Sverige och drivmedelsetanolen

Först några rätt ostridiga - som jag ser det... - utgångspunkter:

1. Det är bra att åkermarksbaserad etanol under 10-20 år framåt ersätter fossil olja som drivmedel. På längre sikt än så kommer sannolikt andra förnybara drivmedel med basen i t ex skogsprodukter att successivt ta över, samtidigt som likaledes sannolikt åkermarkens produktionsförmåga behöver prioriteras för livsmedel.

2. På längre sikt erfordras sannolikt varken tullar på mat eller etanol, däremot behövs de en del år framåt för att trygga en svensk produktion av både mat och drivmedelsetanol.

Sverige har kommit långt med att ersätta bensin med etanol, i stort sett i all bensin ersätts 5 procent bensin med etanol i s.k. låginblandning. Ca 80 procent av denna etanol importeras från Brasilien medan 20 procent produceras inom landet, framför allt i etanolfabriken i Norrköping.

Etanolproduktionen i Brasilien är otroligt konkurrenskraftig, och produktionskostnaden är tack vare ett drivhusklimat mm mycket lägre än i USA och i Europa. Den tropiska produktionen räcker dock inte så långt när nu efterfrågan växer kraftigt över hela världen, och även miljöaspekter som bevarandet av regnskogar m.m. sätter gränser för dess möjligheter.

I takt med att efterfrågan på etanol växer kommer Sveriges stora import från Brasilien säkert att reduceras.

USA och några europeiska länder – Frankrike, Tyskland, Österrike – har gått före och kommit igång med en betydande egen etanolproduktion. En förutsättning för detta har varit de tullar som har skapat möjligheter för att kunna räkna hem satsningar på etanolfabriker, utan det skyddet är fortfarande världsmarknadspriserna alltför låga för att motivera en inhemsk produktion.

Den svenska etanolfabriken kom till slut till stånd för ca 5 år sedan Sverige medgivit skattebefrielse för etanolen, och den utbyggnad till tredubblad produktion och förhoppningsvis mycket mer som nu ska ske bygger på detta samt det tullskydd som EU har för etanolen. För ca ett år sedan tätade Sverige ett kryphål i just det svenska regelverket, som hotade att knäcka vår inhemska etanol. Jag har i många år aktivt drivit på för att tillskapa förutsättningar för en svensk etanolproduktion.

Jag är liksom centerpartiet för marknadsekonomi och frihandel. Ibland kan dock det behöva sättas gränser för den fulla frihandeln av t ex resurshushållnings- och miljöskäl. Ett exempel på detta är de regleringar och tullar som i mer än 100 år har givit utrymme för en fortsatt inhemsk matproduktion i t ex USA och i Europa, trots de låga överskottsprissatta världsmarknadspriserna som annars skulle ha krossat huvuddelen av jordbruksproduktion och livsmedelsindustri.

Hade vi under förra seklet haft resonemanget att matproduktionen skulle stått på egna ben utan tullskydd, hade alltså stora delar slagits ut och ersatts med import samtidigt som de fattiga i världen fått ännu hårdare konkurrens om maten.

När det om 10-20 år – eller tidigare, vad vet jag - blir brist på mat och energi kommer självfallet priserna att stiga och WTO-tullarna kommer att fortsätta neråt och så småningom bort. I samma takt kan också etanoltullarna reduceras.

Tre svenska ministrar – Tolgfors, Carlgren, Erlandsson – har nu i affärstidningen Dagens Industri deklarerat att Sverige ska se till att EUs etanoltull avvecklas. Etanolimportörerna och Dagens Industri är nog glada, i vart fall så länge det finns något att importera.

Däremot är de som investerar i inhemsk etanolproduktion bekymrade, liksom de som ska producera råvaran till etanolen. Om Sverige lyckas i sina ambitioner, måste då planerade investeringar avbrytas och befintliga fabriker läggas i malpåse? Risken är uppenbar om tullsänkningen sker snabbare än vad världsmarknadspriserna på etanol stiger.

Ett bekymmer är också de signaler som detta ger till alla de som uppfattat att samhället stöder en snabb expansion av förnybara drivmedel inte bara genom import utan även genom produktion i Sverige. Jag har träffat många lantbrukare som ställer frågor och är bekymrade.

På lång sikt har säkert ministrarna rätt, men jag hoppas inte att de får några snabba resultat nere i Bryssel, det skulle kunna leda till att etanolproduktionen i EU börjar sjunka och att unionens stolta målsättningar om att ersätta fossila drivmedel med förnybara inte nås.