LHC och Göran Persson

Linköping i final! Efter en lysande matchserie med lysande spel mot Färjestad. Färjestad spelade bra men de mötte ett bättre lag! Roligt för oss i Östergötland och ingen dålig marknadsföring. Vore roligt med en final mot HV71 10 mil bort.

Tänk att Karlstadslaget heter Färjestad och Jönköpingslaget heter HV71. Från marknadsföringssynpunkt tror jag att Linköping heter helt rätt. Jag är säker på att massor av "icke sportintresserade" inte har en aning om varifrån Färejestad och Hv kommer.

Jodå, jag har sett alla 4 timmarna med Göran Persson. Jag uppskattar Persson som en balanserad mittenpolitiker, med ett sunt och naturligt intresse - som jag ser det - för jord och skog och teologi...! Han är säkert en buffel i bemärkelsen att ha styrt och ställt och bestämt väldigt mycket.
Jag har två synpunkter på Persson-Fichtelius-projektet.

1. Det är ofattbart att den kanske främsta politiske journalisten i Sverige - som i "public service"-kanalen följt politiken och lett partiledarutfrågningarna - samtidigt utan information tillbringar dagar och veckor tillsammans med landets statsminister. En omdömeslöshet utan måtta som fått passera märkligt opåtalat.

2. Från Göran Perssons synvinkel, är projektet en framgång eller ett misslyckande. Som så alltid i den svenska debatten tycker media- och politikersverige väldigt lika, trenden är alltid enhetlig och just nu inne på att Persson gjort självmål.
Jag delar inte den uppfattningen. Persson har "generöst" bjudit på sig och sina analyser mitt uppe i sin statsministerperiod. Visst har han kommenterat och fällt omdömen, men vem gör inte det, tyvärr. Hade serien sänds om 5 eller tio år hade nog nyhetsvärdet varit betydligt lägre, liksom upphetsningen. När dagsdebatten klingat av tror jag att poängen med intervjuerna är att de ger en fortlöpande bild av hur människan Persson resonerade och såg på livet och politiken under sin maktperiod.

På gott och ont givetvis. Men Göran Perssons bild finns nu speglad i över 100 timmars intervjuer, det var det han ställde upp på och det han ville var säkert att lämna sitt avtryck på ett mer kommunikativt sätt och mer närliggande sätt än som Erlander med sina - lika utlämnande - dagböcker.

Jag delar för övrigt Perssons uppfattning om att indignationen är betydligt större i media- och politiker eliten än hos folket, som mer roat och med intresse har lyssnat till den f.d statsministern. Ja, i alla fall den en och en halv miljon som gjorde det, av övriga kanske inte de flesta har bryutt sig så mycket.