måndag, januari 22, 2007

Om EU och eldsjälen Håkan Larsson

Jag var fram till valet i två år kollega med Jämtlandscenterns riksdagsman Håkan Larsson. Jag har stor respekt för Håkan, som har djupa rötter i vårt parti och som arbetade hårt och skickligt för vår politik och för sitt hemlän under förra mandatperioden.
Nu är vårt valsystem så att finns det flera starka kandidater i en valkrets så avgör personkryssen vem som blir invald. Jämtland hade flera starka kandidater i fjolårets val. Håkan fick välförtjänt ett starkt stöd, men Per Åsling - även han en drivande och populär centerpartist - fick ett ännu starkare stöd. Det var oväntat, och vårt valsysten kan förvisso förleda väljare att tro att kandidaten högst upp får deras röst om de inte kryssar. Men Jämtland fick "bara" ett centermandat, och det gick till Per. Håkan blev djupt besviken, men kommer säkert att med sin kompetens och sitt engagemang att finna nya utmaningar, t ex är ett PR-företag i Östersund att gratulera till att få dra nytta av Håkan.

Jag och Håkan har naturligtvis mycket gemensamt som centerpartister och slåss för samma saker. Men centerpartiet är ju ett växande parti, och på några punkter tycker vi lite eller rätt mycket olika.

Om kärnkraften, som jag idag kan leva med innan de förnybara alternativen och effektiviseringar ersatt de fossila.

I regionfrågan, där jag är öppnare för att det finns ett behov av färre och starkare regioner.

I Eurofrågan, där jag är övertygad om att det är bättre med en valuta inom EU än att varje land skulle ha var sin, dvs 27 stycken. Och där jag tror att vartefter EU-länderna kommer allt närmare varandra i ekonomisk utveckling så ökar skälen för Sverige att ansluta sig till valutasamarbetet fullt ut.

Och så i EU-frågan, där jag är en varm vän av fred, frihet och ekonomisk utveckling genom det nära samarbete som EU innebär. Jag tycker att det vore en tragik om Sverige skulle lämna detta konstruktiva samarbete mellan allt fler av Europas länder, och jag tycker ärligen att EU-kritikerna och Håkan borde driva sina förslag -som ofta tillför något till debatten - inom EU och släppa tanken att Sverige borde lämna EU.

Håkan skrev ett negativt EU-inlägg på sin blog om det nya fördraget med farhågor för manipulation mm. Jag tror ju alltid på värdet av en fri och öppen debatt, och har svarat honom så här:


"Du målar med ditt inlägg upp en konspiratorisk bild av att manipulera igenom något, kanske du vill skrota EU och börja om på nytt med alla Europas länder - är det ett fyrtiotal? - ifrån ett vitt papper.
Jag menar att det är fullständigt orealistiskt. EU är det redskap som finns för att samarbeta, 27 länder är med och fler vill med. Ska dessa kunna samarbeta för fred, frihet och utveckling är ett nytt fördrag en tvingande nödvändighet. Det bygger helt på dagens olika fördrag, det ökar kvalificerade majoritetsbeslut i viss utsträckning på vetorättens bekostnad men det bygger också in mer förankring i europaparlamentet och de nationella parlamenten.
Var kompromissen ska landa mellan de 27 regeringar och 18 länder som godkänt det nya fördraget, och mellan de två folkomröstningar som av olika skäl sade nej, det får vi se och det är vad som nu diskuteras inom hela EU. Det sker inte genom någon hemlig agenda utan med stor genomlysning.
Jag bejakar en kritisk EU-debatt och EU-kritikernas analys och förslag behövs i frågan om hur EU ska utvecklas vidare. Men Håkan, kunde vi inte ändå vara överens om att släppa tanken att EU-samarbetet ska upplösas eller att Sverige skulle lämna EU?!
Det vår värld och vår världsdel behöver mer av är enligt min uppfattning ett förtroendefullt samarbete över nationsgränserna, och det vi behöver mindre av är låsningar mellan länder som försämrar möjligheterna till förståelse, fred och ekonomisk utveckling.

När Europas länder inte samarbetade inom EU, som idag, förödde regelbundna krig kontinenten med otäckt regelbundna mellanrum. Nu vävs våra öden ihop på en allt gemensammare marknad, och vi löser konfliktungar tillsammans istället för att eskalera dem. Jag tycker det är mycket bra!"

2 kommentarer:

Håkan Larsson sa...

Staffan!
Jag uppskattar verkligen att Du vill ha en bred och öppen debatt inom centerrörelsen. I ett folkrörelseparti som vårt behövs ständig diskussion i viktiga frågor för att positionerna ska kunna flyttas framåt.

Tyvärr har intresset för en bred diskussion annars varit svagt under senare tid, inte minst när det gäller EU. Som aktiv i nätverket Nytt Europa var jag exempelvis i våras med om att ta fram en antologi, "Eureka!, Vägar ut ur krisen" med inlägg från författare med olika grundsyn, för att stimulera debatten inför valett. Men partiledningarna (och det gäller alla) var inte särskilt intresserade, och det blev det heller ingen debatt.

Jag är - som Du - övertygad om att vi är överens i många frågor, inte minst när det gäller att ge alla delar av landet goda utvecklingsmöjligheter, att stad och land ska gå hand i hand. Vi är ju decentralister och ekohumanister.

Du har samtidigt på ett bra sätt fångat de frågor, där Du och jag har lite olika ståndpunkter - och där det finns olika uppfattningar inom centerrörelsen. Några synpunkter vill jag ge:

1. När det gäller kärnkraften hoppas jag att vi i grunden är överens om att inga nya reaktorer bör byggas, även om Du skriver att du kan "leva med kärnkraften". Utmaningen nu är att driva en offensiv politik som påskyndar energiomställningen. Genom satsning på förnybar energi och hushållning är jag övertygad om att vi på några få decennier kan fasa ut såväl kärnkraft som det mesta av de fossila energikällorna. På den punkten tror jag inte att vi är så oeniga egentligen, eller hur?

2. Vad gäller regionfrågan är min grundinställning att eventuella sammanslagningar bör växa fram underifrån. Jag kan exempelvis förstå om de tre smålandslänen bestämmer sig för att slå påsarna ihop och om länen kring Mälaren också vill bilda en större region. Samtidigt har jag full förståelse för att hallänningarna vill bevara sitt län. Varken Ansvarsutredningen eller någon annan har nämligen övertygande kunnat visa att en region måste ha mer än en halv miljon invånare för att fungera väl. Varför är det självstyrande Åland med 27 000 invånare Nordens kanske mest framgångsrika region?

Jämtlands län är till ytan större än Danmark, har speciella förhållanden och en stark egen identitet. Vi har ingen större gemensam arbetsmarknad med omgivande län, avstånden är för stora. Tror Du, Staffan, att det skulle gynna Jämtland om länet blir en perifer del av en gigantisk Norrlandsregion (större än halva Sverige), styrd från Umeå? Tror Du att man vid Bottenvikskusten, där större delen av befolkningen i en tänkt Norrlandsregion skulle leva, skulle ha förståelse för inlandets speciella problem och kunna se den stora potential som Jämtlands län har i ett närmare samarbete med grannarna i Tröndelag?

Jag betvivlar det. Men visst bör vi diskutera vilka regioner som passar våra speciella förutsättningar. Förhoppningsvis försöker inte regering och riksdag tvinga igenom storregioner från ovan.

3. Vad gäller euron måste väl även Du kunna hålla med om att Sverige har klarat sig väl utan att ge upp sin egen valuta. Vi har lägre ränta än Euroland och kan föra en penningpolitik som är anpassad till svensk ekonomi och inte någon medelekonomi utifrån vad bankdirektörerna i Frankfurt upplever situationen i hela området. I Finland pågår en debatt om att Tyskland driver upp räntenivån högre än vad som passar finländsk ekonomi. En sådan diskussion slipper vi med en egen valuta.

Jag är övertygad om att mångfald är bättre än enfald för Europa vad gäller penningpolitiken. Det är ett missförstånd att det skulle vara en fördel med en enda ränta och en enda valuta.

4. Inställningen till euron hänger naturligtvis samman med synen på EU och det europeiska samarbetet. Jag har arbetat för ett nära samarbete mellan folk och nationer i Europa i decennier. Som aktiv i CUF och SUL (Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd) arbetade jag under slutet av 1970- och under 1980-talet mycket med att utveckla ett all-europeiskt samarbete - och jag är övertygad om att de många möten, inte minst vid Balatonsjön i Ungern, vi hade betydde mycket för vad som hände 1989 och senare.

Jag är övertygad om att ett europeiskt samarbete som växer fram underifrån, mellan länderna har förutsättningar att bli långsiktigt hållbart - och därmed är en garanti för fred och säkerhet. Om euroeliterna däremot från ovan försöker pracka på medborgarna centralistiska beslut från ovan kommer självfallet motreaktioner. Utslagen från folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna är exempel på detta. Medborgarna säger nej till vad de uppfattar som centralism och statsbygge.

Följer EU sina egna fördrag har konstitutionen fallit, eftersom ett antagande kräver att samtliga medlemsländer står bakom och ratificerar. Men i stället verkar man vilja pressa igenom konstitutionen i ursprungligt skick när den nu tas fram ur frysboxen. Jag skulle vilja att vi stimulerade en bred medborgardebatt om hur vi ska utveckla samarbetet i Europa, ett samarbete byggt underifrån. Läs gärna mer i Henrik Dahlssons och mitt bidrag till antologin "EUreka! Vägar ut ur krisen" (www.nytteuropa.nu)

Till sist; tycker Du Staffan verkligen att det är konspiratoriskt att fråga sig varför Statsrådsberedningen hemligstämplar ett brev från nuvarande EU-ordföranden Angela Merkel om hur konstitutionen ska hanteras?

Jag uppskattar verkligen att vi kan diskutera de här frågorna, Staffan. Vi behöver mer av debatt, där vi respekterar varandra även om vi ibland har olika uppfattningar om vägen framåt.

Håkan

Staffan Danielsson sa...

Tack Håkan för Ditt inlägg. Jag bejakar ju en bra dialog i viktiga framtidsfrågor, särskilt kanske där våra åsikter bryter sig.
Jag tror att det tydligt framgår hur vi resonerar, men vill ändå ge några korta synpunkter i förhoppningsvis samma lugna tonläge som Du.

1. Kärnkraften. Centerpartiet har betytt oerhört mycket för att Barsebäck är avvecklad och för att säkerheten kring våra verk har prioriterats så starkt. Om kärnkraften var 1980-talets stora svenska energi- och miljöfråga så är klimatfrågan dagens stora internationella fråga. Det komplicerar kärnkraftsavveck-lingen, och jag känner en ödmjukhet inför de vägval vi måste ta det närmaste decenniet. Självklart en storsatsning på förnybar energi och drivmedel och för att minska vårt fossila beroende. Men också ett längre beroende av kärnkraften än vi ville eller trodde för 25 år sedan.

2. "Jämtland en perifer del av en gigantiskt norrlandsregion" anger med all tydlighet Din uppfattning i regionfrågan. Det kunde väl också skrivas "Jämtland en stark del i en väl sammanhållen norrlandsregion"...? Om Ålands och Jämtland sätter normen borde vi väl lägga det ev behovet av en starkare regionstruktur i Sverige på hyllan och låta 1600-talets framsynta indelning fortsätta att gälla. Men det tror jag inte skulle stärka Sveriges utveckling i dagens situation år 2007.

3.Euro-frågan har lite samband med regionfrågan. Skulle Europa stå starkare i konkurrensen med andra världsdelar om vi inom EU hade 27 olika valutor eller en gemensam? Stod valet därimellan vore Euron given, tycker jag. Sedan är frågan om just Sverige och några länder ska surfa utanför Euron "i all framtid", vilket säkert fungerar och som vi har ett tydligt folkomröstningsutslag på tills vidare. Jag tror att vartefter som Europa blir en allt starkare och mer sammanhållen ekonomi ökar argumenten för att Sverige bör överväga en anslutning till euron.

4. Ska det fredliga samarbetet i EU fungera bra med dagens 27 läner - och flera på kö - behövs det ett enklare och tydligare Fördrag/konstitution. Visst ska denna komplicerade fråga växa fram underifrån i så hög grad som möjligt, men frågan är ju när vi ska folkomrösta och när vårt parlament ska vara vårt redskap för att ta ställning till detta. Jag delar uppfattningen att förändringar behöver ske i Fördraget efter de två folkomröstningsnejen, men anser också att den nuvarande perioden av eftertanke måste följas av resultat så att EU kan fungera bättre inom några år, och bli en allt starkare kraft för Europas och världens fredliga utveckling.

Ett förtroligt brev från Tysklands förbundskansler till sina statsministerkollegor må väl kunna skickas utan att mottagarna måste offentliggöra det, den här frågan känns uppblåst. I sak agerar ju EU med mycket stor öppenhet i alla EU-frågor, vilket självfallet är mycket bra.

bästa hälsningar Staffan