Tillagt den 30 januari 2017. Läs mitt blogginlägg från okt 2016, viss korrigering.
Jag anser det mycket viktigt att samhällsdebatten utgår ifrån en så korrekt verklighet som möjligt. Därför har det bekymrat mig att beslutsfattare och medier de senaste åren, i bästa välmening, ofta förskönar migrationens vinster och förminskar graden av utmaningar/problem som vi står inför.
Ett flagrant exempel är Dagens Nyheters artikel för några år sedan om en tendentiös rapport av usel kvalitet om de stora vinster som Sandvikens kommun gjorde på migrationen, som inte vad jag vet korrigerats eller tagits bort från nätet. Det är mycket anmärkningsvärt men också rätt betecknande.
Ett annat exempel är uppgifterna om hur stor andel av flyktingarna som har universitets- och högskoleutbildning på svensk nivå, vilket ofta överdrivits, enligt min mening.
Jag tror liksom t ex min riksdagskollega i KD Aron Modig, i ett färskt välskrivet blogginlägg, att utmaningarna på migrationsområdet är större än de flesta inser.
Centerpartiet har som bekant många goda förslag för bättre integration och fler jobb men även om alla dessa genomfördes, vilket kan ta tid, återstår med säkerhet ytterligare mycket att göra.
Som exempel på hur stor utmaningen är att flyktingar ska komma i arbete används ständigt SCBs uppgifter om att det tar 7-8 år innan hälften av flyktingarna har fått arbete och ca 15 år innan 65 % har arbete.
Enligt SCBs AKU (arbetskraftsundersökning) var den totala andelen sysselsatta 2014 i åldern 20-64 år 80 procent. Bland kvinnorna var sysselsättningsgraden 78 procent och bland männen 82 procent.
Bland utrikes födda var sysselsättningsgraden 67 procent totalt, 62 procent bland kvinnorna och 72 procent bland männen. Enligt AKU var andelen heltidsanställda för befolkningen 15-74 år 77 procent 2014.. Bland dem som var födda i Asien var andelen 73 procent och bland dem som var födda i Afrika var andelen heltidsanställda 63 procent.
Min uppfattning är att dessa siffor närmast skönmålar den bistra verkligheten. Som arbete enligt SCB lär definitionen vara båda fasta och tillfälliga och deltidsarbeten och arbeten med 80 % lönebidrag som den tillfrågade har minst en timme den aktuella veckan.
Jag har därför bett riksdagens utredningstjänst (RUT) att ta fram uppgifter på hur utvecklingen är för
flyktingar och deras anhöriga som har heltidsarbete utan lönebidrag. Det är rimligen en relevant
uppgift att känna till för att på bästa sätt utifrån faktisk verklighet vidta åtgärder i rätt riktning.
Min ytliga analys ledde mig till tron att det nog tar kanske 12-15 år innan hälften har heltidsarbeten utan lönebidrag. Kanske var jag ändå för optimistisk.
RUT redovisar i sin rapport (som alla intresserade kan få genom att kontakta mig t ex på epost staffan.danielsson@riksdagen.se) effekten av lönebidragsarbeten, som man ju oftast har under flera år:
"Exempel på sådana insatser är instegsjobb och nystartsjobb. Ett mått som Arbetsförmedlingen använder för dessa insatser är andel personer som efter insatsens slut, har ett arbete utan stöd efter 90
dagar respektive 180 dagar. Arbetsförmedlingen visar att av dem som avslutat etableringsuppdraget
under 2014 hade fem procent ett arbete utan stöd efter 90 dagar och efter 180 dagar hade sex procent
ett arbete utan stöd. Efter avslutat instegsjobb 2014 hade sex procent av samtliga ett arbete utan stöd
90 dagar och sju procent hade ett arbete utan stöd 180 dagar. Efter avslutat nystartsjobb 2014 hade 33 procent av samtliga ett arbete utan stöd 90 dagar och 36 procent hade ett arbete utan stöd 180 dagar efter avslutat nystartsjobb."
Detta belyser kraftfullt vilken nackdel många utlandsfödda har av sämre språkkunskaper och låg utbildning. Instegsjobb riktar sig mot nyanlända till skillnad från nystartsjobb.
Vad gäller hur stor andel av flyktingar och anhöriga, och andra grupper, som har heltidsarbete utan lönebidrag är det förvånande, tycker jag, att SCBs AKU och RAMS inte ger några svar på det.
RUT, genom den vassa Anna Enström Järleborg, har dock i samråd med SCB lyckats gräva fram
mycket intressanta uppgifter i SCBs registerbaserade aktivitetsstatistik (RAKS), som bäst svarar på
mina ställda frågor.
Tillagt 2 mars.
Bloggen Fnordspotting (märkligt namn) gör en skarp analys, tycker jag, mellan Ylva Johanssons hurtiga mantra att "alla flyktingar ska ha jobb efter 2 år" och den bistra verkligheten.
Jag informerade arbetsmarknadsministern i en interpellationsdebatt igår och framhöll att läget är alarmerande, att det absolut inte räcker med "More of the same" vilket är det enda som regeringen föreslår utan att det behövs en "New Deal" a la typ Centerpartiets många goda och radikala förslag. Även om dessa skulle genomföras i sin helhet torde stora utmaningar kvarstå.
Ylva Johansson kommenterade inte de nya siffrorna alls, hänvisade till utbildning, matchning och
lärlingsjobb, typ och attackerade Centerpartiet och mig för att hota den svenska modellen.
RUT- rapporten efterfrågas livligt och det skrivs rätt mycket på sociala medier och jag har aldrig haft så många besök på denna blogg, medan media inte uppmärksammat den. Än, vi får se. Jag tycker de nya siffrorna är alarmerande. Efter 15 år i Sverige har 34 % av flyktingarna "helårsjobb", vilket tydligen innefattar även deltidsjobb och alla jobb som stöds med höga statsbidrag/lönebidrag.
Thomas Gur skriver i Arbetsmarknadsnytt!
Ann-Charlotte Marteus skriver ledare i Expressen.
Johan Westerholm med den spetsiga och läsvärda bloggen Ledarsidorna.se har laddat upp rapporten här.
Mariestadstidningen, och andra borgerliga tidningar, använder RUT-rapporten som en grund för en sansad och intressant ledare med Centerpartiet i fokus.
Tillagt: PM Nilsson i Sveriges största affärstidning - Dagens Industri - tar efter en månad äntligen upp den alarmerande RUT-rapport som jag beställde om flyktingars så långa väg till arbete. Han föreslår en kriskommission för arbetsmarknad och skola med anledning av att verkligheten är långt sämre än det framställts.
Tillagt 10 april;
Dagens industris PM Nilsson skriver på ledarplats om flyktingars utbildning och arbete. Regeringen, och många, vill gärna försköna men verkligheten måste ju fram. Intressant att den RUT-rapport jag beställde, och informerade Ylva Johansson om i en interpellationsdebatt, omgående ledde till ett regeringsuppdrag till SCB på samma tema. Sent men bra av arbetsmarknadsministern;
Jag anser det mycket viktigt att samhällsdebatten utgår ifrån en så korrekt verklighet som möjligt. Därför har det bekymrat mig att beslutsfattare och medier de senaste åren, i bästa välmening, ofta förskönar migrationens vinster och förminskar graden av utmaningar/problem som vi står inför.
Ett flagrant exempel är Dagens Nyheters artikel för några år sedan om en tendentiös rapport av usel kvalitet om de stora vinster som Sandvikens kommun gjorde på migrationen, som inte vad jag vet korrigerats eller tagits bort från nätet. Det är mycket anmärkningsvärt men också rätt betecknande.
Ett annat exempel är uppgifterna om hur stor andel av flyktingarna som har universitets- och högskoleutbildning på svensk nivå, vilket ofta överdrivits, enligt min mening.
Jag tror liksom t ex min riksdagskollega i KD Aron Modig, i ett färskt välskrivet blogginlägg, att utmaningarna på migrationsområdet är större än de flesta inser.
Centerpartiet har som bekant många goda förslag för bättre integration och fler jobb men även om alla dessa genomfördes, vilket kan ta tid, återstår med säkerhet ytterligare mycket att göra.
Som exempel på hur stor utmaningen är att flyktingar ska komma i arbete används ständigt SCBs uppgifter om att det tar 7-8 år innan hälften av flyktingarna har fått arbete och ca 15 år innan 65 % har arbete.
Enligt SCBs AKU (arbetskraftsundersökning) var den totala andelen sysselsatta 2014 i åldern 20-64 år 80 procent. Bland kvinnorna var sysselsättningsgraden 78 procent och bland männen 82 procent.
Bland utrikes födda var sysselsättningsgraden 67 procent totalt, 62 procent bland kvinnorna och 72 procent bland männen. Enligt AKU var andelen heltidsanställda för befolkningen 15-74 år 77 procent 2014.. Bland dem som var födda i Asien var andelen 73 procent och bland dem som var födda i Afrika var andelen heltidsanställda 63 procent.
Min uppfattning är att dessa siffor närmast skönmålar den bistra verkligheten. Som arbete enligt SCB lär definitionen vara båda fasta och tillfälliga och deltidsarbeten och arbeten med 80 % lönebidrag som den tillfrågade har minst en timme den aktuella veckan.
Jag har därför bett riksdagens utredningstjänst (RUT) att ta fram uppgifter på hur utvecklingen är för
flyktingar och deras anhöriga som har heltidsarbete utan lönebidrag. Det är rimligen en relevant
uppgift att känna till för att på bästa sätt utifrån faktisk verklighet vidta åtgärder i rätt riktning.
Min ytliga analys ledde mig till tron att det nog tar kanske 12-15 år innan hälften har heltidsarbeten utan lönebidrag. Kanske var jag ändå för optimistisk.
RUT redovisar i sin rapport (som alla intresserade kan få genom att kontakta mig t ex på epost staffan.danielsson@riksdagen.se) effekten av lönebidragsarbeten, som man ju oftast har under flera år:
"Exempel på sådana insatser är instegsjobb och nystartsjobb. Ett mått som Arbetsförmedlingen använder för dessa insatser är andel personer som efter insatsens slut, har ett arbete utan stöd efter 90
dagar respektive 180 dagar. Arbetsförmedlingen visar att av dem som avslutat etableringsuppdraget
under 2014 hade fem procent ett arbete utan stöd efter 90 dagar och efter 180 dagar hade sex procent
ett arbete utan stöd. Efter avslutat instegsjobb 2014 hade sex procent av samtliga ett arbete utan stöd
90 dagar och sju procent hade ett arbete utan stöd 180 dagar. Efter avslutat nystartsjobb 2014 hade 33 procent av samtliga ett arbete utan stöd 90 dagar och 36 procent hade ett arbete utan stöd 180 dagar efter avslutat nystartsjobb."
Detta belyser kraftfullt vilken nackdel många utlandsfödda har av sämre språkkunskaper och låg utbildning. Instegsjobb riktar sig mot nyanlända till skillnad från nystartsjobb.
Vad gäller hur stor andel av flyktingar och anhöriga, och andra grupper, som har heltidsarbete utan lönebidrag är det förvånande, tycker jag, att SCBs AKU och RAMS inte ger några svar på det.
RUT, genom den vassa Anna Enström Järleborg, har dock i samråd med SCB lyckats gräva fram
mycket intressanta uppgifter i SCBs registerbaserade aktivitetsstatistik (RAKS), som bäst svarar på
mina ställda frågor.
I RAKS kategoriseras befolkningen efter huvudanknytning till
arbetsmarknaden. De kategorier som används är; helårsanställd,
nyanställd, avgången, delårsanställd, företagare, kombinatörer samt
dem utan arbete. Det går även att få fram personernas inkomstkällor, t.ex.
förvärvsarbete, aktivitetsstöd, sjuk- och aktivitetsersättning eller
ålderspension.
Här är RUT-rapportens summering:
"Om helårsanställda och
företagare analyseras visar det sig att andelen helårsanställda inkl. företagare bland den totala befolkningen i Sverige 20-64 år ligger på 69 procent.
Andelen helårsanställda inkl. företagare bland flyktingar inkl. flyktinganhöriga uppgick till 25 procent efter 8 år i Sverige och andelen efter 15 år var 34 procent."
Andelen helårsanställda inkl. företagare bland flyktingar inkl. flyktinganhöriga uppgick till 25 procent efter 8 år i Sverige och andelen efter 15 år var 34 procent."
"Även bland flyktingar inkl. flyktinganhöriga är andelen helårsanställda
inkl. företagare bland männen högre än bland kvinnorna. Bland männen är 32
procent helårsanställda inkl. företagare efter 8 år och 40 procent efter 15 år.
För kvinnor är andelen helårsanställda inkl. företagare 18 procent efter 8 år
och 28 procent efter 15 år."
I dessa uppgifter ingår därtill de som arbetar heltid och har stöd av lönebidrag, så siffrorna är betydligt lägre om intresse finns för andelen med heltidsarbete utan några statsbidrag. Att inte SCB kan redovisa detta finner jag mycket anmärkningsvärt.
Jag menar att detta tydligt visar på graden av de utmaningar/problem som Sverige redan möter och står inför. En given slutsats är också att de som säger nej till t ex lägre ingångslöner för de med dåliga språkkunskaper och långt till gymnasiekompetens (vilket Centerpartiet och i andra varianter också övriga allianspartier föreslår) måste prestera andra trovärdiga förslag som kan göra skillnad. Det räcker INTE att hänvisa till "more of the same" som utan större framgång prövats de senaste decennierna och som är det enda recept som regeringen och LO talar om.
Jag menar att detta tydligt visar på graden av de utmaningar/problem som Sverige redan möter och står inför. En given slutsats är också att de som säger nej till t ex lägre ingångslöner för de med dåliga språkkunskaper och långt till gymnasiekompetens (vilket Centerpartiet och i andra varianter också övriga allianspartier föreslår) måste prestera andra trovärdiga förslag som kan göra skillnad. Det räcker INTE att hänvisa till "more of the same" som utan större framgång prövats de senaste decennierna och som är det enda recept som regeringen och LO talar om.
Sydsvenskan har, också tillsammans med SCB, nyligen tagit fram statistik på hur långsamt som flyktingar kommer i arbete i Malmö. Av de som kom för tio år sedan hade endast 36 % arbete 2014 (sannolikt används då "en timme i veckan"- definitionen och arbeten med lönebidrag räknas in).
Efter 5 år hade 91 % av kvinnorna inte något arbete.
Dessa uppgifter bestyrker väl vad RUT-rapporten grävt fram.
Efter 5 år hade 91 % av kvinnorna inte något arbete.
Dessa uppgifter bestyrker väl vad RUT-rapporten grävt fram.
Tillagt 2 mars.
Bloggen Fnordspotting (märkligt namn) gör en skarp analys, tycker jag, mellan Ylva Johanssons hurtiga mantra att "alla flyktingar ska ha jobb efter 2 år" och den bistra verkligheten.
Jag informerade arbetsmarknadsministern i en interpellationsdebatt igår och framhöll att läget är alarmerande, att det absolut inte räcker med "More of the same" vilket är det enda som regeringen föreslår utan att det behövs en "New Deal" a la typ Centerpartiets många goda och radikala förslag. Även om dessa skulle genomföras i sin helhet torde stora utmaningar kvarstå.
Ylva Johansson kommenterade inte de nya siffrorna alls, hänvisade till utbildning, matchning och
lärlingsjobb, typ och attackerade Centerpartiet och mig för att hota den svenska modellen.
RUT- rapporten efterfrågas livligt och det skrivs rätt mycket på sociala medier och jag har aldrig haft så många besök på denna blogg, medan media inte uppmärksammat den. Än, vi får se. Jag tycker de nya siffrorna är alarmerande. Efter 15 år i Sverige har 34 % av flyktingarna "helårsjobb", vilket tydligen innefattar även deltidsjobb och alla jobb som stöds med höga statsbidrag/lönebidrag.
Thomas Gur skriver i Arbetsmarknadsnytt!
Ann-Charlotte Marteus skriver ledare i Expressen.
Johan Westerholm med den spetsiga och läsvärda bloggen Ledarsidorna.se har laddat upp rapporten här.
Mariestadstidningen, och andra borgerliga tidningar, använder RUT-rapporten som en grund för en sansad och intressant ledare med Centerpartiet i fokus.
Tillagt: PM Nilsson i Sveriges största affärstidning - Dagens Industri - tar efter en månad äntligen upp den alarmerande RUT-rapport som jag beställde om flyktingars så långa väg till arbete. Han föreslår en kriskommission för arbetsmarknad och skola med anledning av att verkligheten är långt sämre än det framställts.
Tillagt 10 april;
Dagens industris PM Nilsson skriver på ledarplats om flyktingars utbildning och arbete. Regeringen, och många, vill gärna försköna men verkligheten måste ju fram. Intressant att den RUT-rapport jag beställde, och informerade Ylva Johansson om i en interpellationsdebatt, omgående ledde till ett regeringsuppdrag till SCB på samma tema. Sent men bra av arbetsmarknadsministern;
21 kommentarer:
Det finns flera aspekter som inte får rum i den svenska debatten om immigranter och arbete i Sverige.
1. Det talas väldigt lite om vad för slags värdeskapande arbeten en lågutbildad immigrant med dåliga språkkunskaper i västerländska språk kan tänkas utföra i ett högteknologiskt land som Sverige. Redan på 70-talet sa Hans Werthén, styrelseordförande i Electrolux, att vi(svenskarna)inte blir rika på att tvätta skjortor åt varandra.
2. Det talas alldeles för lite om viljan hos många immigranter att anpassa sig till den svenska arbetsmodellen. Det finns skäl misstänka att ursprungskulturen går före pragmatisk anpassning till det svenska/västerländska samhällets normer vilka också omfattar arbetsmarknaden.
Ekonomiska styrmedel kan fungera till viss del men sannerligen inte till att kunna styra utvecklingen helt enligt ens egna politiska föresatser. Det ser vi tydliga internationella exempel på. Frågan är om vi önskar ett USA eller ett Sydafrika i Sverige?
Tack för ett mycket intressant inlägg. Jag har en fråga. Du skriver att "bland den totala befolkningen i Sverige 20-64 år ligger på 69 procent.".
Fick du några siffror på hur det står till för inrikesfödda 20-64 år? Eftersom totalen innefattar även utrikesfödda så vore det intressant att veta.
Mvh
Oj, jag tyckte att siffrorna med att 50% hade arbete efter 8 år var katastrofala. Det innebär alltså att läget är mycket sämre.
Jag undrar när tidningarna skriver om detta? Ska man hitta en lösning måste rätt fakta ligga på bordet.
Detta är troligtvis det absolut viktigaste underlaget som finns för att beskriva utmaningarna i integrationen, och möjligheterna till att behålla välfärdsstaten vid invandring på dagens nivåer. Otroligt viktigt att dessa siffror blir kända.
Hej.
Staffan, du skall ha all heder för att du tar ditt yrke och kall på allvar, och söker kunskap istället för ideologisk sanning. Terrängen, inte kartan, så att säga.
Jag har mångårig erfarenhet av diverse projekt och allt vad döps om till när det får dåligt rykte, och min erfarenhet är att staten snarast, på både kommunal och statlig nivå, omedelbart bör upphöra med alla former av subventioner för anställning, eller speciella anställningsformer. Det enda det har lett till är:
Att ge organiserad brottslighet och oseriösa företag en kanal in i myndigheter;
Ett utnyttjande av människor som får sluta en dag innan kravet för att projektanställningen skall övergå i vanlig;
Ett utnyttjande av kommuner för att skapa berättigande till a-kassa och därmed avlasta socialbidragsbudgeten;
Skapandet av en ny statarklass, som inte omfattas av LAS i sin anställning;
Undanträngningseffekter när kommuner kan ge sig själva via AF subventionerad arbetskraft istället för att upphandla enklare tjänster (Malmö är ett skolexempel).
Om du vill ha ett förslag bör du ge RUT i uppdrag att göra översyn och utvärdera alla dessa projektanställningsformer, Samhall, OSA, lönebidragsanställning med mera, och be RUT räkna på vinst och förlust i samhällsnytta av investerade resurser.
För att avgränsa studien föreslår jag Malmö. Staden ligger fem till tio år före övriga Sverige i förfall och kollaps av samhället. Inte för inte kallas den för 'mångkulturens skyltfönster'.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Självklart måste lönerna sänkas men för att ha någon som helst verkan så måste också bidragen sänkas. Detta hör jag aldrig nämnas. Dessutom tror jag inte folk (och politiker) förstår vad det är för nivåer som krävs. Precis som med förvärvsgraden så är det mycket värre än vad man tror. Det är orealistiskt att tro att deras produktivitet blir särskilt mycket högre än i deras ursprungsländer (snarare lägre med tanke på språk- och kulturhandikapp). Vi talar därmed om löner på 3-4000 kr i månaden och totala bidragsnivåer som måste ner till runt 2000. Du sköna nya värld.
Skrämmande statistik, men bra att den redovisas så att skygglapparna kanske kommer av någon gång. Jag tror mer på sänkta bidrag, eller kvalificering för att få bidrag, än på lönesänkningar, även om ingångslönerna för lågkvalificerade jobb också måste sänkas. Det måste löna sig att arbeta oh var och en måste ta mer ansvar för sin egen och sin familjs försörjning, så är det bara.
Grundporblemet är att analysen för att låglönearbeten löser grejen.
Låglönejobb är i praktiken "tjänstejonsjobb" service av de enklaste
sysslor, och dessa förväntas betalas av lönearbetare efter skatt.
Centern måste skärpa denna argumentation, och redovisa inom vilka näringar,
bärja med tex SNI-koder, som det är tänkt att lönerna ska ner inom.
Mp har lyckas kläcka ur sig skogsnäringen, men denna är ju brutalt automatiserad
med maskiner. Byggbranchen löser man nog inte med lägre löner, utom rivningsarbeten
för människor som inte är värda arbetsmiljöskydd.
Utbildningbranschen?
Hur mycket man än tänker och funderar, så hamnar man i tanker
som man ser i Sfrika, människor som sitter och utför sysslor
med de mest häpnadsveckande enkla medel, bara för att ha ngt att
göra, tex bära last ut p båtar för hand och vd ut, där båtarna släpas allt längre ut från stranden, i takt med att deplacerande last gör sitt för djupgåendet,
och då detta fenomen, att män är aktiva i alla branscher där det finns pengar, tex att servera mat / öl, medan man ser kvinnor stå med en bröderna Dalton-hacka och två ungar på ryggen, ute i stekhet sol p en torrlagd åker.
Och även om detta är sant, så er exemplen naturligtvis inte relevanta, mer än att färklara hur det fungerar på riktigt med lglönejobb, man slår ut innovation med
låga löner, och det är inte så sannolikt att det finns arbetsgivare för detta.
Så ska C lyckas, måste man ge sig på Svenska arbetsrätten, att man kan anställa daglönearbetare. Dvs det förefaller vara ett mycket begränsat ekonmiskt utrymme, från de som redan har arbete, att betala, utöver skatt, för att få enkla tjänster utförda, tex trädgårdsmästare, hembiträde eller chaufför. Det börjar bli spännande,
skämt åsido, det vore väldigt välgörande om du kunde borra vidare i statisktiken,
1. Näringsgrenar (SNI)
2. Regioner (AMPAK etc har brutal noggrannhet, ända in på valdistrikten :-)
3. Uppdelning förvärsarbetande på:
- statliga arbeten
- kommunala arbeten
- NPM-arbeten, dvs offentlig verksamhet i privat regi (välfärdsindustrin)
- privat näringsverksamhet, inhemst
- exportindusti
det är den där sista, som skapar handelsnettot, en del av den övriga verksmheten, slussar defacot pengar utomlands, i vart fall till den lukrativa transportnäringen av människor i en globaliserad värld.
Det mest anmärkninsvärda, med 8 år av alliansen, som skulle bryta utanförskapet, är att ingen enda myndighet arbetar med redig statistik, för hur sma man annars lösa de frågor man säger sig vilja lösa.
Sträck på dig, de enda ädla humanisten, är de som tar tag i uppgiften, och försöker lösa sakernas tillstånd på riktigt. De som hymlar och rundsnckar,
eller i värsta fall trumpetar ut rena lögner, är ju i sanning de egentligt
märka krafterna, i vart fall om man beaktar konsekvensen av att inte
använda karta och kompass.
HÅller tummarna för att C återkommer inför valet, med konkretion,
vilka arbeten är det som är låglöneyrken, (Den lätta uppgiften)
vilka är uppdragsgivarna, vilka ska betala med egen räkning för
alla dessa ekla arbeten, det är.....
inte ensamstående kvinnor som vabar
inte de sjukskrivna
inte alltför många pensionärer
inte så många arbetslösa
inte underbetalda sjuksköterskor, poliser och lärare
Så om nu räntorna stiger -- > sänkta priser på bostadsrätter
+ hägre kostnader för kapital, så kanske unte utrymmet är väldigt stort
i synnerhet inte osm hövdingen predikade att väldigt många arbeten
kommer att automatiseras bort inom de kreativa näringarna.
Det blir lite som med bostäder, man inser att de behövs, men
ingen vet vem som ska betala kalaset, för bostadsbehövande utan
inkomst. Minskar transfereringarna, ökar trycket på försörjning
endera genom låglönearbeten eller genom att stjäla (försäkringar
som omfördelningsmekanism) vilket rimligen ger ökat tryck på polis
och kriminalvård. S.W
Tack för att Du ser till att relevant underlag kommer fram i invandringsdebatten!
Man måste ju gå till utländska tidningar för att få information. Die Welt har idag mycket om hur det står till med möjlighetrna för asylinvandrade att bidra till samhället i Tyskland.
En fråga: Är det verkligen så att de rapporter, som RUT (riksdagens utredningstjänst) tar fram bara är tillgängliga för riksdagsmännen? RUT borde väl se till att publicera dem på Riksdagens hemsida så att de blir allmänt spridda. Det är väl övermaga att tro att MSM då skulle förmedla dessa viktiga fakta, men alternativa medier har då i alla fall möjligheten. När de då hänvisar till RUT kan det inte så lätt avvisas.
Bo Adolfsson; Mölndal
Jag ser uppriktigt inte hur det här skall kunna lösas. Om syftet varit att utplåna välfärdssamhället så har man kommit en bra bit på väg. Jag personligen kommer att slåss med alla tillgängliga medel för att förhindra de. Det finns ingen som helst anledning att människor som bebott Sverige i generationer, odlat marken, byggt stengärdsgårdarna och vägarna och troget betalat sin skatt nu skall berövas frukterna. Det är ett illa dolt människoförakt att inta den ståndpunkten. Det är bidragen för migrantererna som skall sänkas och det kraftigt och enkom för dem. Ett annat alternativ som man måste börja prata om är att aktivt arbeta för att människor återvänder till sina hemländer. Merkel har ju släppt den testballongen. När vågar en Svensk politiker göra det?
Jag ser uppriktigt inte hur det här skall kunna lösas. Om syftet varit att utplåna välfärdssamhället så har man kommit en bra bit på väg. Jag personligen kommer att slåss med alla tillgängliga medel för att förhindra de. Det finns ingen som helst anledning att människor som bebott Sverige i generationer, odlat marken, byggt stengärdsgårdarna och vägarna och troget betalat sin skatt nu skall berövas frukterna. Det är ett illa dolt människoförakt att inta den ståndpunkten. Det är bidragen för migrantererna som skall sänkas och det kraftigt och enkom för dem. Ett annat alternativ som man måste börja prata om är att aktivt arbeta för att människor återvänder till sina hemländer. Merkel har ju släppt den testballongen. När vågar en Svensk politiker göra det?
Detta är definitivt ett s.k. wicked problem. Det finns inte en enda standardlösning, eller kombinationer av dom, att ta till.
Det vore också mycket intressant att höra förespråkarna för privatiseringen bidra lite till debatten!
Innan privatiseringsraseriet på 80-talet och framåt så kunde offentlig sektor svälja ohyggligt mycket folk. Visst, det hade nog sitt pris men offentlig sektor kunde också tjäna som en buffert i dåliga tider genom att suga upp människor som förlorade sina jobb. Och sedan när tiderna blev bättre igen kunde människor gå tillbaka till privata näringslivet.
Offentlig sektor hade dessutom råd med att anställa och ha anställda som inte presterade 110 procent 24/7/365! Man hade råd med måndagssjuka och trassliga själar. Något var dom förmodligen bra på.
Tänk på gamla tiders gatsopare med kvast och skyffel och inte dagens maskiner eller de som mot förmodan lyckas få upp en fimp eller två med en tång. Tänk hur få av SJ:s växlar som frös igen förr i tiden när stationer var bemannade och det fanns folk man kunde skicka ut med spett och hackor. Och när det fanns massor med stallar utmed järnvägen, likaledes bemannade, som kunde isa av tågen. Vad finns alla dom anställda nu? Inställda tåg när det snöar för ingen vill ta risken med ett stående tåg mellan huvudorterna för det finns inte en SJ-anstä... f'låt, entreprenör inom den strama budgeten.
Jo, jag vet! Nostalgi, säger ni! Tja. Jo, visst. En del är nostalgi. Men samtidigt är det så att offentlig sektor kan inte suga upp folk på samma sätt som förr med ibland nästan all hantering utlagd i privata entreprenörers händer. Och dom har sin vinstmarginal att ta hänsyn till och anställer bara dom som levererar 100 procent 24/7/365.
Offentlig sektor kan alltså bara suga upp en mycket liten del av alla de asylinvandrare och deras anhöriga.
Låga löner och sänkta bidrag hjälper inte heller. Sverige är inte ett billigt land att leva i och om lönen inte räcker, vad ska man göra då? Om heller inte bidrag finns, är lägre eller svårare att få... Vräkning? Fogden? Inte råd med mat som man orkar jobba? Inte pengar till busskort? Ingen läkare eller medicin när man blir sjuk och definitivt ingen tandläkare! Bara nudlar och second-hand?
Anställningsstöden som finns idag jobbar mycket mot arbetsgivaravgifterna. Där kan man kanske inte göra mycket mera. Återstår att betala ut reda pengar till arbetsgivaren som dom sedan kan betala ut i lön. Renhårigt köpta jobb. Men dyra för samhället.
Eller så sätter man kommunal- och landstingsskatten i fokus och gör dom progressiva ner till noll. D.v.s. den som tjänar för lite lön har kanske ingen skatt alls. Men det kommer att undergräva kommuners ekonomi genom att skattekraften dalar och då måste staten in med omfördelningspengar. Eller pengar ur andra konton i statskassan. Också dyrt för samhället. Tänk på Södertälje och Malmö som i princip lånar pengar till försörjningsstödet. Malmö får i år fyra eller fem miljarder i utjämningsbidrag och hela regionen i princip lika mycket och dom beloppen sjunker inte och vi väntar alla på boomen som invandringen sägs ge.
De siffror du låtit ta fram, Staffan, är mycket värre än vad jag trott! Jag, liksom nog de flesta, har trott på de 50 procenten efter 8 år och ca 62 efter 12. Att det var hälften var en riktigt obehaglig kalldusch.
Det förvånar mig också att ingen letat upp detta tidigare. Eller så har någon gjort det men resultatet har inte spridits.
Kred också till hon på RUT som verkligen grottat ner sig i siffrorna. Tror inte ens Tino Sanandaji varit så djupt ner i SCBs databaser.
Och jag tror inte för en sekund att riksmedia kommer att ta upp detta eller att det kommer att göra några avtryck. Beroende på, givetvis, hur elak du tänker vara i riksdagen med det här materialet. Kanske blir detta ett bidrag till en absolut nödvändig tillnyktring. Men jag är ju luttrad...
M.v.h.
Per
Tack för de kloka och välunderbyggda synpunkterna, Staffan Danielsson. Det är inget man är bortskämd med från riksdagens ledamöter.
Men kan Du inte sluta att använda ordet "utmaning" för det som egentligen är självförvållade, troligen i Sverige olösbara problem och konflikthärdar. Uttrycket är fördummande och liknar svåra samhällsproblem vid sportprestationer. Som om "utmaningar" vore något att eftersträva!
Det mest uppenbara, vi släpper in hundratusentals unga män som vi inte vet vilka de är och betalar detta med bistånd (dvs tar från svältande kvinnor och barn).
Det är så vidrig politik.
Jag känner nu en hel del som kan rösta på moderaterna efter 180 graders svängen, men ingen av dessa kommer rösta på moderaterna om man riskerar få centerns invandringspolitik.
Viktigt initiativ göra detta med RUT:s resurser. Utfallet borde bekymra många. Många kunniga kommentarer här som jag inte kan matcha. Ibland syns siffror på att av dem i ålder 18-65 är ung. 15 % arbetslösa eller i åtgärder/kurser för att få jobb. När man ser vanlig siffra 8% arbetslösa, tänker man inte på att av dem i åtgärder är det mycket vanligt att det inte leder till fast självförsörjande heltidsjobb på rimlig tid. Siffran döljer ett större isberg. Vill minnas att AF betraktar dem som jobbar så lite som 10 tim/vecka som icke arbetslösa, medan SCB har ännu lägre krav, några timmar räcker. Men sådana är inte självbärande utan behöver något tillskott. En välavlönad partner räcker men annars någon form av stöd utifrån. Menar att även dessa låga krav döljer en del faktiskt beroende av samhällets stöd.
"Undanträngningseffekter" nämner någon. Ekonomen Tullberg har skrivit om det och anser det kostsamt. Arbetslösa tidigare invandrade och dem med gamla rötter här får det trängre i porten till jobb, ju fler nyinkommande som också vill in.
Intressant att konsultutredning avs. Sandvikens "förgyllda" ekonomi nämns, i ett nötskal gick den ut på att ju mer medel utifrån kommunen, såsom varande i flertal variabler undergenomsnittlig, kan dra in, desto rikare blir den (men inte Sverige!).
Möjligen har Staffan Danielsson, liksom många andra, missuppfattat begreppet "sysselsatta". "Sysselsatt" innebär inte och betyder inte enhälligt "arbetande".
Alla som tex. läser Svenska för invandrare(SFI), eller som ingår i något sk. "integrationsprojekt", eller ett sk. "arbetsmarknadsprojekt" där staten står för vederbörandes ersättningar, alla som endast arbetar 1 timme i veckan etc. inkluderas som "sysselsatta".
Dessutom inkluderas inte nyanlända invandrare som får sk. "etableringsbidrag" i någon statistik gällande varken arbetslöshet eller "sysselsättning".
Andelen i förvärvsarbete och egen försörjning, är snarare mer relevant att se till ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, än att se till en "sysselsättningsgrad" i vilka stora grupper inkluderas som inte är i närheten av att kunna försörja sig själva utan som snarare lever på statliga tranföreringar av olika slag.
Tyvärr är de mest pessimistiska siffrorna alltför positiva.
Myten om 50% i arbete efter 8 år är fel, se bl.a. Tino Sanandajis blogg. Det ska vara: efter 8 år har någon någon gång haft en sysselsättning på minst en timme per vecka (med eller utan bidrag). Inte så imponerande.
Likaså erbjuds arbetsgivarna stora lönebidrag, upp till 80% för att anställa dessa nysvenskar men nobbar detta. Man kan fråga sig varför?
Det enda rimliga är att kompetensen inte motsvarar ens 20% av en normal lön vilket gör förslaget om sänkta ingångslöner till ett skämt. Troligen skulle bara ett fåtal fler få jobb om de så arbetade helt gratis. Detta leder tyvärr till slutsatsen att för många finns ingen annan försörjning att få än att leva på svenska staten och skattebetalarna.
Stort tack Staffan för din envishet och engagemang för att erhålla korrekta uppgifter.
Fortsätt i samma stil. Ett riktigt underlag måste väl i rimlighetens namn krävas för att ompröva och sätta in andra mer effektiva åtgärder.
Med vänliga hälsningar
Mikael
Oerhört viktig utredning som måste bli mera känd,har den öht nämnts i radio/TV??
Det går inte att få fram den via den länk som nämns på bloggen. Kan du inte lägga ut länken direkt på din bloggsida??
Tack för ett mycket viktigt arbete.
cd
"Fnord" är ett begrepp ur Illuminatitrilogin, där författarna leker med en mängd konspirationsteorier inklusive en hemlig organisation som styr världen.
En "fnord" är något som de flesta inte medvetet ser - efter åratal av indoktrinering i skolan - men som ger en känsla av oro. Fnordar finns överall utom i annonser och liknande, vilket får folk att undvika verkliga nyheter och ägna sig åt konsumtion.
Den som brutit sig ur masshypnosen kan verkligen se fnordar.
Jämför filmen "They Live".
(Min snabbrecension av boken är att den är hyfsat kul till att börja med, men att de drar ut på det lite för länge. Kortspelet är inte så dumt.)
Tack för ditt idoga arbete.
Miljoner tacak för ditt modiga arbete att ta reda på sanningen! Jag skulle dock vilja föreslå ett betydligt bättre statistiskt redskap. Om du istället begär hur mycket -skatt- de betalat istället för om de har ett "jobb", naturligtvis (om möjligt) med alla direkta bidrag till personen borttagna. Om dessa siffror sedan presenterades med alla kommuners motsvarande statistik så vore det mycket intressant.
I dagens samhälle är det bara höginkomsttagare som faktiskt betalar mer i skatt netto än de konsumerar i allmän välfärd (vägar, sjukvård, rättsväsende, försvar, utbildning, sociala omkostnader, osv), vilket folk inte verkar förstå. Det verkar vara en betydande andel människor som på fullt allvar verkar tro att samhället gör vinst bara folk "har ett jobb". Inget kunde vara mer fel, samhället går med förlust även för en majoritet av de heltidsarbetande skattebetalarna!
Mvh, Mattias
Skicka en kommentar