Tja, rubriken är lite tillspetsad, det ska erkännas. Men nästan sann. Och kanske leder det någon besökare djupare in i denna bloggkommentar…
Cubas ambassad skickar ut regelbundna nyhetsbrev där Castro (som det påstås och som jag nog tycker det verkar) skriver analyser om ditt och datt. Och där citerar han nyligen belåtet DN och SvD om signalspaning och om svensk proteststorm tillsammans med andra belägg – enligt honom - för att västvärlden har problem. Jag tycker i grunden tvärtom, öppenhet och diskussion är demokratins styrka och grundpelare. I Sverige vill vi öppet lagreglera hur vår underrättelseinhämtning genom signalspaning ska ske, och just nu rasar en stark debatt om detta, vilket hör till demokratins innersta väsen.( I andra länder sker signalspaningen ofta under sekretess inom försvarsmakten, och i Cuba ska för övrigt enligt uppgifter från i mars först nu medborgarna – om de har råd – kunna inhandla egna datorer, mobiltelefoner lär fortfarande vara förbjudna att äga).
Jag är omtumlad – det medges villigt – efter den väldiga debatt som närmast exploderat strax före, under och efter riksdagens andra beslut om att reglera Sveriges underrättelseinhämtning via signalspaning. Och debatt och engagemang är ju själva livsnerven i en demokrati, och alltså av största värde.
Jag följer självfallet debatten noga och tar den på mycket stort allvar, och när jag läser ledarsidor, tidningsartiklar och bloggar upprepas i olika variationer argumenten mot det integritetsintrång som signalspaningen ofrånkomligen innebär. Detta stämmer, det är det som gör frågan så svår, och det är därför så många element successivt byggts in för att förstärka skyddet för integriteten. Och som jag sagt tidigare, jag har stor respekt för den mycket svåra avvägning mellan graden av integritetsintrång – låt vara i öppna och lagreglerade former - och det ansvar för att skydda landet och medborgarna mot allvarliga yttre hot som regering och riksdag måste göra .
Jag bedömer att kanske 90 procent av debatten eller mer behandlar den viktiga integritetsaspekten. Ibland spetsas argumenten väl kraftigt, och fortfarande förs som jag ser det en del överdrifter ut som enligt min mening är mera påstådda än sanningar (se några exempel nedan). Det finns också många tvärsäkra uttalanden om det ringa värdet av underrättelseinhämtning genom signalspaning för Sveriges utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. Senast idag i SvD argumenterar folkpartiets utrikespolitiska talesperson Birgitta Ohlsson mycket detaljerat om detta. (Och det plötsliga kravet från 6 folkpartikvinnor i riksdagen att signalspaning endast ska få ske efter först konstaterad brottsmisstanke skulle väl närmast omöjliggöra den signalspaning mot yttre hot mot landets säkerhet som länderna i vår omvärld bedriver och som sex (eller kanske sju som det verkar inklusive mp) av riksdagens 7 partier bejakat.)
Jag har tidigare sagt att detta – de säkerhetspolitiska motiven - gärna bör analyseras djupare på lämpligt sätt, mot bakgrund av den engagerade debatt som uppenbarligen inte accepterar detta helt avgörande argument för att bedriva signalspaning, mot bakgrund av denna frågas vikt och känslighet och för att vid kontrollstationen år 2011 i ett framtidsperspektiv åter kunna värdera integritetsaspekterna mot de försvars- och säkerhetspolitiska motiven.
Däremot har ju regeringen och riksdagens majoritet vid sina beslut 2007 och 2008 gjort bedömningen att denna så viktiga fråga efter så många år av utredningar nu var tvungen att regleras, efter betydande förstärkningar för integritetsskyddet i flera omgångar, varav flera återkommer till riksdagen i höst.
Jag lägger några länkar till några av de inlägg som lyfter fram argumenten för signalspaning, eftersom de ju närmast drunknat i debatten. Utrikesminister Bildt har på sin blogg vid några tillfällen kommenterat signalspaningsfrågan (rolla bakåt), Wilhelm Agrell (känd samhällsdebattör och professor i underrättelseanalys vid Lunds Universitete) har gjort det i några inlägg med ris och ros, FRAs GD har skrivit några debattartiklar i SvD och försvarsminister Tolgfors har uttalat sig. Jag har försökt diskutera en del på denna blogg och en – bland flera - moderata kollegor har också diskuterat frågan på sina bloggar.
Även jag kan tycka att vi som två gånger beslutat om och bejakar den nya lagen kunde varit bättre och aktivare i debatten, men det ska också sägas att det varit svårt att nå ut i den media - och debattstorm som varit. Så fungerar ju mediablåst. Jag har t ex refuserats av både Expressen och SvD för replik- och debattinlägg, eftersom dessa ungefär ”inte tillförde något”. (OK, inte första gången, det erkännes villigt).
Och så några exempel på, som jag tycker, överdrifter som ofta återkommer. I en SvT-soffa nyligen med ordförandena för Advokatsamfundet (Anne Ramberg) och Journalistförbundet (Agneta Lindblom-Hulthén) och Clarence Crafoord från Centrum för rättvisa fanns flera sådana med i 15-minutersinslaget (Vidtalade förespråkare för lagen uppgavs ha förhinder, självfallet beklagligt).
• Ramberg påstod att signalspaning kommer att ske mot väldigt mycket och exemplifierade med ”valutaspekulation och oljeutsläpp” och Crafoord mot ”miljöhot”. Det stämmer att propositionen nämner en mängd olika hotbilder i världen. Riksdagen har dock i sitt beslut tydligt preciserat de allvarliga yttre hot som signalspaning får ske emot (militära hot, internationell terrorism och några till, se tidigare inlägg på denna blogg) och givit detta regeringen till känna. Det är riksdagens beslut som gäller och jag tycker att inläggen ovan är desinformation.
• Ramberg sa att 5 och en halv miljon människor skickat mejl till riksdagen, säkert en felsägning. Men även så många mejl från tusentals personer är självfallet en stark opinionsyttring.
• ”allt går över gränsen” och riskerar att avlyssnas, hävdades det också. Signalspaningen får endast ske mot signaler som passerar landsgränsen och avser meddelanden till eller från utlandet och som avser utländska förhållanden och allvarliga yttre hot. Skulle meddelanden inom Sverige fastna ska dessa omedelbart förstöras.
Debattören Carl Rudbeck har i panelen i P1:s ”God morgon, Världen” flera gånger påstått att Sverige går längst i världen i signalspaning bland demokratier och jag uppfattade att han i söndags sa att mitt och andras beslut i frågan handlade om ”ondska”. Hörde jag rätt är detta senare en sanslös och kränkande och orimlig anklagelse, som gör mig fullständigt bestört. Låter detta seriösa P1-program i så fall sådant bara passera?
Vilket belägg har Carl Rudbeck för sitt som en sanning upprepade första påstående? Det är sant att Sverige väljer att öppet lagreglera hur signalspaning för att skydda landet ska få ske, vilket flera andra länder också gjort vilket redovisas i propositionen (USA, Storbritannien, Tyskland m fl). Många länder överlåter dock mycket av signalspaningen till sina försvarsmakter och/eller regeringar under hög sekretess – som även Sverige tidigare – och där vet vi att signalspaning ofta sker i både etern och i kabel.
Vid diskussioner om just detta med några mediaprofiler har jag till min förvåning förstått att de motsätter sig lagen, men samtidigt närmast menat att ska nu signalspaning absolut behövas är det nog bättre att den som tidigare sker i det fördolda än att den öppet lagregleras.
Här är jag av helt motsatt mening. Som världen ser ut behövs tyvärr signalspaning under noga reglerade former för att skydda landets säkerhet, men formerna för dess bedrivande bör som Sverige nu har gjort öppet beslutas av riksdagen, även om debatten kan bli känslig och svår eftersom det handlar om allvarliga frågor där sekretess delvis råder.
Det är sommar och juli nu och sommaren behöver i vanlig ordning ägnas åt sedvanlig eftertanke och uppladdning inför hösten. Jag övervägde att inte göra detta kommenterande inlägg utan avvakta till senare, men jag har ju valt att följa och diskutera denna viktiga fråga fortlöpande och trycker därför nu än en gång på publicera-knappen.
tisdag, juli 22, 2008
fredag, juli 18, 2008
Lagtvång att kor i lösdrift ska gå på sommarbete?
Efter mycket "försvar och signal" så åter till ett inlägg om lantbruk, min "gamla" bransch efter många år som bonde och LRF-engagerad.
Land Lantbruk har i dagens tidning en interju med mig enligt rubriken ovan. (Länken hänvisar till tidningen, artikeln är inte tillgänglig just nu).
Artikeln är lite kortfattad så jag förtydligar mig här. Mjölkkor stod under många århundraden uppbundna i bås under vintertid, fick insamlat foder under sommaren att äta och mjölkades varje dag. På våren/sommaren när gräset började växa släpptes korna ut och fick beta, i gamla tider oftast i skogs- och ängsmarkerna.
Idag minskar båsladugårdarna successivt, och i nya lagårdar dominerar lösdriften nästan helt; dvs korna är inte uppbundna i bås utan rör sig fritt mellan ät-, sov-, mjölknings- och rastställen.
Att korna i båsladugårdar ska vara ute på bete under sommarperioden är givet.
Det jag ifrågasätter är om det är lika självklart att kor i moderna lösdriftsladugårdar med tillgång till stora rasthagar också behöver några månader på betesmarker under sommaren. Självklart kan den enskilde lantbrukaren, eller mejeriföreningen (Arla, Milko osv) bestämma att korna ska åka upp till fäboden (mycket ovanligt!), eller gå ute på bete i 3 månader per år eller mer.
Men om korna i moderna lösdriftslagårdar går fritt i lösdrift under hela året, och har tillgång till rymliga rasthagar, och trivs och mår bra med det, är det då givet att staten med lagstiftning ska bestämma att;
"mjölkkor ska vara på bete varje dygn minst 6 timmar under perioden 1 maj till 15 oktober och minst 4 månader sammanhängande i Skåne, 3 månader i Östergötland och minst 2 månader i norra Sverige".
Så är de statliga beteslagarna idag. Utrymmet för den enskilde mjölkbonden med lösdriftskor att själv bedöma och avgöra om korna mår bra utan att varje dag under några månader motionera ut på en betesmark är i princip noll.
Självfallet ska djurskyddslagens krav på god djuromsorg ligga fullständigt fast, där är vi alla helt överens. Det jag ifrågasätter är om inte mjölkkor i väl utformade lösdriftsladugårdar med rymliga rasthagar mår väl så bra i dessa under några korta sommarmånader som under minst sex timmar på bete. Många kunniga mjölkbönder vittnar om att korna ofta lika gärna stannar kvar i rasthagen som att ströva iväg till betet, de har ju tillgång till mat, foder och blir mjölkade och de rör sig fritt.
Företrädare för Arla lyfter gärna fram vikten av att kor går ut på sommarbete som en konsumentfråga, som ett konsumentkrav. Jag undrar hur starkt och medvetet detta är, det viktiga för konsumenterna borde ju vara att korna mår bra och trivs och har en god djuoromsorg, inte att de till varje pris under några månader ska gå ut på bete vare sig korna vill det eller ej.
Och är det så att Arla vill att medlemmarnas lösdriftskor kor ska vara på bete är det självfallet upp till Arla och andra mejeriföreningar att själva bestämma om regler för detta. Men inte borde detta motivera långtgående statliga regelkrav som idag?
Min poäng är alltså att staten självfallet ska kräva en god djuromsorg för mjölkkorna, och kontrollera detta. Men ska man verkligen lagreglera "beteskraven" i detalj för moderna lösdriftskor som sker idag, det tycker inte jag!
Vad som oroat mig sedan länge är istället att den förnämliga svenska mjölkproduktionen med en djuromsorg i världsklass stadigt minskar sedan decennier, där vi ligger i EUs bottenskikt. Detta måste vända, lönsamhet och konkurrenskraft behöver öka och ett led i detta är att som på andra områden göra lagar och regelverk mindre tillkrånglade.
Land Lantbruk har i dagens tidning en interju med mig enligt rubriken ovan. (Länken hänvisar till tidningen, artikeln är inte tillgänglig just nu).
Artikeln är lite kortfattad så jag förtydligar mig här. Mjölkkor stod under många århundraden uppbundna i bås under vintertid, fick insamlat foder under sommaren att äta och mjölkades varje dag. På våren/sommaren när gräset började växa släpptes korna ut och fick beta, i gamla tider oftast i skogs- och ängsmarkerna.
Idag minskar båsladugårdarna successivt, och i nya lagårdar dominerar lösdriften nästan helt; dvs korna är inte uppbundna i bås utan rör sig fritt mellan ät-, sov-, mjölknings- och rastställen.
Att korna i båsladugårdar ska vara ute på bete under sommarperioden är givet.
Det jag ifrågasätter är om det är lika självklart att kor i moderna lösdriftsladugårdar med tillgång till stora rasthagar också behöver några månader på betesmarker under sommaren. Självklart kan den enskilde lantbrukaren, eller mejeriföreningen (Arla, Milko osv) bestämma att korna ska åka upp till fäboden (mycket ovanligt!), eller gå ute på bete i 3 månader per år eller mer.
Men om korna i moderna lösdriftslagårdar går fritt i lösdrift under hela året, och har tillgång till rymliga rasthagar, och trivs och mår bra med det, är det då givet att staten med lagstiftning ska bestämma att;
"mjölkkor ska vara på bete varje dygn minst 6 timmar under perioden 1 maj till 15 oktober och minst 4 månader sammanhängande i Skåne, 3 månader i Östergötland och minst 2 månader i norra Sverige".
Så är de statliga beteslagarna idag. Utrymmet för den enskilde mjölkbonden med lösdriftskor att själv bedöma och avgöra om korna mår bra utan att varje dag under några månader motionera ut på en betesmark är i princip noll.
Självfallet ska djurskyddslagens krav på god djuromsorg ligga fullständigt fast, där är vi alla helt överens. Det jag ifrågasätter är om inte mjölkkor i väl utformade lösdriftsladugårdar med rymliga rasthagar mår väl så bra i dessa under några korta sommarmånader som under minst sex timmar på bete. Många kunniga mjölkbönder vittnar om att korna ofta lika gärna stannar kvar i rasthagen som att ströva iväg till betet, de har ju tillgång till mat, foder och blir mjölkade och de rör sig fritt.
Företrädare för Arla lyfter gärna fram vikten av att kor går ut på sommarbete som en konsumentfråga, som ett konsumentkrav. Jag undrar hur starkt och medvetet detta är, det viktiga för konsumenterna borde ju vara att korna mår bra och trivs och har en god djuoromsorg, inte att de till varje pris under några månader ska gå ut på bete vare sig korna vill det eller ej.
Och är det så att Arla vill att medlemmarnas lösdriftskor kor ska vara på bete är det självfallet upp till Arla och andra mejeriföreningar att själva bestämma om regler för detta. Men inte borde detta motivera långtgående statliga regelkrav som idag?
Min poäng är alltså att staten självfallet ska kräva en god djuromsorg för mjölkkorna, och kontrollera detta. Men ska man verkligen lagreglera "beteskraven" i detalj för moderna lösdriftskor som sker idag, det tycker inte jag!
Vad som oroat mig sedan länge är istället att den förnämliga svenska mjölkproduktionen med en djuromsorg i världsklass stadigt minskar sedan decennier, där vi ligger i EUs bottenskikt. Detta måste vända, lönsamhet och konkurrenskraft behöver öka och ett led i detta är att som på andra områden göra lagar och regelverk mindre tillkrånglade.
torsdag, juli 17, 2008
"Enligt uppgift från en blogg..." = sant?!
Jag har stor respekt för det intensiva engagemanget från många människor med egna bloggar, vilket är en växande och viktig kraft i samhällsdebatten. I signalspaningsdebatten har bloggarna i god samverkan med tunga chefredaktörer och många journalister verkligen satt agendan under den senaste tiden. Fakta och rykten har blandats om vartannat på ett inte alltid så källkritiskt sätt, vilket hör till intensiva och engagerade debatter, givetvis.
På media måste ändå ställas krav på just källkritik och att granska ryktens tillförlitlighet och ursprung. Med all respekt för ”bloggosfären” så behöver inte en uppgift från en blogg vara detsamma som ett konstaterat faktum, utan även sådana rykten måste liksom alla andra rykten kritiskt granskas.
Intressant är att granska Svenska Dagbladets journalistiska bedömningar i denna fråga, där man ligger rätt nära att vara en drivande part genom entydiga ställningstaganden på ledarsida och ledarbloggar.
Låt mig ta en aktuell nyhet med ursprung i Svenska Dagbladet.
Stefan Swärd från Evangeliska Frikyrkan hävdar i en debattartikel den 15 juli i SvD att Livets Ords Ulf Ekman har avlyssnats av Försvarets radioanstalt (FRA). I en nyhetsartikel dagen efter i SvD – liksom i rader av andra media - hänvisas till debattartikeln; ”I går namngav ordföranden för Evangeliska frikyrkan på Brännpunkt Ulf Ekman som en av de personer som finns med på den lista med ett hundratal namn som kommit in till Datainspektionen. Uppgifterna var en bilaga till en anmälan mot FRA:s sätt att hantera personuppgifter.”
Den intressanta frågan är ju vilket belägg Stefan Swärd uppvisar för sitt påstående, vilket han formulerar så här i sin debattartikel:
”På en blogg läste jag nyligen att en svensk pastor och missionär har varit hemligt avlyssnad av Försvarets Radioanstalt under en del av 90-talet. Det handlar om Livets Ords pastor Ulf Ekman.”
I SvD:s och medias raportering är det alltså inte längre den omnämnda bloggen som är uppgiftslämnare utan den som citerat den utan ens angivande av källa (vilken blogg och vilket belägg).
Frågan är om Swärds debattartikel fått publiceras om han skrivit att ”jag hörde nyligen ett rykte att” osv. Men är egentligen inte en uppgift på en blogg mest ett påstående eller ett rykte, om den inte belägger sitt påstående på ett tillfredsställande sätt?
Anmälan till datainspektionen är allvarlig och måste självfallet granskas på djupet. Jag anser också att en kommission bör tillsättas för att granska hur FRAs verksamhet bedrivits innan den noggranna reglering som nu har beslutats.
Men min fråga till Svenska Dagbladet är om man granskat vilket belägg som den åberopade bloggen – som jag inte har hittat – har för sin anmärkningsvärda uppgift, eller om det numera räcker att hänvisa till ”en uppgift från bloggosfären”.
(Även Rapport har hänvisat till en lista – förmodligen samma – vilket torde öka sannolikheten att det finns en grund för dessa rykten, eftersom jag utgår ifrån att Rapport bedömt trovärdigheten hos uppgiftslämnaren. Jag är som sagt mer tveksam till SvDs granskning.)
Vad säger ”vi bloggare”? Ska våra uppgifter kritiskt granskas eller tas för givna?
På media måste ändå ställas krav på just källkritik och att granska ryktens tillförlitlighet och ursprung. Med all respekt för ”bloggosfären” så behöver inte en uppgift från en blogg vara detsamma som ett konstaterat faktum, utan även sådana rykten måste liksom alla andra rykten kritiskt granskas.
Intressant är att granska Svenska Dagbladets journalistiska bedömningar i denna fråga, där man ligger rätt nära att vara en drivande part genom entydiga ställningstaganden på ledarsida och ledarbloggar.
Låt mig ta en aktuell nyhet med ursprung i Svenska Dagbladet.
Stefan Swärd från Evangeliska Frikyrkan hävdar i en debattartikel den 15 juli i SvD att Livets Ords Ulf Ekman har avlyssnats av Försvarets radioanstalt (FRA). I en nyhetsartikel dagen efter i SvD – liksom i rader av andra media - hänvisas till debattartikeln; ”I går namngav ordföranden för Evangeliska frikyrkan på Brännpunkt Ulf Ekman som en av de personer som finns med på den lista med ett hundratal namn som kommit in till Datainspektionen. Uppgifterna var en bilaga till en anmälan mot FRA:s sätt att hantera personuppgifter.”
Den intressanta frågan är ju vilket belägg Stefan Swärd uppvisar för sitt påstående, vilket han formulerar så här i sin debattartikel:
”På en blogg läste jag nyligen att en svensk pastor och missionär har varit hemligt avlyssnad av Försvarets Radioanstalt under en del av 90-talet. Det handlar om Livets Ords pastor Ulf Ekman.”
I SvD:s och medias raportering är det alltså inte längre den omnämnda bloggen som är uppgiftslämnare utan den som citerat den utan ens angivande av källa (vilken blogg och vilket belägg).
Frågan är om Swärds debattartikel fått publiceras om han skrivit att ”jag hörde nyligen ett rykte att” osv. Men är egentligen inte en uppgift på en blogg mest ett påstående eller ett rykte, om den inte belägger sitt påstående på ett tillfredsställande sätt?
Anmälan till datainspektionen är allvarlig och måste självfallet granskas på djupet. Jag anser också att en kommission bör tillsättas för att granska hur FRAs verksamhet bedrivits innan den noggranna reglering som nu har beslutats.
Men min fråga till Svenska Dagbladet är om man granskat vilket belägg som den åberopade bloggen – som jag inte har hittat – har för sin anmärkningsvärda uppgift, eller om det numera räcker att hänvisa till ”en uppgift från bloggosfären”.
(Även Rapport har hänvisat till en lista – förmodligen samma – vilket torde öka sannolikheten att det finns en grund för dessa rykten, eftersom jag utgår ifrån att Rapport bedömt trovärdigheten hos uppgiftslämnaren. Jag är som sagt mer tveksam till SvDs granskning.)
Vad säger ”vi bloggare”? Ska våra uppgifter kritiskt granskas eller tas för givna?
måndag, juli 14, 2008
"Illavarslande", sa Bildt om Ryssland
Jag kollar naturligtvis ibland på vår utrikesministers suveräna blogg. För några dagar sedan kommentarade han Rysslands besked att landets stridsflyg trängt in på georgiskt område, i Abchasien.
Utrikesministern använder starka ordval; "mycket anmärkningsvärt", "oförenligt med grundläggande regler för umgänget mellan suveräna stater", "ett Ryssland som agerar så mot ett grannland kommer att få leva med misstanken att man är beredd att agera på samma sätt mot andra grannstater", "och detta kommer ofrånkomligen att leda till ett politiskt klimat i Europa annorlunda än det vi skulle önska"...
Försvarsberedningen har i de två senaste rapporterna sagt att Rysslands agerande i Kaukasus blir ett lackmuspapper på vart landet är på väg. Bildts analys och starka ord visar på lägets allvar just nu.
Utrikesministern använder starka ordval; "mycket anmärkningsvärt", "oförenligt med grundläggande regler för umgänget mellan suveräna stater", "ett Ryssland som agerar så mot ett grannland kommer att få leva med misstanken att man är beredd att agera på samma sätt mot andra grannstater", "och detta kommer ofrånkomligen att leda till ett politiskt klimat i Europa annorlunda än det vi skulle önska"...
Försvarsberedningen har i de två senaste rapporterna sagt att Rysslands agerande i Kaukasus blir ett lackmuspapper på vart landet är på väg. Bildts analys och starka ord visar på lägets allvar just nu.
söndag, juli 13, 2008
Wilhelm Agrell och spionen Bergling...Och några svar
Wilhelm Agrell har intervjuats om sin syn på värdet av signalspaning mot allvarliga yttre hot i bl a Sydsvenskan.
Och denne spionen/förrädaren Bergling som väl egentligen bytt namn (?) har publicerat sig i Expressen i ett krångligt inlägg. Lite intressant att det anses tillförlitligt (?) och publiceras av Expressen. (Skriver spionen utifrån svenska eller ryska intressen, t ex? Eller anses hans inlägg gagna någon Expressenkampanj?)Jag ger det ingen som helst vikt.
På hemväg från Almedalen verkade "makterna" - vilka de nu var - straffa mig för jag vet inte vad...genom att det tidigare tåget jag tog från Stockholm blev stående 4 timmar en mil från Linköping, i en bastukupé (40 grader) utan ac och med stängda fönster och dörrar. Friheten hägrade utanför i form av en närbelägen väg vilken förvägrades oss att uppsöka, samtidigt som fagra löften om felets åtgärdande hela tiden sköts framåt.
Magnus - med uppbackning av "Krig är fred"... oroas över att hans oskyldiga kommunikation kan fastna i FRAs automatiserade sökbegrepp. Risken är som sagt i princip obefintlig. Endast meddelanden över landsgränsen som avser utländska förhållande och ett fåtal väl definierade allvarliga hot mot Sverige - internationell terrorism, militära hot och några till - eftersöks. Vid Fores-seminariet i Almedalen gjorde förre överdirektören på FRA klart att trafik i utlandet och i mycket hög utsträckning på andra språk än svenska är måltavlor.
Anonym... med påstötning från "Winston Smith" har ställt ett antal frågor, som jag ska försöka att besvara så gott jag kan. Flera inlägg hävdar att jag inte är någon teknisk expert i dessa frågor, och det har jag aldrig heller påstått.
* Hur ska FRAs infoutbyte med andra länder bättre regleras? Detta kommer att ske som hitills, men förtjänar att diskuteras djupare inför kontrollstationen, tycker jag.
* Kommer FRA att kunna lagra trafikdata för sin metodutveckling? Ja.
* Blir det tidsbegränsade tillstånd för specifika trafikstråk? Svaret är nog både ja och nej. Försvarets Underrättelsenämnds tillstånd gäller upp till sex månader för den inriktning som en myndighet ansökt om tillstånd för. I praktiken - också enligt Fores-seminariet - begränsar sedan FRA spaningen till vissa delar av det gränsöverskridande nätet där sannolikheten för träffar är störst. Dock gäller rätten till spaning mot de allvarliga hoten osv hela det gränsöverskridande nätet.
* Får vi en sanningskommission som granskar FRAs verksamhet? Ja, det utgår jag ifrån. Jag anser detta och tunga centerpartister - Anders Flanking, Annie Johansson, Lars Weinehall - har uttalat sig för detta bl a i en debattartikel i GP.
* Ska FRA kunna signalspana efter allvarliga yttre hot även vad gäller meddelandens innehåll? Ja, det har man gjort sedan andra världskriget i etern och liksom i andra länder görs som bekant nu spaningen teknikneutral.
* Kommer integritetsombudet att förhandspröva samtliga sökbegrepp som gäller enskild person? Nej, det tror jag inte. Däremot ska Försvarets Underrättelsenämnd efter den senaste skärpningen inför riksdagsbeslutet ge tillstånd till sådan spaning i synnerliga fall.
* Vilka remissinstanser väger tyngre än SÄPO m fl? Som jag sagt i bla riksdagsdebatten finns det starka revirstrider i denna fråga där bl a SÄPO är en part. De allra flesta remissinstanser tillstyrkte lagförslaget, och lagrådet ansåg avvägningen mellan landets säkerhet och de integritetsintrång lagen medför acceptabel.
Och denne spionen/förrädaren Bergling som väl egentligen bytt namn (?) har publicerat sig i Expressen i ett krångligt inlägg. Lite intressant att det anses tillförlitligt (?) och publiceras av Expressen. (Skriver spionen utifrån svenska eller ryska intressen, t ex? Eller anses hans inlägg gagna någon Expressenkampanj?)Jag ger det ingen som helst vikt.
På hemväg från Almedalen verkade "makterna" - vilka de nu var - straffa mig för jag vet inte vad...genom att det tidigare tåget jag tog från Stockholm blev stående 4 timmar en mil från Linköping, i en bastukupé (40 grader) utan ac och med stängda fönster och dörrar. Friheten hägrade utanför i form av en närbelägen väg vilken förvägrades oss att uppsöka, samtidigt som fagra löften om felets åtgärdande hela tiden sköts framåt.
Magnus - med uppbackning av "Krig är fred"... oroas över att hans oskyldiga kommunikation kan fastna i FRAs automatiserade sökbegrepp. Risken är som sagt i princip obefintlig. Endast meddelanden över landsgränsen som avser utländska förhållande och ett fåtal väl definierade allvarliga hot mot Sverige - internationell terrorism, militära hot och några till - eftersöks. Vid Fores-seminariet i Almedalen gjorde förre överdirektören på FRA klart att trafik i utlandet och i mycket hög utsträckning på andra språk än svenska är måltavlor.
Anonym... med påstötning från "Winston Smith" har ställt ett antal frågor, som jag ska försöka att besvara så gott jag kan. Flera inlägg hävdar att jag inte är någon teknisk expert i dessa frågor, och det har jag aldrig heller påstått.
* Hur ska FRAs infoutbyte med andra länder bättre regleras? Detta kommer att ske som hitills, men förtjänar att diskuteras djupare inför kontrollstationen, tycker jag.
* Kommer FRA att kunna lagra trafikdata för sin metodutveckling? Ja.
* Blir det tidsbegränsade tillstånd för specifika trafikstråk? Svaret är nog både ja och nej. Försvarets Underrättelsenämnds tillstånd gäller upp till sex månader för den inriktning som en myndighet ansökt om tillstånd för. I praktiken - också enligt Fores-seminariet - begränsar sedan FRA spaningen till vissa delar av det gränsöverskridande nätet där sannolikheten för träffar är störst. Dock gäller rätten till spaning mot de allvarliga hoten osv hela det gränsöverskridande nätet.
* Får vi en sanningskommission som granskar FRAs verksamhet? Ja, det utgår jag ifrån. Jag anser detta och tunga centerpartister - Anders Flanking, Annie Johansson, Lars Weinehall - har uttalat sig för detta bl a i en debattartikel i GP.
* Ska FRA kunna signalspana efter allvarliga yttre hot även vad gäller meddelandens innehåll? Ja, det har man gjort sedan andra världskriget i etern och liksom i andra länder görs som bekant nu spaningen teknikneutral.
* Kommer integritetsombudet att förhandspröva samtliga sökbegrepp som gäller enskild person? Nej, det tror jag inte. Däremot ska Försvarets Underrättelsenämnd efter den senaste skärpningen inför riksdagsbeslutet ge tillstånd till sådan spaning i synnerliga fall.
* Vilka remissinstanser väger tyngre än SÄPO m fl? Som jag sagt i bla riksdagsdebatten finns det starka revirstrider i denna fråga där bl a SÄPO är en part. De allra flesta remissinstanser tillstyrkte lagförslaget, och lagrådet ansåg avvägningen mellan landets säkerhet och de integritetsintrång lagen medför acceptabel.
torsdag, juli 10, 2008
Almedalen onsdag - fossil gas och FRA
Sol, värme och Visby, och politikens egen "Hultsfredsfestival" fortsätter.
På förmiddagen lyssnade jag till ett intressant seminarium ordnat av Nordstream. En kalmarprofessor resonerade kring miljöhoten i Östersjön och graderade dem i tre nivåer, där övergödning var bland de största och ledningsdragningar på botten var bland de mindre. Vi får väl se vad regeringens miljöprövning kommer att visa. Min egen bedömning är att det torde vara möjligt att dra en gasledning på botten med begränsade miljökonsekvenser på samma sätt som skett världen över i t ex Nordsjön och Svarta havet.
Min namne från Green Peace medverkade och lyfta givetvis argumenten emot en gasledning på havsbottnen. Däremot var det OK att forsla gas från gasfälten i Ryssland och till kunderna på kontinenten - vilket jag instämmer i. Ledningarna skulle dock dras på land.
Centerpartiets nya tankesmedja Fores ordnade en mycket välbesökt debatt om FRA - Vad händer nu? Mycket bra initiativ. Jag uppskattade att det för en gångs skull gavs utrymme för både de viktiga integritetsaspekterna och det som tyvärr motiverar signalspaningen, de utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiska aspekterna. Avvägningen mellan dessa är mycket svår och grannlaga.
Jag har som ni vet stor respekt för de som principiellt anser att Försvarets Radioanstalt inte ska få signalspana i kabeltrafiken över landsgränsen. Funnes inte starka säkerhetspolitiska motiv för en sådan strängt reglerad underrättelseinhämtning skulle den givetvis inte få förekomma. Intressant och lite oväntat att även miljöpartiet nu gör bedömningen att den här typen av signalspaning behövs.
Debatten visade tydligt - tycker jag - att signalspaningen endast ska riktas mot preciserade yttre allvarliga hot som rör utländska förhållanden och trafik över landsgränsen, och ska noga regleras och kontrolleras enligt de olika regelverk för integritetsskydd som byggts in.
I debatten har nu också utöver Carl Bildt - som skrivit flera inlägg på sin blogg i frågan - Wilhelm Agrell - idag på ekot - redovisat att signalspaning i länderna i vår omvärld inte skiljer på eter- eller trådburen trafik utan att både där omfattas av spaning.
Mot denna verklighet - att världen ser ut som den gör och att Sverige är ett militärt alliansfritt land som behöver försvarsunderrättelser även genom signalspaning - stod i Foresdebatten bla Anna Pettersson, som tydligt stod fast vid uppfattningen att integritetsintrånget uppstår vid inkopplingen och att någon sådan därför är oacceptabel, och att de säkerhetspolitiska motiven enligt ovan inte motiverar någon signalspaning alls. Jag läser också på piratpartiets blog - Rick Falkvinge - att det är just det som man kräver.
(Övriga debattörer på "nej-sidan" var kritiska men accepterar ändå signalspaning fast än mer reglerad än i den nya lagen, som jag förstod det. Tydliga och tänkvärda inlägg gjordes av Henrik Sjöholm, Clarence Crafoord och Pär Ström.)
Intressant är att Piratpartiet nu gör gemensam sak med Vänsterpartiet om att avskaffa lagen, samtidigt som vänsterpartiet med all önskvärd tydlighet redovisat sin uppfattning att signalspaning som underrättelsemetod för Sverige behövs. Jag citerar Rick Falkvinge, och det går inte att klaga på tydligheten: "Just därför ska FRA avvecklas, bommas igen, läggas ner och ersättas med ingenting alls."
(Jag har slitit med denna fråga, men kommer som sagt inte runt att riksdagens ansvar för landets och medborgarnas säkerhet gör att Sverige i dagens värld behöver både ett försvar och en försvarsunderrättelseverksamhet som inkluderar en strängt reglerad signalspaning).
Annie Johansson, som har betytt så mycket för de många integritetsskyddsförstärkningar som regering och riksdag under resans gång byggt in, betecknade dessa som ett golv, och betonade vikten av lyhördhet för att föra in ytterligare sådana både under hösten (regeringen återkommer ju med ytterligare förslag) och senare vid kontrollstationen.
Maria Abrahamsson, Svenska Dagbladets nu tjänstlediga ledarskribent, engagerar sig allmer i denna fråga även som privatperson. Jag tolkade ett inlägg av henne under debatten som en djup misstro mot att regeringen ska utforma de förslag som riksdagen nu har beställt. Men hur skulle det annars gå till?
Maria skriver också en engagerad debattartikel idag i Aftonbladet där hon sågar en replik från mig i riksdagens debatt så här: "Alliansbrodern Staffan Danielsson (c) stod för en parodisk höjdpunkt i debatten när han lovordade visheten i att låta regeringen utreda om signalspaningslagen behövs."
Bra att hon lyssnade för debatten gav en god bild av frågan och dess olika dimensioner, tycker jag.
Vad menade jag då? Antingen kan man ju tycka att den nya lagen ska bort (som kanske Maria). Eller kan man tycka att den är perfekt och inte behöver granskas igen på länge.
Eller som faktiskt riksdagen har beslutat, att bl a Datainspektionen och en parlamentarisk grupp noga ska följa FRAs verksamhet och återkomma med förslag på hur integritetsskyddet ytterligare kan förstärkas till kontrollstationen år 2011.
Jag tycker därutöver att vi måste ha stor respekt för den intensiva debatt som pågår, och för den opinion som inte accepterar eller inte har kunskap om de motiv som motiverar försvarsunderrättelseverkssamheten. Och det gör att jag tycker att det vore bra om djupgående analyser kunde göras om detta och redovisas - kanske också vid kontrollstationen - och därigenom ge både den offentliga debatten och regeringen och riksdag en god grund för att bedöma hur signalspaningen ska bedrivas och regleras i ett längre framtidsperspektiv.
Nu får jag ris för denna öppenhet och ödmjukhet i en svår och viktig avvägningsfråga, och det får jag leva med.
Men det gick inte längre att som socialdemokraterna bara skjuta den helt nödvändiga regleringen av signalspaningen framåt i ständigt nya utredningar. Regeringens uppfattning - som jag delar - är att signalspaningen behövs, att vi rejält har stärkt integritetsskyddet jämfört med vad s orkade med under 8 års utredningsarbete och att det var nödvändigt att nu fatta beslut i frågan.
Jag beklagar att det i denna viktiga försvars- och säkerhetsfråga med viktiga integritetsaspekter inte gick att få en samsyn även med socialdemokraterna, trots att vi i princip var överens för ett år sedan. Men oppositionens privilegium är att kunna vara emot även om skillnaderna är små, och det har s nu verkligen utnyttjat.
Jag ser ändå framåt, denna viktiga diskussion ska fortsätta och viktiga frågor bör fortlöpande prövas av regering och riksdag. I den fortsätta debatten välkomnar jag fördjupade analyser av både integritetsaspekterna och de säkerhetspolitiska aspekterna.
På förmiddagen lyssnade jag till ett intressant seminarium ordnat av Nordstream. En kalmarprofessor resonerade kring miljöhoten i Östersjön och graderade dem i tre nivåer, där övergödning var bland de största och ledningsdragningar på botten var bland de mindre. Vi får väl se vad regeringens miljöprövning kommer att visa. Min egen bedömning är att det torde vara möjligt att dra en gasledning på botten med begränsade miljökonsekvenser på samma sätt som skett världen över i t ex Nordsjön och Svarta havet.
Min namne från Green Peace medverkade och lyfta givetvis argumenten emot en gasledning på havsbottnen. Däremot var det OK att forsla gas från gasfälten i Ryssland och till kunderna på kontinenten - vilket jag instämmer i. Ledningarna skulle dock dras på land.
Centerpartiets nya tankesmedja Fores ordnade en mycket välbesökt debatt om FRA - Vad händer nu? Mycket bra initiativ. Jag uppskattade att det för en gångs skull gavs utrymme för både de viktiga integritetsaspekterna och det som tyvärr motiverar signalspaningen, de utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiska aspekterna. Avvägningen mellan dessa är mycket svår och grannlaga.
Jag har som ni vet stor respekt för de som principiellt anser att Försvarets Radioanstalt inte ska få signalspana i kabeltrafiken över landsgränsen. Funnes inte starka säkerhetspolitiska motiv för en sådan strängt reglerad underrättelseinhämtning skulle den givetvis inte få förekomma. Intressant och lite oväntat att även miljöpartiet nu gör bedömningen att den här typen av signalspaning behövs.
Debatten visade tydligt - tycker jag - att signalspaningen endast ska riktas mot preciserade yttre allvarliga hot som rör utländska förhållanden och trafik över landsgränsen, och ska noga regleras och kontrolleras enligt de olika regelverk för integritetsskydd som byggts in.
I debatten har nu också utöver Carl Bildt - som skrivit flera inlägg på sin blogg i frågan - Wilhelm Agrell - idag på ekot - redovisat att signalspaning i länderna i vår omvärld inte skiljer på eter- eller trådburen trafik utan att både där omfattas av spaning.
Mot denna verklighet - att världen ser ut som den gör och att Sverige är ett militärt alliansfritt land som behöver försvarsunderrättelser även genom signalspaning - stod i Foresdebatten bla Anna Pettersson, som tydligt stod fast vid uppfattningen att integritetsintrånget uppstår vid inkopplingen och att någon sådan därför är oacceptabel, och att de säkerhetspolitiska motiven enligt ovan inte motiverar någon signalspaning alls. Jag läser också på piratpartiets blog - Rick Falkvinge - att det är just det som man kräver.
(Övriga debattörer på "nej-sidan" var kritiska men accepterar ändå signalspaning fast än mer reglerad än i den nya lagen, som jag förstod det. Tydliga och tänkvärda inlägg gjordes av Henrik Sjöholm, Clarence Crafoord och Pär Ström.)
Intressant är att Piratpartiet nu gör gemensam sak med Vänsterpartiet om att avskaffa lagen, samtidigt som vänsterpartiet med all önskvärd tydlighet redovisat sin uppfattning att signalspaning som underrättelsemetod för Sverige behövs. Jag citerar Rick Falkvinge, och det går inte att klaga på tydligheten: "Just därför ska FRA avvecklas, bommas igen, läggas ner och ersättas med ingenting alls."
(Jag har slitit med denna fråga, men kommer som sagt inte runt att riksdagens ansvar för landets och medborgarnas säkerhet gör att Sverige i dagens värld behöver både ett försvar och en försvarsunderrättelseverksamhet som inkluderar en strängt reglerad signalspaning).
Annie Johansson, som har betytt så mycket för de många integritetsskyddsförstärkningar som regering och riksdag under resans gång byggt in, betecknade dessa som ett golv, och betonade vikten av lyhördhet för att föra in ytterligare sådana både under hösten (regeringen återkommer ju med ytterligare förslag) och senare vid kontrollstationen.
Maria Abrahamsson, Svenska Dagbladets nu tjänstlediga ledarskribent, engagerar sig allmer i denna fråga även som privatperson. Jag tolkade ett inlägg av henne under debatten som en djup misstro mot att regeringen ska utforma de förslag som riksdagen nu har beställt. Men hur skulle det annars gå till?
Maria skriver också en engagerad debattartikel idag i Aftonbladet där hon sågar en replik från mig i riksdagens debatt så här: "Alliansbrodern Staffan Danielsson (c) stod för en parodisk höjdpunkt i debatten när han lovordade visheten i att låta regeringen utreda om signalspaningslagen behövs."
Bra att hon lyssnade för debatten gav en god bild av frågan och dess olika dimensioner, tycker jag.
Vad menade jag då? Antingen kan man ju tycka att den nya lagen ska bort (som kanske Maria). Eller kan man tycka att den är perfekt och inte behöver granskas igen på länge.
Eller som faktiskt riksdagen har beslutat, att bl a Datainspektionen och en parlamentarisk grupp noga ska följa FRAs verksamhet och återkomma med förslag på hur integritetsskyddet ytterligare kan förstärkas till kontrollstationen år 2011.
Jag tycker därutöver att vi måste ha stor respekt för den intensiva debatt som pågår, och för den opinion som inte accepterar eller inte har kunskap om de motiv som motiverar försvarsunderrättelseverkssamheten. Och det gör att jag tycker att det vore bra om djupgående analyser kunde göras om detta och redovisas - kanske också vid kontrollstationen - och därigenom ge både den offentliga debatten och regeringen och riksdag en god grund för att bedöma hur signalspaningen ska bedrivas och regleras i ett längre framtidsperspektiv.
Nu får jag ris för denna öppenhet och ödmjukhet i en svår och viktig avvägningsfråga, och det får jag leva med.
Men det gick inte längre att som socialdemokraterna bara skjuta den helt nödvändiga regleringen av signalspaningen framåt i ständigt nya utredningar. Regeringens uppfattning - som jag delar - är att signalspaningen behövs, att vi rejält har stärkt integritetsskyddet jämfört med vad s orkade med under 8 års utredningsarbete och att det var nödvändigt att nu fatta beslut i frågan.
Jag beklagar att det i denna viktiga försvars- och säkerhetsfråga med viktiga integritetsaspekter inte gick att få en samsyn även med socialdemokraterna, trots att vi i princip var överens för ett år sedan. Men oppositionens privilegium är att kunna vara emot även om skillnaderna är små, och det har s nu verkligen utnyttjat.
Jag ser ändå framåt, denna viktiga diskussion ska fortsätta och viktiga frågor bör fortlöpande prövas av regering och riksdag. I den fortsätta debatten välkomnar jag fördjupade analyser av både integritetsaspekterna och de säkerhetspolitiska aspekterna.
tisdag, juli 08, 2008
upphovsmannarätt contra medborgarrätt
Deltog i ett intressant seminarium i en Visbyträdgård i förmiddags, som Piratpartiet ordnade.
Rick Falkvinge, Oscar Swartz och Mattias Lövkvist inledde med var sina intressanta och tänkvärda inlägg. Rick härledde upphovsmannarätten till 1500-talets mitt och till Queen Mary i England, och till upphovsrätt för katoliker men inte för "protestanter" (ungefär). Och han ställde upphovsmannarätten mot medborgarrätten på ett som jag tycker relevant sätt.
Oscar Swartz gjorde bland mycket annat jämförelsen med äganderätten till mark, som först i USA ansågs gälla obegränsat högt upp i luften. Utan förändring hade då flygrörelser inneburit intrång, som kanske borde kompenserats med ersättning..?
Mattias Lövkvist vad VD för ett litet skivbolag, också med intressanta tankar kring framväxten av helt nya system för att kunna ersätta upphovsmän för sina verk, och där musikdelning mellan personer är OK, t ex via en enorm hemsida för världens musik.
Den här frågan måste diskuteras djupare, och det är bra att centerpartiet har öppnat för detta. Om frågan är av sådan dignitet att den räcker som bas för ett politiskt parti tror jag nog inte, men engagemanget och opinionsbildningen har självfallet betydelse för att driva på för en förändring så att dagens ohållbara kriminalisering av vanliga ungdomar avbryts, och gärna så att en djupgående analys görs över just avgränsningen mellan upphovsmannarätt och var fildelat material blir allmängods.
SVT:s VD Eva Hamilton lyssnade också till seminariet, vilket jag uppskattade, och vilket ju visar på Almedalens möjligheter.
Rick Falkvinge, Oscar Swartz och Mattias Lövkvist inledde med var sina intressanta och tänkvärda inlägg. Rick härledde upphovsmannarätten till 1500-talets mitt och till Queen Mary i England, och till upphovsrätt för katoliker men inte för "protestanter" (ungefär). Och han ställde upphovsmannarätten mot medborgarrätten på ett som jag tycker relevant sätt.
Oscar Swartz gjorde bland mycket annat jämförelsen med äganderätten till mark, som först i USA ansågs gälla obegränsat högt upp i luften. Utan förändring hade då flygrörelser inneburit intrång, som kanske borde kompenserats med ersättning..?
Mattias Lövkvist vad VD för ett litet skivbolag, också med intressanta tankar kring framväxten av helt nya system för att kunna ersätta upphovsmän för sina verk, och där musikdelning mellan personer är OK, t ex via en enorm hemsida för världens musik.
Den här frågan måste diskuteras djupare, och det är bra att centerpartiet har öppnat för detta. Om frågan är av sådan dignitet att den räcker som bas för ett politiskt parti tror jag nog inte, men engagemanget och opinionsbildningen har självfallet betydelse för att driva på för en förändring så att dagens ohållbara kriminalisering av vanliga ungdomar avbryts, och gärna så att en djupgående analys görs över just avgränsningen mellan upphovsmannarätt och var fildelat material blir allmängods.
SVT:s VD Eva Hamilton lyssnade också till seminariet, vilket jag uppskattade, och vilket ju visar på Almedalens möjligheter.
almedalen måndag
Varmt hällregn mitt på dagen. Strålande sol och massor av åhörare till Mauds tal på kvällen.
Massor av mycket intressanta seminarier, trist att välja bort så många intressanta.
Signalspaningen fortsatt aktuell. ÖB och även experten Wilhelm Agrell understryker det säkerhetspolitiska behovet av signalspaning.
Jag har uttalat mig till TT enligt följande:
Centerns ledamot Staffan Danielsson tycker att man bör göra nya försök att nå en bred samsyn.
– Om det är möjligt vet jag inte men den inriktningen bör man ha. Det kunde vara bra att göra en mer djupgående analys av argumenten för. Efter en sådan omskakande debatt som vi har haft, så tror jag att det är nödvändigt, säger han.
Massor av mycket intressanta seminarier, trist att välja bort så många intressanta.
Signalspaningen fortsatt aktuell. ÖB och även experten Wilhelm Agrell understryker det säkerhetspolitiska behovet av signalspaning.
Jag har uttalat mig till TT enligt följande:
Centerns ledamot Staffan Danielsson tycker att man bör göra nya försök att nå en bred samsyn.
– Om det är möjligt vet jag inte men den inriktningen bör man ha. Det kunde vara bra att göra en mer djupgående analys av argumenten för. Efter en sådan omskakande debatt som vi har haft, så tror jag att det är nödvändigt, säger han.
söndag, juli 06, 2008
mobil i bil utan handsfree - nej
En veckas mässfall på bloggen, ursäkta. Längsta uppehållet sedan jag började, var det 2006. Ska inte upprepas...
Har semestrat på Gotland i soligt och fint väder (och torrt, noterar man lätt).
Ska försöka beta av utestående blogfrågor om signalspaning snart, medger att jag inte komménterat alls alla.
Och jag vill till alla er som önskat mer av min argumentation i denna allvarliga och faktiskt komplexa fråga med två bottnar, ändå säga att vi är säkert mer överens i fildelningsfrågan, där jag delar uppfattningen att den nya tekniken - då rullbandspelaren, nu fildelning mm - rimligen inte kan kriminalisera användning för i vart fall privat bruk.
Men till saken enligt rubriken; jag har skrivit motion om att mobiltelefon utan handsfree inte bör vara tillåten vid bilkörning. Mitt sunda förnuft säger mig att det är klart trafikfarligt att köra bil med en hand och med den andra prata i telefon.
Som andra länder i Europa borde därför Sverige införa en lämplig regel om detta, tycker jag.
OK att samtala med föraren under bilkörning som hitills, alltså, och att föraren även kan samtala i en mobiltelefon givet att detta sker via handsfree.
Jag har haft svårt att förstå att svensk expertis på bilsäkerhetsområdet ständigt hävdar att man kör ungefär lika bra om man med handen för örat pratar i mobil som om man inte gjorde det. Intressanr därför med den nu aktuella undersökningen som i - låt vara ett enda - test visar en klart ökad olycksrisk i nivå med onykterhet på en viss nivå.
Har semestrat på Gotland i soligt och fint väder (och torrt, noterar man lätt).
Ska försöka beta av utestående blogfrågor om signalspaning snart, medger att jag inte komménterat alls alla.
Och jag vill till alla er som önskat mer av min argumentation i denna allvarliga och faktiskt komplexa fråga med två bottnar, ändå säga att vi är säkert mer överens i fildelningsfrågan, där jag delar uppfattningen att den nya tekniken - då rullbandspelaren, nu fildelning mm - rimligen inte kan kriminalisera användning för i vart fall privat bruk.
Men till saken enligt rubriken; jag har skrivit motion om att mobiltelefon utan handsfree inte bör vara tillåten vid bilkörning. Mitt sunda förnuft säger mig att det är klart trafikfarligt att köra bil med en hand och med den andra prata i telefon.
Som andra länder i Europa borde därför Sverige införa en lämplig regel om detta, tycker jag.
OK att samtala med föraren under bilkörning som hitills, alltså, och att föraren även kan samtala i en mobiltelefon givet att detta sker via handsfree.
Jag har haft svårt att förstå att svensk expertis på bilsäkerhetsområdet ständigt hävdar att man kör ungefär lika bra om man med handen för örat pratar i mobil som om man inte gjorde det. Intressanr därför med den nu aktuella undersökningen som i - låt vara ett enda - test visar en klart ökad olycksrisk i nivå med onykterhet på en viss nivå.
lördag, juni 28, 2008
För Gotland - I Almedalen
Jag har varit bara en gång på Almedalsveckan i Visby. Det gav mersmak, så många intressanta seminarier och samtal i aktuella samhällsfrågor, så många spännande människor samlade i en så inspirerande Visbymiljö.
Årets program imponerar, och det ska bli stimulerande att tillbringa några dagar där vecka 28, inte minst den 7 juli då centerpartiet har "sin" dag.
Årets program imponerar, och det ska bli stimulerande att tillbringa några dagar där vecka 28, inte minst den 7 juli då centerpartiet har "sin" dag.
Svar på frågor igen!
Jag har varit och besökt några garnisoner – Halmstad, Eksjö och Skövde – vilket varit givande och intressant. Sverige har inte så många garnisoner längre, och ändå kanske de ska minskas ytterligare. De garnisoner som finns är alla av hög klass med goda förutsättningar i de flesta avseenden.
Signalspaningsdiskussionen fortsätter, inte minst hos oss i centerpartiet som ju tar frågan på största allvar. Vi får stark kritik för att vi som länderna i vår omvärld och 6 av riksdagens sju partiet accepterar signalspaning för att skydda landet och medborgarna från allvarliga yttre hot. Och vi får inte mycket beröm för att vi drivit fram en rad integritetsskyddande instrument i den nya lagen.
Vår respekt för frågans allvar, och för den starka oro som finns, gör att vi fortsätter att lyssna och föra en dialog med lagens (och våra) kritiker. Jag tycker att vår partisekreterare Anders Flanking har ett bra tonläge och det är ju uppenbart att fortsatt dialog och diskussion behövs i denna allvarliga fråga.
Jag vill understryka vad jag skrev i förra bloginlägget, ett mycket seriöst menat förslag: ”Jag tycker att den fortsatta debatten gott kan på djupet diskutera konsekvenserna även av det som många nu kräver, att Sverige avstår från den underrättelseinhämtning som signalspaning innebär. Jag uteslutar inte att detta på längre sikt kan bli möjligt, men det kräver i så fall först djupgående utredningar och en djupgående debatt. ”
Dels en djupanalys alltså av de försvars-, utrikes- och säkerhetspolitiska aspekterna som motiverar signalspaningen, och dels en fortsatt djupanalys av integritetsaspekterna.
Jag kan också kommentera sifoenkäten om hur svenska folket ställer sig till signalspaning. Man ska ta opinionsundersökningar både på allvar och med distans. Det som svenska folket nu har hört i radio och TV, och läst i tidningar och på bloggar, är till allra största delen starka åsikter om det integritetsintrång som ju signalspaningen kan innebära eller innebär. Det cirkulerar många påståenden och den vågskål som motiverar signalspaningen nämns knappast alls eller i mycket avfärdande ordalag. Jag hade sannolikt som allmänpolitiskt intresserad medborgare sagt nej vid en sifoförfrågan.
Debatter i Sverige sker ju ofta på detta sätt, en sida av verkligheten lyfts fram mycket starkt och den andra sidan först efter en tid. Vill man lyfta fram argument som inte stämmer med den rådande trenden är det ofta svårt att få utrymme, och t ex trots nästan en kampanj i denna fråga i SvD och Expressen så refuseras repliker, t ex en kortare variant av min blogkommentar till Aaron Israelsons vinklade krönika.
Så låt oss nu ge utrymme för en fördjupad analys och diskussion i denna viktiga fråga där båda sidorna av myntet får speglas.
Några kommentarer till Era kommentarer på mina två senaste bloginlägg:
• De betydande förbättringar för integritetsskyddet som skett under resans gång har centerpartiet drivit starkt i både regering och riksdag, och det momentum som skapades förra veckan berodde främst på Fredricks och Annies starka agerande. De olika förbättringsförslagen kom sedan inte bara från centerpartiet utan även t ex från Folkpartiet.
• Riksdagsdebatten från den 18 juni kunde tydligen inte ses direkt; för den intresserade kan man enkelt på riksdagens hemsida läsa protokollet eller se de olika inläggen i efterhand genom web-TV.
• Jag påstår inte att Aaron Israelson är homofob, men hans lösa påståenden och sammankopplingar i sin krönika förtjänar stark kritik, vilken jag gav uttryck för men som Expressen valt att inte förmedla vidare till sina läsare.
• ”90 procent av remissinstanser har sagt nej”. Det är fel, huvuddelen tillstyrkte lagförslaget.
• ”Sverige går längst i världen i signalspaning”. Nej, men vi reglerar den strängt och vi gör det kanske öppnast. I många länder sker fortfarande denna verksamhet under sekretess i resp försvarsmakter.
Signalspaningsdiskussionen fortsätter, inte minst hos oss i centerpartiet som ju tar frågan på största allvar. Vi får stark kritik för att vi som länderna i vår omvärld och 6 av riksdagens sju partiet accepterar signalspaning för att skydda landet och medborgarna från allvarliga yttre hot. Och vi får inte mycket beröm för att vi drivit fram en rad integritetsskyddande instrument i den nya lagen.
Vår respekt för frågans allvar, och för den starka oro som finns, gör att vi fortsätter att lyssna och föra en dialog med lagens (och våra) kritiker. Jag tycker att vår partisekreterare Anders Flanking har ett bra tonläge och det är ju uppenbart att fortsatt dialog och diskussion behövs i denna allvarliga fråga.
Jag vill understryka vad jag skrev i förra bloginlägget, ett mycket seriöst menat förslag: ”Jag tycker att den fortsatta debatten gott kan på djupet diskutera konsekvenserna även av det som många nu kräver, att Sverige avstår från den underrättelseinhämtning som signalspaning innebär. Jag uteslutar inte att detta på längre sikt kan bli möjligt, men det kräver i så fall först djupgående utredningar och en djupgående debatt. ”
Dels en djupanalys alltså av de försvars-, utrikes- och säkerhetspolitiska aspekterna som motiverar signalspaningen, och dels en fortsatt djupanalys av integritetsaspekterna.
Jag kan också kommentera sifoenkäten om hur svenska folket ställer sig till signalspaning. Man ska ta opinionsundersökningar både på allvar och med distans. Det som svenska folket nu har hört i radio och TV, och läst i tidningar och på bloggar, är till allra största delen starka åsikter om det integritetsintrång som ju signalspaningen kan innebära eller innebär. Det cirkulerar många påståenden och den vågskål som motiverar signalspaningen nämns knappast alls eller i mycket avfärdande ordalag. Jag hade sannolikt som allmänpolitiskt intresserad medborgare sagt nej vid en sifoförfrågan.
Debatter i Sverige sker ju ofta på detta sätt, en sida av verkligheten lyfts fram mycket starkt och den andra sidan först efter en tid. Vill man lyfta fram argument som inte stämmer med den rådande trenden är det ofta svårt att få utrymme, och t ex trots nästan en kampanj i denna fråga i SvD och Expressen så refuseras repliker, t ex en kortare variant av min blogkommentar till Aaron Israelsons vinklade krönika.
Så låt oss nu ge utrymme för en fördjupad analys och diskussion i denna viktiga fråga där båda sidorna av myntet får speglas.
Några kommentarer till Era kommentarer på mina två senaste bloginlägg:
• De betydande förbättringar för integritetsskyddet som skett under resans gång har centerpartiet drivit starkt i både regering och riksdag, och det momentum som skapades förra veckan berodde främst på Fredricks och Annies starka agerande. De olika förbättringsförslagen kom sedan inte bara från centerpartiet utan även t ex från Folkpartiet.
• Riksdagsdebatten från den 18 juni kunde tydligen inte ses direkt; för den intresserade kan man enkelt på riksdagens hemsida läsa protokollet eller se de olika inläggen i efterhand genom web-TV.
• Jag påstår inte att Aaron Israelson är homofob, men hans lösa påståenden och sammankopplingar i sin krönika förtjänar stark kritik, vilken jag gav uttryck för men som Expressen valt att inte förmedla vidare till sina läsare.
• ”90 procent av remissinstanser har sagt nej”. Det är fel, huvuddelen tillstyrkte lagförslaget.
• ”Sverige går längst i världen i signalspaning”. Nej, men vi reglerar den strängt och vi gör det kanske öppnast. I många länder sker fortfarande denna verksamhet under sekretess i resp försvarsmakter.
måndag, juni 23, 2008
sans och måtta....
Jag svarar på mail, lyssnar på argumenten och försöker diskutera. Men det är inte lätt om det inte finns någon som helst mottaglighet för den verklighet som har gjort att Sverige signalspanat i etern sedan före andra världskriget (och även i tråd tidvis enligt Carls Bildts blog), och att länderna i vår omvärld gör det fast ofta under hög sekretess i sina försvarsmakter.
Det är den verkligheten - att spana efter mönster som kan hota Sveriges säkerhet i
väl definierade avseenden - som gjorde att s-regeringen under 8 års utredande inte övervägda att avveckla all signalspaning för ett ögonblick, vad jag vet, utan istället fastnade i inbördes strider om hur begreppet Yttre hot skulle definieras och hur gränsdragningen mellan FRA och SÄPO skulle se ut. Alliansregeringen delade verklighetsanalysen, förstärkte integritetsskyddet och lade propositionen. Vänsterpartiet inser också att signalspaningen tyvärr behövs.
Mot den verkligheten - Sveriges säkerhet - ska de integritetsintrång ställas som debatten i stort sett nu enbart handlar om. Det är den avvägningen som är så plågsamt svår att göra, men som måste göras. Det är viktigt att debattten fortsätter och att frågan analyseras i ett helhetsperspektiv, dvs med beaktande av både de försvars- och säkerhetspolitiska aspekterna och integritetsaspekterna.
Centerpartiets öppenhetsmanifest är ett viktigt dokument och stämmobeslut som bl a visar på det allvarliga integritetsintrång som signalspaning kan innebära/innebär. Däremot har inte manifestet gjort den avvägning mellan integritetsintrånget och landets säkerhet som den nu beslutade lagen innebär. Centerpartiet har i regeringen och i riksdagsbehandlingen drivit fram en rad instrument för att skydda integriteten och ställa FRA under en noggrann kontroll. Vi har dock liksom 6 av riksdagens 7 partier landat i att riksdagens ansvar för landets säkerhet tyvärr - som världen ser ut - gör att signalspaning fortsatt behövs.
Jag tycker att den fortsatta debatten gott kan på djupet diskutera konsekvenserna även av det som många nu kräver, att Sverige avstår från den underrättelseinhämtning som signalspaning innebär. Jag uteslutar inte att detta på längre sikt kan bli möjligt, men det kräver i så fall först djupgående utredningar och en djupgående debatt.
Det är den verkligheten - att spana efter mönster som kan hota Sveriges säkerhet i
väl definierade avseenden - som gjorde att s-regeringen under 8 års utredande inte övervägda att avveckla all signalspaning för ett ögonblick, vad jag vet, utan istället fastnade i inbördes strider om hur begreppet Yttre hot skulle definieras och hur gränsdragningen mellan FRA och SÄPO skulle se ut. Alliansregeringen delade verklighetsanalysen, förstärkte integritetsskyddet och lade propositionen. Vänsterpartiet inser också att signalspaningen tyvärr behövs.
Mot den verkligheten - Sveriges säkerhet - ska de integritetsintrång ställas som debatten i stort sett nu enbart handlar om. Det är den avvägningen som är så plågsamt svår att göra, men som måste göras. Det är viktigt att debattten fortsätter och att frågan analyseras i ett helhetsperspektiv, dvs med beaktande av både de försvars- och säkerhetspolitiska aspekterna och integritetsaspekterna.
Centerpartiets öppenhetsmanifest är ett viktigt dokument och stämmobeslut som bl a visar på det allvarliga integritetsintrång som signalspaning kan innebära/innebär. Däremot har inte manifestet gjort den avvägning mellan integritetsintrånget och landets säkerhet som den nu beslutade lagen innebär. Centerpartiet har i regeringen och i riksdagsbehandlingen drivit fram en rad instrument för att skydda integriteten och ställa FRA under en noggrann kontroll. Vi har dock liksom 6 av riksdagens 7 partier landat i att riksdagens ansvar för landets säkerhet tyvärr - som världen ser ut - gör att signalspaning fortsatt behövs.
Jag tycker att den fortsatta debatten gott kan på djupet diskutera konsekvenserna även av det som många nu kräver, att Sverige avstår från den underrättelseinhämtning som signalspaning innebär. Jag uteslutar inte att detta på längre sikt kan bli möjligt, men det kräver i så fall först djupgående utredningar och en djupgående debatt.
lördag, juni 21, 2008
Expressen; Federley är en bög som ljuger......SKÄMS!
Jag läste alltid Expressen på – var det 1980-talet. Det var den stora kvällstidningen, Aftonbladet var en mindre s-kvällstidning. Sedan blåste Aftonbladet förbi och blev helt enkelt en bättre tidning, låt vara s-märkt på ledarplats. Den rosa sportdelen var ett framsteg som slog – och forfarande slår – Expressen med hästlängder.
Jag läste Expressen idag. Expressen (fp). En krönika på ledarsidan av Aaron Israelsson titulerad ”Stureplanscentern klappar ihop”. Så mycket återhållen ilska över att centerpartiet utvecklats i liberal riktning, så mycket tillfredsställelse över att ”centerpartiet (bara) dansade en sommar med liberalismen”. Folkpartiet is back, menar Aaron, det var fp som hela tiden drev krav på att stärka integritetsskyddet i signalspaningen…….
Federley är en homosexuell liberal som ljuger, menar denne statsman till journalist. Var det skönt att äntligen få trycka till, Aaron? Inte med rena okvädningsord och hotelser, som i en del mail och blogginlägg, utan på ditt nyanserade sätt.
Visserligen ger väl mail- och bloggkritiken inte så mycket för integritetsskyddsförbättringarna, eftersom kravet är att Sverige ska sluta med signalspaning, men låt mig ändå ge min bild av hur bloggarnas kritik blåste in i riksdagen och gav de betydande förstärkningar för integriteten som trots allt skedde.
Ryktet säger att folkpartiet ligger bakom förbättringarna som genomdrivits av lagen. Varifrån kommer detta rykte, Aaron?
Min verklighetsbild efter att ha varit med hela processen som Fredrik och Annie öppnade - stödda av den växande mailstormen - genom att gå ut med sin vånda och sina åsikter i frågan, efter att ha suttit i långa allvarliga diskussioner i riksdagsgruppen och en natt på miljödepartementet kring detta, efter att ha sett de förbättringar som successivt fördes in tack vare detta, är entydig. Utan Fredrick och Annie hade denna fråga inte förts framåt som nu har skett. Det är säkert så att även fp och andra bidragit med förbättringsförslag, men utan Fredrick och Annie hade inte denna betydande förbättring blivit av, hade inte det momentum som debatten skapat kunnat tas tillvara.
Med all respekt för Camilla Lindberg som jag inte känner, som i sista minuten tog ställning för ett nej, som förra året prioriterade denna fråga genom att vara frånvarande, som inte diskuterat den utåt utan ”endast i riksdagsgruppen”, så känns ändå engagemanget lite senkommet.
Heder åt Fredrick och Annie som gav röst åt bloggkritiken och därmed satte frågan på dagordningen med nu känt resultat.
Och Expressen och Aaron Israelsson borde skämmas.
Jag läste Expressen idag. Expressen (fp). En krönika på ledarsidan av Aaron Israelsson titulerad ”Stureplanscentern klappar ihop”. Så mycket återhållen ilska över att centerpartiet utvecklats i liberal riktning, så mycket tillfredsställelse över att ”centerpartiet (bara) dansade en sommar med liberalismen”. Folkpartiet is back, menar Aaron, det var fp som hela tiden drev krav på att stärka integritetsskyddet i signalspaningen…….
Federley är en homosexuell liberal som ljuger, menar denne statsman till journalist. Var det skönt att äntligen få trycka till, Aaron? Inte med rena okvädningsord och hotelser, som i en del mail och blogginlägg, utan på ditt nyanserade sätt.
Visserligen ger väl mail- och bloggkritiken inte så mycket för integritetsskyddsförbättringarna, eftersom kravet är att Sverige ska sluta med signalspaning, men låt mig ändå ge min bild av hur bloggarnas kritik blåste in i riksdagen och gav de betydande förstärkningar för integriteten som trots allt skedde.
Ryktet säger att folkpartiet ligger bakom förbättringarna som genomdrivits av lagen. Varifrån kommer detta rykte, Aaron?
Min verklighetsbild efter att ha varit med hela processen som Fredrik och Annie öppnade - stödda av den växande mailstormen - genom att gå ut med sin vånda och sina åsikter i frågan, efter att ha suttit i långa allvarliga diskussioner i riksdagsgruppen och en natt på miljödepartementet kring detta, efter att ha sett de förbättringar som successivt fördes in tack vare detta, är entydig. Utan Fredrick och Annie hade denna fråga inte förts framåt som nu har skett. Det är säkert så att även fp och andra bidragit med förbättringsförslag, men utan Fredrick och Annie hade inte denna betydande förbättring blivit av, hade inte det momentum som debatten skapat kunnat tas tillvara.
Med all respekt för Camilla Lindberg som jag inte känner, som i sista minuten tog ställning för ett nej, som förra året prioriterade denna fråga genom att vara frånvarande, som inte diskuterat den utåt utan ”endast i riksdagsgruppen”, så känns ändå engagemanget lite senkommet.
Heder åt Fredrick och Annie som gav röst åt bloggkritiken och därmed satte frågan på dagordningen med nu känt resultat.
Och Expressen och Aaron Israelsson borde skämmas.
onsdag, juni 18, 2008
riksdagsdebatt signalspaning - mitt inlägg
Det har varit mycket intensiva dagar och nätter de två senaste dygnen. Diskussioner med vår riksdagsgrupp, med enskilda ledamöter, mellan allianspartierna. Oerhört nära ett nederlag för regeringen och en spricka i centergruppen. Några väl kända kollegor som slåss för integriteten och de liberala idéerna med stor glöd och kraft - Fredrick och Annie - lyckades under denna avgörande tid når förståelse hos vår riksdagrupp och denna sedan hos alliansen för att redan nu få igenom viktiga förbättringar till skydd för integriteten i den signalspaningslag som klubbades för några timmar sedan. Jag tycker det är så orättvist och trist att de i många epost och bloginlägg nu drabbas av okvädingsord och ändå värre. (eftersom en del tycker att endast en helt avvecklad signalspaning är godtagbar).
Jag arbetade igenom mitt inlägg i den sista avgörande riksdagsdebatten och försökte med stor respekt för den intensiva debatten och det starka engagemanget i bloggvärlden (800 epost på de senaste två dagarna)summera varför jag och centerpartiet ändå accepterar signalspaning med de starka åtgärder till skydd för integriteten som vi och aliiansen lyckats bygga in. Läs gärna hela debatten på www.riksdagen.se.
Herr Talman
Riksdagen fattar viktiga beslut i många olika frågor. Den mycket allvarliga fråga som vi nu ska besluta om – signalspaning för försvarsunderrättelseändamål – handlar dels om Sveriges säkerhet, dvs rätten och skyldigheten för en nation att skydda medborgarna från allvarliga yttre hot som t ex militära konflikter, internationell terrorism och kvalificerade IT-relaterade hot mot samhällets viktiga infrastrukturer.
Samtidigt handlar denna fråga också om hur mycket av inskränkningar i den personliga integriteten som vi kan acceptera i vårt demokratiska samhälle.
Detta är som alla förstår en mycket svår avvägning att göra och ett sätt vore givetvis att av integritetsskäl avveckla all signalspaning.
Att göra så vore en mycket radikal åtgärd så som världen tyvärr har sett ut och ser ut idag. Sex av riksdagens 7 partier liksom länderna i vår omvärld har alla gjort bedömningen att signalspaning är ett nödvändigt ont för att kunna skydda medborgarnas säkerhet.
För oss i centerpartiet är denna fråga svår och påfrestande eftersom vi brinner för den personliga integriteten och driver den på alla områden. Samtidigt har vi också alltid stått upp för att värna Sveriges säkerhet.
Vi stod därför bakom den proposition som regeringen lämnade till riksdagen våren 2007. Signalspaning ska få utföras under strängt reglerade former för att skydda landet mot allvarliga yttre hot. I förslaget hade ett antal åtgärder till skydd för den personliga integriteten byggts in. Under riksdagsbehandlingen förra året tillfördes flera åtgärder, bl a ska en kontrollstation redan år 2011 utvärdera den nya lagen och mot bakgrund av erfarenheterna kunna föreslå förändringar.
Den senaste tiden har debatten kring den nya lagen ökat i intensitet, både på internet och i media. Det har varit en kraft och ett engagemang i diskussionen, och detta är värt all respekt. Debatten har satt spår in i riksdagen, som det ska vara i en demokrati, och de senaste dagarna har vi i centerpartiet och våra allianskamrater haft en intensiv och levande diskussion kring de starka önskemålen från enskilda riksdagsledamöter att tillfoga ytterligare förstärkningar för den personliga integriteten i det beslut som vi snart ska fatta.
I centerpartiets riksdagsgrupp – och i dialog med många medlemmar – har vi varit beredda att redan nu ta vara på några av de goda förslag som förts fram sedan en tid, i den livliga debatten och från ledamöter från alla våra allianspartier. Denna öppenhet har funnits i alla alliansens partier och vi har enats om att tillföra ett antal nya instrument som redan vid lagens ikraftträdande kan vara på plats.
Viktiga förstärkningar är att en ny myndighet bildas som ska ge tillstånd till den signalspaning som får bedrivas, att datainspektionen med landets främsta integritetsexperter får ett särskilt uppdrag att följa verksamheten vid Försvarets Radioanstalt och att en kommitté av parlamentariker också ska följa FRAs verksamhet och överväga ytterligare integritetsskyddande åtgärder inför kontrollstationen. Vi understryker också genom tillkännagivanden till regeringen vikten av dessa och de förra året tillförda förslagen. Eftersom oppositionens partier talat för ytterligare åtgärder i betänkandet och för tillkännagivanden borde de välkomna dessa.
Slutligen, jag vill än en gång understryka att detta är en allvarlig och svår fråga där regering och riksdag måste göra en avvägning mellan sitt ansvar för att skydda landet och medborgarna från allvarliga yttre hot, och allas vår rätt till så lite intrång som möjligt i vår frihet och personliga integritet.
Jag har stor respekt för de engagerade medborgare och ledarsidor som främst fokuserar på integriteten och vill att Sverige helt ska avstå från signalspaning.
Allians för Sverige och en bred riksdagsmajoritet är överens om att den här lagen tyvärr behövs, som vår värld ser ut.
Signalspaningen behöver regleras och utsträckas till tråd, men vi har under resans gång byggt in många instrument till skydd för integriteten.
Därför yrkar jag bifall till utskottets betänkande.
Jag arbetade igenom mitt inlägg i den sista avgörande riksdagsdebatten och försökte med stor respekt för den intensiva debatten och det starka engagemanget i bloggvärlden (800 epost på de senaste två dagarna)summera varför jag och centerpartiet ändå accepterar signalspaning med de starka åtgärder till skydd för integriteten som vi och aliiansen lyckats bygga in. Läs gärna hela debatten på www.riksdagen.se.
Herr Talman
Riksdagen fattar viktiga beslut i många olika frågor. Den mycket allvarliga fråga som vi nu ska besluta om – signalspaning för försvarsunderrättelseändamål – handlar dels om Sveriges säkerhet, dvs rätten och skyldigheten för en nation att skydda medborgarna från allvarliga yttre hot som t ex militära konflikter, internationell terrorism och kvalificerade IT-relaterade hot mot samhällets viktiga infrastrukturer.
Samtidigt handlar denna fråga också om hur mycket av inskränkningar i den personliga integriteten som vi kan acceptera i vårt demokratiska samhälle.
Detta är som alla förstår en mycket svår avvägning att göra och ett sätt vore givetvis att av integritetsskäl avveckla all signalspaning.
Att göra så vore en mycket radikal åtgärd så som världen tyvärr har sett ut och ser ut idag. Sex av riksdagens 7 partier liksom länderna i vår omvärld har alla gjort bedömningen att signalspaning är ett nödvändigt ont för att kunna skydda medborgarnas säkerhet.
För oss i centerpartiet är denna fråga svår och påfrestande eftersom vi brinner för den personliga integriteten och driver den på alla områden. Samtidigt har vi också alltid stått upp för att värna Sveriges säkerhet.
Vi stod därför bakom den proposition som regeringen lämnade till riksdagen våren 2007. Signalspaning ska få utföras under strängt reglerade former för att skydda landet mot allvarliga yttre hot. I förslaget hade ett antal åtgärder till skydd för den personliga integriteten byggts in. Under riksdagsbehandlingen förra året tillfördes flera åtgärder, bl a ska en kontrollstation redan år 2011 utvärdera den nya lagen och mot bakgrund av erfarenheterna kunna föreslå förändringar.
Den senaste tiden har debatten kring den nya lagen ökat i intensitet, både på internet och i media. Det har varit en kraft och ett engagemang i diskussionen, och detta är värt all respekt. Debatten har satt spår in i riksdagen, som det ska vara i en demokrati, och de senaste dagarna har vi i centerpartiet och våra allianskamrater haft en intensiv och levande diskussion kring de starka önskemålen från enskilda riksdagsledamöter att tillfoga ytterligare förstärkningar för den personliga integriteten i det beslut som vi snart ska fatta.
I centerpartiets riksdagsgrupp – och i dialog med många medlemmar – har vi varit beredda att redan nu ta vara på några av de goda förslag som förts fram sedan en tid, i den livliga debatten och från ledamöter från alla våra allianspartier. Denna öppenhet har funnits i alla alliansens partier och vi har enats om att tillföra ett antal nya instrument som redan vid lagens ikraftträdande kan vara på plats.
Viktiga förstärkningar är att en ny myndighet bildas som ska ge tillstånd till den signalspaning som får bedrivas, att datainspektionen med landets främsta integritetsexperter får ett särskilt uppdrag att följa verksamheten vid Försvarets Radioanstalt och att en kommitté av parlamentariker också ska följa FRAs verksamhet och överväga ytterligare integritetsskyddande åtgärder inför kontrollstationen. Vi understryker också genom tillkännagivanden till regeringen vikten av dessa och de förra året tillförda förslagen. Eftersom oppositionens partier talat för ytterligare åtgärder i betänkandet och för tillkännagivanden borde de välkomna dessa.
Slutligen, jag vill än en gång understryka att detta är en allvarlig och svår fråga där regering och riksdag måste göra en avvägning mellan sitt ansvar för att skydda landet och medborgarna från allvarliga yttre hot, och allas vår rätt till så lite intrång som möjligt i vår frihet och personliga integritet.
Jag har stor respekt för de engagerade medborgare och ledarsidor som främst fokuserar på integriteten och vill att Sverige helt ska avstå från signalspaning.
Allians för Sverige och en bred riksdagsmajoritet är överens om att den här lagen tyvärr behövs, som vår värld ser ut.
Signalspaningen behöver regleras och utsträckas till tråd, men vi har under resans gång byggt in många instrument till skydd för integriteten.
Därför yrkar jag bifall till utskottets betänkande.
söndag, juni 15, 2008
Några kommentarer till
Flera av Er - t ex Mattias - menar att "Yttre hot" mot landet definieras i regeringens proposition. Och att hoten är vagt definierade och kan omfatta det mesta.
Försvarsutskottet preciserade i sitt betänkande FöU:10 2006/07 med en katalog vilka allvarliga yttre hot som signalspaning får inriktas emot; Internationella konflikter, militära hot, hot mot våra utlandssoldater, internationell terrorism, grov brottslighet som vapensmuggling och spridning av massförstörelsevapen samt kvalificerade IT-hot mot samhällets infrastruktur. Signalspaning får alltså endast ske mot dessa väl definierade yttre hot.
Flera berör också gränsdragningen mot de brottsbekämpande myndigheterna. Om Säpo får tillstånd av FUN att spana mot en inriktning med automatiserade sökord måste detta alltså riktas mot något av de allvarliga hot som räknas upp ovan. Om spaningen t ex skulle uppdaga en terrorist som planerar ett dåd får FRA överlämna information om detta till polisen. Polisens fortsatta utredning måste givetvis ske efter de regler som gäller för polisens verksamhet, t ex buggningslag mm.
Försvarsutskottet preciserade i sitt betänkande FöU:10 2006/07 med en katalog vilka allvarliga yttre hot som signalspaning får inriktas emot; Internationella konflikter, militära hot, hot mot våra utlandssoldater, internationell terrorism, grov brottslighet som vapensmuggling och spridning av massförstörelsevapen samt kvalificerade IT-hot mot samhällets infrastruktur. Signalspaning får alltså endast ske mot dessa väl definierade yttre hot.
Flera berör också gränsdragningen mot de brottsbekämpande myndigheterna. Om Säpo får tillstånd av FUN att spana mot en inriktning med automatiserade sökord måste detta alltså riktas mot något av de allvarliga hot som räknas upp ovan. Om spaningen t ex skulle uppdaga en terrorist som planerar ett dåd får FRA överlämna information om detta till polisen. Polisens fortsatta utredning måste givetvis ske efter de regler som gäller för polisens verksamhet, t ex buggningslag mm.
lördag, juni 14, 2008
Fortsatt dialog med svar på era FRA-frågor
Jag fortsätter dialogen med Er som mailar mig och/eller läser min blogg.
* Bara standardsvar, dåligt, tycker några. Men jag hinner ju inte svara med unika svar och frågorna är faktiskt desamma.
* Vad får signalspaningen omfatta, många tror att det gäller många områden. Nej, det är noga reglerat, och utskottet har preciserat att spaningen endast får riktas mot allvarliga yttre hot mot landets säkerhet (som avser utländska förhållanden och trafik över landsgränsen). Dessa är internationella konflikter, militära hot, hot mot våra utlandssoldater, terrorhot, grov brottslighet som vapensmuggling och spridning av massförstörelsevapen samt massiva IT-attacker.
* Många tror att signalflödet över landsgränsen lagras. Nej, detta får självfallet inte ske, och är också fullständigt omöjligt av rena volymskäl. Efter ansökan från försvaret och efter tillstånd från Försvarets Underrättelsenämnd (FUN) spanar FRA efter en given inritning och med automatiserade sökord. Endast en oerhört liten del av flödet ger träffar, säg att ett meddelande av tio miljarder analyseras av FRA. Övriga meddelanden har ju bara passerat förbi och försvunnit. Har det meddelande som föll ut bäring på ett allvarligt yttre hot kan det analyseras, annars ska det omedelbart förstöras.
* Sverige går längst i Europa genom denna lagstiftning, sägs det också. Det är inte sant. Men vi är nog den riksdag som går längst i att öppet diskutera och redovisa och reglera att signalspaning sker och hur den ska regleras. Tidigare i Sverige och i andra länder sker detta ofta under sträng sekretess hos försvaret. I våra grannländer signalspanar man i tråd och även i de stora länderna i Europa. Jag är också övertygad om att den kontroll och de begränsningar som vi lägger fast är restriktiva i jämförelse med vår omvärld.
* Som jag sagt och jag upprepar gärna, denna fråga är utomordentligt svår - inte minst för oss i centerpartiet som verkligen sätter integritetsfrågorna mycket högt och driver dem i alla sammanhang. I detta sammanhang står värnet om den personliga integriteten mot ett lands rätt och skyldighet att skydda sig och sina medborgare från allvarliga hot (enligt ovan). Vi har landat i att motvilligt acceptera att behovet av att skydda rikets säkerhet så som världen ser ut motiverar en förebyggande signalspaning i noga reglerade och kontrollerade former. Vi har byggt in ett antal förbättringar från integritetssynpunkt i den föreslagna lagen. Det som spaning får bedrivas för är att få fram strategisk information till stöd för Sveriges utrikes, säkerhets- och försvarspolitik, det är för att skydda våra soldater i utlandsinsatser, det är mot terrordåd och det är mot grov brottslighet som vapensmuggling, och mot massiva IT-attacker.
* Många tror att omröstningen i riksdagen handlar om att tillåta signalspaning enligt ovan genom att FRA får söka efter dessa allvarliga yttre hot mot landet i telenätet över landsgränsen, eller att FRA inte ska få göra detta. Så är inte fallet. Både socialdemokraterna och vänsterpartiet accepterar att signalspaning får ske i tråd på detta sätt, och miljöpartiet vill utreda frågan. Orsaken till detta är att det finns allvarliga yttre hot mot vårt lands säkerhet, andra länder skyddar sig mot dem och självfallet har Sveriges riksdag ett ansvar att skydda Sverige mot dem. Skulle Sverige avstå från den information som en strikt reglerad signalspaning kan ge till skillnad från andra länder är det ett stort steg som mycket noga måste analyseras. Under beredningsprocessen under snart tio år hos den förra eller den nuvarande regeringen har detta inte ansetts vara ett möjligt alternativ.
* De två kontrollinstanser på försvarets underättelsenämnd – en civil myndighet - som ska svara för tillståndsgivning respektive efterhandskontrollera att signalspaningen bedrivs enligt regelverket består av personer med domarkompetens och av personer föreslagna av riksdagspartierna. Det får inte vara samma personer i de två instanserna.
* Några fortsätter av hävda att förslaget är emot den svenska grundlagen. Lagrådet – som ska pröva detta – har godkänt förslaget.
* Detta är en mycket svår fråga, som verkligen är värd att diskutera. Den ena sidan av myntet, integriteten, är den som alla frågor nu gäller och den är oerhört viktig. Den andra sidan, landets säkerhet, är också viktig, men kommer ofta bort i diskussionen. Eftersom det är just de allvarliga yttre hoten (enligt ovan) som överhuvudtaget motiverar denna lagstiftning har jag ändå velat redovisa dem.
* Centerpartiet (och övriga alliansen liksom s och v) accepterar att signalspaning tyvärr behöver bedrivas i tråd, vid trafik över landets gränser som avser utländska förhållanden och mycket allvarliga yttre hot mot landets säkerhet. Centerpartiet har starkt drivit på för att bygga in ett antal åtgärder till skydd för integriteten i den nya lagen, och vi kan därför leva med en signalspaning även i tråd. Vi är medvetna om att det kan finnas ytterligare förbättringar att göra, och därför har vi föreslagit den kontrollstation som utlöses redan år 2011, och då erfarenheterna från tillämpningen ska utvärderas och ytterligare förstärkningar kunna övervägas.
* Bara standardsvar, dåligt, tycker några. Men jag hinner ju inte svara med unika svar och frågorna är faktiskt desamma.
* Vad får signalspaningen omfatta, många tror att det gäller många områden. Nej, det är noga reglerat, och utskottet har preciserat att spaningen endast får riktas mot allvarliga yttre hot mot landets säkerhet (som avser utländska förhållanden och trafik över landsgränsen). Dessa är internationella konflikter, militära hot, hot mot våra utlandssoldater, terrorhot, grov brottslighet som vapensmuggling och spridning av massförstörelsevapen samt massiva IT-attacker.
* Många tror att signalflödet över landsgränsen lagras. Nej, detta får självfallet inte ske, och är också fullständigt omöjligt av rena volymskäl. Efter ansökan från försvaret och efter tillstånd från Försvarets Underrättelsenämnd (FUN) spanar FRA efter en given inritning och med automatiserade sökord. Endast en oerhört liten del av flödet ger träffar, säg att ett meddelande av tio miljarder analyseras av FRA. Övriga meddelanden har ju bara passerat förbi och försvunnit. Har det meddelande som föll ut bäring på ett allvarligt yttre hot kan det analyseras, annars ska det omedelbart förstöras.
* Sverige går längst i Europa genom denna lagstiftning, sägs det också. Det är inte sant. Men vi är nog den riksdag som går längst i att öppet diskutera och redovisa och reglera att signalspaning sker och hur den ska regleras. Tidigare i Sverige och i andra länder sker detta ofta under sträng sekretess hos försvaret. I våra grannländer signalspanar man i tråd och även i de stora länderna i Europa. Jag är också övertygad om att den kontroll och de begränsningar som vi lägger fast är restriktiva i jämförelse med vår omvärld.
* Som jag sagt och jag upprepar gärna, denna fråga är utomordentligt svår - inte minst för oss i centerpartiet som verkligen sätter integritetsfrågorna mycket högt och driver dem i alla sammanhang. I detta sammanhang står värnet om den personliga integriteten mot ett lands rätt och skyldighet att skydda sig och sina medborgare från allvarliga hot (enligt ovan). Vi har landat i att motvilligt acceptera att behovet av att skydda rikets säkerhet så som världen ser ut motiverar en förebyggande signalspaning i noga reglerade och kontrollerade former. Vi har byggt in ett antal förbättringar från integritetssynpunkt i den föreslagna lagen. Det som spaning får bedrivas för är att få fram strategisk information till stöd för Sveriges utrikes, säkerhets- och försvarspolitik, det är för att skydda våra soldater i utlandsinsatser, det är mot terrordåd och det är mot grov brottslighet som vapensmuggling, och mot massiva IT-attacker.
* Många tror att omröstningen i riksdagen handlar om att tillåta signalspaning enligt ovan genom att FRA får söka efter dessa allvarliga yttre hot mot landet i telenätet över landsgränsen, eller att FRA inte ska få göra detta. Så är inte fallet. Både socialdemokraterna och vänsterpartiet accepterar att signalspaning får ske i tråd på detta sätt, och miljöpartiet vill utreda frågan. Orsaken till detta är att det finns allvarliga yttre hot mot vårt lands säkerhet, andra länder skyddar sig mot dem och självfallet har Sveriges riksdag ett ansvar att skydda Sverige mot dem. Skulle Sverige avstå från den information som en strikt reglerad signalspaning kan ge till skillnad från andra länder är det ett stort steg som mycket noga måste analyseras. Under beredningsprocessen under snart tio år hos den förra eller den nuvarande regeringen har detta inte ansetts vara ett möjligt alternativ.
* De två kontrollinstanser på försvarets underättelsenämnd – en civil myndighet - som ska svara för tillståndsgivning respektive efterhandskontrollera att signalspaningen bedrivs enligt regelverket består av personer med domarkompetens och av personer föreslagna av riksdagspartierna. Det får inte vara samma personer i de två instanserna.
* Några fortsätter av hävda att förslaget är emot den svenska grundlagen. Lagrådet – som ska pröva detta – har godkänt förslaget.
* Detta är en mycket svår fråga, som verkligen är värd att diskutera. Den ena sidan av myntet, integriteten, är den som alla frågor nu gäller och den är oerhört viktig. Den andra sidan, landets säkerhet, är också viktig, men kommer ofta bort i diskussionen. Eftersom det är just de allvarliga yttre hoten (enligt ovan) som överhuvudtaget motiverar denna lagstiftning har jag ändå velat redovisa dem.
* Centerpartiet (och övriga alliansen liksom s och v) accepterar att signalspaning tyvärr behöver bedrivas i tråd, vid trafik över landets gränser som avser utländska förhållanden och mycket allvarliga yttre hot mot landets säkerhet. Centerpartiet har starkt drivit på för att bygga in ett antal åtgärder till skydd för integriteten i den nya lagen, och vi kan därför leva med en signalspaning även i tråd. Vi är medvetna om att det kan finnas ytterligare förbättringar att göra, och därför har vi föreslagit den kontrollstation som utlöses redan år 2011, och då erfarenheterna från tillämpningen ska utvärderas och ytterligare förstärkningar kunna övervägas.
fredag, juni 13, 2008
kommentar till försvarsberedningens rapport
Staffan Danielsson (c) om Försvarsberedningens rapport den 13 juni 2008:
Det har ett stort värde med en bred samsyn i ett land om försvarets långsiktiga inriktning. Centerpartiet har alltid strävat efter detta, och det är glädjande med den breda enigheten i försvarsberedningen. Sverige ska ta sitt ansvar för fred och säkerhet i världen, tillsammans med andra, vilket också ger grunden för vår egen säkerhet.
För några decennier sedan satsade Sverige mer än tre gånger så mycket på försvaret som på biståndet, som ju båda bidrar till fred och stabilitet. Idag har beloppen närmat sig varandra, vilket i grunden är en bra utveckling. Det har ett värde att relatera Sveriges försvar till utformning och storlek i andra länder, och därför är länderjämförelsen i vår rapport läsvärd.
Vi ställer nu om till ett rörligt och insatsberett försvar, vars insatsförmåga ska öka. Det ska göra viktiga insatser internationellt, men det är också viktigt att betona att våra garnisoner och förband tillsammans med de nationella skyddsstyrkorna – hemvärnet – fortsatt tryggar en beredskap över hela landet.
De olika förslagen för att utveckla hemvärnet ser vi från centerpartiet mycket positivt på; Det är spännande att pröva nya uppgifter för hemvärnet på olika områden, det är bra att direktutbildning ska kunna övervägas vid behov och att samarbetet med den civila krisberedskapen ska ökas.
Det är också positivt med Sveriges starka vilja att utveckla det nordiska militära samarbetet på flera områden inom ramen för Sveriges medverkan i EU och Partnerskapssamarbetet med Nato, liksom att samarbete med länderna kring Östersjön bör öka.
Samtidigt som det är påfrestande för försvaret med omställningar i flera olika avseenden syftar hela rapporten till att öka den operativa effekten, vilket ger ett på sikt ett mer användbart och effektivt försvar.
Vår uppgift var inte att analysera Sveriges relationer till Nato, och det har vi inte gjort, men vi föreslår att Sveriges fortsatta samarbete inom EU och med Nato bör analyseras och utvecklas i särskild ordning.
Jag står bakom rapporten i sin helhet.
Det har ett stort värde med en bred samsyn i ett land om försvarets långsiktiga inriktning. Centerpartiet har alltid strävat efter detta, och det är glädjande med den breda enigheten i försvarsberedningen. Sverige ska ta sitt ansvar för fred och säkerhet i världen, tillsammans med andra, vilket också ger grunden för vår egen säkerhet.
För några decennier sedan satsade Sverige mer än tre gånger så mycket på försvaret som på biståndet, som ju båda bidrar till fred och stabilitet. Idag har beloppen närmat sig varandra, vilket i grunden är en bra utveckling. Det har ett värde att relatera Sveriges försvar till utformning och storlek i andra länder, och därför är länderjämförelsen i vår rapport läsvärd.
Vi ställer nu om till ett rörligt och insatsberett försvar, vars insatsförmåga ska öka. Det ska göra viktiga insatser internationellt, men det är också viktigt att betona att våra garnisoner och förband tillsammans med de nationella skyddsstyrkorna – hemvärnet – fortsatt tryggar en beredskap över hela landet.
De olika förslagen för att utveckla hemvärnet ser vi från centerpartiet mycket positivt på; Det är spännande att pröva nya uppgifter för hemvärnet på olika områden, det är bra att direktutbildning ska kunna övervägas vid behov och att samarbetet med den civila krisberedskapen ska ökas.
Det är också positivt med Sveriges starka vilja att utveckla det nordiska militära samarbetet på flera områden inom ramen för Sveriges medverkan i EU och Partnerskapssamarbetet med Nato, liksom att samarbete med länderna kring Östersjön bör öka.
Samtidigt som det är påfrestande för försvaret med omställningar i flera olika avseenden syftar hela rapporten till att öka den operativa effekten, vilket ger ett på sikt ett mer användbart och effektivt försvar.
Vår uppgift var inte att analysera Sveriges relationer till Nato, och det har vi inte gjort, men vi föreslår att Sveriges fortsatta samarbete inom EU och med Nato bör analyseras och utvecklas i särskild ordning.
Jag står bakom rapporten i sin helhet.
En intressant dag
Först en debatt i TV4 om signalspaning med MUFs v. ordf.
Strax överlämning av försvarsberedningens rapport till försvarsministern, presskonferens och em seminarium med Folk och Försvar.
Media är på hugget och trumpetar ut att beredningen är rätt enig men att två partier sticker ut med avvikande yttranden, vänsterpartiet och folkpartiet.
Jag har ju inga kommentarer till detta, men lite trist är det ju om alliansen inte skulle hålla ihop, särskilt som beredningens uppdrag inte var att analysera några Nato-relationer.
Jag kan i vart fall säga att arbetet i beredningen varit mycket konstruktivt och givande, och där alla ledamöter bidragit med stort engagemang i denna så viktiga fråga. Vi har stångat oss fram till något som jag tycker känns riktigt bra, och det vore synd om diskussionen av detta skulle undanträngas av oenigheten i beredningen inom alliansen.
Strax överlämning av försvarsberedningens rapport till försvarsministern, presskonferens och em seminarium med Folk och Försvar.
Media är på hugget och trumpetar ut att beredningen är rätt enig men att två partier sticker ut med avvikande yttranden, vänsterpartiet och folkpartiet.
Jag har ju inga kommentarer till detta, men lite trist är det ju om alliansen inte skulle hålla ihop, särskilt som beredningens uppdrag inte var att analysera några Nato-relationer.
Jag kan i vart fall säga att arbetet i beredningen varit mycket konstruktivt och givande, och där alla ledamöter bidragit med stort engagemang i denna så viktiga fråga. Vi har stångat oss fram till något som jag tycker känns riktigt bra, och det vore synd om diskussionen av detta skulle undanträngas av oenigheten i beredningen inom alliansen.
onsdag, juni 11, 2008
150 mail - och 33 blogginlägg
Det är många som epostar till mig och andra riksdagsledamöter. Jag försöker svara, men det måste ju bli standardsvar först. Jag hänvisar också till denna blogg.
Några epost/inlägg innehåller personangrepp och fördömanden. Tack till några av Er som beklagar detta.
Jag märker när jag svarar att en del uppskattar ett svar, och kanske inte alltid haft hela den svåra bilden klar. Den bild som gjort att de allra flesta i riksdagen, och i jämförbara länder, bejakar principen om Sveriges rätt att under noga kontrollerade formerspana mot allvarliga yttre hot mot landets och medborgarnas säkerhet.
Några hänvisar till en enkätfråga på kvällstidningarnas hemsidor som bevis för att svenskarna är emot signalspaning mot allvarliga yttre hot.
Frågan är "Är det rätt att myndigheterna ska läsa dina mejl"?
Med frågan så formulerad är ju nej-svar det naturliga. Det handlar om att förhindra allvarliga yttre hot mot landet under noggrann reglering och stark kontroll, och tar man in också den bilden förändras svarsutfallet.
Avlyssnas all trafik eller bara ett mejl på kanske 10 miljarder? Det är korrekt att den godkända inriktning med sökord som spaning får göras mot filtrerar all trafik som passerar landsgränsen och avser utländska förhållanden. Men det jag avsåg var ju att bara en oerhört liten andel av mejlen stämmer in på sökorden och plockas ut.
Godkänns sökorden i tillståndsgivningen till spaningen? Ja, till en del. Själva inriktningen måste godkännas, och de sökord som inleder spaningen. Sedan tillkommer andra sökord - huvuddelen - som får kontrolleras i efterhand av kontrollmyndigheten.
Kan epost mellan abonnenter i Sverige och som passerat landsgränsen fastna i filtret? Jag, det kan ske i enstaka fall. Då ska eposten genast förstöras, att detta sker ska löpande kontrolleras av kontrollmyndigheten.
Ska Sverige bli som USA? Nejdå, men jag ville bara påvisa att den nya lagen reglerar spaningsverksamheten bättre och öppnare än i många andra länder.
Några epost/inlägg innehåller personangrepp och fördömanden. Tack till några av Er som beklagar detta.
Jag märker när jag svarar att en del uppskattar ett svar, och kanske inte alltid haft hela den svåra bilden klar. Den bild som gjort att de allra flesta i riksdagen, och i jämförbara länder, bejakar principen om Sveriges rätt att under noga kontrollerade formerspana mot allvarliga yttre hot mot landets och medborgarnas säkerhet.
Några hänvisar till en enkätfråga på kvällstidningarnas hemsidor som bevis för att svenskarna är emot signalspaning mot allvarliga yttre hot.
Frågan är "Är det rätt att myndigheterna ska läsa dina mejl"?
Med frågan så formulerad är ju nej-svar det naturliga. Det handlar om att förhindra allvarliga yttre hot mot landet under noggrann reglering och stark kontroll, och tar man in också den bilden förändras svarsutfallet.
Avlyssnas all trafik eller bara ett mejl på kanske 10 miljarder? Det är korrekt att den godkända inriktning med sökord som spaning får göras mot filtrerar all trafik som passerar landsgränsen och avser utländska förhållanden. Men det jag avsåg var ju att bara en oerhört liten andel av mejlen stämmer in på sökorden och plockas ut.
Godkänns sökorden i tillståndsgivningen till spaningen? Ja, till en del. Själva inriktningen måste godkännas, och de sökord som inleder spaningen. Sedan tillkommer andra sökord - huvuddelen - som får kontrolleras i efterhand av kontrollmyndigheten.
Kan epost mellan abonnenter i Sverige och som passerat landsgränsen fastna i filtret? Jag, det kan ske i enstaka fall. Då ska eposten genast förstöras, att detta sker ska löpande kontrolleras av kontrollmyndigheten.
Ska Sverige bli som USA? Nejdå, men jag ville bara påvisa att den nya lagen reglerar spaningsverksamheten bättre och öppnare än i många andra länder.
slutspurt i försvarsberedningen
Jag ska snart svara på några frågor till om signalspaningen kring min senaste kommentar. Denna mycket svåra fråga med stort tryck i, där en avvägning måste göras mellan landets behov att skydda sig mot allvarliga yttre hot och människors rätt till integritet
Men tiden har varit knapp nu när försvarsberedningen sitter i intensiva slutsammanträden, även idag. På fredag är en presskonferens planerad och ett seminarium med Folk och Försvar.
"Försvarsberedningsmetoden" är rätt intressant, faktiskt, att i svåra och viktiga frågor där det kan finnas förutsättningar för en bred samsyn som håller över riksdagsvalen samla en representant för varje riksdagsparti plus expertis och ett sekretariat till många "seminarier" i syfte att försöka mejsla ut gemensamma ståndpunkter.
Den provades nyligen i klimatberedningen, där man var nära att lyckas men där partipolitiken slog igenom till sist på några viktiga punkter hos både oppositions- och något alliansparti.
Försvaret är mycket viktigt för Sverige och centerpartiet har länge tagit ansvar för och bejakar värdet av en bred samsyn i dessa frågor. Dialogen och diskussionen i beredningen har varit "kamratlig (som kommunistledarna brukade säga) och konstruktiv" under våren,och det är spännande nu när avgörandets stund närmar sig.
Jag återkommer på fredag...!
Men tiden har varit knapp nu när försvarsberedningen sitter i intensiva slutsammanträden, även idag. På fredag är en presskonferens planerad och ett seminarium med Folk och Försvar.
"Försvarsberedningsmetoden" är rätt intressant, faktiskt, att i svåra och viktiga frågor där det kan finnas förutsättningar för en bred samsyn som håller över riksdagsvalen samla en representant för varje riksdagsparti plus expertis och ett sekretariat till många "seminarier" i syfte att försöka mejsla ut gemensamma ståndpunkter.
Den provades nyligen i klimatberedningen, där man var nära att lyckas men där partipolitiken slog igenom till sist på några viktiga punkter hos både oppositions- och något alliansparti.
Försvaret är mycket viktigt för Sverige och centerpartiet har länge tagit ansvar för och bejakar värdet av en bred samsyn i dessa frågor. Dialogen och diskussionen i beredningen har varit "kamratlig (som kommunistledarna brukade säga) och konstruktiv" under våren,och det är spännande nu när avgörandets stund närmar sig.
Jag återkommer på fredag...!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
