Riksdagsbeslut om ID-kontroller, min röstförklaring

web-TV; , scrolla ner i talarlistan till höger.



Herr Talman

Riksdagsledamöter, Ni som lyssnar,  och Ni som läser detta om ett eller flera decennier när dagens utmaningar är historia, så som det alltid blir.

Under Centerpartiets viktiga idéprogramsdebatt väcktes jag till insikt om att ett litet land i Europeiska Unionen, som Sverige, inte ensidigt kan fastställa sina migrations- eller asylregler betydligt mer generösa än övriga EU-länder. I alla fall inte i en värld med djupa klyftor, någon miljard människor som svälter och kring 60 miljoner på flykt.

Vi enades i Centerpartiet om ett bra idéprogram, med goda visioner och med beaktande av verkligheten.

Sedan dess har jag nu och då lyft fram uppfattningen att Sverige behöver anpassa sina asylregler i EU-riktning. Detta enkla konstaterande har tyvärr ofta bemötts med upprörda känslor och jag har fått kritik för att typ fiska i grumliga vatten och för att t o m uttrycka mig främlingsfientligt eller ”rasistiskt”.  Inget kunde vara mera fel och jag är naturligtvis djupt kränkt över detta.

Dessa grundlösa beskyllningar är i sak obegripliga men förklaras av den ”åsiktskorridor” som i den svenska samhällsdebatten i de bästa avsikter upprätthållits av politiker och media. Den finns inte, eller har inte funnits, brukar dessa ibland hävda. Det är fel och det vet vi som sökt bredda den.

Hade Sverige lyssnat på oss som försiktigt lyfte fram detta, att Sverige borde anpassa sina asylregler i EU-riktning, hade kanske antalet asylsökande till EU som valde att ta sig till Sverige inte varit lika högt som det varit och blivit. Men det är också historia.

Nu tvingar verkligheten samma politiker och partier, och samma ledarskribenter med hög och stolt svansföring, till att föreslå och försvara åtgärder som slår blint och som varit helt otänkbara och som då beskrivits med epitet som jag inte här vill nämna. Nu glöms de heliga principer som alltid tidigare lyfts fram och nu försvaras de drastiska åtgärderna som nödvändiga i en ny verklighet. Jovisst, men principdebatten som fördes tidigare omfattar faktiskt samma principer nu som då. Och den övergripande verkligheten har faktiskt inte förändrats.

Här är vi idag. Panikåtgärder framtvingade av verkligheten. De senaste årens handlingsförlamning har också lyft fram Sverigedemokraterna som ett av Sveriges 3 största partier, inte av egen kraft skulle jag säga, utan framhjälpta av de partier som ville mer än vad som är i längden möjligt.

Regeringen har plötsligt lagt om kursen 180 grader och föreslår nu radikala åtgärder för att förhindra många av de som vill söka asyl i något EU- land att inte längre kunna göra det i Sverige. Vi behandlar idag en proposition tillyxad i all hast med dåligt beredda och mycket långtgående förslag.

Centerpartiet har arbetat fram och sedan lång tid föreslagit rader av konstruktiva förslag för bättre integration, effektivare flyktingmottagning och fler i arbete genom lägre trösklar, bättre regelverk och enklare jobb. Det är mycket beklagligt att starka politiska krafter hittills kunna förhindra att dessa nödvändiga insatser genomförs. Jag hoppas att verkligheten inom kort kommer att göra att Centerpartiets förslag kan förverkligas i bred politisk enighet, jag skulle t o m vilja säga att något annat skulle vara mycket överraskande. Verkligheten är en tung kraft och den talar för Centerpartiets förslag och mot socialdemokraternas och LOs fyrkantiga 1970-talsfundamentalism som bromsar mycket av det som måste göras.

Däremot motsätter sig Centerpartiet, och och Vänsterpartiet, att åtgärder görs för att bromsa det mycket stora inflöde av asylsökande och andra till EU som i hög utsträckning har valt att söka sig till Sverige. Jag anser åtgärder vara nödvändiga men att regeringens förslag har stora brister.

Därför kommer jag att avstå i dagens omröstning.