Östgöta Corren har idag en tänkvärd ledare om invandringen och dess utveckling och regelverk i Danmark, Sverige och Canada!
Jag har t ex inte haft klart för mig bakgrunden till att Danmarks restrikta regelverk växte fram. Eller hur Canadas regelverk, som Centerpartiets styrelse med gillande hänvisar till, ser ut.
Fredrick Federley replikerar nu på Newsmill, där faktiskt kommentarsdebatten är sansad och intressant! Det vore ett stort steg framåt om dessa laddade och viktiga frågor äntligen kunde få börja diskuteras i mer gråmelerade nyanser, och inte bara i snövitt eller sotsvart! Se även tidigare inlägg här.
Läs även andra bloggares åsikter om invandring, flyktingmottagande, alliansen, centerpartiet, politik, regeringen
onsdag, september 14, 2011
tisdag, september 13, 2011
Vem har rätt om ökad invandring - C-styret eller Lars J Eriksson?
Jag gillar ju sociala medier för dialog och debatt.
Läsaren av tidigare inlägg senaste veckan här på bloggen vet att jag på Newsmill krtiserat partistyrelsens förslag om "Nybyggarlandet Sverige", med förslag om en kraftigt ökad invandring som enligt partistyrelsen är lönsam och ger fler jobb och bättre ekonomi.
Högskoleförbundets tidigare ordf Ilan Sadé är också kritisk, och nu har Skånska Dagbladets politiske redaktör Lars J. Eriksson, som jag har gott förtroende för, i en lång analytisk artikel mosat sönder partistyrelsens tunna argumentation.
Eller har han inte gjort det, är han helt ute och cyklar och har fel..?
Jag hittar inte riktigt felen, utan tycker att det ligger mycket i det Lars J. anför.
Hjälp mig nu, om Lars J:s analys har fel och brister, så visa för mig vilka de svaga eller felaktiga punkterna är! Antingen i kommentarer här på bloggen, eller skriv till min epost staffan.danielsson@riksdagen.se.
Bra med sociala medier att man kan fördjupa en intressant dialog så att stämmodebatten sedan kan bli ännu bättre!
Läs även andra bloggares åsikter om invandring, centerpartiet, politik, nybyggarlandet, skånska dagbladet, lars.j eriksson,
Läsaren av tidigare inlägg senaste veckan här på bloggen vet att jag på Newsmill krtiserat partistyrelsens förslag om "Nybyggarlandet Sverige", med förslag om en kraftigt ökad invandring som enligt partistyrelsen är lönsam och ger fler jobb och bättre ekonomi.
Högskoleförbundets tidigare ordf Ilan Sadé är också kritisk, och nu har Skånska Dagbladets politiske redaktör Lars J. Eriksson, som jag har gott förtroende för, i en lång analytisk artikel mosat sönder partistyrelsens tunna argumentation.
Eller har han inte gjort det, är han helt ute och cyklar och har fel..?
Jag hittar inte riktigt felen, utan tycker att det ligger mycket i det Lars J. anför.
Hjälp mig nu, om Lars J:s analys har fel och brister, så visa för mig vilka de svaga eller felaktiga punkterna är! Antingen i kommentarer här på bloggen, eller skriv till min epost staffan.danielsson@riksdagen.se.
Bra med sociala medier att man kan fördjupa en intressant dialog så att stämmodebatten sedan kan bli ännu bättre!
Läs även andra bloggares åsikter om invandring, centerpartiet, politik, nybyggarlandet, skånska dagbladet, lars.j eriksson,
måndag, september 12, 2011
Klarar Sverige flera miljoner nya medborgare?
Debatten om partistyrelsens (C) förslag till nytt förnyelseprogram för integration - Nybyggarlandet Sverige - fortsätter på debattsajten Newsmill.
Den politiske redaktören på Skånska Dagbladet Lars J. Eriksson anser att partistyrelsens förslag om en kraftigt ökad invandring är orealistiskt.
Och jag själv ställer frågan i rubriken i ett nytt debattinlägg.
Jag har ju verkligen försökt att redovisa varför jag menar att det här är viktigt att våga diskutera i ett tidigare blogginlägg.
Läs även andra bloggares åsikter om invandring, politik, centerpartiet,
Den politiske redaktören på Skånska Dagbladet Lars J. Eriksson anser att partistyrelsens förslag om en kraftigt ökad invandring är orealistiskt.
Och jag själv ställer frågan i rubriken i ett nytt debattinlägg.
Jag har ju verkligen försökt att redovisa varför jag menar att det här är viktigt att våga diskutera i ett tidigare blogginlägg.
Läs även andra bloggares åsikter om invandring, politik, centerpartiet,
lördag, september 10, 2011
Försvarsutskottet i Helsingfors
En grupp ur försvarsutskottet har i två dagar gjort ett intressant besök i Helsingfors.
Ambassaden med ambassadör Johan Molander och försvarsattaché Ingemar Adolfsson i spetsen hade gjort ett givande program med många intressanta möten.
Finlands parlamentariska situation och tradition är ju klart olik den svenska, med ständigt breda majoritetsregeringar. Efter senaste valet och sannfinländarnas (f.d Landsbygdspartiet)osannolika framgång från 5 till 39 riksdagsmandat (!) bildades så småningom en regering med 6 partier ("sixpack"), S, M, De Gröna, Svenska Folkpartiet (oavbrutet i regering sedan 1979, tror jag..), Kristdemokraterna och ett till (Vänsterförbundet).
Oppositionen utgörs av två partier, det försvagade Centerpartiet och det uppblossade Sannfinländska.
Ordförande i Försvarsutskottet kom från Sannfinländarna, Jussi Niinistö. De är EU-negativa och vill inte samarbeta mycket med andra heller militärt.
På grund av Sannfinländarna håller Finland på att överge sin traditionella politik att agera konstruktivt i EU och optimera finska intressen. Nu är de bråkstakar genom att de inte vill att EU ska stödka Grekland ut ur krisen, och genom att Finland vill ha säkerhet i Grekland för att medverka.
Försvarsminister är Stefan Wallin från Svenska Folkpartiet, som gjorde ett mycket gott intryck. Hans situation är dock mycket besvärlig då den nya regeringen vill spara ca 3,5 miljarder kronor på försvarsbudgeten till 2015, som omfattar ca 25 miljarder.
Samtidigt råder enighet om att behålla värnplikten, ha kvar ett invasionsförsvar över hela landet samtidigt som man ska förnya allt dyrare försvarsmateriel. T ex behöver nog nya stridsflygplan upphandlas framot år 2025 när de nuvarande F 18 tjänat ut.
Man måste nog trolla med knäna för att få detta att gå ihop. Försvaret omfattade 750.000 man på 1980-talet, nu ca 350.000 och man ska minska till 250.000 eller mindre.
80 procent av killarna gör värnplikten på minst 6 månader.
Den nya regeringen har lite dubbla budskap i Natofrågan. Inga initiativ ska tas under mandatperioden, men frågan ska följas noga, ungefär. Man är alltså kraftigt splittrad.
De finsk-ryska relationerna har "never been so good". Vi träffade flera analytiker. En synpunkt var att Ryssland idag inte utgör något militärt hot, eller har någon agenda mot Finland. De har fullt upp med inte minst Kina. Rysslands modernisering av försvaret sågs inte som någon stor sak. Rysslands närvaro i Östersjön sågs som helt oberoende av Nordstreams tillkomst.
Se också Johan Forsell (M)
Läs även andra bloggares åsikter om finland, ryssland, försvar, politik, centerpartiet
Ambassaden med ambassadör Johan Molander och försvarsattaché Ingemar Adolfsson i spetsen hade gjort ett givande program med många intressanta möten.
Finlands parlamentariska situation och tradition är ju klart olik den svenska, med ständigt breda majoritetsregeringar. Efter senaste valet och sannfinländarnas (f.d Landsbygdspartiet)osannolika framgång från 5 till 39 riksdagsmandat (!) bildades så småningom en regering med 6 partier ("sixpack"), S, M, De Gröna, Svenska Folkpartiet (oavbrutet i regering sedan 1979, tror jag..), Kristdemokraterna och ett till (Vänsterförbundet).
Oppositionen utgörs av två partier, det försvagade Centerpartiet och det uppblossade Sannfinländska.
Ordförande i Försvarsutskottet kom från Sannfinländarna, Jussi Niinistö. De är EU-negativa och vill inte samarbeta mycket med andra heller militärt.
På grund av Sannfinländarna håller Finland på att överge sin traditionella politik att agera konstruktivt i EU och optimera finska intressen. Nu är de bråkstakar genom att de inte vill att EU ska stödka Grekland ut ur krisen, och genom att Finland vill ha säkerhet i Grekland för att medverka.
Försvarsminister är Stefan Wallin från Svenska Folkpartiet, som gjorde ett mycket gott intryck. Hans situation är dock mycket besvärlig då den nya regeringen vill spara ca 3,5 miljarder kronor på försvarsbudgeten till 2015, som omfattar ca 25 miljarder.
Samtidigt råder enighet om att behålla värnplikten, ha kvar ett invasionsförsvar över hela landet samtidigt som man ska förnya allt dyrare försvarsmateriel. T ex behöver nog nya stridsflygplan upphandlas framot år 2025 när de nuvarande F 18 tjänat ut.
Man måste nog trolla med knäna för att få detta att gå ihop. Försvaret omfattade 750.000 man på 1980-talet, nu ca 350.000 och man ska minska till 250.000 eller mindre.
80 procent av killarna gör värnplikten på minst 6 månader.
Den nya regeringen har lite dubbla budskap i Natofrågan. Inga initiativ ska tas under mandatperioden, men frågan ska följas noga, ungefär. Man är alltså kraftigt splittrad.
De finsk-ryska relationerna har "never been so good". Vi träffade flera analytiker. En synpunkt var att Ryssland idag inte utgör något militärt hot, eller har någon agenda mot Finland. De har fullt upp med inte minst Kina. Rysslands modernisering av försvaret sågs inte som någon stor sak. Rysslands närvaro i Östersjön sågs som helt oberoende av Nordstreams tillkomst.
Se också Johan Forsell (M)
Läs även andra bloggares åsikter om finland, ryssland, försvar, politik, centerpartiet
onsdag, september 07, 2011
Viktig stämmodebatt (C) - Klarar Sverige flera miljoner nya medborgare?
Centerpartiets styrelse föreslår partistämman den 22-24 september att anta ett nytt förnyelseprogram för Integration - Nybyggarlandet Sverige. Det är mycket nydanande och radikalt.
Förre ordförande i Centerpartiets högskoleförbund Ilan Sadé kritiserar det starkt i en debattartikel på Newsmill, där sedan flera inlägg gjorts, även av mig.
Jag kan säkert ha uttyckt mig provokativt och fel. Men jag är övertygad om att det måste vara möjligt att diskutera dessa frågor på annat sätt än snövitt eller sotsvart.
På min blogg har jag i två inlägg så gott jag kunnat beskrivit varför jag är övertygad om att det är så viktigt att en del röster inom etablerade partier tillåts att ställa frågor och resonera utan att bli sågade vid fotknölarna:
Jag har nu noggrannt läst igenom partistyrelsens förslag om "Nybyggarlandet Sverige".
Det är mångordigt och välkomnar en mycket snabb och stor ökning av invandring och flyktingmottagande. Det föreslår en rad förbättringar för nyanlända i Sverige så att de snabbt omfattas av alla generella regelverk och snabbare kan bli svenska medborgare.
Integrationspolitiken ska ersättas av en inkluderingspolitik och Little Italys och Chinatowns vore positivt (även om det ju är andra nationaliteter som invandrar idag).
Hur en snabbt ökad svensk befolkning ska skapa fler jobb och inkluderas anges mycket oklart, huvudreceptet är att det ska ske inom och med en bättre utbildningspolitik, bostadsmarknadspolitik, företagarpolitik- och arbetsmarknadspolitik.
Partistyrelsen pekar med stort gillande på att om Sverige hade haft Canadas migrationspolitik så hade vi varit 40 miljoner medborgare i Sverige idag. Och inför framtiden vill partistyrelsen se långt fler svenskar än idag. Som skrivningarna är torde en tolkning kunna vara att partistyrelsen vill se en ökning av Sveriges befolkning med flera miljoner på ett fåtal år. Eller med 5-10 miljoner på några decennier.
Dagens problem med utanförskap och integration behandlas i förbigående, och genom att istället snabbt öka antalet svenskar kommer Sverige att med en förbättrad politik inom traditionella politikområden att både bryta dagens utanförskap och välkomna flera miljoner fler invandrare och flyktingar.
Det är möjligt att partistyrelsens visioner är modiga och framsynta och bryter invanda tankemönster.
Det är möjligt att detta är en valvinnande fråga för Centerpartiet.
Men det är inte säkert. Jag tycker att skrivningarna är välmenta men rätt substanslösa, och jag tycker att det är viktigt att andra röster än partistyrelsens kan höras inför stämmodebatten.
Läs även andra bloggares åsikter om integration, migration, nybyggarlandet, politik, centerpartiet, invandring
Förre ordförande i Centerpartiets högskoleförbund Ilan Sadé kritiserar det starkt i en debattartikel på Newsmill, där sedan flera inlägg gjorts, även av mig.
Jag kan säkert ha uttyckt mig provokativt och fel. Men jag är övertygad om att det måste vara möjligt att diskutera dessa frågor på annat sätt än snövitt eller sotsvart.
På min blogg har jag i två inlägg så gott jag kunnat beskrivit varför jag är övertygad om att det är så viktigt att en del röster inom etablerade partier tillåts att ställa frågor och resonera utan att bli sågade vid fotknölarna:
Jag har nu noggrannt läst igenom partistyrelsens förslag om "Nybyggarlandet Sverige".
Det är mångordigt och välkomnar en mycket snabb och stor ökning av invandring och flyktingmottagande. Det föreslår en rad förbättringar för nyanlända i Sverige så att de snabbt omfattas av alla generella regelverk och snabbare kan bli svenska medborgare.
Integrationspolitiken ska ersättas av en inkluderingspolitik och Little Italys och Chinatowns vore positivt (även om det ju är andra nationaliteter som invandrar idag).
Hur en snabbt ökad svensk befolkning ska skapa fler jobb och inkluderas anges mycket oklart, huvudreceptet är att det ska ske inom och med en bättre utbildningspolitik, bostadsmarknadspolitik, företagarpolitik- och arbetsmarknadspolitik.
Partistyrelsen pekar med stort gillande på att om Sverige hade haft Canadas migrationspolitik så hade vi varit 40 miljoner medborgare i Sverige idag. Och inför framtiden vill partistyrelsen se långt fler svenskar än idag. Som skrivningarna är torde en tolkning kunna vara att partistyrelsen vill se en ökning av Sveriges befolkning med flera miljoner på ett fåtal år. Eller med 5-10 miljoner på några decennier.
Dagens problem med utanförskap och integration behandlas i förbigående, och genom att istället snabbt öka antalet svenskar kommer Sverige att med en förbättrad politik inom traditionella politikområden att både bryta dagens utanförskap och välkomna flera miljoner fler invandrare och flyktingar.
Det är möjligt att partistyrelsens visioner är modiga och framsynta och bryter invanda tankemönster.
Det är möjligt att detta är en valvinnande fråga för Centerpartiet.
Men det är inte säkert. Jag tycker att skrivningarna är välmenta men rätt substanslösa, och jag tycker att det är viktigt att andra röster än partistyrelsens kan höras inför stämmodebatten.
Läs även andra bloggares åsikter om integration, migration, nybyggarlandet, politik, centerpartiet, invandring
tisdag, september 06, 2011
Nazisternas illgärningar ofattbart fasansfulla
Vi har nu haft tunga men oerhört givande dagar i Östra Polen. Vår kunnige och fängslande "historielärare" är Christer Mattson från Forum för levande historia, lärare från Kungälv med stora pedagogiska kvaliteter och ett brinnande engagemang.
Nazisternas folkmord växte fram successivt, planläggningen var ofta i mproviserad men slutade i en närmast industriell jakt och massmord på många miljoner oskyldiga människor, de flesta judar, som hämtades och jagades - män, kvinnor och barn -, som sköts vid massgravar, i ghetton och som slavarbetade och transporterades till dössläger där de gasades ihjäl. Målet var att får bort alla judar och medlet blev att mörda dem.
Jag rapporterar även på Facebook där jag också lägger in bilder. (Ska nog börja göra det här också).
Dessa statusrader har jag lagt in på facebook:
I Polen lyckades inte kommunismen deportera bönderna och bilda statliga storjordbruk. Fortfarande brukas åkrarna i små tegar vilket syns väl uppifrån.
På den här vägen i utkanten av byn Koch i östra Polen föstes den judiska bybefolkningen av 500 soldater till gropar de de nakna sköts i lager på lager. Fasansfullt.
Trista inlägg, jag vet. Men vi får aldrig glömma. Här ugnarna på Majdanek där människorna brändes upp efter att ha svultits, gasats eller skjutits ihjäl.
Gaskammare i Majdanek, Lublin. Idag i staden Zamosc, där nazisterna bl a mördade och deporterade föräldrarna till 30.000 barn som fördes till barnhem eller till tyska styvföräldrar. Ondska.
Jag hänvisar också till några andra reskamrater som också bloggrapporterar.
Läs även andra bloggares åsikter om förintelsen, polen, judar, nazismen, politik, centerpartiet
Nazisternas folkmord växte fram successivt, planläggningen var ofta i mproviserad men slutade i en närmast industriell jakt och massmord på många miljoner oskyldiga människor, de flesta judar, som hämtades och jagades - män, kvinnor och barn -, som sköts vid massgravar, i ghetton och som slavarbetade och transporterades till dössläger där de gasades ihjäl. Målet var att får bort alla judar och medlet blev att mörda dem.
Jag rapporterar även på Facebook där jag också lägger in bilder. (Ska nog börja göra det här också).
Dessa statusrader har jag lagt in på facebook:
I Polen lyckades inte kommunismen deportera bönderna och bilda statliga storjordbruk. Fortfarande brukas åkrarna i små tegar vilket syns väl uppifrån.
På den här vägen i utkanten av byn Koch i östra Polen föstes den judiska bybefolkningen av 500 soldater till gropar de de nakna sköts i lager på lager. Fasansfullt.
Trista inlägg, jag vet. Men vi får aldrig glömma. Här ugnarna på Majdanek där människorna brändes upp efter att ha svultits, gasats eller skjutits ihjäl.
Gaskammare i Majdanek, Lublin. Idag i staden Zamosc, där nazisterna bl a mördade och deporterade föräldrarna till 30.000 barn som fördes till barnhem eller till tyska styvföräldrar. Ondska.
Jag hänvisar också till några andra reskamrater som också bloggrapporterar.
Läs även andra bloggares åsikter om förintelsen, polen, judar, nazismen, politik, centerpartiet
söndag, september 04, 2011
riksdagsresa "i Förintelsens spår"
För den som vill ta del av våra upplevelser och intryck här så lägger jag in länkar till fler som bloggar, och jag börjar med mina centerkollegor Anders W Jonsson, Ola Johansson och Fredrick Federley
Nazisternas fasansfulla förintelse
Sverige - på Göran Perssons initiativ - startade 2003 - tror jag - Forum för levande historia, en liten myndighet som ska lyfta fram folkmorden under Hitlertyskland och av ett antal kommunistiska regimer. Och fokusera på vikten av att respektera demokrati och mänskliga rättigheter.
Ett mycket bra initiativ, alldeles för många i Sverige och världen vet alldeles för lite om de fasor och förtryck och ondska och oförrätter och namnlösa lidanden som drabbat många tiotals miljoner människor under andra världskriget och 1900-talet. Vi kan aldrig inse den hemska mardrömslika vägen till ständigt större oförrätter, sömnlösa nätter, fängslanden, lidanden, svälta, frysa, epidemier, skiljas från varandra osv
Under nazismens diktatur och under kommunismens diktaturer i t ex Sovjet, Cambodja, Kina, Nordkorea osv.
Det mest fasansfulla är det planerade massmördandet av judar och andra grupper i Ghetton och koncentrationsläger och gaskammare i Tyskland, i Polen och i många andra länder där Hitlertysklands nazidiktatur drog fram.
Men Stalins kommunistiska diktatur med deportationer och massavrättningar och utsvältningar av miljoner på landsbygden och GULAG-läger osv orsakade många miljoners död under namnlösa fasor. Skräck och lidanden.
Vi är nu 16 riksdagsledamöter från 5 partier som under Forumets ledning besöker Polen, en resa i förintelsens spår. Idag har vi under mycket sakkunig ledning gått igenom de 178 hektaren ghetto i Warshawa, där 350.000 judar bodde och föstes ihop. Mycket lite återstår av kvarteren, där nazisterna hösten 1940 stängde in dem med en mur och där män, kvinnor och barn under outsägliga lidanden svalt ihjäl, och där sommaren 1941 5.000 per dag skickades iväg till dödslägret Treblinka, där nära en miljon människor gasades ihjäl, från Warshawa och från andra håll i Polen.
Det fanns 40 miljoner polacker då. Av dessa mördadades och dog 3 miljoner judar och 2 miljoner polacker. De 300.0000 som återstod efter kriget attackerades under kommunistdiktaturen, en del mördades och de flesta tvingasdes fly till andra länder. Idag finns det kanske uppåt 10.000 judar i Polen....
Vi är 5 centerpartister som deltar, med en eventuell 1:e partiordförande i spetsen.
Min kollega Ola Johansson från Kungsbacka i Halland skriver om detta på sin blogg, som jag gärna hänvisar till!
Läs även andra bloggares åsikter om förintelsen, polen, politik, riksdagen, centerpartiet, nazism, kommunism
Ett mycket bra initiativ, alldeles för många i Sverige och världen vet alldeles för lite om de fasor och förtryck och ondska och oförrätter och namnlösa lidanden som drabbat många tiotals miljoner människor under andra världskriget och 1900-talet. Vi kan aldrig inse den hemska mardrömslika vägen till ständigt större oförrätter, sömnlösa nätter, fängslanden, lidanden, svälta, frysa, epidemier, skiljas från varandra osv
Under nazismens diktatur och under kommunismens diktaturer i t ex Sovjet, Cambodja, Kina, Nordkorea osv.
Det mest fasansfulla är det planerade massmördandet av judar och andra grupper i Ghetton och koncentrationsläger och gaskammare i Tyskland, i Polen och i många andra länder där Hitlertysklands nazidiktatur drog fram.
Men Stalins kommunistiska diktatur med deportationer och massavrättningar och utsvältningar av miljoner på landsbygden och GULAG-läger osv orsakade många miljoners död under namnlösa fasor. Skräck och lidanden.
Vi är nu 16 riksdagsledamöter från 5 partier som under Forumets ledning besöker Polen, en resa i förintelsens spår. Idag har vi under mycket sakkunig ledning gått igenom de 178 hektaren ghetto i Warshawa, där 350.000 judar bodde och föstes ihop. Mycket lite återstår av kvarteren, där nazisterna hösten 1940 stängde in dem med en mur och där män, kvinnor och barn under outsägliga lidanden svalt ihjäl, och där sommaren 1941 5.000 per dag skickades iväg till dödslägret Treblinka, där nära en miljon människor gasades ihjäl, från Warshawa och från andra håll i Polen.
Det fanns 40 miljoner polacker då. Av dessa mördadades och dog 3 miljoner judar och 2 miljoner polacker. De 300.0000 som återstod efter kriget attackerades under kommunistdiktaturen, en del mördades och de flesta tvingasdes fly till andra länder. Idag finns det kanske uppåt 10.000 judar i Polen....
Vi är 5 centerpartister som deltar, med en eventuell 1:e partiordförande i spetsen.
Min kollega Ola Johansson från Kungsbacka i Halland skriver om detta på sin blogg, som jag gärna hänvisar till!
Läs även andra bloggares åsikter om förintelsen, polen, politik, riksdagen, centerpartiet, nazism, kommunism
lördag, september 03, 2011
äldrediskriminering i riksdagen - SvD
jag skrev ett blogginlägg i februari, om min lätta överraskning (...stora chock) när jag upptäckte att jag var en av de 12 äldsta i riksdagen..
Efter åldersdebatten med anledning av Annie Lööfs kommande partiledarskap, och Alf Svenssons synpunkter, gör SvD en uppföljande artikel där jag intervjuas, här.
Se där, en blogg läses ju inte av så många, men inlägget finns där, sökbart!
Läs även andra bloggares åsikter om äldre, riksdagen, politik, centerpartiet, annie lööf
Efter åldersdebatten med anledning av Annie Lööfs kommande partiledarskap, och Alf Svenssons synpunkter, gör SvD en uppföljande artikel där jag intervjuas, här.
Se där, en blogg läses ju inte av så många, men inlägget finns där, sökbart!
Läs även andra bloggares åsikter om äldre, riksdagen, politik, centerpartiet, annie lööf
En förbjuden debatt - sågad vid fotknölarna
Jag är ju väl medveten om hur laddat det är att sansat försöka diskutera invandring och integration, som i denna Newsmillartikel. De allra flesta avstår från att diskutera, eller ansluter sig till de två motpoler som finns i debatten, en mycket positiv (dominerande) om vikten av en öppen och generös invandrar- och flyktingpolitik, och en mycket negativ.
Min grundsyn är ju öppen och generös, men jag är övertygad om att frågor måste få ställas, så att verkligheten kan diskuteras och politiken förankras.
Jag menar att det är ärligt och riktigt att säga som det är, att Sveriges endast kan ta emot en del av världens flyktingar och att det måste finnas regelverk som bestämmer detta. Integrationen har stora brister och här behövs krafttag. Och jag ställer en enkel fråga om de ensamkommande flyktingbarnen, tar Sverige verkligen emot en så oproportionerligt stor andel och är detta i längden i så fall rimligt?
För detta hängs jag genast ut som närmast nazist (S-bloggaren Johan Westerholm m säkert flera), sågas jämns med fotknölarna av de som vill ha ett Sverige fritt från Alliansen (Alliansfritt Sverige) och kommer säkert att få långt mer på pälsen framöver. Farmor Gun kommenterar mig kort, inte lika sågande, men redovisar varför jag är ute och cyklar.
Borde jag alltså inte skrivit mitt debattinlägg? Borde rubriken istället ha varit: "Det finns ingen gräns för hur många flyktingar Sverige kan integrera"? Borde jag inte ställt frågan om rimligheten i att Sverige tar emot en så hög andel av de ensamkommande flyktingbarnen.
Det oroar mig, att dessa viktiga frågor inte ska tillåtas att diskuteras på ett sansat sätt utan det får bara vara svart eller vitt. Jag begriper inte poängen med att stämpla mig med allehanda grundfalska epitet för att förhindra en viktig och nödvändig dialog i angelägna frågor. För vem vågar väl försiktigt att ställa frågor eller diskutera kring detta när debattklimatet är så här? Vem kan få sina frågetecken uträtade eller få igång en givande och befruktande dialog?
Läs även andra bloggares åsikter om invandring, flyktingar, centerpartiet, politik,
Min grundsyn är ju öppen och generös, men jag är övertygad om att frågor måste få ställas, så att verkligheten kan diskuteras och politiken förankras.
Jag menar att det är ärligt och riktigt att säga som det är, att Sveriges endast kan ta emot en del av världens flyktingar och att det måste finnas regelverk som bestämmer detta. Integrationen har stora brister och här behövs krafttag. Och jag ställer en enkel fråga om de ensamkommande flyktingbarnen, tar Sverige verkligen emot en så oproportionerligt stor andel och är detta i längden i så fall rimligt?
För detta hängs jag genast ut som närmast nazist (S-bloggaren Johan Westerholm m säkert flera), sågas jämns med fotknölarna av de som vill ha ett Sverige fritt från Alliansen (Alliansfritt Sverige) och kommer säkert att få långt mer på pälsen framöver. Farmor Gun kommenterar mig kort, inte lika sågande, men redovisar varför jag är ute och cyklar.
Borde jag alltså inte skrivit mitt debattinlägg? Borde rubriken istället ha varit: "Det finns ingen gräns för hur många flyktingar Sverige kan integrera"? Borde jag inte ställt frågan om rimligheten i att Sverige tar emot en så hög andel av de ensamkommande flyktingbarnen.
Det oroar mig, att dessa viktiga frågor inte ska tillåtas att diskuteras på ett sansat sätt utan det får bara vara svart eller vitt. Jag begriper inte poängen med att stämpla mig med allehanda grundfalska epitet för att förhindra en viktig och nödvändig dialog i angelägna frågor. För vem vågar väl försiktigt att ställa frågor eller diskutera kring detta när debattklimatet är så här? Vem kan få sina frågetecken uträtade eller få igång en givande och befruktande dialog?
Läs även andra bloggares åsikter om invandring, flyktingar, centerpartiet, politik,
fredag, september 02, 2011
Det finns en gräns för hur många flyktingar som Sverige kan integrera
Jag publicerar idag en debattartikel på Newsmill i de mycket laddade frågorna kring invandring/flyktingmottagande och integration.
Utifrån principen om en öppen och generös svensk politik på dessa områden menar jag ändå att det behöver diskuteras hur många som Sverige klara av att ta emot och integrera på ett bra sätt, och att det är uppenbart att världens flyktingar är så oerhört många att Sverige måste sätta upp gränser för hur många man uthålligt klarar av att välkomna och integrera.
Jag lyfter särskilt det snabbt ökande antalet ensamkommande flyktingbarn, där Sverige faktiskt och relativt sett tar emot fler- och mångdubbelt fler än andra länder i EU.
"Det kommer allt fler ensamkommande flyktingbarn från andra världsdelar till EU, och relativt sett allra flest till Sverige. De är i de senare tonåren och ibland kanske äldre, eftersom de flesta saknar alla identitetshandlingar. Transporterna hit är ibland organiserade på olika sätt, och kan också ibland syfta till att möjliggöra en anhöriginvandring. Sverige ska självfallet ha en generös inställning till ensamkommande barn, men även här bör förutsättningarna kunna granskas och integrationen måste fungera.
Det är också anmärkningsvärt att dessa ungdomar i så hög utsträckning söker sig just till Sverige. Sverige tog år 2010 emot ca 2.400 stycken medan t ex Tyskland och Frankrike tog emot ca 500 var liksom Danmark, medan Norge och Nederländerna tog emot ca 800 var. En diskussion om rimligheten i att Sverige uthålligt ska klara att ta ett så mycket större ansvar än andra länder måste kunna få föras. Vi vet också hur ansträngd den svenska mottagningen är."
Jag har låtit riksdagens utredningstjänst utreda antalet ensamkommande flyktingbarn som kommer till olika länder i EU, se nedan. Jag tycker att Sverige tar emot oproportionerligt många relativt övriga länder, vår mottagningsapparat är av förklarliga skäl mycket ansträngd och vi behöver därför diskutera våra regelverk i relation till andra länders.
Tabell 1. Antal ensamkommande asylsökande barn i ett antal IGC-länder åren 2006 - 2011
År 2006 2007 2008 2009 2010 2011*
Belgien 633 519 470 511 1081 483
Danmark 104 84 297 542 428 110
Finland 108 98 706 557 329 47
Frankrike … … … 447 610 159
Irland 136 94 73 56 37 6
Nederländ 410 433 726 1039 701 143
Norge 349 403 1374 2500 892 203
Sverige 822 1264 1510 2250 2393 558
Schweiz 267 231 606 449 213 58
Tyskland 186 180 305 375 499 197
Storbrittann 3247 3138 3300 2991 1364
Totalt 6262 6444 9367 11917 8547 1964
Sveriges andel 13,1 % 19,6% 16,1% 18,9% 28,0% 28,4%
Noteringar: IGC har inga uppgifter om antalet ensamkommande till Frankrike för åren 2006-2008 och Storbritannien för 2011. 2011 avser första kvartalet.
Läs även andra bloggares åsikter om integration, flyktingmottagande, ensamkommande flyktingbarn, politik, centerpartiet,
Utifrån principen om en öppen och generös svensk politik på dessa områden menar jag ändå att det behöver diskuteras hur många som Sverige klara av att ta emot och integrera på ett bra sätt, och att det är uppenbart att världens flyktingar är så oerhört många att Sverige måste sätta upp gränser för hur många man uthålligt klarar av att välkomna och integrera.
Jag lyfter särskilt det snabbt ökande antalet ensamkommande flyktingbarn, där Sverige faktiskt och relativt sett tar emot fler- och mångdubbelt fler än andra länder i EU.
"Det kommer allt fler ensamkommande flyktingbarn från andra världsdelar till EU, och relativt sett allra flest till Sverige. De är i de senare tonåren och ibland kanske äldre, eftersom de flesta saknar alla identitetshandlingar. Transporterna hit är ibland organiserade på olika sätt, och kan också ibland syfta till att möjliggöra en anhöriginvandring. Sverige ska självfallet ha en generös inställning till ensamkommande barn, men även här bör förutsättningarna kunna granskas och integrationen måste fungera.
Det är också anmärkningsvärt att dessa ungdomar i så hög utsträckning söker sig just till Sverige. Sverige tog år 2010 emot ca 2.400 stycken medan t ex Tyskland och Frankrike tog emot ca 500 var liksom Danmark, medan Norge och Nederländerna tog emot ca 800 var. En diskussion om rimligheten i att Sverige uthålligt ska klara att ta ett så mycket större ansvar än andra länder måste kunna få föras. Vi vet också hur ansträngd den svenska mottagningen är."
Jag har låtit riksdagens utredningstjänst utreda antalet ensamkommande flyktingbarn som kommer till olika länder i EU, se nedan. Jag tycker att Sverige tar emot oproportionerligt många relativt övriga länder, vår mottagningsapparat är av förklarliga skäl mycket ansträngd och vi behöver därför diskutera våra regelverk i relation till andra länders.
Tabell 1. Antal ensamkommande asylsökande barn i ett antal IGC-länder åren 2006 - 2011
År 2006 2007 2008 2009 2010 2011*
Belgien 633 519 470 511 1081 483
Danmark 104 84 297 542 428 110
Finland 108 98 706 557 329 47
Frankrike … … … 447 610 159
Irland 136 94 73 56 37 6
Nederländ 410 433 726 1039 701 143
Norge 349 403 1374 2500 892 203
Sverige 822 1264 1510 2250 2393 558
Schweiz 267 231 606 449 213 58
Tyskland 186 180 305 375 499 197
Storbrittann 3247 3138 3300 2991 1364
Totalt 6262 6444 9367 11917 8547 1964
Sveriges andel 13,1 % 19,6% 16,1% 18,9% 28,0% 28,4%
Noteringar: IGC har inga uppgifter om antalet ensamkommande till Frankrike för åren 2006-2008 och Storbritannien för 2011. 2011 avser första kvartalet.
Läs även andra bloggares åsikter om integration, flyktingmottagande, ensamkommande flyktingbarn, politik, centerpartiet,
onsdag, augusti 31, 2011
Annie Lööf ny Partiledare (C)!!
Annie Lööfs stöd i centerrörelsen är överväldigande, och hon får ett mycket starkt mandat som ny partiledare, föreslagen av valberedningen idag och väljs på stämman den 23 september!
Även valberedningens förslag till presidium (Anders W och Anna-Karin) och partistyrelse ser bra och spännande ut.
Bra också att Lena Ek finns kvar liksom Muharrem Demirok. Stor förnyelse med många spännande namn; Abir, Fredrick, Johan, Per, Kristina m fl.
Jag saknar självfallet mitt eget namn. Var är alla 64-åringar, unga till sinnet men brett erfarna och socialt medie-engagerade??
Skämt åsido, jag njuter av en bra dag för centerrörelsen, och för Sverige, och gratulerar och tillönskar all framgång till centerpartiets nya ledning med Annie Lööf i spetsen!!
Länkar; Centerpartiet, Magnus Andersson, Emil Källström, Johan Hedin,Göran PetterssonLäs även andra bloggares åsikter om annie lööf, centerpartiet, politik, alliansen,
Även valberedningens förslag till presidium (Anders W och Anna-Karin) och partistyrelse ser bra och spännande ut.
Bra också att Lena Ek finns kvar liksom Muharrem Demirok. Stor förnyelse med många spännande namn; Abir, Fredrick, Johan, Per, Kristina m fl.
Jag saknar självfallet mitt eget namn. Var är alla 64-åringar, unga till sinnet men brett erfarna och socialt medie-engagerade??
Skämt åsido, jag njuter av en bra dag för centerrörelsen, och för Sverige, och gratulerar och tillönskar all framgång till centerpartiets nya ledning med Annie Lööf i spetsen!!
Länkar; Centerpartiet, Magnus Andersson, Emil Källström, Johan Hedin,Göran PetterssonLäs även andra bloggares åsikter om annie lööf, centerpartiet, politik, alliansen,
söndag, augusti 28, 2011
c-ledarspekulationer..
Låt mig kort summera.
Maud Olofsson meddelar att hon avgår. Det visar hennes storhet som ledare. Hon hade kraften att inte bara bli och verka som en av de stora centerledarna, utan också att välja rätt tillfälle för att lämna uppdraget. Oerhört imponerande.
Och Centerpartiet nystartar! En spännande valprocess inleds. Valberedningen lyfter fram 3 kandidater som gör intensiva valkampanjer. De står varandra politiskt nära.
Annie Johansson är självklar. Trots sin ungdom har hon erfarenhet och lyskraft, och har på kort tid erhållit ett stort förtroende i centerrörelsen. Jag ger henne fullt stöd, se min analys här.
Även Anna-Karin Hatt är naturlig. Hon har arbetat nära Maud Olofsson i många år, och varit hennes högra hand i alliansregeringen sedan 2006, samt statsråd sedan oktober 2010.
Anders W Jonsson är däremot överraskande. Snart ett år i riksdagsgruppen, tidigare i statsrådsberedningen under Hatt och Olofsson, barnläkare, mångårig bakgrund i CUF mm. Jag tror det var Margit Silberstein som i Aktuellt plötsligt "erfor" att Anders hade förespråkare.
Tre utmärkta partiledarkandidater, men Annie steget före. Alla tre gör bra och positiva kampanjer med goda framträdanden i debatter och på möten.
Anders avancerar rekordsnabbt in i partiets innersta cirkel, och gör bra ifrån sig. Men, som jag skriver, "hans chanser att bli partiledare ska inte överskattas".
Anna-Karin Hatt är den som utmanar Annie i en genomtänkt och stark partiledarkampanj. Hon är en skicklig och kvalificerad politiker, men startar i underläge efter många år som tjänsteman. Hennes kampanj är professionell och hon betonar starkt vår socialliberalism, sin egen erfarenhet av att förhandla och leda och att hon inte längre är så ung.
Annie kommer igång sent på grund av att hon gifter sig och drabbas av sorg i familjen. Hon gör en intensiv tiodagarsturné genom landet, och fokuserar på tre värdeord; frihet, trygghet, hållbarhet.
Centerrörelsen får en hektisk period med många medlems- och väljarmöten. De senaste veckorna har så massor av medlemmar, samt alla distrikt och nästan alla kommunkretsar beslutat vem de vill föreslå/nominera som ny partiledare för Centerpartiet.
Det visar sig nu att Annie Lööf trots tuff konkurrens befäster sin ställning. Hon får ett faktiskt överväldigande stöd från nästan alla distrikt, från en mycket bred majoritet av kommunkretsarna och säkerligen också i en flod av nomineringar från enskilda medlemmar till valberedningen.
Annie får som ny partiledare ett mycket starkt mandat från centerrörelsen. Hon tar över det förnyelsearbete som partistyrelsen under Maud Olofssons ledning initierat, och det ska bli oerhört intressant att få vara med och slita för henne och Centerpartiet i valrörelsen 2014. Hon är då långt över 30 (!) och har tack vare Maud Olofssons framsynthet redan lett Centerpartiet i flera år.
Det gäller nu för valberedningen att ta vara på övriga kandidaters stora förtjänster, och att föreslå stämman en ny och spännande partistyrelse! Man har ju aviserat att den kraftigt ska förnyas.
Stämman i Åre den 20-22 september blir ett kraftfullt avstamp för Centerpartiet med en stark förnyelse av både politik och ledning utifrån den goda grund som lagts de senaste 100 och 10 åren!
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet, politik, annie lööf,
Maud Olofsson meddelar att hon avgår. Det visar hennes storhet som ledare. Hon hade kraften att inte bara bli och verka som en av de stora centerledarna, utan också att välja rätt tillfälle för att lämna uppdraget. Oerhört imponerande.
Och Centerpartiet nystartar! En spännande valprocess inleds. Valberedningen lyfter fram 3 kandidater som gör intensiva valkampanjer. De står varandra politiskt nära.
Annie Johansson är självklar. Trots sin ungdom har hon erfarenhet och lyskraft, och har på kort tid erhållit ett stort förtroende i centerrörelsen. Jag ger henne fullt stöd, se min analys här.
Även Anna-Karin Hatt är naturlig. Hon har arbetat nära Maud Olofsson i många år, och varit hennes högra hand i alliansregeringen sedan 2006, samt statsråd sedan oktober 2010.
Anders W Jonsson är däremot överraskande. Snart ett år i riksdagsgruppen, tidigare i statsrådsberedningen under Hatt och Olofsson, barnläkare, mångårig bakgrund i CUF mm. Jag tror det var Margit Silberstein som i Aktuellt plötsligt "erfor" att Anders hade förespråkare.
Tre utmärkta partiledarkandidater, men Annie steget före. Alla tre gör bra och positiva kampanjer med goda framträdanden i debatter och på möten.
Anders avancerar rekordsnabbt in i partiets innersta cirkel, och gör bra ifrån sig. Men, som jag skriver, "hans chanser att bli partiledare ska inte överskattas".
Anna-Karin Hatt är den som utmanar Annie i en genomtänkt och stark partiledarkampanj. Hon är en skicklig och kvalificerad politiker, men startar i underläge efter många år som tjänsteman. Hennes kampanj är professionell och hon betonar starkt vår socialliberalism, sin egen erfarenhet av att förhandla och leda och att hon inte längre är så ung.
Annie kommer igång sent på grund av att hon gifter sig och drabbas av sorg i familjen. Hon gör en intensiv tiodagarsturné genom landet, och fokuserar på tre värdeord; frihet, trygghet, hållbarhet.
Centerrörelsen får en hektisk period med många medlems- och väljarmöten. De senaste veckorna har så massor av medlemmar, samt alla distrikt och nästan alla kommunkretsar beslutat vem de vill föreslå/nominera som ny partiledare för Centerpartiet.
Det visar sig nu att Annie Lööf trots tuff konkurrens befäster sin ställning. Hon får ett faktiskt överväldigande stöd från nästan alla distrikt, från en mycket bred majoritet av kommunkretsarna och säkerligen också i en flod av nomineringar från enskilda medlemmar till valberedningen.
Annie får som ny partiledare ett mycket starkt mandat från centerrörelsen. Hon tar över det förnyelsearbete som partistyrelsen under Maud Olofssons ledning initierat, och det ska bli oerhört intressant att få vara med och slita för henne och Centerpartiet i valrörelsen 2014. Hon är då långt över 30 (!) och har tack vare Maud Olofssons framsynthet redan lett Centerpartiet i flera år.
Det gäller nu för valberedningen att ta vara på övriga kandidaters stora förtjänster, och att föreslå stämman en ny och spännande partistyrelse! Man har ju aviserat att den kraftigt ska förnyas.
Stämman i Åre den 20-22 september blir ett kraftfullt avstamp för Centerpartiet med en stark förnyelse av både politik och ledning utifrån den goda grund som lagts de senaste 100 och 10 åren!
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet, politik, annie lööf,
onsdag, augusti 24, 2011
Analys föräldraförsäkring och C-ledarkandidater
Det är bra att centerns partiledarkandidater nu redovisar sina programförklaringar och ståndpunkter i den öppna valprocess som nu pågår. Uppenbart är att de ligger nära varandra politiskt, men visst finns det frågor där de har olika syn.
Jag vill dyka lite djupare i föräldraförsäkringsfrågan, där ju Centerpartiets styrelse föreslår stämman att individualisera föräldraförsäkringen, dvs de 120ersättningsdagar som vardera föräldern erhåller ska inte längre kunna överlåtas på den andre.
Annie Lööf är glasklar i sin uppfattning, (som i denna debattartikel i Aftonbladet) valfriheten att fördela dessa ersättningsdagar inom familjen ska bestå, Anders W Jonsson likaså. De båda går alltså emot partistyrelsen.
Anna-Karin Hatt svarar nu vid debatterna också nej på frågan om hon vill individualisera föräldraförsäkringen. Det är ett nej som lika gärna borde varit ett ja.
I denna debattartikel i Aftonbladet av henne sammanfattas hennes inställning så här:
"Partiledarkandidaten Anna-Karin Hatt om Centerns familjepolitik: Individualisera föräldraförsäkringen om höjd jämställdhetsbonus inte fungerar"
Innan en eventuell individualisering vill Anna-Karin alltså fördubbla jämställdhetsbonusen. Vad innebär då detta.
Jo, föräldraförsäkringen innebär ju att man i 300 dagar (150 vardera varav 240 kan överlåtas inom familjen) erhåller 80 procent av sin inkomst upp till taket 900 kr per dag (motsvarande ca 27.000 kr i månaden).
Jämställhetsbonusen innebär alltså att om ena föräldern som tjänar max i månaden utnyttjar alla sina ersättningsdagar , samtidigt som andra föräldern arbetar, ökar dennes ersättning från 900 kr per dag till 1.000 kr per dag.
Anna-Karin vill alltså dubbla det till 1.100 kr per dag under 135 dagar, motsvarande 27.000 kr mer totalt för en förälder.
Denna konstruktion innebär alltså att i en familj med t ex två höga höga inkomster ökar föräldraförsäkringen med 200 kr per dag i 270 dagar utöver de 900 kr per dag som vardera föräldern redan erhåller.
Vad jag förstår innebär det att en sådan familj erhåller 54.000 kr mer under ersättningsperioden än den familj där ersättningsdagarna överlåts..(Rätta mig om jag har fel, det här är lite invecklat.., Och jag vet ej vad detta kostar statsbudgeten).
Jag förstår tanken att med ytterligare ersättning till högavlönade föräldrar förmå dem att ta sin del av ersättningsdagarna. Utifrån ett försäkrings- och rättviseperspektiv är det dock ingen självklarhet att fördubbla nuvarande jämställdhetsbonus.
Skulle en fördubbling inte göra att dagarna delas så mycket jämnare kanske en fyrdubbling kan övervägas, men det vore nog stötande. I det läget vill Anna-Karin alltså individualisera.
Utöver detta vill Anna-Karin ta bort den kommunala vårdnadsersättning på 3.000 kr i månaden som kommuner kan införa om man så vill.
Det här är svårt och lite komplicerat, men det berör vanliga barnfamiljers vardag i hög grad. Jag förstår motiven för att överväga individualisering och ökad bonus men mot det står faktiskt valfrihet för familjen och att det finns gränser för hur mycket mer skattepengar ska stödja redan högavlönade familjer.
Centerpartiet slogs ju länge för en vårdnadsersättning av rättviseskäl för de familjer som själva skötte om sina små barn (inte minst jag själv på 1980-talet, tex). Nu handlar det inte längre om så många familjer, ersättningen är låg men vore det ändå inte rimligt med någon ersättning till de som avlastar kommunen från trycket på att bygga fler daghem även för deras barn? Dock är det ju möjligt att nuvarande konstruktion kan göras på något bättre sätt.
Läs även andra bloggares åsikter om föräldraförsäkring, jämställdhet, rättvisa, centerpartiet, politik,
Jag vill dyka lite djupare i föräldraförsäkringsfrågan, där ju Centerpartiets styrelse föreslår stämman att individualisera föräldraförsäkringen, dvs de 120ersättningsdagar som vardera föräldern erhåller ska inte längre kunna överlåtas på den andre.
Annie Lööf är glasklar i sin uppfattning, (som i denna debattartikel i Aftonbladet) valfriheten att fördela dessa ersättningsdagar inom familjen ska bestå, Anders W Jonsson likaså. De båda går alltså emot partistyrelsen.
Anna-Karin Hatt svarar nu vid debatterna också nej på frågan om hon vill individualisera föräldraförsäkringen. Det är ett nej som lika gärna borde varit ett ja.
I denna debattartikel i Aftonbladet av henne sammanfattas hennes inställning så här:
"Partiledarkandidaten Anna-Karin Hatt om Centerns familjepolitik: Individualisera föräldraförsäkringen om höjd jämställdhetsbonus inte fungerar"
Innan en eventuell individualisering vill Anna-Karin alltså fördubbla jämställdhetsbonusen. Vad innebär då detta.
Jo, föräldraförsäkringen innebär ju att man i 300 dagar (150 vardera varav 240 kan överlåtas inom familjen) erhåller 80 procent av sin inkomst upp till taket 900 kr per dag (motsvarande ca 27.000 kr i månaden).
Jämställhetsbonusen innebär alltså att om ena föräldern som tjänar max i månaden utnyttjar alla sina ersättningsdagar , samtidigt som andra föräldern arbetar, ökar dennes ersättning från 900 kr per dag till 1.000 kr per dag.
Anna-Karin vill alltså dubbla det till 1.100 kr per dag under 135 dagar, motsvarande 27.000 kr mer totalt för en förälder.
Denna konstruktion innebär alltså att i en familj med t ex två höga höga inkomster ökar föräldraförsäkringen med 200 kr per dag i 270 dagar utöver de 900 kr per dag som vardera föräldern redan erhåller.
Vad jag förstår innebär det att en sådan familj erhåller 54.000 kr mer under ersättningsperioden än den familj där ersättningsdagarna överlåts..(Rätta mig om jag har fel, det här är lite invecklat.., Och jag vet ej vad detta kostar statsbudgeten).
Jag förstår tanken att med ytterligare ersättning till högavlönade föräldrar förmå dem att ta sin del av ersättningsdagarna. Utifrån ett försäkrings- och rättviseperspektiv är det dock ingen självklarhet att fördubbla nuvarande jämställdhetsbonus.
Skulle en fördubbling inte göra att dagarna delas så mycket jämnare kanske en fyrdubbling kan övervägas, men det vore nog stötande. I det läget vill Anna-Karin alltså individualisera.
Utöver detta vill Anna-Karin ta bort den kommunala vårdnadsersättning på 3.000 kr i månaden som kommuner kan införa om man så vill.
Det här är svårt och lite komplicerat, men det berör vanliga barnfamiljers vardag i hög grad. Jag förstår motiven för att överväga individualisering och ökad bonus men mot det står faktiskt valfrihet för familjen och att det finns gränser för hur mycket mer skattepengar ska stödja redan högavlönade familjer.
Centerpartiet slogs ju länge för en vårdnadsersättning av rättviseskäl för de familjer som själva skötte om sina små barn (inte minst jag själv på 1980-talet, tex). Nu handlar det inte längre om så många familjer, ersättningen är låg men vore det ändå inte rimligt med någon ersättning till de som avlastar kommunen från trycket på att bygga fler daghem även för deras barn? Dock är det ju möjligt att nuvarande konstruktion kan göras på något bättre sätt.
Läs även andra bloggares åsikter om föräldraförsäkring, jämställdhet, rättvisa, centerpartiet, politik,
måndag, augusti 22, 2011
Östgöta Corren sätter sitt hopp till Annie Lööf, vad gäller familjers valfrihet!
Tydligen har en bred majoritet av Centerpartiets styrelse ställt sig bakom ett förslag till vår stämma att föräldraförsäkringens ersättningsdagar inte längre ska kunna delas inom familjen. Idag tilldelas de båda föräldrarna 150 dagar var, 30+30 får inte delas men 120+120 får delas om den ena föräldern vill överföra sina dagar till den andre.
Partistyrelsen vill nu att Centerpartiet ska driva att ersättningsdagarna inte i en framtid ska få överföras mellan föräldrarna.
Jag förstår inte hur partistyrelsen tänker vinna val på detta utspel? Och hur har man förankrat denna individualisering hos barnfamiljer och centerväljare? Eller vet man helt enkelt bättre? Och hur smart är det att slå armkrok med Vänsterpartiet i en frihetsfråga?
Östgöta Corren sätter föräldraförsäkring, valfrihet, centerpartiet, politik, annie lööf,
Partistyrelsen vill nu att Centerpartiet ska driva att ersättningsdagarna inte i en framtid ska få överföras mellan föräldrarna.
Jag förstår inte hur partistyrelsen tänker vinna val på detta utspel? Och hur har man förankrat denna individualisering hos barnfamiljer och centerväljare? Eller vet man helt enkelt bättre? Och hur smart är det att slå armkrok med Vänsterpartiet i en frihetsfråga?
Östgöta Corren sätter föräldraförsäkring, valfrihet, centerpartiet, politik, annie lööf,
lördag, augusti 20, 2011
Bra c-partiledaranalys i DN!
DN, Sydsvenskan och Aftonbladet har alla förespråkat Eskil Erlandsson som den bästa nye centerledaren. (kanske under parollen, C håll dig vid din läst och konkurrera inte i städer). Eskil är bra, men har tackat nej.
Sedan har samma röster talat för Anna-Karin Hatt, som påstås vara lite mer "vänster". Min uppfattning är att alla tre kandidaterna ligger nära varandra i fråga om Centerpartiets framtida kurs och fortsatta samarbete inom alliansen.
Idag har DN en huvudledare med en som jag tycker utmärkt analys av Centerpartiets partiledarfråga, som landar i följande slutsats: "Det vore märkligt om Centerns sökande inte slutar med att partiet väljer Annie Lööf till partiordförande."
Jag landar ju som bekant, med stor respekt för Anna-Karin Hatt och Anders W Jonsson, i samma slutsats.
Självfallet har de olika kandidaterna lite olika uppfattning i olika sakfrågor, men en ny partiledare - oavsett vem - ska ju representera Centerpartiet och den plattform som våra partistämmor lägger fast.
En viktig sakfråga där kandidaterna uppenbart skiljer ut sig är den uppblossande debatten om man inom familjen ska kunna fortsätta att fördela föräldraförsäkringens ersättningsdagar mellan sig, eller om dagarna - 150 stycken var - endast ska kunna utnyttjas individuellt.
Här intar snarast Anna-Karin Hatt (liksom överraskande nog partistyrelsens majoritet) närmast en vänsterposition ( i vart fall landar man på samma ståndpunkt som Vänsterpartiet), dvs det ska inte vara valfrihet inom familjen att fördela dagarna sins emellan. Idag är faktiskt 30+30 dagar låsta, men de övriga 120+120 dagararna som tilldelas individuellt kan överlåtas på den andre.
Jag har mycket svårt att tro att centerstämman följer partistyrelsens majoritet i denna fråga, och ska göra mitt bästa för att reservanterna - med Annie Lööf i spetsen - ska vinna majoritet.
Robert Pettersson, vice ordförande i centerpartiets Linköpingsgkrets, bloggar om detta.. För honom är frågan så viktig att den påverkar partiledarvalet. ( Minns dock att det är en majoritet i partistyrelsen som föreslår kvotering).
Det blir en spännande debatt om detta på stämman, och det är viktigt att komma ihåg att vem som än blir partiledare så blir uppgiften att stå för centerstämmans beslut!
Sophia Blomqvist med den oberoende borgerliga bloggen Dexion skriver också engagerat om detta.
Corren skriver också idag om detta (ej utlagt på nätet), C-kommunalrådet Muharrem Demirok försvarar partistyrelsens förslag, Linköpingskretsens ordförande Pontus Knutsson vill öka tvångskvoteringen från 60 till 200 dagar medan oppositionsrådet (C) i Norrköping Karin Jonsson vill ha valfrihet att fördela inom familjen.
Läs även andra bloggares åsikter om annie lööf, dn, centerpartiet, politik, partiledarval, föräldraförsäkring,
Sedan har samma röster talat för Anna-Karin Hatt, som påstås vara lite mer "vänster". Min uppfattning är att alla tre kandidaterna ligger nära varandra i fråga om Centerpartiets framtida kurs och fortsatta samarbete inom alliansen.
Idag har DN en huvudledare med en som jag tycker utmärkt analys av Centerpartiets partiledarfråga, som landar i följande slutsats: "Det vore märkligt om Centerns sökande inte slutar med att partiet väljer Annie Lööf till partiordförande."
Jag landar ju som bekant, med stor respekt för Anna-Karin Hatt och Anders W Jonsson, i samma slutsats.
Självfallet har de olika kandidaterna lite olika uppfattning i olika sakfrågor, men en ny partiledare - oavsett vem - ska ju representera Centerpartiet och den plattform som våra partistämmor lägger fast.
En viktig sakfråga där kandidaterna uppenbart skiljer ut sig är den uppblossande debatten om man inom familjen ska kunna fortsätta att fördela föräldraförsäkringens ersättningsdagar mellan sig, eller om dagarna - 150 stycken var - endast ska kunna utnyttjas individuellt.
Här intar snarast Anna-Karin Hatt (liksom överraskande nog partistyrelsens majoritet) närmast en vänsterposition ( i vart fall landar man på samma ståndpunkt som Vänsterpartiet), dvs det ska inte vara valfrihet inom familjen att fördela dagarna sins emellan. Idag är faktiskt 30+30 dagar låsta, men de övriga 120+120 dagararna som tilldelas individuellt kan överlåtas på den andre.
Jag har mycket svårt att tro att centerstämman följer partistyrelsens majoritet i denna fråga, och ska göra mitt bästa för att reservanterna - med Annie Lööf i spetsen - ska vinna majoritet.
Robert Pettersson, vice ordförande i centerpartiets Linköpingsgkrets, bloggar om detta.. För honom är frågan så viktig att den påverkar partiledarvalet. ( Minns dock att det är en majoritet i partistyrelsen som föreslår kvotering).
Det blir en spännande debatt om detta på stämman, och det är viktigt att komma ihåg att vem som än blir partiledare så blir uppgiften att stå för centerstämmans beslut!
Sophia Blomqvist med den oberoende borgerliga bloggen Dexion skriver också engagerat om detta.
Corren skriver också idag om detta (ej utlagt på nätet), C-kommunalrådet Muharrem Demirok försvarar partistyrelsens förslag, Linköpingskretsens ordförande Pontus Knutsson vill öka tvångskvoteringen från 60 till 200 dagar medan oppositionsrådet (C) i Norrköping Karin Jonsson vill ha valfrihet att fördela inom familjen.
Läs även andra bloggares åsikter om annie lööf, dn, centerpartiet, politik, partiledarval, föräldraförsäkring,
fredag, augusti 19, 2011
Annie Lööf: Krafttag för ökad svensk livsmedelsproduktion!
I dagens Land Lantbruk föreslår Annie Lööf, Staffan Danielsson och Leif Walterum ett antal viktiga åtgärder för att vända den svenska livsmedelsproduktionens mångåriga minskning till en ökning. Vi visar på vad Centerpartiet drivit igenom och kämpar för i alliansen, var motståndet finns och att att vi måste bli tydligare.
Annie vill att en livsmedelsstrategisk kommitté tillsätts för att samla samhällets aktörer till gemensamma ansträngningar för att vända utvecklingen, att ett helhetsgrepp tas vad gäller den offentliga upphandlingen av mat, att Sverige ska vara pådrivande för obligatorisk ursprungsmärkning av mat samt att livsmedelsproduktionens konkurrenskraft även måste stärkas genom att contra produktiva skatter och avgifter ses över. Bl a visar vi på den av riksdagen beslutade och av moderaterna initierade kommande höjningen av jordbrukets dieselskatt på ca en halv miljard kronor.
Här artikeln i sin helhet (artikeln ej ännu utlagd på Lands hemsida):
Centerpartiet: Tillsätt en livsmedelsstrategisk kommitté
Landsbygden är en oerhörd resurs för världen och för Sverige. Trots Centerpartiets outtröttliga kamp för att skapa och bevara förutsättningar för livskraft i hela Sverige har landsbygdens befolkning minskat på grund av strukturomvandlingen i samhället.
Kampen måste därför fortsätta! Det finns många goda exempel på människor och bygder som vänt trenden och tagit till vara på de stora möjligheter som finns på landsbygden. Denna strävan måste understödjas på bred front i hela samhället.
Centerpartiet har i alliansregeringen drivit på för landsbygdens och de gröna näringarnas utveckling. Många positiva beslut har fattats om exempelvis infrastruktur som enskilda vägar och bredband, bättre förutsättningar för företagsamheten och grundläggande samhällsservice.
Ibland har vi ännu inte fått igenom våra ambitioner i dialogen med främst moderater och folkpartister och där gäller för Centerpartiet att bli bättre på att driva opinion, bli tydligare med att precisera kraven och vässa argumenten och tala om var motståndet finns. Landsbygden behöver ett starkt och pådrivande Centerparti!
En arbetsgrupp inför vår stämma i september har lagt ett antal goda förslag för en hållbar tillväxt i hela landet. Det handlar bland annat om en servicegaranti på landsbygden, sänkta skatter för småföretagen, förstärkt äganderätt och en ersättning för högt djurskydd.
Regeringen och centerdepartementen har också gjort en rad goda insatser för lantbruket som skattesänkningar, satsningen på Matlandet Sverige och regelförenklingar.
Ändå är situationen allvarlig för den svenska livsmedelsproduktionen. Produktionen minskar och Sverige är tillsammans med Norge ett av de länder som importerar mest mat i Europa, strax under 50 procent av sin konsumtion. Mjölk- och köttproduktionen viker och grisnäringen tappar katastrofalt.
Därför behövs ytterligare en rad skyndsamma åtgärder så att trenden kan brytas och vår livsmedelsproduktion – ledande vad gäller miljö- och djurvänlighet – kan börja expandera och återta förlorad mark.
En livsmedelsstrategisk kommitté bör tillsättas för att kraftsamla i detta syfte. Den ska föreslå relevanta mål för den svenska livsmedelsproduktionen och åtgärder för att samla samhällets aktörer som staten, näringen, industrin, handeln, konsumenterna och myndigheterna till gemensamma ansträngningar för att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft, självfallet inom ramen för WTOs och EUs regelverk. Med tanke på den höga importandelen bör även Sveriges sårbarhet vid allvarliga störningar och kriser analyseras och åtgärdsförslag presenteras.
Kommittén bör också ta ett helhetsgrepp på den offentliga upphandlingen av mat, klara ut hur höga krav på miljö- och djuromsorg ska kunna ställas och fastställa relevanta målsättningar.
Både EU och USA ökar nu kraven på obligatorisk ursprungsmärkning av mat och Sverige bör vara pådrivande i detta arbete.
Ytterligare en viktig uppgift för kommittén bör vara att analysera livsmedelsproduktionens konkurrenskraft i ett EU-perspektiv och se över contraproduktiva skatter och avgifter. De av riksdagen beslutade och av moderaterna initierade kommande höjningarna av jordbrukets dieselskatt på nära en miljard kronor bör särskilt granskas eftersom svenskt jordbruk redan ligger i topp i EU vad gäller denna skattebelastning.
Annie Lööf, fd Johansson
Riksdagsledamot och Partiledarkandidat (C)
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot, f.d ledamot i LRFs förbundsstyrelse
Leif Walterum
Kommunalråd Skövde, f.d ledamot i LRFs förbundsstyrelse
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, lrf, livsmedelsproduktion, centerpartiet, politik, annie lööf, mat
Annie vill att en livsmedelsstrategisk kommitté tillsätts för att samla samhällets aktörer till gemensamma ansträngningar för att vända utvecklingen, att ett helhetsgrepp tas vad gäller den offentliga upphandlingen av mat, att Sverige ska vara pådrivande för obligatorisk ursprungsmärkning av mat samt att livsmedelsproduktionens konkurrenskraft även måste stärkas genom att contra produktiva skatter och avgifter ses över. Bl a visar vi på den av riksdagen beslutade och av moderaterna initierade kommande höjningen av jordbrukets dieselskatt på ca en halv miljard kronor.
Här artikeln i sin helhet (artikeln ej ännu utlagd på Lands hemsida):
Centerpartiet: Tillsätt en livsmedelsstrategisk kommitté
Landsbygden är en oerhörd resurs för världen och för Sverige. Trots Centerpartiets outtröttliga kamp för att skapa och bevara förutsättningar för livskraft i hela Sverige har landsbygdens befolkning minskat på grund av strukturomvandlingen i samhället.
Kampen måste därför fortsätta! Det finns många goda exempel på människor och bygder som vänt trenden och tagit till vara på de stora möjligheter som finns på landsbygden. Denna strävan måste understödjas på bred front i hela samhället.
Centerpartiet har i alliansregeringen drivit på för landsbygdens och de gröna näringarnas utveckling. Många positiva beslut har fattats om exempelvis infrastruktur som enskilda vägar och bredband, bättre förutsättningar för företagsamheten och grundläggande samhällsservice.
Ibland har vi ännu inte fått igenom våra ambitioner i dialogen med främst moderater och folkpartister och där gäller för Centerpartiet att bli bättre på att driva opinion, bli tydligare med att precisera kraven och vässa argumenten och tala om var motståndet finns. Landsbygden behöver ett starkt och pådrivande Centerparti!
En arbetsgrupp inför vår stämma i september har lagt ett antal goda förslag för en hållbar tillväxt i hela landet. Det handlar bland annat om en servicegaranti på landsbygden, sänkta skatter för småföretagen, förstärkt äganderätt och en ersättning för högt djurskydd.
Regeringen och centerdepartementen har också gjort en rad goda insatser för lantbruket som skattesänkningar, satsningen på Matlandet Sverige och regelförenklingar.
Ändå är situationen allvarlig för den svenska livsmedelsproduktionen. Produktionen minskar och Sverige är tillsammans med Norge ett av de länder som importerar mest mat i Europa, strax under 50 procent av sin konsumtion. Mjölk- och köttproduktionen viker och grisnäringen tappar katastrofalt.
Därför behövs ytterligare en rad skyndsamma åtgärder så att trenden kan brytas och vår livsmedelsproduktion – ledande vad gäller miljö- och djurvänlighet – kan börja expandera och återta förlorad mark.
En livsmedelsstrategisk kommitté bör tillsättas för att kraftsamla i detta syfte. Den ska föreslå relevanta mål för den svenska livsmedelsproduktionen och åtgärder för att samla samhällets aktörer som staten, näringen, industrin, handeln, konsumenterna och myndigheterna till gemensamma ansträngningar för att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft, självfallet inom ramen för WTOs och EUs regelverk. Med tanke på den höga importandelen bör även Sveriges sårbarhet vid allvarliga störningar och kriser analyseras och åtgärdsförslag presenteras.
Kommittén bör också ta ett helhetsgrepp på den offentliga upphandlingen av mat, klara ut hur höga krav på miljö- och djuromsorg ska kunna ställas och fastställa relevanta målsättningar.
Både EU och USA ökar nu kraven på obligatorisk ursprungsmärkning av mat och Sverige bör vara pådrivande i detta arbete.
Ytterligare en viktig uppgift för kommittén bör vara att analysera livsmedelsproduktionens konkurrenskraft i ett EU-perspektiv och se över contraproduktiva skatter och avgifter. De av riksdagen beslutade och av moderaterna initierade kommande höjningarna av jordbrukets dieselskatt på nära en miljard kronor bör särskilt granskas eftersom svenskt jordbruk redan ligger i topp i EU vad gäller denna skattebelastning.
Annie Lööf, fd Johansson
Riksdagsledamot och Partiledarkandidat (C)
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot, f.d ledamot i LRFs förbundsstyrelse
Leif Walterum
Kommunalråd Skövde, f.d ledamot i LRFs förbundsstyrelse
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, lrf, livsmedelsproduktion, centerpartiet, politik, annie lööf, mat
torsdag, augusti 18, 2011
"Bättre död än röd" byter namn - inte "Alliansfritt Sverige"
Efter min Newsmill-artikel med förslag att den rödgröna bloggen "Alliansfritt Sverige" borde byta namn har det diskuterats en del.
Flera liberala twittrare har hånat mig, och menar att jag resonerar dumt.
"Tokmoderaten" Fredrik Antonsson menar i en Newsmillreplik att jag är "sinnessvag och saknar vett och sans".
Många kommentarer finns till Newsmillinläggen, jag får en del stöd men också mycken kritik, inte minst från vänsterhåll. En huvudlinje i kritiken är att bloggen endast vill ha Sverige fritt från att borgerliga partier samarbetar i en allians...
Jag har replikerat så här:
"Sajten Alliansfritt Sverige" granskar vad de fyra regeringspartierna ägnar sig åt och samlar nyheter från allsköns olika kanaler. Ibland allvar, ibland trams - men alltid fokus på högern"
Bekämpar alltså sajten endast det faktum att 4 borgerliga partier samarbetar, eller bekämpar man de borgerliga partierna med fokus på högern..?
Jag har utgått ifrån att man kampanjar mot borgerligheten och inte vill se någon sådan i Sverige enligt rubriken.
Är det istället så att sajten endast kritiserar att de borgerliga partierna samarbetar, och inte borgerligheten i sig, då har en del inlägg en poäng.
Är det å andra sidan så att sajten faktiskt bekämpar de borgerliga partierna och deras politik. då har min kritik relevans..
Har jag verkligen så missuppfattat sajtens mål och mening, att det endast är samarbetet det är fel på, inte på borgerligheten...?"
Samtidigt publicerar Newsmill nu två debattartiklar (här den ena)där Göteborgs Universitet starkt kritiseras för sitt samarbete med Göteborgs Queerinstitut som bla står bakom Heterohatets dag.
Pelle Billing skriver bl a detta:
"Från hemsidan för Heterohatets Dag kan man utläsa att de är öppet anti-demokratiska och förespråkar politiska mord som verktyg i sitt arbete:
Länge leve transmilitansen
Allt åt alla - död åt alliansen
2010 är ett valår, vilket även påverkar firandet av heterohatet. Parlamentarismen är en fiende vi tyvärr inte blir av med genom att ignorera."
Jag tycker att detta styrker min maning till "Alliansfritt Sverige" att ändra sitt namn.
Norges unga moderater (Unga Höyre) har sedan 2005 haft en slogan "hellre död än röd".
Hade de haft den kvar skulle jag även ha uppmanat dem att byta paroll. Det behövs dock inte för de har efter Utöya-massakern gjort sig av med parollen och kastat allt material om den.
Men det gör inte "Alliansfritt Sverige", de tänker fortsätta att göra Sverige fritt från Alliansen.
Min maning står kvar, byt namn!
Läs även andra bloggares åsikter om Alliansfritt Sverige, politik, centerpartiet, socialdemokraterna, alliansen, moderaterna, kristdemokraterna, folkpartiet, miljöpartiet, bloggar
"
Flera liberala twittrare har hånat mig, och menar att jag resonerar dumt.
"Tokmoderaten" Fredrik Antonsson menar i en Newsmillreplik att jag är "sinnessvag och saknar vett och sans".
Många kommentarer finns till Newsmillinläggen, jag får en del stöd men också mycken kritik, inte minst från vänsterhåll. En huvudlinje i kritiken är att bloggen endast vill ha Sverige fritt från att borgerliga partier samarbetar i en allians...
Jag har replikerat så här:
"Sajten Alliansfritt Sverige" granskar vad de fyra regeringspartierna ägnar sig åt och samlar nyheter från allsköns olika kanaler. Ibland allvar, ibland trams - men alltid fokus på högern"
Bekämpar alltså sajten endast det faktum att 4 borgerliga partier samarbetar, eller bekämpar man de borgerliga partierna med fokus på högern..?
Jag har utgått ifrån att man kampanjar mot borgerligheten och inte vill se någon sådan i Sverige enligt rubriken.
Är det istället så att sajten endast kritiserar att de borgerliga partierna samarbetar, och inte borgerligheten i sig, då har en del inlägg en poäng.
Är det å andra sidan så att sajten faktiskt bekämpar de borgerliga partierna och deras politik. då har min kritik relevans..
Har jag verkligen så missuppfattat sajtens mål och mening, att det endast är samarbetet det är fel på, inte på borgerligheten...?"
Samtidigt publicerar Newsmill nu två debattartiklar (här den ena)där Göteborgs Universitet starkt kritiseras för sitt samarbete med Göteborgs Queerinstitut som bla står bakom Heterohatets dag.
Pelle Billing skriver bl a detta:
"Från hemsidan för Heterohatets Dag kan man utläsa att de är öppet anti-demokratiska och förespråkar politiska mord som verktyg i sitt arbete:
Länge leve transmilitansen
Allt åt alla - död åt alliansen
2010 är ett valår, vilket även påverkar firandet av heterohatet. Parlamentarismen är en fiende vi tyvärr inte blir av med genom att ignorera."
Jag tycker att detta styrker min maning till "Alliansfritt Sverige" att ändra sitt namn.
Norges unga moderater (Unga Höyre) har sedan 2005 haft en slogan "hellre död än röd".
Hade de haft den kvar skulle jag även ha uppmanat dem att byta paroll. Det behövs dock inte för de har efter Utöya-massakern gjort sig av med parollen och kastat allt material om den.
Men det gör inte "Alliansfritt Sverige", de tänker fortsätta att göra Sverige fritt från Alliansen.
Min maning står kvar, byt namn!
Läs även andra bloggares åsikter om Alliansfritt Sverige, politik, centerpartiet, socialdemokraterna, alliansen, moderaterna, kristdemokraterna, folkpartiet, miljöpartiet, bloggar
"
onsdag, augusti 17, 2011
Sverige ska varken vara Allians- eller Sossefritt!
Jag skriver idag på Newsmill om vikten av att vara lite varsam med orden.
Jag har sedan länge argumenterat att ordet "självmordsbombare" - som fokuserar på och närmast förhärligar förövaren - borde ersättas med t ex "massmordsterrorist" - som fokuserar på offren.
Och jag vädjar nu till en av de stora politiska bloggarna - Alliansfritt Sverige - att byta namn.
Det är inte OK att kalla en blogg/sajt vad som helst.
Denna ledande rödgröna oppositionsblogg heter alltså sedan 2005 "Alliansfritt Sverige". Jag tycker att namnet är rent obehagligt och ger fullständigt onödiga och allvarliga associationer.
Jag tar gärna och ofta en tuff debatt med t ex socialdemokraterna men jag vill verkligen inte se "ett sossefritt Sverige", jag vill se en levande demokrati med många partier i en konstruktiv och framåtsyftande debatt med respekt för varandra.
Därför uppmanar jag nu "Alliansfritt Sverige" att byta namn.
Det är faktiskt inte acceptabelt att vilja ha Sverige "fritt från det ena eller andra", vare sig det handlar om alliansen, socialdemokraterna, invandrarna eller bönderna. Det duger inte heller att hänvisa till ironi eller till någon förment humor.
Ord betyder något, och mot den tragiskt allvarsamma bakgrund jag redovisat så måste vi bli mer varsamma med orden
Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, socialdemokraterna, politik, centerpartiet, alliansen, moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna, , miljöpartiet
Jag har sedan länge argumenterat att ordet "självmordsbombare" - som fokuserar på och närmast förhärligar förövaren - borde ersättas med t ex "massmordsterrorist" - som fokuserar på offren.
Och jag vädjar nu till en av de stora politiska bloggarna - Alliansfritt Sverige - att byta namn.
Det är inte OK att kalla en blogg/sajt vad som helst.
Denna ledande rödgröna oppositionsblogg heter alltså sedan 2005 "Alliansfritt Sverige". Jag tycker att namnet är rent obehagligt och ger fullständigt onödiga och allvarliga associationer.
Jag tar gärna och ofta en tuff debatt med t ex socialdemokraterna men jag vill verkligen inte se "ett sossefritt Sverige", jag vill se en levande demokrati med många partier i en konstruktiv och framåtsyftande debatt med respekt för varandra.
Därför uppmanar jag nu "Alliansfritt Sverige" att byta namn.
Det är faktiskt inte acceptabelt att vilja ha Sverige "fritt från det ena eller andra", vare sig det handlar om alliansen, socialdemokraterna, invandrarna eller bönderna. Det duger inte heller att hänvisa till ironi eller till någon förment humor.
Ord betyder något, och mot den tragiskt allvarsamma bakgrund jag redovisat så måste vi bli mer varsamma med orden
Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, socialdemokraterna, politik, centerpartiet, alliansen, moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna, , miljöpartiet
tisdag, augusti 16, 2011
Det sjuder i Centerpartiet!
Rubriken är entydigt positivt menad! Vi är inne i en positiv och spännande valprocess med tre utmärkta kandidater, där som bekant jag håller Annie Lööf främst.
Centerpartiet är ett parti med många starka kvinnor, och ett parti som förverkligar jämställdhet. För tio år sedan konkurrerade två kvalificerade kvinnor om partiledarskapet (Maud Olofsson och Lena Ek) och nu står det främst mellan Annie Lööf och Anna-Karin Hatt. Anders W Jonsson stärker genom valberedningens nominering kraftigt sin ställning i Centerpartiets toppskikt med sin sociala inriktning, även om hans chanser att bli centerledare inte ska överskattas.
Anna-Karin rivstartade sin kampanj, medan Annie efter bröllop med mera först nu kastar sig in i kampanjandet.
(Anna-Karin kommer till Östergötland i kväll den 16 aug kl 18 i Brunneby (Borensberg) medan Annie kommer till Linköping för ett lunchmöte den 25 augusti. Jag avser att lyssna till dem vid båda tillfällena).
Stödet för Annie är stort och utöver tidigare länkade artiklar uttalar idag nio namnkunniga centerpartister med Lena Ek i spetsen sitt stöd för Annie. Även förre jordbruksministern mm. Karl-Erik Olsson har gjort detta.
En arbetsgrupp i Centerpartiet föreslog igår i SvD att föräldraförsäkringen ska "individualiseras"...Det är den redan idag, men av de 300 ersättningsdagarna kan föräldrarna överlåta 120 dagar var till varandra, om de så skulle vilja. 30 dagar var går - av förmenta jämställdhetsskäl - inte att överlåta.
De 4 - Qarlsson, Wernersson, Federley och Demirok - vill nu att C ska arbeta för att inga dagar på sikt ska få överlåtas till den andre föräldern. Valfriheten inom familjen ska få stryka på foten genom att staten bestämmer att dagarna enbart kan utnyttjas "individuellt".
Är detta en liberal frihetsreform, eller är det motsatsen. Jag lutar starkt åt det senare.
Annie Lööf talar i en lysande debattartikel i dagens Aftonblad klarspråk om sin uppfattning i frågan, på tvärs mot de fyra:
"I Centerpartiet ska vi fortsätta förnyelsen av vår politik. Det handlar om att utveckla nya förslag som ligger i linje med våra grundvärderingar och underlättar livet för våra väljare. Vi ska inte adoptera gamla lösningar och skrivbordsprojekt från Socialdemokraterna och Vänstern."
En tuff och tydlig partiledarkandidat, Annie Lööf. Och väl förankrad i människors vardag och verklighet!
Karl Malmqvist skriver intressant om föräldraförsäkringen.
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet, politik, annie lööf, föräldraförsäkring, partiledarval
Centerpartiet är ett parti med många starka kvinnor, och ett parti som förverkligar jämställdhet. För tio år sedan konkurrerade två kvalificerade kvinnor om partiledarskapet (Maud Olofsson och Lena Ek) och nu står det främst mellan Annie Lööf och Anna-Karin Hatt. Anders W Jonsson stärker genom valberedningens nominering kraftigt sin ställning i Centerpartiets toppskikt med sin sociala inriktning, även om hans chanser att bli centerledare inte ska överskattas.
Anna-Karin rivstartade sin kampanj, medan Annie efter bröllop med mera först nu kastar sig in i kampanjandet.
(Anna-Karin kommer till Östergötland i kväll den 16 aug kl 18 i Brunneby (Borensberg) medan Annie kommer till Linköping för ett lunchmöte den 25 augusti. Jag avser att lyssna till dem vid båda tillfällena).
Stödet för Annie är stort och utöver tidigare länkade artiklar uttalar idag nio namnkunniga centerpartister med Lena Ek i spetsen sitt stöd för Annie. Även förre jordbruksministern mm. Karl-Erik Olsson har gjort detta.
En arbetsgrupp i Centerpartiet föreslog igår i SvD att föräldraförsäkringen ska "individualiseras"...Det är den redan idag, men av de 300 ersättningsdagarna kan föräldrarna överlåta 120 dagar var till varandra, om de så skulle vilja. 30 dagar var går - av förmenta jämställdhetsskäl - inte att överlåta.
De 4 - Qarlsson, Wernersson, Federley och Demirok - vill nu att C ska arbeta för att inga dagar på sikt ska få överlåtas till den andre föräldern. Valfriheten inom familjen ska få stryka på foten genom att staten bestämmer att dagarna enbart kan utnyttjas "individuellt".
Är detta en liberal frihetsreform, eller är det motsatsen. Jag lutar starkt åt det senare.
Annie Lööf talar i en lysande debattartikel i dagens Aftonblad klarspråk om sin uppfattning i frågan, på tvärs mot de fyra:
"I Centerpartiet ska vi fortsätta förnyelsen av vår politik. Det handlar om att utveckla nya förslag som ligger i linje med våra grundvärderingar och underlättar livet för våra väljare. Vi ska inte adoptera gamla lösningar och skrivbordsprojekt från Socialdemokraterna och Vänstern."
En tuff och tydlig partiledarkandidat, Annie Lööf. Och väl förankrad i människors vardag och verklighet!
Karl Malmqvist skriver intressant om föräldraförsäkringen.
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet, politik, annie lööf, föräldraförsäkring, partiledarval
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
