Jag har en prognos. Den kan vara fel, men den kan också vara rätt. (Det var faktiskt en rätt onödig mening, ursäkta..).
Det ser bra ut för alliansen trots - eller tack vare - den extrema lågkonjunkturen. (Som jag tror håller på att bottna, sedan får vi se hur sakta eller fortare som uppgången blir, men det bör ha börjat ljusna rejält till nästa höst åtminstone).
Sverige behövde verkligen en borgerlig regering, den har gjort en rad nödvändiga förändringar för att få fler i arbete och fler företag. Impopulära i början, vilket s exploaterade och fick väldiga opinionslyft. Sedan har verkligheten kommit ifatt, det är inte så dumt att möta finanskrisen med nära 200.000 fler i arbete och med mycket färre i arbetsmarknadsåtgärder.
Och nu krisar verkligen socialdemokraterna istället. Jag lägger pussel och gör nu prognosen att det är sannolikt att socialdemokraterna byter partiledning detta år. Jag tror att Sven-Erik Österberg ersätter Mona Sahlin, som kanske kvarstår i regeringen som skuggminister för utrikesfrågor...
Vad grundar jag konkret detta på. På den opinonsundersökning som just nu försiggår på Aftonbladet.se där 45.000 människor kryssat i om de har förtroende för Mona Sahlin och för Wanja Lundby-Wedin. Det är många som kryssat.
Och sifforna är faktiskt sensationella. 9 procent har förtroende för Lundby Wedin...Och dubbelt så många för Sahlin, hela 18 procent. Och övriga har det alltså inte.
Jag tror att något snart kommer att hända, och jag tror att alliansen får inrikta sig på att möta socialdemokraterna under en ny ledning i valet 2010.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, socialdemokraterna, centerpartiet, opinion, aftonbladet, mona sahlin
söndag, april 05, 2009
lördag, april 04, 2009
Kan centern älskas till döds..?
Jag är övertygad om att centerpartiet står starkt inför valet; ett modigt,liberalt,grönt och företagsamt parti som håller t ex integriteten och landsbygden högt. Ett starkt och regringsdugligt parti som klarar av den svåra konsten att regera, vilket även innebär att kunna och att tvingas kompromissa.
Jag har själv tyckt att kompromissen blev för dålig vad gäller jordbrukets C02-skatter nyligen, och arbetar för att finna vägar framåt som rättar till det hela. Trots min besvikelse så inser jag att centern haft starka motkrafter att hantera i form av t ex finansdepartement och i form av ett mycket stort regeringsparti och ett mycket liberalt sådant. Lösningen är inte att lämna centerpartiet utan att stärka centerpartiet i dess fortsatta kamp för de gröna näringarna och landsbygden.
Centerpartiet håller integritetens fana högt i alliansen, och enligt min uppfattning har vi verkligen drivit på för att hävda denna i den svåra avvägningen mellan landets säkerhet och graden av integritetsintrång vid strängt kontrollerad signalspaning. De två enskilda riksdagsledamöter som betytt mest för detta är - också enligt min uppfattning - Annie Johansson och Fredrick Federley som drivit på i flera år för detta och verkligen "fick stenen i rullning".
Jag tycker det känns orättvist när de har drabbats hårt av kritik i närmast oförsonliga och ihållande former.
Nu backar centerpartiet i en enda opinionsmätning hos ett institut där det alltid svänger starkt i mätningarna. Det ska tas för vad det är, men väcker givetvis debatt.
Jag gör själv en liten koppling till missnöjet hos de gröna näringarna.
Integritetsvännerna gör kopplingar till att de tycker att vi lyckats för dåligt i signalspaningsavvägningen samt i Ipred-frågan.
Tja, vem vet. Det jag däremot vet helt säkert är att varken landsbygden eller integriteten vinner något på att det blir två stora partier som tar hand om rösterna med centerpartiets väljare i soffan eller någon annanstans.
Vi måste kunna - självfallet - ha en öppen och kritisk debatt kring hur vi lyckats hävda våra uppfattningar i regeringsarbete. Jag tycker verkligen i det stora hela att vi lyckats väl, och att vi är ett verkligt regringsdugligt parti.
Utan centerpartiet i regeringen - eller med en vänsterregering - är jag övertygad om att både landsbygden och integriteten kommit mycket sämre ut. Vi har definitivt gjort skillnad.
Detta innebär dock inte att vi fått igenom våra uppfattningar helt och hållet, så är det att regera.
Det vore bra om vi tillsammans kunde se framåt hellre än bakåt och tillsammans arbeta för att centerpartiet kan ta vara på möjligheterna att fortsatt hävda en levande landsbygd och att fortsatt hävda integriteten, t ex vid hanteringen av klimatpropositionen och vid den kommande kompetteringspropositionen och därefter kontrollstationen för signalspaningen.
Jag accepterar att vi kan ha olika bilder av hur väl centerpartiet lyckats hävda sina hjärtefrågor i regeringsarbetet som bygger på den hårda verkligheten och på kompromisser mellan de 4 allianspartierna.
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet
Jag har själv tyckt att kompromissen blev för dålig vad gäller jordbrukets C02-skatter nyligen, och arbetar för att finna vägar framåt som rättar till det hela. Trots min besvikelse så inser jag att centern haft starka motkrafter att hantera i form av t ex finansdepartement och i form av ett mycket stort regeringsparti och ett mycket liberalt sådant. Lösningen är inte att lämna centerpartiet utan att stärka centerpartiet i dess fortsatta kamp för de gröna näringarna och landsbygden.
Centerpartiet håller integritetens fana högt i alliansen, och enligt min uppfattning har vi verkligen drivit på för att hävda denna i den svåra avvägningen mellan landets säkerhet och graden av integritetsintrång vid strängt kontrollerad signalspaning. De två enskilda riksdagsledamöter som betytt mest för detta är - också enligt min uppfattning - Annie Johansson och Fredrick Federley som drivit på i flera år för detta och verkligen "fick stenen i rullning".
Jag tycker det känns orättvist när de har drabbats hårt av kritik i närmast oförsonliga och ihållande former.
Nu backar centerpartiet i en enda opinionsmätning hos ett institut där det alltid svänger starkt i mätningarna. Det ska tas för vad det är, men väcker givetvis debatt.
Jag gör själv en liten koppling till missnöjet hos de gröna näringarna.
Integritetsvännerna gör kopplingar till att de tycker att vi lyckats för dåligt i signalspaningsavvägningen samt i Ipred-frågan.
Tja, vem vet. Det jag däremot vet helt säkert är att varken landsbygden eller integriteten vinner något på att det blir två stora partier som tar hand om rösterna med centerpartiets väljare i soffan eller någon annanstans.
Vi måste kunna - självfallet - ha en öppen och kritisk debatt kring hur vi lyckats hävda våra uppfattningar i regeringsarbete. Jag tycker verkligen i det stora hela att vi lyckats väl, och att vi är ett verkligt regringsdugligt parti.
Utan centerpartiet i regeringen - eller med en vänsterregering - är jag övertygad om att både landsbygden och integriteten kommit mycket sämre ut. Vi har definitivt gjort skillnad.
Detta innebär dock inte att vi fått igenom våra uppfattningar helt och hållet, så är det att regera.
Det vore bra om vi tillsammans kunde se framåt hellre än bakåt och tillsammans arbeta för att centerpartiet kan ta vara på möjligheterna att fortsatt hävda en levande landsbygd och att fortsatt hävda integriteten, t ex vid hanteringen av klimatpropositionen och vid den kommande kompetteringspropositionen och därefter kontrollstationen för signalspaningen.
Jag accepterar att vi kan ha olika bilder av hur väl centerpartiet lyckats hävda sina hjärtefrågor i regeringsarbetet som bygger på den hårda verkligheten och på kompromisser mellan de 4 allianspartierna.
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet
Några centermisstag - och tacka Sahlin och Östros!
Jag är av naturliga skäl lite kluven inför Demoskop-undersökningen. Det är bra att alliansen har stort förtroende och leder (!) klart, det är bra att regeringens sätt att hantera lågkonjunktur och finanskris inger förtroende liksom säkert även hur man har tacklat Saab-krisen.
Utöver Wanja-gate är jag övertygad om att s-siffrorna också beror på att deras ekonomiska politik med ständiga krav på nya statsutgifter varje dag, trots prognosticerade budgetunderskott på uppå 200 miljarder kronor. Det vete gudarna om inte kravet på 10 miljarder till i statsbidrag till A-kassan också börjar slå tillbaka, faktiskt. Thomas Östros är säkert en hygglig karl, och jag ser gärna att svenska folket ser honom så ofta som möjligt i TV-rutan, faktiskt, med ständiga intensiva besserwisseruttalanden om att låta pengarna rulla.
Jag delar vår partisekreterare Anders Flankings bedömning att centerpartiet kommer tillbaka ju närmare valet vi kommer, nu får moderaterna kredit för allt det som alliansregeringen gör tillsammans.
Dock borde Saab-krisens goda hantering av vice statsminister Maud Olofsson givit utfall, vilket förstärker bilden av att något hänt under perioden.
Min fundering är om det inte finns en besvikelse hos våra kärnväljare på landsbygden (och kanske hos småföretagen)som gjort att dessa lagt sig på soffan. De kan ju rimligen inte ha gått någon annanstans eftersom det är Centerpartiet som är den starka kraft som slåss för de gröna näringarna i regeringen och i riksdagen. Oavsett vems felet var är det ingen succé -tvärtom,faktiskt - att mycket viktiga regeringsförslag ses som "närmast en krigsförklaring".
Jag ser framåt och för fram dessa fyra förslag för att Centerpartiet ska komma upp på vägen igen:
1. Hantera klimatpropositionen så att de gröna näringarna röker fredspipa och så att regeringen och dessa drar åt samma håll. Jag har i tidigare blogginlägg visat vilka tre rimliga åtgärder som skulle ordna detta.
2. Klara ut att Centerpartiet fortfarande är för ursprungsmärkning av mat och precisera hur vi vill genomdriva detta.
3. Klara ut att Centerpartiet driver på för öppna landskap och beteshagar och att de framtida miljöersättningarna kommer att fungera.
4. Sänk arbetsgivaravgifterna kraftigt för de riktigt små företagen inklusive jord- och skogsbruk.
Läs även andra bloggares åsikter om opinion, demoskop, centerpartiet, politik, alliansen
Utöver Wanja-gate är jag övertygad om att s-siffrorna också beror på att deras ekonomiska politik med ständiga krav på nya statsutgifter varje dag, trots prognosticerade budgetunderskott på uppå 200 miljarder kronor. Det vete gudarna om inte kravet på 10 miljarder till i statsbidrag till A-kassan också börjar slå tillbaka, faktiskt. Thomas Östros är säkert en hygglig karl, och jag ser gärna att svenska folket ser honom så ofta som möjligt i TV-rutan, faktiskt, med ständiga intensiva besserwisseruttalanden om att låta pengarna rulla.
Jag delar vår partisekreterare Anders Flankings bedömning att centerpartiet kommer tillbaka ju närmare valet vi kommer, nu får moderaterna kredit för allt det som alliansregeringen gör tillsammans.
Dock borde Saab-krisens goda hantering av vice statsminister Maud Olofsson givit utfall, vilket förstärker bilden av att något hänt under perioden.
Min fundering är om det inte finns en besvikelse hos våra kärnväljare på landsbygden (och kanske hos småföretagen)som gjort att dessa lagt sig på soffan. De kan ju rimligen inte ha gått någon annanstans eftersom det är Centerpartiet som är den starka kraft som slåss för de gröna näringarna i regeringen och i riksdagen. Oavsett vems felet var är det ingen succé -tvärtom,faktiskt - att mycket viktiga regeringsförslag ses som "närmast en krigsförklaring".
Jag ser framåt och för fram dessa fyra förslag för att Centerpartiet ska komma upp på vägen igen:
1. Hantera klimatpropositionen så att de gröna näringarna röker fredspipa och så att regeringen och dessa drar åt samma håll. Jag har i tidigare blogginlägg visat vilka tre rimliga åtgärder som skulle ordna detta.
2. Klara ut att Centerpartiet fortfarande är för ursprungsmärkning av mat och precisera hur vi vill genomdriva detta.
3. Klara ut att Centerpartiet driver på för öppna landskap och beteshagar och att de framtida miljöersättningarna kommer att fungera.
4. Sänk arbetsgivaravgifterna kraftigt för de riktigt små företagen inklusive jord- och skogsbruk.
Läs även andra bloggares åsikter om opinion, demoskop, centerpartiet, politik, alliansen
fredag, april 03, 2009
Anders Erikssons utredningsdirektiv
Eftersom flera bloggare knyter an till Mats Knutssons analys i TV igår kväll och menar att det inte ingick i allianspartiernas uppgörelse i höstas om signalspaning att utreda hur Säkerhetspolisens och Rikskriminalens behov av underrättelser kan tillgodoses, så lägger jag ut Justitiedepartementets pressmeddelande från den 9 oktober när utredningsdirektiv och utredare fastställdes.
Dessa utgår ifrån alliansöverenskommelsen där en punkt var att en utredning ska tillsättas för att se över polis och säkerhetspolisens behov av underrättelser.
Jag länkar också än en gång till Mark Klambergs blogginlägg som nog håller god doktorandkvalitet, om jag får uttrycka en uppfattning!
Pressmeddelande
9 oktober 2008
Justitiedepartementet
Utredning om underrättelseinhämtning för vissa polisiära behov
Regeringen har i dag gett Anders Eriksson, ordförande i Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, i uppdrag att utreda hur Säkerhetspolisens och Rikskriminalpolisens behov av underrättelser om utländska förhållanden kan tillgodoses på ett rättssäkert och effektivt sätt.
Den 1 januari 2009 träder nya regler i kraft för signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Från och med den 1 oktober 2009 är det möjligt att inom ramen för sådan verksamhet signalspana i tråd. Enligt den politiska överenskommelse i 15 punkter som nyligen träffades ska Försvarets radioanstalt endast få bedriva signalspaning efter inriktning av regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten. Detta väcker frågan om hur Säkerhetspolisens och Rikskriminalpolisens behov av underrättelser om utländska förhållanden ska kunna tillgodoses. Enligt den politiska överenskommelsen ska därför en utredning tillsättas för att se över denna fråga.
Regeringen har därför i dag beslutat att ge Anders Eriksson uppdraget att kartlägga Säkerhetspolisens och Rikskriminalpolisens behov av underrättelseinhämtning avseende utländska förhållanden genom signalspaning. Utredaren ska, med beaktande av bland annat skyddet för den enskildes personliga integritet, föreslå hur detta behov ska kunna tillgodoses på ett rättssäkert och effektivt sätt. Till stöd för utredarens arbete ska en referensgrupp med representanter för riksdagspartierna inrättas. Utredaren ska redovisa sina förslag senast den 30 juni 2009.
- Säkerhetspolisen behöver kvalificerad underrättelseverksamhet i sin uppgift att förhindra brott. Signalspaning är för det ändamålet av stor betydelse. För Rikskriminalpolisens kamp mot till exempel människohandel, narkotikasmuggling eller barnpornografi gäller samma sak. Därför har vi arbetat snabbt för att tillsätta denna utredning, säger justitieminister Beatrice Ask.
Läs även andra bloggares åsikter om fra, signalspaning, säpo, fra-lagen, politik, regeringen, centerpartiet,
Dessa utgår ifrån alliansöverenskommelsen där en punkt var att en utredning ska tillsättas för att se över polis och säkerhetspolisens behov av underrättelser.
Jag länkar också än en gång till Mark Klambergs blogginlägg som nog håller god doktorandkvalitet, om jag får uttrycka en uppfattning!
Pressmeddelande
9 oktober 2008
Justitiedepartementet
Utredning om underrättelseinhämtning för vissa polisiära behov
Regeringen har i dag gett Anders Eriksson, ordförande i Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, i uppdrag att utreda hur Säkerhetspolisens och Rikskriminalpolisens behov av underrättelser om utländska förhållanden kan tillgodoses på ett rättssäkert och effektivt sätt.
Den 1 januari 2009 träder nya regler i kraft för signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Från och med den 1 oktober 2009 är det möjligt att inom ramen för sådan verksamhet signalspana i tråd. Enligt den politiska överenskommelse i 15 punkter som nyligen träffades ska Försvarets radioanstalt endast få bedriva signalspaning efter inriktning av regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten. Detta väcker frågan om hur Säkerhetspolisens och Rikskriminalpolisens behov av underrättelser om utländska förhållanden ska kunna tillgodoses. Enligt den politiska överenskommelsen ska därför en utredning tillsättas för att se över denna fråga.
Regeringen har därför i dag beslutat att ge Anders Eriksson uppdraget att kartlägga Säkerhetspolisens och Rikskriminalpolisens behov av underrättelseinhämtning avseende utländska förhållanden genom signalspaning. Utredaren ska, med beaktande av bland annat skyddet för den enskildes personliga integritet, föreslå hur detta behov ska kunna tillgodoses på ett rättssäkert och effektivt sätt. Till stöd för utredarens arbete ska en referensgrupp med representanter för riksdagspartierna inrättas. Utredaren ska redovisa sina förslag senast den 30 juni 2009.
- Säkerhetspolisen behöver kvalificerad underrättelseverksamhet i sin uppgift att förhindra brott. Signalspaning är för det ändamålet av stor betydelse. För Rikskriminalpolisens kamp mot till exempel människohandel, narkotikasmuggling eller barnpornografi gäller samma sak. Därför har vi arbetat snabbt för att tillsätta denna utredning, säger justitieminister Beatrice Ask.
Läs även andra bloggares åsikter om fra, signalspaning, säpo, fra-lagen, politik, regeringen, centerpartiet,
Ska SÄPO signalspana på egen hand?
Debatten om signalspaning har blossat upp igen, efter Aktuellts "nyhet" att den utredning som leds av Anders Eriksson faktiskt finns och därtill avser att lägga förslag..!
Henrik Alexandersson och Mark Klamberg har snabbt kommenterat Aktuellts uppgifter.
Klamberg är till skillnad från Alexandersson inte överraskad, eftersom utredningens direktiv ju är "kartlägga Säkerhetspolisens och Rikskriminalpolisens behov av underrättelseinhämtning avseende utländska förhållanden genom signalspaning."
Vilket följer allianspartiernas uppgörelse från i höstas. Alexandersson verkar anse det motsatta, och bör således upp till bevis.
Henrik Alexandersson liksom även SvDs Maria Abrahamsson har med positiva förtecken resonerat om att SÄPOs behov av signalspaning borde kunna utföras av dem själva, här Maria Abrahamsson i SvD den 9 mars:
"Det var för att Säpo skulle kunna beskydda riket och medborgarna mot inre hot som jag i somras påpekade att Säpo under kontrollerade former borde få monopol på den hemliga övervakning som trots allt behövs. Henrik Alexandersson, förra årets kanske främsta FRA-bloggare, är inne på samma spår: Om Säpo får sköta sitt kan den militära signal- spaningen överlåtas till FRA eller ännu hellre militären, skriver han i sin blogg (3/3).
Säpo skriver nu i sitt remissvar att om myndig-heten, i enlighet med förslaget, avlövas sin tillgång till signalspaning kommer man inte att kunna anpassa brottsförebyggande insatser till rådande hotbilder. Det låter onekligen som ett dråpslag mot Säpos möjligheter att värna personer och annat som man är skyldig att skydda."
Det är bl a kring detta som Anders Erikssons utredning ska göra överväganden. Jag har tidigare deklarerat att jag har lite svårt att se hur integriteten skulle främjas av att signalspaning skulle få bedrivas både av Försvarets Radioanstalt och parallellt av Säkerhetspolisen, vilket vad jag förstår Hax och Maria Abrahamsson hävdar. Eller har jag missförstått dem?
Nåväl, låt oss se vad Anders Erikssons utredning kommer att föreslå så får vi fortsätta diskussionen då.
Läs även andra bloggares åsikter om fra, signalspaning, henrik alexandersson, mark klamberg, maria abrahamsson, svd, centerpartiet, politik, alliansen, säpo,
Henrik Alexandersson och Mark Klamberg har snabbt kommenterat Aktuellts uppgifter.
Klamberg är till skillnad från Alexandersson inte överraskad, eftersom utredningens direktiv ju är "kartlägga Säkerhetspolisens och Rikskriminalpolisens behov av underrättelseinhämtning avseende utländska förhållanden genom signalspaning."
Vilket följer allianspartiernas uppgörelse från i höstas. Alexandersson verkar anse det motsatta, och bör således upp till bevis.
Henrik Alexandersson liksom även SvDs Maria Abrahamsson har med positiva förtecken resonerat om att SÄPOs behov av signalspaning borde kunna utföras av dem själva, här Maria Abrahamsson i SvD den 9 mars:
"Det var för att Säpo skulle kunna beskydda riket och medborgarna mot inre hot som jag i somras påpekade att Säpo under kontrollerade former borde få monopol på den hemliga övervakning som trots allt behövs. Henrik Alexandersson, förra årets kanske främsta FRA-bloggare, är inne på samma spår: Om Säpo får sköta sitt kan den militära signal- spaningen överlåtas till FRA eller ännu hellre militären, skriver han i sin blogg (3/3).
Säpo skriver nu i sitt remissvar att om myndig-heten, i enlighet med förslaget, avlövas sin tillgång till signalspaning kommer man inte att kunna anpassa brottsförebyggande insatser till rådande hotbilder. Det låter onekligen som ett dråpslag mot Säpos möjligheter att värna personer och annat som man är skyldig att skydda."
Det är bl a kring detta som Anders Erikssons utredning ska göra överväganden. Jag har tidigare deklarerat att jag har lite svårt att se hur integriteten skulle främjas av att signalspaning skulle få bedrivas både av Försvarets Radioanstalt och parallellt av Säkerhetspolisen, vilket vad jag förstår Hax och Maria Abrahamsson hävdar. Eller har jag missförstått dem?
Nåväl, låt oss se vad Anders Erikssons utredning kommer att föreslå så får vi fortsätta diskussionen då.
Läs även andra bloggares åsikter om fra, signalspaning, henrik alexandersson, mark klamberg, maria abrahamsson, svd, centerpartiet, politik, alliansen, säpo,
Ska SÄPO få del av signalspaning?
En nyhetskanal "avslöjar" att en utredning ska lägga förslag som berör SÄPO och deras behov av underrättelser genom signalspaning.
Det ligger ingen dramatik i detta. I uppgörelsen mellan allianspartierna som våra riksdagsgrupper står bakom lyder punkt 7 så här:
"7. En utredning ska tillsättas för att se över polis och säkerhetspolisens behov av underrättelser."
Den utredningen - ledd av Anders Eriksson - kommer säkert inom kort med sina förslag. Ett av de allvarliga yttre hoten mot Sverige är kopplade till grov terrorism. Bl a SÄPO bekämpar denna. Det är möjligt och nog sannolikt att man under de strängt reglerade former som signalspaningen ska bedrivas i kan behöva få del av underrättelseinformation kopplad till grov terrorism och yttre hot mot Sverige.
Vi får se vad utredningen kommer att föreslå, vilket självfallet ska granskas noga, remitteras och diskuteras.
Läs även andra bloggares åsikter om fra, signalspaning, politik, regeringen, centerpartiet, säpo, terror
Det ligger ingen dramatik i detta. I uppgörelsen mellan allianspartierna som våra riksdagsgrupper står bakom lyder punkt 7 så här:
"7. En utredning ska tillsättas för att se över polis och säkerhetspolisens behov av underrättelser."
Den utredningen - ledd av Anders Eriksson - kommer säkert inom kort med sina förslag. Ett av de allvarliga yttre hoten mot Sverige är kopplade till grov terrorism. Bl a SÄPO bekämpar denna. Det är möjligt och nog sannolikt att man under de strängt reglerade former som signalspaningen ska bedrivas i kan behöva få del av underrättelseinformation kopplad till grov terrorism och yttre hot mot Sverige.
Vi får se vad utredningen kommer att föreslå, vilket självfallet ska granskas noga, remitteras och diskuteras.
Läs även andra bloggares åsikter om fra, signalspaning, politik, regeringen, centerpartiet, säpo, terror
tisdag, mars 31, 2009
Giftermål och Äktenskap
Imorgon röstar riksdagen om trepartiförslaget om äktenskapsbalk, som kommer att få en mycket bred majoritet i riksdagen.
Det anförs i debatten att detta är en fullständig självklarhet eftersom det ju gäller "alla människors lika rätt och värde", den framgångsrika argumentation som RFSL lobbat för sedan länge. Trots att det finns röster även inom samkönade förhållanden som bejakar att begreppen kan vara olika men juridiken densamma.
Jag anser mig fullständigt bejaka "alla människors lika rätt och värde" men har ändå landat i att detta mycket väl kan förenas med respekt för att ordet äktenskap rent definitionsmässigt sedan urminnes tid avser förbindelsen mellan man och kvinna. Den uppfattningen finns mycket brett i väldens länder.
Min personliga övertygelse i denna fråga är i linje med kristdemokraternas motion, en fullständig likabehandling mellan sär- och samkönade giftermål i en civilrättslig giftermålsbalk (där Sverige genom detta driver på i världen) och en frihet för kyrkor att välsigna giftermål och äktenskap på sätt som man själv bestämmer.
Jag beklagar att regeringen inte kunnat enas om denna linje, som jag tror kommer att bli riksdagens inom ett antal år.
Jag har i tidigare inlägg på denna blogg - och i debattartiklar och i min riksdagsgrupp - givit uttryck för min uppfattning i denna fråga.
Läs även andra bloggares åsikter om äktenskap, giftermål, centerpartiet, kristdemokraterna, politik, regeringen, rfsl, alliansen
Det anförs i debatten att detta är en fullständig självklarhet eftersom det ju gäller "alla människors lika rätt och värde", den framgångsrika argumentation som RFSL lobbat för sedan länge. Trots att det finns röster även inom samkönade förhållanden som bejakar att begreppen kan vara olika men juridiken densamma.
Jag anser mig fullständigt bejaka "alla människors lika rätt och värde" men har ändå landat i att detta mycket väl kan förenas med respekt för att ordet äktenskap rent definitionsmässigt sedan urminnes tid avser förbindelsen mellan man och kvinna. Den uppfattningen finns mycket brett i väldens länder.
Min personliga övertygelse i denna fråga är i linje med kristdemokraternas motion, en fullständig likabehandling mellan sär- och samkönade giftermål i en civilrättslig giftermålsbalk (där Sverige genom detta driver på i världen) och en frihet för kyrkor att välsigna giftermål och äktenskap på sätt som man själv bestämmer.
Jag beklagar att regeringen inte kunnat enas om denna linje, som jag tror kommer att bli riksdagens inom ett antal år.
Jag har i tidigare inlägg på denna blogg - och i debattartiklar och i min riksdagsgrupp - givit uttryck för min uppfattning i denna fråga.
Läs även andra bloggares åsikter om äktenskap, giftermål, centerpartiet, kristdemokraterna, politik, regeringen, rfsl, alliansen
söndag, mars 29, 2009
Staten främjar "ekologiskt jordbruk" men förbjuder "ekologiskt skogsbruk"
Jag hoppas att junilistan och Sören Wibe får dålig utdelning på sin eu-negativa kampanj inför junivalet.
Däremot är Sören Wibe också professor i skogsekonomi och skriver en intressant krönika i veckans Skogsland. Tyvärr är Land mycket dåligt uppdaterade på sina internetsidor så jag får nöja mig med att referera till den.
Wibe ifrågasätter skogsvårdslagen som tvingar en skogsägare att producera maximalt med timmer och massaved och biobränsle i skogen enligt de metoder som den svenska Staten bestämmer. Skogsägaren måste plantera sin skog efter avverkning med bestämda plantantal per kvadratmeter och på sätt som Staten bestämmer. Skogsägaren måste avverka sin skog med kalavverkning som staten bestämmer, och "plockhuggning" (blädning) - att hugga ner de äldsta träden successivt - är förbjudet. "Ekologiskt skogsbruk" är alltså lagstridigt enligt Staten!
Sören Wide sätter denna statliga tvångsstyrning mot liberala principer om äganderätt och frihet under ansvar som gäller i alla andra sammanhang...Mycket tänkvärt, faktiskt!
Varför ska inte den skogsägare som så önskar kunna bruka skogen mer extensivt och med mindre kalavverkning och mer självsådd? Är det inte upp till skogsägaren att bestämma detta och inte Staten?
Sören Wide drara paralleller till ex jordbruket, där det inte finns något tvång på att producera maximalt med mat och energi med obligatoriskt utnyttjande av staten bestämd teknik.
Tvärtom, skulle jag vilja tillfoga, där vill ju staten mycket aktivt genom stora ersättningssystem och målsättningar styra till ett extensivare jordbruk med lägre produktion, låt vara att man samtidigt tillåter även hög produktion men inte gör den obligatorisk som i skogen. I jordbruket agerar alltså staten starkt för att jordbrukarna ska övergå till "ekologiskt jordbruk" istället för att producera maximalt med utnyttjande av känd teknik, medan Staten gör precis tvärtom i skogsbruket.
Tänk så olika det kan vara i de gröna näringarna, det tål att fundera djupare på. Det kanske behövs rättning mittåt i både skogsbruket och i jordbruket...
Tack, Sören Wibe!
Läs även andra bloggares åsikter om skogsbruk, sören wibe, äganderätt, blädning, plockhuggning, kalhygge, jordbruk, ekologiskt jordbruk, ekologiskt skogsbruk, politik, centerpartiet, regeringen
Däremot är Sören Wibe också professor i skogsekonomi och skriver en intressant krönika i veckans Skogsland. Tyvärr är Land mycket dåligt uppdaterade på sina internetsidor så jag får nöja mig med att referera till den.
Wibe ifrågasätter skogsvårdslagen som tvingar en skogsägare att producera maximalt med timmer och massaved och biobränsle i skogen enligt de metoder som den svenska Staten bestämmer. Skogsägaren måste plantera sin skog efter avverkning med bestämda plantantal per kvadratmeter och på sätt som Staten bestämmer. Skogsägaren måste avverka sin skog med kalavverkning som staten bestämmer, och "plockhuggning" (blädning) - att hugga ner de äldsta träden successivt - är förbjudet. "Ekologiskt skogsbruk" är alltså lagstridigt enligt Staten!
Sören Wide sätter denna statliga tvångsstyrning mot liberala principer om äganderätt och frihet under ansvar som gäller i alla andra sammanhang...Mycket tänkvärt, faktiskt!
Varför ska inte den skogsägare som så önskar kunna bruka skogen mer extensivt och med mindre kalavverkning och mer självsådd? Är det inte upp till skogsägaren att bestämma detta och inte Staten?
Sören Wide drara paralleller till ex jordbruket, där det inte finns något tvång på att producera maximalt med mat och energi med obligatoriskt utnyttjande av staten bestämd teknik.
Tvärtom, skulle jag vilja tillfoga, där vill ju staten mycket aktivt genom stora ersättningssystem och målsättningar styra till ett extensivare jordbruk med lägre produktion, låt vara att man samtidigt tillåter även hög produktion men inte gör den obligatorisk som i skogen. I jordbruket agerar alltså staten starkt för att jordbrukarna ska övergå till "ekologiskt jordbruk" istället för att producera maximalt med utnyttjande av känd teknik, medan Staten gör precis tvärtom i skogsbruket.
Tänk så olika det kan vara i de gröna näringarna, det tål att fundera djupare på. Det kanske behövs rättning mittåt i både skogsbruket och i jordbruket...
Tack, Sören Wibe!
Läs även andra bloggares åsikter om skogsbruk, sören wibe, äganderätt, blädning, plockhuggning, kalhygge, jordbruk, ekologiskt jordbruk, ekologiskt skogsbruk, politik, centerpartiet, regeringen
fredag, mars 27, 2009
NBF, Stril,Bålsta,Uppsala och Enköping
Jag följer sedan 2006 försvarsdebatten och försvarsfrågorna som centerpartiets talesperson. Jag har stor respekt för komplexiteten i dessa för landet viktiga och svåra frågor.
Min grundsyn är att jag som riksdagspolitiker främst ska arbeta med ett helikopterperspektiv på försvaret, och vara försiktig med att tränga på djupet i t ex frågor som hanteras och beslutas av försvarsmakten. Det är svårt att bilda sig en helhetsbild kring många av de vägval och avvägningar som måste göras och jag har förtroende för både försvarsministerns bedömningar inom sitt och regeringens ansvar liksom för ÖBs - nu Sverker Göransson - inom sitt.
Det är alldeles uppenbart att det finns många revir och motstridiga uppfattningar inom försvarsmakten - liksom inom alla myndigheter - i mängder av frågor, t ex konkurrerar vapenslag och orter ständigt med varandra liksom olika vapenssystem osv.
Sverige står ju för en fri och öppen debatt, självfallet. Den begränsas av sekretess, givetvis, och dess gränser får var och en bedöma liksom de som har ansvaret. Som anställd påverkar man rimligen i först hand inom sin myndighet, men man kan också efter omdöme delta i den allmänna debatten. Är locket på i högre grad inom försvarsmakten än inom andra myndigheter? Jag tvivlar nog på det, eller är det så att jag inte följer diskussionen inom andra myndigheter lika nära?
Nåväl, man får välja vilka frågor man vill fördjupa sig i. Jag följer med intresse debatten kring Stril och Strul (...) kring nätverksbaserat försvar stridsledning/luftbevakning, Gripenkrypering osv. Som förs på bloggar (!) och främst i media av Claes Arvidsson på Svenska Dagbladet.
Jag länkar till den seriösa bloggen "Wisemans wisdoms" (trots namnet...) och till min kollega Allan Widmans nya blogg under det för de flesta obegripliga namnet "Strilaren 2". Samt till Major Peter Neppelbergs debattinlägg i SvD för ett tag sedan.
Hos Wiseman - eller vad han/hon nu heter - ges via inlägg och kommentarer en kritisk bild av strategiska beslut i försvarsledningen att del av den alltmer reducerade satsningen på ett nätverksbaserat försvar fullföljs genom att flytta stridsledning i bergrum på några olika platser till ovanjordsläge i Enköping. Det sägs kosta stora investeringar samtidigt som stora sådana överges, och samtidigt som befintlig kompetens kan dräneras, med mera.
Jag ska ärligen säga att jag ännu inte har hela den motbild som rimligen försvarets ledning grundar sina beslut på. Generallöjtnant Anders Lindström hänvisar i sitt svar till Svd delvis till sekretess.
Den här frågan har uppenbarligen lyft till en nivå där även jag som försvarspolitiker i riksdagen måste följa den och skaffa mig djupare kunskaper. Detta sker nu.
Det är egentligen det jag vill säga med detta blogginlägg, samtidigt som det kanske bidrar till att bredda diskussionen ytterligare.
Läs även andra bloggares åsikter om stril, strul, försvaret, försvar, stridsledning, claes arvidsson, svd, öb, centerpartiet, nbf
Min grundsyn är att jag som riksdagspolitiker främst ska arbeta med ett helikopterperspektiv på försvaret, och vara försiktig med att tränga på djupet i t ex frågor som hanteras och beslutas av försvarsmakten. Det är svårt att bilda sig en helhetsbild kring många av de vägval och avvägningar som måste göras och jag har förtroende för både försvarsministerns bedömningar inom sitt och regeringens ansvar liksom för ÖBs - nu Sverker Göransson - inom sitt.
Det är alldeles uppenbart att det finns många revir och motstridiga uppfattningar inom försvarsmakten - liksom inom alla myndigheter - i mängder av frågor, t ex konkurrerar vapenslag och orter ständigt med varandra liksom olika vapenssystem osv.
Sverige står ju för en fri och öppen debatt, självfallet. Den begränsas av sekretess, givetvis, och dess gränser får var och en bedöma liksom de som har ansvaret. Som anställd påverkar man rimligen i först hand inom sin myndighet, men man kan också efter omdöme delta i den allmänna debatten. Är locket på i högre grad inom försvarsmakten än inom andra myndigheter? Jag tvivlar nog på det, eller är det så att jag inte följer diskussionen inom andra myndigheter lika nära?
Nåväl, man får välja vilka frågor man vill fördjupa sig i. Jag följer med intresse debatten kring Stril och Strul (...) kring nätverksbaserat försvar stridsledning/luftbevakning, Gripenkrypering osv. Som förs på bloggar (!) och främst i media av Claes Arvidsson på Svenska Dagbladet.
Jag länkar till den seriösa bloggen "Wisemans wisdoms" (trots namnet...) och till min kollega Allan Widmans nya blogg under det för de flesta obegripliga namnet "Strilaren 2". Samt till Major Peter Neppelbergs debattinlägg i SvD för ett tag sedan.
Hos Wiseman - eller vad han/hon nu heter - ges via inlägg och kommentarer en kritisk bild av strategiska beslut i försvarsledningen att del av den alltmer reducerade satsningen på ett nätverksbaserat försvar fullföljs genom att flytta stridsledning i bergrum på några olika platser till ovanjordsläge i Enköping. Det sägs kosta stora investeringar samtidigt som stora sådana överges, och samtidigt som befintlig kompetens kan dräneras, med mera.
Jag ska ärligen säga att jag ännu inte har hela den motbild som rimligen försvarets ledning grundar sina beslut på. Generallöjtnant Anders Lindström hänvisar i sitt svar till Svd delvis till sekretess.
Den här frågan har uppenbarligen lyft till en nivå där även jag som försvarspolitiker i riksdagen måste följa den och skaffa mig djupare kunskaper. Detta sker nu.
Det är egentligen det jag vill säga med detta blogginlägg, samtidigt som det kanske bidrar till att bredda diskussionen ytterligare.
Läs även andra bloggares åsikter om stril, strul, försvaret, försvar, stridsledning, claes arvidsson, svd, öb, centerpartiet, nbf
Förmögenhetsskatt för Stefan Persson och Kamprad..??
Nästan alla länder har tagit bort förmögenhetsskatten för dess skadliga effekter. Den dränerar Sverige på kapital, den leder till skatteplanering, den bromsar tillväxt och investeringar.
Många länder har arvs- och gåvoskatt, vilket s-regeringen tog bort. Men se förmögenhetsskatten, den ska tillbaka. Det handlar om populism, så klart. Göran Persson hade långt gångna planer på att ta bort även förmögenhetsskatten, nu passar det paret Sahlin/Östros att haka på vänsterpartiets kamp för att driva kapital ur Sverige. Oppositionen borde döpas om till de Blodrödgröna.
Nu bör kontrollfrågor ställas. Kommer alltså förmögenhetsskatt att införas för de allra mest förmögna i Sverige, typ Stefan Persson och Ingvar Kamprad. Eller kommer de att placeras i en särskild gräddfil utan skatt?
Ingvar Kamprads kapital ligger sedan länge i tryggt förvar utanför Sverige, och trots alliansens likställande av förmögenhetsbeskattningen med länderna i vår omvärld har han inte vågat eller velat flytta hem det till Sverige. Kommer Stefan Persson och andra maxförmögna att nu i dagens kriskonjunktur att flytta ut det kapital som så väl behövs här till andra länder?
De som vill se fler jobb, företag och investeringar i Sverige ska rösta på Allians för Sverige nästa höst. Och vill man få satsningar på småföretagen och låg- och medelinkomsttagarna bör centerpartiet ligga bra till!
Men Mona och Thomas/ Sahlin och Östros. Svara på frågan, börjar ni med att införa förmögenhetsskatt för de allra rikaste så att de flyttar ut sitt kapital först till det stora flertal länder som har avvecklat förmögenhetsbeskattningen. Och sedan fortsätter ni nedåt så att dräneringen fortsätter?
Hur detta kan gagna Sverige i en tid när kapital är det som behövs allra mest för att få igång tillväxt och investeringar, det är obegripligt att förstå. Vänsterpopulismen har fått två ansikten till bredvid Lars Ohlys, det är mycket trist för Sverige.
Till sist en fråga ( ni kan ha hört den förut) Kommer den nya förmögenhetsskatten att först drabba de med störst kapital? Eller kommer dessa sist eller aldrig att drabbas?
Läs även andra bloggares åsikter om mona sahlin, socialdemokraterna, centerpartiet, regeringen, förmögenhetsskatt, Stefan Persson, politik,
Läs även andra bloggares åsikter om mona sahlin, ekonomi, skatter
Många länder har arvs- och gåvoskatt, vilket s-regeringen tog bort. Men se förmögenhetsskatten, den ska tillbaka. Det handlar om populism, så klart. Göran Persson hade långt gångna planer på att ta bort även förmögenhetsskatten, nu passar det paret Sahlin/Östros att haka på vänsterpartiets kamp för att driva kapital ur Sverige. Oppositionen borde döpas om till de Blodrödgröna.
Nu bör kontrollfrågor ställas. Kommer alltså förmögenhetsskatt att införas för de allra mest förmögna i Sverige, typ Stefan Persson och Ingvar Kamprad. Eller kommer de att placeras i en särskild gräddfil utan skatt?
Ingvar Kamprads kapital ligger sedan länge i tryggt förvar utanför Sverige, och trots alliansens likställande av förmögenhetsbeskattningen med länderna i vår omvärld har han inte vågat eller velat flytta hem det till Sverige. Kommer Stefan Persson och andra maxförmögna att nu i dagens kriskonjunktur att flytta ut det kapital som så väl behövs här till andra länder?
De som vill se fler jobb, företag och investeringar i Sverige ska rösta på Allians för Sverige nästa höst. Och vill man få satsningar på småföretagen och låg- och medelinkomsttagarna bör centerpartiet ligga bra till!
Men Mona och Thomas/ Sahlin och Östros. Svara på frågan, börjar ni med att införa förmögenhetsskatt för de allra rikaste så att de flyttar ut sitt kapital först till det stora flertal länder som har avvecklat förmögenhetsbeskattningen. Och sedan fortsätter ni nedåt så att dräneringen fortsätter?
Hur detta kan gagna Sverige i en tid när kapital är det som behövs allra mest för att få igång tillväxt och investeringar, det är obegripligt att förstå. Vänsterpopulismen har fått två ansikten till bredvid Lars Ohlys, det är mycket trist för Sverige.
Till sist en fråga ( ni kan ha hört den förut) Kommer den nya förmögenhetsskatten att först drabba de med störst kapital? Eller kommer dessa sist eller aldrig att drabbas?
Läs även andra bloggares åsikter om mona sahlin, socialdemokraterna, centerpartiet, regeringen, förmögenhetsskatt, Stefan Persson, politik,
Läs även andra bloggares åsikter om mona sahlin, ekonomi, skatter
torsdag, mars 26, 2009
Mitt bidrag till Bodströmssamhället
Jag har ett blandat förhållande till riksdagskollegan i oppositionen Thomas Bodström, som jag inte känner närmare. Hans insats i signalspaningsdebatten lämnar en besk eftersmak, tycker jag, liksom hans som jag tycker härskartekniker i debatten med justitieminister Beatrice Ask. Han har mycket svårt att respektera henne och hennes ämbete genom att i riksdagsdebatterna benämna henne det hon faktiskt är, statsråd och justitieminister.
Jag har också lite svårt för kombinationen riksdagsledamot och ordförande i Justitieutskottet och samtidigt aktiv praktiserande advokat. Av två skäl, dels för att riksdagsuppdraget kräver en heltid (enligt min uppfattning), dels för att jag aldrig i en rättegång där jag är inblandad skulle vilja att min motpart företräddes av en advokat som tillika är landets förre justitieminister, riksdagsledamot och nuvarande ordförande i riksdagens justitieutskott. Är det inte lite för många roller på en gång, och ligger inte det någonstans en risk för att domstolen kan ta mer intryck av en advokat med alla dessa roller än en normalt oberoende advokat?
Samtidigt har Thomas Bodström självfallet positiva sidor, och jag gillar helt klart självironin (?) i att benämna sin färska blogg för "Bodströmsamhället". Välkommen till bloggvärlden, utskottsordförande Bodström, jag har läst det första inlägget och jag hittar en gemensam nämnare för oss.
Trots att jag varit lantbrukare i flera decennier finns det många mer praktiska lantbrukare än jag...Ibland har jag benämnt mig "instruktionsboksbonde" på grund av mitt beroende av dessa ledstjärnor i traktor och maskinhantering.
Jag skulle fylla min dieselvolvo med miljödiesel i Katrineholm för några år sedan. Efter några 100 meter tvärdog bilen eftersom jag tankat bensin...Det går väl att suga ur och tanka nytt, trodde jag, men tji. Flera dagar och många tusenlappar kostar ett sådant misstag.
Så den erfarenheten har vi gemensamt...Kan detta i särskilt hög grad drabba riksdagsledamöter?
Läs även andra bloggares åsikter om bodströmssamhället, thomas bodström, socialdemokraterna, centerpartiet, bloggar, diesel, bensin, politik
Läs även andra bloggares åsikter om beatrice ask, moderaterna
Jag har också lite svårt för kombinationen riksdagsledamot och ordförande i Justitieutskottet och samtidigt aktiv praktiserande advokat. Av två skäl, dels för att riksdagsuppdraget kräver en heltid (enligt min uppfattning), dels för att jag aldrig i en rättegång där jag är inblandad skulle vilja att min motpart företräddes av en advokat som tillika är landets förre justitieminister, riksdagsledamot och nuvarande ordförande i riksdagens justitieutskott. Är det inte lite för många roller på en gång, och ligger inte det någonstans en risk för att domstolen kan ta mer intryck av en advokat med alla dessa roller än en normalt oberoende advokat?
Samtidigt har Thomas Bodström självfallet positiva sidor, och jag gillar helt klart självironin (?) i att benämna sin färska blogg för "Bodströmsamhället". Välkommen till bloggvärlden, utskottsordförande Bodström, jag har läst det första inlägget och jag hittar en gemensam nämnare för oss.
Trots att jag varit lantbrukare i flera decennier finns det många mer praktiska lantbrukare än jag...Ibland har jag benämnt mig "instruktionsboksbonde" på grund av mitt beroende av dessa ledstjärnor i traktor och maskinhantering.
Jag skulle fylla min dieselvolvo med miljödiesel i Katrineholm för några år sedan. Efter några 100 meter tvärdog bilen eftersom jag tankat bensin...Det går väl att suga ur och tanka nytt, trodde jag, men tji. Flera dagar och många tusenlappar kostar ett sådant misstag.
Så den erfarenheten har vi gemensamt...Kan detta i särskilt hög grad drabba riksdagsledamöter?
Läs även andra bloggares åsikter om bodströmssamhället, thomas bodström, socialdemokraterna, centerpartiet, bloggar, diesel, bensin, politik
Läs även andra bloggares åsikter om beatrice ask, moderaterna
onsdag, mars 25, 2009
Folk och Försvar - debatt
Anders Karlsson, ordförande (s) i försvarsutskottet, sluggade lite vid gårdagens försvarsdebatt i Myntkabinettet.
"Regeringen skaffar ett yrkesförsvar. De bryter den blocköverskridande traditionen. De vill upphäva arbetsrätten för soldater (blir det hårfrisörskor därnäst). Regeringen hotar Sveriges militära alliansfrihet. Folkpartiet vänder kappan efter vinden".
Ja, det var en salva.
Jag hänvisade till att försvarspropositionen väl följer Försvarsberedningens förslag, t ex om frivillighet i personalförsörjningen, och mer kontrakterade styrkor än stående förband (Nu föreslås 2:1). Vem vänder kappan i fråga om frivillighet contra värnplikt?
Claes Arvidsson (SvD) och Anders Karlsson fann varandra i att fortästta med värnplikten ett tag till. Däremot verkade Claes äska väsentligt mer pengar till försvaret i dessa kristider, vilket ju inte alls (S) gör, tvärtom.
Jag betonade som vanligt värdet av bredare samsyn i just frågan om försvaret av vårt land, och vid beslut att skicka soldater utomlands i fredsuppdrag. Och jag hoppas alltfort på en konstruktiv utskottsbehandling och en hygglig samsyn om försvarets inriktning.
Ser man vad t ex Peter Jonsson, ledamot för (S) i pliktutredningen säger, så verkar han överväga att ha plikten mer aktiv för den första korta 3-månaders grundutbildningen, han säger t o m att den bara ska tillgripas om frivilligheten inte fungerar. Så skillnaden mellan en vilande plikt enligt alliansen, och en plikt som inte används är förhoppningsvis inte större än att man möts i pliktutredningen. Vi får se.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, politik, regeringen, centerpartiet, försvarsdebatt, socialdemokraterna, folk och försvar
"Regeringen skaffar ett yrkesförsvar. De bryter den blocköverskridande traditionen. De vill upphäva arbetsrätten för soldater (blir det hårfrisörskor därnäst). Regeringen hotar Sveriges militära alliansfrihet. Folkpartiet vänder kappan efter vinden".
Ja, det var en salva.
Jag hänvisade till att försvarspropositionen väl följer Försvarsberedningens förslag, t ex om frivillighet i personalförsörjningen, och mer kontrakterade styrkor än stående förband (Nu föreslås 2:1). Vem vänder kappan i fråga om frivillighet contra värnplikt?
Claes Arvidsson (SvD) och Anders Karlsson fann varandra i att fortästta med värnplikten ett tag till. Däremot verkade Claes äska väsentligt mer pengar till försvaret i dessa kristider, vilket ju inte alls (S) gör, tvärtom.
Jag betonade som vanligt värdet av bredare samsyn i just frågan om försvaret av vårt land, och vid beslut att skicka soldater utomlands i fredsuppdrag. Och jag hoppas alltfort på en konstruktiv utskottsbehandling och en hygglig samsyn om försvarets inriktning.
Ser man vad t ex Peter Jonsson, ledamot för (S) i pliktutredningen säger, så verkar han överväga att ha plikten mer aktiv för den första korta 3-månaders grundutbildningen, han säger t o m att den bara ska tillgripas om frivilligheten inte fungerar. Så skillnaden mellan en vilande plikt enligt alliansen, och en plikt som inte används är förhoppningsvis inte större än att man möts i pliktutredningen. Vi får se.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, politik, regeringen, centerpartiet, försvarsdebatt, socialdemokraterna, folk och försvar
lördag, mars 21, 2009
Skattechocken på jordbruket överraskar - analys och tabell
Av mina tidigare inlägg här på bloggen framgår tydligt att jag såsom varm anhängare av alliansregeringen stöder inriktningen i världens mest ambitiösa klimatproposition!
Men att jag inte förstår hur regeringen resonerar om jord- och skogsbrukets skatt på traktordieselolja. Självfallet ska de gröna näringarna ta sin del av ökade CO2-skatter, men proportionen måste ändå vara rimlig och i nivå med länderna inom EU.
Så är det tyvärr inte.
Sveriges bensinpris och bensinskatt ligger bland de högre inom EU men inte särklassigt högst.
Och Sveriges generella skatt på dieselolja ligger bland de högre inom EU men inte särklassigt högst.
Den tunga industrin i Sverige har i praktiken ingen skatt på sin elektricitetsanvändning vilket är gynnsammare än i andra länder, och här föreslår regeringen inga initiativ för att analogt med jordbruket stegvis gå före med skattehöjningar för att stimulera andra länder att följa efter.
Inte heller föreslås dubbelt så höga CO2skatter som andra EU-länder på bensin i detta syfte.
För de gröna näringarna resonerar man däremot annorlunda.
Jordbruket inom alla EU-länder har en nedsättning av CO2-skatten på diesel på upp till 4-5 kr per liter (eller har helt enkelt ingen sådan skatt). Sverige har sedan 2005 en nedsättning på 2kr och 38 öre per liter, som riksdagen i bred enighet beslutade på Göran Perssons förslag.
Nu vill den borgerliga alliansregeringen under en sexårsperiod ta bort huvuddelen - 1,48 kr/l av nedsättningen -, samtidigt som man höjer energiskatten på diesel med 0,40 kr/liter. Det innebär en skattehöjning för jord- och skogsbruket på 750 miljoner kronor, vilket är mycket pengar eftersom det motsvarar hela 13 procent av jordbrukets samlade nettoinkomst.
Hur är då skattebelastningen på diesel för det svenska jordbruket jämfört med jordbruket i övriga EU-länder. Och jag vill framhålla att det svenska jordbruket konkurrerar inte med svenska industrier eller åkare utan med bönder i andra EU-länder.
Den effektiva dieselskatten för det svenska jordbruket ligger idag näst högst inom EU med de allra flesta länder mycket långt bakom. 20 EU-länder har en effektiv dieselskatt på mellan 0 och 1 kr per liter. Tyskland, Sverige och Slovakien i den absoluta tätgruppen ligger däremot runt 2 kr per liter. (se tabell längst ner).
Nu föreslår den borgerliga alliansregeringen att den effektiva skatten på det svenska jord- och skogsbrukets dieselolja – som redan ligger högre än övriga EU-länders relativt hur Sverige beskattar bensin och diesel generellt i förhållande till dessa – nästan fördubblas till ca 4 kr per liter under en sexårsperiod.
Sverige kommer då att ha en dubbelt så hög dieselskatt på jordbruket som de därnäst följande två länderna, och den kommer att vara många gånger större än den genomsnittliga EU-skattenivån.
Tyskland har idag en något högre skatt på traktordiesel än Sverige, men där vill Fredrik Reinfeldts systerparti sänka den av konkurrenskraftsskäl.
Svenska LRF har reagerat på att alliansregeringen vill fördubbla denna skatt, trots att Sverige redan ligger näst högst inom EU, och menar att det riskerar att hota det svenska jordbrukets konkurrenskraft. Denna är redan låg i en EU-jämförelse och den svenska produktionen av t ex mjölk, nötkött och grisar har sjunkit kontinuerligt de senaste decennierna, särskilt i glesbygden.
Regeringen bedömer tydligen att övriga EU-länder sannolikt kommer att följa Sveriges exempel och dubbla eller mångdubbla sina dieselskatter på sex år, trots att Tyskland t ex snarare verkar gå åt andra hållet. Jag tvivlar mycket starkt på detta eftersom Frankrike och andra länder har en tydlig tendens att slå vakt om ett livs- och konkurrenskraftigt jordbruk. Och med en allt friare konkurrens för livsmedel inom EU blir det mycket avgörande att det egna landets jordbruk inte belastas av konkurrenssnedvridande särskatter.
Därför lade jag själv och LRF och centerpartiet mycken tid och kraft för att få bort de chockhöjda skatter på jordbruket som s-regeringen införde i samband med Sveriges EU-inträde. Detta arbete rönte framgång genom de betydande nedsättningar som genomfördes år 2000 och år 2005.
Därför känns det som jag antytt mycket överraskande med denna isolerade skattehöjning på just det svenska jordbruket i klimatpropositionen. Inte minst eftersom alliansen gick till val på att sänka skatterna på jordbruk och småföretag för att öka deras konkurrenskraft och skapa tillväxt och jobb.
De ökade drivmedelsskatterna för jord- och skogsbruket slår hårt mot både den volymbaserade produktionen och mot glesbygdsföretagen med långa transportavstånd och mot den traktorintensiva animalieproduktionen
Avsikten med skattehöjningarna är givetvis att jordbruket ska övergå från traktordiesel till förnybara drivmedel, ska effektivisera dieselanvändningen och ska ändra beteende genom att köra mindre traktor.
Min uppfattning är att drivmedelskostnaden redan upplevs betungande för jordbruket och att utrymmet för effektivisering och att köra mindre redan är anspråktaget i betydande grad. Inriktningen på mer förnybara drivmedel är självfallet helt riktig men för genomsnittsföretagaren är tidsperspektivet 6 år för kort för att ställa om till andra bränslen.
Regeringen behandlar i en enda nyckelmening frågan om kompensation för de kraftiga skattehöjningarna inom samtliga områden;
” Framtida skattehöjningar på energi- och
miljöområdet för företag bör balanseras av sänkningar av
företagsbeskattningen så att den sammanlagda skatten för företagen inte
ökar.”
Oron inom jordbruket är uppenbarligen att dessa förslag återstår att utforma och besluta, liksom att skattesänkningarna kan vara svåra att utforma så att de som drabbas av höjningarna träffas av skattesänkningarna.
Jag begriper inte att regeringen vill ta bort den nedsättning av skatten på jordbrukets dieselolja som den socialdemokratiska regeringen genomförde för bara 4 år sedan, mot bakgrund av den verklighet jag redovisat ovan och skattejämförelsen nedan. Här borde ett omtag göras!
För det andra måste självfallet de aviserade sänkningarna av företagsbeskattningen snarast preciseras så att full kompensation med rimlig träffsäkerhet erhålles.
Och för det tredje är jag övertygad om vikten av att införa kontrollstationer inför skattehöjningarna, så att dessa endast genomförs om EU-länderna i övrigt följer efter och/eller skatteväxlingen fungerar på ett anständigt sätt.
Dieselskatt i jordbruket år 2008 Euro/100 liter
(enligt sammanställning från Lantbrukarnas Riksförbund)
Tyskland 25,56* (över 10 m3 ca 47 euro)
Sverige 20,00
Slovakien 20,00
Slovenien 15,10
Storbritannien 12,40
Österrike 9,80
Italien 9,20
Polen 8,80
Finland 8,35
Holland 7,70
Estland 6,13
Irland 4,63
Grekland 2,10
Belgien 1,80
Frankrike 0,66
Danmark 0,33
Tjeckien 0,14
Spanien 0,08
Ungern 0,07
Cypern 0,00
Portugal 0,00
Malta 0,00
Luxemburg 0,00
Litauen 0,00
Lettland 0,00
Läs även andra bloggares åsikter om klimatpropositionen, klimat, dieselskatt, regeringen, politik, jordbruket, centerpartiet, moderaterna, kristdemokraterna
Men att jag inte förstår hur regeringen resonerar om jord- och skogsbrukets skatt på traktordieselolja. Självfallet ska de gröna näringarna ta sin del av ökade CO2-skatter, men proportionen måste ändå vara rimlig och i nivå med länderna inom EU.
Så är det tyvärr inte.
Sveriges bensinpris och bensinskatt ligger bland de högre inom EU men inte särklassigt högst.
Och Sveriges generella skatt på dieselolja ligger bland de högre inom EU men inte särklassigt högst.
Den tunga industrin i Sverige har i praktiken ingen skatt på sin elektricitetsanvändning vilket är gynnsammare än i andra länder, och här föreslår regeringen inga initiativ för att analogt med jordbruket stegvis gå före med skattehöjningar för att stimulera andra länder att följa efter.
Inte heller föreslås dubbelt så höga CO2skatter som andra EU-länder på bensin i detta syfte.
För de gröna näringarna resonerar man däremot annorlunda.
Jordbruket inom alla EU-länder har en nedsättning av CO2-skatten på diesel på upp till 4-5 kr per liter (eller har helt enkelt ingen sådan skatt). Sverige har sedan 2005 en nedsättning på 2kr och 38 öre per liter, som riksdagen i bred enighet beslutade på Göran Perssons förslag.
Nu vill den borgerliga alliansregeringen under en sexårsperiod ta bort huvuddelen - 1,48 kr/l av nedsättningen -, samtidigt som man höjer energiskatten på diesel med 0,40 kr/liter. Det innebär en skattehöjning för jord- och skogsbruket på 750 miljoner kronor, vilket är mycket pengar eftersom det motsvarar hela 13 procent av jordbrukets samlade nettoinkomst.
Hur är då skattebelastningen på diesel för det svenska jordbruket jämfört med jordbruket i övriga EU-länder. Och jag vill framhålla att det svenska jordbruket konkurrerar inte med svenska industrier eller åkare utan med bönder i andra EU-länder.
Den effektiva dieselskatten för det svenska jordbruket ligger idag näst högst inom EU med de allra flesta länder mycket långt bakom. 20 EU-länder har en effektiv dieselskatt på mellan 0 och 1 kr per liter. Tyskland, Sverige och Slovakien i den absoluta tätgruppen ligger däremot runt 2 kr per liter. (se tabell längst ner).
Nu föreslår den borgerliga alliansregeringen att den effektiva skatten på det svenska jord- och skogsbrukets dieselolja – som redan ligger högre än övriga EU-länders relativt hur Sverige beskattar bensin och diesel generellt i förhållande till dessa – nästan fördubblas till ca 4 kr per liter under en sexårsperiod.
Sverige kommer då att ha en dubbelt så hög dieselskatt på jordbruket som de därnäst följande två länderna, och den kommer att vara många gånger större än den genomsnittliga EU-skattenivån.
Tyskland har idag en något högre skatt på traktordiesel än Sverige, men där vill Fredrik Reinfeldts systerparti sänka den av konkurrenskraftsskäl.
Svenska LRF har reagerat på att alliansregeringen vill fördubbla denna skatt, trots att Sverige redan ligger näst högst inom EU, och menar att det riskerar att hota det svenska jordbrukets konkurrenskraft. Denna är redan låg i en EU-jämförelse och den svenska produktionen av t ex mjölk, nötkött och grisar har sjunkit kontinuerligt de senaste decennierna, särskilt i glesbygden.
Regeringen bedömer tydligen att övriga EU-länder sannolikt kommer att följa Sveriges exempel och dubbla eller mångdubbla sina dieselskatter på sex år, trots att Tyskland t ex snarare verkar gå åt andra hållet. Jag tvivlar mycket starkt på detta eftersom Frankrike och andra länder har en tydlig tendens att slå vakt om ett livs- och konkurrenskraftigt jordbruk. Och med en allt friare konkurrens för livsmedel inom EU blir det mycket avgörande att det egna landets jordbruk inte belastas av konkurrenssnedvridande särskatter.
Därför lade jag själv och LRF och centerpartiet mycken tid och kraft för att få bort de chockhöjda skatter på jordbruket som s-regeringen införde i samband med Sveriges EU-inträde. Detta arbete rönte framgång genom de betydande nedsättningar som genomfördes år 2000 och år 2005.
Därför känns det som jag antytt mycket överraskande med denna isolerade skattehöjning på just det svenska jordbruket i klimatpropositionen. Inte minst eftersom alliansen gick till val på att sänka skatterna på jordbruk och småföretag för att öka deras konkurrenskraft och skapa tillväxt och jobb.
De ökade drivmedelsskatterna för jord- och skogsbruket slår hårt mot både den volymbaserade produktionen och mot glesbygdsföretagen med långa transportavstånd och mot den traktorintensiva animalieproduktionen
Avsikten med skattehöjningarna är givetvis att jordbruket ska övergå från traktordiesel till förnybara drivmedel, ska effektivisera dieselanvändningen och ska ändra beteende genom att köra mindre traktor.
Min uppfattning är att drivmedelskostnaden redan upplevs betungande för jordbruket och att utrymmet för effektivisering och att köra mindre redan är anspråktaget i betydande grad. Inriktningen på mer förnybara drivmedel är självfallet helt riktig men för genomsnittsföretagaren är tidsperspektivet 6 år för kort för att ställa om till andra bränslen.
Regeringen behandlar i en enda nyckelmening frågan om kompensation för de kraftiga skattehöjningarna inom samtliga områden;
” Framtida skattehöjningar på energi- och
miljöområdet för företag bör balanseras av sänkningar av
företagsbeskattningen så att den sammanlagda skatten för företagen inte
ökar.”
Oron inom jordbruket är uppenbarligen att dessa förslag återstår att utforma och besluta, liksom att skattesänkningarna kan vara svåra att utforma så att de som drabbas av höjningarna träffas av skattesänkningarna.
Jag begriper inte att regeringen vill ta bort den nedsättning av skatten på jordbrukets dieselolja som den socialdemokratiska regeringen genomförde för bara 4 år sedan, mot bakgrund av den verklighet jag redovisat ovan och skattejämförelsen nedan. Här borde ett omtag göras!
För det andra måste självfallet de aviserade sänkningarna av företagsbeskattningen snarast preciseras så att full kompensation med rimlig träffsäkerhet erhålles.
Och för det tredje är jag övertygad om vikten av att införa kontrollstationer inför skattehöjningarna, så att dessa endast genomförs om EU-länderna i övrigt följer efter och/eller skatteväxlingen fungerar på ett anständigt sätt.
Dieselskatt i jordbruket år 2008 Euro/100 liter
(enligt sammanställning från Lantbrukarnas Riksförbund)
Tyskland 25,56* (över 10 m3 ca 47 euro)
Sverige 20,00
Slovakien 20,00
Slovenien 15,10
Storbritannien 12,40
Österrike 9,80
Italien 9,20
Polen 8,80
Finland 8,35
Holland 7,70
Estland 6,13
Irland 4,63
Grekland 2,10
Belgien 1,80
Frankrike 0,66
Danmark 0,33
Tjeckien 0,14
Spanien 0,08
Ungern 0,07
Cypern 0,00
Portugal 0,00
Malta 0,00
Luxemburg 0,00
Litauen 0,00
Lettland 0,00
Läs även andra bloggares åsikter om klimatpropositionen, klimat, dieselskatt, regeringen, politik, jordbruket, centerpartiet, moderaterna, kristdemokraterna
fredag, mars 20, 2009
Tingaling till Moskva!
Jag länkar ju till Dick Erixons ofta läsvärda blogg, där han påpassligt länkar vidare till Henrik Dorsins m fl alldeles utmärkta inslag med låten Tingaling!
Min musiksmak är enkel och vanlig, och gillar jag någonting så lär svenska folket gilla det också, har jag märkt. Jag minns fortfarande när jag första gången hörde Susanne Alfvengrens genombrottslåt "När vi rör varann" (på gårdsplan hemma), när Sven Ingvars sjöng "två mörka ögon", till exempel. (Jag kan faktiskt uppskatta lite smalare musik också, vill jag tillägga för säkerhets skull).
Nåväl, svenska folket verkar ha fallit för Tingaling, Tingaling. Och givetvis jag också. Hela inslaget är en härlig parodi avslutad med en medryckande och fartfylld låt med Rysslandsstuk.
Vilken reklam för Ryssland, med lite god humor och ironi.
Och vilket magplask för reaktionen från Ryska ambassaden. Tala om att bekräfta fördomar om Ryssland genom att tala om mentalsjukhus...
Jag tycker att Tingaling borde skickas till Moskva också, och är de ryska arrangörerna smarta så bjuder de in Tingaling till ett mellanaktsuppträdande. Det skulle lyfta festivalen och Ryssland!
Läs även andra bloggares åsikter om melodifestival, ryssland, moskva, tingaling, matilda ernman, centerpartiet,
Min musiksmak är enkel och vanlig, och gillar jag någonting så lär svenska folket gilla det också, har jag märkt. Jag minns fortfarande när jag första gången hörde Susanne Alfvengrens genombrottslåt "När vi rör varann" (på gårdsplan hemma), när Sven Ingvars sjöng "två mörka ögon", till exempel. (Jag kan faktiskt uppskatta lite smalare musik också, vill jag tillägga för säkerhets skull).
Nåväl, svenska folket verkar ha fallit för Tingaling, Tingaling. Och givetvis jag också. Hela inslaget är en härlig parodi avslutad med en medryckande och fartfylld låt med Rysslandsstuk.
Vilken reklam för Ryssland, med lite god humor och ironi.
Och vilket magplask för reaktionen från Ryska ambassaden. Tala om att bekräfta fördomar om Ryssland genom att tala om mentalsjukhus...
Jag tycker att Tingaling borde skickas till Moskva också, och är de ryska arrangörerna smarta så bjuder de in Tingaling till ett mellanaktsuppträdande. Det skulle lyfta festivalen och Ryssland!
Läs även andra bloggares åsikter om melodifestival, ryssland, moskva, tingaling, matilda ernman, centerpartiet,
Försvarskommentar
2009-03-19 13:00
Idag överlämnar regeringen en proposition till riksdagen om försvarets inriktning för åren 2010-2014. Under denna period kommer omställningen från ett förrådsställt invasionsförsvar till ett flexibelt insatsförsvar fortsätta.
Centerpartiets försvarspolitiske talesperson Staffan Danielsson är nöjd.
- Genom det här förslaget stärker vi både möjligheterna att försvara Sverige och att bidra till fred och säkerhet i internationella insatser. Det följer i allt väsentligt den breda blocköverskridande samsyn vi nådde inom försvarsberedningen i vintras. Därför hoppas jag att vi ska kunna nå en sådan även i riksdagen. Tyvärr kan det blir svårt eftersom oppositionen vill skära ner så starkt på försvaret.
Viktiga nyheter
Några viktiga nyheter är att försvaret blir avsevärt mycket mer tillgängligt på kortare tid än innan, att personalförsörjningen görs frivillig genom olika typer av kontraktsanställningar och att Hemvärnet omvandlas till Nationella skyddsstyrkor.
- En viktig del i reformen är att det nuvarande Hemvärnet omvandlas till Nationella skyddsstyrkor. Det är positivt att de får mer kvalificerade uppgifter liksom att numerären är betydligt större än i tidigare planer.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, sten tolgfors, centerpartiet, regeringen, politik, hemvärnet
Idag överlämnar regeringen en proposition till riksdagen om försvarets inriktning för åren 2010-2014. Under denna period kommer omställningen från ett förrådsställt invasionsförsvar till ett flexibelt insatsförsvar fortsätta.
Centerpartiets försvarspolitiske talesperson Staffan Danielsson är nöjd.
- Genom det här förslaget stärker vi både möjligheterna att försvara Sverige och att bidra till fred och säkerhet i internationella insatser. Det följer i allt väsentligt den breda blocköverskridande samsyn vi nådde inom försvarsberedningen i vintras. Därför hoppas jag att vi ska kunna nå en sådan även i riksdagen. Tyvärr kan det blir svårt eftersom oppositionen vill skära ner så starkt på försvaret.
Viktiga nyheter
Några viktiga nyheter är att försvaret blir avsevärt mycket mer tillgängligt på kortare tid än innan, att personalförsörjningen görs frivillig genom olika typer av kontraktsanställningar och att Hemvärnet omvandlas till Nationella skyddsstyrkor.
- En viktig del i reformen är att det nuvarande Hemvärnet omvandlas till Nationella skyddsstyrkor. Det är positivt att de får mer kvalificerade uppgifter liksom att numerären är betydligt större än i tidigare planer.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, sten tolgfors, centerpartiet, regeringen, politik, hemvärnet
torsdag, mars 19, 2009
Välkommen Allan!
I söndags hade jag en längre bloggbetraktelse kring tillkomsten av den försvarsproposition som läggs fram idag.
Det innefattade en granskning av folkpartiets storvulna ord contra den krassa verkligheten. Samtidigt ska det bli intressant att ta del av och studera den återuppståndna delen av invasionsförsvaret - de 4 extrabataljonerna - och bedöma kostnad contra effektivitet.
En av de ledande svenska försvarspolitikerna med stora kunskaper och ett brinnande engagemang långt in i försvarsmakten är Allan Widman. Den svenska försvarsdebatten består i väsentlig grad av hans contribution. Ofta med goda poänger, alltid mycket välformulerad, vass och samtidigt artig!
Det är roligt att Allan nu blir bloggare, och också deltar i försvarsdebatten i detta forum.
Jag ser nu att hans signatur blir "strilaren 2", med anledning av att strilaren 1 plötsligt tystnade i veckan, sannolikt utsatt för på tryckningar inom sin myndighet. Strilaren är en förkortning av stridsledning, närmast flygstridsledning, och inläggen var initierade.
Även jag tycker att det är viktigt med yttrandefrihet och att många deltar i debatten.
Major Peter Neppelberg som är mycket initierad stridsledare har också gått ut med öppna brev och debattartikel.
Jag kan förstå att försvarsmakten kan känna irritation över att "underhuggare" i organisationen går ut och driver sina uppfattningar. Och någonstans går det självfallet en gräns för vad man ge uttryck för, kopplad till t ex sekretess. I vårt land är det dock uppenbart att den gränsen är och ska vara generös.
Det innefattade en granskning av folkpartiets storvulna ord contra den krassa verkligheten. Samtidigt ska det bli intressant att ta del av och studera den återuppståndna delen av invasionsförsvaret - de 4 extrabataljonerna - och bedöma kostnad contra effektivitet.
En av de ledande svenska försvarspolitikerna med stora kunskaper och ett brinnande engagemang långt in i försvarsmakten är Allan Widman. Den svenska försvarsdebatten består i väsentlig grad av hans contribution. Ofta med goda poänger, alltid mycket välformulerad, vass och samtidigt artig!
Det är roligt att Allan nu blir bloggare, och också deltar i försvarsdebatten i detta forum.
Jag ser nu att hans signatur blir "strilaren 2", med anledning av att strilaren 1 plötsligt tystnade i veckan, sannolikt utsatt för på tryckningar inom sin myndighet. Strilaren är en förkortning av stridsledning, närmast flygstridsledning, och inläggen var initierade.
Även jag tycker att det är viktigt med yttrandefrihet och att många deltar i debatten.
Major Peter Neppelberg som är mycket initierad stridsledare har också gått ut med öppna brev och debattartikel.
Jag kan förstå att försvarsmakten kan känna irritation över att "underhuggare" i organisationen går ut och driver sina uppfattningar. Och någonstans går det självfallet en gräns för vad man ge uttryck för, kopplad till t ex sekretess. I vårt land är det dock uppenbart att den gränsen är och ska vara generös.
söndag, mars 15, 2009
Jäv i Norrköping???
Norrköpings kommun verkar diskvalificera politiker från att utöva sina medborgerliga rättigheter genom att stämpla dem som jäviga.
Jag tycker faktiskt det utifrån två fall, jag reagerar spontant och med ryggmärgen, det ska erkännas.
Håkan Thornell är lantbrukare och den planerade Ostlänken kan komma att gå över hans gård. Han är emot Ostlänken liksom många andra längs sträckningen.
Håkan är ledamot i kommunfullmäktige (C) och avsåg att rösta nej när kommunen antog sitt yttrande. Den socialdemokratiska m.m. majoriteten förvägrar honom att delta i vare sig beslut eller debatt, utan han får lämna salen och kommunfullmäktige tar i Håkans frånvaro ett enhälligt beslut att tillstyrka dragningen.
Håkan tänker överklaga, och jag hoppas och närmast utgår ifrån att han får rätt. Ska inte lärare få vara med om skolbeslut, osv?
Britta Andersson är framgångsrik lantbrukare och har tillsammans med maken Lennart gjort en imponerande satsning på en butik för närproducerat nötkött i Norsholm. Hon satt med i Norrköpings kommuns miljönämnd, men avråddes ofta från att delta i beslut om miljö- och livsmedelsfrågor p g av sitt företag.
Ska inte en lantbrukare kunna sitta i miljönämnden och ta generella beslut om regelverk som rör alla gårdar eller företag i kommunen? Ska inte en korvgubbe i kommunen kunna ta generella beslut om torgavgifter? Osv.
Nu har Britta aviserat att hon lämnar miljönämnden, för det är inget stimulerande att hela tiden gå ut och in och vara osäker på om man ska vara med och besluta eller ej.
Egetligen borde även Britta överklaga, av rena principskäl!
Kan det verkligen vara menat så här?
Jag tycker faktiskt det utifrån två fall, jag reagerar spontant och med ryggmärgen, det ska erkännas.
Håkan Thornell är lantbrukare och den planerade Ostlänken kan komma att gå över hans gård. Han är emot Ostlänken liksom många andra längs sträckningen.
Håkan är ledamot i kommunfullmäktige (C) och avsåg att rösta nej när kommunen antog sitt yttrande. Den socialdemokratiska m.m. majoriteten förvägrar honom att delta i vare sig beslut eller debatt, utan han får lämna salen och kommunfullmäktige tar i Håkans frånvaro ett enhälligt beslut att tillstyrka dragningen.
Håkan tänker överklaga, och jag hoppas och närmast utgår ifrån att han får rätt. Ska inte lärare få vara med om skolbeslut, osv?
Britta Andersson är framgångsrik lantbrukare och har tillsammans med maken Lennart gjort en imponerande satsning på en butik för närproducerat nötkött i Norsholm. Hon satt med i Norrköpings kommuns miljönämnd, men avråddes ofta från att delta i beslut om miljö- och livsmedelsfrågor p g av sitt företag.
Ska inte en lantbrukare kunna sitta i miljönämnden och ta generella beslut om regelverk som rör alla gårdar eller företag i kommunen? Ska inte en korvgubbe i kommunen kunna ta generella beslut om torgavgifter? Osv.
Nu har Britta aviserat att hon lämnar miljönämnden, för det är inget stimulerande att hela tiden gå ut och in och vara osäker på om man ska vara med och besluta eller ej.
Egetligen borde även Britta överklaga, av rena principskäl!
Kan det verkligen vara menat så här?
Folkpartiet mest försvarsvänligt i alliansen..?
Regeringen kommer om några dagar att lägga fram sin gemensamma proposition om försvarets långsiktiga inriktning. Alla 4 partierna står bakom den och alla har bidragit med förslag till hur den ska bli så bra som möjligt. Huvudansvaret ligger självfallet hos Försvarsministern och hans departement.
Ett av partierna har haft flera konstruktiva synpunkter som återspeglas i propositionen. Skillnaden med övriga allianspartier är att folkpartiet gärna driver sina frågor via media samtidigt med processen i regeringen. Skulle alla allianspartier agera så utåtriktat i olika frågor skulle regeringssamarbetet försvåras och kanske vittra sönder.
Många försvarsvänner i landet lever nog i tron att fp är mer försvarsvänliga än övriga allianspartier, efter alla mediarubriker. Och det har ju varit avsikten, så klart. Min mening är att alliansen – och de 4 partierna – tillsammans är vänner av ett effektivt och tillräckligt starkt försvar. Bekymret är ju framförallt att oppositionen vill minska försvarsbudgeten med mellan flera och tio miljarder kr (mp) per år.
Med tanke på Folkpartiets stora öppenhet mot media vill jag vara rätt öppen även här på bloggen om min egen syn på den kommande propositionen och processen fram till den.
Först propositionen. Processen har här varit transparent och tydlig. En stor samsyn i försvarsberedningen om att fullfölja inriktningen från 2004, att därtill övergå från plikt till frivillighet och att ha insatsberedda förband och inte förrådssställda förband som mobiliseras i ett flerårsperspektiv. Samt förband som kan användas både i Sverige, i vårt närområde och internationellt.
Regeringens anvisningar till försvarsmakten kom den 6 november efter det att Georgienkonflikten hade analyserats. Regeringen stod enigt bakom dessa. ÖBs förslag till regeringen kom den 31 januari. Stående förband och kontrakterade förband i förhållandet 1:3. Flyg och marin rätt oförändrat. 8 manöverbataljoner med tilläggsförmåga, mindre än tidigare på längre sikt men större i ett kortare perspektiv. Möjlighet till 2 parallella större internationella insatser och en mindre, på sikt (2014) kan upp till 1.700 soldater vara ute mot dagslägets ca 700.Hemvärnet vässas till nationella skyddsstyrkor, totalt drygt 22.000 på sikt varav ca 6.000 mer traditionellt hemvärn. Anslagsnivån ca 39 miljarder kr (mdr) per år, förbandsverksamhet drygt hälften därav, försvarsmateriel ca 15 mkr.
Idag kan knappt 64.000 soldater mobiliseras, för 40 procent av dessa tar det flera år att bli insatsberedda. ÖBs förslag ger ca 49.000 som kan sättas på fötter inom ett halvår, varav en stor del mycket snabbt.
Jag delar försvarsministerns uppfattning att försvarsmaktens underlag är en bra grund för propositionen. Och visst lägger centerpartiet stor vikt vid t ex att Hemvärnet/ de Nationella Skyddsstyrkorna finns över landet i tillräcklig volym, och att det ska till mycket starka argument för att lägga ner garnisonsorter; det kostar mycket pengar och förlorad kompetens att lägga ner och det gjordes ett stortag vid försvarsbeslutet 2004 som just börjar sätta sig.
Nåväl, en vecka innan ÖBs förslag lämnades till regeringen efter regeringens eniga anvisningar så kom Jan Björklund med sitt stora utspel i Sälen. Det behövs fler soldater och fler brigader, mer luftvärn och mer Gotlandsförsvar, mer nationell inriktning m.m.. Läste man det finstilta stod det dock klart att detta nog kunde levereras inom samma ekonomiska ram som regeringen faktiskt hade beslutat i november…
Frågan är om dessa förslag är ett resultat av Georgienkriget eller av att Jan Björklund, f.d. major, är ny folkpartiledare. Med tanke på att fp rätt ofta nuförtiden låter rätt annorlunda än fp tidigare år kanske det senare är väl så sannolikt som det förra. Förut var Folkpartiet mycket internationellt orienterat, nu betonas det nationella; förut ville Folkpartiet vässa och koncentrera utbildningsorganisationen till centralt i Sverige, nu ska grundorganisationen ligga fast; förut skulle försvarets olika förmågor koncentreras, nu ska alla finnas kvar, osv.
Nu har försvarsministern i veckan bekräftat SvD:s uppgifter att något av det gamla invasionsförsvaret kommer tillbaka, genom att att 4 bataljoner organiseras i en mobiliseringsreserv till en nästan försumbar (?) kostnad på 100 mkr. Och att 14 stridsvagnar förrådsställs på Gotland.
SvD på nyhets- och ledarplats jublar behärskat och kräver mer pengar till försvaret, och DN skriver en ren hyllningsledare till Folkpartiet. Markstridsförbanden ökar med 50 procent skriver DN. (Dock inom samma ekonomiska ram…) Översten av första graden Bo Pellnäs sågar förslagen som ren kosmetika, och vill nog se en mycket större försvarsbudget, kanske 2-5-10 miljarder mer, vad vet jag.
Vad är sanning? Från mitt perspektiv verkar försvarsministerns bedömning rimlig, det här kan vara ett smart sätt att behålla resurser i reserv om säkerhetsklimatet skulle hårdna. Källor inom försvaret uttrycker dock oro för att det här kan kosta mer än man tror, och att det kan gå ut över t. ex flygvapnet.
Låt oss tro att det här smarta sättet faktiskt är så billigt som det sägs.
Att det kan ligga något i farhågorna om att ”flygvapnet kan få betala” om armén blir större är ju ingen överraskning, totalbudgeten är given och det handlar om ett nollsummespel där de tre vapengrenarna alltid konkurrerar om resurserna. Och Försvarsberedningen sa ju samstämmigt att flygstridskrafterna kunde ”minskas i väsentlig grad”. Det är ju ingen hemlighet att Folkpartiet i uttalanden föreslagit en minskning av flygvapnet till kanske bara 48 stridsflygplan mot dagens 100, vill jag minnas. Och jag kan väl avslöja att för att komma fram till försvarsberedningens formulering som närmast indikerar en minskning på kanske 10-20 plan behövdes den motkraft som inte minst jag själv innebar.
Jag noterar att det förefaller som om regeringen liksom ÖB kan komma att behålla dagens nivå på 100 stridsflygplan, alltså betydligt närmare min bedömning än fp-förslagen.
Jan Björklund ”antyder” enligt uttalanden i SvD att han öppnat för att det behövs mer pengar till försvaret, men blivit överkörd… Dagens ram är knappt 40 miljarder. Undrar hur många miljarder mer han egentligen velat ha…?
Mitt eget bidrag i den diskussionen har jag lämnat i flera riksdagsdebatter under vintern, senast den särskilda debatten i januari, där jag redovisat min oro för att den svenska försvarsbudgeten, räknat i procent av BNP, verkar ligga lägst i Norden. Och där jag belåtet noterat att finansministerns 4-miljardersambition för försvarsmaterielbesparingar begränsades till 2,3 mdr, varav 2,2 mdr stannar kvar i försvaret vilket nog inte var planerat så från början från finansen. Bra förhandlat, försvarsministern med flera! Bra också att regeringen räknar med en realt oförändrad försvarsbudget ända till 2014, dvs inga fortsatta besparingar. Höjningar då? Vi får se hur omvärlden förändras och det vore bra att sätta Sveriges försvarskostnader i relation till ländernas i vår omvärld.
Nåväl (igen), hur stora förändringarna är i försvarspropositionen jämfört med ÖBs förslag får vi se om några dagar. Är det ”Helt om” som DN skriver i sin huvudledare? Och DN skriver också: ” Budskapet som kan utläsas via de läckta förslagen är i alla fall tydligt redan nu: regeringen ämnar inte ge upp försvaret av Sverige.” Menar verkligen DN att det hade man kanske varit på väg att göra om ÖBs förslag ograverat blivit regeringens?
Det handlar självfallet inte om vare sig ”helt om” eller om att regeringen utan Jan Björklunds insats var inne på att ge upp försvaret av Sverige…
För det första kommer ju försvarsbudgetens storlek nog att vara identisk i både ÖBs och regeringens förslag. Och för det andra ska man nog inte överdriva vidden av de förändringar som kan komma i propositionen. Jag tycker att förslaget om ”reservbataljoner nästan gratis” känns som en bra idé, men jag vill se helheten och hur andra delar av myntet påverkas eller ej.
Min bedömning är således att inriktningspropositionen i veckan kommer att i mycket stor utsträckning följa försvarsberedningens uppdragna riktlinjer, vilket jag tycker är bra. Att vissa justeringar kan ske i en beredning är ju rimligt, och det som läckt ut verkar rätt OK.
Jag hoppas att riksdagen med propositionen som grund kan fatta ett beslut där det råder en betydande samstämdhet om de stora riktlinjerna.
Så här avslutade jag i den särskilda riksdagsdebatten den 23 januari om försvaret:
”Vad gäller den kommande propositionen om försvarets långsiktiga inriktning är det min, Centerpartiets och alliansens självklara förhoppning att den breda samsynen från Försvarsberedningen, som kommer att prägla propositionen, ska leda till ett brett förankrat riksdagsbeslut.
Efter detta inriktningsbeslut återstår flera viktiga beslut om till exempel personalförsörjningens närmare utformning och myndighetsstrukturens utformning. Den fortsatta omvärldsutvecklingen måste följas noga, framför allt gäller det Ryssland. Det växande samarbetet inom Norden och på andra håll kommer att kräva fördjupade analyser, och det kan givetvis finnas anledning att som hittills förankra detta på ett brett parlamentariskt sätt.
Det svenska försvaret berör oss alla, och beslut om dess utformning och förutsättningarna för de svenska män och kvinnor som engagerar sig för vårt lands fred och säkerhet i Sverige och på internationella fredsmissioner bör helst ha ett brett stöd i Sveriges riksdag.”
Allra sist. Det förs en intressant debatt om stridsledningssystem för vårt stridsflyg, och om det ska ske inom den stora satsningen från början av seklet NBF – Nätverksbaserat försvar – med en tung lokalisering till Enköping, eller om det vore bättre att upphandla externt och bygga på nuvarande resurser. Bl a har Svd haft debattinlägg och ledarkommentarer om detta. Jag länkar till det och till Wiseman som också diskuterar frågan, samt till Sten Tolgfors blogg och till min kollega i försvarsutskottet Rolf K Nilsson (m). Detta har också koppling till diskussionen om krypteringen av kommunikationen med och mellan stridsflygplanen och den tidslucka som verkar finnas en del år framåt.
Sakfrågan är komplicerad och jag noterar dels kritiken, men också att försvarets ledning står fast vid sin bedömning. Fortsättning kanske följer.
Både om stridsledningssystem och NBF. Och kanske också om officerares rätt eller ej att delta i samhällsdebatten inom sitt område, och i så fall hur...
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, politik, regeringen, centerpartiet, försvarsberedningen, sten tolgfors, folkpartiet, alliansen
Ett av partierna har haft flera konstruktiva synpunkter som återspeglas i propositionen. Skillnaden med övriga allianspartier är att folkpartiet gärna driver sina frågor via media samtidigt med processen i regeringen. Skulle alla allianspartier agera så utåtriktat i olika frågor skulle regeringssamarbetet försvåras och kanske vittra sönder.
Många försvarsvänner i landet lever nog i tron att fp är mer försvarsvänliga än övriga allianspartier, efter alla mediarubriker. Och det har ju varit avsikten, så klart. Min mening är att alliansen – och de 4 partierna – tillsammans är vänner av ett effektivt och tillräckligt starkt försvar. Bekymret är ju framförallt att oppositionen vill minska försvarsbudgeten med mellan flera och tio miljarder kr (mp) per år.
Med tanke på Folkpartiets stora öppenhet mot media vill jag vara rätt öppen även här på bloggen om min egen syn på den kommande propositionen och processen fram till den.
Först propositionen. Processen har här varit transparent och tydlig. En stor samsyn i försvarsberedningen om att fullfölja inriktningen från 2004, att därtill övergå från plikt till frivillighet och att ha insatsberedda förband och inte förrådssställda förband som mobiliseras i ett flerårsperspektiv. Samt förband som kan användas både i Sverige, i vårt närområde och internationellt.
Regeringens anvisningar till försvarsmakten kom den 6 november efter det att Georgienkonflikten hade analyserats. Regeringen stod enigt bakom dessa. ÖBs förslag till regeringen kom den 31 januari. Stående förband och kontrakterade förband i förhållandet 1:3. Flyg och marin rätt oförändrat. 8 manöverbataljoner med tilläggsförmåga, mindre än tidigare på längre sikt men större i ett kortare perspektiv. Möjlighet till 2 parallella större internationella insatser och en mindre, på sikt (2014) kan upp till 1.700 soldater vara ute mot dagslägets ca 700.Hemvärnet vässas till nationella skyddsstyrkor, totalt drygt 22.000 på sikt varav ca 6.000 mer traditionellt hemvärn. Anslagsnivån ca 39 miljarder kr (mdr) per år, förbandsverksamhet drygt hälften därav, försvarsmateriel ca 15 mkr.
Idag kan knappt 64.000 soldater mobiliseras, för 40 procent av dessa tar det flera år att bli insatsberedda. ÖBs förslag ger ca 49.000 som kan sättas på fötter inom ett halvår, varav en stor del mycket snabbt.
Jag delar försvarsministerns uppfattning att försvarsmaktens underlag är en bra grund för propositionen. Och visst lägger centerpartiet stor vikt vid t ex att Hemvärnet/ de Nationella Skyddsstyrkorna finns över landet i tillräcklig volym, och att det ska till mycket starka argument för att lägga ner garnisonsorter; det kostar mycket pengar och förlorad kompetens att lägga ner och det gjordes ett stortag vid försvarsbeslutet 2004 som just börjar sätta sig.
Nåväl, en vecka innan ÖBs förslag lämnades till regeringen efter regeringens eniga anvisningar så kom Jan Björklund med sitt stora utspel i Sälen. Det behövs fler soldater och fler brigader, mer luftvärn och mer Gotlandsförsvar, mer nationell inriktning m.m.. Läste man det finstilta stod det dock klart att detta nog kunde levereras inom samma ekonomiska ram som regeringen faktiskt hade beslutat i november…
Frågan är om dessa förslag är ett resultat av Georgienkriget eller av att Jan Björklund, f.d. major, är ny folkpartiledare. Med tanke på att fp rätt ofta nuförtiden låter rätt annorlunda än fp tidigare år kanske det senare är väl så sannolikt som det förra. Förut var Folkpartiet mycket internationellt orienterat, nu betonas det nationella; förut ville Folkpartiet vässa och koncentrera utbildningsorganisationen till centralt i Sverige, nu ska grundorganisationen ligga fast; förut skulle försvarets olika förmågor koncentreras, nu ska alla finnas kvar, osv.
Nu har försvarsministern i veckan bekräftat SvD:s uppgifter att något av det gamla invasionsförsvaret kommer tillbaka, genom att att 4 bataljoner organiseras i en mobiliseringsreserv till en nästan försumbar (?) kostnad på 100 mkr. Och att 14 stridsvagnar förrådsställs på Gotland.
SvD på nyhets- och ledarplats jublar behärskat och kräver mer pengar till försvaret, och DN skriver en ren hyllningsledare till Folkpartiet. Markstridsförbanden ökar med 50 procent skriver DN. (Dock inom samma ekonomiska ram…) Översten av första graden Bo Pellnäs sågar förslagen som ren kosmetika, och vill nog se en mycket större försvarsbudget, kanske 2-5-10 miljarder mer, vad vet jag.
Vad är sanning? Från mitt perspektiv verkar försvarsministerns bedömning rimlig, det här kan vara ett smart sätt att behålla resurser i reserv om säkerhetsklimatet skulle hårdna. Källor inom försvaret uttrycker dock oro för att det här kan kosta mer än man tror, och att det kan gå ut över t. ex flygvapnet.
Låt oss tro att det här smarta sättet faktiskt är så billigt som det sägs.
Att det kan ligga något i farhågorna om att ”flygvapnet kan få betala” om armén blir större är ju ingen överraskning, totalbudgeten är given och det handlar om ett nollsummespel där de tre vapengrenarna alltid konkurrerar om resurserna. Och Försvarsberedningen sa ju samstämmigt att flygstridskrafterna kunde ”minskas i väsentlig grad”. Det är ju ingen hemlighet att Folkpartiet i uttalanden föreslagit en minskning av flygvapnet till kanske bara 48 stridsflygplan mot dagens 100, vill jag minnas. Och jag kan väl avslöja att för att komma fram till försvarsberedningens formulering som närmast indikerar en minskning på kanske 10-20 plan behövdes den motkraft som inte minst jag själv innebar.
Jag noterar att det förefaller som om regeringen liksom ÖB kan komma att behålla dagens nivå på 100 stridsflygplan, alltså betydligt närmare min bedömning än fp-förslagen.
Jan Björklund ”antyder” enligt uttalanden i SvD att han öppnat för att det behövs mer pengar till försvaret, men blivit överkörd… Dagens ram är knappt 40 miljarder. Undrar hur många miljarder mer han egentligen velat ha…?
Mitt eget bidrag i den diskussionen har jag lämnat i flera riksdagsdebatter under vintern, senast den särskilda debatten i januari, där jag redovisat min oro för att den svenska försvarsbudgeten, räknat i procent av BNP, verkar ligga lägst i Norden. Och där jag belåtet noterat att finansministerns 4-miljardersambition för försvarsmaterielbesparingar begränsades till 2,3 mdr, varav 2,2 mdr stannar kvar i försvaret vilket nog inte var planerat så från början från finansen. Bra förhandlat, försvarsministern med flera! Bra också att regeringen räknar med en realt oförändrad försvarsbudget ända till 2014, dvs inga fortsatta besparingar. Höjningar då? Vi får se hur omvärlden förändras och det vore bra att sätta Sveriges försvarskostnader i relation till ländernas i vår omvärld.
Nåväl (igen), hur stora förändringarna är i försvarspropositionen jämfört med ÖBs förslag får vi se om några dagar. Är det ”Helt om” som DN skriver i sin huvudledare? Och DN skriver också: ” Budskapet som kan utläsas via de läckta förslagen är i alla fall tydligt redan nu: regeringen ämnar inte ge upp försvaret av Sverige.” Menar verkligen DN att det hade man kanske varit på väg att göra om ÖBs förslag ograverat blivit regeringens?
Det handlar självfallet inte om vare sig ”helt om” eller om att regeringen utan Jan Björklunds insats var inne på att ge upp försvaret av Sverige…
För det första kommer ju försvarsbudgetens storlek nog att vara identisk i både ÖBs och regeringens förslag. Och för det andra ska man nog inte överdriva vidden av de förändringar som kan komma i propositionen. Jag tycker att förslaget om ”reservbataljoner nästan gratis” känns som en bra idé, men jag vill se helheten och hur andra delar av myntet påverkas eller ej.
Min bedömning är således att inriktningspropositionen i veckan kommer att i mycket stor utsträckning följa försvarsberedningens uppdragna riktlinjer, vilket jag tycker är bra. Att vissa justeringar kan ske i en beredning är ju rimligt, och det som läckt ut verkar rätt OK.
Jag hoppas att riksdagen med propositionen som grund kan fatta ett beslut där det råder en betydande samstämdhet om de stora riktlinjerna.
Så här avslutade jag i den särskilda riksdagsdebatten den 23 januari om försvaret:
”Vad gäller den kommande propositionen om försvarets långsiktiga inriktning är det min, Centerpartiets och alliansens självklara förhoppning att den breda samsynen från Försvarsberedningen, som kommer att prägla propositionen, ska leda till ett brett förankrat riksdagsbeslut.
Efter detta inriktningsbeslut återstår flera viktiga beslut om till exempel personalförsörjningens närmare utformning och myndighetsstrukturens utformning. Den fortsatta omvärldsutvecklingen måste följas noga, framför allt gäller det Ryssland. Det växande samarbetet inom Norden och på andra håll kommer att kräva fördjupade analyser, och det kan givetvis finnas anledning att som hittills förankra detta på ett brett parlamentariskt sätt.
Det svenska försvaret berör oss alla, och beslut om dess utformning och förutsättningarna för de svenska män och kvinnor som engagerar sig för vårt lands fred och säkerhet i Sverige och på internationella fredsmissioner bör helst ha ett brett stöd i Sveriges riksdag.”
Allra sist. Det förs en intressant debatt om stridsledningssystem för vårt stridsflyg, och om det ska ske inom den stora satsningen från början av seklet NBF – Nätverksbaserat försvar – med en tung lokalisering till Enköping, eller om det vore bättre att upphandla externt och bygga på nuvarande resurser. Bl a har Svd haft debattinlägg och ledarkommentarer om detta. Jag länkar till det och till Wiseman som också diskuterar frågan, samt till Sten Tolgfors blogg och till min kollega i försvarsutskottet Rolf K Nilsson (m). Detta har också koppling till diskussionen om krypteringen av kommunikationen med och mellan stridsflygplanen och den tidslucka som verkar finnas en del år framåt.
Sakfrågan är komplicerad och jag noterar dels kritiken, men också att försvarets ledning står fast vid sin bedömning. Fortsättning kanske följer.
Både om stridsledningssystem och NBF. Och kanske också om officerares rätt eller ej att delta i samhällsdebatten inom sitt område, och i så fall hur...
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, politik, regeringen, centerpartiet, försvarsberedningen, sten tolgfors, folkpartiet, alliansen
lördag, mars 14, 2009
östgötacentern vill se kontrollstation för jordbruket
Vi hade en mycket bra distriktsstämma idag i Linköping. Vår ordförande Gösta Gustavsson hade utmärkta välkomst- och slutanföranden liksom om uttalandet nedan. Bra gruppdiskussioner om valprogrammet för Östergötlands utveckling.
Vi antog enhälligt det här uttalandet: Fullt stöd för energi- och klimatuppgörelsen men oro för att jordbrukets skatter höjs över nivån i våra konkurrentländer. Och en stark uppmaning till regeringen att snarast konkretisera hur andra skatter ska sänkas motsvarande, samt en stark uppmaning att införa kontrollstationer.
Klimatfrågan och de gröna näringarna - hand i hand.
Centerpartiet har i alla tider varit en föregångare för utvecklingen inom såväl de gröna näringarna som inom miljö och klimatområdet. Det är därför med stolthet vi nu ser hur våra ministrar i regeringen och våra riksdagsledamöter så kraftfullt och medvetet driver på i den allt viktigare klimatfrågan. Klimatfrågan är vår tids avgörande energi- och miljöfråga, vilket måste tas på stort allvar.
Vi stödjer inriktningen i regeringens kraftfulla klimatpolitik. Regeringens klimatproposition är ett banbrytande förslag som kommer att påverka utvecklingen både lokalt och globalt. Helhetsgreppet och utnyttjandet av ekonomiska styrmedel är utan tvekan helt rätt metod för att nå våra högt ställda klimatmål. Vi stödjer regeringens storsatsning på att utveckla den förnybara energin för att skapa ett tredje ben inom energiförsörjningen.
Vi är också positiva till regeringens förslag om att på alla sätt underlätta en övergång till förnybara drivmedel för både bilar, jord- och skogsmaskiner. Rätt utnyttjat kommer omställningen på sikt leda till en positiv utveckling med nya jobb inom de gröna näringarna, inte minst här i Östergötland.
Kostnaderna för omställningen kommer att drabba oss alla. Det är då viktigt att dessa kostnader fördelas solidariskt. Tyvärr ser vi en stor risk att det nu framlagda förslaget om koldioxidskatten kommer att slå hårt mot den svenska landsbygden och främst mot jord- och skogsbruket. Sverige ligger redan nu i täten i den internationella skattenivån. Förslaget riskerar därmed att snedvrida konkurrenskraften i förhållande till övriga EU-länders gröna näringar ännu mer.
Regeringen har nu aviserat att de gröna näringarna ska kompenseras för de höjda koldioxidskatterna med motsvarande skattesänkningar. Det är bra, men hur detta ska ske har dock inte redovisats och vi uppmanar därför regeringen att snarast konkretisera dessa.
Vi uppmanar också regeringen att införa kontrollstationer inför skattehöjningarna för att säkerställa att det svenska jord- och skogsbrukets konkurrenskraft inte urholkas relativt länderna i vår omvärld.
Centerpartiet i Östergötland
Läs även andra bloggares åsikter om energi, klimat, centerpartiet, lrf, klimatfrågan, klimat, kontrollstation, regeringen, jordbruket, jordbruk, skogsbruket
Vi antog enhälligt det här uttalandet: Fullt stöd för energi- och klimatuppgörelsen men oro för att jordbrukets skatter höjs över nivån i våra konkurrentländer. Och en stark uppmaning till regeringen att snarast konkretisera hur andra skatter ska sänkas motsvarande, samt en stark uppmaning att införa kontrollstationer.
Klimatfrågan och de gröna näringarna - hand i hand.
Centerpartiet har i alla tider varit en föregångare för utvecklingen inom såväl de gröna näringarna som inom miljö och klimatområdet. Det är därför med stolthet vi nu ser hur våra ministrar i regeringen och våra riksdagsledamöter så kraftfullt och medvetet driver på i den allt viktigare klimatfrågan. Klimatfrågan är vår tids avgörande energi- och miljöfråga, vilket måste tas på stort allvar.
Vi stödjer inriktningen i regeringens kraftfulla klimatpolitik. Regeringens klimatproposition är ett banbrytande förslag som kommer att påverka utvecklingen både lokalt och globalt. Helhetsgreppet och utnyttjandet av ekonomiska styrmedel är utan tvekan helt rätt metod för att nå våra högt ställda klimatmål. Vi stödjer regeringens storsatsning på att utveckla den förnybara energin för att skapa ett tredje ben inom energiförsörjningen.
Vi är också positiva till regeringens förslag om att på alla sätt underlätta en övergång till förnybara drivmedel för både bilar, jord- och skogsmaskiner. Rätt utnyttjat kommer omställningen på sikt leda till en positiv utveckling med nya jobb inom de gröna näringarna, inte minst här i Östergötland.
Kostnaderna för omställningen kommer att drabba oss alla. Det är då viktigt att dessa kostnader fördelas solidariskt. Tyvärr ser vi en stor risk att det nu framlagda förslaget om koldioxidskatten kommer att slå hårt mot den svenska landsbygden och främst mot jord- och skogsbruket. Sverige ligger redan nu i täten i den internationella skattenivån. Förslaget riskerar därmed att snedvrida konkurrenskraften i förhållande till övriga EU-länders gröna näringar ännu mer.
Regeringen har nu aviserat att de gröna näringarna ska kompenseras för de höjda koldioxidskatterna med motsvarande skattesänkningar. Det är bra, men hur detta ska ske har dock inte redovisats och vi uppmanar därför regeringen att snarast konkretisera dessa.
Vi uppmanar också regeringen att införa kontrollstationer inför skattehöjningarna för att säkerställa att det svenska jord- och skogsbrukets konkurrenskraft inte urholkas relativt länderna i vår omvärld.
Centerpartiet i Östergötland
Läs även andra bloggares åsikter om energi, klimat, centerpartiet, lrf, klimatfrågan, klimat, kontrollstation, regeringen, jordbruket, jordbruk, skogsbruket
fredag, mars 13, 2009
Ulvskog fiskar i grumliga vatten...
Marita Ulvskog: "Vi vill inte ha en armé av låglönare som turnerar genom EU:s medlemsländer och tvingas bjuda ut sig till lägre lön, sämre och farligare villkor därför att EU och den här regeringen inte är beredda att slåss för ett utstationeringsdirektiv eller för en sammansättning av den nya EU-kommissionen som ska väljas som lovar att se till att fackliga rättigheter går före den fria rörligheten."
Länk till riksdagsdebatten här.
Marmålar upp bilden av att EU-medborgarna i andra länder närmast hotar att invadera Sverige med en "armé av låglönare". Nästa logiska åtgärd är väl att ropa Go Home.
Göran Persson varnade för social turism, men Maud Olofsson stod upp för att övergångsregler inte skulle införas. Och verkligheten visade att det behövdes inte.
Regeringen och socialdemokraterna är vad jag förstår överens om att Strååtutredningen ska behandlas och så får vi se om och vilka åtgärder som ev behöver genomföras.
Det är allså Social-Demokraternas toppnamn som värvar röster med detta röstfiske i grumliga vatten. Vädigt trist.
Länk till riksdagsdebatten här.
Marmålar upp bilden av att EU-medborgarna i andra länder närmast hotar att invadera Sverige med en "armé av låglönare". Nästa logiska åtgärd är väl att ropa Go Home.
Göran Persson varnade för social turism, men Maud Olofsson stod upp för att övergångsregler inte skulle införas. Och verkligheten visade att det behövdes inte.
Regeringen och socialdemokraterna är vad jag förstår överens om att Strååtutredningen ska behandlas och så får vi se om och vilka åtgärder som ev behöver genomföras.
Det är allså Social-Demokraternas toppnamn som värvar röster med detta röstfiske i grumliga vatten. Vädigt trist.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
