I fredags hade så centerpartiet tillsammans med ungdomsförbund och centerupprop och andra c-organisationer sin signalspaningshearing.
Jag tyckte att blev en intressant hearing, med inledningsinlägg av experter och sedan utfrågning.
Den sänds imorgon i Svt 24 och/eller SvT2.
Christian Engström på sin blogg uppfattade att jag bejakade FOI-terrorforskarens Magnus Norells påstående att FRA idag spanade i kabel i viss mån.
Det gjorde jag inte, och min entydiga uppfattning är ju att FRA inte gör detta eftersom det inte är tillåtet. Magnus Norell bör alltså precisera sitt allvarliga påstående.
Vad jag sade var att med den nya lagen får FRA tillgång till hela signalflödet vid sin spaning efter en tillåten inriktning, även om sedan endast relevanta flöden används. Och min fråga gällde hur integritetsskyddet skulle förbättras om istället tillståndsmyndigheten vid sitt tillståndsbeslut begränsade FRAs signalspaning till endast en liten del av trafikflödet, den del som är relevant för just det uppdraget.
söndag, augusti 31, 2008
onsdag, augusti 27, 2008
signalspaning endast mot yttre allvarliga hot, del två
Jag gjorde i mitt första inlägg om detta en bedömning att flera bloggare misstolkade försvarsunderrättelselagen, när de hävdade att Försvarets Radioanstalt kan utföra spaning åt polisen utanför lagarnas uppdragna ramar.
Jag gjorde inget angrepp på någon, jag uttryckte mycket balanserat min uppfattning att detta inte var eller är en korrekt tolkning.
På detta får jag nu ett än mer upprört svar från Mark Klamberg, som i en mångordig analys vill bevisa att han har rätt. Jag har inget otalt med Mark Klamberg, men hans analys övertygar inte mig, jag tycker att lagen är tydlig och bejakar min tolkning av den.
Klamberg ställer också frågor om signalspaningslagen och dess samverkanspunkter. Jag har redovisat att centerpartiet står bakom den beslutade lagen, men att vi är öppna för att låta lagen vila vad gäller spaning mot datorer eller telefoner i Sverige. Vi är också öppna för att inom ramen för regeringens beredning av ytterligare förbättringar av kontroller och integritetsskydd överväga åtgärder som riktar signalspaningen mer selektivt, och jag har hänvisat till att sådana säkert kommer att diskuteras på hearingen på fredag.
Jag gjorde inget angrepp på någon, jag uttryckte mycket balanserat min uppfattning att detta inte var eller är en korrekt tolkning.
På detta får jag nu ett än mer upprört svar från Mark Klamberg, som i en mångordig analys vill bevisa att han har rätt. Jag har inget otalt med Mark Klamberg, men hans analys övertygar inte mig, jag tycker att lagen är tydlig och bejakar min tolkning av den.
Klamberg ställer också frågor om signalspaningslagen och dess samverkanspunkter. Jag har redovisat att centerpartiet står bakom den beslutade lagen, men att vi är öppna för att låta lagen vila vad gäller spaning mot datorer eller telefoner i Sverige. Vi är också öppna för att inom ramen för regeringens beredning av ytterligare förbättringar av kontroller och integritetsskydd överväga åtgärder som riktar signalspaningen mer selektivt, och jag har hänvisat till att sådana säkert kommer att diskuteras på hearingen på fredag.
tisdag, augusti 26, 2008
Återigen katalogen om yttre hot
Centrum för Rättvisa - där Clarence Crafoord medverkar vid vår TV-sända hearing på fredag - skriver en kritisk men intressant artikel i dagens SvD. Om signalspaningslagen.
Man är tydlig i det som även jag anser vara ett sidospår, kravet på brottsmisstanke för signalspaning mot allvarliga yttre hot. Ett sådant krav skulle ju omintetgöra signalspaning för att kartlägga hotbilder, och det kravet ställer inte Europadomstolen.
Sedan radar man upp tio punkter, varav hela 9 stycken återstår att uppfylla. Jag tycker att man tar i lite väl ibland, men sådan är ju debattartikelns logik.
När man jämför den dom som inte godkände en engelsk signalspaningslag bör man veta att spaningen utfördes på 1990-talet och att lagen beslutades för 28 år sedan. England lär ha tagit en ny lag kring år 2000.
Det finns flera av de nio punkterna som är värda att diskutera djupare. Jag vill bara här anmäla att två av dem bör nog kunna bockas av omgående. Centrumet menar att den svenska lagens syfte är oklart och kan handla om allt från ekologiska obalanser till valutaspekulationer, till skillnad från den tyska som är godkänd och talar om krigs- eller terrorattacker och vissa grova brott. Detta är inte korrekt vad gäller den svenska lagen.
Jag har i riksdagen och här på bloggen vid flera tillfällen hänvisat till det tillkännagivande som riksdagen utifrån försvarsutskottets betänkande riktat till regeringen, och som tydligt preciserar att signalspaningen endast får riktas mot 6 uppräknade allvarliga yttre hot, som väl påminner om de tyska. Centrumet citerar endast propositionen, men det är faktiskt riksdagens beslut som gäller.
Det torde också vara uppenbart vilka som kan utsättas för signalspaning, nämligen de som har koppling till de allvarliga yttre hot som spaningen ska inriktas mot.
Självklart ska europadomstolens praxis i dessa frågor ställas mot den svenska lagen. Denna analys sker redan i regeringskansliet, och skulle centerpartiets inspel om en utredning kring regelverket för signalspaning som kan träffa dator- eller telefonanvändare i Sverige i vissa fall bli verklighet, kommer den analysen att göras även där.
Man är tydlig i det som även jag anser vara ett sidospår, kravet på brottsmisstanke för signalspaning mot allvarliga yttre hot. Ett sådant krav skulle ju omintetgöra signalspaning för att kartlägga hotbilder, och det kravet ställer inte Europadomstolen.
Sedan radar man upp tio punkter, varav hela 9 stycken återstår att uppfylla. Jag tycker att man tar i lite väl ibland, men sådan är ju debattartikelns logik.
När man jämför den dom som inte godkände en engelsk signalspaningslag bör man veta att spaningen utfördes på 1990-talet och att lagen beslutades för 28 år sedan. England lär ha tagit en ny lag kring år 2000.
Det finns flera av de nio punkterna som är värda att diskutera djupare. Jag vill bara här anmäla att två av dem bör nog kunna bockas av omgående. Centrumet menar att den svenska lagens syfte är oklart och kan handla om allt från ekologiska obalanser till valutaspekulationer, till skillnad från den tyska som är godkänd och talar om krigs- eller terrorattacker och vissa grova brott. Detta är inte korrekt vad gäller den svenska lagen.
Jag har i riksdagen och här på bloggen vid flera tillfällen hänvisat till det tillkännagivande som riksdagen utifrån försvarsutskottets betänkande riktat till regeringen, och som tydligt preciserar att signalspaningen endast får riktas mot 6 uppräknade allvarliga yttre hot, som väl påminner om de tyska. Centrumet citerar endast propositionen, men det är faktiskt riksdagens beslut som gäller.
Det torde också vara uppenbart vilka som kan utsättas för signalspaning, nämligen de som har koppling till de allvarliga yttre hot som spaningen ska inriktas mot.
Självklart ska europadomstolens praxis i dessa frågor ställas mot den svenska lagen. Denna analys sker redan i regeringskansliet, och skulle centerpartiets inspel om en utredning kring regelverket för signalspaning som kan träffa dator- eller telefonanvändare i Sverige i vissa fall bli verklighet, kommer den analysen att göras även där.
En mer selektiv signalspaning
Ok, då ska jag försöka kommentera inläggen kring "ett lyssnande centerparti".
Vår utgångspunkt är givetvis den lag som riksdagen beslutat om. Samtidigt har dialogen med teknisk expertis och med kritiker inom centerpartiet - de kan heta t ex Hultin eller Anckersjö - lett till intressanta idèer om hur signalspaningen kan riktas mer selektivt, och som bekant till att den internationella teletrafiken torde kunna avskiljas. Några av dessa har vi spelat in till regeringen och den beredning som pågår inför den proposition som ska läggas till riksdagen kommande vinter.
Vid hearingen på fredag kommer säkert detta att belysas på ett förhoppningsvis klargörande sätt. Det är bra att kritikerna ser våra förslag som steg i rätt riktning. Därifrån till att endräkt råder är nog steget en bit, så dialogen och diskussionen lär fortsätta. Jag vill gärna upprepa att detta är svåra och grannlaga frågor med bäring både på landets säkerhet och på de integritetsintrång som signalspaning oundvikligen innebär.
En kommission av något slag som granskar Försvarets Radioanstalts verksamhet det senaste decenniet mot bakgrund av rykten och anmälningar är ju centerpartiet positivt till.
Vår utgångspunkt är givetvis den lag som riksdagen beslutat om. Samtidigt har dialogen med teknisk expertis och med kritiker inom centerpartiet - de kan heta t ex Hultin eller Anckersjö - lett till intressanta idèer om hur signalspaningen kan riktas mer selektivt, och som bekant till att den internationella teletrafiken torde kunna avskiljas. Några av dessa har vi spelat in till regeringen och den beredning som pågår inför den proposition som ska läggas till riksdagen kommande vinter.
Vid hearingen på fredag kommer säkert detta att belysas på ett förhoppningsvis klargörande sätt. Det är bra att kritikerna ser våra förslag som steg i rätt riktning. Därifrån till att endräkt råder är nog steget en bit, så dialogen och diskussionen lär fortsätta. Jag vill gärna upprepa att detta är svåra och grannlaga frågor med bäring både på landets säkerhet och på de integritetsintrång som signalspaning oundvikligen innebär.
En kommission av något slag som granskar Försvarets Radioanstalts verksamhet det senaste decenniet mot bakgrund av rykten och anmälningar är ju centerpartiet positivt till.
Signalspaning endast mot yttre allvarliga hot
"4 § Inom försvarsunderrättelseverksamheten får det inte vidtas åtgärder som syftar till att lösa uppgifter som enligt lagar eller andra föreskrifter ligger inom ramen för polisens och andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet. Om det inte finns hinder enligt andra bestämmelser, får dock de myndigheter som bedriver försvarsunderrättelseverksamhet lämna stöd till andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet."
Paragraf 4 i lagen om försvarsunderrättelseverksamhet har fått flera bloggare att upprört "bevisa" att Försvarets Radioanstalt visst får signalspana åt polisen utanför den katalog av allvarliga hot som riksdagen begränsat signalspaningen till (militära hot, internationell terrorism, internationella konflikter och några till).
Detta är inte korrekt. Första stycket i paragrafen ovan är entydigt, inom försvarsunderrättelseverksamheten får det inte vidtas åtgärder som syftar till att lösa uppgifter som åligger polisens brottsbekämpande verksamhet.
Andra stycker syftar - vilket framgår av propositionen 06/07:63 på sidan 49 och 50 - på att tex försvarsmakten trots första stycket ska kunna bistå polisen i vissa lägen enligt andra lagrum, liksom att FRA t ex ska kunna bistå polisen med kryptoforcering.
Jag medger att propositionsformalia kan vara svårläst. Det gäller att hålla tråden och följa hur meningarna flätas i varandra. (Och gärna prata med någon sakkunnig)!
Paragraf 4 i lagen om försvarsunderrättelseverksamhet har fått flera bloggare att upprört "bevisa" att Försvarets Radioanstalt visst får signalspana åt polisen utanför den katalog av allvarliga hot som riksdagen begränsat signalspaningen till (militära hot, internationell terrorism, internationella konflikter och några till).
Detta är inte korrekt. Första stycket i paragrafen ovan är entydigt, inom försvarsunderrättelseverksamheten får det inte vidtas åtgärder som syftar till att lösa uppgifter som åligger polisens brottsbekämpande verksamhet.
Andra stycker syftar - vilket framgår av propositionen 06/07:63 på sidan 49 och 50 - på att tex försvarsmakten trots första stycket ska kunna bistå polisen i vissa lägen enligt andra lagrum, liksom att FRA t ex ska kunna bistå polisen med kryptoforcering.
Jag medger att propositionsformalia kan vara svårläst. Det gäller att hålla tråden och följa hur meningarna flätas i varandra. (Och gärna prata med någon sakkunnig)!
måndag, augusti 25, 2008
dialog med LRF om lösgående kor och lagkrav på bete
(har varit från dator, återkommer i signalfrågan, tycker mig visa bredd genom att växla mellan skilda frågor...)
jag har flera gånger utvecklat min syn på varför jag ifrågasätter att staten genom lagtvång ska ålägga en mjölkbonde - som investerat kanske 10 miljoner kr i en modern lagård där hans (eller hennes) kor inte längre är uppbundna på båspallar utan går fria mellan mjölkning, foder, vilplats och rasthage - att under två månader på sommaren under minst 6 timmar på dag låta korna vandra ut på bete.
LRF och Svensk Mjölk ger klart besked i frågan i fredagens ATL. Även kor i lösdrift i stora lagårdar ska genom lag åläggas att gå ut på bete enligt ovan. För att hjälpa berörda företagare som menar att deras kor har en mycket bra djuromsorg även utan detta detaljerade lagkrav satsar LRF och Svensk Mjölk på "betescoacher" som ska ta fram "smarta lösningar".
Det tycker jag visst att LRF kan göra även om uppgiften kan vara svår, och jag tycker visst att Svensk Mjölk eller enskilda mejeriföretag eller KRAV- eller Sigillcertifieringen kan ålägga sina leverantörer att ha även lösgående kor ute på bete, om de vill lägga ett mervärde till sina koncept som de menar sig få betalt för.
Men min tvekan gäller om korna enligt objektiva mått har en god djuromsorg i sin lösdriftslagård, ska då verkligen staten ändå genom lag bestämma den tekniska lösningen för kornas tillvaro några korta sommarmånader och minst 25 procent av dygnet?
LRF talar eljest ofta om vikten av mindre regelkrångel och om att ge bondeföretagaren större möjligheter att utifrån ett givet grundkrav - god djuromsorg - själv i samråd med djurskyddsinspektören utforma hur detta bäst kan ske med större flexibilitet än dagens omfattande detaljregler ofta ger utrymme för.
Kanske är det bekvämare att låta staten bestämma än att ta fighten för att få en samsyn med de närmast berörda, mjölkbönderna?
jag har flera gånger utvecklat min syn på varför jag ifrågasätter att staten genom lagtvång ska ålägga en mjölkbonde - som investerat kanske 10 miljoner kr i en modern lagård där hans (eller hennes) kor inte längre är uppbundna på båspallar utan går fria mellan mjölkning, foder, vilplats och rasthage - att under två månader på sommaren under minst 6 timmar på dag låta korna vandra ut på bete.
LRF och Svensk Mjölk ger klart besked i frågan i fredagens ATL. Även kor i lösdrift i stora lagårdar ska genom lag åläggas att gå ut på bete enligt ovan. För att hjälpa berörda företagare som menar att deras kor har en mycket bra djuromsorg även utan detta detaljerade lagkrav satsar LRF och Svensk Mjölk på "betescoacher" som ska ta fram "smarta lösningar".
Det tycker jag visst att LRF kan göra även om uppgiften kan vara svår, och jag tycker visst att Svensk Mjölk eller enskilda mejeriföretag eller KRAV- eller Sigillcertifieringen kan ålägga sina leverantörer att ha även lösgående kor ute på bete, om de vill lägga ett mervärde till sina koncept som de menar sig få betalt för.
Men min tvekan gäller om korna enligt objektiva mått har en god djuromsorg i sin lösdriftslagård, ska då verkligen staten ändå genom lag bestämma den tekniska lösningen för kornas tillvaro några korta sommarmånader och minst 25 procent av dygnet?
LRF talar eljest ofta om vikten av mindre regelkrångel och om att ge bondeföretagaren större möjligheter att utifrån ett givet grundkrav - god djuromsorg - själv i samråd med djurskyddsinspektören utforma hur detta bäst kan ske med större flexibilitet än dagens omfattande detaljregler ofta ger utrymme för.
Kanske är det bekvämare att låta staten bestämma än att ta fighten för att få en samsyn med de närmast berörda, mjölkbönderna?
torsdag, augusti 21, 2008
ett lyssnande centerparti
Centerpartiet är en drivande kraft tillsammans med övriga partier inom Allians för Sverige. I den rådande internationella turbulensen är regeringens arbete för att minska utanförskapet och öka sysselsättningen grunden för både en stark svensk ekonomi och därigenom för vår sociala trygghet.
En regering måste regera och får på sitt bord även besvärliga och svåra frågor. Socialdemokraterna började utreda en lag om signalspaning för ca tio år sedan men kom aldrig till skott på grund av interna konflikter. Man utredde egentigen på alla sätt utom genom att tilsätta den parlamentariska utredning som man idag kräver.
Regeringen och senare riksdagen har beslutat om lagen och förstärkt integritetsskyddet genom en rad viktiga åtgärder - mycket tack vare centerns pådrivande arbete -, och regeringen ska i vinter återkomma till riksdagen med ytterligare förstärkningar.
Frågor som rör landets försvar och säkerhet bör helst vara föremål för en bred samsyn i riksdagen och självfallet ha en stark folklig förankring. Tyvärr står blocken emot varandra i riksdagen i denna fråga, debatten fortsätter och det finns en omfattande kritík mot den nya lagens integritetsaspekter.
Centerpartiet är ett lyssnande parti och vi följer och deltar i den fortsatta diskussionen i denna fråga. Vi har en betydande kritik även inom vårt parti och vi har nu under en tid haft en givande dialog med flera kritiker, och vi har tillsammans haft flera möten med teknisk expertis för att analysera möjligheterna att kunna rikta signalspaningen mer selektivt. Därefter har vi inom riksdagskansliet - och säkert även våra kritiker - analyserat det som framkommit.
Detta har resulterat i flera intressanta öppningar som jag på vår riksdagsgrupp i fredags fick mandat att spela in i regeringens pågående beredning av frågan. Då får det i vanlig ordning vartefter avgöras om våra förslag är tekniskt möjliga och om regeringen landar i att utveckla dem vidare.
Det kanske mest intressanta - som Svenska Dagbladet skriver om i dag - är vår bedömning att det går att särskilja den internationella trafiken från den som har en kontaktpunkt i Sverige. I så fall kunde de delar av lagen som inte varit omstridda - signalspaning i etern och i transittrafik - träda i kraft som beslutat, med de förstärkningar som regeringen återkommer till riksdagen om. Detta är den abslouta huvuddelen av all signalspaning.
Däremot skulle det kunna vara möjligt att låta lagen vara vilande vad gäller de fall när signalspaning kan riktas mot en dator eller telefon i Sverige (som står i kontakt med utlandet och har koppling till allvarliga yttre hot mot landet som rör utländska förhållanden). Med respekt för denna svåra fråga, och för den oro som debatten ger uttryck för, skulle då en utredning kunna titta djupare på om just detta kan regleras ändå bättre från integritetssynpunkt, analysera djupare andra länders lagstiftningar i denna fråga (de som har öppna sådana), analysera europadomstolens färska dom och så vidare.
Vad gäller de förslag som framförts om att det ska krävas brottsmisstanke för att signalspaning ska få bedrivas är det min uppfattning att skulle detta krävas för att kartlägga allvarliga yttre hot som kan vara kopplade till en dator eller telefon i Sverige så skulle givetvis denna spaning upphöra och endast det rent polisiära arbetet fortsätta för att utreda brott. Tyvärr behövs det en möjlighet att under sträng kontroll kunna signalspana mot t ex terrordåd som kan planeras med koppling till utlandet, men där formell brottsmisstanke ännu inte finns. Och självfallet även mot hot kopplade till en främmande stats militära intressen.
Däremot skulle förslaget om brottsmisstanke kunna övervägas i det fåtalet fall när tillståndsmyndigheten på grund av synnerliga skäl givit tillstånd till spaning mot en enskild person.
En regering måste regera och får på sitt bord även besvärliga och svåra frågor. Socialdemokraterna började utreda en lag om signalspaning för ca tio år sedan men kom aldrig till skott på grund av interna konflikter. Man utredde egentigen på alla sätt utom genom att tilsätta den parlamentariska utredning som man idag kräver.
Regeringen och senare riksdagen har beslutat om lagen och förstärkt integritetsskyddet genom en rad viktiga åtgärder - mycket tack vare centerns pådrivande arbete -, och regeringen ska i vinter återkomma till riksdagen med ytterligare förstärkningar.
Frågor som rör landets försvar och säkerhet bör helst vara föremål för en bred samsyn i riksdagen och självfallet ha en stark folklig förankring. Tyvärr står blocken emot varandra i riksdagen i denna fråga, debatten fortsätter och det finns en omfattande kritík mot den nya lagens integritetsaspekter.
Centerpartiet är ett lyssnande parti och vi följer och deltar i den fortsatta diskussionen i denna fråga. Vi har en betydande kritik även inom vårt parti och vi har nu under en tid haft en givande dialog med flera kritiker, och vi har tillsammans haft flera möten med teknisk expertis för att analysera möjligheterna att kunna rikta signalspaningen mer selektivt. Därefter har vi inom riksdagskansliet - och säkert även våra kritiker - analyserat det som framkommit.
Detta har resulterat i flera intressanta öppningar som jag på vår riksdagsgrupp i fredags fick mandat att spela in i regeringens pågående beredning av frågan. Då får det i vanlig ordning vartefter avgöras om våra förslag är tekniskt möjliga och om regeringen landar i att utveckla dem vidare.
Det kanske mest intressanta - som Svenska Dagbladet skriver om i dag - är vår bedömning att det går att särskilja den internationella trafiken från den som har en kontaktpunkt i Sverige. I så fall kunde de delar av lagen som inte varit omstridda - signalspaning i etern och i transittrafik - träda i kraft som beslutat, med de förstärkningar som regeringen återkommer till riksdagen om. Detta är den abslouta huvuddelen av all signalspaning.
Däremot skulle det kunna vara möjligt att låta lagen vara vilande vad gäller de fall när signalspaning kan riktas mot en dator eller telefon i Sverige (som står i kontakt med utlandet och har koppling till allvarliga yttre hot mot landet som rör utländska förhållanden). Med respekt för denna svåra fråga, och för den oro som debatten ger uttryck för, skulle då en utredning kunna titta djupare på om just detta kan regleras ändå bättre från integritetssynpunkt, analysera djupare andra länders lagstiftningar i denna fråga (de som har öppna sådana), analysera europadomstolens färska dom och så vidare.
Vad gäller de förslag som framförts om att det ska krävas brottsmisstanke för att signalspaning ska få bedrivas är det min uppfattning att skulle detta krävas för att kartlägga allvarliga yttre hot som kan vara kopplade till en dator eller telefon i Sverige så skulle givetvis denna spaning upphöra och endast det rent polisiära arbetet fortsätta för att utreda brott. Tyvärr behövs det en möjlighet att under sträng kontroll kunna signalspana mot t ex terrordåd som kan planeras med koppling till utlandet, men där formell brottsmisstanke ännu inte finns. Och självfallet även mot hot kopplade till en främmande stats militära intressen.
Däremot skulle förslaget om brottsmisstanke kunna övervägas i det fåtalet fall när tillståndsmyndigheten på grund av synnerliga skäl givit tillstånd till spaning mot en enskild person.
söndag, augusti 17, 2008
Tysk dom om fildelning
Jag ser positivt på den tyska domen som öppnar för fildelning.
Det ska bli intressant att följa den fortsatta utvecklingen i Tyskland (och i Sverige!)
Både jag och centerpartiet har ju en öppen syn på att hitta en förnuftig avvägning som inte kriminaliserar en rimlig användning av modern teknik.
Det ska bli intressant att följa den fortsatta utvecklingen i Tyskland (och i Sverige!)
Både jag och centerpartiet har ju en öppen syn på att hitta en förnuftig avvägning som inte kriminaliserar en rimlig användning av modern teknik.
torsdag, augusti 14, 2008
Ryskt pansar åker runt i Georgien - åk hem!
Det är bra att striderna upphört, och att eld upphör avtal undertecknats. EUs ordförandeland Frankrike och dess president har lett det arbetet. Avtalet verkar ha tillgodosett rysslands villkor i mycket hög utsträckning.
Det är gravt allvarligt och mycket folkrättsligt besynnerligt att tungt beväpnade förband från Ryssland har gått över gränsen till grannlandet Georgien och åker runt i städer och på vägarna där. (plus att man bombat flygplatser och städer med mera).
Att Ryska styrkor fanns i Sydossetien - en del av Georgien - som fredsbevarare...var OK, men den väldiga uppladdningen sedan rätt länge och sedan inmarschen in i Georgien och attackerna där är ytterligt allvarligt.
Georgien förtjänar sannolikt också kritik för sitt försök att ta kontrollen över Sydossetien och hur beskjutning och angrepp på staden Tschinvali skedde.
Det är gravt allvarligt och mycket folkrättsligt besynnerligt att tungt beväpnade förband från Ryssland har gått över gränsen till grannlandet Georgien och åker runt i städer och på vägarna där. (plus att man bombat flygplatser och städer med mera).
Att Ryska styrkor fanns i Sydossetien - en del av Georgien - som fredsbevarare...var OK, men den väldiga uppladdningen sedan rätt länge och sedan inmarschen in i Georgien och attackerna där är ytterligt allvarligt.
Georgien förtjänar sannolikt också kritik för sitt försök att ta kontrollen över Sydossetien och hur beskjutning och angrepp på staden Tschinvali skedde.
söndag, augusti 10, 2008
ACTA
Upphovsmannarätten finns och behövs men kan inte tillämpas in absurdum. Jag skrev tidigare här om den viktiga avvägningen i dagens tid och med dagens teknik mellan upphovsmannarätt och medborgarrätt, efter att ha lyssnat på ett intressant seminarium i Visbý arrangerat av Piratpartiet.
Min allianskollega i EU-nämnden Karl Sigfrid skriver i maj några intressanta inlägg på sin blogg om det s.k Acta-avtalet, som vill gå mycket långt för att till varje pris "jaga fildelare".
Centerpartiet har ju en levande intern diskussion om detta, vi arrangerade ett bra seminarim kring upphovsmannarätten i våras, och jag hoppas att vi kan nagelfara Acta-frågan under våra fortsatta integritetsseminarier´under hösten.
Min allianskollega i EU-nämnden Karl Sigfrid skriver i maj några intressanta inlägg på sin blogg om det s.k Acta-avtalet, som vill gå mycket långt för att till varje pris "jaga fildelare".
Centerpartiet har ju en levande intern diskussion om detta, vi arrangerade ett bra seminarim kring upphovsmannarätten i våras, och jag hoppas att vi kan nagelfara Acta-frågan under våra fortsatta integritetsseminarier´under hösten.
lördag, augusti 09, 2008
Ryssland anfaller Georgien - SLUTA!
Det är en alarmerande utveckling i Georgien. Ryssland ogillar Georgiens närmande till Väst och Nato, och understödjer de georgiska provinsernas Sydossetiens och Abchasiens närmande till Ryssland istället.
Georgien vill återta kontrollen över Sydossetien, och agerar militärt. Det kan ifrågasättas och kritiseras, liksom att ryska soldater lär ha dött i det sammanhanget.
Men att Ryssland nu väller in med militär i Sydossetien och bombar mål på olika håll i Georgien, det är fullständigt oacceptabelt. En regional stormakt börjar krig mot en liten granne.
Försvarsberedningen skrev i sina två senaste rappporter att utvecklingen i Ryssland måste följas uppmärksamt, och att just utvecklingen vid Rysslands södra gräns blir ett lackmuspapper på Rysslands avsikter. Nu visar lackmuspapperet blodröd varningsfärg.
Det är av stor vikt att Europeiska Unionen har ett försvars- och utrikespolitiskt samarbete i detta allvarliga läge, det är bra att Sverige är med i EU och Sverige måste självfallet agera med kraft för striderna upphör.
Att Sverige behöver ha ett försvar är vi ju överens om, och att detta behöver inhämta försvarsunderättelser genom t ex signalspaning finns det också en betydande samsyn kring. Men ska det också ske i kabel, och hur ska spaningen riktas för att minska integritetsintrånget, här fortsätter debatten.
Regeringen ska i vinter lämna en proposition om det svenska försvarets långsiktiga inriktning, en viktig proposition som känns än mer väsentlig i dessa dagar.
Georgien vill återta kontrollen över Sydossetien, och agerar militärt. Det kan ifrågasättas och kritiseras, liksom att ryska soldater lär ha dött i det sammanhanget.
Men att Ryssland nu väller in med militär i Sydossetien och bombar mål på olika håll i Georgien, det är fullständigt oacceptabelt. En regional stormakt börjar krig mot en liten granne.
Försvarsberedningen skrev i sina två senaste rappporter att utvecklingen i Ryssland måste följas uppmärksamt, och att just utvecklingen vid Rysslands södra gräns blir ett lackmuspapper på Rysslands avsikter. Nu visar lackmuspapperet blodröd varningsfärg.
Det är av stor vikt att Europeiska Unionen har ett försvars- och utrikespolitiskt samarbete i detta allvarliga läge, det är bra att Sverige är med i EU och Sverige måste självfallet agera med kraft för striderna upphör.
Att Sverige behöver ha ett försvar är vi ju överens om, och att detta behöver inhämta försvarsunderättelser genom t ex signalspaning finns det också en betydande samsyn kring. Men ska det också ske i kabel, och hur ska spaningen riktas för att minska integritetsintrånget, här fortsätter debatten.
Regeringen ska i vinter lämna en proposition om det svenska försvarets långsiktiga inriktning, en viktig proposition som känns än mer väsentlig i dessa dagar.
fredag, augusti 08, 2008
beteskrav för kor, debatt P1 morgon
Idag resonerade jag och Birgitta Ohlsson, fp, i P1 morgon om staten absolut måste detaljreglera att även lösgående mjölkkor med stora rasthagar ska ut på bete minst 6 timmar per dag i två eller tre månader (se tidigare bloginlägg från mig).
Jag anslog en liberal linje med förtroende för bonden/företagens goda vilja och förmåga att i dialog med djurskyddsinspektören skapa en mycket bra djuromsorg för sina mjölkkor. Självfallet en djurskyddslag som kräver att djuren ska ha en god djuromsorg, men utrymme för bonden att i enskilda delar välja olika lämpade lösningar.
Birgitta verkade misstro bondens förmåga till detta utan misstrodde "industrin" - som hon väl kallade bonden - och befarade att fick bonden ett större ansvar så skulle djurskyddet "raseras". Inte så liberalt, tyckte jag som faktisk blev upprörd.
Visst är mjölkkor på bete under några sommarmånader bra och angeläget för de allra flesta besättningar, visst är lagkravet befogast för mjölkkor i båslagårdar och visst kan både mejeriföretag och certifieringmärken som KRAV eller Svenskt Sigill bygga in detta mervärde i sina koncept.
Men viktigast för korna är att de har en god djurmiljö under de 9-10 månader som bete inte är aktuellt, och även de upp till 18 timmar per dygn under beteskravsperioden när de kan vistas i lagården. Och i en rymlig och luftig modern lösdriftslagård med stora rasthagar ifrågasätter jag om storebror staten verkligen måste skriva bonden på näsan att 100 eller 300 kor absolut måste byta från rasthage till bete även om djuren har det mycket bra detta förutan.
Jag har respekt för frågans symbolik och historik och betydelse, och visst står både centerpartiet och regeringen och nog hela riksdagen bakom nuvarande absoluta beteskrav. Men jag tycker att det är dags att utreda en uppmjukning av regelverken för kor i lösdrift med mycket god djuromsorg, och det behövs alltid en framtidsdebatt i olika frågor.
Det stora bekymret - än en gång - är att svenska kor - med en djuromsog i världsklass - minskar nästan mest i EU sedan flera decennier, och produktionen sjunker. Den utvecklingen gagnar inte mjölkkornas samlade välfärd i Europa, och här behöver näringen och staten agera tillsammans så att utvecklingen bryts!
Jag anslog en liberal linje med förtroende för bonden/företagens goda vilja och förmåga att i dialog med djurskyddsinspektören skapa en mycket bra djuromsorg för sina mjölkkor. Självfallet en djurskyddslag som kräver att djuren ska ha en god djuromsorg, men utrymme för bonden att i enskilda delar välja olika lämpade lösningar.
Birgitta verkade misstro bondens förmåga till detta utan misstrodde "industrin" - som hon väl kallade bonden - och befarade att fick bonden ett större ansvar så skulle djurskyddet "raseras". Inte så liberalt, tyckte jag som faktisk blev upprörd.
Visst är mjölkkor på bete under några sommarmånader bra och angeläget för de allra flesta besättningar, visst är lagkravet befogast för mjölkkor i båslagårdar och visst kan både mejeriföretag och certifieringmärken som KRAV eller Svenskt Sigill bygga in detta mervärde i sina koncept.
Men viktigast för korna är att de har en god djurmiljö under de 9-10 månader som bete inte är aktuellt, och även de upp till 18 timmar per dygn under beteskravsperioden när de kan vistas i lagården. Och i en rymlig och luftig modern lösdriftslagård med stora rasthagar ifrågasätter jag om storebror staten verkligen måste skriva bonden på näsan att 100 eller 300 kor absolut måste byta från rasthage till bete även om djuren har det mycket bra detta förutan.
Jag har respekt för frågans symbolik och historik och betydelse, och visst står både centerpartiet och regeringen och nog hela riksdagen bakom nuvarande absoluta beteskrav. Men jag tycker att det är dags att utreda en uppmjukning av regelverken för kor i lösdrift med mycket god djuromsorg, och det behövs alltid en framtidsdebatt i olika frågor.
Det stora bekymret - än en gång - är att svenska kor - med en djuromsog i världsklass - minskar nästan mest i EU sedan flera decennier, och produktionen sjunker. Den utvecklingen gagnar inte mjölkkornas samlade välfärd i Europa, och här behöver näringen och staten agera tillsammans så att utvecklingen bryts!
torsdag, augusti 07, 2008
religionsfrihetens gränser
Självfallet religionsfrihet! I Sverige, och i världens övriga länder. Även i Saudi-Arabien och Iran. Frihet att ansluta sig till en tro, eller att lämna den. friheten för kvinnor och män att själva bestämma över sina liv och värderas lika. Frihet att vara homosexuell. Tyvärr finns väldigt mycket för FN och världens "upplysta" länder att göra här.
Däremot ska det även i Sverige finnas det gränser för hur långt religiösa påbud från anna dazumal ska tillåtas gälla även idag.
Svenska Dagbladet har i några debattartiklar diskuterat omskärelse av omyndiga pojkar. Socialstyrelsen bejakar detta, och vill med hänsyn till barnets bästa införa en lagstadgad rätt för pojkar att bli "könsstympade" (ja, vad ska man kalla det när man opererar bort en del av en människas könsorgan?). Därtill ska landstingen åläggas en skyldighet att "ge pojkarna den här möjligheten"....
Märkligt, tycker jag, att en statlig myndighet inte värnar en ung pojkes rätt att själv avgöra om han vill omskäras, när han blir myndig. Märkligt, tycker jag, att en statlig myndighet vill ge föräldrar rätten att bestämmma över oåterkalleliga ingrepp på sina barns kroppar, och ålägga landstingen att medverka till detta.
..............................
Att bära slöja och täcka håret är helt OK i nästan alla sammanhang (kan vara svårt i det militära vid gasmask på t ex ), men att täccka hela ansiktet har jag svårt för. I ett demokratiskt och jämlikt och jämställt samhälle så döljer vi väl inte våra ansikten för varandra.
................................
En annan konflikt finns mellan religiösa påbud från urminnes tider hur djur bör slaktas, där den s.k koscherslakten eller Halalslakten stadgar att djuren ska tappas på blod och "dö levande". Den slaktmetoden var säkert helt OK för mer än 1000 år sedan, men tekniken har ju utvecklats sedan dess. Djur ska slaktas så "djurvänligt" med så lite lidande som möjligt, naturligtvis.
Tillåtna slaktmetoder i Sverige måste uppfylla höga krav i dessa avseenden. Bedövning kan möjliggöra även traditionella slaktmetoder.
Däremot ska det även i Sverige finnas det gränser för hur långt religiösa påbud från anna dazumal ska tillåtas gälla även idag.
Svenska Dagbladet har i några debattartiklar diskuterat omskärelse av omyndiga pojkar. Socialstyrelsen bejakar detta, och vill med hänsyn till barnets bästa införa en lagstadgad rätt för pojkar att bli "könsstympade" (ja, vad ska man kalla det när man opererar bort en del av en människas könsorgan?). Därtill ska landstingen åläggas en skyldighet att "ge pojkarna den här möjligheten"....
Märkligt, tycker jag, att en statlig myndighet inte värnar en ung pojkes rätt att själv avgöra om han vill omskäras, när han blir myndig. Märkligt, tycker jag, att en statlig myndighet vill ge föräldrar rätten att bestämmma över oåterkalleliga ingrepp på sina barns kroppar, och ålägga landstingen att medverka till detta.
..............................
Att bära slöja och täcka håret är helt OK i nästan alla sammanhang (kan vara svårt i det militära vid gasmask på t ex ), men att täccka hela ansiktet har jag svårt för. I ett demokratiskt och jämlikt och jämställt samhälle så döljer vi väl inte våra ansikten för varandra.
................................
En annan konflikt finns mellan religiösa påbud från urminnes tider hur djur bör slaktas, där den s.k koscherslakten eller Halalslakten stadgar att djuren ska tappas på blod och "dö levande". Den slaktmetoden var säkert helt OK för mer än 1000 år sedan, men tekniken har ju utvecklats sedan dess. Djur ska slaktas så "djurvänligt" med så lite lidande som möjligt, naturligtvis.
Tillåtna slaktmetoder i Sverige måste uppfylla höga krav i dessa avseenden. Bedövning kan möjliggöra även traditionella slaktmetoder.
onsdag, augusti 06, 2008
fortsatt debatt och dialog
GD för Försvarets radioanstalt, Ingvar Åkesson, ger sin syn på vad signalspaningen innebär i en chat med DNs läsare.
På flera bloggar görs "briljanta" analyser av än den ena, än den andra signalspaningsartikeln. I vart fall är de ofta mångordiga med en del påståenden som kan ifrågasättas. Låt mig ge två exempel.
Rick Falkvinge skriver t ex att: "Avlyssningen är till stöd för Sveriges utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. I detta tas terrorangrepp upp endast som en parentes, medan andra saker som påpekas är viktiga spaningsobjekt är råvarubrister, valutaspekulationer och miljöhot.
Ja, det betyder att din granne som växlar en större mängd summa från dollar till t.ex. guld är ett legitimt spaningsmål".
Som jag tidigare skrivit anser jag att detta påstående inte är korrekt. Riksdagens beslut enligt försvarsutskottets betänkande ger regeringen i uppdrag att tydligt begränsa de allvarliga yttre hot som signalspaning får ske mot till att endast gälla militära hot, internationella konflikter, internationell terrorism och några till.
Falkvinge skriver vidare t ex "Det är också värt att notera att Lagrådet var maximalt oenigt. Leif Thorsson menade att lagen inte uppfyller Europakonventionens och vår grundlags krav på integritet."
Inte heller detta är en korrekt beskrivning. Lagrådet var enigt i allting, utom på en punkt där Leif Thorsson hade en avvikande mening, nämligen att även regeringens uppdrag om signalspaning borde ges tillstånd av Tillståndsmyndigheten.(Nu måste regeringen anmäla till tillståndsmyndigheten vad den avser att ge för uppdrag, men det har bedömts att en myndighet inte kan överpröva regeringens beslut utan denna kontroll får ske i riksdagens granskning av regeringen.)
Frågan om underrättelseverksamhet och signalspaning är som jag ofta skrivit här viktiga och allvarliga frågor med koppling till integriteten. Riksdagen har beslutat om den nya lagen, och ska på regeringens förslag ytterligare stärka integritetsskyddet och kontrollen av verksamheten i vinter.
Debatten rasar vidare där många vill begränsa den generella tillgången till fiberkablarna över landsgränsen för signalspaningen, eller vill att signalspaningen i kabel helt ska upphöra eller endast ske vid konstaterad brottsmisstanke (vilket egentligen innebär att spaning endast får ske i polisiära syften, och inte för att kartlägga allvarliga yttre hot). Denna senare linje är radikal och dess konsekvenser inte överblickbara för mig.
Centerpartiet är ett lyssnande parti, och självfallet följer vi - och jag - noga debatten och de förslag som förs fram, inte minst från kritiska röster inom vårt parti. Dialog är alltid viktigt.
På flera bloggar görs "briljanta" analyser av än den ena, än den andra signalspaningsartikeln. I vart fall är de ofta mångordiga med en del påståenden som kan ifrågasättas. Låt mig ge två exempel.
Rick Falkvinge skriver t ex att: "Avlyssningen är till stöd för Sveriges utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. I detta tas terrorangrepp upp endast som en parentes, medan andra saker som påpekas är viktiga spaningsobjekt är råvarubrister, valutaspekulationer och miljöhot.
Ja, det betyder att din granne som växlar en större mängd summa från dollar till t.ex. guld är ett legitimt spaningsmål".
Som jag tidigare skrivit anser jag att detta påstående inte är korrekt. Riksdagens beslut enligt försvarsutskottets betänkande ger regeringen i uppdrag att tydligt begränsa de allvarliga yttre hot som signalspaning får ske mot till att endast gälla militära hot, internationella konflikter, internationell terrorism och några till.
Falkvinge skriver vidare t ex "Det är också värt att notera att Lagrådet var maximalt oenigt. Leif Thorsson menade att lagen inte uppfyller Europakonventionens och vår grundlags krav på integritet."
Inte heller detta är en korrekt beskrivning. Lagrådet var enigt i allting, utom på en punkt där Leif Thorsson hade en avvikande mening, nämligen att även regeringens uppdrag om signalspaning borde ges tillstånd av Tillståndsmyndigheten.(Nu måste regeringen anmäla till tillståndsmyndigheten vad den avser att ge för uppdrag, men det har bedömts att en myndighet inte kan överpröva regeringens beslut utan denna kontroll får ske i riksdagens granskning av regeringen.)
Frågan om underrättelseverksamhet och signalspaning är som jag ofta skrivit här viktiga och allvarliga frågor med koppling till integriteten. Riksdagen har beslutat om den nya lagen, och ska på regeringens förslag ytterligare stärka integritetsskyddet och kontrollen av verksamheten i vinter.
Debatten rasar vidare där många vill begränsa den generella tillgången till fiberkablarna över landsgränsen för signalspaningen, eller vill att signalspaningen i kabel helt ska upphöra eller endast ske vid konstaterad brottsmisstanke (vilket egentligen innebär att spaning endast får ske i polisiära syften, och inte för att kartlägga allvarliga yttre hot). Denna senare linje är radikal och dess konsekvenser inte överblickbara för mig.
Centerpartiet är ett lyssnande parti, och självfallet följer vi - och jag - noga debatten och de förslag som förs fram, inte minst från kritiska röster inom vårt parti. Dialog är alltid viktigt.
fredag, augusti 01, 2008
SJ, SJ, gamle vän....
Staten Järnvägar....
Gick med stora förluster för en del år sedan, men går nu med vinst. Det är bra att företaget inte blöder.
Och man har goda ambitioner att arbeta effektivt och professionellt och punktligt.
Tyvärr klarar man inte detta, och det förefaller bara att bli värre. Jag satt för några veckor sedan i en 40-graders kupé från stockholm till Linköping i nära sex timmar, efter 4 timmars strömbrott tio minuter från Linköping. Veckan efter hände något liknande två gånger i rad, när en kanalbro låste sig. Aftonbladet rapporterar om mängder med liknande incidenter. Leif Nixon i Tankar från rooten hänvisar till fruktansvärda upplevelser i Norrland i veckan. Under mina tågresor till och från Stockholm är förseningar snarare legio än tvärtom. Signalfel, vagnfel, växelfel, nedfallen strömledning, lokfel.....
Gör man misstaget att planera sin dag efter att tåget håller tiden kan man drabbas hårt vid förseningar, man missar viktiga möten, missar flyg- eller tågavgångar, missar sitt arbete osv.
Möjligen kan man få biljettvärdet åter, men aldrig någon annan kompensation vad jag kan förstå. Det kan missbrukas, säger styrelseordförande Ulf Adelsohn.
Jag gillar egentligen både SJ och Adelsohn och har länge backat upp företaget. Men nu går det faktiskt inte längre, här behövs förbättringar på en rad punkter enligt ovan, Punktlighet, service, kompensation mm.
Ja, jag vet att Ostlänken måste byggas och andra järnvägar, jag vet att underhållet är kraftigt eftersatt sedan flera decennier och att alliansen måste förstärka både väg- och järnvägsresurserna, från centerpartiet är ju detta en mycket hög prioritet som vi jobbar stenhårt för.
Men under tiden måste SJ ta sig i kragen och fungera bättre än idag, det är en ko på isen (alldeles oavsett om den går på sommarbete eller ej).
Gick med stora förluster för en del år sedan, men går nu med vinst. Det är bra att företaget inte blöder.
Och man har goda ambitioner att arbeta effektivt och professionellt och punktligt.
Tyvärr klarar man inte detta, och det förefaller bara att bli värre. Jag satt för några veckor sedan i en 40-graders kupé från stockholm till Linköping i nära sex timmar, efter 4 timmars strömbrott tio minuter från Linköping. Veckan efter hände något liknande två gånger i rad, när en kanalbro låste sig. Aftonbladet rapporterar om mängder med liknande incidenter. Leif Nixon i Tankar från rooten hänvisar till fruktansvärda upplevelser i Norrland i veckan. Under mina tågresor till och från Stockholm är förseningar snarare legio än tvärtom. Signalfel, vagnfel, växelfel, nedfallen strömledning, lokfel.....
Gör man misstaget att planera sin dag efter att tåget håller tiden kan man drabbas hårt vid förseningar, man missar viktiga möten, missar flyg- eller tågavgångar, missar sitt arbete osv.
Möjligen kan man få biljettvärdet åter, men aldrig någon annan kompensation vad jag kan förstå. Det kan missbrukas, säger styrelseordförande Ulf Adelsohn.
Jag gillar egentligen både SJ och Adelsohn och har länge backat upp företaget. Men nu går det faktiskt inte längre, här behövs förbättringar på en rad punkter enligt ovan, Punktlighet, service, kompensation mm.
Ja, jag vet att Ostlänken måste byggas och andra järnvägar, jag vet att underhållet är kraftigt eftersatt sedan flera decennier och att alliansen måste förstärka både väg- och järnvägsresurserna, från centerpartiet är ju detta en mycket hög prioritet som vi jobbar stenhårt för.
Men under tiden måste SJ ta sig i kragen och fungera bättre än idag, det är en ko på isen (alldeles oavsett om den går på sommarbete eller ej).
Lite annat...
* Det fruktansvärda mordet på två små barn och nästan en mamma i Arboga. Väldigt mycket talar mot den tyska kvinnan, men rapporteringen verkar nu fokusera på att hon kan frias, det finns inga DNA-spår (det fanns det aldrig tidigare) och den hammarslagna mamman kanske inte minns det hon minns....
Då gäller det att hitta en annan kvinna med motiv som flera gånger åkt till Arboga, t ex morddagen, och som synts av vittnen osv....
Jag har svårt att förstå att minnesexperter kan väga tyngre än ett faktiskt tydligt utpekande av den som blivit nästan ihjälslagen. Vi får se var rättvisan slutar.
* Jag har mycket svårt att förstå anhållandet av den biologiska pappan i Arboga-morden. Vilka bevis/indicer kan det ha funnits som grundade ett anhållande?
* Finland accepterar att små barn ska kunna "omskäras" om föräldrarna vill och barnen " är med på detta". Det handlar alltså om att operera bort en känslig del på könsorganet som aldrig kan återställas. Jag tycker att detta ingrepp borde kräva att man är myndig och själv kan ta ett sådant beslut. Jag återkommer om denna könstympning, med mycket långa traditioner i både judisk och muslimsk kultur förvisso, men som ändå måste prövas utifrån 2000-talets verklighet och med individens okränkbarhet och rätt att själv besluta om oåterkalleliga operationer som utgångspunkt. Både i svensk - och nu finsk - lagstiftning låter för mig passusen att "barnets samtycke erfordras" som ett hån, ett barn som växer upp och är helt beroende av sina föräldrar och i sin miljö anses alltså kunna fatta självständiga beslut om operation av sin penis i fem årsåldern eller tidigare. Barockt.
* En liten ponny i Lesjöfors har ätits upp av en varg. Jag gillar det inte. Vi har en djurskyddslag som kraftfullt ålägger djurägarna att se till djurens bästa och förhindra att de lider. Och samtidigt dödas årligen allt fler hundar, får, nötkreatur och nu en ponny av vilda rovdjur. Skräck och lidande. En fredlig man i en by dödades av en björn för något år sedan och en skogsarbetare rönte nästan samma öde i vintras. Jag vill se en levande landsbygd där människor och familjer lever och arbetar, och håller husdjur.
Då gäller det att hitta en annan kvinna med motiv som flera gånger åkt till Arboga, t ex morddagen, och som synts av vittnen osv....
Jag har svårt att förstå att minnesexperter kan väga tyngre än ett faktiskt tydligt utpekande av den som blivit nästan ihjälslagen. Vi får se var rättvisan slutar.
* Jag har mycket svårt att förstå anhållandet av den biologiska pappan i Arboga-morden. Vilka bevis/indicer kan det ha funnits som grundade ett anhållande?
* Finland accepterar att små barn ska kunna "omskäras" om föräldrarna vill och barnen " är med på detta". Det handlar alltså om att operera bort en känslig del på könsorganet som aldrig kan återställas. Jag tycker att detta ingrepp borde kräva att man är myndig och själv kan ta ett sådant beslut. Jag återkommer om denna könstympning, med mycket långa traditioner i både judisk och muslimsk kultur förvisso, men som ändå måste prövas utifrån 2000-talets verklighet och med individens okränkbarhet och rätt att själv besluta om oåterkalleliga operationer som utgångspunkt. Både i svensk - och nu finsk - lagstiftning låter för mig passusen att "barnets samtycke erfordras" som ett hån, ett barn som växer upp och är helt beroende av sina föräldrar och i sin miljö anses alltså kunna fatta självständiga beslut om operation av sin penis i fem årsåldern eller tidigare. Barockt.
* En liten ponny i Lesjöfors har ätits upp av en varg. Jag gillar det inte. Vi har en djurskyddslag som kraftfullt ålägger djurägarna att se till djurens bästa och förhindra att de lider. Och samtidigt dödas årligen allt fler hundar, får, nötkreatur och nu en ponny av vilda rovdjur. Skräck och lidande. En fredlig man i en by dödades av en björn för något år sedan och en skogsarbetare rönte nästan samma öde i vintras. Jag vill se en levande landsbygd där människor och familjer lever och arbetar, och håller husdjur.
torsdag, juli 31, 2008
Några nya signal-länkar
Debatten fortsätter om den svåra avvägningen mellan signalspaning även i kabel contra det integritetsintrång detta innebär.
Expressens PM Nilsson "kommer ut" som en accepterare av spaning. I början på juli svarade it-experten Per Hellqvist - som accepterar signalspaning men som tycker att lagen går för långt - på Expressens läsarfrågor.
Som motvikt...länkar jag till piratpartiets Rick Falkvinges två inlägg i Östgöta Corren och till min egen replik därimellan.
RF hävdar att: "Det enda som betyder något är att staten får en kopia på all privat kommunikation och på allt vi gör på nätet."
Detta ger bilden av att staten samlar på sig all information och kan gå igenom den när man så finner lämpligt. Detta är inte någon korrekt bild - menar jag - av den inhämtning av bråkdelar av promillen av trafikflödet som kan kartlägga allvarliga yttre hot mot Sverige som FRA efter tillstånd av kontrollmyndigheten utför. På samma vis som sker i andra länder begränsar ju FRA signalspaningen till vissa delar av trafikströmmen i de enskilda sökningsfallen, men ska man signalspana i kabel vid trafik över landsgränsen förutsätter ju detta oundvikligen tillgång till kabeln.
Det är en sak att diskutera hur signalspaningen ska bedrivas och kontrolleras, och där har jag en stor lyhördhet för den viktiga debatt som förs. Men att helt avvisa signalspaning i kabel - eller att kräva brottsmisstanke för att den ska få bedrivas -innebär att Sverige som militärt alliansfritt land skulle avstå från den underrättelseinhämtning som länderna i vår omvärld bedriver. Jag kan inte överblicka konsekvenserna om Sverige skulle välja att gå den vägen, och det finns ju en mycket bred enighet i riksdagen om vårt försvars-och säkerhetspolitiska behov av en noga kontrollerad teknikneutral signalspaning.
Expressens PM Nilsson "kommer ut" som en accepterare av spaning. I början på juli svarade it-experten Per Hellqvist - som accepterar signalspaning men som tycker att lagen går för långt - på Expressens läsarfrågor.
Som motvikt...länkar jag till piratpartiets Rick Falkvinges två inlägg i Östgöta Corren och till min egen replik därimellan.
RF hävdar att: "Det enda som betyder något är att staten får en kopia på all privat kommunikation och på allt vi gör på nätet."
Detta ger bilden av att staten samlar på sig all information och kan gå igenom den när man så finner lämpligt. Detta är inte någon korrekt bild - menar jag - av den inhämtning av bråkdelar av promillen av trafikflödet som kan kartlägga allvarliga yttre hot mot Sverige som FRA efter tillstånd av kontrollmyndigheten utför. På samma vis som sker i andra länder begränsar ju FRA signalspaningen till vissa delar av trafikströmmen i de enskilda sökningsfallen, men ska man signalspana i kabel vid trafik över landsgränsen förutsätter ju detta oundvikligen tillgång till kabeln.
Det är en sak att diskutera hur signalspaningen ska bedrivas och kontrolleras, och där har jag en stor lyhördhet för den viktiga debatt som förs. Men att helt avvisa signalspaning i kabel - eller att kräva brottsmisstanke för att den ska få bedrivas -innebär att Sverige som militärt alliansfritt land skulle avstå från den underrättelseinhämtning som länderna i vår omvärld bedriver. Jag kan inte överblicka konsekvenserna om Sverige skulle välja att gå den vägen, och det finns ju en mycket bred enighet i riksdagen om vårt försvars-och säkerhetspolitiska behov av en noga kontrollerad teknikneutral signalspaning.
tisdag, juli 29, 2008
fortsatt signaldebatt
Debatten i denna fråga är angelägen och viktig och fortsätter att rasa, och jag försöker följa den väl. Det är också ostridigt att inläggen på bloggar och ledarsidor i mycket hög utsträckning domineras av argument för att lagen ska rivas upp, varför jag inte behöver länka till dessa.
Ett och annat inlägg försvarar också varför Sverige tyvärr behöver signalspana mot allvarliga yttre hot även i kabel likt länderna i vår omvärld. Försvarsminister Tolgfors hade ett inlägg i SvD igår, och jag har svarat på en debattartikel i Corren idag.
Några citat från Tolgfors om varför signalspaning behövs och behovet av att den regleras i både etern och kabel:
"Informationen från signalspaning behövs för att bedöma och bemöta yttre hot mot Sverige samt ge underlag för utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken.
Som exemplen visar rör det sig inte om spaning mot enskilda svenskars kommunikation, utan om stater och organisationer med intressen mot Sverige.
Endast om en person i Sverige har direkt koppling till yttre hot mot landet, som internationell terrorism eller annan stats agerande mot Sverige, blir den relevant för FRA:s signalspaning.
Det går inte att ha skilda lagar och regler för signalspaning i etern respektive i kabel. När du lyfter telefonluren eller mobilen där hemma så kan signalen utan din vetskap röra sig både i etern och i kabel.
Den fasta telefonens signal kan kopplas via satellit till annat land. Datanätverket därhemma är kanske trådlöst, för att signalen sedan går via kabel. I vissa delar av landet går telefonsignalen delvis först via radiolänk och sedan i kabel.
Likaså rör sig signaler från vår kommunikation ofta över landets gränser. Inte sällan via länder som själva bedriver signalspaning, i kabel och i etern."
Sanna Rayman på SvDs ledarredaktion skriver i går på SvDs ledarblogg om signalspaning och om andra länders underrättelsetjänster har tillgång till signaler över landsgränsen. Några länder har ju öppet reglerat detta likt nu Sverige genom parlamentsbeslut. Men på de flesta håll är nog parlamentsförankringen rätt översiktlig och ger regering och/eller försvarsmakt stora befogenheter att själva utforma underrättelseinhämtningen. Rayman verkar mena att vi borde veta hur detta sker i dessa länder, vilket är lätt att instämma i. Tyvärr är det svårt eftersom det handlar om ländernas säkerhet och sker under hög sekretess.
Jag menar ju att det är rätt som Sverige gör att öppet och noga reglera detta, men visst är det en komplikation att det ibland uppfattas som att vi går längre än länderna i vår omvärld.
Ett och annat inlägg försvarar också varför Sverige tyvärr behöver signalspana mot allvarliga yttre hot även i kabel likt länderna i vår omvärld. Försvarsminister Tolgfors hade ett inlägg i SvD igår, och jag har svarat på en debattartikel i Corren idag.
Några citat från Tolgfors om varför signalspaning behövs och behovet av att den regleras i både etern och kabel:
"Informationen från signalspaning behövs för att bedöma och bemöta yttre hot mot Sverige samt ge underlag för utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken.
Som exemplen visar rör det sig inte om spaning mot enskilda svenskars kommunikation, utan om stater och organisationer med intressen mot Sverige.
Endast om en person i Sverige har direkt koppling till yttre hot mot landet, som internationell terrorism eller annan stats agerande mot Sverige, blir den relevant för FRA:s signalspaning.
Det går inte att ha skilda lagar och regler för signalspaning i etern respektive i kabel. När du lyfter telefonluren eller mobilen där hemma så kan signalen utan din vetskap röra sig både i etern och i kabel.
Den fasta telefonens signal kan kopplas via satellit till annat land. Datanätverket därhemma är kanske trådlöst, för att signalen sedan går via kabel. I vissa delar av landet går telefonsignalen delvis först via radiolänk och sedan i kabel.
Likaså rör sig signaler från vår kommunikation ofta över landets gränser. Inte sällan via länder som själva bedriver signalspaning, i kabel och i etern."
Sanna Rayman på SvDs ledarredaktion skriver i går på SvDs ledarblogg om signalspaning och om andra länders underrättelsetjänster har tillgång till signaler över landsgränsen. Några länder har ju öppet reglerat detta likt nu Sverige genom parlamentsbeslut. Men på de flesta håll är nog parlamentsförankringen rätt översiktlig och ger regering och/eller försvarsmakt stora befogenheter att själva utforma underrättelseinhämtningen. Rayman verkar mena att vi borde veta hur detta sker i dessa länder, vilket är lätt att instämma i. Tyvärr är det svårt eftersom det handlar om ländernas säkerhet och sker under hög sekretess.
Jag menar ju att det är rätt som Sverige gör att öppet och noga reglera detta, men visst är det en komplikation att det ibland uppfattas som att vi går längre än länderna i vår omvärld.
torsdag, juli 24, 2008
Mer adoptionsgenerositet, Linköping kommun!
Människorna i Linköping – och Sverige – lever allt längre, medellivslängden är väl över 80 år nu. Många arbetar efter 65-årsåldern och lever ett rikt liv även efter 80 år.
Samtidigt finns det i världen miljoner av föräldralösa och fattiga barn som lever torftigt och får små chanser att få det bra i livet.
Det ligger i människans natur att vilja fortplanta sig och att fostra och ge kärlek till och leva med barn. En del familjer välsignas inte med egna barn trots att man så gärna vill.
Då finns möjligheten att adoptera barn som behöver bättre förutsättningar i livet, och man ansöker om detta.
I Sverige regleras adoptionen mycket noga av kommun och stat. Endast av samhället godkända föräldrar med ordnad ekonomi och goda förhållanden kommer ifråga. Och så får de absolut inte vara för gamla, det vore tydligen ett fruktansvärt slag för de barn som föräldrarna så hett vill leva med och ge bra livsförutsättningar.
Storebror – eller farbror – staten har funderat mycket på det här med hur snävt men ska sätta gränsen så att inte barn får för gamla föräldrar, vilket tydligen anser förfärligt.
Jag blir väldigt fundersam. Här finns det massor av barn i världen med mycket begränsade förutsättningar för ett bra liv, utan det som väntar är föräldralöshet, barnhem och ingen kärleksfull uppväxtmiljö. Och så finns i Linköping familjen Ulrika och Jan Siesjö i Ljungsbro. De är 42 och 44 år gamla, har varit tillsammans i 8 år och bestämde sig för 2,5 år att ansöka om att få adoptera ett barn ifrån Kina. De blev godkända, har skaffat ett större hus med tanke på detta och har betalat alla de kostnader som adoptionen medför.
Adoptionsansökningar tar tid, och makarna Siesjös tillstånd från kommunen gäller bara i två år, så de var nu tvungna att ansöka om ett förnyat tillstånd.
Då säger kommunens socialnämnd nej! Punkt och slut! Med ungefär detta resonemang: Visserligen vill ni gärna och har fått tillstånd och visst har det dragit ut på tiden utan Er förskyllan. Men storebror staten i Stockholm har skickat ut nya rekommendationer till kommunerna som möjligen kan tolkas som att dessa borde införa någon åldersgräns. Och vi i Linköpings kommun har därför bestämt att är man över 42 år då är man gammal och då bör man inte få adoptera barn. Så därför får ni inget fortsatt tillstånd utan glöm allt detta som ni har satsat på och så hett önskat.
Ordföranden Niklas Borg, som jag ska ringa och prata med i alla fall, uttalar sig så här i sann liberal anda (?), och jag ska inte kommentera det han säger utan låta det stå för sig själv…:
”Jag har jättestor förståelse för dem”…
”Jag hade en kompis vars pappa var 65 år. Han skämdes jättemycket för att han hade så gamla föräldrar”.
”45-åringar kan nog t o m vara bättre föräldrar än 42-åringar. Men har vi ändrat åldersregler måste vi vara bestämda och inte glida på det här…”
Jag uppmanar Linköpings socialnämnd dels att tänka om snarast i just makarna Siesjös fall – visst måste man kunna ge undantag om synnerliga skäl finns vilket ju är glasklart i detta fall -, dels visa självständighet och inte för framtiden tillämpa någon stenhård 42-årsgräns, även om storebror i Stockholm lite vagt funderat kring detta.
Som ni förstår är jag upprörd på makarna Siesjös vägnar, de har drabbats av ett mycket fyrkantigt kommunalt godtycke som jag tycker är fullständigt orimligt. Så Linköpings socialnämnd, visa storhet och ta snarast upp ärendet på nytt så att deras pågående adoption kan fullföljas
Länkar här, och snart här.
http://www.corren.se/archive/2008/7/18/jt357n0sge68h2k.xml
Samtidigt finns det i världen miljoner av föräldralösa och fattiga barn som lever torftigt och får små chanser att få det bra i livet.
Det ligger i människans natur att vilja fortplanta sig och att fostra och ge kärlek till och leva med barn. En del familjer välsignas inte med egna barn trots att man så gärna vill.
Då finns möjligheten att adoptera barn som behöver bättre förutsättningar i livet, och man ansöker om detta.
I Sverige regleras adoptionen mycket noga av kommun och stat. Endast av samhället godkända föräldrar med ordnad ekonomi och goda förhållanden kommer ifråga. Och så får de absolut inte vara för gamla, det vore tydligen ett fruktansvärt slag för de barn som föräldrarna så hett vill leva med och ge bra livsförutsättningar.
Storebror – eller farbror – staten har funderat mycket på det här med hur snävt men ska sätta gränsen så att inte barn får för gamla föräldrar, vilket tydligen anser förfärligt.
Jag blir väldigt fundersam. Här finns det massor av barn i världen med mycket begränsade förutsättningar för ett bra liv, utan det som väntar är föräldralöshet, barnhem och ingen kärleksfull uppväxtmiljö. Och så finns i Linköping familjen Ulrika och Jan Siesjö i Ljungsbro. De är 42 och 44 år gamla, har varit tillsammans i 8 år och bestämde sig för 2,5 år att ansöka om att få adoptera ett barn ifrån Kina. De blev godkända, har skaffat ett större hus med tanke på detta och har betalat alla de kostnader som adoptionen medför.
Adoptionsansökningar tar tid, och makarna Siesjös tillstånd från kommunen gäller bara i två år, så de var nu tvungna att ansöka om ett förnyat tillstånd.
Då säger kommunens socialnämnd nej! Punkt och slut! Med ungefär detta resonemang: Visserligen vill ni gärna och har fått tillstånd och visst har det dragit ut på tiden utan Er förskyllan. Men storebror staten i Stockholm har skickat ut nya rekommendationer till kommunerna som möjligen kan tolkas som att dessa borde införa någon åldersgräns. Och vi i Linköpings kommun har därför bestämt att är man över 42 år då är man gammal och då bör man inte få adoptera barn. Så därför får ni inget fortsatt tillstånd utan glöm allt detta som ni har satsat på och så hett önskat.
Ordföranden Niklas Borg, som jag ska ringa och prata med i alla fall, uttalar sig så här i sann liberal anda (?), och jag ska inte kommentera det han säger utan låta det stå för sig själv…:
”Jag har jättestor förståelse för dem”…
”Jag hade en kompis vars pappa var 65 år. Han skämdes jättemycket för att han hade så gamla föräldrar”.
”45-åringar kan nog t o m vara bättre föräldrar än 42-åringar. Men har vi ändrat åldersregler måste vi vara bestämda och inte glida på det här…”
Jag uppmanar Linköpings socialnämnd dels att tänka om snarast i just makarna Siesjös fall – visst måste man kunna ge undantag om synnerliga skäl finns vilket ju är glasklart i detta fall -, dels visa självständighet och inte för framtiden tillämpa någon stenhård 42-årsgräns, även om storebror i Stockholm lite vagt funderat kring detta.
Som ni förstår är jag upprörd på makarna Siesjös vägnar, de har drabbats av ett mycket fyrkantigt kommunalt godtycke som jag tycker är fullständigt orimligt. Så Linköpings socialnämnd, visa storhet och ta snarast upp ärendet på nytt så att deras pågående adoption kan fullföljas
Länkar här, och snart här.
http://www.corren.se/archive/2008/7/18/jt357n0sge68h2k.xml
tisdag, juli 22, 2008
Fidel Castro kommenterar Sveriges signalspaning
Tja, rubriken är lite tillspetsad, det ska erkännas. Men nästan sann. Och kanske leder det någon besökare djupare in i denna bloggkommentar…
Cubas ambassad skickar ut regelbundna nyhetsbrev där Castro (som det påstås och som jag nog tycker det verkar) skriver analyser om ditt och datt. Och där citerar han nyligen belåtet DN och SvD om signalspaning och om svensk proteststorm tillsammans med andra belägg – enligt honom - för att västvärlden har problem. Jag tycker i grunden tvärtom, öppenhet och diskussion är demokratins styrka och grundpelare. I Sverige vill vi öppet lagreglera hur vår underrättelseinhämtning genom signalspaning ska ske, och just nu rasar en stark debatt om detta, vilket hör till demokratins innersta väsen.( I andra länder sker signalspaningen ofta under sekretess inom försvarsmakten, och i Cuba ska för övrigt enligt uppgifter från i mars först nu medborgarna – om de har råd – kunna inhandla egna datorer, mobiltelefoner lär fortfarande vara förbjudna att äga).
Jag är omtumlad – det medges villigt – efter den väldiga debatt som närmast exploderat strax före, under och efter riksdagens andra beslut om att reglera Sveriges underrättelseinhämtning via signalspaning. Och debatt och engagemang är ju själva livsnerven i en demokrati, och alltså av största värde.
Jag följer självfallet debatten noga och tar den på mycket stort allvar, och när jag läser ledarsidor, tidningsartiklar och bloggar upprepas i olika variationer argumenten mot det integritetsintrång som signalspaningen ofrånkomligen innebär. Detta stämmer, det är det som gör frågan så svår, och det är därför så många element successivt byggts in för att förstärka skyddet för integriteten. Och som jag sagt tidigare, jag har stor respekt för den mycket svåra avvägning mellan graden av integritetsintrång – låt vara i öppna och lagreglerade former - och det ansvar för att skydda landet och medborgarna mot allvarliga yttre hot som regering och riksdag måste göra .
Jag bedömer att kanske 90 procent av debatten eller mer behandlar den viktiga integritetsaspekten. Ibland spetsas argumenten väl kraftigt, och fortfarande förs som jag ser det en del överdrifter ut som enligt min mening är mera påstådda än sanningar (se några exempel nedan). Det finns också många tvärsäkra uttalanden om det ringa värdet av underrättelseinhämtning genom signalspaning för Sveriges utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. Senast idag i SvD argumenterar folkpartiets utrikespolitiska talesperson Birgitta Ohlsson mycket detaljerat om detta. (Och det plötsliga kravet från 6 folkpartikvinnor i riksdagen att signalspaning endast ska få ske efter först konstaterad brottsmisstanke skulle väl närmast omöjliggöra den signalspaning mot yttre hot mot landets säkerhet som länderna i vår omvärld bedriver och som sex (eller kanske sju som det verkar inklusive mp) av riksdagens 7 partier bejakat.)
Jag har tidigare sagt att detta – de säkerhetspolitiska motiven - gärna bör analyseras djupare på lämpligt sätt, mot bakgrund av den engagerade debatt som uppenbarligen inte accepterar detta helt avgörande argument för att bedriva signalspaning, mot bakgrund av denna frågas vikt och känslighet och för att vid kontrollstationen år 2011 i ett framtidsperspektiv åter kunna värdera integritetsaspekterna mot de försvars- och säkerhetspolitiska motiven.
Däremot har ju regeringen och riksdagens majoritet vid sina beslut 2007 och 2008 gjort bedömningen att denna så viktiga fråga efter så många år av utredningar nu var tvungen att regleras, efter betydande förstärkningar för integritetsskyddet i flera omgångar, varav flera återkommer till riksdagen i höst.
Jag lägger några länkar till några av de inlägg som lyfter fram argumenten för signalspaning, eftersom de ju närmast drunknat i debatten. Utrikesminister Bildt har på sin blogg vid några tillfällen kommenterat signalspaningsfrågan (rolla bakåt), Wilhelm Agrell (känd samhällsdebattör och professor i underrättelseanalys vid Lunds Universitete) har gjort det i några inlägg med ris och ros, FRAs GD har skrivit några debattartiklar i SvD och försvarsminister Tolgfors har uttalat sig. Jag har försökt diskutera en del på denna blogg och en – bland flera - moderata kollegor har också diskuterat frågan på sina bloggar.
Även jag kan tycka att vi som två gånger beslutat om och bejakar den nya lagen kunde varit bättre och aktivare i debatten, men det ska också sägas att det varit svårt att nå ut i den media - och debattstorm som varit. Så fungerar ju mediablåst. Jag har t ex refuserats av både Expressen och SvD för replik- och debattinlägg, eftersom dessa ungefär ”inte tillförde något”. (OK, inte första gången, det erkännes villigt).
Och så några exempel på, som jag tycker, överdrifter som ofta återkommer. I en SvT-soffa nyligen med ordförandena för Advokatsamfundet (Anne Ramberg) och Journalistförbundet (Agneta Lindblom-Hulthén) och Clarence Crafoord från Centrum för rättvisa fanns flera sådana med i 15-minutersinslaget (Vidtalade förespråkare för lagen uppgavs ha förhinder, självfallet beklagligt).
• Ramberg påstod att signalspaning kommer att ske mot väldigt mycket och exemplifierade med ”valutaspekulation och oljeutsläpp” och Crafoord mot ”miljöhot”. Det stämmer att propositionen nämner en mängd olika hotbilder i världen. Riksdagen har dock i sitt beslut tydligt preciserat de allvarliga yttre hot som signalspaning får ske emot (militära hot, internationell terrorism och några till, se tidigare inlägg på denna blogg) och givit detta regeringen till känna. Det är riksdagens beslut som gäller och jag tycker att inläggen ovan är desinformation.
• Ramberg sa att 5 och en halv miljon människor skickat mejl till riksdagen, säkert en felsägning. Men även så många mejl från tusentals personer är självfallet en stark opinionsyttring.
• ”allt går över gränsen” och riskerar att avlyssnas, hävdades det också. Signalspaningen får endast ske mot signaler som passerar landsgränsen och avser meddelanden till eller från utlandet och som avser utländska förhållanden och allvarliga yttre hot. Skulle meddelanden inom Sverige fastna ska dessa omedelbart förstöras.
Debattören Carl Rudbeck har i panelen i P1:s ”God morgon, Världen” flera gånger påstått att Sverige går längst i världen i signalspaning bland demokratier och jag uppfattade att han i söndags sa att mitt och andras beslut i frågan handlade om ”ondska”. Hörde jag rätt är detta senare en sanslös och kränkande och orimlig anklagelse, som gör mig fullständigt bestört. Låter detta seriösa P1-program i så fall sådant bara passera?
Vilket belägg har Carl Rudbeck för sitt som en sanning upprepade första påstående? Det är sant att Sverige väljer att öppet lagreglera hur signalspaning för att skydda landet ska få ske, vilket flera andra länder också gjort vilket redovisas i propositionen (USA, Storbritannien, Tyskland m fl). Många länder överlåter dock mycket av signalspaningen till sina försvarsmakter och/eller regeringar under hög sekretess – som även Sverige tidigare – och där vet vi att signalspaning ofta sker i både etern och i kabel.
Vid diskussioner om just detta med några mediaprofiler har jag till min förvåning förstått att de motsätter sig lagen, men samtidigt närmast menat att ska nu signalspaning absolut behövas är det nog bättre att den som tidigare sker i det fördolda än att den öppet lagregleras.
Här är jag av helt motsatt mening. Som världen ser ut behövs tyvärr signalspaning under noga reglerade former för att skydda landets säkerhet, men formerna för dess bedrivande bör som Sverige nu har gjort öppet beslutas av riksdagen, även om debatten kan bli känslig och svår eftersom det handlar om allvarliga frågor där sekretess delvis råder.
Det är sommar och juli nu och sommaren behöver i vanlig ordning ägnas åt sedvanlig eftertanke och uppladdning inför hösten. Jag övervägde att inte göra detta kommenterande inlägg utan avvakta till senare, men jag har ju valt att följa och diskutera denna viktiga fråga fortlöpande och trycker därför nu än en gång på publicera-knappen.
Cubas ambassad skickar ut regelbundna nyhetsbrev där Castro (som det påstås och som jag nog tycker det verkar) skriver analyser om ditt och datt. Och där citerar han nyligen belåtet DN och SvD om signalspaning och om svensk proteststorm tillsammans med andra belägg – enligt honom - för att västvärlden har problem. Jag tycker i grunden tvärtom, öppenhet och diskussion är demokratins styrka och grundpelare. I Sverige vill vi öppet lagreglera hur vår underrättelseinhämtning genom signalspaning ska ske, och just nu rasar en stark debatt om detta, vilket hör till demokratins innersta väsen.( I andra länder sker signalspaningen ofta under sekretess inom försvarsmakten, och i Cuba ska för övrigt enligt uppgifter från i mars först nu medborgarna – om de har råd – kunna inhandla egna datorer, mobiltelefoner lär fortfarande vara förbjudna att äga).
Jag är omtumlad – det medges villigt – efter den väldiga debatt som närmast exploderat strax före, under och efter riksdagens andra beslut om att reglera Sveriges underrättelseinhämtning via signalspaning. Och debatt och engagemang är ju själva livsnerven i en demokrati, och alltså av största värde.
Jag följer självfallet debatten noga och tar den på mycket stort allvar, och när jag läser ledarsidor, tidningsartiklar och bloggar upprepas i olika variationer argumenten mot det integritetsintrång som signalspaningen ofrånkomligen innebär. Detta stämmer, det är det som gör frågan så svår, och det är därför så många element successivt byggts in för att förstärka skyddet för integriteten. Och som jag sagt tidigare, jag har stor respekt för den mycket svåra avvägning mellan graden av integritetsintrång – låt vara i öppna och lagreglerade former - och det ansvar för att skydda landet och medborgarna mot allvarliga yttre hot som regering och riksdag måste göra .
Jag bedömer att kanske 90 procent av debatten eller mer behandlar den viktiga integritetsaspekten. Ibland spetsas argumenten väl kraftigt, och fortfarande förs som jag ser det en del överdrifter ut som enligt min mening är mera påstådda än sanningar (se några exempel nedan). Det finns också många tvärsäkra uttalanden om det ringa värdet av underrättelseinhämtning genom signalspaning för Sveriges utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. Senast idag i SvD argumenterar folkpartiets utrikespolitiska talesperson Birgitta Ohlsson mycket detaljerat om detta. (Och det plötsliga kravet från 6 folkpartikvinnor i riksdagen att signalspaning endast ska få ske efter först konstaterad brottsmisstanke skulle väl närmast omöjliggöra den signalspaning mot yttre hot mot landets säkerhet som länderna i vår omvärld bedriver och som sex (eller kanske sju som det verkar inklusive mp) av riksdagens 7 partier bejakat.)
Jag har tidigare sagt att detta – de säkerhetspolitiska motiven - gärna bör analyseras djupare på lämpligt sätt, mot bakgrund av den engagerade debatt som uppenbarligen inte accepterar detta helt avgörande argument för att bedriva signalspaning, mot bakgrund av denna frågas vikt och känslighet och för att vid kontrollstationen år 2011 i ett framtidsperspektiv åter kunna värdera integritetsaspekterna mot de försvars- och säkerhetspolitiska motiven.
Däremot har ju regeringen och riksdagens majoritet vid sina beslut 2007 och 2008 gjort bedömningen att denna så viktiga fråga efter så många år av utredningar nu var tvungen att regleras, efter betydande förstärkningar för integritetsskyddet i flera omgångar, varav flera återkommer till riksdagen i höst.
Jag lägger några länkar till några av de inlägg som lyfter fram argumenten för signalspaning, eftersom de ju närmast drunknat i debatten. Utrikesminister Bildt har på sin blogg vid några tillfällen kommenterat signalspaningsfrågan (rolla bakåt), Wilhelm Agrell (känd samhällsdebattör och professor i underrättelseanalys vid Lunds Universitete) har gjort det i några inlägg med ris och ros, FRAs GD har skrivit några debattartiklar i SvD och försvarsminister Tolgfors har uttalat sig. Jag har försökt diskutera en del på denna blogg och en – bland flera - moderata kollegor har också diskuterat frågan på sina bloggar.
Även jag kan tycka att vi som två gånger beslutat om och bejakar den nya lagen kunde varit bättre och aktivare i debatten, men det ska också sägas att det varit svårt att nå ut i den media - och debattstorm som varit. Så fungerar ju mediablåst. Jag har t ex refuserats av både Expressen och SvD för replik- och debattinlägg, eftersom dessa ungefär ”inte tillförde något”. (OK, inte första gången, det erkännes villigt).
Och så några exempel på, som jag tycker, överdrifter som ofta återkommer. I en SvT-soffa nyligen med ordförandena för Advokatsamfundet (Anne Ramberg) och Journalistförbundet (Agneta Lindblom-Hulthén) och Clarence Crafoord från Centrum för rättvisa fanns flera sådana med i 15-minutersinslaget (Vidtalade förespråkare för lagen uppgavs ha förhinder, självfallet beklagligt).
• Ramberg påstod att signalspaning kommer att ske mot väldigt mycket och exemplifierade med ”valutaspekulation och oljeutsläpp” och Crafoord mot ”miljöhot”. Det stämmer att propositionen nämner en mängd olika hotbilder i världen. Riksdagen har dock i sitt beslut tydligt preciserat de allvarliga yttre hot som signalspaning får ske emot (militära hot, internationell terrorism och några till, se tidigare inlägg på denna blogg) och givit detta regeringen till känna. Det är riksdagens beslut som gäller och jag tycker att inläggen ovan är desinformation.
• Ramberg sa att 5 och en halv miljon människor skickat mejl till riksdagen, säkert en felsägning. Men även så många mejl från tusentals personer är självfallet en stark opinionsyttring.
• ”allt går över gränsen” och riskerar att avlyssnas, hävdades det också. Signalspaningen får endast ske mot signaler som passerar landsgränsen och avser meddelanden till eller från utlandet och som avser utländska förhållanden och allvarliga yttre hot. Skulle meddelanden inom Sverige fastna ska dessa omedelbart förstöras.
Debattören Carl Rudbeck har i panelen i P1:s ”God morgon, Världen” flera gånger påstått att Sverige går längst i världen i signalspaning bland demokratier och jag uppfattade att han i söndags sa att mitt och andras beslut i frågan handlade om ”ondska”. Hörde jag rätt är detta senare en sanslös och kränkande och orimlig anklagelse, som gör mig fullständigt bestört. Låter detta seriösa P1-program i så fall sådant bara passera?
Vilket belägg har Carl Rudbeck för sitt som en sanning upprepade första påstående? Det är sant att Sverige väljer att öppet lagreglera hur signalspaning för att skydda landet ska få ske, vilket flera andra länder också gjort vilket redovisas i propositionen (USA, Storbritannien, Tyskland m fl). Många länder överlåter dock mycket av signalspaningen till sina försvarsmakter och/eller regeringar under hög sekretess – som även Sverige tidigare – och där vet vi att signalspaning ofta sker i både etern och i kabel.
Vid diskussioner om just detta med några mediaprofiler har jag till min förvåning förstått att de motsätter sig lagen, men samtidigt närmast menat att ska nu signalspaning absolut behövas är det nog bättre att den som tidigare sker i det fördolda än att den öppet lagregleras.
Här är jag av helt motsatt mening. Som världen ser ut behövs tyvärr signalspaning under noga reglerade former för att skydda landets säkerhet, men formerna för dess bedrivande bör som Sverige nu har gjort öppet beslutas av riksdagen, även om debatten kan bli känslig och svår eftersom det handlar om allvarliga frågor där sekretess delvis råder.
Det är sommar och juli nu och sommaren behöver i vanlig ordning ägnas åt sedvanlig eftertanke och uppladdning inför hösten. Jag övervägde att inte göra detta kommenterande inlägg utan avvakta till senare, men jag har ju valt att följa och diskutera denna viktiga fråga fortlöpande och trycker därför nu än en gång på publicera-knappen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
