Allians för Sverige har idag en majoritet på knappa 7 röster. En stark regering måste kunna enas i svåra frågor och få majoritet för dem i riksdagen. Börjar borgerliga riksdagsledamöter att unna sig "lyxen" att inte följa sitt partis och regeringens linje, utan ultimativt låser upp sig i olika frågor i olika riktning, så faller snart den borgerliga regeringen och en återgång kan ske till 1900-talets eviga socialdemokratiska minoritetsregeringar....
Jag har debatterat detta mot några frifräsande folkpartister i Norrköpings tidningar, på Newsmill och nu på SvD Brännpunkt, nätupplagan.
Intressant nog har Brännpunkt lagt in en enkät om hur riksdagsledamöter bör rösta (läs "borgerliga" eftersom de röda alltid följer partilinjen).... Min tes är ju att om ett antal borgerliga riksdagsledamöter röstar fritt och ställer ultimativa krav i olika för dem viktiga frågor så blir det inte "Riksdagens" makt som stärks utan oppositionens..
Ska jag som riksdagsledamot alltså följa mitt partis linje, rösta olika i en del frågor eller alltid rösta efter egen åsikt??
Det ska bli intressant att se enkätutfallet, redan efter två timmar har 800 läsare röstat, rösta du också!
Jag inser att ett starkt alternativ är att följa sitt partis linje "med enstaka undantag"..
Men betänk att i vårt parlamentariska system med mycket knappa majoriteter skulle en sådan regel som följs av 178 borgerliga riksdagsledamöter - var och en i "enstaka undantagsfall" - ändå snabbt leda till att många av regeringens förslag förlorar och att den sammanhållna oppositionens vinner.
Energifrågan är ett mycket tydligt exempel. Här har regeringen kunnat göra en historisk kompromiss för att äntligen få en storsatsning på förnybar energi, inga statliga pengar till kärnkraften och kraftigt ökat skadeståndsansvar för industrin. Jag och vi centerpartiet driver nu på den förnybara storsatsningen och tror att kärnkraftsindustrin knappast kommer att ersätta äldre reaktorer med någon ny. Risken är stor, lönsamheten tvivelaktig och bankerna betänksamma.
Men, visst, skulle man mot förmodan lösa det så kan någon eller några äldre reaktor(er) ersättas av en ny, det är kompromissen vi har gjort.
Alla partier, numera även vänsterpartiet och miljöpartiet har rört sig rejält i kärnkraftsfrågan, till att acceptera att dagens kärnkraftsverk får användas under överskådlig tid innan den förnybara energin växer till. Klimatfrågans allvar och den bristande realismen i att samtidigt kunna ersätta både fossil energi (kol,olja,gas) coh kärnkraft ligger bakom detta.
Styrkan i energiuppgörelsen är ju att Alliansen kunnat enas ifrågan, så att den politiska kraften nu kan läggas på att åstadkomma resultat och inte till att olika läger fortsätter att blockera sig bakom årtalsbarrikader av olika slag medan alltför lite händer i övrigt.
Här kommer nu kanske några borgerliga ledamöter inte att följa regeringens och de 4 partiernas kompromiss på enskilda delpunkter och tillsammans med någon politiskt obstruerande vilde kan möjligen energiuppgörelsen hotas vilket vore mycket allvarligt för regeringen och en stor framgång för oppositionen.
Skulle riksdagen rösta fritt så skulle alliansens förslag vinna eftersom många socialdemokrater egentligen ju stöder det, men där gäller ju partilinjen.
Skulle borgerliga ledamöter "i vissa undantagsfall" i t ex frågor som signalspaning, datalagring, försvarspolitik, vargjakt, värnskatt, vårdnadsbidrag, barnomsorgspeng osv osv gå emot kompromisserna i regeringen skulle regeringen snabbt förlora alltfler voteringar och snart falla.
För mig - och tror jag även för det absoluta flertalet borgerliga väljare - är det övergripande att alliansregeringen klarar av att med även knappa majoriteter regera och ta ansvar för en sammanhållen politik för Sveriges utveckling. Därför ska det väldigt mycket till för att fälla den regering som man varit med och tillsatt, och därför är det så viktigt för mig att regeringens förslag - givetvis förankrade också i de borgerliga riksdagsgrupperna - vinner riksdagens majoritet.
Skulle jag uppfatta tryck på mig från mina väljare att rösta mera efter eget huvud och inte efter min riksdagsrupps och regerings så diskuterar jag gärna detta, men nu vet ni min grundläggande uppfattning.
Läs även andra bloggares åsikter om frifräsare, alliansen, regeringen, partipiska, politik, centerpartiet, folkpartiet, moderaterna, kristdemokraterna, riksdagen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Så från att du sagt ditt i regeringsfrågan i samband med riksmötets öppnande är din närvaro i riksdagen helt meningslös. Vi skulle kunna spara 55 000 + sociala avgifter varje månad genom att ersätta dig med en lavalampa. Lampan har ju ungefär samma politiska tyngd och vi slipper dessutom irritera oss på att den saknar principer, eftersom vi som regel inte kräver sådant av prydnadsföremål.
Bra att du klarade upp den saken.
Jag kan ställa en motfråga, Johan (för det här behöver diskuteras).
349 riksdagsledamöter och många andra riksdagskandidater ska alltså innan valet låsa fast sig i olika ultimata positioner i sina olika hjärtefrågor och aldrig vika från det.
Det skulle vara väldigt enkelt att skriva sina ultimativa väljarkontrakt och sedan inte vika från dem. Visst vore livet och politiken enklare om man aldrig behövde kompromissa. Men ser du inte risken för en polsk - eller kanske grekisk - riksdag.
Eller för en återgång till ständiga socialdemokratiska minoritetsregeringar..?
Så du skulle rösta Ja till ett kärnkraftverk på Visingsö om Alliansens partipiska krävde det?
Även om enda anledningen till att du blivit personvald är att du lovat att kämpa mot det?
Din motfråga tyder på det.
Anakin
Staffan,
Din inställning att i varje fråga lyda regeringen är väl mer ultimativ än Sundins och Lindbergs vägran att lyda i en uttalad fråga, där deras inställning dessutom klargörs före valet?
Vilket behov har alliansledningen att förankra sina beslut om ledamöter som du själv slår fast att ingen fråga är värd att fälla regeringen i? Som förhandlingsteknik betraktat kan jag knappast tänka mig något sämre.
Slutligen är det rimligen regeringen som avgör om den vill avgå för att den inte får igenom den här sortens frågor. Jag förstår och köper ditt resonemang när det gäller budgetproppen, mendu tillämpar det ju på alla frågor, i alla lägen och under alla förutsättningar.
Det reser frågan om du alls har någon politisk smärtgräns, och var den i så fall ligger. Att man alls ska behöva ställa den frågan till en svensk folkvald är direkt obehagligt.
Skicka en kommentar