Miljöpartiets ensidiga fokus på endast ett jordbrukskoncept, ekomat, är extremt och deras jordbruks- och matpolitik är därför också extrem. De gynnar ett enda odlingskoncept och de missgynnar det moderna miljövänliga svenska jordbruket genom högre skatter och inga offentliga inköp.
Det finns också en stark inbyggd motsättning hos Miljöpartiet. Man landar gärna i att förespråka vegetariskt eller veganskt samtidigt som ekojordbruket fungerar bäst när det är kopplat till animalieproduktion genom kor och nötkreatur.
Sverige borde snarast återgå till att använda sin statsbudget och sina offentliga matinköp till att stödja det miljövänliga svenska jordbruket i sin helhet utan extremt uppsatta mål
för mindre delar av det.
(Medborgare och kommuner som vill stödja ett miljövänligt jordbruk ska köpa närodlad mat från Sverige, vanlig bra miljömat eller ekomat. Den extrema torkan gör det än viktigare att t ex köpa nöt- och annat kött från Sverige!).
för mindre delar av det.
(Medborgare och kommuner som vill stödja ett miljövänligt jordbruk ska köpa närodlad mat från Sverige, vanlig bra miljömat eller ekomat. Den extrema torkan gör det än viktigare att t ex köpa nöt- och annat kött från Sverige!).
Vill du få en god bild över Miljöpartiets extrema fokus på endast ett odlingskoncept som ges väldiga fördelar genom statsbidrag och offentliga inköpsmål med mycket mera så läs min utförliga debattartikel på SvD Debatt! Och diskutera gärna här på bloggen eller i mina debattforum på facebook Politisk Allmändebatt och Politisk Centerdebatt och Svensk Lantbruks- och livsmedelsdebatt.
(På LRFs hemsida finns ett spännande inlägg av signaturen Max Revenue, i rollen som tilltänkt VD för svenskt lantbruk, som jag kommenterar i detta FB-inlägg, läs gärna!, scrolla ner!).
(Tillagt 23 juli. Jag och Göran Gunnarsson skriver i Corren (se nedan) med kritik mot östgötakommuner med extremt höga mål för andelen organiskt/biologiskt i sina matupphandlingar. Och mot S/MP-regeringen som har det extremt höga målet att 60 % i offentlig sektors matupphandlingar ska vara "ekologiskt" från hela världen. Det är faktiskt att peka med hela handen och utdela en käftsmäll på världens bästa vanliga miljövänliga jordbruk, det svenska, som står för ca 90 % av produktionsvärdet i svensk matproduktion. Det är extremt att så tydligt skicka signalen att "ekologiskt certifierat" är bäst och målet, medan den svenska modellen för världens renaste jordbruk är otillräcklig och sämre. Att detta så länge har tillåtits fortgå, framdrivet av det extrema Miljöpartiets linje i denna fråga, är faktiskt ofattbart. Målet för den offentliga sektorns matinköp ska istället vara att 70-80 % ska vara ursprungsmärkt mat från Sverige (vanlig miljövänlig mat eller ekomat), med kriterier från våra stränga miljö- och djurskyddslagar samt principen om närodlat. Den extrema torkan nödvändiggör att kommuner och regioner och myndigheter snarast antar nya upphandlingsmål enligt ovan, samt att vi alla stöder det svenska lantbruket i krisen genom att köpa bra mat från Sverige)
Min debattartikel i SvD:(På LRFs hemsida finns ett spännande inlägg av signaturen Max Revenue, i rollen som tilltänkt VD för svenskt lantbruk, som jag kommenterar i detta FB-inlägg, läs gärna!, scrolla ner!).
(Tillagt 23 juli. Jag och Göran Gunnarsson skriver i Corren (se nedan) med kritik mot östgötakommuner med extremt höga mål för andelen organiskt/biologiskt i sina matupphandlingar. Och mot S/MP-regeringen som har det extremt höga målet att 60 % i offentlig sektors matupphandlingar ska vara "ekologiskt" från hela världen. Det är faktiskt att peka med hela handen och utdela en käftsmäll på världens bästa vanliga miljövänliga jordbruk, det svenska, som står för ca 90 % av produktionsvärdet i svensk matproduktion. Det är extremt att så tydligt skicka signalen att "ekologiskt certifierat" är bäst och målet, medan den svenska modellen för världens renaste jordbruk är otillräcklig och sämre. Att detta så länge har tillåtits fortgå, framdrivet av det extrema Miljöpartiets linje i denna fråga, är faktiskt ofattbart. Målet för den offentliga sektorns matinköp ska istället vara att 70-80 % ska vara ursprungsmärkt mat från Sverige (vanlig miljövänlig mat eller ekomat), med kriterier från våra stränga miljö- och djurskyddslagar samt principen om närodlat. Den extrema torkan nödvändiggör att kommuner och regioner och myndigheter snarast antar nya upphandlingsmål enligt ovan, samt att vi alla stöder det svenska lantbruket i krisen genom att köpa bra mat från Sverige)
Sverige klassar lantbruk som miljöfarlig verksamhet. Det borde kallas för livsnödvändig verksamhet.
Visst har allt jordbruk miljöpåverkan, men här ligger Sverige i internationell tätposition vad gäller t ex minskat näringsläckage och starkt djurskydd.
Det finns inget ”ekologiskt jordbruk” och det är obegripligt hur ett lite fyrkantigt certifieringskoncept har kunnat få ta monopol på ett vetenskapligt begrepp, ekologi. Det är otillbörlig marknadsföring.
Sverige har två miljövänliga odlingskoncept i världsklass, det vanliga miljövänliga jordbruket och det ”ekologiska” jordbruket som väljer bort kemiska bekämpningsmedel och mineralgödsel.
Dock profiterar ekojordbruket regelmässigt på det vanliga miljövänliga jordbruket.
Krav och Staten, ofta nära lierade, ger t ex regelmässigt dispenser till att använda utsäde och foder från det vanliga miljövänliga jordbruket, när det egna utsädet eller foderproduktionen inte räcker till.
”Konventionell” halm och dito stallgödsel från kor och höns och grisar tillförs regelmässigt i betydande utsträckning till ekojordbruket inom ramen för ekoreglerna, och likaså köttmjöl från inte bara det svenska utan även från t ex det danska jordbruket eller t o m från jordbruk i andra värdsdelar.
Orsaken till dispenser och näringstillförsel är att ekojordbruket har svårt att klara sin växtnäringsförsörjning på egen hand, det fungerar bäst med djurhållning och stallgödsel men överlag föreligger brist på växtnäring eftersom människornas matsmältningsrester ju inte återförs till kretsloppet annat än marginellt. Därför utarmas lätt åkrarna och därför dammsuger ekolantbruket marknaden på allt som innehåller växtnäring och som godtas av Krav och av staten.
Det organiskt/biologiska jordbruket (ett bättre ord än det ”ekologiska”) är ändå värd respekt för arbetet med att utveckla sitt koncept och är värd all framgång som det kan få på marknaden genom att stå på egna ben.
Det problematiska är att det i så hög grad med hjälp av ”ekologiska” argument har lyckats övertyga politiker, media, handel och många köpstarka eller trosvissa konsumenter om att det ”ekologiska” är den enda miljöalternativet vid matinköp. Som redan sagts så finns det två rätt likvärdiga miljöalternativ på marknaden, det svenska vanliga miljövänliga jordbruket med över 90 % av matproduktionen och det svenska organiskt/biologiska med under 10 %. Importalternativen är sämre, de har mindre stränga miljö- och djurskyddsregler, deras jordbruk sluter inte kretsloppen i Sverige och bidrar inte med öppna landskap eller biologisk mångfald här samt genererar därtill högre transportkostnader.
De studier av miljöpåverkan och av matkvalitet som gjorts i Sverige visar regelmässigt att de båda svenska odlingskoncepten är likvärdiga. Man har olika starka och svaga sidor, ekojordbruket använder t ex inte kemiska bekämpningsmedel men läcker mer växtnäring till sjöar och hav.
Ekokonceptets framgång i att på bara tre decennier gå från ett ”alternativt jordbruk” med extremt små volymer som sågs över axeln till att ses som det enda ”ekologiska” miljövänliga jordbruket av många med uppåt 10 % av marknaden är enorm och bara att gratulera till.
Ekokonceptet stöttas ensidigt av starka lobbyorganisationer (naturskyddsföreningen m fl) och politiska partier (främst MP och V men även övriga partier hakar på triumfvagnen) samt också av alltfler forskare (som ofta forskar på området) och av handeln (som gärna ser ett premiumsortiment).
Detta gör att staten mycket kraftigt ökat statsbidragen till ekojordbruket, både omställningsstöd samt ”eviga” årliga areal och djurstöd, marknadsföringsstöd, riktade forskningsstöd och en del andra stöd. Sammantaget uppgår dessa stöd i statsbudgeten till snart 1 miljard kronor årligen, utöver de generella EU-stöden.
S/MP-regeringen har också beslutat om extremt höga politiska mål för hur stor andel av Sveriges åkermark som ska vara organisk/biologisk år 2030, 30 %. Regeringen har därtill lagt fast målet att 60 % av den offentliga sektorns matinköp då ska vara”ekologiskt” producerat från hela världen. Det senare målet innebär att kommuner och regioner då knappt ska köpa in något från det vanliga miljövänliga svenska jordbruket, vilket naturligtvis är en kraftfull käftsmäll på över 90 % av Sveriges bönder.
Signalen kan ju bara tolkas på ett sätt, och Miljöpartiet skriver t o m i sitt program att målet är att ”allt jordbruk på sikt ska vara ekologiskt”, vilket också stöds helt och fullt av miljöpartiinfluerade naturskyddsföreningen.
Skulle den offentliga sektorn faktiskt lyckas med att upphandla huvuddelen av sin mat ”ekologiskt” innebär det att merkostnaden för kommuner och regioner och myndigheter blir många miljarder kr årligen relativt om man istället hade köpt närodlad mat från det svenska vanliga miljövänliga jordbruket.
På grund av sina begränsande regelverk är nämligen skördarna i ekojordbruket 20-40 % lägre än i det moderna jordbruket i övrigt, och ekomaten kostar ca 25-60 % mer.
Sveriges förutsättningar för livsmedelsproduktion är goda, med bördiga åkrar och ett stabilt klimat med tillräckligt med regn. Ett antal gånger per sekel slår dock skördarna fel genom för mycket regn eller kyla eller för mycket sol och torka. Och någon eller några gånger per sekel kan det bli nödår som för 150 år sedan 1868, då den extrema torkan orsakade hungersnöd och många tusen dödsfall och satte igång utvandringen till Amerika.
I år är torkan extrem och drabbar stora delar av Sverige och norra Europa. Ingen kommer att hungra men många lantbrukare drabbas enormt både ekonomiskt och psykiskt, en del kan komma att förlora sina gårdar och massor av kor och kanske hästar utan foder kan komma att slaktas eller avlivas.
Ekojordbruket har i sig ojämnare skördar och drabbas sannolikt extra hårt vid en extrem torka som i år.
Miljöpartiet vill nu använda den extrema torkan till att ytterligare öka målet för de organiskt/biologiska åkrarnas andel i Sverige till 40 % och till att öka statsbidragen till ekojordbruket med ytterligare 200 milj kr, utöver vad som redan utgår. Och man vill att universitet och högskolor ska ”ges möjlighet” att erbjuda kurser i ”ekologiskt jordbruk”.
Detta är extremt och ansvarslöst, enligt min uppfattning. Staten ska inte agera agent åt enskilda jordbrukskoncept och bestämma hur vi själva och offentliga sektorn ska göra våra matinköp. Staten ska heller inte ösa pengar över enskilda odlingskoncept utan ska på rimligt sätt stödja miljöinsatser i jordbruket som kommer alla som gör sådana till del.
Miljöpartiet vill ha en ny livsmedelsutredning (den tidigare är två år gammal) och det kan väl inte skada. Man vill stödja mer svensk foderproduktion och sätta upp ett mål för 80 % självförsörjning på mat för Sverige. Det är steg i rätt riktning.
Men hur kan denna väldiga ökning av den svenska matproduktionen ske om huvudfokus är ekomat från jordbruk som avkastar 20-40 % mindre med större skördevariationer och som där maten kostar 25-60 % mer?
Och hur är det rimligt att skolbarn och äldre som hemma äter bra mat från det vanliga miljövänliga svenska jordbruket istället i skolan och äldreomsorgen ska äta ekologiskt från hela världen till mycket högre kostnader?
Miljöpartiets ensidiga fokus på endast ett jordbrukskoncept, ekomat, är extremt och deras jordbruks- och matpolitik är därför också extrem. De gynnar ett enda odlingskoncept och de missgynnar det moderna miljövänliga svenska jordbruket genom högre skatter och inga offentliga inköp.
Det finns också en stark inbyggd motsättning hos Miljöpartiet. Man landar gärna i att förespråka vegetariskt eller veganskt samtidigt som ekojordbruket fungerar bäst när det är kopplat till animalieproduktion genom kor och nötkreatur.
Sverige borde snarast återgå till att använda sin statsbudget och sina offentliga matinköp till att stödja det miljövänliga svenska jordbruket i sin helhet utan extremt uppsatta mål för mindre delar av det.
Staffan Danielsson
Agronom och riksdagsledamot (C)
Göran Gunnarsson och min debattartikel i Corren:
Rätt att köpa svenskt!
Göran Gunnarsson och min debattartikel i Corren:
Rätt att köpa svenskt!
Sverige klassar lantbruk som
miljöfarlig verksamhet. Det borde kallas för livsnödvändig verksamhet.
Sverige har två miljövänliga odlingskoncept i världsklass,
det vanliga miljövänliga jordbruket och det ”ekologiska” jordbruket som väljer
bort bl a mineralgödsel. Ekologi är ett vetenskapligt begrepp och inget
odlingskoncept borde kunna ta monopol på det.
Regeringen har beslutat att hela 60 % av den offentliga
sektorns matinköp bör vara ekomat från hela världen. Miljöpartiet vill tillsammans
med miljöpartiinfluerade naturskyddsföreningen att hela det svenska jordbruket
ska bli ”ekologiskt”. Detta extremt radikala mål innebär att kommuner och
regioner då knappt ska köpa in något från det vanliga miljövänliga svenska
jordbruket, vilket naturligtvis är en kraftfull käftsmäll på 80-90 % av
Sveriges bönder.
Skulle den offentliga sektorn faktiskt lyckas med att
upphandla huvuddelen av sin mat ”ekologiskt” innebär det att merkostnaden för
kommuner och regioner blir 2-3 miljarder kr årligen.
På grund av sina begränsande regelverk är nämligen skördarna
i ekojordbruket 20-40 % lägre än i det moderna jordbruket i övrigt, och
ekomaten kostar ca 25-60 % mer.
Krav och Staten ger regelmässigt dispenser för ekojordbruket
till att använda utsäde och foder från det vanliga miljövänliga jordbruket, när
det egna utsädet eller foderproduktionen inte räcker till.
”Konventionell” halm och dito stallgödsel från kor och höns
och grisar tillförs regelmässigt i betydande utsträckning till ekojordbruket
inom ramen för ekoreglerna, och likaså köttmjöl från inte bara det svenska utan
även från t ex det danska jordbruket.
Orsaken till dispenser och näringstillförsel är att
ekojordbruket har svårt att klara sin växtnäringsförsörjning på egen hand, det
fungerar bäst med djurhållning och stallgödsel men överlag föreligger brist på
växtnäring. Därför utarmas lätt åkrarna och därför dammsuger ekolantbruket
marknaden på allt som innehåller
växtnäring och som godtas av Krav och av Staten.
Det organiskt/biologiska jordbruket (ett bättre ord än det
”ekologiska”) är ändå värd respekt för arbetet med att utveckla sitt koncept
och är värd all framgång som det kan få på marknaden genom att stå på egna ben.
Det ska dock inte subventioneras genom extremt höga statliga eller kommunala mål
eller kostnader.
Motalas kostchef berömde sig och kommunen i Corren för att
man ligger i Sverigetopp genom att handlar över hälften ”ekologiskt”. Endast lite
köps alltså in från det miljövänliga jordbruk som står för 90 % av
matproduktionen i Motala och länet.
Varför ska skolbarn och äldre som hemma ätit bra mat från
det svenska jordbruket i skolan och äldreomsorgen istället äta främst ”ekologiskt”?
Den extrema torkan förstärker nu att länets kommuner och
krogar (och vi medborgare) bör köpa ursprungsmärkt svenskt när vi handlar mat.
Kraven bör uppfylla våra stränga miljö- och djurskyddslagar. Därigenom kan den
extrema torkans effekter lindras för jordbruket.
Staffan Danielsson, riksdagsledamot (C)
Göran Gunnarsson, regionråd (C)
Det är grskolarna som missas. Typ:
SvaraRaderaEkologiskt odlad/framtagen < - > icke Ekologiskt odlad/framtagen
Det är ju bara trams. Det finns bara grader av helvetet, dvs allt människan gör är i princip dåligt för miljön. Storskaliga matproducenter och distributionskedjor, som säljer ekologiskt, i princip sämre för miljön än småskaligt närodlat, som inte är "ekologiskt. Konsum bröt en gång i tiden mark genom att bryta monopol, tex kvarn, slakteri eller försäljningsställe. Det som kan/kommer att bryta den trend den globala ordningen satt, är nya lokala initiativ inom samma områden. Mikrobryggerierna har visat vägen. Nyckeln är lokal produktion av ost och kött samt spannmålsprodukter. Det gäller för producenterna, att ligga väldigt nära försäljningen, i någon typ av partnerskap. Lösningen ligger i att reproducera små enheter lokalt, som går att mångfabricera, alltså en produktionslina för slakt eller mejeri, som inte är en hel fabrik och är överkomlig som investering.
1. Först tar några drivkraftiga kunniga fram "mikrokonceptet" för ett slakteri/mejeri.
2. Sedan bygger man en experimentanläggning, helst med lokalt riskkapital, annars kommer drakarna att via bulvaner att köpa upp allt och lägga ner.
3. Sedan lägger man "konceptet" i en gemensam pool, som äger "frågan"/lösningen.
4. Därefter kan en lokal agent köpa loss sin produktionsenhet, teckna lokala kontrakt och sedan börja producera nästkommande steg på näringskedjan, och självfallet skapa gårdsförsäljning, som nuvarande lagar förbjuder.
5. Sista steget är att komma åt försäljningen i storstäder, men den dagen, den sorgen. Efterfrågan finns. Storstädernas "miljöintresserade" befolkningar erbjuds erbarmliga produkter till överpris. Steget före är att komma åt distribution och försäljning lokalt.
Vem fan vill köpa plastinpackad mat som vi inte vet ursprunget på, om vi bara fick allternativ?
När managementkonsulterna skulle ta sig an ARLA, så tog det en faslig tid att förstå att det inte var; produktion eller distribution inom koncernen som styrde, utan marknadsavdelningen. Marknadstänket, vilka produkter som ska ligga på hyllan, ögonen, som ska tala till konsumenten, styr produktion och distribution. Det viktiga är vad som står på produkten, tex rättvis eller miljövänlig (fast man menar ngt mindre miljöovänlig. Det finns inte en returflaska kvar inom dagligvaruhandeln, allt är plast. Det går fan i mig inte ens att köpa Vichyvatten eller Club-soda på glasflaska. Den som lyckas skapa ett kombinerat mejeri och slakteri av mikroformat, ett slags koncept som slags repeterbarhet formel färdigt att ta i bruk, den kommer gå vinnande ut nästa fältslag. Eftersom centralstyrda saker tenderar att bli en smula sårbara, och där marknadsavdelningarna, som alltid är centrala hokus-pokus-människor utan större känsla för "verkligheten" inte kommer kunna konkurera med det som är verkligt lokalt producerat och distribuerat. Som far min lärde ut: "Business is local" S.W
Det jag hellre önskar är att Sverige går ur den gigantiska kontinentaleuropeiska jordbrukskolchosen, som stavas EU, eftersom Sverige har dragit en nitlott med sitt EU-medlemskap. Sverige är underkastat kolchosens produktionsvolymer och regler. Vi har tvingats minska vår tidigare höga självförsörjningsgrad på livsmedel (ca 80 %) till EU:s lägsta (ca 50 %).
SvaraRaderaMed EU-medlemskapet, som kostar ca 45 miljarder kronor per år, har livsmedelssäkerheten för de svenska matkonsumenterna blivit betydligt sämre. Före EU-inträdet hade Sverige en nationell kontrollmyndighet som kontrollerade att livsmedlen var okej, innan de kom till de svenska matkonsumenterna, vilket var ett mycket bättre system för matkonsumenterna. Icke nu! Försämringen för livsmedelssäkerheten gäller särskilt den svenska livsmedelsimporten från EU. Kontrollsystemet för livsmedelssäkerheten inom EU är uppbyggt på ett sätt som är riggat för oseriösa livsmedelsintressenter. Det är livsmedelsproducenterna som själva svarar för och går i god för att livsmedlen är verifierade och producerade enligt en kravspecifikation. Med livsmedlen följer sedan ett intyg på att de är godkända.
Likt byggbranschen, med sin många underleverantörer i många steg för att försvåra skattemyndighetens skatteuttag och kringgå arbetsmiljölagar, så har livsmedelsindustrin många livsmedelssnurror, för att försvåra spårbarheten för livsmedlen. Icke sällan har många livsmedelssnurror varit inblandade i den färdiga livsmedelsprodukten innan de når konsumenten, varför spårbarheten nästintill omöjliggörs, särskilt om en intressent i ett steg i snurran gör sig skyldig till oseriöst intygande.
Nuvarande system bygger på att det finnas endast seriösa livsmedelsproducenter, men så är inte fallet.
Därför har vi fått in salmonellasmittade livsmedel från t.ex. Frankrike, där medföljande intyg falskeligen säger att livsmedelsprodukten är fri från salmonella.
Därför lurades svenska matkonsumenter till att tro att den importerade färgade fläskfilén från kontinenten var oxfilé.
Därför lurades svenska matkonsumenter att äta falskeligen nötköttsmärkt hästkött, sannolikt baserat på läkemedelsbehandlade tävlingshästkadaver.
Det är således bra om Sveriges självförsörjningsgrad på livsmedel och jordbruksprodukter kan öka till för-EU-nivåer. Det gynnar svensk levande landsbygd, svensk matsäkerhet och biologisk mångfald. Sedan finns det ingen anledning till att importera/köpa året runt tomater, gurkor, sallader etc. från växthus i Nederländerna. Denna produktion kan med fördel placeras i Sverige. Det skapar också arbetstillfällen i glesbygden,
Och se för fan till att Livsmedelsverket får tillbaka sina befogenheter att kontrollera livsmedlen, i synnerhet all livsmedelsimport.
Allt gott som eventuellt kommer från MP får väl betraktas som en lycklig slump.Det goda i detta initiativ är ju uppenbart, att öka självförsörjningsgraden får väl betraktas som gott? och den lyckliga slumpen i saamnhanget är att teknik redan finns för att ympa in kvävegen i utsädet.Att ett initiativ om minskad giftanvändning skulle komma från branschen är osannoliktt för det finns många ambassöder för giftanvändning i jordbruket och gemensamt är att dessa ambassöder tjänar pengar på en billig teknik att använda bekämpningsmedel.
SvaraRaderaDet som är bra för miljön är sannolikt bra för också människan och personligen vill jag inte ha en enda enhet giftrest i min mat eller i mitt vatten.Jag vill kunna dricka min alkopholfria öl utan att behöva oroa mig för rester av glyfosat och jag vill kunna äta mitt bröd utan rester av stråförkortningsmedel och jag vill kunna dricka mitt vatten utan att det innehåller läckta gifter från jordbruket.
MP har för en gångs skull lyssnat på folks oro och politiker sätter målen och marknaden tillhandahåller medlen.Medlen finns redan men motstånd och lobbying från sprutmedelsbranschen är stort och intensivt och genteknik är inte det som de forskar kring.
Att hävda att det konventionella jordbruket är miljövänligt är det samma som att hävda att glyfosat ocg stråförkortningsmedel i maten vi äter skulle vara hälsobefrämjande.
Det är skam att bekämpningsmedel kan få tas i bruk utan att det gjorts långtidsstudier på hur de påverkar miljön och människan. En lekman som jag kan hävda att giftanvändningen i jordbruket är orsaken till att fertiliteten hos män bosatta i västvärlden stadigt nminskat under de drygt femtio år som giftanvändning använts.Vi dör inte omedelbart men på längre sikt skadas vår förmåga till fortplantning.Jag säger det igen,detta är saker som är kända och som förmodligen tas på största allvar av de insatta och som lika förmodat är en stående punkt på Bilderbergsmötena.Det är inte en slump att politiker som varit där vill ta in män från delar av världen med mindre påverkan av gifter och med färre skador på arvsanlag.
Det är klurigt som fasiken att försöka begripa sig på vad som händer, med über, air-bnb och allt vad det heter, att via nätet, ta sig förbi de ordinarie aktörerna, vilket faktiskt inkluderar staten. Detta med att "pengar" inte längre är tillgångar, utan skulder och nästn helt övergått till privat regi, är helt enkelt fantastiskt. Dock är det alltid staten som står för risken, när det smäller.
SvaraRaderaI resebranschen håller nya väv-applikationer på att ta över både resebyråerna och hotellen. Den som ligger närmast kunden styr kalaset. Dvs branschen själv, får betala en "mellanlägg" för att få vara med att leka på den nya marknadsplatsen, där styrelser och VDar kliar sig i huvudet, för hur de ska konkurrera, dvs fortsätta ligga överst i näringspyramiden, och inte bli reducerad till en simpel råvaruproducent.
Inom näringen "livsmedel" dvs mat och dryck, är det så klart också strukturförändringar på gång, och tankegångarnas går till "Norrlandsfrågan" runt 1905/06, dvs vid tiden då även den manliga rösträtten slog igenom. Det var fattigt och nära revolution.
Lagen, som antogs av riksdagen den 4 maj 1906, tillkom som resultat av den flera decennier långa debatten kring Norrlandsfrågan, och dess syfte var att begränsa de stora skogsbolagens uppköp av enskild skogsegendom i Norrland för att behålla de självägande bönderna där.
Social misär rådde här som där i slutet av 1800-talet, det var helt enkelt fattigt, i stad och land, som bland annat löstes genom migration västerut. Det var strukturförändringar inom industrin, som även påverkade jord- och skogsbruk.
Skogsbolagen köpte skog till underpris av fattiga självägande bönder vars skog inte var värd mycket som enskild egendom, men genom storskalighet fick ett betydande dolt värde genom investeringar i bruksorter för vidare transport på köl ut ut i vida världen.
Borgmästaren Carl Lindhagen (i Stockholm) hade initierat en utredning, den så kallade "Norrlandskommittén"som utmynnade i ett lagförslag som innebar ett förbud mot att köpa enskilda skogsfastigheter i Norrland utan statligt tillstånd. Lindhagen var osannolik.
Han bytte parti flera gånger, med start i Folkpartiet, ett parti han gick emot flera gånger och sedan lämnade. Lindhagen var engagerad i jordbruksfrågor med fokus på småjordbruk, kvinnors rättigheter, fredsfrågor och internationella relationer. dessutom var han juridisk rådgivare för Nobels testamente.
När Lindhagen sedermera blev vänstersosse bidrog han till att förändra partiets jordbrukspolitik från en marxistisk inriktning till fokus på småbruk. han stod kort och gott på vanliga verkstadsgolvets sida, alltså inte som teoretiker om vad som var "bäst" för "fotfolket" utan genom aktiv handling, att förändra maktförhållandena.
Lagen gällde först i Norrland ner till övre Hälsingland och övre Dalarna och ersattes 1925 av en liknande lag för hela Sverige. Förbudet mot bolagsförvärv av jord- och skogsbruksfastigheter upphävdes först 1965. S.W
Att studera ledarsidor är oftast intressant, och ledarsidorna runt 1905/06 ger (inte) lite inspiration till dagens. Det är inte särskilt mycket som har hänt på 115 år. Lite olika block och konstellationer, där det fanns lite olika uppfattningar även inom Socialdemokratin, Folkpolitiken och Bondeförbundet. Stora förändringar in jord- och skogsbruksnäringen blev det, och hela tiden en balansgång mot självhushållningsfrågor. Tiden 1914 - 1918, och vad som sedan hände 1929 och det bedrövligt fattiga 30-talet, formade alla partier, att inte glömma bort frågorna längst ner i botten. Det var tur att vi hade klokt ledarskap, på fler kanter än en.
SvaraRaderaRyssen visste vad som kunde hända, efter Port Arthur, låg de pyrt till även inrikespolitiskt, trots att man lyckades kväva revolutionen 1905.
När det gäller gårdsförsäljning, så faller det på distribution och kommunikation.
Det finns en del lovvärda försök med en modell från Finland, där konsnumenter kan förboka försäljning direkt från gård. Grejen är i vart fall att det inte (normalt) går att få tillstånd till slakt på gården, till skillnad från jakt, där besiktning av veterinär kan ske i efterhand, efter att djuret dött. I princip borde likabehandlingslagen gälla, dvs samma regler som gäller för samer avseende renar, borde kunna gälla för bönder avseende småskalig näringsverksamhet. I normalfallet ska man teckna kontrakt med ett slakteri på vissa kvoter, och då blir ens produktion åt "mamma-scan" hållet. Dvs gårdsperspektivet uppgår till ganska stora globala aktörer, med sina för- och nackdelar. Väljer man att sälja själv, åker man till slakteriet, får djuret styckat och inpackat i plast, och sedan ska man marknadsföra och sälja själv.
Transporten till och från slakteriet, samt då kruxet med distribution är den trixiga/trånga kurvan/sektorn.
Den som smakat på riktig gårdsmjölk, gårdsyoughurt eller hängt mörat kött från får/lamm eller vad det nu kan vara, så inses att det ligger ett betydande kvalitetsvärde i småskalig produktion. Allt är unikt, jordnära, hälsosamt och grymt gott. S.W
Detta med "business is local" är inte oviktigt. det är en försäkring. Inom bygg- och fastighet, vilket inte är olikt jord- och skogsbrukssektorn, om man har ett långsiktigt persoektiv, så är inte priset vid upphandling det centrala, utan timingen samt kvaliteten, dvs att man kan lita på produkten om 20 år. Många lallare tänker inte lokalt, och gör sig beroende av suspekta managementmodeller, (tänk inte nya karolinska :-), där man sa lösa "nufrågor" och lägger över ansvaret om 10 eller 20 år på någon annan stackare, dvs på våra barn. Ska det bli bra med investeringar i tex bostäder, ska investeringen tas av den som ska förvalta och äga huset, om 10 - 20 år, annars blir det sannolikt en suboptimering. Inom jordbruket är det ännu värre, fiskar man ur havet eller exploaterar naturen, som vi människor är så bra på, så får detta konsekvenser om 10 - 50 år, så detta med matproduktion är inte oviktigt, det vi sår får andra skörda. S.W
SvaraRaderaKänner man en bonde eller småskalig producent, så tenderar detta med "ekovego" eller krav och allt vad det heter, att bli mindre viktigt.
SvaraRaderaman skiter ju fullständigt i detta med varumärke, brand eller logotyp, och förlitar sig på sina egna sinnen, och så klart relationen till lantbrukaren. Det är dessa relationer som ska odlas. Certifiering och kontroll är ju busviktigt på stora "globala" marknader, och som konsument har man hela tiden en känsla över att något inte alltid står rätt till, dvs kan jag verkligen lita på alla löften?
När det sker försäljning i liten skala, där konsumenten har en egen relation till producenten, uppstår "självkontroll" dvs producenten har inte råd att fuska, och varudeklararer sina produkter någorlunda korrekt. Så en utveckling av ekologiskt tänkande kunde vara att införa en 10-gradig skala.
0 = "dom säger att jag skiter i allt, men det skiter jag i"
1 - 5 = Normalbruk, där man uppfyller 1-5 kriterier
6 - 10 = Ekologiskt, där man vid uppfyllande av alla kriterier erhåller utmärkelsen"superekologisk"
Skämt å sido, men dagens regelverk innebär att om inte alla kriterier är uppfyllda, så är det inte ekologiskt, och med en en mer variabel skala kan varje gård anpassa sin produktion, eftersom det faktiskt inte alls är dumt, med en del ekologiskt tänkande. Nog fan är en hemodlad tomat på grönbete som fått växa lagom långsamt, oändligt mycket godare än billigast möjliga hos en storgrossist? Att detta inte går att genomföra enkelt, beror på de stora producenternas behov att standardisera allt, inkl marknadsföringen. Ska man revolutionera matbranschen, vilket är viktigt även utifrån ett totalförsvarsperspektiv, så gäller det att räkna på sina arealer och transportsätt och konserveringsmetoder.
Det är inte alltför svårt att skapa en bokningsportal, men den måste vara "ägd" av någon som är oberoende och bryr sig, lite som Lindhagen. Där man likt en marknadsplats, dels kan koppla samman lokala producenter, och sedan lokala producenter med konsumenter, avseende direktförsäljning, men det får inte bli ensidigt. Våra matvarubutiker, som bara blir större och större, nära nog pervest stora, kan i längden inte bara förlita sig på att konsumenter ska köpa från Axfood eller ICA, eller något av alla deras egna varumärken. S.W
I början av 90-talet pågick intressant utvecklingsarbete vid vin och sprit/systembolaget, med utveckling av standardiserade smak- och doftnycklar.
SvaraRaderaDet var både nyttigt och lärorikt att ta del av utvecklingsarbetet, specialister och språkvetare som satte en slags standard.
Orinteringskartan med doft i den inre cirkeln och smak i den yttre, la grunden för en relativt objektiv modell för att klassificera vin och sprit och senare öl. Samma resa håller man nu på med inom mat. Hur smakar "kyckling"? eller får? Var faktiskt ett intressant inslag om detta på p1 härförleden där svenska matproducenter tänker sig upprepa de investeringar man gjorde inom alko-dryck-området för 25 år sedan. Men att göra om detta "objektivt" för alla sorters mat, är inte lika enkelt. Vad skiljer egentligen en vällagad gårdsgående "tocke" från en skånsk gård, från en gås, från en importerad kylling från när och fjärran?
Finns det olika slags smaker på kyckling/får, kopplingar till doft och konsistens? Våra tänder är otroligt känsliga instrument. För att få upp intresset, dvs efterfrågan, på livsmedel, inkl det som är producerat på Svenska gårdar, så måste man fokusera på produkten, inte bara den där "magiska berättelsen" om produkten som kommer från lallarna och lollorna på marknadsavdelningen, som köper in tjänsterna från alla "förpackningsdesigners". Man tror inte det är sant, allt fokus på förpackningens utseende och ingenting på innehållet. Vi konsumenter måste vara helt väck, vi lurar oss själva, rakt ut för stupkanten. S.W
Ska man köpa Grappa i Italien, tex Sydtyrolen, så
SvaraRaderaska det vara en glasflaska med kork, och en vit etikett, med nummer, år, producent och hur grappan är framställd. Det är helt enkelt väldigt god grappa liksom överlägsen marknadsföring. och bäst är det naturlgtvis om man själv känner producenten.
Ska man få detta med vårt jordbruk att fungera, så gäller det att se hela skala, vi är beroende av våra stora produktionsenheter, som i vissa fall skulle ha nytta av ett mer småskaligt tänkande. Samtidigt är många mindre producenter "dire straits" om de inte redan är utslagna, trots att det finns en efterfrågan på deras produkter. Det går helt enkelt inte att få till matchen/matchningen. Genom att:
skapa bättre verktyg för att matcha:
- konsument - producent
- producent - distributör
- producent - "handlare" - konsument
samt att reformera klassningen av ekologiskt, så att det bättre täcker olika förmågor, förutsättningar och ambitionsförmågor, så går det att komma en bit vidare på vägen. I fädrens spår för framtids segrar. S.W
Att skapa en marknadsplats för alla gårdar, små som stora, att kunna kombinera både försäljning mot:
- de stora multinationella drakarna
- mindre nationella aktörer
- direkt till butik, (lokalt)
- direkt till konsument, som ligger i tre led:
i. Kosnumenten tar sig till gården (gårdsförsäljning)
ii. producent och konsument stämmer träff, (typ marknad)
iii. Producenten tar sig till konsumenten, (typ pizzabud)
Den sista delen är inte ointressant, om det nu finns ett intresse för kvalitativa råvaror, med eller utan "ekologisk" märkning. Att få ut stadsfolket på en söndagstur till landet i stället för till en köpelada som emellanåt osar konsumtionsångest, är inte heller feltänkt. När matens produktion kommer för långt från konsumenten, så blir förpackningen viktigare än innehållet, vilket är en annan del av hela jävla problemet, förpackningsindustrin och vårt behov av plast som konservatorium. S.W
PS sitter på kokhet pendeln efter omstigning i Flemmingsberg, eftersom Sl vid uppköp av rulltrappor inte lyckades köpa rulltrappor från en välrenommerade producent som innehöll motståndkraftiga delar av vitala funktioner och inte heller hade dessa vitala delar lagerförda. Redundans? Resilliens? Hållbarhet? PÅlitlighet? Det är mycket snack och liten verkstad. Så texten ovan får bedömmas efter omständigheterna, skrivet under viss febrig värme, där man undrar hur allt ska sluta. D.S
Rättelse:
SvaraRaderaDet är statliga trafikverket som äger och förvaltar "tricket" dvs nya pendeltågssystemet i Stockholm. Upphandlingen hade startat under regeringen Persson, och den nya regeringen Reinfeldt försökte först lägga ner denna investering, (förmodligen för att få klöver över till ngt bilburet åt vägringshållet) Hur som helst så fortsatte regeringen Reinfeldt på spåret med den nya pendeltågstunneln, och det var nog i och för sig bra.
Banverket bildades 1988 när SJ styckades och tågtrafiken började avreglerades.
Till Banverket hörde Järnvägsskolan i Ängelholm, Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle och Ängelholm, Banverket ICT, Banverket Produktion samt Banverket Materialservice.
Den 1 april 2010 lades Banverket ned varpå den nya supermyndigheten Trafikverket skapades, vilken tog över Banverkets och Vägverkets verksamheter jämte delar av Sjöfartsverkets ansvarsområden. Den nya supermyndigheten är hopplös att styra, utom för politikerna..... :-)
Alliansen la ner Banverket för att slippa undan målkonflikten i Riksdag, regering och statsbudget mellan väg och järnväg. Med en (1) generaldirektör, blir budgetstyrningen lite enklare, där man kan runda trafikutskottet avseende prioriteringar mellan trafikslagen.
Banverkets uppgift var att förvalta svenska Sveriges spåranläggningar. Banverket ansvarade för underhåll och drift av järnvägsnätet och delade mot en avgift ut plats på järnvägsnätet till företag som ville frakta gods och/eller passagerare. Banverket ansvarade även nybyggnation av järnvägssträckningar upphandlades och planerades av Banverket.Dessutom hade Banverket sektorsansvaret för all spårburen trafik - även sådan infrastruktur som inte var statlig, inkluderat SLs, eftersom det krävs en del samordning mellan nationella, regionala och lokala spårvägsnät, om det ska fungera.
Sälj ut statens beställarkompetens....
Den 1 januari 2009 knoppades Banverket Projektering och Vägverket Konsult av till aktiebolaget Vectura Consulting AB.
Banverket Produktion utförde underhåll och nybygge av järnvägar (på kommersiella villkor i konkurrens med privata bolag), ombildades till Infranord AB den 1 januari 2010, i god tid före valet. Så nästkommande mandatperiod slapp regeringen kompetensen på banverket, som blev ordentligt underordnad vägfrågorna på det nya Trafikverket. Kanske insåg hövdingen redan tidigt att alliansen skulle bli beroende av Mp mandatperioden 2010 - 2014, men inte var alliansen helt oskyldig till att den nya supermyndigheten inte riktigt fungerade som den borde 2014 - 2018. Det är i grunden ägarfrågor som havererat, dvs politikens lekstuga. S.W
Bara att hoppas att väljarna inte ger politiken mandat att genomföra den nya snabbjärnvägen, det är ett rent beställningsprojekt från näringslivet, som vill att skattebetalarna ska sätta av min 250 miljarder, för något som politiker och andra förståsigpåare inom PR--branschen inte begriper sig på, och heller inte har kvar kompetens tillräckligt, för att få att fungera långsiktigt. Det kommer att bli ett praktfiasko.
SvaraRaderaAtt rusta och bygga ut den järnvägsnät vi har, tex kontaktledningar samt dubbelspår och på sina ställen fyrdubbelspår är något bättre investerade pengar. Transport är viktigt inom alla sektorer, och kopplingen till IT kommer inte direkt att minska. Som utvecklingen går förefaller det lite som att statens roll är att taxa ut pengar av skattebetalarna, och sedan dela ut uppdrag, men frågar vän av ordning, har staten kompetens att göra upphandlingar och sedan övervaka att avtalen följs? EU är inte mindre svårstyrt, se bara på flyktingpolitiken... ;-) och detta med subsidiaritetsprincipen talade man om när vi skulle rösta jag till EG, men sedan försvann nog detta lite med EU, å andra sidan leder centralismen, jmfr Sovjet, till att allt går åt helvete och våra folkvalda bäddar sängen för missnöje och systemskifte, precis som i Sovjet. Framåt marsch.
Rulltrapporna är helt enkelt ett symptom på att något inte riktigt stämmer. Vad som inträffat är osannolikt, så osannolikt att det egentligen nog inte har hänt? Lika osannolikt som att lägga ner civilförsvaret eller att dana om försvarsmakten till ett insatsförsvar i Longtbortistan. Fast just nu gäller det visst vårt jordbruk och våra skogar. Det känns lite som en repris av förra valet, oj då, vilken osis att detta skulle hända just nu. Oavsett orsak och verkan till klimatförändringar, så går det inte att utesluta att vi har "utmaningarna" framför oss. Först kommer magen, sedan moralen. S.W
Att rulltrapporna är en säkerhetsrisk, beror til syvende og sidst på att Sverige har sedan EU-inträdet blivit en högprofilerad nyliberal* experimentverkstad för föga analytiskt begåvade globalistiska EU-apparatjikar med uppenbart Milton Friedman-komplex.
SvaraRaderaEU använder nyliberalismen i överstatligt syfte som ett verktyg att slå sönder nationella strukturer. T.ex. för att ta ett i dagarna brinnande exempel, så är det inte Italien som äger skogsbrandsbekämpningsplanen, som vi nu har fått låna till Sverige. Det är EU. Planen är bara utgångsstationerade där (i Italien). Sverige har ju i sann nyliberal anda avhänt sig kapaciteten att med nationellt ägda flygplan bekämpa skogsbränder. Den kapaciteten ligger således på EU-nivå sedan 2009, som vi har bekostat med våra skattepengar. Och då ska man betänka att andelen skogsmark av Sverige totala areal är bland de högsta i världen. Mycket högre än i Italien.
Att de italienska flygplanen nådde oss på fjärde dagen under den förödande branden i Västmanland 2014 visar tydligt på hur prioriterat EU och EU:s större stater betraktar den lilla ”skitnationen” Sverige. Sverige är för dem i stort sett bara intressant som en kassako.
http://ec.europa.eu/echo/node/1475
*) Nyliberalism = bolagisering, utförsäljning, privatisering av viktiga samhällsfunktioner och ”in house”-kompetenser, som resulterar i kartellsökande, suboptimerande, utlandsägda, privata oligopol, samt fritt flöde över nationsgränsen av människor, kapital, varor, grov kriminalitet, illegala vapen och dvärgbandmaskar.