idag arbetar han för att ytterligare fördröja frågan. Han ger ett intryck av att uppträda som ombud för advokatsamfundet och Säpo, i vart fall är deras synpunkter som i första hand lyfts fram.
Det är bra att den nya regeringen haft modet att regera, att lägga fram förslag och att bygga in ett väsentligt starkare integritetsskydd än i s-regeringens efterlämnade material.
Jag har föreslagit en offentlig hearing i frågan, som sker den 12 april.
Idag har Annie Johansson - centerpartiets ledamot i integritetsskyddsutredningen - och jag föreslagit att en kontrollstation bör byggas in i riksdagsbeslutet från integritetssynpunkt. Regeringen bör inom två år återkomma till riksdagen med en utvärdering av den nya lagen baserad på vunna erfarenheter, och på integritetsskyddsutredningens slutbetänkande mm.
Förhoppningsvis kan detta bidra till en bred uppslutning bakom ett beslut redan i juni, och det var glädjande att Ulrika Messing igår gav beskedet att s avser att hantera den här svåra frågan konstruktivt och utifrån ett principiellt ja.
Våra fredsbevarande styrkors säkerhet och arbetet för att skydda oss mot terrordåd kommer i så fall att kunna ske mot bakgrund av en bättre informationsberedskap än idag, samtidigt som vi utöver de redan vidtagna regelverken för starkare integritetsskydd lägger till en kontrollstation.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Knappast någon ifrågasätter försvarets behov av signalspaning till skydd för rikets säkerhet, det må vara i luften eller i kabel. Inte heller tror jag att ifrågasättande handlar om att någon egentligen ifrågasätter samhällets behov av bättre beredskap mot terrordåd och att kunna förhindra dem.
Ifrågasättanden typ ”integritetsivern som försvann” eller ”Centerpartiet nära en trovärdighetsgräns” handlar för mig om hur skyddet av den enskildes integritet tillgodoses.
På förekommen anledning (etiketteras ”Bodströmsamhället”) sker en viss sammanblandning mellan militär signalspaning och polisens rätt att bugga enskild. Även polisens eventuella rätt att beslagta servrar kors och tvärs i jakten på fildelare är exempel där samhällets frågeställning borde vara:
1. Vem kontrollerar att de lagar och de tillämpningsrestriktioner som vi har liksom de lagar och tillämpningsrestriktioner som skapas i verkligheten efterlevs?
2. Varför skall FRA som är en civil myndighet ägna sig åt signalspaning och varför skall FUN som är en militär myndighet övervaka FRA?
3. Är det inte rimligare att en militär myndighet ägnar sig åt signalspaning och att en civil myndighet ges rollen att övervaka militärens förehavanden?
4. Är det inte rimligt att samhället uppdrar åt exempelvis en ”ombudsman för integritetsskydd hos den enskilde” att bevaka den enskildes ställning både mot militärens och polisens behov av att kontrollera allt och alla där den heliga terroristbekämpningens namn?
Skicka en kommentar