Först igen, även kristendomen har och har haft sina "fanatiker" genom tiderna, som handlade fel och som måste fördömas.
Men just nu är det stora flödet mord och terror från al qaida nätverk i Pakistan, i Afghanistan och i Mellersta Östern konflikten.
Min grundinställning är att inget kan försvara medvetna massmord på vanliga män, kvinnor och barn. Den som "lurar" människor att bli "martyr" eller "komma till himlen med rika belöningar" om denne/denna spränger sig och så många andra levande människor som möjligt till döds eller med hemska livslånga skador, den och de organisationer som försvarar och förkunnar detta måste vi ta avstånd från.
Vilka vi?
Världssamfundet genom FN, Europa genom EU och Europarådet, organisationer som vill utveckla världen till fred och välstånd, varenda människa som vill varandras väl och ve, varenda religion och kyrka i hela världen osv.
Men kan vi då inte förstå dem som blir massmördare? Och som kanske hyllas efter sin - och många oskyldigas död - i sina hembyar eller stadsdelar?
Jag tycker att det är oerhört fruktansvärt att tänka sig att människor av fri vilja eller förledda sänds ut i hundratals i enda syfta att uppsöka vardagliga sammanhang - bussar,köer,skolor osv - där mänskor träffas för att spränga sig och så många som möjligt i döden. Ännu värre är ju tanken att de sedan hyllas för sina handlingar.
Jag är givetvis helt med på att den verklighet som kan vara en del i att dessa destruktiva terrormetoder utvecklas på allt sätt måste förändras till det bättre genom allas vårt ansvar.
Men under tiden kan inte blind terror eller annan terror rättfärdigas, den måste som jag ser det alltid fördömas. Upphör man med sin terror och tar avstånd från sådant handlande, då öppnar sig en väg framåt. Men innan man gör det finns egentligen inget utrymme för dialog.
Terror från stater skiljer sig inte från annan terror och är lika hemsk och oförsvarbar. Inte heller terrorstater där de har funnits eller kanske finns går det egentligen att ha relationer till. I vart fall inte normala relationer.
Grunden i våra samhällen på jorden är respekten för människovärdet, för humanismen och för livet. Utan den respekten för sitt och andras liv blir jorden en hemsk plats.
Därför är den löpande diskussionen och dialogen om var gränserna för vårt handlande mot varandra går mycket viktig.
Därför frågade jag utrikesminister Bildt i EU-nämnden om inte Sverige borde ta initiativ till en internationell kampanj för att fördöma terrorism som kampmetod, något som varje land eller organisation borde ställa upp på. Jag fick nog inget svar på min fråga, men jag återkommer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Tusan också!
Att ingen kommit på tidigare att man kan fördömma terrorister!
Att spotta tre gånger kanske också skulle vara bra.
det andra sättet är ju att acceptera dem och föra en förtroendefull dialog samtidigt som "martyrerna" fortsätter att utrustas och uppsöka sina folksamlingar och sprida död och förödelse.
Jag ser inte den vägen som särskilt framkomlig, vilka signaler sänder det?
Vi är rörande överens om att det är otrevligt när "martyrerna" fortsätter att utrustas och uppsöka sina folksamlingar och sprida död och förödelse.
Vad jag däremot inte känner till är att det skulle existera någon typ av terrorism som kan tänkas låta sig påverkas av att någon världslig auktoritet hötter med fingret och säger "fy på sig".
Jag delar självfallet din uppfattning att det skulle vara bra med något handlingskraftigt påtryckningsmedel, utan att sätta in militärt våld mot någon som inte kan pekas ut och urskiljas. Att sedan ”fördöma” någon som struntar blankt i dig och vad du har att komma med blir lika verkningsfullt som att hota en bankrånare med indragen veckopeng .
När jag menar att det är viktigt att "den civiliserade världen" står upp för ett tydligt avståndstagande mot terror och terrorism, inbegriper det även religiösa företrädare för olika religioner och samfund, samt världens alla länder.
Jag är oklar på var en del av dessa står i denna fråga, och det är viktigt att de deklarerar det, förhoppningsvis med ett avståndstagande. Ju fler som rättfärdigar terror mot civilbefolkning, ju större är vårt gemensamma problem att hantera och lösa.
Ordet "otrevligt" om massmordsbombarna är bedrövligt svagt, just därför tror jag att vi måste tydligt visa vår avsky mot dessa fruktansvärda handlingar.
Vi är överens beträffande självmordsbombarmartyrer, terrordåd är inte något bra. Om dom sedan är otrevliga eller avskyvärda, kanske rent av fasansfulla är för mig oväsentligt. Vad som däremot är väsentligt är om vi kan förstå hur självmordsbombare, eller självmordsbombarnas uppdragsgivare tänker.
Jag blir inte förvånad om flertalet självmordsbombares uppdragsgivare återfinns just bland dom religiösa företrädare som du räknar upp utgörande en del av ”den civiliserade världen” som du förväntar dig skall ställa upp och säga "fy på sig" åt dessa ondskefulla spridare av död och förödelse.
Om vi intellektuellt inte förmår sätta oss in i dom mänskliga och religiösa hemligheter och mekanismer som gör att fanatiker vill smälla av mitt inne i folksamlingar så tror jag att fördömanden blir ett slag i luften alldeles oavsett om du har Carl Bildt och Ban Ki-Moon med när du ryter till.
Uppriktigt sagt tror jag inte att någon väg är mera framkomlig än att föra förtroendefull dialog. Jag är uppriktigt bedrövad av att du inledningsvis förlöjligade det handlingsalternativet.
Det är alltid bättre om man pratar med varandra. Den som fördömer pratar om eller möjligen till någon.
Du menar att terrordåden inte är något bra, otrevliga...
Män, kvinnor och barn slits sönder och dör i mängder genom överlagda attacker mot dem .
Jag menar att mord på civila aldrig kan och får accepteras.
Självfallet ska all krig och konflikter syfta till att lösas upp genom förtroendefulla samtal som leder till fred och frihet.
Men kan man sitta ner till dessa samtal samtidigt som "stridshandlingarna" - mördandet av människor - fortgår. Har man inte då legitimerat och givit acceptans till dessa handlingar?
Måste inte en gräns sättas för vad som är fullständigt oacceptabelt som stridsmetod.
Var landar världen om "goda kristna" tillåts föra heliga krig och "goda muslimer" lika heliga?
Var landar världen om människovärde graderas beroende på vilken sida du tillhör; kristen eller muslim, shiia eller sunni osv.
Bara om dessa religiösa fanatiker, som utför illdåden där ”män kvinnor och barn slits sönder och dör i mängder”, själva förstår hur fel det är att använda dessa ”fullständigt oacceptabla metoder” kommer terrordåden att upphöra.
Försök inte få det att framstå som om jag skulle acceptera terrorhandlingar med motiveringen att mitt ordval på diplomatspråk kanske är bedrövligt svagt, sådant blir bara larvigt.
Vad jag försöker fästa uppmärksamheten på är att den religiöse fanatikern, förmodligen påhejad av ledare som utåt ger sken av att förkunna kärlekens budskap, är helt övertygad om att terrorhandlingen är ytterligheten av tillgivenhet i förhållande till ”den verklige guden”.
Tror du i det perspektivet att någon religiös fanatiker låter sig påverkas av fördömanden från dig, Carl Bildt eller Ban Ki-Moon? I den jämförelsen måste jag tyvärr påstå att er auktoritet knappast existerar.
I min värld reglerar Genèvekonventionerna redan vad som är fullständigt oacceptabelt i fråga om stridsmetoder. Problemet handlar mera om att vissa aktörer inte anser sig stå under världsligt befäl. Det problemet kommer man inte åt annat än genom förtroendefulla samtal.
Alternativet är ju heligt krig och det tror jag varken du eller jag skulle tycka var trevligt.
Skicka en kommentar