Anna Dahlberg på Expressens ledarsida skriver idag en tänkvärd krönika, tycker jag, "Vi måste välja väg i flyktingpolitiken".
Jag tänker ungefär som hon. Och jag har debatterat det i några debattartiklar tidigare, t ex denna i DN om ålderstest av ensamkommande flyktingbarn, samt på Newsmill.
Mediadebatten i Sverige har bara en växel i denna fråga. Sverige har för stränga regler och många fler borde beviljas asyl än som sker.
Just nu skärskådar Sveriges radio i återkommande reportage frågan om ifall tonåringen Ali, som flytt från Afghanistan till Iran och till Italien och nu till Sverige, ska sändas tillbaka till Italien i enlighet med EUs regelverk. Ali har uppgivit att han behandlats illa av italiensk polis och att han våldtagits i ett flyktingboende där. Han är traumatiserad och bedöms av expertis inte klara den avvisning, som är beslutad.
Finalnd och Danmark som tar emot några hundra ensamkommande flyktingungdomar per år till skillnad från Sveriges flera tusen, utmålas nu som föredömen.
Aftonbladets Anders Lindberg anser att Sverige liksom Finland och Danmark ska stoppa avvisningar till Italien i nuvarande läge, vilket kan vara rimligt. Han kritiserar Sveriges flyktingpolitik och kritiserar Miljöpartiet för att man genom uppgörelserna med regeringen bl a om att flera 10.000-tals somialiska anhöriga ska få uppehållstillstånd och genom uppgörelsen om vård av papperslösa nu är medansvariga för en "inhuman" flyktingpolitik.
Detta exempel visar på debattklimatet. Trots att Sverige har en internationellt sett generös invandrings- och flyktingpolitik, och trots att Miljöpartiet alldeles uppenbart är det parti som allra mest vill göra den ännu generösare, angrips man nu från Aftonbladet (S) för att ha en alldeles för restriktiv inställning. Detta är anmärkningsvärt.
En läkare skriver på SvD Brännpunkt och stödjer att flyktingar med traumatiska uppleverlser bakom sig bör få stanna i Sverige. Han uppger att av vårdplatserna på Malmös ungdomspsykiatriska akutklinik är 25 procent hänförliga till ensamkommande flyktingungdomar.
Jag inser och förstår och känner självklart också starkt för alla de ömmande skäl som talar för att flyktingar ska få stanna i Sverige.
Samtidigt är det uppenbart att Sverige, som är ett rätt litet land, inte kan ta emot de tiotals miljoner människor som är på flykt i världen. Vi måste därför ha regelverk för att ge asyl som relaterar till t ex övriga EU-länders.
Uppenbarligen anser flyktingar till EU att Sverige har de bästa regelverken, eftersom en så oproportionerligt stor andel av t ex ensamkommande flyktingungdomar väljer att ta sig till Sverige, ca 25-30 procent.
Menar Anders Lindberg, Aftonbladet, och menar Miljöpartiet att detta är en alldeles för låg andel och att Sverige istället borde sträva efter att ta emot 50 eller 75 procent av flyktingungdomarna? Min uppfattning är att Sverige ska ha en öppen och generös linje i dessa frågor, men att det finns gränser för hur stor andel Sverige kan klara att ta emot. Barnfattigdomens ökning och den höga arbetslösheten i många invandrargrupper liksom problem med att klara integrationen i det svenska samhället är indicier på att vi redan ligger högt i vår migrationspolitik.
Därför är det bra att Anna Dahlberg tar upp dessa viktiga frågor till debatt.
Jag är också tacksam för kommentarer till detta blogginlägg och ser fram mot en dialog i frågan, inte minst från de som valt in mig i Sveriges riksdag, östgötar som valde Centerpartiets valsedel i valet 2010 och där över 9 procent kryssade mitt namn.
Jag tänker ungefär som hon. Och jag har debatterat det i några debattartiklar tidigare, t ex denna i DN om ålderstest av ensamkommande flyktingbarn, samt på Newsmill.
Mediadebatten i Sverige har bara en växel i denna fråga. Sverige har för stränga regler och många fler borde beviljas asyl än som sker.
Just nu skärskådar Sveriges radio i återkommande reportage frågan om ifall tonåringen Ali, som flytt från Afghanistan till Iran och till Italien och nu till Sverige, ska sändas tillbaka till Italien i enlighet med EUs regelverk. Ali har uppgivit att han behandlats illa av italiensk polis och att han våldtagits i ett flyktingboende där. Han är traumatiserad och bedöms av expertis inte klara den avvisning, som är beslutad.
Finalnd och Danmark som tar emot några hundra ensamkommande flyktingungdomar per år till skillnad från Sveriges flera tusen, utmålas nu som föredömen.
Aftonbladets Anders Lindberg anser att Sverige liksom Finland och Danmark ska stoppa avvisningar till Italien i nuvarande läge, vilket kan vara rimligt. Han kritiserar Sveriges flyktingpolitik och kritiserar Miljöpartiet för att man genom uppgörelserna med regeringen bl a om att flera 10.000-tals somialiska anhöriga ska få uppehållstillstånd och genom uppgörelsen om vård av papperslösa nu är medansvariga för en "inhuman" flyktingpolitik.
Detta exempel visar på debattklimatet. Trots att Sverige har en internationellt sett generös invandrings- och flyktingpolitik, och trots att Miljöpartiet alldeles uppenbart är det parti som allra mest vill göra den ännu generösare, angrips man nu från Aftonbladet (S) för att ha en alldeles för restriktiv inställning. Detta är anmärkningsvärt.
En läkare skriver på SvD Brännpunkt och stödjer att flyktingar med traumatiska uppleverlser bakom sig bör få stanna i Sverige. Han uppger att av vårdplatserna på Malmös ungdomspsykiatriska akutklinik är 25 procent hänförliga till ensamkommande flyktingungdomar.
Jag inser och förstår och känner självklart också starkt för alla de ömmande skäl som talar för att flyktingar ska få stanna i Sverige.
Samtidigt är det uppenbart att Sverige, som är ett rätt litet land, inte kan ta emot de tiotals miljoner människor som är på flykt i världen. Vi måste därför ha regelverk för att ge asyl som relaterar till t ex övriga EU-länders.
Uppenbarligen anser flyktingar till EU att Sverige har de bästa regelverken, eftersom en så oproportionerligt stor andel av t ex ensamkommande flyktingungdomar väljer att ta sig till Sverige, ca 25-30 procent.
Menar Anders Lindberg, Aftonbladet, och menar Miljöpartiet att detta är en alldeles för låg andel och att Sverige istället borde sträva efter att ta emot 50 eller 75 procent av flyktingungdomarna? Min uppfattning är att Sverige ska ha en öppen och generös linje i dessa frågor, men att det finns gränser för hur stor andel Sverige kan klara att ta emot. Barnfattigdomens ökning och den höga arbetslösheten i många invandrargrupper liksom problem med att klara integrationen i det svenska samhället är indicier på att vi redan ligger högt i vår migrationspolitik.
Därför är det bra att Anna Dahlberg tar upp dessa viktiga frågor till debatt.
Jag är också tacksam för kommentarer till detta blogginlägg och ser fram mot en dialog i frågan, inte minst från de som valt in mig i Sveriges riksdag, östgötar som valde Centerpartiets valsedel i valet 2010 och där över 9 procent kryssade mitt namn.
10 kommentarer:
Hur debatten kring invandringspolitiken fungerar i Sverige är ett intressant fenomen. Officiellt så existerar den knappt, förutom diverse smått vansinniga krav på ökad invandring. Hur kan det bli så i ett demokratiskt land att en fråga hanteras så illa, både av politiker och journalister? Det finns något här för framtida generationer att lära, så dom kanske kan undvika att upprepa vansinnet.
Personligen tror jag att grundproblemet ligger i fenomenet politisk korrekthet. Att vara politiskt korrekt har blivit något av en godhetsdeklaration. Man behöver följa den för att inte framstå som en suspekt individ, säkert främlingsfientlig och lite smygrasist. Det handlar inte om att faktiskt försöka göra något gott, utan bara att framstå som god. Hade man försökt att faktiskt göra något gott, så hade man tex varit öppen för kritik och försökt att lösa problem i systemen. Det är ju väldigt viktigt om vi faktiskt ska hjälpa människor att systemen granskas och förbättras. Men den enda kritik som framförs offentligt är hur stränga och restriktiva reglerna är, trots att det är ett absurt påstående i en internationell jämförelse.
Det går inte att låta alla som har traumatiska upplevelser i t.ex. Italien om nu Italien är första ankomstland, stanna i Sverige. Observera två saker:
OM vi svenskar förkastar Italien som acceptabelt land för traumatiska flyktingar att utvisas till,
så innebär det också att vi svenskar ifrågasätter Italiens suveränitet till egen lagstiftning och den säkerhetsnivå som Italien anser att de som kommit som invandrare utan verkliga flyktingskäl samt de som kan beviljas men ännu inte beviljats asyl.
Detta innebär i sig att Sverige i fallet Italien, liksom vad gäller Grekland och Cypern som tidigare varit uppe på tapeten,
ifråga sätter ett annat EU-lands rättssystem.
Det anser jag vara allvarligt.
Sedan är det en annan sak i det hela, om alla dessa snyfthistorier slutar med att Sverige viker sig av politiskt korrekta skäl, så är det som det varit hittills, och jag har själv sett det och hört invandrare som bott 20 år i Sverige kalla oss naiva för det, så att risken är att fler som inte har flyktingskäl kommer hit oavsett hur de tagit sig hit.
Jag är moderat. Var en gång i tiden Folkpartist. Socialt till vänster men ekonomiskt till höger. Personligen anser jag att det vore mer rättvist mot de som har det riktigt svårt att vi dubblade antalet kvotflyktingar och var strängare mot de som inte har verkliga asylskäl. De som lever i flyktingläger har mindre möjlighet att få ett drägligt liv och kvotflyktingar är inte ekonomiska flyktingar vilket många andra är.
Nu väntar vi på att den förmente centerpartisten "Lars" - den gudomliga politiskt korrekta godhetens ombudsman i partiet - hytter med pekfingret mot den nazianstrukne Danielsson igen ...
(Mitt tips är fö att "Lars" är Fredrik Federley.)
/Benge
Skulle det vara bättre förhållanden på svenska flyktingboende än på italienska? Man läser ju i pressen om att de boende vandaliserar boendet, tänder eld på det, knivskär varandra mm. De kanske inte våldtar varandra, i stället våldtar de de svenska kvinnor de träffar på utanför boendet.
Den svenska massinvandringspolitiken har spårat ut fullständigt. Det vi behöver nu är att stänga gränserna i ca 10 år för att om möjligt rätta till det vi har ställt till med. Om den nuvarande politiken får fortsätta så kommer det att ta en enda med förskräckelse.
Det allra största traumat för den lille Ali - och många andra i samma situation - är att bli sänd tillbaka till klanen som satsat så mycket för att kunna komma efter. Ni kan tro att Ali via mobil får höra hemska besvärjelser därifrån. Han bara måste få stanna i Sverige. Det var ju inte meningen att han skulle söka asyl i Italien - hur kunde han ta så fel?
Sedan förstår jag inte hur de avvisade ynglingar som svenska media letat upp i Italien kan beklaga sig återsända till Rom. De har fått pengar av mottagande poliser och anvisningar hur de ska ta sig till ungdomshärbärgen, men detta klarar de inte utan sover på gatan. Stackars dem - de som kunde ta sig genom så många länder från hemlandet men inte kan hitta i Rom!
Man blir bara så trött och arg ...
Maja Dacke
Sveriges invandringspolitik är ofattbart destruktiv, jag börjar att tappa allt hopp om det här landet. Vad göra? Det blir en röst på sverigedemokraterna 2014 iallafall!
Stäng gränsen för andra än kvotflyktingar tills vi fått ordning på det vi redan har. Blir det pengar över satsa i invandrarnas hemländer. Då kan vi hjälpa fler än bara några få./ pensionär
Man kan inte annat än att njuta nu när ännu en sakpolitisk fråga bekräftar Sverigedemokraternas politik. Det som är intressant och lustigt är att varje artikel och blogginlägg måste inledas med en proklamation om hur mycket man gillar invandring.
Tänk om varje matreporter måste inleda med att rada upp vilka rätter personen tycker om innan man recenserar en restaurang eller dylikt.
Undrar om övh det funnits förslag på att ordna någon form av folkomröstning i flyktingfrågan? Som väljare har man i princip inget inflytande för samma politik tycks tillämpas oavsett om det blir rödgrön/alliansstyrd regering.
Skicka en kommentar