Talibanrörelsen i Afghanistan är fundamentalistisk och hänsynslös. Man förvägrar t ex kvinnor utbildning och mänskliga rättigheter, och man mördar hänsynslöst oskyldiga människor och politiska motståndare i bestialiska terrordåd. Man kidnappar ledare och skär huvudet av dem, och man skickar massmordsterrorister in i folksamlingar för att spränga så många som möjligt till döds.
Med sådana hänsynslösa metoder är det svårt att hindra många dödsoffer i inbördeskrigets Afghanistan.
Förre talmannen Thage G. Petersson vill ge upp Afghanistan till talibanerna och låta deras illdåd leda till politiska framgångar. Det är svårt att tolka hans begäran om eld upphör och förhandlingar på något annat sätt.
Jag håller inte med, och våra svenska soldater i Afghanistan gör beundransvärda insatser för fred och säkerhet i ett plågat och sargat land sedan så länge.
söndag, november 02, 2008
mänskliga rättigheter contra Sharialagar...
Bland de grundläggande mänskliga rättigheterna är att fritt välja religion, och frihet till yttrandefrihet och åsiktsfrihet.
Dessa rättigheter förvägras flera hundra miljoner människor i många muslimska länder, där olika varianter av medeltida eller äldre Sharialagar tillämpas. Dessa lagar var på sin tid kanske både upplysta och moderna, men nu är det år 2008!
Att då som Irans muslimskt fundamentalistiska styre överväga att tillämpa dödsstraff om någon vill tillämpa religionsfrihet och inte längre vara muslim är fruktansvärt och måste fördömas. Redan föreskrifterna om att hela landets befolkning måste tillämpa vissa religiösa rutiner och klädesätt, annars kommer polisen och utdömer hårda straff, strider mot de grundläggande mänskliga rättigheterna.
Äv värre är extrema tillämpningar av sharialag som vid ett fall nu i Somalia, där en 13-årog flicka som anmält en våldtäkt istället blir dömd för äktenskapsbrott och stenad till döds av 50 män (var det visst). Vidrigt.
Här måste alla demokratiska krafter inom världssamfundet göra allt för att få till stånd en förändring, och Sverige måste vara mycket drivande i den kampen.
Det vilar också, menar jag, ett stort ansvar på moderna och moderata muslimer och deras företrädare inom Islam att kraftfullt ta svatånd ifrån och fördöma synsätt och händelser enligt ovan, samt även också de fruktansvärda massmordsterrordåden mot oskyldiga människor i Afghanistan och Irak m fl länder.
Dessa rättigheter förvägras flera hundra miljoner människor i många muslimska länder, där olika varianter av medeltida eller äldre Sharialagar tillämpas. Dessa lagar var på sin tid kanske både upplysta och moderna, men nu är det år 2008!
Att då som Irans muslimskt fundamentalistiska styre överväga att tillämpa dödsstraff om någon vill tillämpa religionsfrihet och inte längre vara muslim är fruktansvärt och måste fördömas. Redan föreskrifterna om att hela landets befolkning måste tillämpa vissa religiösa rutiner och klädesätt, annars kommer polisen och utdömer hårda straff, strider mot de grundläggande mänskliga rättigheterna.
Äv värre är extrema tillämpningar av sharialag som vid ett fall nu i Somalia, där en 13-årog flicka som anmält en våldtäkt istället blir dömd för äktenskapsbrott och stenad till döds av 50 män (var det visst). Vidrigt.
Här måste alla demokratiska krafter inom världssamfundet göra allt för att få till stånd en förändring, och Sverige måste vara mycket drivande i den kampen.
Det vilar också, menar jag, ett stort ansvar på moderna och moderata muslimer och deras företrädare inom Islam att kraftfullt ta svatånd ifrån och fördöma synsätt och händelser enligt ovan, samt även också de fruktansvärda massmordsterrordåden mot oskyldiga människor i Afghanistan och Irak m fl länder.
torsdag, oktober 30, 2008
Lunchdebatt om EUs insatsstyrkor
Riksdagen och Europaparlamentet (ung.) arrangerar lunchdebatter i EU-frågorna. Idag om EUs snabbinsatsstyrkor, behövs de och ska Sverige delta. Mitt och centerpartiets och alliansens svar är Ja. Lite oroande att s verkar börja tveka i frågan.
Det var en trivsam debatt i en allvarlig fråga som sänds i Svt den 3 nov 10-11.30.
Det var en trivsam debatt i en allvarlig fråga som sänds i Svt den 3 nov 10-11.30.
ÖoB =Överskottsochbolaget?
I måndags besökte jag tillsammans med Alliansen i Mjölby (och lite i riksdagen) företaget Runsven i Skänninge, som för ca 16 år sedan köpte ÖoB och sedan dess utvecklat det mycket starkt. ÖoB har ca 80 lågprisvaruhus över landet, och har inte längre någon koppling till försvarsutförsäljning.
Rune Svensson i Skänninge drev på 1950-talet (?) lanthandel vilket lett fram till dagens fortsatt Svenssonägda Runsven. Omsättningen en bra bit över 3 miljarder..! (Hans "granne" i Väderstad - bonden Rune Stark - började samtidigt att tillverka sladdar och harvar till jordbruket, vilket lett till Väderstadsverken med snart en miljardomsättning. Inga dåliga Runar, inte!
Nå, jag frågade också vad o:et i Ö&B står för, men förstod att det var lite gåtfullt. Så Ö&B är Överskottsbolaget, så är det bara.
Senare på kvällen diskuterade vi säkerhetspolitik på Linköpingscenterns kretsmöte på Valla Folkhögskola. Mycket engagerat och intressant.
Rune Svensson i Skänninge drev på 1950-talet (?) lanthandel vilket lett fram till dagens fortsatt Svenssonägda Runsven. Omsättningen en bra bit över 3 miljarder..! (Hans "granne" i Väderstad - bonden Rune Stark - började samtidigt att tillverka sladdar och harvar till jordbruket, vilket lett till Väderstadsverken med snart en miljardomsättning. Inga dåliga Runar, inte!
Nå, jag frågade också vad o:et i Ö&B står för, men förstod att det var lite gåtfullt. Så Ö&B är Överskottsbolaget, så är det bara.
Senare på kvällen diskuterade vi säkerhetspolitik på Linköpingscenterns kretsmöte på Valla Folkhögskola. Mycket engagerat och intressant.
söndag, oktober 26, 2008
Intryck från Baku och Tiblisi - 2
Övernattningen i Sheki på det gamla "karavanmotellet" i duggregn och mörka slitna gator med böneutrop från den närbelägna upplysta minareten kändes!
Nästa dag åkte vi vidare in i Georgien, passerade alltmer vingårdar (Ordet vin lär härstamma från Georgien som var tidigt ute!) och spanade mot Tjetjenien ca 40 mil norrut. Officer Jan i gruppen - som varit observatör vid gränsen - visste berätta att bombmuller ibland kunde höras därifrån.
Vi passerade Tiblisi och åkte bara några mil till svenska observatörscampen nära Sydossetien, och som nu gör god nytta vid gränsen och i "icke ockuperade Georgien". Men det är beklämmande att Ryssland hitills inte tillåter internationella observatörer där de verkligen skulle behövas, inne i Sydossetien där många krafter gör allt för att driva bort georgiska bybor från området. Här måste FN och EU sätta emot och snarast driva fram en ändring.
Vi träffade sedan bl a Georgiens vice försvarsminister Kutelia, en skarp yngre minister som så många andra. Han redovisade Rysslands hårda tryck i de omstridda regionerna som utlöste femdagarskriget.
Vi träffade också den förra presidenten och Georgiens nog mest kända kvinna, Nino Burjanadze, som var ledande i rosornas revolution tillsammans med bl a nuvarande president Saakasjvili. Hon lämnade sin talmanspost i våras, har startat en tankesmedja och berättade för oss att nu startar hon ett nytt parti! Se CUFs Rickard Nordins bloggpost om detta möte, och även en analys från en brittisk Georgienexpert som visar att hon kan utmanan Saakasjvili. Hon var kritisk till det enligt henne allvarliga misstaget att lura sig in i Rysslands fälla och låta sig provoceras till att öppna upp för femdagarskriget.
Intressant är att notera att Saakasjvili också efter en karriär i Sjevardnadzes regering - hämtad hem från USA - som bl a justitieminister sedan lämnade denna och bildade ett nytt parti...
Georgien är ett litet modigt land som tydligt vill vara på väg mot marknadsekonomi, demokrati och både EU och Nato. Man är på god väg men självfallet finns mycket kvar att göra. Ryssland ogillar utvecklingen och gör stora ansträngningar för att återknyta Georgien till sin intressesfär och för att fälla regeringen. Georgien gränsar faktiskt till ett Natoland - Turkiet, och jag anser det mycket viktigt att Geogien kan ansluta sig till Nato framöver. Skulle Ryssland tillåtas ha något veto över vilka fria länder som får göra det valet vore det alarmerande oroande.
Min optimiska prognos är att Geogien är Natomedlem om några år, men det finns många som tror det tar lång eller evig tid....
Nästa dag åkte vi vidare in i Georgien, passerade alltmer vingårdar (Ordet vin lär härstamma från Georgien som var tidigt ute!) och spanade mot Tjetjenien ca 40 mil norrut. Officer Jan i gruppen - som varit observatör vid gränsen - visste berätta att bombmuller ibland kunde höras därifrån.
Vi passerade Tiblisi och åkte bara några mil till svenska observatörscampen nära Sydossetien, och som nu gör god nytta vid gränsen och i "icke ockuperade Georgien". Men det är beklämmande att Ryssland hitills inte tillåter internationella observatörer där de verkligen skulle behövas, inne i Sydossetien där många krafter gör allt för att driva bort georgiska bybor från området. Här måste FN och EU sätta emot och snarast driva fram en ändring.
Vi träffade sedan bl a Georgiens vice försvarsminister Kutelia, en skarp yngre minister som så många andra. Han redovisade Rysslands hårda tryck i de omstridda regionerna som utlöste femdagarskriget.
Vi träffade också den förra presidenten och Georgiens nog mest kända kvinna, Nino Burjanadze, som var ledande i rosornas revolution tillsammans med bl a nuvarande president Saakasjvili. Hon lämnade sin talmanspost i våras, har startat en tankesmedja och berättade för oss att nu startar hon ett nytt parti! Se CUFs Rickard Nordins bloggpost om detta möte, och även en analys från en brittisk Georgienexpert som visar att hon kan utmanan Saakasjvili. Hon var kritisk till det enligt henne allvarliga misstaget att lura sig in i Rysslands fälla och låta sig provoceras till att öppna upp för femdagarskriget.
Intressant är att notera att Saakasjvili också efter en karriär i Sjevardnadzes regering - hämtad hem från USA - som bl a justitieminister sedan lämnade denna och bildade ett nytt parti...
Georgien är ett litet modigt land som tydligt vill vara på väg mot marknadsekonomi, demokrati och både EU och Nato. Man är på god väg men självfallet finns mycket kvar att göra. Ryssland ogillar utvecklingen och gör stora ansträngningar för att återknyta Georgien till sin intressesfär och för att fälla regeringen. Georgien gränsar faktiskt till ett Natoland - Turkiet, och jag anser det mycket viktigt att Geogien kan ansluta sig till Nato framöver. Skulle Ryssland tillåtas ha något veto över vilka fria länder som får göra det valet vore det alarmerande oroande.
Min optimiska prognos är att Geogien är Natomedlem om några år, men det finns många som tror det tar lång eller evig tid....
lördag, oktober 25, 2008
Ipred1
Jag får många mail om den implementering av EUs direktiv vad gäller upphovsrätt och fildelning som Sverige har på gång.
Jag förstår den oro från integritetssynpunkt som detta väcker och ska följa frågans fortsatta beredning nära. Jag har ofta givit uttryck för att det finns gränser för hur man med teknikens utveckling ska kunna detaljkontrollera och kriminalisera sådan kopiering som motsvaras av t ex vad tidigare rullbandspelaren möjliggjorde. Dess band jagades inte av upphovsrättsinnehavare eller poliser när ungdomar bytte band eller spelade över till varandra.
En ingång i detta är att fildelning i rimlig omfattning för privat bruk är en sak, medan fildelning i mycket stora volymer är en annan sak.
Jag förstår den oro från integritetssynpunkt som detta väcker och ska följa frågans fortsatta beredning nära. Jag har ofta givit uttryck för att det finns gränser för hur man med teknikens utveckling ska kunna detaljkontrollera och kriminalisera sådan kopiering som motsvaras av t ex vad tidigare rullbandspelaren möjliggjorde. Dess band jagades inte av upphovsrättsinnehavare eller poliser när ungdomar bytte band eller spelade över till varandra.
En ingång i detta är att fildelning i rimlig omfattning för privat bruk är en sak, medan fildelning i mycket stora volymer är en annan sak.
Från Baku till Tbilisi 50 mil!
Jag skulle förvarnat om min bloggbortavaro men så blev det ej, ursäkta. Rätt hastigt anslöt jag till em mycket intressant vecka med Organisationen Folk och Försvar - en typiskt svensk och därmed givetvis mycket bra företeelse - som arrangerade en studieresa till Azerbajdzjan och Georgien söndag-fredag.
En spännande deltagarlista med expertis på Östeuropa från både försvarsmakt och departement samt kvalificerade företrädare från myndigheter, organisationer och näringsliv. Sveriges resande ambassadör i berörda länder Hans-Gunnar Adén hade tillsammans med Folk och Försvars eldsjälar Lars Ekeman och Laila Naraghi lyckats ordna ett mycket intressant program. Två engagerade riksdagsledamöter från utrikes- respektive försvarsutskottet fanns också med, Anne-Marie Pålsson (m) och Åsa Lindestam (s).
Några dagar i Baku vid Kaspiska havet, en bussresa i en liten tålig Mercedesbuss på knaggliga vägar söderut längs Kaspiska havet och så västerut längs knaggliga vägar på det torra låglandet mellan bergsmassiven i söder (Lilla Armenien med ännu mindre Nagorno Karabach samt söder om det de väldiga Iranska och Turkiska områdena) och Kaukasus i norr.
Kaspiska havet ligger 27 meter under Svarta havets (världshavens) nivå och är jordens största insjö med ca 80 procent av Sveriges yta. Azerbadzjan och Georgien är vardera stora som typ Österrike eller Småland och ligger mellan Svarta havet och Kaspiska Havet i en väldig "dalgång" mellan bergsmassiven och klättrar också upp på dessa. På andra sidan Kaukasus - gränsen går vid topplinjen - finns Ryssland och delrepublikerna Dagestan, Tjetjenien och Ingusjien. Bara 40 km från Georgiens huvudstad Tbilisi mot norr och Kaukasus ligger området Sydossetien - som tillhör Georgien men som efter femdagsrkriget förklarat sig självständigt - som ryssarna nu gräver ner sig i, och längre västerut det större området Abchasien mellan Svarta havet och Kaukasus. Där finns också ryska fredsstyrkor.., sedan kriget i början av 1990-talet som rensade bort ca 200.000 georgier som sedan dess lever som flyktingar i Georgien.
Azerbajdzjan (A) är muslimskt light, och Georgien är ortodoxt kristet. Armenien är också kristet och ligger i bergsområdet söder om de två andra länderna, har stöd av Ryssland och lade vid Sovjetunionens sönderfall i ett krig med A under sig Nagorno Karabach med främst armenisk befolkning samt 7 ytterligare provinser. Uppåt en miljon azeriska internflyktingar lever sedan dess i A.
Både Georgien och A är västorienterade, Georgien mycket starkt och A tydligt men med en balansgång mot grannen Ryssland. A styrs av ett sonen till gamle kommunistledaren Alijev, har demokrati på papperet men inte mer, regimen kontrollerar media och opposition.
A har urgamla oljeproduktionstraditioner, och de svenska bröderna Nobel kom hit i senare delen av 1800-talet och bestals på sin oljeutvinning vid den fruktansvärda ryska revolutionens blodiga efterspel 1920. Då var de ett av världens tre största oljeföretag tillsammans med t ex Rotschild, och vi besökte deras Villa Petrolea. Den hänsynslöse folkmördaren Josef Dzugasjvili-Stalin kommer från staden Gori i Georgien.
Georgien styrs sedan "rosornas revolution" 2003 av en folkfront ledd av Michael Saakasvili, med en ungdomlig "ultraliberal" regering som vill införa marknadsekonomi och demokrati samt ansluta landet till Nato för att få trygghet mot den ryska björnen. Man har gjort betydande reformer och har framgångsrikt fått bort mycket korruption. Både vad gäller demokrati och korruption finns dock åtskilligt mer att göra, presidentens makt är även här mycket stor och TV-media kontrolleras även här av regeringen.
Länderna är fattiga, A har tack vare sin olja haft en över 30-procentig tillväxt några år och man bygger mycket nya hus och vägar i Baku.
I vår lilla buss skakade vi alltså uppåt från de torrmarkerna vid Kaspiska havet och upp mot lite mer höglänta och fuktigare högslätter där mindre hjordar av kor och får betade under tillsyn av fåraherdar, ibland på häst och med vallhundshjälp. Inga stängsel utan djuren betade längs vägarna men var mycket bilvana. Getter och ankor fanns också i byarna. Slitna vägar och hus.
Vi övernattade i den urgamla staden Sheki, där karavanvägen mot Kina (Sidenvägen) passerade, i en karavanseraj från 1700-talet ("dåtida motell"). En massiv stenbyggnad med en stor innergård till skydd mot rövare, det hade funnits 6 sådana i Sheki. Här fanns också den första kristna kyrkan i Kaukasus, från 100- eller 200-talet.
På vägen dit på en höjd syntes den väldiga ryska radarstationen, som man fortfarande hyr en del år till.
Fortsättning följer...
En spännande deltagarlista med expertis på Östeuropa från både försvarsmakt och departement samt kvalificerade företrädare från myndigheter, organisationer och näringsliv. Sveriges resande ambassadör i berörda länder Hans-Gunnar Adén hade tillsammans med Folk och Försvars eldsjälar Lars Ekeman och Laila Naraghi lyckats ordna ett mycket intressant program. Två engagerade riksdagsledamöter från utrikes- respektive försvarsutskottet fanns också med, Anne-Marie Pålsson (m) och Åsa Lindestam (s).
Några dagar i Baku vid Kaspiska havet, en bussresa i en liten tålig Mercedesbuss på knaggliga vägar söderut längs Kaspiska havet och så västerut längs knaggliga vägar på det torra låglandet mellan bergsmassiven i söder (Lilla Armenien med ännu mindre Nagorno Karabach samt söder om det de väldiga Iranska och Turkiska områdena) och Kaukasus i norr.
Kaspiska havet ligger 27 meter under Svarta havets (världshavens) nivå och är jordens största insjö med ca 80 procent av Sveriges yta. Azerbadzjan och Georgien är vardera stora som typ Österrike eller Småland och ligger mellan Svarta havet och Kaspiska Havet i en väldig "dalgång" mellan bergsmassiven och klättrar också upp på dessa. På andra sidan Kaukasus - gränsen går vid topplinjen - finns Ryssland och delrepublikerna Dagestan, Tjetjenien och Ingusjien. Bara 40 km från Georgiens huvudstad Tbilisi mot norr och Kaukasus ligger området Sydossetien - som tillhör Georgien men som efter femdagsrkriget förklarat sig självständigt - som ryssarna nu gräver ner sig i, och längre västerut det större området Abchasien mellan Svarta havet och Kaukasus. Där finns också ryska fredsstyrkor.., sedan kriget i början av 1990-talet som rensade bort ca 200.000 georgier som sedan dess lever som flyktingar i Georgien.
Azerbajdzjan (A) är muslimskt light, och Georgien är ortodoxt kristet. Armenien är också kristet och ligger i bergsområdet söder om de två andra länderna, har stöd av Ryssland och lade vid Sovjetunionens sönderfall i ett krig med A under sig Nagorno Karabach med främst armenisk befolkning samt 7 ytterligare provinser. Uppåt en miljon azeriska internflyktingar lever sedan dess i A.
Både Georgien och A är västorienterade, Georgien mycket starkt och A tydligt men med en balansgång mot grannen Ryssland. A styrs av ett sonen till gamle kommunistledaren Alijev, har demokrati på papperet men inte mer, regimen kontrollerar media och opposition.
A har urgamla oljeproduktionstraditioner, och de svenska bröderna Nobel kom hit i senare delen av 1800-talet och bestals på sin oljeutvinning vid den fruktansvärda ryska revolutionens blodiga efterspel 1920. Då var de ett av världens tre största oljeföretag tillsammans med t ex Rotschild, och vi besökte deras Villa Petrolea. Den hänsynslöse folkmördaren Josef Dzugasjvili-Stalin kommer från staden Gori i Georgien.
Georgien styrs sedan "rosornas revolution" 2003 av en folkfront ledd av Michael Saakasvili, med en ungdomlig "ultraliberal" regering som vill införa marknadsekonomi och demokrati samt ansluta landet till Nato för att få trygghet mot den ryska björnen. Man har gjort betydande reformer och har framgångsrikt fått bort mycket korruption. Både vad gäller demokrati och korruption finns dock åtskilligt mer att göra, presidentens makt är även här mycket stor och TV-media kontrolleras även här av regeringen.
Länderna är fattiga, A har tack vare sin olja haft en över 30-procentig tillväxt några år och man bygger mycket nya hus och vägar i Baku.
I vår lilla buss skakade vi alltså uppåt från de torrmarkerna vid Kaspiska havet och upp mot lite mer höglänta och fuktigare högslätter där mindre hjordar av kor och får betade under tillsyn av fåraherdar, ibland på häst och med vallhundshjälp. Inga stängsel utan djuren betade längs vägarna men var mycket bilvana. Getter och ankor fanns också i byarna. Slitna vägar och hus.
Vi övernattade i den urgamla staden Sheki, där karavanvägen mot Kina (Sidenvägen) passerade, i en karavanseraj från 1700-talet ("dåtida motell"). En massiv stenbyggnad med en stor innergård till skydd mot rövare, det hade funnits 6 sådana i Sheki. Här fanns också den första kristna kyrkan i Kaukasus, från 100- eller 200-talet.
På vägen dit på en höjd syntes den väldiga ryska radarstationen, som man fortfarande hyr en del år till.
Fortsättning följer...
lördag, oktober 18, 2008
Sveriges militära allianser
Ungdomsförbund ska ju vara lite uppkäftiga och pådrivande, och kunna rota även bland heta potatisar. CUF har aldrig varit - och ska inte vara - något undantag här.
Magnus Andersson - CUF-ordförande - har skrivit den här artikeln i Sydsvenska Dagbladet.
Om att Sverige - som är ett ledande land i Natos samarbetsorganisation Partnerskap för fred (PFF)- borde utreda att ta steget över till fullvärdigt medlemskap. Redan detta, att föreslå en utredning är en laddad fråga. Sverige har ju inte varit i krig på 200 år, och vi har varit militärt alliansfria sedan mycket länge. När Danmark och Norge efter den tyska ockupationen under andra världskriget kunde bestämma själva igen, gick man med i den nybildade "Atlantpakten" (North Atlantic Treaty Organisation - NATO), bestående av Västeuropaländer samt USA och Canada. Finland hade stränga restriktioner efter fredsavtalet med Sovjetunionen då man förlorade Karelen och markområden i norr, och kunde inte gå med med. Sverige, som varit neutralt under världskriget fortsatte med sin militära alliansfrihet.
När Sovjetunionen äntligen rasade samman gick ett antal östeuropaländer med i Nato - t ex Estland, Lettland, Litauen, Polen och Tjeckien. Finland valde att fortsätta som alliansfritt land liksom Sverige. De tre baltiska staterna känner sig under press från Ryssland, vilket man verkligen kan förstå efter Rysslands agerande nere i Kaukasus, IT-attacken mot Estland med mera. De är mycket tydliga med att de skulle känna sig tryggare och välkomna Finland och Sverige, om dessa skulle överväga att bli medlemmar i Nato.
Finland har analyserat och utrett denna fråga flera gånger, och landat i att inte gå med. Sverige har utan att närmare analysera förändringarna i omvärlden känt trygghet och stabilitet i sin hävdvunna linje, som har en stark förankring i folkdjupet. Socialdemokraterna och Centerpartiet är traditionellt garanter för detta.
Socialdemokraternas nya partiledare har velat markera detta så starkt att hon i Almedalen i somras fällde det egentligen uppseendeväckande uttalandet att "Sverige aldrig ska gå med i Nato". Detta är nämligen något så sällsynt i politiken som ett löfte med evighetsgaranti.... Aldrig är faktiskt aldrig och kan inte misstolkas.
Jag och centerpartiet är trygga i Sveriges militära alliansfrihet, men att garantera en ståndpunkt som oeftergivlig oavsett hur världen kan förändra sig och se ut om 10 eller 50 eller 500 år, det tycker jag faktiskt inte är seriöst.
Centerpartiet är som bekant ett öppet, grönt och modigt parti med liberala rötter som vill och vågar diskutera även svåra framtidsfrågor. Så det är bra att CUF följder dessa våra traditioner.
jag sitter ju med i Försvarsberedningen som i juni lade fram sin rapport om försvarets inriktning. Försvarsberedningen menade enigt att det kan vara lämpligt att analysera Sveriges förhållande till olika militära allianser, efter allt omvälvande som hänt de senaste decennierna. Utöver i PFF är ju Sverige medlem i EU som efter de förfärliga inbördeskrigen i f.d Jugoslavien med bl a de fruktansvärda massmorden i Srebrenica har tätat sitt militära samarbete och bla inför solidaritetsparagrafer i det nya fördraget.
Försvarsberedningen skrev så här i sin rapport DS 2008:48 "Försvar i användning":
"Genom olika former av internationella samarbeten, bland annat
militärt samarbete, ökar svensk förmåga att värna våra intressen
och värderingar. Samarbete i bilaterala och multilaterala
konstellationer inom EU och med Nato är av stor vikt, vilket
tidigare understrukits i denna och Försvarsberedningens förra
rapport (Ds 2007:46). Det är viktigt att ständigt utvärdera hur
Sveriges samarbete inom EU, med Nato och andra berörda fora
kan utvecklas. Hur dessa samarbeten ska kunna förbättras
ytterligare, bör analyseras och utvecklas i särskild ordning. Det
bör lämpligen genomföras i anslutning till att Lissabonfördraget,
vilket påverkar förutsättningarna för svenskt agerande inom EU,
träder ikraft."
Magnus Andersson - CUF-ordförande - har skrivit den här artikeln i Sydsvenska Dagbladet.
Om att Sverige - som är ett ledande land i Natos samarbetsorganisation Partnerskap för fred (PFF)- borde utreda att ta steget över till fullvärdigt medlemskap. Redan detta, att föreslå en utredning är en laddad fråga. Sverige har ju inte varit i krig på 200 år, och vi har varit militärt alliansfria sedan mycket länge. När Danmark och Norge efter den tyska ockupationen under andra världskriget kunde bestämma själva igen, gick man med i den nybildade "Atlantpakten" (North Atlantic Treaty Organisation - NATO), bestående av Västeuropaländer samt USA och Canada. Finland hade stränga restriktioner efter fredsavtalet med Sovjetunionen då man förlorade Karelen och markområden i norr, och kunde inte gå med med. Sverige, som varit neutralt under världskriget fortsatte med sin militära alliansfrihet.
När Sovjetunionen äntligen rasade samman gick ett antal östeuropaländer med i Nato - t ex Estland, Lettland, Litauen, Polen och Tjeckien. Finland valde att fortsätta som alliansfritt land liksom Sverige. De tre baltiska staterna känner sig under press från Ryssland, vilket man verkligen kan förstå efter Rysslands agerande nere i Kaukasus, IT-attacken mot Estland med mera. De är mycket tydliga med att de skulle känna sig tryggare och välkomna Finland och Sverige, om dessa skulle överväga att bli medlemmar i Nato.
Finland har analyserat och utrett denna fråga flera gånger, och landat i att inte gå med. Sverige har utan att närmare analysera förändringarna i omvärlden känt trygghet och stabilitet i sin hävdvunna linje, som har en stark förankring i folkdjupet. Socialdemokraterna och Centerpartiet är traditionellt garanter för detta.
Socialdemokraternas nya partiledare har velat markera detta så starkt att hon i Almedalen i somras fällde det egentligen uppseendeväckande uttalandet att "Sverige aldrig ska gå med i Nato". Detta är nämligen något så sällsynt i politiken som ett löfte med evighetsgaranti.... Aldrig är faktiskt aldrig och kan inte misstolkas.
Jag och centerpartiet är trygga i Sveriges militära alliansfrihet, men att garantera en ståndpunkt som oeftergivlig oavsett hur världen kan förändra sig och se ut om 10 eller 50 eller 500 år, det tycker jag faktiskt inte är seriöst.
Centerpartiet är som bekant ett öppet, grönt och modigt parti med liberala rötter som vill och vågar diskutera även svåra framtidsfrågor. Så det är bra att CUF följder dessa våra traditioner.
jag sitter ju med i Försvarsberedningen som i juni lade fram sin rapport om försvarets inriktning. Försvarsberedningen menade enigt att det kan vara lämpligt att analysera Sveriges förhållande till olika militära allianser, efter allt omvälvande som hänt de senaste decennierna. Utöver i PFF är ju Sverige medlem i EU som efter de förfärliga inbördeskrigen i f.d Jugoslavien med bl a de fruktansvärda massmorden i Srebrenica har tätat sitt militära samarbete och bla inför solidaritetsparagrafer i det nya fördraget.
Försvarsberedningen skrev så här i sin rapport DS 2008:48 "Försvar i användning":
"Genom olika former av internationella samarbeten, bland annat
militärt samarbete, ökar svensk förmåga att värna våra intressen
och värderingar. Samarbete i bilaterala och multilaterala
konstellationer inom EU och med Nato är av stor vikt, vilket
tidigare understrukits i denna och Försvarsberedningens förra
rapport (Ds 2007:46). Det är viktigt att ständigt utvärdera hur
Sveriges samarbete inom EU, med Nato och andra berörda fora
kan utvecklas. Hur dessa samarbeten ska kunna förbättras
ytterligare, bör analyseras och utvecklas i särskild ordning. Det
bör lämpligen genomföras i anslutning till att Lissabonfördraget,
vilket påverkar förutsättningarna för svenskt agerande inom EU,
träder ikraft."
fredag, oktober 17, 2008
Daler-Krona-Euro
Finanskris i världen och Sverige står egentligen förbluffande starkt, mycket tack vare att regeringens politik för fler i arbete givit högre skatteintäkter och lägre försäkringsersättningar! Det är bra. Jag tycker att det varit några riktigt bra veckor för alliansen när detta tydligt kommit fram, och när samtidigt oppositionens ensidiga bidragsfokus mals ständigt fram liksom deras inbördes oenighet borde rimligen opinionen börja svänga. Men det vet man aldrig, vi får se vad Sifo på söndag kommer att säga.
Jag spådde ju McCain för ett tag sedan. han verkar vara körd nu, p g av finanskrisen där republikanerna bär ett tungt delansvar för sin motvilja mot att reglera finansmarknaderna och för sina väldiga budgetunderskott. Han har heller inte övertygar i debatterna mot Obama, som å andra sidan verkar göra allt rätt. Så som amerikan skulle jag rösta på Obama och demokraterna.
Vid EU-nämndens utfrågning av Statsministern (med biträde av Borg och Bildt och Malmström) frågade jag just om republikanerna ansvar, och finansminister Borg bejakade detta.
Jag frågade också om Sveriges möjligheter att påverka EUs krispaket var sämre genom att vi inte deltar i Euro-ländernas möten. Borg gav mig en liten skrapa eftersom han ansåg sig ha rett ut detta på förra veckans möte där jag inte var med - vilket minne! Hans bedömning var att Sverige och andra mindre EU-länder spelat en betydande roll i detta.
Sverige klarar sig ju bra utanför euron, det är sant, men hade övriga EU-länder resonerat likadant hade EU varit värre ute i denna finansstorm. Det är bra att Europa har euron och på sikt är jag övertygad om att det är bra för Sverige att ansluta sig. När EUs ekonomier alltmer börjar komma upp på samma nivå, och när vi ser värdet vid t ex en kris att ingå i ett större valutaområde, så tror jag att vi går med. Och rent praktiskt är det väl bättre att kunna använda samma valuta hemma och i EU! För oss som privatpersoner och än mer för företagen.
Jag spådde ju McCain för ett tag sedan. han verkar vara körd nu, p g av finanskrisen där republikanerna bär ett tungt delansvar för sin motvilja mot att reglera finansmarknaderna och för sina väldiga budgetunderskott. Han har heller inte övertygar i debatterna mot Obama, som å andra sidan verkar göra allt rätt. Så som amerikan skulle jag rösta på Obama och demokraterna.
Vid EU-nämndens utfrågning av Statsministern (med biträde av Borg och Bildt och Malmström) frågade jag just om republikanerna ansvar, och finansminister Borg bejakade detta.
Jag frågade också om Sveriges möjligheter att påverka EUs krispaket var sämre genom att vi inte deltar i Euro-ländernas möten. Borg gav mig en liten skrapa eftersom han ansåg sig ha rett ut detta på förra veckans möte där jag inte var med - vilket minne! Hans bedömning var att Sverige och andra mindre EU-länder spelat en betydande roll i detta.
Sverige klarar sig ju bra utanför euron, det är sant, men hade övriga EU-länder resonerat likadant hade EU varit värre ute i denna finansstorm. Det är bra att Europa har euron och på sikt är jag övertygad om att det är bra för Sverige att ansluta sig. När EUs ekonomier alltmer börjar komma upp på samma nivå, och när vi ser värdet vid t ex en kris att ingå i ett större valutaområde, så tror jag att vi går med. Och rent praktiskt är det väl bättre att kunna använda samma valuta hemma och i EU! För oss som privatpersoner och än mer för företagen.
måndag, oktober 13, 2008
Växtförädling med genteknik (GMO)
ATL rapporterar om en demonstration i Helsingborg; med krav på Nej till GMO i jord och på bord:
"Ett uttalande med krav på jordbruksministerns avgång antogs. LRF utpekades som den främsta kraften bakom den förda jordbrukspolitiken som "i mer än ett halvsekel gynnat kött-, fläsk- och mjölkfabriker".
Ett 60-tal personer deltog i demonstrationen. Den arrangerades av 18 organisationer, bland andra Förbundet Sveriges småbrukare, Folkrörelsen Nej till EU, Greenp eace, Grön ungdom, vänsterpartiet och Svensk-kubanska föreningen. Enligt Rune Lanestrand är det glädjande att så många organisationer nu sluter upp bakom gmo-motståndet, och demonstrationen ska ses som ett avstamp för en intensifierad kamp mot gmo."
En blandad - får man väl säga - folkrörelsepalett mobiliserade mot GMO.
All respekt för engagemanget, men jag håller inte med.
Jag tror att de flesta accepterar bättre sorter av olika grödor genom växtförädling. Gentekniken är ett sätt att växtförädla på ett snabbare sätt. Den måste kontrolleras och regleras, självklart.
Den tar allt större plats i jordbruket över världen. I potatis kan t ex motståndskraft mot det fruktade bladmöglet kanske byggas in, vilket skulle kunna minska bekämpningsmedelsanvändningen drastiskt och möjliggöra för ekologisk odling, som idag har stora problem.
I Eu finns det en tveksamhet och även motståndsgrupper enligt ovan. Samtidigt blir det allt svårare att kunna köpa majs och sojabönor på världmarknaden som är rimligt GMO-fria. Och kostnaden stiger, och EU-jordbrukets konkurrenskraft kan försämras.
Vore GMO farligt skulle självfallet varken övriga världen eller Europa acceptera tekniken. Min bedömning är att denna växtförädlingsteknik har förtjänster och även vissa nackdelar, men att verkligheten talar för att även EU bör öppna för GMO-användning i kontrollerade former.
Svensk-kubanska föreningen får ursäkta.
"Ett uttalande med krav på jordbruksministerns avgång antogs. LRF utpekades som den främsta kraften bakom den förda jordbrukspolitiken som "i mer än ett halvsekel gynnat kött-, fläsk- och mjölkfabriker".
Ett 60-tal personer deltog i demonstrationen. Den arrangerades av 18 organisationer, bland andra Förbundet Sveriges småbrukare, Folkrörelsen Nej till EU, Greenp eace, Grön ungdom, vänsterpartiet och Svensk-kubanska föreningen. Enligt Rune Lanestrand är det glädjande att så många organisationer nu sluter upp bakom gmo-motståndet, och demonstrationen ska ses som ett avstamp för en intensifierad kamp mot gmo."
En blandad - får man väl säga - folkrörelsepalett mobiliserade mot GMO.
All respekt för engagemanget, men jag håller inte med.
Jag tror att de flesta accepterar bättre sorter av olika grödor genom växtförädling. Gentekniken är ett sätt att växtförädla på ett snabbare sätt. Den måste kontrolleras och regleras, självklart.
Den tar allt större plats i jordbruket över världen. I potatis kan t ex motståndskraft mot det fruktade bladmöglet kanske byggas in, vilket skulle kunna minska bekämpningsmedelsanvändningen drastiskt och möjliggöra för ekologisk odling, som idag har stora problem.
I Eu finns det en tveksamhet och även motståndsgrupper enligt ovan. Samtidigt blir det allt svårare att kunna köpa majs och sojabönor på världmarknaden som är rimligt GMO-fria. Och kostnaden stiger, och EU-jordbrukets konkurrenskraft kan försämras.
Vore GMO farligt skulle självfallet varken övriga världen eller Europa acceptera tekniken. Min bedömning är att denna växtförädlingsteknik har förtjänster och även vissa nackdelar, men att verkligheten talar för att även EU bör öppna för GMO-användning i kontrollerade former.
Svensk-kubanska föreningen får ursäkta.
söndag, oktober 12, 2008
Ett starkt Sverige med alliansen!
Jag spår att opinionsklyftan till den splittrade vänsteroppositionens fördel snabbt kommer att minska.
I en värld av ekonomiskt turbulens står Sverige närmast förbluffande starkt, och i betydande grad beror detta givetvis på att regeringens politik för fler i arbete resulterat i nära 200.000 gått från utanförskap och till arbete. Regeringen har tappat röster på oppositionens envetna fokusering på att det inte alltid längre är 80procent hur länge som helst i ersättningssystemen. Som är i världsklass alltjämt.
Det är en styrka för Sverige att i denna kritiska tid ledas av en samspelt och handlingskraftig regering. Jag fasar faktiskt för oenigheten och överbuden från vänsterkanten, och för Mona Sahlins kappvändningar under veckan i helt centrala samarbetsfrågor med - eller inte med - vänsterpartiet. Med en sådan regering hade jag varit mycket bekymrad för Sverige.
Centerpartiets kunniga och sympatiska oppositionsråd i Norrköping Karin Jonsson skriver en trivsam och läsvärd blogg, och jag delar helt hennes analys av kvällens partiledardebatt.
I en värld av ekonomiskt turbulens står Sverige närmast förbluffande starkt, och i betydande grad beror detta givetvis på att regeringens politik för fler i arbete resulterat i nära 200.000 gått från utanförskap och till arbete. Regeringen har tappat röster på oppositionens envetna fokusering på att det inte alltid längre är 80procent hur länge som helst i ersättningssystemen. Som är i världsklass alltjämt.
Det är en styrka för Sverige att i denna kritiska tid ledas av en samspelt och handlingskraftig regering. Jag fasar faktiskt för oenigheten och överbuden från vänsterkanten, och för Mona Sahlins kappvändningar under veckan i helt centrala samarbetsfrågor med - eller inte med - vänsterpartiet. Med en sådan regering hade jag varit mycket bekymrad för Sverige.
Centerpartiets kunniga och sympatiska oppositionsråd i Norrköping Karin Jonsson skriver en trivsam och läsvärd blogg, och jag delar helt hennes analys av kvällens partiledardebatt.
fredag, oktober 10, 2008
Brevbärare för några timmar!
Det här kommer att stå på Forum för fastighetsboxars hemsida:
"Centerpartistisk riksdagsman ute i brevbäringen
Den 9 oktober var Staffan Danielsson, riksdagsman för Centerpartiet, ute och provade på brevbäraryrket i Linköping. Tillsamman med Tommy Johansson från FFF och Kristian Petri, brevbärare från Posten, gick Staffan en brevbärarrunda.
Staffan fann dagen mycket intressant och givande. Efter att ha provat på utdelning till flerfamiljshushåll, så anser han att fastighetsboxar borde vara framtidens utdelningssystem även i Sverige. Det finns också en förståelse hos Staffan för arbetsmiljöproblematiken.
Staffan säger också att han kommer ta med sig sina nya erfarenheter och FFF:s synpunkter för vidare diskussioner i Riksdagen. Han instämmer i Åsa Torstenssons begäran om förändring av det Allmänna rådet avseende fastighetsboxar. Upphöra med postutdelning till en stor grupp människor är ingen acceptabel lösning vid införande av fastighetsboxar. Det vore bättre att stimulera, ge någon form av ”morötter”, för att åstadkomma ett snabbt genomförande av reformen även i Sverige."
I tordags besökte jag Posten i Linköping och Tommy B. Johansson som aktivt arbetar för att fastighetsägare ska övergå från trapputdelning i flerfamiljshus och till fastighetsbox i entrén. Tommy är en utmärkt ambassadör för Posten och informerade väl om varför brevbärarna och postfacket (inom Seko)tillsammans med Posten och Citymail m fl vill komma ifrån den slitsamma trapputdelningen och istället dela ut posten i moderna boxar i entrén.
Kristian Petri - en lika fin postambassadör som Tommy - och jag cyklade sedan ut på en minirunda till 4-5 trappuppgångar med en massa post fram och bak på den lättrampade gula cykeln. Det var rätt nybyggda hus, och de första uppgångarna hade brevinkast som det gick bra att släppa in brev och reklam i. Upp i hissen, laddad med all posten i knippor på armbågen och i tumvecket, och sedan ner alla våningsplanen. Öppna brevinkastet och släppa ner posten. Tungt på armen och raskt ömt i tumvecket.
I de två nästa uppgångarna var brevinkasten trots nybyggt hus "under all kritik". Svåra att öppna, och man fick använda båda händerna för att "bända upp dem" och få in posten. Finns det ingen certifiering av hur postinkast i dörrar får vara konstruerade? Jag frågade Tommy. Nej, det som regleras är tydligen längd och bredd, ungefär. Här behövs en ändring!
Fast hur brevinkasten ska regleras blir ju oviktigt om flerfamiljshusen installerar boxar i entrén! Så fungerar det i stora delar av Europa, Danmark inför det snart och Post- och Telestyrelsen rekommenderade 2005 Sveriges Fastighetsägare att göra detta till 2011.
Det har gått segt, flera miljoner hushåll har fortfarande trapputbärning.
Det sista huset på vår lilla runda hade en fastighetsbox i entrén. Det gick snabbare och lättare att lägga in posten. Brevbäraren slipper att springa i trappor 3-4 timmar per dag med otaliga knälyft och axelbelastningar. De boende får posten lika säkert och snabbt som tidigare, det finns plats för större försändelser i boxen och dörren till lägenheten kan vara utan brevinkast.
De boende i flerfamiljshus som övergått till fastighetsboxar är med stor majoritet nöjda med det nya systemet.
Investeringskostnaden per hushåll för en fastighetsbox är ca 500 kr och månadskostnaden 4-5 kr för avskrivning m.m.
Regeringen har nu ändrat Post- och Telestyrelsens hot att är inte fastighestbox installerad till 2011 riskerar fastighetens hushåll att få hämta posten vid något av Postens utdelningsställen. Det är bra, det är inte rimligt att miljoner hushåll skulle förlora sin postutdelning på grund av fastighetsägarens försumlighet.
Däremot är det rimligt, tycker jag, att som i stora delar av Europa skynda på en övergång till utdelning via fastighetsboxar.
Detta kunde t ex föreskrivas för nybyggda hus, och man kunde införa morötter för att fastighetsägare installerar boxar i befintliga hus.
Jag ska forska vidare i denna fråga!
"Centerpartistisk riksdagsman ute i brevbäringen
Den 9 oktober var Staffan Danielsson, riksdagsman för Centerpartiet, ute och provade på brevbäraryrket i Linköping. Tillsamman med Tommy Johansson från FFF och Kristian Petri, brevbärare från Posten, gick Staffan en brevbärarrunda.
Staffan fann dagen mycket intressant och givande. Efter att ha provat på utdelning till flerfamiljshushåll, så anser han att fastighetsboxar borde vara framtidens utdelningssystem även i Sverige. Det finns också en förståelse hos Staffan för arbetsmiljöproblematiken.
Staffan säger också att han kommer ta med sig sina nya erfarenheter och FFF:s synpunkter för vidare diskussioner i Riksdagen. Han instämmer i Åsa Torstenssons begäran om förändring av det Allmänna rådet avseende fastighetsboxar. Upphöra med postutdelning till en stor grupp människor är ingen acceptabel lösning vid införande av fastighetsboxar. Det vore bättre att stimulera, ge någon form av ”morötter”, för att åstadkomma ett snabbt genomförande av reformen även i Sverige."
I tordags besökte jag Posten i Linköping och Tommy B. Johansson som aktivt arbetar för att fastighetsägare ska övergå från trapputdelning i flerfamiljshus och till fastighetsbox i entrén. Tommy är en utmärkt ambassadör för Posten och informerade väl om varför brevbärarna och postfacket (inom Seko)tillsammans med Posten och Citymail m fl vill komma ifrån den slitsamma trapputdelningen och istället dela ut posten i moderna boxar i entrén.
Kristian Petri - en lika fin postambassadör som Tommy - och jag cyklade sedan ut på en minirunda till 4-5 trappuppgångar med en massa post fram och bak på den lättrampade gula cykeln. Det var rätt nybyggda hus, och de första uppgångarna hade brevinkast som det gick bra att släppa in brev och reklam i. Upp i hissen, laddad med all posten i knippor på armbågen och i tumvecket, och sedan ner alla våningsplanen. Öppna brevinkastet och släppa ner posten. Tungt på armen och raskt ömt i tumvecket.
I de två nästa uppgångarna var brevinkasten trots nybyggt hus "under all kritik". Svåra att öppna, och man fick använda båda händerna för att "bända upp dem" och få in posten. Finns det ingen certifiering av hur postinkast i dörrar får vara konstruerade? Jag frågade Tommy. Nej, det som regleras är tydligen längd och bredd, ungefär. Här behövs en ändring!
Fast hur brevinkasten ska regleras blir ju oviktigt om flerfamiljshusen installerar boxar i entrén! Så fungerar det i stora delar av Europa, Danmark inför det snart och Post- och Telestyrelsen rekommenderade 2005 Sveriges Fastighetsägare att göra detta till 2011.
Det har gått segt, flera miljoner hushåll har fortfarande trapputbärning.
Det sista huset på vår lilla runda hade en fastighetsbox i entrén. Det gick snabbare och lättare att lägga in posten. Brevbäraren slipper att springa i trappor 3-4 timmar per dag med otaliga knälyft och axelbelastningar. De boende får posten lika säkert och snabbt som tidigare, det finns plats för större försändelser i boxen och dörren till lägenheten kan vara utan brevinkast.
De boende i flerfamiljshus som övergått till fastighetsboxar är med stor majoritet nöjda med det nya systemet.
Investeringskostnaden per hushåll för en fastighetsbox är ca 500 kr och månadskostnaden 4-5 kr för avskrivning m.m.
Regeringen har nu ändrat Post- och Telestyrelsens hot att är inte fastighestbox installerad till 2011 riskerar fastighetens hushåll att få hämta posten vid något av Postens utdelningsställen. Det är bra, det är inte rimligt att miljoner hushåll skulle förlora sin postutdelning på grund av fastighetsägarens försumlighet.
Däremot är det rimligt, tycker jag, att som i stora delar av Europa skynda på en övergång till utdelning via fastighetsboxar.
Detta kunde t ex föreskrivas för nybyggda hus, och man kunde införa morötter för att fastighetsägare installerar boxar i befintliga hus.
Jag ska forska vidare i denna fråga!
tisdag, oktober 07, 2008
Med Eu namnden i Prag
Jag visste inte att Prag / och Wien / ligger vaster om Stockholm. Men faktiskt ar det sa.
En delegation fran namnden under ordf Anna Kinberg Batras goda ledning besoker Tjeckien infor deras ordforandeskap nasta halvar. Givande samtal med ministrar och parlamentariker i deputerandekammaren ( "andra kammaren") och i senaten ("forsta kammaren). I gar mote med EU minister Vondra, som var mycket upptagen med finanskrisen och gemensamma EU uttalanden. Idag har TT sagt att Tjeckiens finansminister avviker genom att vara tveksam till alltfor langtgaende gemensamma ataganden.
Idag intressanta diskussioner med senatorer kring Tjeckiens ratificering av Lissabonfordraget, vars forenlighet med deras grundlag forst nu ska provas i vissa avseenden av forfattningsdomstolen. Osakert var det landar, verkar det faktiskt. jag hoppas att bade tjeckien och sa smaningom Irland godkanner fordraget, det behovs for att EU ska fungera battre och kunna ta in fler medlemmar.
Prag ar en vacker stad vid floden Wisla. Med svenska ambassaden hogt belagen med utsikt over staden. Mitt forsta besok i Prag, har gatt flera ggr over Karlsbron vandrat i de gamla judiska kvarteren. Som den omansklige Hitler tydligen skulle bevara som ett museum over en folkgrupp manniskor som han holl pa att utrota.....
Drack gott morkt ol pa krogen fran 1499 U Ilekit (ung).
En delegation fran namnden under ordf Anna Kinberg Batras goda ledning besoker Tjeckien infor deras ordforandeskap nasta halvar. Givande samtal med ministrar och parlamentariker i deputerandekammaren ( "andra kammaren") och i senaten ("forsta kammaren). I gar mote med EU minister Vondra, som var mycket upptagen med finanskrisen och gemensamma EU uttalanden. Idag har TT sagt att Tjeckiens finansminister avviker genom att vara tveksam till alltfor langtgaende gemensamma ataganden.
Idag intressanta diskussioner med senatorer kring Tjeckiens ratificering av Lissabonfordraget, vars forenlighet med deras grundlag forst nu ska provas i vissa avseenden av forfattningsdomstolen. Osakert var det landar, verkar det faktiskt. jag hoppas att bade tjeckien och sa smaningom Irland godkanner fordraget, det behovs for att EU ska fungera battre och kunna ta in fler medlemmar.
Prag ar en vacker stad vid floden Wisla. Med svenska ambassaden hogt belagen med utsikt over staden. Mitt forsta besok i Prag, har gatt flera ggr over Karlsbron vandrat i de gamla judiska kvarteren. Som den omansklige Hitler tydligen skulle bevara som ett museum over en folkgrupp manniskor som han holl pa att utrota.....
Drack gott morkt ol pa krogen fran 1499 U Ilekit (ung).
fredag, oktober 03, 2008
giftermål för alla!
På 1990-talet skedde ett mycket stort framsteg för att juridiskt likställa samkönade förhållanden med olikkönade sådana, partnerskapslagen infördes.
När riksdagen 1994 beslutade om detta var det endast två moderater som röstade för, varav en var Fredrik Reinfeldt.
Idag säger moderaterna ja inte endast till registrerade partnerskap utan också till samkönade äktenskap, vilket säger mycket om det stora opinonssvängning som fortsätter att ske i denna viktiga fråga.
När trenden är stark är det lätt att hamna i bakvatten, vilket har skett mig i denna fråga. Jag bejakar helt och fullt människors rätt att på samma juridiska fundament leva tillsammans oavsett kön.
Däremot har jag respekt för den mycket långa tradition som definierar ordet äktenskap som relationen mellan man och kvinna, och som än idag betyder mycket för många människor i Sverige och i världen. Även bland de homosexuella finns det många som accepterar ordet partnerskap eftersom det faktiskt finns skillnader i kön mellan sam- och särkönade förhållanden.
Detta enkla konstaterande leder ibland till upprördhet, vilket jag tycker är trist. Alla människor är lika mycket värda, all kärlek är lika mycket värd men för den skull är inte alla människor och förhållanden identiska.
I centergruppen i riksdagen har vi en öppen och levande dialog i denna fråga som i så många andra, och jag vill länka till några goda kollegors bloggar och synpunkter i denna fråga, Fredrick Federley och Johan Linander.
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande - RFSL - har varit mycket engagerade och skickliga i sin opinionsbildning, och deras krav är att full likabehandling för de homosexuella kräver att deras samlevnad fullt ut ska benämnas med det urgamla begreppet äktenskap. Annars är det orättvist.
Det är på just denna punkt som jag inte fullt ut stödjer dem. Begreppet äktenskap ser jag per definition som ett förhållande mellan man och kvinna, med lång tradition bakom sig och med betydelse för många människor. Är det helt nödvändigt för full respekt för alla människors lika värde att definiera om ordet äktenskap så att det ändrar sin ursprungliga och hävdvunna mening? Jag tror och tycker inte det.
Nu finns det tankar om att i den civila lagstiftningen likställa sam- och särkönade förhållanden helt och fullt både juridiskt och ordmässigt genom en giftermålsbalk. Jag tycker att det är ett utmärkt förslag.
Sedan kan kyrkor och religioner - och de människor som vill välsigna sitt förhållande där - fortsätta att göra detta i religionsfrihetens namn.
RFSL och andra har i detta läge att välja mellan två saker; antingen kan man ta hem en mycket stor seger efter decennier av kamp, den civilrättsliga lagstiftningen likställer äntligen helt och fullt sam- och särkönade förhållanden. Och man kan vara generös nog att acceptera att beteckningen äktenskap inte används i lagstiftningen, eftersom den per definition har begränsningar och av respekt för andra människors känslor i detta.
Begreppet giftermålsbalk skulle ju också innebära att de som föredragit benämningen äktenskapsbalk tillsammans med en likvärdig partnerskapslag gör en betydande kompromiss.
Men RFSL väljer nog inte denna väg, att ta hem en seger, utan man kommer sannolikt att välja fortsatt strid för att det inte bara ska vara rätt innehåll i den nya balken, utan framförallt (?) rätt ord.
Jag tycker man kunde vara lite mer storsint i den segerns stund som detta ändå innebär för alla som arbetat för likställdhet mellan olika förhållanden.
När riksdagen 1994 beslutade om detta var det endast två moderater som röstade för, varav en var Fredrik Reinfeldt.
Idag säger moderaterna ja inte endast till registrerade partnerskap utan också till samkönade äktenskap, vilket säger mycket om det stora opinonssvängning som fortsätter att ske i denna viktiga fråga.
När trenden är stark är det lätt att hamna i bakvatten, vilket har skett mig i denna fråga. Jag bejakar helt och fullt människors rätt att på samma juridiska fundament leva tillsammans oavsett kön.
Däremot har jag respekt för den mycket långa tradition som definierar ordet äktenskap som relationen mellan man och kvinna, och som än idag betyder mycket för många människor i Sverige och i världen. Även bland de homosexuella finns det många som accepterar ordet partnerskap eftersom det faktiskt finns skillnader i kön mellan sam- och särkönade förhållanden.
Detta enkla konstaterande leder ibland till upprördhet, vilket jag tycker är trist. Alla människor är lika mycket värda, all kärlek är lika mycket värd men för den skull är inte alla människor och förhållanden identiska.
I centergruppen i riksdagen har vi en öppen och levande dialog i denna fråga som i så många andra, och jag vill länka till några goda kollegors bloggar och synpunkter i denna fråga, Fredrick Federley och Johan Linander.
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande - RFSL - har varit mycket engagerade och skickliga i sin opinionsbildning, och deras krav är att full likabehandling för de homosexuella kräver att deras samlevnad fullt ut ska benämnas med det urgamla begreppet äktenskap. Annars är det orättvist.
Det är på just denna punkt som jag inte fullt ut stödjer dem. Begreppet äktenskap ser jag per definition som ett förhållande mellan man och kvinna, med lång tradition bakom sig och med betydelse för många människor. Är det helt nödvändigt för full respekt för alla människors lika värde att definiera om ordet äktenskap så att det ändrar sin ursprungliga och hävdvunna mening? Jag tror och tycker inte det.
Nu finns det tankar om att i den civila lagstiftningen likställa sam- och särkönade förhållanden helt och fullt både juridiskt och ordmässigt genom en giftermålsbalk. Jag tycker att det är ett utmärkt förslag.
Sedan kan kyrkor och religioner - och de människor som vill välsigna sitt förhållande där - fortsätta att göra detta i religionsfrihetens namn.
RFSL och andra har i detta läge att välja mellan två saker; antingen kan man ta hem en mycket stor seger efter decennier av kamp, den civilrättsliga lagstiftningen likställer äntligen helt och fullt sam- och särkönade förhållanden. Och man kan vara generös nog att acceptera att beteckningen äktenskap inte används i lagstiftningen, eftersom den per definition har begränsningar och av respekt för andra människors känslor i detta.
Begreppet giftermålsbalk skulle ju också innebära att de som föredragit benämningen äktenskapsbalk tillsammans med en likvärdig partnerskapslag gör en betydande kompromiss.
Men RFSL väljer nog inte denna väg, att ta hem en seger, utan man kommer sannolikt att välja fortsatt strid för att det inte bara ska vara rätt innehåll i den nya balken, utan framförallt (?) rätt ord.
Jag tycker man kunde vara lite mer storsint i den segerns stund som detta ändå innebär för alla som arbetat för likställdhet mellan olika förhållanden.
tisdag, september 30, 2008
"jag får inte ihop det intellektuellt", sa Björn Ericsson
Jaha, och vem är Björn Eriksson då som har sådana problem.
Jag syftar så klart på vår utmärkte och engagerade landshövding i Östergötland, emeritus bland landets hövdingar. Som verkligen engagerar sig och driver på i Östergötland, och som utvecklat ett fantastiskt nätverk i hemlänet och i landet.
I fredags var länets riksdagsledamöter hos landshövdingen på Linköpings slott för att överlägga och utbyta information i aktuella frågor. Alltid givande. Jag förvånades återigen över Östergötlands bottenplacering i olika arbetsmarknadssammanhang, länet ligger helt enkelt illa till i andel sysselsatta, ungdomsarbetslöshet osv. Vi tror det knappt själva och säkert inte vår omvärld, men så är det tyvärr. En tung bakomliggande orsak är vår industristruktur och kräftgången hos ett antal företag där.
Vi trätte lite i regionfrågan, som vanligt. Landshövdingen vill låta folket djupdiskutera om landstinget och länet ska bestå eller vidgas, och i så fall med vilka angränsande delar eller ej som en regionförstoring ska ske. Han nöjer sig inte med att länets representanter för folket i bred enighet över partigränserna gör bedömningen att det är bra att Östergötland ingår i en större region med mer ansvar och inflytande över regionala frågor, och att huvudinriktningen är söderut med öppenhet även åt andra håll.
Jag tänkte vara indiskret och läcka från våra förtroendefulla överläggningar, vilket jag just gjort.
Landshövdingen fällde också yttrandet i rubriken, vilket jag tycker var roligt. Syftade han kanske på sin egen inställning i regionfrågan...?
Nej, faktiskt inte. Det handlade om en annan fråga. Och det var nog inte sig själv han syftade på heller.
Men hade jag fällt det om regionfrågan och med syftning på landshövdingens linje, så hade det kunnat varit sant...!
Jag syftar så klart på vår utmärkte och engagerade landshövding i Östergötland, emeritus bland landets hövdingar. Som verkligen engagerar sig och driver på i Östergötland, och som utvecklat ett fantastiskt nätverk i hemlänet och i landet.
I fredags var länets riksdagsledamöter hos landshövdingen på Linköpings slott för att överlägga och utbyta information i aktuella frågor. Alltid givande. Jag förvånades återigen över Östergötlands bottenplacering i olika arbetsmarknadssammanhang, länet ligger helt enkelt illa till i andel sysselsatta, ungdomsarbetslöshet osv. Vi tror det knappt själva och säkert inte vår omvärld, men så är det tyvärr. En tung bakomliggande orsak är vår industristruktur och kräftgången hos ett antal företag där.
Vi trätte lite i regionfrågan, som vanligt. Landshövdingen vill låta folket djupdiskutera om landstinget och länet ska bestå eller vidgas, och i så fall med vilka angränsande delar eller ej som en regionförstoring ska ske. Han nöjer sig inte med att länets representanter för folket i bred enighet över partigränserna gör bedömningen att det är bra att Östergötland ingår i en större region med mer ansvar och inflytande över regionala frågor, och att huvudinriktningen är söderut med öppenhet även åt andra håll.
Jag tänkte vara indiskret och läcka från våra förtroendefulla överläggningar, vilket jag just gjort.
Landshövdingen fällde också yttrandet i rubriken, vilket jag tycker var roligt. Syftade han kanske på sin egen inställning i regionfrågan...?
Nej, faktiskt inte. Det handlade om en annan fråga. Och det var nog inte sig själv han syftade på heller.
Men hade jag fällt det om regionfrågan och med syftning på landshövdingens linje, så hade det kunnat varit sant...!
fredag, september 26, 2008
Signalspaning - Demokrati eller Zimbabwe...?!
* Det har varit en rätt omvälvande tid för många av oss som ifrån olika positioner varit djupt engagerade i den svåra och viktiga frågan om hur Sveriges signalspaning för att trygga landets säkerhet ska bedrivas.
* Jag har - det ska villigt erkännas - under resans gång trängt allt djupare in i frågans sakligt och tekniskt sett komplexa dimensioner, och med den grundläggande svåra avvägningen mellan landets säkerhet och det integritetsintrång som signalspaning oundvikligen innebär.
* Är det som skett i denna frågas utveckling sedan s började utreda den redan 1998, och sedan framförallt från alliansregeringens tillträde med propositionen och trefaldig riksdagsbehandling (OK, trean väntar) och sedan den fjärde efter den kontrollstation som jag och Annie föreslog och som ska ske 2011, är detta ett bra exempel på demokrati, eller handlar det om mörker som i NordKorea eller Zimbabwe...?
* Hur någon kan jämföra den öppna process som har skett sedan 2007 med hur dessa två länder fungerar och styrs är fullständigt obegripligt för mig, och leder också till frågor om kvaliteten i den svenska juristutbildningen, om jag får vara lite elak.
* Jag tycker precis tvärtom! Visst skulle säkert mycket i denna fråga gjorts annorlunda, om vi fick börja på ett oskrivet blad och året var 1998 eller 2000. Säkert hade i så fall en bred parlamentariskt utredning tillsatts av s-regeringen, skulle jag tro (I verkligheten skedde ju aldrig detta). Och säkert hade ytterligare saker gjorts annorlunda och bättre.
* Nu hade frågan utretts sedan länge när alliansregeringen tillträdde, och efter väsentliga integritetsstärkande åtgärder, som inte minst drivits fram från centerpartiet, lades propositionen i början av 2007 eftersom signalspaningen behövde regleras och utsträckas till kabel.
* Med lyhördhet för socialdemokraternas och borgerliga riksdagsledamöters synpunkter tillfördes ytterligare förstärkningar inför det första riksdagsbeslutet, och efter några dramatiska veckor i fjol ytterligare flera, till vilka regeringen skulle återkomma i en ny proposition. Efter en omfattande process - där t ex centerpartiet och folkpartiet haft en rejäl dialog med kritiker med respekt för den starka kritik som förts fram - görs nu ytterligare betydande förändringar av lagen som t ex riktar signalspaningen mer selektivt på olika sätt. Med mera!
• Är denna lyhörda process något som förtjänar glåpord och fördömanden enligt ovan, eller är det snarare något av en demokratisk nytändning som har skett, där människors levande engagemang via internet och i "gammalmedia", och i riksdagen, verkligen har påverkat ett riksdagsbeslut om en ny viktig lag, och förändrat den i betydande utsträckning?! Och förtjänar den regering och riksdagsmajoritet som faktisk har lyssnat till kritiken och tagit till sig den och förändrat lagen ris och fördömanden, eller mera ros och lite beröm?
• Jag är subjektiv och lite partisk, det ska villigt erkännas, men jag lutar ju åt det senare hållet.
• Beröm måste ju också delas ut till alla människor som med mycket kraft och skicklighet, och med brinnande engagemang, nog gjort något märkligt och nytt. Förnyat vår demokrati är stora ord, men något åt det hållet handlar det om. Det är ett genombrott för internet och bloggvärlden som redskap för människors betydelse och möjligheter att påverka i vår demokrati. Och samspelet med ”gammelmedia” har ju fungerat bra, får man nog säga, och haft inte liten betydelse heller.
• Jag kanske tar i för mycket så här mitt i frågans behandling, det erkännes. Och så utskälld och sågad vid fotknölarna som jag blivit under resans gång så borde jag väl vara mer negativ. Men det är svårt. Tänk om engagemanget och diskussionen och dialogen var så här intensiv även i andra viktiga samhällsfrågor, det vore ju härligt.
• En positiv bieffekt för mig är ju det uppsving som min enkla blogg har fått. Risken är uppenbar att den återgår till en mer obemärkt tillvaro igen. Jag kommer att följa bloggosfärens liv och rörelse bättre än tidigare, och jag har upptäckt mångfald och kvalitet i den. Jag har försökt att lyssna och lära och föra en saklig dialog med alla Er som gjort inlägg på min blogg eller skickat e-post (utom de 27.000 som närmast dränkte mig i somras), det har varit mycket stimulerande måste jag säga. Liksom även de fysiska möten som dessa kontakter resulterat i!
• Jag har stor respekt för engagemanget i fildelnings- och upphovsrättsliga frågor som bl a lett till bildandet av Piratpartiet. (Och där jag, och många andra centerpartister, tycker att det finns viktiga poänger.) Vi som jobbat politiskt på fritid eller arbetstid vet hur mycket tid och kraft detta engagemang vanligen kräver, vilket partiledare Falkvinge säkerligen korrekt vidimerar på sin blogg. Bloggen Opassande kommer jag säkert att följa ett bra tag, och även andra intressanta bloggar utöver de som jag tidigare spanat av.
• Vi ”gammalpartier” kommer säkert att kämpa vidare länge än. Jag hoppas att vårt (och centerpartiets) tillskott av nya engagerade människor ökar, och även från de med rötterna i bloggvärlden också. Vi kommer liksom hittills att få tävla med ”enfrågerörelser” och nya strömningar eller partier men så ska det ju vara.
• Hur ska, och hur kommer, nu ”massavlyssningens” (inte mitt ord, obs!) kritiker förhålla sig till den förändrade lag som nu förhoppningsvis kommer att antas av riksdagen i vinter? Tja, det får ju Ni avgöra, och jag har med intresse läst en del färska kommentarer. Inte heller jag själv har fullt ut hunnit analysera de betydande förändringar som nu görs.
• Antingen kan kritikerna ta hem en seger, eller också ett nederlag, eller hamna i en gråzon mittimellan. Följa och bevaka frågan framåt, det kommer ju givetvis att ske. Min egen bedömning, om någon lyssnar, är att Ni har påverkat den här viktiga lagen i betydande grad.
• Jag ser att de kritiker inom centerrörelsen, som deltagit i den givande dialog som vi haft, gör analysen att dialogen har givit goda resultat i rätt riktning. (t ex Anckersjö, Hultin, Andersson, Hedin)Jag delar den analysen, och jag vet ju att både de och vi från riksdagsgruppen känner igen mycket i den kommande lagrådsremissen från den dialog vi har haft, och från de olika förslag som riksdagsgruppen spelade in till regeringens beredning av frågan. Men visst har beredningen i försvarsdepartementet, och i samordningen mellan de 4 allianspartierna, tagit väl vara på och utvecklat våra och andras förslag.
• Nu lägger regeringen snart sin lagrådsremiss. Vi får studera denna noga liksom remissutfallet (som man säger). Därefter kommer propositionen och sedan riksdagsbehandlingen, där jag självfallet med intresse ska läsa motionerna. Jag ser fram mot fortsatt dialog i denna viktiga fråga! Förhoppningsvis i ett lugnare tempo, men det får vi se.
Etiketter: FRA, signalspaning, Bodström, Nordkorea, Zimbabwe
* Jag har - det ska villigt erkännas - under resans gång trängt allt djupare in i frågans sakligt och tekniskt sett komplexa dimensioner, och med den grundläggande svåra avvägningen mellan landets säkerhet och det integritetsintrång som signalspaning oundvikligen innebär.
* Är det som skett i denna frågas utveckling sedan s började utreda den redan 1998, och sedan framförallt från alliansregeringens tillträde med propositionen och trefaldig riksdagsbehandling (OK, trean väntar) och sedan den fjärde efter den kontrollstation som jag och Annie föreslog och som ska ske 2011, är detta ett bra exempel på demokrati, eller handlar det om mörker som i NordKorea eller Zimbabwe...?
* Hur någon kan jämföra den öppna process som har skett sedan 2007 med hur dessa två länder fungerar och styrs är fullständigt obegripligt för mig, och leder också till frågor om kvaliteten i den svenska juristutbildningen, om jag får vara lite elak.
* Jag tycker precis tvärtom! Visst skulle säkert mycket i denna fråga gjorts annorlunda, om vi fick börja på ett oskrivet blad och året var 1998 eller 2000. Säkert hade i så fall en bred parlamentariskt utredning tillsatts av s-regeringen, skulle jag tro (I verkligheten skedde ju aldrig detta). Och säkert hade ytterligare saker gjorts annorlunda och bättre.
* Nu hade frågan utretts sedan länge när alliansregeringen tillträdde, och efter väsentliga integritetsstärkande åtgärder, som inte minst drivits fram från centerpartiet, lades propositionen i början av 2007 eftersom signalspaningen behövde regleras och utsträckas till kabel.
* Med lyhördhet för socialdemokraternas och borgerliga riksdagsledamöters synpunkter tillfördes ytterligare förstärkningar inför det första riksdagsbeslutet, och efter några dramatiska veckor i fjol ytterligare flera, till vilka regeringen skulle återkomma i en ny proposition. Efter en omfattande process - där t ex centerpartiet och folkpartiet haft en rejäl dialog med kritiker med respekt för den starka kritik som förts fram - görs nu ytterligare betydande förändringar av lagen som t ex riktar signalspaningen mer selektivt på olika sätt. Med mera!
• Är denna lyhörda process något som förtjänar glåpord och fördömanden enligt ovan, eller är det snarare något av en demokratisk nytändning som har skett, där människors levande engagemang via internet och i "gammalmedia", och i riksdagen, verkligen har påverkat ett riksdagsbeslut om en ny viktig lag, och förändrat den i betydande utsträckning?! Och förtjänar den regering och riksdagsmajoritet som faktisk har lyssnat till kritiken och tagit till sig den och förändrat lagen ris och fördömanden, eller mera ros och lite beröm?
• Jag är subjektiv och lite partisk, det ska villigt erkännas, men jag lutar ju åt det senare hållet.
• Beröm måste ju också delas ut till alla människor som med mycket kraft och skicklighet, och med brinnande engagemang, nog gjort något märkligt och nytt. Förnyat vår demokrati är stora ord, men något åt det hållet handlar det om. Det är ett genombrott för internet och bloggvärlden som redskap för människors betydelse och möjligheter att påverka i vår demokrati. Och samspelet med ”gammelmedia” har ju fungerat bra, får man nog säga, och haft inte liten betydelse heller.
• Jag kanske tar i för mycket så här mitt i frågans behandling, det erkännes. Och så utskälld och sågad vid fotknölarna som jag blivit under resans gång så borde jag väl vara mer negativ. Men det är svårt. Tänk om engagemanget och diskussionen och dialogen var så här intensiv även i andra viktiga samhällsfrågor, det vore ju härligt.
• En positiv bieffekt för mig är ju det uppsving som min enkla blogg har fått. Risken är uppenbar att den återgår till en mer obemärkt tillvaro igen. Jag kommer att följa bloggosfärens liv och rörelse bättre än tidigare, och jag har upptäckt mångfald och kvalitet i den. Jag har försökt att lyssna och lära och föra en saklig dialog med alla Er som gjort inlägg på min blogg eller skickat e-post (utom de 27.000 som närmast dränkte mig i somras), det har varit mycket stimulerande måste jag säga. Liksom även de fysiska möten som dessa kontakter resulterat i!
• Jag har stor respekt för engagemanget i fildelnings- och upphovsrättsliga frågor som bl a lett till bildandet av Piratpartiet. (Och där jag, och många andra centerpartister, tycker att det finns viktiga poänger.) Vi som jobbat politiskt på fritid eller arbetstid vet hur mycket tid och kraft detta engagemang vanligen kräver, vilket partiledare Falkvinge säkerligen korrekt vidimerar på sin blogg. Bloggen Opassande kommer jag säkert att följa ett bra tag, och även andra intressanta bloggar utöver de som jag tidigare spanat av.
• Vi ”gammalpartier” kommer säkert att kämpa vidare länge än. Jag hoppas att vårt (och centerpartiets) tillskott av nya engagerade människor ökar, och även från de med rötterna i bloggvärlden också. Vi kommer liksom hittills att få tävla med ”enfrågerörelser” och nya strömningar eller partier men så ska det ju vara.
• Hur ska, och hur kommer, nu ”massavlyssningens” (inte mitt ord, obs!) kritiker förhålla sig till den förändrade lag som nu förhoppningsvis kommer att antas av riksdagen i vinter? Tja, det får ju Ni avgöra, och jag har med intresse läst en del färska kommentarer. Inte heller jag själv har fullt ut hunnit analysera de betydande förändringar som nu görs.
• Antingen kan kritikerna ta hem en seger, eller också ett nederlag, eller hamna i en gråzon mittimellan. Följa och bevaka frågan framåt, det kommer ju givetvis att ske. Min egen bedömning, om någon lyssnar, är att Ni har påverkat den här viktiga lagen i betydande grad.
• Jag ser att de kritiker inom centerrörelsen, som deltagit i den givande dialog som vi haft, gör analysen att dialogen har givit goda resultat i rätt riktning. (t ex Anckersjö, Hultin, Andersson, Hedin)Jag delar den analysen, och jag vet ju att både de och vi från riksdagsgruppen känner igen mycket i den kommande lagrådsremissen från den dialog vi har haft, och från de olika förslag som riksdagsgruppen spelade in till regeringens beredning av frågan. Men visst har beredningen i försvarsdepartementet, och i samordningen mellan de 4 allianspartierna, tagit väl vara på och utvecklat våra och andras förslag.
• Nu lägger regeringen snart sin lagrådsremiss. Vi får studera denna noga liksom remissutfallet (som man säger). Därefter kommer propositionen och sedan riksdagsbehandlingen, där jag självfallet med intresse ska läsa motionerna. Jag ser fram mot fortsatt dialog i denna viktiga fråga! Förhoppningsvis i ett lugnare tempo, men det får vi se.
Etiketter: FRA, signalspaning, Bodström, Nordkorea, Zimbabwe
onsdag, september 24, 2008
signalspaning igen
jag läser ett tt-meddelande där Camilla Lindberg kritiserar ett av förslagen i vårt inspel från augusti, som tillkom efter en dialog med centerkritiker vid flera möten.
"I slutet av sommaren lämnade centern sitt förslag på tillägg till FRA-lagen. Det gick framförallt ut på att signalspaningen i kabel inte får ske om svenska IP-adresser är inblandade i data- eller telekommunikationen.
- Det gillar jag inte alls. Det skulle vara väldigt konstigt att göra skillnad mellan svenskar och andra européer, säger Camilla Lindberg."
Jag håller ju inte med. I andra länders lagstiftningar är det mycket restriktivare att spana i det egna landet eller mot egna medborgare. Och även kritiken i Sverige har ju främst gällt den mkt begränsade del av signalspaningen som kan riktas mot datorer eller telefoner i Sverige.
Vi får se vad regeringens lagrådsremiss kommer att innehålla. Jag hoppas att våra centerkritiker kommer att känna igen sig från våra tekniska diskussioner i augusti.
"I slutet av sommaren lämnade centern sitt förslag på tillägg till FRA-lagen. Det gick framförallt ut på att signalspaningen i kabel inte får ske om svenska IP-adresser är inblandade i data- eller telekommunikationen.
- Det gillar jag inte alls. Det skulle vara väldigt konstigt att göra skillnad mellan svenskar och andra européer, säger Camilla Lindberg."
Jag håller ju inte med. I andra länders lagstiftningar är det mycket restriktivare att spana i det egna landet eller mot egna medborgare. Och även kritiken i Sverige har ju främst gällt den mkt begränsade del av signalspaningen som kan riktas mot datorer eller telefoner i Sverige.
Vi får se vad regeringens lagrådsremiss kommer att innehålla. Jag hoppas att våra centerkritiker kommer att känna igen sig från våra tekniska diskussioner i augusti.
Sverige står starkt i svår tid
Regeringen har under en tid presenterat årets statsbudget, med final i måndags. Jag deltog själv tillsammans med allianskollegor från länet på presskonferenser i Norrköping och Motala.
Det är en stark och bra budget med offensiva satsningar på lägre skatter, på sänkta kostnader för företagen och satsningar på psykiatri, forskning, infrastruktur med mera.
Den internationella lågkonjunkturens härjningar berör Sverige förbluffande lite än så länge, vilket i hög grad beror på regeringens samlade åtgärder för att få fler i atbete och minska utanförskapet. Det har delvis smärtat lite med sänkningar av A-kassa och sjukförsäkring men det har varit nödvändiga förändringar som den förra regeringen inte mäktade med.
Nära 200.000 människor har gått från olika ersättningssystem till arbete och lön. Utan denna historiskt höga utveckling hade statskassan årligen belastats med flera tiotals miljarder kronor i kostnader, och Sverige hade stått väsentligt svagare i krisen.
Därför står Sverige starkt när det blåser i vår omvärld, det är mycket bättre att i en högkonjunktur rusta Sverige för dåliga tider genom en politik för fler i arbete än att passivt låta alldeles för många passiviseras i olika försäkringssystem.
Socialdemokraternas politik med fler i bidrag och färre i arbete - om man hårddrar lite - hade inte varit bra för Sverige, och deras förslag nu kan ge en skattechock på över 50 miljarder kronor.
Socialdemokraterna har kritiserat och varit emot varje inkomstskattesänkning som regeringen genom jobbskatteavdraget har föreslagit, varit emot den sänkning av arbetsgivaravgifterna som regeringen föreslår, varit emot borttagandet av förmögenhetsskatten och varit emot sänkningen av fastighetsskatten. Med mera. Med mera. Socialdemokraterna är först emot det mesta som regeringen gör, och är man inte det så tycker man att regeringen satsar för lite.
Alliansen börjar bli varma i regeringskläderna medan socialdemokraterna verkligen kommit in i oppositionsrollen...
Vanliga inkomsttagare får nu med regeringens politik behålla 1.000 kr och mer av lönen i sänkt skatt per månad.
Vore det någon stake i socialdemokraterna borde man ju stå stolta och starka för att höja skatten till den gamla invanda s-nivån från 2006. Men det vågar man inte.
Istället verkan man i efterhand acceptera alltmer av de nödvändiga förändringar som alliansen har genomfört, ju längre ett jobbavdrag har funnits så ökar chansen att s står bakom det! Det är bra och s förtjänar här beröm.
Fastighetsskatten fick massor av kritik från s när vi sänkt den, men nu tycker man att sänkningen är bra. Även här förtjänar socialdemokraternas omsvängning beröm!
Sverige har fortfarande världens mest generösa arbetslöshetsförsäkring, och det är bra. Socialdemokraterna levde rövare när alliansen markerade att a-kassan var en omställningsförsäkring och inte "evig". Det är bra att s nu verkar vara inne på samma linje.
Sammanfattningsvis står Sverige och alliansregeringen stark när det nu blåser i den internationella ekonomin. Den låga arbetslösheten beräknas öka något de närmaste åren men sedan åter sjunka. Statsskulden sjunker kraftigt genom fortsatta amorteringar.
Jag är optimist inför valet om två år. Alliansen har genomfört sina vallöften och kommer att gå till val i god harmoni mellan de 4 borgerliga partierna och med en stark och gemensam valplattform.
Mot detta står en socialdemokrati som inte själva hade kraften till de nödvändiga förändringar som Alliansregeringen genomfört, och som därtill måste kompromissa ihop sig med miljöpartiets och vänsterpartiets olika skattehöjningar och utgiftsexplosioner.
Det är en stark och bra budget med offensiva satsningar på lägre skatter, på sänkta kostnader för företagen och satsningar på psykiatri, forskning, infrastruktur med mera.
Den internationella lågkonjunkturens härjningar berör Sverige förbluffande lite än så länge, vilket i hög grad beror på regeringens samlade åtgärder för att få fler i atbete och minska utanförskapet. Det har delvis smärtat lite med sänkningar av A-kassa och sjukförsäkring men det har varit nödvändiga förändringar som den förra regeringen inte mäktade med.
Nära 200.000 människor har gått från olika ersättningssystem till arbete och lön. Utan denna historiskt höga utveckling hade statskassan årligen belastats med flera tiotals miljarder kronor i kostnader, och Sverige hade stått väsentligt svagare i krisen.
Därför står Sverige starkt när det blåser i vår omvärld, det är mycket bättre att i en högkonjunktur rusta Sverige för dåliga tider genom en politik för fler i arbete än att passivt låta alldeles för många passiviseras i olika försäkringssystem.
Socialdemokraternas politik med fler i bidrag och färre i arbete - om man hårddrar lite - hade inte varit bra för Sverige, och deras förslag nu kan ge en skattechock på över 50 miljarder kronor.
Socialdemokraterna har kritiserat och varit emot varje inkomstskattesänkning som regeringen genom jobbskatteavdraget har föreslagit, varit emot den sänkning av arbetsgivaravgifterna som regeringen föreslår, varit emot borttagandet av förmögenhetsskatten och varit emot sänkningen av fastighetsskatten. Med mera. Med mera. Socialdemokraterna är först emot det mesta som regeringen gör, och är man inte det så tycker man att regeringen satsar för lite.
Alliansen börjar bli varma i regeringskläderna medan socialdemokraterna verkligen kommit in i oppositionsrollen...
Vanliga inkomsttagare får nu med regeringens politik behålla 1.000 kr och mer av lönen i sänkt skatt per månad.
Vore det någon stake i socialdemokraterna borde man ju stå stolta och starka för att höja skatten till den gamla invanda s-nivån från 2006. Men det vågar man inte.
Istället verkan man i efterhand acceptera alltmer av de nödvändiga förändringar som alliansen har genomfört, ju längre ett jobbavdrag har funnits så ökar chansen att s står bakom det! Det är bra och s förtjänar här beröm.
Fastighetsskatten fick massor av kritik från s när vi sänkt den, men nu tycker man att sänkningen är bra. Även här förtjänar socialdemokraternas omsvängning beröm!
Sverige har fortfarande världens mest generösa arbetslöshetsförsäkring, och det är bra. Socialdemokraterna levde rövare när alliansen markerade att a-kassan var en omställningsförsäkring och inte "evig". Det är bra att s nu verkar vara inne på samma linje.
Sammanfattningsvis står Sverige och alliansregeringen stark när det nu blåser i den internationella ekonomin. Den låga arbetslösheten beräknas öka något de närmaste åren men sedan åter sjunka. Statsskulden sjunker kraftigt genom fortsatta amorteringar.
Jag är optimist inför valet om två år. Alliansen har genomfört sina vallöften och kommer att gå till val i god harmoni mellan de 4 borgerliga partierna och med en stark och gemensam valplattform.
Mot detta står en socialdemokrati som inte själva hade kraften till de nödvändiga förändringar som Alliansregeringen genomfört, och som därtill måste kompromissa ihop sig med miljöpartiets och vänsterpartiets olika skattehöjningar och utgiftsexplosioner.
torsdag, september 18, 2008
Sahlin och Nato
Sverige har alltid stått utanför Nato som medlem, men samverkar nära med organisationen i Partnerskap för fred (PFF). Det är stor samsyn i Sverige om PFF-samarbetet (frånsett främst vänsterpartiet), medan några borgerliga partier med fp i spetsen vill att Sverige även ska bli medlem i Nato.
Mona Sahlin uttryckte på DN-debatt för några dagar sedan sig så här:
"Sverige ska däremot inte ansöka om medlemskap i Nato, då ett Nato-medlemskap inte skulle öka vår säkerhet. Sverige ska vara militärt alliansfritt men fortsätta det nära samarbete, i alla frågor utom bindande försvarsförpliktelser, som sedan flera år utvecklats. Den militära alliansfriheten ger oss handlingsfrihet som också innebär möjligheter att agera vid internationella konflikter där militärt bundna stater av olika skäl inte kan utnyttjas."
Första meningen är kategorisk, men inte lika kategorisk som för lite sedan då hon sa att "Sverige ska aldrig...." osv. Det förvånade mig då att ledaren för ett stort parti valde ordet "aldrig" som ju står evigheten nära. Jag är mer ödmjuk, vi vet ju inte hur världen och framtidens organisering ser ut om t ex 250 år...
Jag nöjer mig med att konstatera att Sverige har en god stabilitet i det samarbete med Nato som har utformats genom åren, att vi genom EU-medlemskapet har åtagit oss - och erhåller - ett gemensamt ansvar för de 27 ländernas säkerhet liksom att Sverige också åtagit sig samma ansvar för de nordiska länderna.
I tunga säkerhetspolitiska frågor som dessa är det självfallet viktigt att fortlöpande följa utvecklingen i vår omvärld, göra analyser och överväganden där Sveriges intressen väger tyngst men där helheten också är viktig. Ett sådant resultat av bl a Försvarsberedningen arbete, där bred enighet råder, är just värdet av att ytterligare fördjupa samarbetet inom Norden.
Mona Sahlin uttryckte på DN-debatt för några dagar sedan sig så här:
"Sverige ska däremot inte ansöka om medlemskap i Nato, då ett Nato-medlemskap inte skulle öka vår säkerhet. Sverige ska vara militärt alliansfritt men fortsätta det nära samarbete, i alla frågor utom bindande försvarsförpliktelser, som sedan flera år utvecklats. Den militära alliansfriheten ger oss handlingsfrihet som också innebär möjligheter att agera vid internationella konflikter där militärt bundna stater av olika skäl inte kan utnyttjas."
Första meningen är kategorisk, men inte lika kategorisk som för lite sedan då hon sa att "Sverige ska aldrig...." osv. Det förvånade mig då att ledaren för ett stort parti valde ordet "aldrig" som ju står evigheten nära. Jag är mer ödmjuk, vi vet ju inte hur världen och framtidens organisering ser ut om t ex 250 år...
Jag nöjer mig med att konstatera att Sverige har en god stabilitet i det samarbete med Nato som har utformats genom åren, att vi genom EU-medlemskapet har åtagit oss - och erhåller - ett gemensamt ansvar för de 27 ländernas säkerhet liksom att Sverige också åtagit sig samma ansvar för de nordiska länderna.
I tunga säkerhetspolitiska frågor som dessa är det självfallet viktigt att fortlöpande följa utvecklingen i vår omvärld, göra analyser och överväganden där Sveriges intressen väger tyngst men där helheten också är viktig. Ett sådant resultat av bl a Försvarsberedningen arbete, där bred enighet råder, är just värdet av att ytterligare fördjupa samarbetet inom Norden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
