onsdag, april 20, 2016

Gränskontroller på Nordiska Rådet i Oslo

Nordiska Rådet möttes till en minisession i Oslo i veckan. 87 ledamöter från 5 länder (20 från Sverige) och 3 självstyrande områden (Grönland, Färöarna och Åland).
Så nära våra språk ligger varandra, jag hänger med perfekt på finlandssvenska, bra på norska, hyggligt på danska och uselt på isländska och finska..Isländskan är ju nordisk språkstam men svårt.

Mycket givande att träffa parlamentsledamöter från Norden. Likaså att vara i Oslo och Stortinget, som byggdes för 150 år sedan under unionstiden.

Även denna session dominerades av asyl- och migrations frågorna. Vi hade en särskild debatt inledd av Finlands migrationsminister Anne Berner, som sa att de nordiska samarbetsministrarna tagit initiativ till ett närmare programsamarbete mellan de nordiska länderna vad gäller integration och migration.

Alldeles utmärkt, precis i linje med det centerinitiativ i enlighet med vår partilinje som Mittengruppen ställt sig bakom och som jag som gruppens talesperson föredrog.

Det uppmärksammades i P1 Morgon och dagens eko och t ex i tidningar som SvD och Skånska Dagbladet.

Jag invaldes i Mittengruppens styrelse.



RUT-rapport. 46 % av enskom barn till EU valde Sverige 2015



Ett uppenbart exempel är hur flyktingars väg till arbete har
framställts. Efter 7 år har hälften arbete, säger man. Det stämmer inte
alls vilket en RUT-rapport som jag  beställde övertygande  visar, det
tar 8 år för att 25 % av flyktingarna ska att få ett fast
helårsarbete på hel- eller deltid där arbeten med lönebidrag också
ingår. Det är alarmerande allvarliga siffror.

Ett annat exempel rör ensamkommande flyktingbarn där
migrationsverket som enda myndighet i EU, och kanske världen,
knappast kontrollerar om uppgiven ålder under 18 år stämmer i
tveksamma fall, utan regelmässigt väljer att godta den enskildes
uppgifter, trots att denne ju har mycket starka  incitament för 
att uppge ålder under 18.

Ett tredje exempel rör utvecklingen över tid över hur stor
andel av ensamkommande under uppgivna 18 år (i Sverige) till
EU som väljer att ta sig till Sverige.

Detta borde vara relevant för ansvariga myndigheter att
redovisa för allmänheten och det borde också vara relevant
för media och ansvariga politiker i regering och riksdag
att noga granska och följa, särskilt om siffrorna är uppseendeväckande.

Jag har därför åter uppdragit åt Riksdagens Utredningstjänst att för
åren 2008 till 2015 ta fram statistik på hur många ensamkommande
under 18 år som sökt asyl i något EU-land, och hur stor andel härav
som valt Sverige (och några länder till).

2008 kom 11.700 sådana främst ungdomar till EU och sedan
ökade antalet varje år till 77.400 år 2015. Andelen som tog sig till
Sverige var 2008 13 % och via 23 % 2010 var andelen 2014 30 %.

Detta ska ställas mot att Sveriges befolkning omfattar
under 2 (två) % av EUs.

Ingen reaktion från myndigheter eller andra. Ingen analys,
inga förslag till åtgärder.

Jag har bl a därför ansett att Migrationsverkets GD gjort sig skyldig till
tjänstefel och har riktat flera JO-anmälningar mot honom,
här och här och här.
Justitieombudsmannen har i samtliga fall med nästan vändande post
(efter några veckor) lagt ner sin granskning.

Nyheten i den färska RUT-rapporten är hur stor andel av asylsökande
under uppgivna 18 år till EU som förra året (2015) när det kom
nära 4 gånger fler än 2014 valde att ta sig till lilla Sverige i norra Europa.

Svaret är att Sverige med en befolkning på under 2 % av EUs under
2015 tog emot 46 % av alla ensamkommande under 18 år som sökte
asyl i något EU-land.

Jag anser att utvecklingen av andelen som sökte asyl i Sverige
från 13 % 2008 till 46 % 2015 är synnerligen anmärkningsvärd.
Jag har sökt få fram andelensjälv för 2015 men har inte hittat
något pressmeddelande eller dylikt från Migrationsverket som
redovisat och analyserat denna dramatiska utveckling,
särskilt dramatisk eftersom årskostnaden för ett ensamkommande
barn legat på en miljon kronor och 35.300 barn alltså kostar ca 35
miljarder kronor åren fram till de fyller 21 i de flesta fall.

Detta underbygger min allvarliga kritik mot Migrationsverket
för att inte redovisa, analysera och föreslår åtgärdsalternativ.
Egentligen borde jag åter be JO granska verkets slapphet men
jag vet ju nu att JO anser att verket gör allt rätt.

Socialstyrelsen föreslår nu att åldersbedömning ska kunna ske
med röntgen av knä och fot från nästa år typ. Visserligen är det
inte 100-procentigt säkert utan typ 95 % med ett säkerhetsintervall.
Man förkastar de röntgentest på tänder och handleder som sker i
övriga EU och som har en säkerhet på över 90 %.
Om man så totalt har förkastat dessa senare, hur kan man då så
oreserverat byta linje nu? Jo, kanske något högre sannolikhet.

Migrationsverkets, och barnläkarföreningens, ansvar för att 46 %
av ensamkommande till EU 2015 valde Sverige är stort och
det har resulterat i mångmiljardkostnader samt att vuxna män
finns tillsammans med barn på HVB-hem över hela landet.

Här är RUT-rapporten:



Rapport från utredningstjänsten Dnr 2016: 686 
Uppdragsgivaren önskar uppgifter över antal ensamkommande barn under 18 år som kom till EU under 2015 och hur många av dessa som kom till Sverige. Även en jämförelse över tid önskas.

Ett ensamkommande barn är en person som är under 18 år och som vid ankomsten till Sverige eller annat EU-land är skild från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i in föräldrarnas ställe.
I statistik från Eurostat redovisas antal asylsökande ensamkommande barn från länder utanför EU/EES som kom till EU under perioden 2008-2015. Statistiken visar att Sverige är det land inom EU som sedan 2010 tagit emot flest asylsökande ensamkommande barn från länder utanför EU/EES per år. Tyskland är ett annat land som tagit emot många asylsökande ensamkommande barn under perioden 2010-2015. Under åren 2008 och 2009 var Storbritannien det land inom EU som tog emot flest asylsökande ensamkommande barn från länder utanför EU/EES.

Tabell 1 Antal och andel asylsökande ensamkommande barn från länder utanför EU/ESS som kommit till EU, Sverige, Tyskland och Storbritannien, 2008‑2015, antal och procent
Land
Mått
2008
2009
2010
2011
2012
2013
2014
2015
EU
Antal
11 700
12 200
10 600
11 700
12 500
12 700
23 200
77 400
Sverige
Antal
1 500
2 300
2 400
2 700
3 600
3 900
7 000
35 300
Andel
13 %
18 %
23 %
23 %
29 %
30 %
30 %
46 %
Tyskland
Antal
800
1 300
2 000
2 100
2 100
2 500
4 400
14 400
Andel
7 %
11 %
18 %
18 %
17 %
20 %
19 %
19 %
Storbritannien
Antal
4 300
3 000
1 700
1 400
1 100
1 300
1 900
3 000
Andel
37 %
25 %
16 %
12 %
9 %
10 %
8 %
4 %
Antalsuppgifterna är avrundade till närmaste 100-tal.
Källa: Eurostat

Svår läst, något är fel.

Antalet till EU är alltså från 2008 till 2015 
11.700, 12.200, 10.600, 11.700, 12.500, 12.700, 23.200 och 77.400.
Antalet till Sverige är motsvarande tid
1.500, 2.300, 2.400, 2.700, 3.600, 3.900, 7.000 och 35.300.

lördag, april 16, 2016

Riksdagsdebatter med Sven-Erik Bucht, 4 stycken

Jag sitter inte i Miljö- och Jordbruksutskottet, men har ju sedan över 30 år ett brinnande intresse för det svenska jordbruket och att det växer och utvecklas. Tyvärr har det istället backat under dessa år och är i ett mycket allvarligt läge. Regeringen och riksdag ska snart diskutera en svensk livsmedelsstrategi och det är oerhört viktigt att den blir offensiv och kraftfull. Riskerna är tyvärr betydande att så inte blir fallet.

Därför tog jag mig som enskild riksdagsledamot friheten att lägga 3 interpellationer till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht.

Syftet är att till honom och regeringen lyfta fram hur jag, utifrån mitt tidigare engagemang i LRF och mitt nuvarande i Centerpartiet, skulle vilja se huvuddragen i den kommande strategin. Och givetvis för att förhoppningsvis kunna påverka även andra beslutsfattare i rätt riktning. Debatterna sändes i SVT Forum igår, fredag förmiddag, vilket kanske också gav en viss spridning.

Jag lyfte i interpellationerna fram att jordbruket främst bör betecknas som Livsnödvändig verksamhet (och inte som miljöfarlig verksamhet).
Att livsmedelsstrategin måste vara offensiv och kraftfull och bl a innehålla rejäla tillväxtmål, rejäla skattesänkningar, rejäla förenklingar och en bred kraftsamling för att lyfta fram vikten av att att handla mat från Sverige för att främja miljö- och djurskydd med mycket mera.
Samt att mjölkkrisen måste överbryggas bl a genom att regering och riksdag snabbt agerar på olika sätt, hittills är det tyvärr mest prat och mindre handling.

Landsbygdsminister Bucht är en bra person som vill väl, enligt min uppfattning, men han måste få med sig t ex finansministern och Miljöpartiet vilket säkert inte är lätt. Och även inom alliansen kommer Centerpartiet säkert att få kämpa hårt för att få med sig M och Fp, vi vet hur svårt det ibland var på allianstiden.
(Sven-Erik Bucht påminde givetvis i vår debatt om dåvarande finansminister Borgs famösa uttalande om att industrijordbruket inte har någon framtid samt att alliansen chockhöjde jordbrukets drivmedelsskatter med 600 mkr).

Jag gick också upp i en ip-debatt om hur myndigheters beslut gör att svensk livsmedelsproduktion flyttar utomlands.

Här är länkar till de 4 debatterna, både i text och bild;
En offensiv livsmedelsstrategi.

Livsnödvändigt jordbruk.

Mjölkkrisen.

Myndigheters beslut.








söndag, april 10, 2016

Sandviken tjänar 1/2 miljard på utlandsfödda! 31 maj 2014 i DN


Dagens Nyheter hävdar att tidningen har stort förtroende och att någon åsiktskorridor knappast funnits, i alla fall inte i DNs oberoende och objektiva  journalistik.
Jag vill hävda att DN, likt "alla" media, i pur välvillighet gärna lyft fram migrationens fördelar och gärna avstått från att belysa eller granska sådant som handlar om kostnader eller om sådant som kan uppfattas negativt ("Åsiktskorridoren").
Den famösa "Sandviken-artikeln" från 31 maj 2014 av Ossi Carp är häpnadsväckande i sin okritiskhet och sin ohöljda propaganda för en subjektiv och grundfalsk rapport, med tendensiösa syften. Den talar för sig själv.
Häpnadsväckande nog har DN vare sig i artikeln eller efteråt ställt en enda kritisk fråga, och därtill låtit artikeln ligga kvar på nätet så att den kan läsas i sin fulla glans även idag. Det är möjligen berömvärt att medvetet ställa sig vid skampålen, men jag är rädd för att syftet främst är att låta propagandan fortsätta verka.

Nationalekonomen Tino Sanandaji har smulat rapport och artikel vid fotknölarna i flera blogginlägg, som DN givetvis inte, tror jag, skrivit en rad om eller kommenterat i tidningen.

Så här säger rapportbeställaren Leif Jansson på kommunens arbetsmarknads- och trafikförvaltning:
"Sandviken tjänar över 500 miljoner kronor årligen på de utomlandsfödda personer som bor i kommunen. I genomsnitt innebär det per person och år drygt 145.000 kronor till samhället.
– Eftersom vi har jobbat en hel del med integration och flyktingmottagning har vi sedan länge haft klart för oss att över tid blir majoriteten av de som flyttar till Sandviken förvärvsarbetande. Nu fick vi siffror på det."

"Migrationen lever sitt eget liv och regleras av saker som tillgång på bostäder och arbete. Att reglera den är fel. "

Detta är väl historia nu. Rapporten, och att Sveriges största seriösa dagstidning (och några tidningar till) så okritiskt förde vidare propagandan är ändock oerhört belysande för tidsandan för 2 år sedan. Jag gör detta blogginlägg främst för att klippa in artikeln in extenso nedan för eftervärlden, den lär ju försvinna från DN någon gång.


Nyheter

Tjänar över en halv miljard på invandringen

Utdrag ur PWC:s rapport ”Socioekonomisk analys - invandring”, beställd av arbetsmarknads- och trafiknämnden i Sandviken.
Utdrag ur PWC:s rapport ”Socioekonomisk analys - invandring”, beställd av arbetsmarknads- och trafiknämnden i Sandviken.

Sandviken tjänar över 500 miljoner kronor årligen på de utomlandsfödda personer som bor i kommunen. I genomsnitt innebär det per person och år drygt 145.000 kronor till samhället.




– Eftersom vi har jobbat en hel del med integration och flyktingmottagning har vi sedan länge haft klart för oss att över tid blir majoriteten av de som flyttar till Sandviken förvärvsarbetande. Nu fick vi siffror på det, säger Leif Jansson, chef för arbetsmarknads- och trafikförvaltningen.
Sandviken har en förhållandevis lång och stor erfarenhet av mottagning av flyktingar och invandrare. Från politiskt håll är kommunen enig om det humanitära och behjärtansvärda i saken, men kostnaden har varit ett debattämne även utanför fullmäktige.
ANNONS:
– Det har diskuterats mycket huruvida invandringen innebär kostnader eller intäkter, och i så fall i vilken omfattning. Därför beställde nämnden studien och det var positivt att också en oberoende rapport så klargörande visar att invandringens plussida är så pass mycket större, säger Leif Jansson.
Närmare bestämt handlar det om 511 miljoner kronor plus för det studerade året 2012. Av Sandvikens då 37.076 invånare var 4.278 utrikesfödda och intäkterna från dessa uppgick till 621 miljoner kronor. Kommunens kostnad för dem var 110 miljoner kronor, enligt rapporten som revisionsbolaget PWC gjort på arbetsmarknads- och trafiknämndens uppdrag.
– Alla strävar efter att få egen försörjning och bidra till samhällsekonomin. Det är precis vad som syns med de här siffrorna. För mig var resultatet väntat, säger Leif Jansson.
Är Sandviken ett specialfall?
– Nej. Statistiska centralbyråns uppgifter på andelen utrikes födda inom olika yrken uppgår till 30 – 40 procent i flera yrkeskategorier. Det svenska samhället skulle kort sagt inte klara sig utan invandringen. För Sandvikens del innebär det att vi växer ekonomiskt eftersom att nettoinvandringen är positiv.
– Vi har grannkommuner som krymper så de måste kompensera högre skatt, men får ändå större ekonomiska problem. Vi bor i en region där det sedan ett tag dör fler än vad som föds, säger Leif Jansson.
Menar du att ju större invandring, desto bättre ekonomi?
– Det är inte fråga om hur mycket. Migrationen lever sitt eget liv och regleras av saker som tillgång på bostäder och arbete. Att reglera den är fel. Titta på Finland som har en betydligt sämre tillväxt än Sverige. En av orsakerna till det är att de har och har haft för lite invandring.
Sverigedemokraterna, som tycker att invandringen måste begränsas kraftigt, representeras av två ledamöter i Sandvikens stadshus. Ing-Britt Olsson kunde inte kommentera rapporten på lördagseftermiddagen. DN har sökt hennes partikollega i fullmäktige, Per Kihlgren.
Definitionen av ”invandrare” har i undersökningen varit person ”utrikes födda”. På intäktssidan räknas sådant som produktion, skatter, konsumtion och hyresintäkter, medan bidrag, barnomsorg, skola, löner och bostadskostnader står på utgiftssidan.


lördag, april 09, 2016

Om Centerpartiets migrationspolitik, med mina kommentarer. Synpunkter?

Jag har länge drivit att Sverige uthålligt, med växande flyktingströmmar, inte kan ligga långt före övriga EU-länder i sina asylregler. 

Centerpartiet har delvis lagt om sin politik i min riktning. Men C är fortfarande tillsammans med Vänsterpartiet de två partier i riksdagen som  vill se en politik mycket mer inriktad på en friare rörlighet och invandring än idag. I veckan beslutade riksdagen om 3 betänkanden om migration. Jag röstade lojalt med centerpartiets reservationer. När jag i efterhand läste deras innehåll blir jag betänksam, eftersom jag på flera punkter inte håller med.

Jag ligger uppenbart närmre de flesta andra riksdagspartier i detta, vilket ju kan hända i olika frågor för väljare i alla (alliansens) partier.

Med tanke på kommande framtida beslut i dessa frågor vill jag lyfta fram vad centerpartiet driver och mina frågetecken. Jag gör det som vanligt på min blogg, som är en dagbok för mig och för att öppet och transparent diskutera detta med den som är intresserad.

Jag motionerade till distrikts- och partistämman 2015 om 4 att-satser i asylpolitiken. Distriktsstämman i Östergötland stödde mig med ca 2/3-dels majoritet. Men partistämman avslog med bedövande majoritet alla att-satserna.

Dock ställde sig centerpartiet 6 veckor senare bakom migrationsöverenskommelsen mellan regeringen och alliansen vilket innebar, i huvudsak, att 3 av att-satserna i östgötamotionen nu faktiskt är Centerpartiets politik; att tillfälliga uppehållstillstånd tyvärr är nödvändiga, att reglerna för anhöriginvandringen ska EU-anpassas (dock ej vad gäller familjeåterförening) samt att en översyn ska göras varför så extremt många ensamkommande barn (40 % av alla till EU) söker sig till Sverige, vilket ju delvis beror på att Sverige knappt gör några åldersbedömningar.

Partiet och östgötadistriktet ligger alltså nu nära varandra på dessa 3 punkter.

Den fjärde att-satsen var att vi reagerade mot C:s linje att Sverige ensamma ska öppna sina ambassader för asylsökande världen över. Där kvarstår oenigheten. Jag anser det vara fullständigt orealistiskt. Däremot är vi överens om att EU kan pröva att gemensamt göra detta.

Utöver migrationsöverenskommelsen införde regeringen (S/MP) med stöd av 3 allianspartier ID-krav och inre gränskontroller i december 2015, för att kraftigt minska antalet asylsökande från de upp till 10.000 per vecka som anlände i november. Centerpartiet och Vänsterpartiet motsatta sig detta. Jag ansåg att åtgärder måste vidtas, men var osäker på om ID-kraven var de rätta, jag avstod i omröstningen före jul. 

Nu har EU träffat avtal med Turkiet om långt värre åtgärder än de svenska id-kraven, som jag ser det. Alla flyktingar och migranter till Grekland ska nu förvisas ur EU till Turkiet. Jag är djupt tveksam till detta.

Min uppfattning är här densamma som vad gäller de svenska regelverken, åtgärder var nödvändiga, däremot inte alls säkert att de nu överenskomna är varken bra eller de minst dåliga. Jag hade naturligtvis föredragit att EU tillsammans hade mottagit alla asylsökande med asylskäl, en kontinent med 500 miljoner människor klarar rimligen att ta emot 5-10 miljoner. Sverige och Centerpartiet har också drivit på för detta men utan egentlig framgång.

Däremot klarar inte Sverige att ensamt ta emot fortsatt höga andelar av de som söker asyl i något EU-land eller att t ex ensamma erbjuda strandsatta flyktingar i Grekland och Turkiet att komma hit.

I det uppkomna läget menar jag att Centerpartiet gör rätt som ställer sig bakom det tvivelaktiga avtalet med Turkiet istället för att säja nej tillsammans med Vänsterpartiet. Det bästa alternativet är tyvärr stängt och att inget göra är heller inget alternativ. Däremot går vårt ställningstagande knappast ihop med vårt entydiga motstånd mot id-kraven mellan Sverige och Danmark och att asylrätten alltid ska värnas fullt ut. 

För några år sedan antog Centerpartiet ett nytt idéprogram. Det lanserades av en arbetsgrupp där ordföranden lade tonvikten på fri invandring. Efter intensiva diskussioner blev resultatet ett bra idéprogram med visioner om en värld utan krig och med fri rörlighet men där vägen dit var lång och där en realistiskt politik måste föras intill dess. 

Dock lever skilda åsikter kvar om hur starkt som Centerpartet idag kan flytta fram positionerna.

I veckan röstade jag lojalt med Centerpartiets reservationer i 3 utskottsbetänkanden om Migration- och asylpolitik, Anhörig- och arbetskraftsinvandring och Medborgarskap. Efteråt har jag granskat dem närmare, och de motioner som centerpartiet har lagt. Jag upptäcker då att de är mer långtgående än jag skulle vilja, och jag lyfter därför fram de centerkrav som jag ifrågasätter och har svårt att vara med på. Jag är glad för alla som har synpunkter på både det ena och det andra!

* Här är reservation 3 från C i migrationsbetänkandet:
"60 miljoner människor är på flykt i världen. Människor som flytt från krig och förföljelse har rätt till skydd enligt internationell rätt. rätten och möjligheten att söka asyl bör värnas. Invandringen bör vara reglerad, men det ska arbetas för aktivt för en human flykting- och migrationspolitik som strävar efter fri rörlighet för människor i hela världen".
Min undran gäller bara sista meningen där ideprogrammets mycket långsiktiga vision (50-100 år?) kopplas ihop med den politiska verkligheten i i närtid (typ 5-10 år). Sådan här formuleringar underbygger den spridda vanföreställningen att C är för fri invandring. Analogt borde vi i försvarsfrågor skriva typ att "försvarsbudgeten bör öka med 5 miljarder men det ska arbetas aktivt för att försvaret på sikt kan avvecklas i strävan efter evig fred i hela världen".  Och det gör vi inte.

* Reservation 10 från C och V:
"EUs gränsskydd måste upprätthållas med absolut respekt för asylrätten och mänskliga rättigheter."

Jovisst. Men hur stämmer det med EUs avtal med Turkiet om att alla asylsökande och ekonomiska migranter till Grekland ska förvisas till Turkiet? Det avtalet röstade endast V emot som enda riksdagsparti.

* Reservation 18 från C och V:
..."Transportörsansvaret bör också ses över då det försvårar för människor på flykt att ta sig in i Europa"...

Transportörsansvar finns vid flyg till EU, där transportören måste säkerställa att resenärerna har giltiga pass och visum för att komma in i EU. Om detta ses över så att asylsökande kan ta flyg in i EU torde väldigt många använda sig av den möjligheten, vilket t ex skulle göra EUs avtal med Turkiet överflödigt. Att vänsterpartiet driver detta, och mycket annat, är en sak. Man jag anser inte att C ensamma i alliansen ska göra det.

* Betänkandet anhörig- och arbetskraftsinvandring, reservation 2 från C och V:
"Humanitära viseringar för anhöriga bör därför införas. Anhöriga som befinner sig i konfliktområden och som har familj på plats i Sverige ska kunna få en sådan visering för snabb familjeåterförening och för att förhindra att de riskerar livet med människosmugglare för att handläggningen tar för lång tid".
Jovisst bör strävan vara denna, men i så fall gemensamt för EUs alla länder.

Men både migrationsöverenskommelsen (som inför tillfälliga uppehållstillstånd vilket försvårar anhöriginvandring) och EUs avtal med Turkiet (som förvisar alla asylsökande och ekonomiska migranter till Turkiet) går i motsatt riktning. V är inte med i migrationsöverenskommelsen och motsatte sig EUs avtal med Turkiet, i båda fallen till skillnad mot C.

* Reservation 13 och 17 och 21 från C:
..."Kravet på att en arbetskraftsinvandrare ska ha samma arbetsgivare och samma yrke de två första åren bör tas bort."..."Den nuvarande lagstiftningen om arbetskraftsinvandring ska  värnas och utvecklas. Förslag om arbetsmarknadsprövning och krav på bindande arbetserbjudanden skulle göra det svårare att komma till Sverige och ställning måste tas mot alla former av arbetsmarknadsprövning"..."Förfarandet för tillståndsgivning vid arbetskraftsinvandring måste förenklas för att förkorta handläggningstiden"..."EUs blåkortssystem bör utvidgas så att det öppnar för arbetskraftsinvandring av mindre kvalificerad arbetskraft än idag. Det skulle bättre tillgodose behoven på arbetsmarknaden och fler skulle ges möjlighet att söka arbeta i Europa"...

C motsätter sig alltså blankt att arbetskraftsinvandrare ska prövas mot hur arbetslösheten är på området där man har fått ett jobb med t ex låga kvalifikationer (städare, taxichaufför, McDonalds osv). Ingen sådan prövning ska ske.
Jag bejakar naturligtvis arbetskraftsinvandring till bristyrken och där behov finnes. Men jag är djupt tveksam till att en arbetsgivare ska kunna avtala med vem som helst i hela världen att få ett enkelt jobb på områden där massor redan köar för jobb i Sverige.
Det finns redan exempel på att arbetsgivare anställer personer från andra länder som betalar för att få ett avtal och därigenom uppehållstillstånd och senare medborgarskap. Många som kommer till Sverige på det sätter söker också snart asyl, väl på plats här, jag har sett siffror på över hälften.

* Betänkandet medborgarskap, reservation 2 från C:
"Den tid som en person måste ha sin hemvist i Sverige för att kunna ansöka om svenskt medborgarskap bör generellt förkortas till 3 år. Vidare bör regeringen utreda möjligheterna att införa principen om medborgarskap efter födelseland, den s k territorialprincipen".

Idag är kravet för att kunna ansöka om svenskt medborgarskap att man varit stadigvarande bosatt här i fem år.  Är man flykting räcker det med 4 år.
Frankrike och Storbrittanien har också krav på fem år. Norge och Tyskland har krav på 8 år. Finland kräver 10 år. osv.

Centerpartiets krav på att det ska räcka med endast 3 år för alla torde vara det bland de mest generösa i världen, gissar jag. Det kommer väldigt många nyanlända till Sverige, bl a för att Sverige är ett rikt land med väl utbyggda trygghetssystem som man snabbt får del av. Om Sverige är mer generöst än andra länder i både sina asyl- och arbetskraftsinvandringsregler och därtill också är det vad gäller snabbt medborgarskap osv innebär det självfallet ytterligare argument för många att söka sig just hit.

Sverige har redan den sannolikt kortaste tiden i EU till medborgarskap för flyktingar. Jag tror snarare att Sverige borde ha 5 år för alla typ Frankrike och Storbrittanien än att vi ska sänka till 3 år.

I ett betänkande från socialförsäkringsutskottet reserverar sig C och vill att man ska dels få medborgarskap efter bara 3 år i Sverige, kortast i världen sannolikt, samt att Sverige bör utreda att bevilja medborgarskap efter territorialprincipen.

Territorialprincipen innebär att alla barn som fötts i Sverige, av svenskar eller papperslösa eller EU-medborgare osv skulle per automatik ha rätt till svenskt medborgarskap. Den princip som gäller idag är härstammningsprincipen, att barn som föds av svenska medborgare får svenskt medborgarskap. Visserligen har några andra länder territorialprincipen men jag känner tveksamhet till att införa den. En utredning kan jag väl acceptera, för jag kan denna fråga dåligt, men intrycket är nog att C vill införa den nya principen samtidigt som den gamla är kvar? Det kan vara alltför radikalt men OK, låt oss se vad utredningen visar.

Jag har alltså röstat för dessa reservationer som jag nu reser frågetecken inför. Jag tycker det är bra att lyfta partilinjen och mina frågetecken och jag tar gärna emot era synpunkter.









onsdag, april 06, 2016

Bucht pressas i riksdagen om mjölkkrisen!

Jag har inlett en centeroffensiv för det svenska jordbruket med 3 interpellationer. Daniel Bäckström har interpellerat om mjölkkris och försörjningsberedskap. Kristina Yngwe driver på i landsbygdskommitté och för en offensiv svensk livsmedelsstrategi.

Igår i riksdagen var vi 3 Centerpartister, 1 KD, 1 M, och 1 S som debatterade mjölkkrisen med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. 

Nästa debattomgång med honom blir fredag den 15 april. Förhoppningsvis ska regeringens arbete med förslaget till livsmedelsstrategi, som är i sitt slutskede, kunna påverkas genom att den hårda verkligheten lyfts fram liksom behovet av radikala åtgärder för att öka jordbrukets lönsamhet så att den negativa produktionsutvecklingen kan vändas i en kraftig och helt nödvändig tillväxt.

Kom till skott om typ 6 regioner! Det är dags!

Det var en hård batalj i kammaren på tisdagskvällen där civilminister Ardalan Shekarabi med eldunderstöd från mig stred likt en Sven Duva mot en moderat anstormning i regionfrågan. M vill låta bara Skåne och Västra Götaland vara stora kraftfulla regioner som kan dra makt från Stockholm medan övriga Sverige halkar efter. Jag och Centerpartiet vill behålla färre och starkare regioner som också möjliggör fortsatt många kommuner.

Jag har samma syn som Johan Örjes​ väl ger uttryck för här, färre och större och mer kraftfulla regioner är en nödvändighet. I Östergötland förespråkar många en kraftfull region mellan Skåne och Mälardalen. Vi ser kraften i regionbildningarna i Skåne och Västra Götaland. Utan kraftfulla regioner riskerar makt att fortsätta att samlas i Stockholm samtidigt som kommunerna blir färre och större.

Jan Edling (S) är en självständig utredare mm, här argumenterar han för nödvändigheten av en ny regionindelning. Jag har samma uppfattning, frågan har utretts i 58 år, om inte den nu går i mål så kommer Stockholm, Skåne och västra Götaland bara att gasa ifrån övriga mindre regioner. Sker ingen regionreform utan M tillåts fortsätta att inlägga veto riskerar regionnivån att försvinna och mer makt samlas istället hos Staten och hos allt färre kommuner. Jag vill se färre och starkare regioner, typ förslaget, som kan dra makt från Stockholm samtidigt som kommunerna i stor utsträckning kan bestå.

Ewa Stenberg skriver i DN om regionfrågan.

Jakob Styrenius i Västerviks tidning.

Kristina Jonäng

Patrik Oksanen i Hela Hälsingland.

Östersundsposten.

Herr talman! Civilminister Ardalan Shekarabi står här likt en Sven Duva och möter en plötslig moderat anstormning. Jag ilar till hans undsättning för att ge eldunderstöd.
Jag vill till och med berömma civilministern som gör ett bra jobb i regionfrågan och i fråga om offentlig upphandling av mat i våra kommuner. I Östergötland säger vi när vi vill berömma någon att han kunde ha lyckats mycket sämre.
Jag är 68 år. Jag har diskuterat regionfrågan i 10-15 år nu, i olika konstellationer. Det har varit regionkommittéer och så vidare. Jag vill inte diskutera den i tio år till utan att komma till ett avslut. Jag tror att frågan är mogen för att landa.
Jag tror inte att det här är någon stor och djup, folklig fråga för folkomröstningar om exakt vilken region man ska ingå i. Det är en fråga vi behöver diskutera politiskt och hitta bra lösningar på.
Axel Oxenstierna fixade i slutet av 1600-talet någon gång så att vi fick 22 län. Det har varit på det sättet i mer än 300 år. Det behövs en förändring. Vi har släppt fram några regioner, som är stora och kraftfulla: Skåne, Västra Götaland och Stockholm. Men sedan har det stannat av.
Michael Svensson tog Östergötland som exempel och sa att ni klarar er alldeles utmärkt själva. Vi har bra sjukvård, tillsammans med Kalmar och Jönköping. Och det hoppas jag verkligen att vi kommer att fortsätta ha. Men min uppfattning som östgöte är att vi halkar efter Skåne och Västra Götaland. Den uppfattningen har även andra partier och politiker i Östergötland. Skåne och Västra Götaland äger sina infrastrukturfrågor och kan dra makt från staten och hantera frågor bättre än vi klarar av i det splittrade området mellan Skåne och Mälardalen som har Vättern i väster.
Om den här ordningen skulle bestå är vi oroliga för att några starka regioner drar makt från Stockholm och alltmer hanterar sina angelägenheter medan länsregionerna är för små.
Moderaterna vill börja om på nytt. Det är tydligt att de inte gillar starka och färre regioner som kan dra makt från Stockholm och lindra trycket på kommunsammanslagningar. Visst är det långt från Torsby till Halland. Men utan regioner hamnar det på riksnivå. Och det är ännu längre mellan Haparanda och Skåne. Det kan jag försäkra er om.
Jag ser regioner som ett viktigt fortsatt instrument för att förvalta regionala frågor, sjukvårdsfrågor och så vidare.
Det är som sagt uppenbart att Alliansen inte lyckades med detta. Vi var inte helt överens i frågan.
Jag tror att det är dags för en regionindelning. Jag hoppas att riksdagen kan samla sig bakom detta. Det vore trist att fortsätta diskutera detta i en ny alliansregering. Vi behöver lägga energi på annat. Jag har uppfattat det som att det finns en ganska bred uppslutning över landet och i riksdagen kring frågan. Jag hoppas alltså att den landar där och att mina hedervärda moderata kollegor på sikt kanske inser storheten i det som är på gång.

Herr talman! Att diskutera är härligt! Ibland är man inte helt överens. Christian Holm Barenfeld menade att Värmland ska samarbeta åt alla håll, som man gjort i 300 år, med olika län hit och dit, Norge och så vidare. Visst kunde länen fortsätta att göra det. Då behövs det ju ingen förändring. Men nej, jag tror att tiden har gått ifrån detta. Det blir för lite, för splittrat och för ostrukturerat. Vi har släppt fram Skåne och Västra Götaland. De regionerna bildades snabbt och okomplicerat, och de finns. Vem vill återgå till de tidigare länen? Om vi sätter stopp nu blockerar vi övriga Sveriges möjligheter till lika rationell indelning. Det håller inte.
Utan reform finns det risk för att regionnivån försvinner, att makt koncentreras hos staten och att kommunerna blir färre och större. Det är det Moderaterna syftar till, och det vore betydligt sämre, enligt min uppfattning. Jag slår vakt om regionnivån, men det måste ske en modernisering. Jag instämmer helt och fullt i statsrådets engagerade anförande och argumentation.
Jag vet att Moderaterna för att uppnå sina syften använder Centerpartiets positiva värdeord: underifrånperspektiv, decentralisering, den lilla skalan. Det gläder mig i och för sig. Men det finns en bockfot dold i argumentationen. Syftet är att få en starkare och mer centraliserad stat och färre och större kommuner. Jag vill ha starka regioner som kan dra makt från Stockholm och göra att vi kan behålla de allra flesta av dagens kommuner under lång tid framåt. Därför hoppas jag att statsrådet och regeringen i samarbete med riksdagen lyckas landa i ett beslut före Alliansens nästa maktövertagande. Jag hoppas att en alliansregering kommer att ta över och samarbeta väldigt bra när vi har klarat av den här frågan.