Samtidigt som alliansen och socialdemokraterna i onsdags stod mycket nära varandra i signalspaningsfrågan (enligt mitt förra inlägg) lyckades "Bodströmfalangen" i det svårt splittrade partiet dagen efter få gehör för att avbryta förhandlingarna ("förhandlingarna om FRA avbröts av regeringen"...,som det formulerades). "Vårt krav på att utreda domstolsprövning fick exempelvis blankt nej", sade Bodström (fastän verkligheten var den motsatta).
Vad jag förstår släpper nu s dessa osanningar som argument för att den här frågan trots stor samstämdhet riskerar att skjutas upp ett år. (Klokt gjort, enligt min uppfattning). Istället hänvisas till mediauttalanden från statsråd som orsak till att s vill bordlägga frågan trots att samsyn är vid handen (Oklokt och överspänt gjort)
Mycket märkligt. Ska den öppna debatten i media - som ju ibland blir tillspetsad och vinklad - förhindra ett riksdagsbeslut som borde fattats för flera år sedan, och som har bäring på landets säkerhet? Ska en faktiskt samsyn i förhandlingar mellan partier överges på grund av en plötsligt utvecklad överkänslighet för media hos ena parten?
Och denna part formulerar sig själv t ex så här i sina egna uttalanden, vilka tydligen är acceptabla:
"Problemet, enligt Bodström, är att Odenberg "fortsätter att ljuga...Jag har aldrig varit med om att någon agerat så och schabblat bort det som han - och med den arrogansen", säger Bodström.
Tja, döm själva, vilka har vinnlagt sig om en bred uppgörelse i denna svåra fråga och vilken har det inte.
Jag hoppas att alla möjligheter till att lösa upp den här frågan ändå inte är uttömda. Men vi kan inte göra mer än vad vi faktiskt redan har gjort, visa öppenhet och prestigelöshet och gå en bra bit till mötes.
tisdag, maj 29, 2007
lördag, maj 26, 2007
signalsamsyn finns - men Bodström vill konfrontation
Samsyn finns om signalspaningen – Bodström obstruerar och far med osanning
Efter 11 september 2001 i New York tillsätter regeringen flera utredningar för bättre säkerhet, bl a om utvidgad signalspaning även i tråd. Utredningen föreslår efter några år att signalspaningen ska omfatta både etern och tråd/kabel.
Regeringen tar fram departementspromemoria, remissbehandlar men kommer inte till skott. Tiden går och regeringen är handlingsförlamad beroende på motsättningar mellan olika myndigheter och departement där Thomas Bodström är en ledande aktör. S tar 2006 kontakt på våren kontakt med de borgerliga partierna för att förankra ett förslag, så kommer valet och fem år har gått utan att s-regeringen kommit till skott..
Den nya regeringen skärper integritetsskyddet i flera avseenden i socialdemokraternas efterlämnade förslag, tar kontakt med den socialdemokratiska oppositionen och lägger en proposition till riksdagen. Det har gått fem år sedan frågan började utredas, terrorhoten ökar i världen och Sverige skickar allt fler utlandsstyrkor, signalspaningen bedrivs under rätt lösa regelverk som behöver skärpas samtidigt som utvidgning sker till även trådburen kommunikation.
S i riksdagen lämnar två typer av kommentarer, försvarsutskottets ordförande Ulrika Messing sansade kommentarer av typen att det här är viktiga frågor för landet och vi ska konstruktivt studera förslagen. Justutieutskottets ordförande Thomas Bodström sågar däremot förslaget som integritetskränkande och att det här landar säkert i bordläggning enligt grundlagens minoritetsskyddsregler. (Samma regler som ledde till att Bodströms eget förslag om buggning fått bordläggas, vilket han uppenbarligen inte glömt…).
S lägger en kort motion med avslagsförslag på propositionen. Det visar sig råda en bred enighet i grundfrågan, att signalspaning behövs som världen ser ut, och att den behöver bedrivas även i tråd. Efter en tid presenterar s 10 kortfattade punkter av varierande tyngd och kvalitet med sina krav för att stödja propositionen.
Allianspartierna i utskottet presenterar i mitten av maj ett första förslag till s om utskottsbetänkande där s krav tillmötesgåtts i betydande utsträckning. S dröjer med svaret. Tisdagen den 22 maj tas texten upp till diskussion på utskottssammanträdet, s hänvisar till förtroenderådsdiskussioner senare samma dag och ger inga synpunkter.
Onsdag 23 maj kommer s med sina ändringsförslag bl a innefattande en utredning om domstolsprövning i vissa fall. I SvD tisdag och onsdag har försvarsminister Odenberg kommenterat förhandlingarna och frågan om generell domstolsprövning om tillstånd och sagt att det inte är möjligt.
S reagerar på detta och anser att uttalandena försvårar förhandlingarna, Peter Jonsson säger sent på onsdagen till TT att ”det har gjort det svårare men processen fortsätter”.
Försvarsministern talar på onsdagskvällen med s gruppledare Britt Bohlin och gör fullständigt klart att han i stort accepterar s ändringsförslag inklusive utredning om domstolsprövning i särskilda fall, och vill bara ha bekräftat att s riksdagsgrupp står bakom ändringsförslagen. Hon ska återkomma.
Dagen efter den 24 maj utlyser så s en pressträff kl 14.30 och Thomas Bodström hävdar där dels att regeringen avbrutit förhandlingarna, och dels att ”man sagt blankt nej till domstolsprövning”. Därför kommer s att begära bordläggning.
Försvarsminister Odenberg säger i en TT-kommentar bl a detta:
”Mikaal Odenberg säger att en uppgörelse var nära. Han var beredd att göra upp med socialdemokraterna och han hade haft kontakt med partiets gruppledare Britt Bohlin Olsson.
- Så sent som i onsdags informerade jag Britt Bohlin Olsson om att vi kunde göra upp på de förslag som Peter Jonsson skriftligen presenterat i försvarsutskottet. Vad vi ville ha var försäkringar om att hela den socialdemokratiska gruppen ställde upp på det, säger han.
I uppgörelsen skulle ingå en utredning om att domstolsprövning kunde ske när spaningen riktades mot en enskild person, att sökbegreppen skulle finnas med i den initiala tillståndsprövningen, en ändrad myndighetsorganisation och en kontrollstation 2010.”
Jag vet att detta är helt korrekt.
Det är en ny erfarenhet för mig att förhandla i riksdagen utifrån min utskottsplats för centerpartiet. S har uppenbarligen varit inbördes mycket splittrade liksom tidigare i regeringen. Man har ändå förhandlat och vi stod mycket nära varandra enligt ovan.
Då lyckas, som jag ser det, Thomas Bodström få gehör för det han drivit hela tiden, att s inte tar ansvar för ett gemensamt beslut utan går emot förslaget trots att enighet förelåg. Vilket jag tycker är mycket anmärkningsvärt i en viktig fråga för landets säkerhet där partierna av tradition försökt uppnå en bred samsyn.
Socialdemokraternas avhopp i detta läge går naturligtvis inte att motivera och tyvärr väljer då Thomas Bodström att helt enkelt ljuga. Det är trist att inifrån se hur en jurist och f.d. justitieminister far med osanning.
Vari ligger då verklighetsförfalskningen? Jo, helt enkelt däri att Bodström bortser från Odensbergs klara besked till Britt Bohlin om sin – och alliansens – beredskap att gå s till mötes, och istället väljer att vända sig mot hur Odenberg dessförinnan citerats i några tidningsartiklar, vilka dels är tidningsartiklar och dels är överspelade efter Odenbergs direkta samtal med Britt Bohlin.
Enda möjligheten för att Bodström inte far med medveten osanning är att han inte kände till samtalet mellan Odenberg och sin egen gruppledare Britt Bohlin, vilket självfallet vore utomordentligt anmärkningsvärt. (I så fall borde frågan alltfort vara möjlig att få en bred enighet kring!)
Och min uppfattning inför vårt utskottssammanträde på tisdag den 29 maj är att får omsorgen om landet och det faktiska sakläget avgöra borde vi kunna få en bred enighet kring det som vi och s var överens om i onsdags! Fortsätter s att styras av Bodströms vilja till konfrontation trots befintlig samsyn är partiet – tycker jag – på fel och farlig väg.
Efter 11 september 2001 i New York tillsätter regeringen flera utredningar för bättre säkerhet, bl a om utvidgad signalspaning även i tråd. Utredningen föreslår efter några år att signalspaningen ska omfatta både etern och tråd/kabel.
Regeringen tar fram departementspromemoria, remissbehandlar men kommer inte till skott. Tiden går och regeringen är handlingsförlamad beroende på motsättningar mellan olika myndigheter och departement där Thomas Bodström är en ledande aktör. S tar 2006 kontakt på våren kontakt med de borgerliga partierna för att förankra ett förslag, så kommer valet och fem år har gått utan att s-regeringen kommit till skott..
Den nya regeringen skärper integritetsskyddet i flera avseenden i socialdemokraternas efterlämnade förslag, tar kontakt med den socialdemokratiska oppositionen och lägger en proposition till riksdagen. Det har gått fem år sedan frågan började utredas, terrorhoten ökar i världen och Sverige skickar allt fler utlandsstyrkor, signalspaningen bedrivs under rätt lösa regelverk som behöver skärpas samtidigt som utvidgning sker till även trådburen kommunikation.
S i riksdagen lämnar två typer av kommentarer, försvarsutskottets ordförande Ulrika Messing sansade kommentarer av typen att det här är viktiga frågor för landet och vi ska konstruktivt studera förslagen. Justutieutskottets ordförande Thomas Bodström sågar däremot förslaget som integritetskränkande och att det här landar säkert i bordläggning enligt grundlagens minoritetsskyddsregler. (Samma regler som ledde till att Bodströms eget förslag om buggning fått bordläggas, vilket han uppenbarligen inte glömt…).
S lägger en kort motion med avslagsförslag på propositionen. Det visar sig råda en bred enighet i grundfrågan, att signalspaning behövs som världen ser ut, och att den behöver bedrivas även i tråd. Efter en tid presenterar s 10 kortfattade punkter av varierande tyngd och kvalitet med sina krav för att stödja propositionen.
Allianspartierna i utskottet presenterar i mitten av maj ett första förslag till s om utskottsbetänkande där s krav tillmötesgåtts i betydande utsträckning. S dröjer med svaret. Tisdagen den 22 maj tas texten upp till diskussion på utskottssammanträdet, s hänvisar till förtroenderådsdiskussioner senare samma dag och ger inga synpunkter.
Onsdag 23 maj kommer s med sina ändringsförslag bl a innefattande en utredning om domstolsprövning i vissa fall. I SvD tisdag och onsdag har försvarsminister Odenberg kommenterat förhandlingarna och frågan om generell domstolsprövning om tillstånd och sagt att det inte är möjligt.
S reagerar på detta och anser att uttalandena försvårar förhandlingarna, Peter Jonsson säger sent på onsdagen till TT att ”det har gjort det svårare men processen fortsätter”.
Försvarsministern talar på onsdagskvällen med s gruppledare Britt Bohlin och gör fullständigt klart att han i stort accepterar s ändringsförslag inklusive utredning om domstolsprövning i särskilda fall, och vill bara ha bekräftat att s riksdagsgrupp står bakom ändringsförslagen. Hon ska återkomma.
Dagen efter den 24 maj utlyser så s en pressträff kl 14.30 och Thomas Bodström hävdar där dels att regeringen avbrutit förhandlingarna, och dels att ”man sagt blankt nej till domstolsprövning”. Därför kommer s att begära bordläggning.
Försvarsminister Odenberg säger i en TT-kommentar bl a detta:
”Mikaal Odenberg säger att en uppgörelse var nära. Han var beredd att göra upp med socialdemokraterna och han hade haft kontakt med partiets gruppledare Britt Bohlin Olsson.
- Så sent som i onsdags informerade jag Britt Bohlin Olsson om att vi kunde göra upp på de förslag som Peter Jonsson skriftligen presenterat i försvarsutskottet. Vad vi ville ha var försäkringar om att hela den socialdemokratiska gruppen ställde upp på det, säger han.
I uppgörelsen skulle ingå en utredning om att domstolsprövning kunde ske när spaningen riktades mot en enskild person, att sökbegreppen skulle finnas med i den initiala tillståndsprövningen, en ändrad myndighetsorganisation och en kontrollstation 2010.”
Jag vet att detta är helt korrekt.
Det är en ny erfarenhet för mig att förhandla i riksdagen utifrån min utskottsplats för centerpartiet. S har uppenbarligen varit inbördes mycket splittrade liksom tidigare i regeringen. Man har ändå förhandlat och vi stod mycket nära varandra enligt ovan.
Då lyckas, som jag ser det, Thomas Bodström få gehör för det han drivit hela tiden, att s inte tar ansvar för ett gemensamt beslut utan går emot förslaget trots att enighet förelåg. Vilket jag tycker är mycket anmärkningsvärt i en viktig fråga för landets säkerhet där partierna av tradition försökt uppnå en bred samsyn.
Socialdemokraternas avhopp i detta läge går naturligtvis inte att motivera och tyvärr väljer då Thomas Bodström att helt enkelt ljuga. Det är trist att inifrån se hur en jurist och f.d. justitieminister far med osanning.
Vari ligger då verklighetsförfalskningen? Jo, helt enkelt däri att Bodström bortser från Odensbergs klara besked till Britt Bohlin om sin – och alliansens – beredskap att gå s till mötes, och istället väljer att vända sig mot hur Odenberg dessförinnan citerats i några tidningsartiklar, vilka dels är tidningsartiklar och dels är överspelade efter Odenbergs direkta samtal med Britt Bohlin.
Enda möjligheten för att Bodström inte far med medveten osanning är att han inte kände till samtalet mellan Odenberg och sin egen gruppledare Britt Bohlin, vilket självfallet vore utomordentligt anmärkningsvärt. (I så fall borde frågan alltfort vara möjlig att få en bred enighet kring!)
Och min uppfattning inför vårt utskottssammanträde på tisdag den 29 maj är att får omsorgen om landet och det faktiska sakläget avgöra borde vi kunna få en bred enighet kring det som vi och s var överens om i onsdags! Fortsätter s att styras av Bodströms vilja till konfrontation trots befintlig samsyn är partiet – tycker jag – på fel och farlig väg.
torsdag, maj 24, 2007
Billig advokatyr....
Jag kommer tyvärr att tänka på begreppet i rubriken när jag hör Thomas Bodström nu uttala sig i glädje över att ha lyckats få s att kräva bordläggning av signalspaningsproppen.
Bodström beskyller Odenberg för att ljuga samtidigt som han själv hävdar att alliansen i förhandlingarna med s sagt blankt nej till att utreda domstolsprövning och att vi varit svåra att komma till tals med.
Verkligheten är precis tvärtom. S har varit mycket svåra att få några besked ifrån, vi har tagit initiativ, varit tillmötesgående till s bl a om utredningskravet och vi stod nära varandra när Bodström nu med mycket krystade och felaktiga (med Boströms eget ordval "lögnaktiga") argument kräver bordläggning.
Politik när den inte alls är som bäst...
Rätt billig advokatyr, helt enkelt.
Trist, sådana här beslut med bäring på landets säkerhet och på integriteten bör helst ske i bred samsyn. Den förra regeringen var handlingsförlamad sedan 2001 (elfte september) i den här frågan, och s är det tyvärr fortfarande. Nu dröjer det ytterligare ett år innan spaningsverksamheten kan regleras bättre än idag. Det råder en bred politisk enighet om att spaningen mot yttre allvarliga hot tyvärr (som världen ser ut ) behöver omfatta även trådburen kommunikation. Regeringen tog över socialdemokraternas mångåriga utredningar av frågan, vidtog flera åtgärder för att stärka integritetsskyddet och kontrollen och vi har i utskottsdiskussionen varit öppna för ytterligare åtgärder.
Bodström beskyller Odenberg för att ljuga samtidigt som han själv hävdar att alliansen i förhandlingarna med s sagt blankt nej till att utreda domstolsprövning och att vi varit svåra att komma till tals med.
Verkligheten är precis tvärtom. S har varit mycket svåra att få några besked ifrån, vi har tagit initiativ, varit tillmötesgående till s bl a om utredningskravet och vi stod nära varandra när Bodström nu med mycket krystade och felaktiga (med Boströms eget ordval "lögnaktiga") argument kräver bordläggning.
Politik när den inte alls är som bäst...
Rätt billig advokatyr, helt enkelt.
Trist, sådana här beslut med bäring på landets säkerhet och på integriteten bör helst ske i bred samsyn. Den förra regeringen var handlingsförlamad sedan 2001 (elfte september) i den här frågan, och s är det tyvärr fortfarande. Nu dröjer det ytterligare ett år innan spaningsverksamheten kan regleras bättre än idag. Det råder en bred politisk enighet om att spaningen mot yttre allvarliga hot tyvärr (som världen ser ut ) behöver omfatta även trådburen kommunikation. Regeringen tog över socialdemokraternas mångåriga utredningar av frågan, vidtog flera åtgärder för att stärka integritetsskyddet och kontrollen och vi har i utskottsdiskussionen varit öppna för ytterligare åtgärder.
måndag, maj 21, 2007
Hörnlund i hörnan
Dagen efter centerns 7,9 % i Sifo sågar gamle arbetsmarknadsministern ifrån Mauds hemlän regeringen och centern med fotknölarna.
Globaliseringen och det stora utanförskapet i Sverige nämns inte i inlägget som verkar sakna det gamla goda s-samarbetet på 1990-talet. Förmögenhetsskatten kanske ändå måste tas bort, menar Börje, men menar att jobbskatteavdraget bara borde gått till låginkomsttagare och inkluderat pensionärerna. Anders Borg beskrivs som den ömsinte fördelningsinriktade ministern, förändringen av A-kassan var nog fel och skatteutjämningen måste behållas precis som idag. Den borttagna nedsättningen av arbetsgivaravgifterna borde aldrig genomförts.
Det var en salva.
Börje klassar sig som konservativ och vill ha en "rättvis borgerlig politik". Dvs enligt ovan.
Alliansregeringens politik är att vidta ett paket av åtgärder för att öka landets konkurrenskraft och tillväxt och få fler i arbete, vilket ger den största tryggheten långsiktigt för både landet, för arbetslösa och pensionärer. S med alla sina olika rörelser menar att allt var bra innan valet och att egentligen inga förändringar behövs.
Visst behöver småföretagens förutsättningar bli ändå bättre och visst kan en generell eller riktad nedsättning av arbetsgivaravgifterna alltid diskuteras, utöver den nedsättning för tjänstesektorn som alliansen ska genomföra. Och visst är centerpartiet ständigt på barrikaderna för en rimlig balans i både skatteutjämningen och en politik för utveckling i hela Sverige, liksom för höjning av de lägsta pensionsnivåerna.
Men valet 2010 avgörs av hur vi lyckas få folk i arbete och bryta utanförskapet. Och ska vi lyckas med det är behövs både god och besk medicin. I den bästa av världar hade det räckt med enbart god eller ingen medicin enligt Börjes anvisningar, men dagens verklighet kräver mer.
Globaliseringen och det stora utanförskapet i Sverige nämns inte i inlägget som verkar sakna det gamla goda s-samarbetet på 1990-talet. Förmögenhetsskatten kanske ändå måste tas bort, menar Börje, men menar att jobbskatteavdraget bara borde gått till låginkomsttagare och inkluderat pensionärerna. Anders Borg beskrivs som den ömsinte fördelningsinriktade ministern, förändringen av A-kassan var nog fel och skatteutjämningen måste behållas precis som idag. Den borttagna nedsättningen av arbetsgivaravgifterna borde aldrig genomförts.
Det var en salva.
Börje klassar sig som konservativ och vill ha en "rättvis borgerlig politik". Dvs enligt ovan.
Alliansregeringens politik är att vidta ett paket av åtgärder för att öka landets konkurrenskraft och tillväxt och få fler i arbete, vilket ger den största tryggheten långsiktigt för både landet, för arbetslösa och pensionärer. S med alla sina olika rörelser menar att allt var bra innan valet och att egentligen inga förändringar behövs.
Visst behöver småföretagens förutsättningar bli ändå bättre och visst kan en generell eller riktad nedsättning av arbetsgivaravgifterna alltid diskuteras, utöver den nedsättning för tjänstesektorn som alliansen ska genomföra. Och visst är centerpartiet ständigt på barrikaderna för en rimlig balans i både skatteutjämningen och en politik för utveckling i hela Sverige, liksom för höjning av de lägsta pensionsnivåerna.
Men valet 2010 avgörs av hur vi lyckas få folk i arbete och bryta utanförskapet. Och ska vi lyckas med det är behövs både god och besk medicin. I den bästa av världar hade det räckt med enbart god eller ingen medicin enligt Börjes anvisningar, men dagens verklighet kräver mer.
lördag, maj 19, 2007
LRF och jämställdhet...
Att yttra sig om jämställdhet i gränslandet av det politiskt korrekta är "livsfarligt". Jag tar risken med följande små funderingar, med utgångspunkten i en Land-artikel att LRF har svårt att leva upp till sin stolta målsättning att 35 procent av de förtroendevalda bör vara kvinnor. Det finns inte kvinnor tillräckligt att få tag i, och de som finns får ofta för många anbud.
LRF har kraftigt ökat sitt medlemsantal det senaste decenniet, vilket rätt mycket beror på att många skogsägare med all rätt blivit medlemmar, därtill är det allt vanligare att båda makarna/samborna står för var sitt individuellt medlemskap. Av jämställdhetsskäl, kanske, men också för att LRFs förmånliga medlemsförsäkringar talar för detta.
Av de många LRF-medlemmar som engagerar sig i rörelsen, går på möten osv är ett starkt dominerande antal män. Orsaken är att dessa oftast är mest aktiva i lantbruksföretagandet, och mest aktivt följer medlemstidningen, går på möten osv. Oftast är det kvinnan som arbetar utanför gården.
Det finns många kvinnor som är aktiva i lantbruksföretaget och som tar mycket aktiv del i LRF-möten och som förtroendevald. Det är utmärkt och dessas antal har ökat kraftigt de senaste decennierna ifrån en extremt låg nivå.
Men målet att 35 procent av de förtroendevalda i LRF ska vara kvinnor är enligt min enkla mening högt satt, med tanke på att medelprocenten kvinnor på LRF- föreningsmöten nog snarare ligger på....., tja...10 procent. (Motbevisa mig gärna!)Att då "kvotera" in 35 procent till uppdragen kan då bli svårt, en hel del engagerade män accepterar nog - ja, en del säkert motvilligt... - att stå åt sidan men det kan vara svårt att hitta tillräckligt många kvinnor. Vilket Land konstaterar.
Jag delar uppfattningen att det är en styrka med båda könen i styrelser, och även att det säkert behöver vara flera kvinnor. Men samtidigt är det också en styrka i att ta vara på engagemanget hos de medlemmar som engagerar sig i LRF, och verkligheten kommer man aldrig ifrån.
Har jag rätt i min tioprocentssiffra, ja säg att det är 15 procent, då, så innebär ändå LRFs målsättning en positiv särbehandling som kan var svår att uppfylla på grund av brist.
Någon slutsats av detta...? Tja, att 35-procentsmålet är högt satt med tanke på verkligheten, inget annat. Och att t ex en fjärdel kvinnor i olika bondestyrelser ibland kanske kan ses som ett rätt hyggligt och inte enbart dåligt resultat..?
Jag slutar nu, inser att jag nog gått alldeles för långt och står vidöppen för konstruktiv kritik.
LRF har kraftigt ökat sitt medlemsantal det senaste decenniet, vilket rätt mycket beror på att många skogsägare med all rätt blivit medlemmar, därtill är det allt vanligare att båda makarna/samborna står för var sitt individuellt medlemskap. Av jämställdhetsskäl, kanske, men också för att LRFs förmånliga medlemsförsäkringar talar för detta.
Av de många LRF-medlemmar som engagerar sig i rörelsen, går på möten osv är ett starkt dominerande antal män. Orsaken är att dessa oftast är mest aktiva i lantbruksföretagandet, och mest aktivt följer medlemstidningen, går på möten osv. Oftast är det kvinnan som arbetar utanför gården.
Det finns många kvinnor som är aktiva i lantbruksföretaget och som tar mycket aktiv del i LRF-möten och som förtroendevald. Det är utmärkt och dessas antal har ökat kraftigt de senaste decennierna ifrån en extremt låg nivå.
Men målet att 35 procent av de förtroendevalda i LRF ska vara kvinnor är enligt min enkla mening högt satt, med tanke på att medelprocenten kvinnor på LRF- föreningsmöten nog snarare ligger på....., tja...10 procent. (Motbevisa mig gärna!)Att då "kvotera" in 35 procent till uppdragen kan då bli svårt, en hel del engagerade män accepterar nog - ja, en del säkert motvilligt... - att stå åt sidan men det kan vara svårt att hitta tillräckligt många kvinnor. Vilket Land konstaterar.
Jag delar uppfattningen att det är en styrka med båda könen i styrelser, och även att det säkert behöver vara flera kvinnor. Men samtidigt är det också en styrka i att ta vara på engagemanget hos de medlemmar som engagerar sig i LRF, och verkligheten kommer man aldrig ifrån.
Har jag rätt i min tioprocentssiffra, ja säg att det är 15 procent, då, så innebär ändå LRFs målsättning en positiv särbehandling som kan var svår att uppfylla på grund av brist.
Någon slutsats av detta...? Tja, att 35-procentsmålet är högt satt med tanke på verkligheten, inget annat. Och att t ex en fjärdel kvinnor i olika bondestyrelser ibland kanske kan ses som ett rätt hyggligt och inte enbart dåligt resultat..?
Jag slutar nu, inser att jag nog gått alldeles för långt och står vidöppen för konstruktiv kritik.
Mat, kött och energi med ekojordbruk...
Vi behöver en god dialog om det svenska och globala jordbrukets utmaningar inför framtiden. Jag ska aktivera mig i denna debatt, och börjar med en liten "aptitretare":
Jag är för en marknadsdriven utveckling av både matproduktion med hjälp av modern teknik (växtnäringtillförsel, vissa bekämpningsmedel, GMO-teknik) liksom av ekoproduktion (nej till handelsgödsel, till alla kemiska bekämpningsmedel och till växtförädling med GMO-teknik). Vad gäller svenskproducerad mat är min uppfattning att de både odlingskonceptern är miljömässigt sett rätt likvärdiga, fast annorlunda.
Idag ökar efterfrågan på Eko-mat certifierad enligt framförallt KRAV. EU-ersättningarna styrs sedan länge i betydande grad till miljöstöd för ekologisk produktion, långt mer än konceptets andel av produktionen. Tiisammans med en god marknadsefterfrågan gör detta att lönsamheten i ekoproduktionen ofta är väsentligt högre än i det vanliga miljövänliga jordbruket. Skulle de flesta bli ekoproducenter skulle EU-ersättningarna helt behöva tas i anspråk till ekostöd, eller skulle maten bli dyrare.
Ekoproduktion fungerar bäst vid omfattande djurhållning med mycket vallodling, främst mjölk- eller köttproduktion. Ju mer växtodlingen dominerar, ju mer sjunker avkastningen.
Nu ökar som bekant efterfrågan på förnybar energi och förnybara drivmedel och det närmar sig en bristsituation på mat och energi. I det läget är betinget för de areella näringarna att uthålligt och effektivt producera i första hand mycket mat per areal- och djurenhet, och i andra hand mycket förnybara drivmedel.
Det förs som bekant också en diskussion om hur köttkonsumtion bör utvecklas i världen, och där miljöpartiet nu vill aktivt minska den...Samtidigt som man förespråkar ekojordbruk som bygger på just animalieproduktion.
Skulle Sverige och övriga länder avstå från produktionsmetoder med t ex växtnäringstillförsel via handelsgödsel, och därtill minska animalieproduktionen, skulle världens åkermarker i sin helhet säkert behöva utnyttjas för en extensivare matproduktion och utrymmet för energiproduktion skulle reduceras mycket kraftigt.
Som sagt, människors efterfrågan på marknaden bör främst styra hur olika produktionskoncept utvecklas. Med tanke på behovet av att på världens åkrar producera allt mer mat för allt fler människor samtidigt som energiproduktion också efterfrågas kommer oundvikligen frågan att aktualiseras i hur hög grad EU med stöd bör stimulera en mer lågavkastande odlingsteknik. Låt vara att den också är miljövänlig, och vi vet ju att en del miljöexperter per definition anser att ingen odling alls ger den bästa miljöanvändningen. Men även odling med modern teknik kan vara likvärdigt miljövänlig.
Eller kan den det ej? Diskussione fortsätter
Jag är för en marknadsdriven utveckling av både matproduktion med hjälp av modern teknik (växtnäringtillförsel, vissa bekämpningsmedel, GMO-teknik) liksom av ekoproduktion (nej till handelsgödsel, till alla kemiska bekämpningsmedel och till växtförädling med GMO-teknik). Vad gäller svenskproducerad mat är min uppfattning att de både odlingskonceptern är miljömässigt sett rätt likvärdiga, fast annorlunda.
Idag ökar efterfrågan på Eko-mat certifierad enligt framförallt KRAV. EU-ersättningarna styrs sedan länge i betydande grad till miljöstöd för ekologisk produktion, långt mer än konceptets andel av produktionen. Tiisammans med en god marknadsefterfrågan gör detta att lönsamheten i ekoproduktionen ofta är väsentligt högre än i det vanliga miljövänliga jordbruket. Skulle de flesta bli ekoproducenter skulle EU-ersättningarna helt behöva tas i anspråk till ekostöd, eller skulle maten bli dyrare.
Ekoproduktion fungerar bäst vid omfattande djurhållning med mycket vallodling, främst mjölk- eller köttproduktion. Ju mer växtodlingen dominerar, ju mer sjunker avkastningen.
Nu ökar som bekant efterfrågan på förnybar energi och förnybara drivmedel och det närmar sig en bristsituation på mat och energi. I det läget är betinget för de areella näringarna att uthålligt och effektivt producera i första hand mycket mat per areal- och djurenhet, och i andra hand mycket förnybara drivmedel.
Det förs som bekant också en diskussion om hur köttkonsumtion bör utvecklas i världen, och där miljöpartiet nu vill aktivt minska den...Samtidigt som man förespråkar ekojordbruk som bygger på just animalieproduktion.
Skulle Sverige och övriga länder avstå från produktionsmetoder med t ex växtnäringstillförsel via handelsgödsel, och därtill minska animalieproduktionen, skulle världens åkermarker i sin helhet säkert behöva utnyttjas för en extensivare matproduktion och utrymmet för energiproduktion skulle reduceras mycket kraftigt.
Som sagt, människors efterfrågan på marknaden bör främst styra hur olika produktionskoncept utvecklas. Med tanke på behovet av att på världens åkrar producera allt mer mat för allt fler människor samtidigt som energiproduktion också efterfrågas kommer oundvikligen frågan att aktualiseras i hur hög grad EU med stöd bör stimulera en mer lågavkastande odlingsteknik. Låt vara att den också är miljövänlig, och vi vet ju att en del miljöexperter per definition anser att ingen odling alls ger den bästa miljöanvändningen. Men även odling med modern teknik kan vara likvärdigt miljövänlig.
Eller kan den det ej? Diskussione fortsätter
lördag, maj 12, 2007
Om Nato
Jo,jag följer ju försvarsfrågorna lite extra, i försvarsutskottet och försvarsberedningen.
Nato. Så här skriver Wikepedia:
NATO, North Atlantic Treaty Organisation, på franska; Organisation du traité de l'Atlantique Nord, (”Nordatlantiska fördragsorganisationen”), är en internationell försvarsorganisation som består av stater i Nordamerika och Europa. Nato bildades 1949, i början av kalla kriget. Grunden för Nato är Atlantpakten (North Atlantic Treaty), ett avtal om kollektivt försvar som undertecknades den 4 april 1949 av de europeiska staterna Belgien, Danmark, Frankrike, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal och Storbritannien samt de nordamerikanska staterna USA och Kanada.
Därefter har följande stater blivit medlemmar: Senare medlemmar [redigera]
Bulgarien (2004), Estland (2004), Grekland (1952), Lettland (2004), Litauen (2004),
Polen (1999), Rumänien (2004), Slovakien (2004), Slovenien (2004), Spanien (1982),
Tjeckien (1999), Turkiet (1952), Tyskland (1955) (till 1990 Västtyskland)
Ungern (1999).
Nato är i hög grad FNs instrument för att organisera och leda komplicerade fredsbevarande missioner världen över när ett land sönderslits i inbördesstrider, typ Bosnien, Kosovo och Afghanistan. Sverige är inte medlem i Nato men deltar i partnerskap nära Nato och i olika fredsbevarande insatser och övningar.
Nato övar liksom ibland tidigare nu i norra Europa och besöker bla Göteborg och Östersjön. Demonstranter från någon nybildad rörelse demonstrerar nu mot detta. Det kan vara så att dessa har kopplingar till den svenska vänsterrörelsen, vad vet jag.
Vänsterpartiet motsätter sig t ex Natos närvaro i Afghanistan, på FNs uppdrag, trots att ett bortdragande skulle släppa loss ett nytt fruktansvärt inbördeskrig, med stor sannolikhet.
Som framgår av länderförteckningen är 24 europeiska länder med i Nato, och t ex Finland och Sverige samarbetar för freden med Nato. Sverige är tillfreds med nuvarande situation och har under överblickbar tid inga planer på ett medlemskap. Bakgrunden är naturligtvis vår tradition med militär alliansfrihet.
Natoländerna är våra vänner och jag ser inga motiv för att demonstrera mot Natos övningar, tvärtom.
Det är möjligt att partier med tidigare starka vänskapsband med kommunismen och sovjetunionen lever kvar i en därav föranledd negativ Natosyn.
Nato. Så här skriver Wikepedia:
NATO, North Atlantic Treaty Organisation, på franska; Organisation du traité de l'Atlantique Nord, (”Nordatlantiska fördragsorganisationen”), är en internationell försvarsorganisation som består av stater i Nordamerika och Europa. Nato bildades 1949, i början av kalla kriget. Grunden för Nato är Atlantpakten (North Atlantic Treaty), ett avtal om kollektivt försvar som undertecknades den 4 april 1949 av de europeiska staterna Belgien, Danmark, Frankrike, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal och Storbritannien samt de nordamerikanska staterna USA och Kanada.
Därefter har följande stater blivit medlemmar: Senare medlemmar [redigera]
Bulgarien (2004), Estland (2004), Grekland (1952), Lettland (2004), Litauen (2004),
Polen (1999), Rumänien (2004), Slovakien (2004), Slovenien (2004), Spanien (1982),
Tjeckien (1999), Turkiet (1952), Tyskland (1955) (till 1990 Västtyskland)
Ungern (1999).
Nato är i hög grad FNs instrument för att organisera och leda komplicerade fredsbevarande missioner världen över när ett land sönderslits i inbördesstrider, typ Bosnien, Kosovo och Afghanistan. Sverige är inte medlem i Nato men deltar i partnerskap nära Nato och i olika fredsbevarande insatser och övningar.
Nato övar liksom ibland tidigare nu i norra Europa och besöker bla Göteborg och Östersjön. Demonstranter från någon nybildad rörelse demonstrerar nu mot detta. Det kan vara så att dessa har kopplingar till den svenska vänsterrörelsen, vad vet jag.
Vänsterpartiet motsätter sig t ex Natos närvaro i Afghanistan, på FNs uppdrag, trots att ett bortdragande skulle släppa loss ett nytt fruktansvärt inbördeskrig, med stor sannolikhet.
Som framgår av länderförteckningen är 24 europeiska länder med i Nato, och t ex Finland och Sverige samarbetar för freden med Nato. Sverige är tillfreds med nuvarande situation och har under överblickbar tid inga planer på ett medlemskap. Bakgrunden är naturligtvis vår tradition med militär alliansfrihet.
Natoländerna är våra vänner och jag ser inga motiv för att demonstrera mot Natos övningar, tvärtom.
Det är möjligt att partier med tidigare starka vänskapsband med kommunismen och sovjetunionen lever kvar i en därav föranledd negativ Natosyn.
centern laddar upp!
16 mil söderut ligger Oskarshamn, där jag idag lördag medverkat på en kurs för förtroendevalda i olika styrelser och nämnder. Positiva och givande diskussioner.
Jag passade givetvis på att "fria" i regionfrågan, där ju jag och de flesta -tror jag- i olika östgötapartier förespråkar en stark Ög-Smålandsregion. I så fall, var gränserna kommer att gå avgör t ex kronobergare - mot Skåne eller Ög - och andra områden i "gränslandet".
Moderaternas linje i regionfrågan har ju varit...att det behövs ingen regional nivå, det räcker med stat och ett mindre antal allt större kommuner. Den linjen har fallit som jag ser det, även om Fredrik Reinfeldt i något uttalande nyligen uttryckte fortsatt tveksamhet till ansvarskommitténs enhälliga (OBS!) förslag. Min kommentar till detta har varit att det uppenbarligen var partiordförande Reinfeldt som uttalade sig, och att jag hoppas att statsminister Reinfeldt tar tagi frågan och leder den till en samlad alliansuppfattning. Och jag kan ärligen inte se att frågan hamnar någon annanstans än ungefär som ansvarskommitténs förslag; en regional nivå med direktvalda regionfullmäktige och med ca 7-9 regioner.
I så fall, hur kommer regionen mellan dagens Skåneregion och Västsvenska region och den sannolika Mälardalsregionen (plus en Stockholmsregion kanske) att se ut. I dag alltså området Halland-Småland-Blekinge och Östergötland. Det är möjligt att områden i söder vill till Skåne, att gränserna i väster kan diskuteras, att Halland kanske får vara en miniregion (?) och att några kommuner Sörmland möjligen kan tänka sig samarbete söderut (?). Men nog talar rätt mycket för en stark Smålands-Östgötaregion!
Jag gav en positiv bild av hur vi förändrar Sverige (givetvis!) och av hur stabilt och bra det känns. Enda smolket är våra dåliga opinionssiffror men det inser väl alla att avgörandet i den frågan faller 2010, beroende på hur vi lyckats bryta utanförskapet och stimulera tillväxt och jobb.
En annan viktig fråga är att få loss resurser för att ta igen det eftersläpande underhållsberget på våra vägar och för en rad angelägna upprustningar, för Ögs del t ex Ostlänken, bron över Motalaviken, E22 vid Söderköping, tillgängligheten till hamnen i Norrköping, Tjustbanan, riksväg 32, riksväg 35 osv. Det finns en levande diskussion i centerleden kring försäljningen av en del statliga företag, behöver verkligen varende krona gå till att amortera statsskulden, kunde en en mindre del kanske istället investeras långsiktigt. Jag anser den diskussionen meningsfull.
Jag passade givetvis på att "fria" i regionfrågan, där ju jag och de flesta -tror jag- i olika östgötapartier förespråkar en stark Ög-Smålandsregion. I så fall, var gränserna kommer att gå avgör t ex kronobergare - mot Skåne eller Ög - och andra områden i "gränslandet".
Moderaternas linje i regionfrågan har ju varit...att det behövs ingen regional nivå, det räcker med stat och ett mindre antal allt större kommuner. Den linjen har fallit som jag ser det, även om Fredrik Reinfeldt i något uttalande nyligen uttryckte fortsatt tveksamhet till ansvarskommitténs enhälliga (OBS!) förslag. Min kommentar till detta har varit att det uppenbarligen var partiordförande Reinfeldt som uttalade sig, och att jag hoppas att statsminister Reinfeldt tar tagi frågan och leder den till en samlad alliansuppfattning. Och jag kan ärligen inte se att frågan hamnar någon annanstans än ungefär som ansvarskommitténs förslag; en regional nivå med direktvalda regionfullmäktige och med ca 7-9 regioner.
I så fall, hur kommer regionen mellan dagens Skåneregion och Västsvenska region och den sannolika Mälardalsregionen (plus en Stockholmsregion kanske) att se ut. I dag alltså området Halland-Småland-Blekinge och Östergötland. Det är möjligt att områden i söder vill till Skåne, att gränserna i väster kan diskuteras, att Halland kanske får vara en miniregion (?) och att några kommuner Sörmland möjligen kan tänka sig samarbete söderut (?). Men nog talar rätt mycket för en stark Smålands-Östgötaregion!
Jag gav en positiv bild av hur vi förändrar Sverige (givetvis!) och av hur stabilt och bra det känns. Enda smolket är våra dåliga opinionssiffror men det inser väl alla att avgörandet i den frågan faller 2010, beroende på hur vi lyckats bryta utanförskapet och stimulera tillväxt och jobb.
En annan viktig fråga är att få loss resurser för att ta igen det eftersläpande underhållsberget på våra vägar och för en rad angelägna upprustningar, för Ögs del t ex Ostlänken, bron över Motalaviken, E22 vid Söderköping, tillgängligheten till hamnen i Norrköping, Tjustbanan, riksväg 32, riksväg 35 osv. Det finns en levande diskussion i centerleden kring försäljningen av en del statliga företag, behöver verkligen varende krona gå till att amortera statsskulden, kunde en en mindre del kanske istället investeras långsiktigt. Jag anser den diskussionen meningsfull.
fredag, maj 04, 2007
Goliat mot David
Ryska politiker på mycket hög nivå förespråkar handels- och resebojkott mot lilla Estland. Organiserade demonstranter tillåts attackera Estlands och Sveriges ambassadörer, och blockera Estlands ambassad (Jämför polisinsatserna mot oppositionens försök till få demonstrera...). Och nu störs med löjligt ohållbara argument gas- och elförsörjningen till Estland.
Det här är fullständigt barockt.
För det första, vilken fråga har utlöst dessa exempellösa trakasserier. Jo, att en staty över den sovjetiska krigsmakten i Tallin flyttas till en annan plats.
Självklart gjorde den sovjetiska armén heroiska insatser i kampen mot Hitler, låt vara att Stalins metoder även inom det militära sköt över alla gränser (politiska utsända med oerhörda befogenheter inom armén, hårda straff mot många som råkat i tysk fångenskap eller tvingats kapitulera).
Men den sovjetiska militärmakten slogs inte bara mot Tyskland, den invaderade och såg till att kommunismen lade beslag på makten i Estland och många fler länder. Med oerhörda lidanden för och stort förtryck mot det etsniska folket.
Att ett monument uppfört under kommunisttiden mot denna bakgrund varsamt flyttas till en annan plats är fullt begripligt, och ingenting som borde störa relationerna mellan Estland och dagens Ryssland.
Men reaktionerna från Moskva går över alla gränser, metoderna som används är fullständigt oacepptabla och visar tyvärr hur omoget Rysslands ledarskikt och Rysslands sköra demokrati är.
En sak är att diskutera sakfrågan, om en enda staty och dess placering, en annan sak är att i sina officiella och "inofficiella" reaktioner gå över alla gränser i reaktioner. Ett land som agerar på detta sätt gör självmål och diskvalificerar sig själv i sina mellanstatliga relationer, vilket är tragiskt för både Europa och Ryssland.
Om Ryssland t ex tror att bästa sättet att nyansera debatten om den planerade rysk-tyska gasledningen genom Östersjön är att avbryta gasleveranserna till Estland, då tror man självfallet väldigt mycket fel.
Jag uppmanar Ryssland att sansa sig och återgå till civiliserade relationer mellan grannländer i vårt gemensamma Europa.
Det här är fullständigt barockt.
För det första, vilken fråga har utlöst dessa exempellösa trakasserier. Jo, att en staty över den sovjetiska krigsmakten i Tallin flyttas till en annan plats.
Självklart gjorde den sovjetiska armén heroiska insatser i kampen mot Hitler, låt vara att Stalins metoder även inom det militära sköt över alla gränser (politiska utsända med oerhörda befogenheter inom armén, hårda straff mot många som råkat i tysk fångenskap eller tvingats kapitulera).
Men den sovjetiska militärmakten slogs inte bara mot Tyskland, den invaderade och såg till att kommunismen lade beslag på makten i Estland och många fler länder. Med oerhörda lidanden för och stort förtryck mot det etsniska folket.
Att ett monument uppfört under kommunisttiden mot denna bakgrund varsamt flyttas till en annan plats är fullt begripligt, och ingenting som borde störa relationerna mellan Estland och dagens Ryssland.
Men reaktionerna från Moskva går över alla gränser, metoderna som används är fullständigt oacepptabla och visar tyvärr hur omoget Rysslands ledarskikt och Rysslands sköra demokrati är.
En sak är att diskutera sakfrågan, om en enda staty och dess placering, en annan sak är att i sina officiella och "inofficiella" reaktioner gå över alla gränser i reaktioner. Ett land som agerar på detta sätt gör självmål och diskvalificerar sig själv i sina mellanstatliga relationer, vilket är tragiskt för både Europa och Ryssland.
Om Ryssland t ex tror att bästa sättet att nyansera debatten om den planerade rysk-tyska gasledningen genom Östersjön är att avbryta gasleveranserna till Estland, då tror man självfallet väldigt mycket fel.
Jag uppmanar Ryssland att sansa sig och återgå till civiliserade relationer mellan grannländer i vårt gemensamma Europa.
söndag, april 29, 2007
Ryssland - en omogen demokratur
Jämför Ryssland med Sovjetunionen 1985 och dramatiskt positiva förändringar har skett; ingen kommunistdiktatur, ingen planekonomi, frihet att handla, resa och yttra sig, frihet att rösta...även om Kreml styr alltmer bakom kulisserna. Samtidigt efter den våldsamma - och delvis kanske oundvikliga - turbulensen på 1990-talet har en del gått bakåt.
Detta borde egentligen inte vara förvånande, att det är en enorm process att ställa om ett jättelikt land utan demokratiska traditioner till en fungerande modern demokrati. Att kommunismen kunde kastas ur sadeln utan att militären grep in och utan inbördeskrig var ändå mycket positivt. Boris Jeltsins insats i detta kan svårligen överskattas. Att sedan privatiseringen ledde till enorma omfördelningar och oligarker mm samt till en väldig ekonomidipp var självklart mycket negativt. Men ändå börjar nu kraften i marknadsekonomin att börja fungera och Ryssland tillväxer nu rätt starkt, låt vara i hög grad råvaru- och konsumtionsdrivet.
I försvarsberedningen analyserar vi självfallet bl a Rysslands utveckling som en stor och nära granne. Det gäller för Sverige att efter förmåga bidra till att stärka den positiva utvecklingen genom handel och utbyte på många plan. Samtidigt måste vi följa de hotbilder för utvecklingen som också kan finnas, och långsiktigt trygga vår säkerhet genom egna resurser och ett allt mer nära samarbete med andra länder inom ramen för främst FN, EU, OSSE och NATO.
Rysslands omogenhet visas tydligt i mullret mot lilla landet Estland. 143 miljoner jämfört med drygt en miljon...
Det lilla landet som Sovjetunionen under Stalins ledning lade under sig efter andra världskriget, låt vara att man först besegrade Hitler. Detta kan dock aldrig ursäkta de oerhörda övergepp och lidanden som stora delar av esterna utsattes för genom deportationer, äganderättsövergepp, skenrättegångar osv. Enbart de vidriga deporatationerna till Sibirien av stora mängder bonde- och företagarfamiljer säger allt om regimen och kommunismen. Människorna väcktes mitt i natten i sina hem, man skiljde män och kvinnor och barn från varandra, och deporterade dem under oerhörda umbäranden. All deras egendom konfiskerades och/eller fick förfalla och förstöras. Massor dog under transporterna och i Sibirien, lidandet för alla dessa oskyldiga är omätbart.
Lilla Estland vill nu flytta en staty över Sovjetunionens krigsmakt. Mot den bakgrund jag skisserat kan inget vara mer naturligt. Att ryssar i landet protesterar är en sak, illa nog. Men det är fullständigt oproportionerligt att en stormakt utan kopplingar idag till kommunismen uttalar sig på högsta nivå och manar till handelsbojkott och resebojkott mot Estland. För det första är det upp till det fria Estland att avgöra vilka statyer man vill ha var, för det andra kan aldrig ett land som vill tas på allvar agera som en obalanserad tonåring och för det tredje är sanktionerade bojkotter som internationell samarbetsmetod fullständigt oacceptabel.
Ryssland, ett fantastiskt land med en mäktig kultur men med ett ibland omoget ledarskikt.
Detta borde egentligen inte vara förvånande, att det är en enorm process att ställa om ett jättelikt land utan demokratiska traditioner till en fungerande modern demokrati. Att kommunismen kunde kastas ur sadeln utan att militären grep in och utan inbördeskrig var ändå mycket positivt. Boris Jeltsins insats i detta kan svårligen överskattas. Att sedan privatiseringen ledde till enorma omfördelningar och oligarker mm samt till en väldig ekonomidipp var självklart mycket negativt. Men ändå börjar nu kraften i marknadsekonomin att börja fungera och Ryssland tillväxer nu rätt starkt, låt vara i hög grad råvaru- och konsumtionsdrivet.
I försvarsberedningen analyserar vi självfallet bl a Rysslands utveckling som en stor och nära granne. Det gäller för Sverige att efter förmåga bidra till att stärka den positiva utvecklingen genom handel och utbyte på många plan. Samtidigt måste vi följa de hotbilder för utvecklingen som också kan finnas, och långsiktigt trygga vår säkerhet genom egna resurser och ett allt mer nära samarbete med andra länder inom ramen för främst FN, EU, OSSE och NATO.
Rysslands omogenhet visas tydligt i mullret mot lilla landet Estland. 143 miljoner jämfört med drygt en miljon...
Det lilla landet som Sovjetunionen under Stalins ledning lade under sig efter andra världskriget, låt vara att man först besegrade Hitler. Detta kan dock aldrig ursäkta de oerhörda övergepp och lidanden som stora delar av esterna utsattes för genom deportationer, äganderättsövergepp, skenrättegångar osv. Enbart de vidriga deporatationerna till Sibirien av stora mängder bonde- och företagarfamiljer säger allt om regimen och kommunismen. Människorna väcktes mitt i natten i sina hem, man skiljde män och kvinnor och barn från varandra, och deporterade dem under oerhörda umbäranden. All deras egendom konfiskerades och/eller fick förfalla och förstöras. Massor dog under transporterna och i Sibirien, lidandet för alla dessa oskyldiga är omätbart.
Lilla Estland vill nu flytta en staty över Sovjetunionens krigsmakt. Mot den bakgrund jag skisserat kan inget vara mer naturligt. Att ryssar i landet protesterar är en sak, illa nog. Men det är fullständigt oproportionerligt att en stormakt utan kopplingar idag till kommunismen uttalar sig på högsta nivå och manar till handelsbojkott och resebojkott mot Estland. För det första är det upp till det fria Estland att avgöra vilka statyer man vill ha var, för det andra kan aldrig ett land som vill tas på allvar agera som en obalanserad tonåring och för det tredje är sanktionerade bojkotter som internationell samarbetsmetod fullständigt oacceptabel.
Ryssland, ett fantastiskt land med en mäktig kultur men med ett ibland omoget ledarskikt.
söndag, april 22, 2007
Åkesson versus Sahlin...
Jag har här skrivit att jag tror att Sverigedemokraterna där de kommit in i beslutande församlingar bör kunna vara med i en dialog, givet att deras program håller sig inom anständighetens gränser. Dvs ta debatten med dem, och uteslut inte någon form av ansvarstagande. Om alla andra nonchalerar partiet finns risken att de blir underdog och att del av väljarna istället tar dem på allvar, proteströsterna etc.
Att däremot socialdemokraternas nya partiledare som en av sina första åtgärder legitimerar Sverigedemokraterna genom den här TV-debatten, det tål verkligen att diskuteras. Vilken reklam för ena parten, vilket kan ge utslag i opinionen. Och jag är rädd för att riktningen snarare kan bli fel än "rätt".
Att däremot socialdemokraternas nya partiledare som en av sina första åtgärder legitimerar Sverigedemokraterna genom den här TV-debatten, det tål verkligen att diskuteras. Vilken reklam för ena parten, vilket kan ge utslag i opinionen. Och jag är rädd för att riktningen snarare kan bli fel än "rätt".
onsdag, april 18, 2007
bra med samsyn om försvaret
INRIKES 2007-04-18
(avlyssning4: Centern beredd studera förslag)
Staffan Danielsson, centerpartist i riksdagens försvarsutskott, glädjer sig över att socialdemokraterna bejakar behovet av underrättelseverksamhet och signalspaning.
Enligt Danielsson underkänner socialdemokraterna nu sin egen beredning av frågan i regeringsställning, när de kräver utredningar som de själva aldrig tillsatte.
Samtidigt är han beredd att delvis tillmötesgå deras kravlista.
- Det är värdefullt med en bred samsyn i försvarspolitiska frågor. Det är viktigt att reglera signalspaningen och vi är beredda att titta på andra förslag som ytterligare kan förbättra det här. Nu kommer äntligen sådana förslag och dem ska vi titta på i utskottet.
Danielsson tolkar Bodström och Messing som att de är beredda att redan i sommar ställa sig bakom ett beslut som i huvudsak utgår från regeringens förslag. Samtidigt öppnar han för att formuleringen kring själva mandatet, "yttre väpnat hot", kan antas med socialdemokraternas definition.
- Sedan kan väl utvidgningen till "yttre hot", som de är kritiska till, utredas vidare, säger Danielsson.
- Den här frågan är försenad i en tid när hoten från terror och mot våra utlandsstyrkor faktiskt finns. En ytterligare försening med flera år vore olycklig, säger Danielsson.
Copyright: TT
(avlyssning4: Centern beredd studera förslag)
Staffan Danielsson, centerpartist i riksdagens försvarsutskott, glädjer sig över att socialdemokraterna bejakar behovet av underrättelseverksamhet och signalspaning.
Enligt Danielsson underkänner socialdemokraterna nu sin egen beredning av frågan i regeringsställning, när de kräver utredningar som de själva aldrig tillsatte.
Samtidigt är han beredd att delvis tillmötesgå deras kravlista.
- Det är värdefullt med en bred samsyn i försvarspolitiska frågor. Det är viktigt att reglera signalspaningen och vi är beredda att titta på andra förslag som ytterligare kan förbättra det här. Nu kommer äntligen sådana förslag och dem ska vi titta på i utskottet.
Danielsson tolkar Bodström och Messing som att de är beredda att redan i sommar ställa sig bakom ett beslut som i huvudsak utgår från regeringens förslag. Samtidigt öppnar han för att formuleringen kring själva mandatet, "yttre väpnat hot", kan antas med socialdemokraternas definition.
- Sedan kan väl utvidgningen till "yttre hot", som de är kritiska till, utredas vidare, säger Danielsson.
- Den här frågan är försenad i en tid när hoten från terror och mot våra utlandsstyrkor faktiskt finns. En ytterligare försening med flera år vore olycklig, säger Danielsson.
Copyright: TT
tisdag, april 17, 2007
Fidel Castro kvicknar till
Jag får epost från kubanska ambassaden där en "Fidel Castro Ruz" anklagar USA för allehanda orättvisor mot kubanska frihetskämpar. Han slutar så här, och notera miljöengagemanget i sista meningen. En folkdiktator i tiden:
"Mer än en gång har det kubanska folket konfronterats med risken att dö. Folket har bevisat, med förnuft och med lämplig taktik och strategi och framför allt genom att sluta upp kring den politiska och sociala ledningen, att den kraften i världen som förmår besegra vårt folk inte existerar.
Jag tror att Första Maj blir en lämplig dag för vårt folk att, med så liten förbrukning som möjligt av bränsle och transportresurser, uttrycka sin sympati med alla arbetare och alla fattiga i världen."
"Mer än en gång har det kubanska folket konfronterats med risken att dö. Folket har bevisat, med förnuft och med lämplig taktik och strategi och framför allt genom att sluta upp kring den politiska och sociala ledningen, att den kraften i världen som förmår besegra vårt folk inte existerar.
Jag tror att Första Maj blir en lämplig dag för vårt folk att, med så liten förbrukning som möjligt av bränsle och transportresurser, uttrycka sin sympati med alla arbetare och alla fattiga i världen."
lördag, april 14, 2007
Det finns många ,,,,,,,-demokrater
Det är inget dåligt namn, Sverigedemokraterna. Sverige och demokrati. Det finns flera partier med demokrati i namnet, kristdemokrater, liberaldemokrater, socialdemokrater.
Vi har dock inte centerdemokrater, miljödemokrater eller moderatdemokrater.
Jag får ju erkänna att jag trots vårt goda samarbete i alliansen har svårt för ordet "moderat". Vilken politisk signal ligger i detta anomyma ord? Varför inte lika gärna kalla sig "lagom", vilket kanske egentligen är syftet...
Lagomdemokrater..., kanske en namnmöjlighet för f.d kommunister?
Nåja, jag har länge starkt tvekat över om det politiska etablissemangets i Sveriges utfrysning och isolering av Sverigedemokarterna är rätt väg, eller om detta snarare är bästa hjälpen för dem att som "underdog" öka sitt röststöd.
Självklart måste partier granskas efter sitt program och sin krav, och går dessa över alla gränser, då gäller avståndstagande och ingen dialog. Men håller sig partiet t ex kommunalt inom någotsånär anständiga ramar och har ett betydande röststöd, då kan ändå någon form av dialog och samarbete i sakfrågor vara bättre än att frysa ut. Genom utfrysning slipper partiet ta något som helst ansvar och "underdogs" har alltid en icke föraktlig röstpotential. Tvingas man ta ansvar blir man ett mer vanligt parti som får bekänna färg i den rätt svåra politiska vardagen, och man kan inte surfa vidare på de enkla slagorden utan att ha ansvar för någonting.
Genom att Samlingspartiet - inte så mycket bättre och tydligare namn än moderaterna -glädjande nog orienterat sig en bra bit in mot mitten, har ett utrymme lämnats på högerkanten vilket gör att det tyvärr kan finnas en potential för Sdemokraterna. Ja, inte social eller krist utan sverige, men det förstår ni säkert.
Jag tror alltså på att ta debatten med även populistiska partier, men på rätt sätt och att på det kommunala planet även kunna ha ett visst samarbete, givet att deras politik håller sig inom "anständiga ramar".
Vi har dock inte centerdemokrater, miljödemokrater eller moderatdemokrater.
Jag får ju erkänna att jag trots vårt goda samarbete i alliansen har svårt för ordet "moderat". Vilken politisk signal ligger i detta anomyma ord? Varför inte lika gärna kalla sig "lagom", vilket kanske egentligen är syftet...
Lagomdemokrater..., kanske en namnmöjlighet för f.d kommunister?
Nåja, jag har länge starkt tvekat över om det politiska etablissemangets i Sveriges utfrysning och isolering av Sverigedemokarterna är rätt väg, eller om detta snarare är bästa hjälpen för dem att som "underdog" öka sitt röststöd.
Självklart måste partier granskas efter sitt program och sin krav, och går dessa över alla gränser, då gäller avståndstagande och ingen dialog. Men håller sig partiet t ex kommunalt inom någotsånär anständiga ramar och har ett betydande röststöd, då kan ändå någon form av dialog och samarbete i sakfrågor vara bättre än att frysa ut. Genom utfrysning slipper partiet ta något som helst ansvar och "underdogs" har alltid en icke föraktlig röstpotential. Tvingas man ta ansvar blir man ett mer vanligt parti som får bekänna färg i den rätt svåra politiska vardagen, och man kan inte surfa vidare på de enkla slagorden utan att ha ansvar för någonting.
Genom att Samlingspartiet - inte så mycket bättre och tydligare namn än moderaterna -glädjande nog orienterat sig en bra bit in mot mitten, har ett utrymme lämnats på högerkanten vilket gör att det tyvärr kan finnas en potential för Sdemokraterna. Ja, inte social eller krist utan sverige, men det förstår ni säkert.
Jag tror alltså på att ta debatten med även populistiska partier, men på rätt sätt och att på det kommunala planet även kunna ha ett visst samarbete, givet att deras politik håller sig inom "anständiga ramar".
torsdag, april 12, 2007
hearing om signalspaning
Det var en rätt intressant hearing idag, och det känns bra att ha tagit intiativet till den. Tonläget var, delvis av naturliga skäl, lägre än i bordläggningsdebatten nyligen.
Björn Rosengren från Tele2.. ville garantera sina kunder frihet från risken för avlyssning. Tyvärr är det nog i dagens värld omöjligt att utfärda sådana garantier. "Signalspaning" bedrivs av hackers och av underrättelsetjänster i olika länder. Telefonsamtal och epost slussas ibland från kabel/tråd och upp i etern och tillbaka, ibland in i angränsande länder och sedan åter till Sverige.
Även om Sverige skulle lägga ned sin signalspaning kan säkert andra länders underrättelsetjänster vittja en hel del kommunikation som passerar landsgränserna.
Nu handlar det om enorma mängder kommunikation så störst risk för att drabbas av avlyssning löper säkert de som t ex tillhör Al Quaida och liknande sammanslutningar eller samtalar med dem om terrordåd, och de som hotar eller vill skada våra soldater inom eller utom landet.
Sverige bygger nu in starka åtgärder för att så långt möjligt trygga integriteten vid den signalspaning som ska bedrivas. Vi redovisar öppet hur regelverken ska utformas och hur den praktiska verkligheten ska fungera. I många andra länder är säkert öppenheten inte lika stor.
Thomas Bodström lyfte två frågor; dels att formuleringen "yttre hot" borde begränsas till "yttre väpnade hot" och dels om inte kontrollorganen kunde utformas ännu lite bättre. Vi får väl se vad s kommer med för förslag, hittils har de nöjt sig med att avslå förslaget och tala om en stor parlamentarisk utredning.
Min fråga vid hearingen var just om den handlingsförlamning som s-regeringen visat i denna fråga, och som lett till att säkerheten för Sverige och t ex våra utlandssoldater är sämre än den bör vara. Skulle passiviteten fortsätta ytterligare flera år genom även nu socialdemokraternas agerande tar de på sig ett mycket stort ansvar.
I frågor som rör landets säkerhet bör strävan vara att finna breda majoriteter. Jag tycker ändå att hearingen var ett litet steg åt rätt håll, och jag och Karin Nilsson (c) talade båda för den kontrollstation från integritetsskyddssynpunkt som skulle kunna byggas in i riksdagsbeslutet.
Björn Rosengren från Tele2.. ville garantera sina kunder frihet från risken för avlyssning. Tyvärr är det nog i dagens värld omöjligt att utfärda sådana garantier. "Signalspaning" bedrivs av hackers och av underrättelsetjänster i olika länder. Telefonsamtal och epost slussas ibland från kabel/tråd och upp i etern och tillbaka, ibland in i angränsande länder och sedan åter till Sverige.
Även om Sverige skulle lägga ned sin signalspaning kan säkert andra länders underrättelsetjänster vittja en hel del kommunikation som passerar landsgränserna.
Nu handlar det om enorma mängder kommunikation så störst risk för att drabbas av avlyssning löper säkert de som t ex tillhör Al Quaida och liknande sammanslutningar eller samtalar med dem om terrordåd, och de som hotar eller vill skada våra soldater inom eller utom landet.
Sverige bygger nu in starka åtgärder för att så långt möjligt trygga integriteten vid den signalspaning som ska bedrivas. Vi redovisar öppet hur regelverken ska utformas och hur den praktiska verkligheten ska fungera. I många andra länder är säkert öppenheten inte lika stor.
Thomas Bodström lyfte två frågor; dels att formuleringen "yttre hot" borde begränsas till "yttre väpnade hot" och dels om inte kontrollorganen kunde utformas ännu lite bättre. Vi får väl se vad s kommer med för förslag, hittils har de nöjt sig med att avslå förslaget och tala om en stor parlamentarisk utredning.
Min fråga vid hearingen var just om den handlingsförlamning som s-regeringen visat i denna fråga, och som lett till att säkerheten för Sverige och t ex våra utlandssoldater är sämre än den bör vara. Skulle passiviteten fortsätta ytterligare flera år genom även nu socialdemokraternas agerande tar de på sig ett mycket stort ansvar.
I frågor som rör landets säkerhet bör strävan vara att finna breda majoriteter. Jag tycker ändå att hearingen var ett litet steg åt rätt håll, och jag och Karin Nilsson (c) talade båda för den kontrollstation från integritetsskyddssynpunkt som skulle kunna byggas in i riksdagsbeslutet.
måndag, april 09, 2007
något om Ryssland
Tre dygn i Moskva, inte länge. Men några intryck. En mäktig stad. Inte charmig. Kreml dominerar centrum, vid moskvaflodens strand (som lär rinna ut i Volga). Breda gator som nu har fyllts upp av trafik.
Det finns 143 miljoner invånare i Ryssland. Om några decennier är de kanske 125 miljoner, befolkningen minskar med kanske trekvarts miljon per år. Kvinnor lever över 70 år i genomsnitt, männen bara 59 år. Mycket alkohol, mycket aids (kanske uppåt en miljon drabbade), mm.
Ryssland är ju en rätt nyfödd demokrati som efter ett mycket turbulent uppbrott från kommunism och planekonomi nu ramlat tillbaka i en stark styrning från Kreml och presidenten. Man åternationaliserar nu kontrollen över energiresurserna så långt man kan. Kanske inte i första hand till staten, utan också till personer kopplade till den.
Ryssland är en råvarudriven ekonomi som har svårt att få skjuts på sitt näringsliv i vid bemärkelse. Massor av tung byråkrati tynger överallt. Samtidigt gör olje- och gaspengarna mm. att statsbudgeten går med stora plus, att utlandslånen nästan är avbetalda och att att man har en "reservfond" likt Norge, världens tredje största.
Investeringsbehoven i infrastruktur är oerhört stora, och kommer att ta mycket lång tid att förbättra. Försvaret har levt på rost och röta länge, men tillförs nu mer pengar. Långt efter USA, dock.
Gazprom är ett viktigt företag och gasledningar till kontinenten är av största vikt.
Medellönen i Moskvaregionen har stigit kraftigt, det byggs mycket och konsumeras alltmer, en "konsumtionsdriven" tillväxt. I regionerna - Ryssland är ju en förbundsstat - och på landsbygden är utvecklingen mycket långsammare med ofta mycket låga löner och förhållanden. Men visst går det även där i rätt riktning, men sakta.
Vad kommer presidenten att heta efter Putin, då? Val nästa år. Putin står för stabilitet och är mycket populär i landet, han har stöd av runt 70 procent av befolkningen enligt opinionsundersökningar. Jämför Bush med 35 procent...
Om inte Putin ställer upp, och han är mycket bestämd med att inte göra det eftersom konsitutionen endast ger utrymme för två perioder, så vinner nog den som Putin lägger sitt ord för. Två vicepresidenter - Ivanov och Medvedjev - känns som starka kandidater idag.
Det finns mycket som är negativt i utvecklingen i Ryssland men man får samtidigt inte glömma att det hänt så oerhört mycket positivt sedan järnridån och kommunismen föll. Friare handel, friare media även om t ex televisionen är alltmer statskontrollerad, friare utbyte med andra länder genom resor etc.
Det finns en riksdag (Duman) och ett Federationsråd. Partisystemet har svårt att hitta sina former, man vill uppenbarligen driva fram ett system med några dominerande partier kanske med USA som föredöme. "Småpartispärren" höjs till 7 % och kraven för att få ställa upp i valet ökar. Utöver Enade Ryssland - som Putin stöder och vice versa - och ett Rättvist Ryssland - också närstående Kremladministrationen - kommer nog kommunistpartiet att vara kvar liksom Zhirinovskys "liberaldemokrater" och kanske något parti till.
Rysslands bristande mognad som demokrati - diplomatiskt uttryckt - märks på många sätt, låt mig lyfta fram ett aktuellt exempel.
Det lilla grannlandet Estland med en dryg miljon invånare överväger att flytta en staty med den ryske soldaten - "befriaren" - i Tallin. En rysk minister uppmanar ryssarna att straffa estnerna för dessa planer genom att bojkotta estniska varor, särskilt mjöl och ost (tror jag det var) och genom att inte semestra i Estland.....Ofattbart agerande, egentligen, ändå sker det.
Det finns 143 miljoner invånare i Ryssland. Om några decennier är de kanske 125 miljoner, befolkningen minskar med kanske trekvarts miljon per år. Kvinnor lever över 70 år i genomsnitt, männen bara 59 år. Mycket alkohol, mycket aids (kanske uppåt en miljon drabbade), mm.
Ryssland är ju en rätt nyfödd demokrati som efter ett mycket turbulent uppbrott från kommunism och planekonomi nu ramlat tillbaka i en stark styrning från Kreml och presidenten. Man åternationaliserar nu kontrollen över energiresurserna så långt man kan. Kanske inte i första hand till staten, utan också till personer kopplade till den.
Ryssland är en råvarudriven ekonomi som har svårt att få skjuts på sitt näringsliv i vid bemärkelse. Massor av tung byråkrati tynger överallt. Samtidigt gör olje- och gaspengarna mm. att statsbudgeten går med stora plus, att utlandslånen nästan är avbetalda och att att man har en "reservfond" likt Norge, världens tredje största.
Investeringsbehoven i infrastruktur är oerhört stora, och kommer att ta mycket lång tid att förbättra. Försvaret har levt på rost och röta länge, men tillförs nu mer pengar. Långt efter USA, dock.
Gazprom är ett viktigt företag och gasledningar till kontinenten är av största vikt.
Medellönen i Moskvaregionen har stigit kraftigt, det byggs mycket och konsumeras alltmer, en "konsumtionsdriven" tillväxt. I regionerna - Ryssland är ju en förbundsstat - och på landsbygden är utvecklingen mycket långsammare med ofta mycket låga löner och förhållanden. Men visst går det även där i rätt riktning, men sakta.
Vad kommer presidenten att heta efter Putin, då? Val nästa år. Putin står för stabilitet och är mycket populär i landet, han har stöd av runt 70 procent av befolkningen enligt opinionsundersökningar. Jämför Bush med 35 procent...
Om inte Putin ställer upp, och han är mycket bestämd med att inte göra det eftersom konsitutionen endast ger utrymme för två perioder, så vinner nog den som Putin lägger sitt ord för. Två vicepresidenter - Ivanov och Medvedjev - känns som starka kandidater idag.
Det finns mycket som är negativt i utvecklingen i Ryssland men man får samtidigt inte glömma att det hänt så oerhört mycket positivt sedan järnridån och kommunismen föll. Friare handel, friare media även om t ex televisionen är alltmer statskontrollerad, friare utbyte med andra länder genom resor etc.
Det finns en riksdag (Duman) och ett Federationsråd. Partisystemet har svårt att hitta sina former, man vill uppenbarligen driva fram ett system med några dominerande partier kanske med USA som föredöme. "Småpartispärren" höjs till 7 % och kraven för att få ställa upp i valet ökar. Utöver Enade Ryssland - som Putin stöder och vice versa - och ett Rättvist Ryssland - också närstående Kremladministrationen - kommer nog kommunistpartiet att vara kvar liksom Zhirinovskys "liberaldemokrater" och kanske något parti till.
Rysslands bristande mognad som demokrati - diplomatiskt uttryckt - märks på många sätt, låt mig lyfta fram ett aktuellt exempel.
Det lilla grannlandet Estland med en dryg miljon invånare överväger att flytta en staty med den ryske soldaten - "befriaren" - i Tallin. En rysk minister uppmanar ryssarna att straffa estnerna för dessa planer genom att bojkotta estniska varor, särskilt mjöl och ost (tror jag det var) och genom att inte semestra i Estland.....Ofattbart agerande, egentligen, ändå sker det.
lördag, mars 31, 2007
Moskva och Sälen
Imorgon besöker försvarsberedningen Moskva i 4 dagar, det ska bli mycket intressant. Har läst in en hel del om detta mycket spännande grannland, som ju Sverige alltid haft relationer till genom seklerna, från Vikingatidens "Ruser" från Roslagen via Karl den tolfte till Alfred Nobel och fram till idag.
Därefter ska familjen åka skidor några dagar i Sälen, vi hörs därefter!
Därefter ska familjen åka skidor några dagar i Sälen, vi hörs därefter!
Östgötacenterns årsstämma!
Idag,lördag, var 100-talet ombud och medlemmar samlade på Lunnevads folkhögskola nära Vikingstad för vår årsstämma. En fin vårdag med sol utanför, en bta stämma innanför...Som så många gånger förr!
Statssekreterare Åsa-Britt Karlsson på miljödepartementet talade väl och intressant, Åsa-Britt är från "Harry Martinssons" Klockrike från början. Vår nuvarande distriksordförande Inga Arnell Lindgren, kommunalråd i Ydre, slutade efter 6 år, och ny distriksordförande blev Linköpings erfarna kommunalråd Gösta Gustavsson, som jag rätt länge var ersättare för i kommunstyrelsen. Med inte alltför lysande närvaro, må erkännas. Gösta blir en bra nu ordförande, jag blir förste vice och Britta Andersson från Vånga blir en bra andre vice. Karin Jonsson fortsätter som ordförande för centerkvinnorna.
Landstingsrådet Sven-Eric Nilsson från Östra Ryd, Söderköping, slutade i distriktsstyrelsen men har händerna fulla i sin nya roll i den styrande majoriteten i landstinget. Och Michael Cornell från ödeshög är vår huvudman i Östsam, regionen.
Av Östergötlands 13 kommuner så ingår centerpartiet i den styrande majoriteten i 8 st, varav vi har ks-ordförandeposten i 4 och några viceposter.
Jag rapporterade från riksdagen, och anslog en positiv ton med nödvändiga förändringar av politiken i en fortsatt internationellt stark konjunktur.
Statssekreterare Åsa-Britt Karlsson på miljödepartementet talade väl och intressant, Åsa-Britt är från "Harry Martinssons" Klockrike från början. Vår nuvarande distriksordförande Inga Arnell Lindgren, kommunalråd i Ydre, slutade efter 6 år, och ny distriksordförande blev Linköpings erfarna kommunalråd Gösta Gustavsson, som jag rätt länge var ersättare för i kommunstyrelsen. Med inte alltför lysande närvaro, må erkännas. Gösta blir en bra nu ordförande, jag blir förste vice och Britta Andersson från Vånga blir en bra andre vice. Karin Jonsson fortsätter som ordförande för centerkvinnorna.
Landstingsrådet Sven-Eric Nilsson från Östra Ryd, Söderköping, slutade i distriktsstyrelsen men har händerna fulla i sin nya roll i den styrande majoriteten i landstinget. Och Michael Cornell från ödeshög är vår huvudman i Östsam, regionen.
Av Östergötlands 13 kommuner så ingår centerpartiet i den styrande majoriteten i 8 st, varav vi har ks-ordförandeposten i 4 och några viceposter.
Jag rapporterade från riksdagen, och anslog en positiv ton med nödvändiga förändringar av politiken i en fortsatt internationellt stark konjunktur.
fredag, mars 30, 2007
LHC och Göran Persson
Linköping i final! Efter en lysande matchserie med lysande spel mot Färjestad. Färjestad spelade bra men de mötte ett bättre lag! Roligt för oss i Östergötland och ingen dålig marknadsföring. Vore roligt med en final mot HV71 10 mil bort.
Tänk att Karlstadslaget heter Färjestad och Jönköpingslaget heter HV71. Från marknadsföringssynpunkt tror jag att Linköping heter helt rätt. Jag är säker på att massor av "icke sportintresserade" inte har en aning om varifrån Färejestad och Hv kommer.
Jodå, jag har sett alla 4 timmarna med Göran Persson. Jag uppskattar Persson som en balanserad mittenpolitiker, med ett sunt och naturligt intresse - som jag ser det - för jord och skog och teologi...! Han är säkert en buffel i bemärkelsen att ha styrt och ställt och bestämt väldigt mycket.
Jag har två synpunkter på Persson-Fichtelius-projektet.
1. Det är ofattbart att den kanske främsta politiske journalisten i Sverige - som i "public service"-kanalen följt politiken och lett partiledarutfrågningarna - samtidigt utan information tillbringar dagar och veckor tillsammans med landets statsminister. En omdömeslöshet utan måtta som fått passera märkligt opåtalat.
2. Från Göran Perssons synvinkel, är projektet en framgång eller ett misslyckande. Som så alltid i den svenska debatten tycker media- och politikersverige väldigt lika, trenden är alltid enhetlig och just nu inne på att Persson gjort självmål.
Jag delar inte den uppfattningen. Persson har "generöst" bjudit på sig och sina analyser mitt uppe i sin statsministerperiod. Visst har han kommenterat och fällt omdömen, men vem gör inte det, tyvärr. Hade serien sänds om 5 eller tio år hade nog nyhetsvärdet varit betydligt lägre, liksom upphetsningen. När dagsdebatten klingat av tror jag att poängen med intervjuerna är att de ger en fortlöpande bild av hur människan Persson resonerade och såg på livet och politiken under sin maktperiod.
På gott och ont givetvis. Men Göran Perssons bild finns nu speglad i över 100 timmars intervjuer, det var det han ställde upp på och det han ville var säkert att lämna sitt avtryck på ett mer kommunikativt sätt och mer närliggande sätt än som Erlander med sina - lika utlämnande - dagböcker.
Jag delar för övrigt Perssons uppfattning om att indignationen är betydligt större i media- och politiker eliten än hos folket, som mer roat och med intresse har lyssnat till den f.d statsministern. Ja, i alla fall den en och en halv miljon som gjorde det, av övriga kanske inte de flesta har bryutt sig så mycket.
Tänk att Karlstadslaget heter Färjestad och Jönköpingslaget heter HV71. Från marknadsföringssynpunkt tror jag att Linköping heter helt rätt. Jag är säker på att massor av "icke sportintresserade" inte har en aning om varifrån Färejestad och Hv kommer.
Jodå, jag har sett alla 4 timmarna med Göran Persson. Jag uppskattar Persson som en balanserad mittenpolitiker, med ett sunt och naturligt intresse - som jag ser det - för jord och skog och teologi...! Han är säkert en buffel i bemärkelsen att ha styrt och ställt och bestämt väldigt mycket.
Jag har två synpunkter på Persson-Fichtelius-projektet.
1. Det är ofattbart att den kanske främsta politiske journalisten i Sverige - som i "public service"-kanalen följt politiken och lett partiledarutfrågningarna - samtidigt utan information tillbringar dagar och veckor tillsammans med landets statsminister. En omdömeslöshet utan måtta som fått passera märkligt opåtalat.
2. Från Göran Perssons synvinkel, är projektet en framgång eller ett misslyckande. Som så alltid i den svenska debatten tycker media- och politikersverige väldigt lika, trenden är alltid enhetlig och just nu inne på att Persson gjort självmål.
Jag delar inte den uppfattningen. Persson har "generöst" bjudit på sig och sina analyser mitt uppe i sin statsministerperiod. Visst har han kommenterat och fällt omdömen, men vem gör inte det, tyvärr. Hade serien sänds om 5 eller tio år hade nog nyhetsvärdet varit betydligt lägre, liksom upphetsningen. När dagsdebatten klingat av tror jag att poängen med intervjuerna är att de ger en fortlöpande bild av hur människan Persson resonerade och såg på livet och politiken under sin maktperiod.
På gott och ont givetvis. Men Göran Perssons bild finns nu speglad i över 100 timmars intervjuer, det var det han ställde upp på och det han ville var säkert att lämna sitt avtryck på ett mer kommunikativt sätt och mer närliggande sätt än som Erlander med sina - lika utlämnande - dagböcker.
Jag delar för övrigt Perssons uppfattning om att indignationen är betydligt större i media- och politiker eliten än hos folket, som mer roat och med intresse har lyssnat till den f.d statsministern. Ja, i alla fall den en och en halv miljon som gjorde det, av övriga kanske inte de flesta har bryutt sig så mycket.
måndag, mars 26, 2007
För Europa - i tiden!
EU ska inte syssla med allt, självfallet inte. Därför arbetar centerpartiet - och numera också Sverige för att EU ska bli "smalare men vassare".
Europa har i många århundraden sönderslitits i förödande krig och världskrig. Genom bildandet av "kol- och stålunionen" i Rom 1957 valde de forna fiendeländerna att knyta ihop sina ekonomier istället för att gräva ner sig i nationalstatens skyttegravar och rusta för revansch. Sedan har ytterligare 21 av Europas länder anslutit sig till ett gemensamt samarbete för att tillsammans utveckla Europas fred, säkerhet, ekonomiska utveckling, miljö osv.
Det är en fantastisk utveckling, och för oss som får vara med och se hur EUs länder tillsammans stångar sig fram till beslut likt humlan som flyger är det ofta en "kick".
Alldeles för mycket tid - tycker jag - lägger vi i vår interna Sverigedebatt på att fortfarande diskutera ja eller nej till EU, beroende på att två partier på vänsterkanten valt att profilera sig på detta och på en skepsis hos många svenskar mot att EU är för långt bort.
Insikten om att Sverige kommit med i EU för att stanna växer dock, och det vore bra att kunna koncentrera den viktiga EU-debatten till hur vi ska utveckla EU på rätt sätt istället för om vi ska vara med.
EU fyller 50 år, har betytt oerhört mycket för Europas folk allaredan och kommer att fortsätta att spela en mycket stor roll. Vi européer är att gratulera!
Europa har i många århundraden sönderslitits i förödande krig och världskrig. Genom bildandet av "kol- och stålunionen" i Rom 1957 valde de forna fiendeländerna att knyta ihop sina ekonomier istället för att gräva ner sig i nationalstatens skyttegravar och rusta för revansch. Sedan har ytterligare 21 av Europas länder anslutit sig till ett gemensamt samarbete för att tillsammans utveckla Europas fred, säkerhet, ekonomiska utveckling, miljö osv.
Det är en fantastisk utveckling, och för oss som får vara med och se hur EUs länder tillsammans stångar sig fram till beslut likt humlan som flyger är det ofta en "kick".
Alldeles för mycket tid - tycker jag - lägger vi i vår interna Sverigedebatt på att fortfarande diskutera ja eller nej till EU, beroende på att två partier på vänsterkanten valt att profilera sig på detta och på en skepsis hos många svenskar mot att EU är för långt bort.
Insikten om att Sverige kommit med i EU för att stanna växer dock, och det vore bra att kunna koncentrera den viktiga EU-debatten till hur vi ska utveckla EU på rätt sätt istället för om vi ska vara med.
EU fyller 50 år, har betytt oerhört mycket för Europas folk allaredan och kommer att fortsätta att spela en mycket stor roll. Vi européer är att gratulera!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
