svensk millimeterrättvisa ger byråkrati och krångel

Jag har motionerat om det orimliga körjournalskrånglet i små företag, sannolikt även annorstädes. För 15 år sedan och tidigare fick man uppskatta andelen procent som en företagsbil användes i företaget resp för privata ändamål. Det gick utmräkt i många decennier. Man fick alltså göra troligt vad en rimlig andel företags- resp. privatresor av de samlade milkostnaderna var beroende på företagets utseende och omsättning mm.

Detta ansågs vid skattereformen alltför grovt, och istället infördes krav på att en företagsbil - t ex en liten skåp eller flakbil - alltid ska föra körjournal, om volymen privat mil är fler än 100 mil per år (ca 5 km per dag). Alltså tvingas 100.000-tals småföretagare varje gång man sätter sig i företagsbilen anteckna mäterställning vid start och framkomst på varenda resa, från någon km till många mil. Och avgöra om resan är i företaget eller privat (självfallet blir också en hel del resor av blandad karaktär). Risken för fusk blir på intet vis mindre än med schablonregeln, enligt min uppfattning, eftersom företagsresor lätt kan konstrueras av den som vill fuska. Jag anser att schablonbedömning beroende på företagets utseende och omsättning ger snarast mindre utrymme för oegentligheter samtidigt som systemet är mycket mindre byråkratiskt och tidsödande.

Skatteutskottet gjorde tummen ner för min motion, ingen förenkling här inte.

Mobiltelefonkostnaderna sjunker nu för varje år, och summorna blir allt mindre. Här finns samma bedömning kring företagsabonnemang, och hur ev privat användning av mobilerna ska uppskattas eller kontrolleras. Självfallet är det enklaste även här att göra en schablonbedömning av andelen privatsamtal, mot bakgrund av frekvensen samtal i tjänsten beroende på tjänstens art och totalvolymen samtal. För telefoner på arbetsplatserna föreligger ju delvis samma situation, och måste mobilernas samtal - vart och ett - fördelas på privat eller i tjänsten borde ju samma teknik tillämpas även för de fasta telefonerna.
Vi får ett Sverige där alla ropar efter behovet av förenklingar för företag och organisationer men där skatterättvisans millimeterbyråkrati firar allt större triumfer genom att företagaren - eller den anställde - tvingas lägga en rätt betydande energi på att vid många tillfällen under dagen tänka efter "vart ska jag köra och vad ska jag göra" respektive "till vem ska jag ringa och vilket är ändamålet".

Vi ska inte sila mygg och svälja kameler, jag tror på vettiga schablonlösningar för sådana här frågor där sedvanliga skattekontroller får granska skäligheten i gjorda fördelningar.

Det är bra att även ledande beslutsfattare får känna av hur dagen skattemässiga regelverk fungerar och tillämpas, kanske kan då regelverken förenklas och byråkratin minskas.

Detta skrivet mot bakgrund av en diskussion om även riksdagsledamoternas kostnader och redovisningsprinciper för vårt kanske förnämsta arbetsredskap, mobiltelefonen.