Självklart ska kor och grisar ha det bra i svensk djurhållning, och självklart ska detta kontrolleras och åtgärder vidtas när djur far illa, och för att förebygga att så sker.
Samtidigt har jag uppmärksammats på att djurskyddslagen ger staten/länsstyrelserna en oerhört stark ställning som ibland kan göra att enskilda djurägare upplever sig vara i ett orimligt underläge när det gäller att få sin sak prövad i domstol. Länsstyrelsen kan utan domstolsprövning tvångsomhänderta hela djurbesättningar efter 3 förelägganden (enligt praxis som förmodligen ska ändras) om djurinspektör och länsveterinär (ungefär) är överens. Någon domstolsprövning där båda parter kan hävda sin uppfattning behövs inte. Om djurägaren överklagar och menar att djuren hade det någorlunda bra är detta svårt att bevisa eftersom omhändertagandet redan skett och djuren är borta. Länsstyrelsen hävdar då också naturligtvis sin uppfattning med dokumentation av olika slag som naturligen är mycket negativ mot den vars djur man tvångsomhändertagit, och domstolarna går i princip alltid regelmässigt på myndigheternas gjorda bedömningar.
Jag följde på avstånd ett mångårigt infekterat djurskyddsärende i Skåne, som Lantbrukets Affärer skildrar i denna artikel. Lantbrukstidningen ATL kommenterade det hela i en ledarartikel.
Jag och Erik A Eriksson lade i höstas denna motion till riksdagen om djurskyddet, som avslogs av riksdagen med hänvisning till pågående arbete (som oftast sker..) Vi ville där att ett så omvälvande beslut som att tvångsomhänderta en lantbrukares alla djur borde prövas i domstol, samt att måste lantbrukaren upphöra med sin djurhållning borde försäljningen av djuren kunna ske mer flexibelt och till mindre väldiga kostnader än som ofta blir fallet idag.
Johan Linander, (C i justitieutskottet) skrev i våras en debattartikel om djurskydd med flera undertecknare.
Med anledning av ett djurskyddsfall i Värmland, där en stor nötkreatursbesättning i våras tvångsomhändertogs efter många års tillsyn från länsstyrelsen med flera förelägganden om bättring, skrev jag denna debattartikel i Land Lantbruk i juni.
Länsstyrelsen informerar om beslutet på sin hemsida, och Foodmonitor och NWT skrev artiklar om omhändertagandet. Land Lantbruk behandlar djurskyddsfrågan på ledarplats.
Lantbrukaren som fråntogs djuren menar att beslutet kom överraskande och att han planerade att avveckla produktionen men nu drabbas av att hans näringsverksamhet rycks undan samtidgt som kostnaderna för polis,transport, uppstallning och försäljningstapp blir mycket stora. Länsstyrelsen har sannolikt uppfattningen att det efter många års problem nu var nödvändigt att ingripa.
Lantbrukaren som av länsstyrelsen uppdrogs att stalla upp djuren ger i ATL sin bedömning att beslutet var välgrundat, och refererar till obefogad kritik i sociala medier mot honom, och även hot. (hot är naturligtvis fullständigt oacceptabelt).
Länsstyrelsen och LRF i Värmland bjöd mot bakgrund av fallet in till presskonferens om djurhållningen och djurskyddet i länet. Den föranledde inga stora avtryck i media, men rimligen ställde man sig bakom hanteringen av det aktuella ärendet samtidigt som man torde ha framhållit att djurhållningen i Värmland (och Sverige) är bra och i världsklass.
Miljömagasinet, med tidigare kopplingar till antikärnkraftsrörelsen och Miljöpartiet, skriver om deras bild som på bloggar och i media engagerat sig för en som man menar bättre rättssäkerhet vid myndigheternas djurskyddstillsyn.
Detta är svåra frågor och djurens bästa motiverar naturligtvis en stark djurskyddslag och extraordinära beslutsbefogenheter för myndigheterna vid akuta djurlidanden. Jag menar att vid den översyn av djurskyddslagstiftningen som nu bereds på landsbygdsdepartementet efter den utredning som gjordes av landshövdingen i Värmland, Eva Eriksson, så bör den enskildes möjligheter att få sin sak prövad i domstol eller enligt Johan Linanders förslag stärkas. Likaså bör om djurägaren måste upphöra med sin djurhållning mer flexibla och mindre kostnadskrävande sätt att åstadkomma detta möjliggöras i linje med min motion och debattartikel i Land Lantbruk.
Samtidigt har jag uppmärksammats på att djurskyddslagen ger staten/länsstyrelserna en oerhört stark ställning som ibland kan göra att enskilda djurägare upplever sig vara i ett orimligt underläge när det gäller att få sin sak prövad i domstol. Länsstyrelsen kan utan domstolsprövning tvångsomhänderta hela djurbesättningar efter 3 förelägganden (enligt praxis som förmodligen ska ändras) om djurinspektör och länsveterinär (ungefär) är överens. Någon domstolsprövning där båda parter kan hävda sin uppfattning behövs inte. Om djurägaren överklagar och menar att djuren hade det någorlunda bra är detta svårt att bevisa eftersom omhändertagandet redan skett och djuren är borta. Länsstyrelsen hävdar då också naturligtvis sin uppfattning med dokumentation av olika slag som naturligen är mycket negativ mot den vars djur man tvångsomhändertagit, och domstolarna går i princip alltid regelmässigt på myndigheternas gjorda bedömningar.
Jag följde på avstånd ett mångårigt infekterat djurskyddsärende i Skåne, som Lantbrukets Affärer skildrar i denna artikel. Lantbrukstidningen ATL kommenterade det hela i en ledarartikel.
Jag och Erik A Eriksson lade i höstas denna motion till riksdagen om djurskyddet, som avslogs av riksdagen med hänvisning till pågående arbete (som oftast sker..) Vi ville där att ett så omvälvande beslut som att tvångsomhänderta en lantbrukares alla djur borde prövas i domstol, samt att måste lantbrukaren upphöra med sin djurhållning borde försäljningen av djuren kunna ske mer flexibelt och till mindre väldiga kostnader än som ofta blir fallet idag.
Johan Linander, (C i justitieutskottet) skrev i våras en debattartikel om djurskydd med flera undertecknare.
Med anledning av ett djurskyddsfall i Värmland, där en stor nötkreatursbesättning i våras tvångsomhändertogs efter många års tillsyn från länsstyrelsen med flera förelägganden om bättring, skrev jag denna debattartikel i Land Lantbruk i juni.
Länsstyrelsen informerar om beslutet på sin hemsida, och Foodmonitor och NWT skrev artiklar om omhändertagandet. Land Lantbruk behandlar djurskyddsfrågan på ledarplats.
Lantbrukaren som fråntogs djuren menar att beslutet kom överraskande och att han planerade att avveckla produktionen men nu drabbas av att hans näringsverksamhet rycks undan samtidgt som kostnaderna för polis,transport, uppstallning och försäljningstapp blir mycket stora. Länsstyrelsen har sannolikt uppfattningen att det efter många års problem nu var nödvändigt att ingripa.
Lantbrukaren som av länsstyrelsen uppdrogs att stalla upp djuren ger i ATL sin bedömning att beslutet var välgrundat, och refererar till obefogad kritik i sociala medier mot honom, och även hot. (hot är naturligtvis fullständigt oacceptabelt).
Länsstyrelsen och LRF i Värmland bjöd mot bakgrund av fallet in till presskonferens om djurhållningen och djurskyddet i länet. Den föranledde inga stora avtryck i media, men rimligen ställde man sig bakom hanteringen av det aktuella ärendet samtidigt som man torde ha framhållit att djurhållningen i Värmland (och Sverige) är bra och i världsklass.
Miljömagasinet, med tidigare kopplingar till antikärnkraftsrörelsen och Miljöpartiet, skriver om deras bild som på bloggar och i media engagerat sig för en som man menar bättre rättssäkerhet vid myndigheternas djurskyddstillsyn.
Detta är svåra frågor och djurens bästa motiverar naturligtvis en stark djurskyddslag och extraordinära beslutsbefogenheter för myndigheterna vid akuta djurlidanden. Jag menar att vid den översyn av djurskyddslagstiftningen som nu bereds på landsbygdsdepartementet efter den utredning som gjordes av landshövdingen i Värmland, Eva Eriksson, så bör den enskildes möjligheter att få sin sak prövad i domstol eller enligt Johan Linanders förslag stärkas. Likaså bör om djurägaren måste upphöra med sin djurhållning mer flexibla och mindre kostnadskrävande sätt att åstadkomma detta möjliggöras i linje med min motion och debattartikel i Land Lantbruk.
8 kommentarer:
Väldigt viktig fråga. Bra att den drivs bönder måste få rätt att få sin sak prövad när det gäller så stora saker som djuromhändertagande.
I Sverige idag kan ingen myndighet ställas till svars, det är helt oacceptabelt. En djurägare får livstidsstraff.... mord, våldtäckt på barn, ger ett tidsbegränsatt straff. Ingen straffas å hårt som en djurägare och det finns tydligen ingen möjlighet att överklaga. Dårarnas paradis...
Staffan D och LRF är diplomatiska, stöter sig inte med makten.
Grundproblem att tjänstemän åtnjuter "förvaltningsrättens" förtroende fast många inte lever upp till det. Korrigeringsmöjlighet vid inkompetens, partiskhet eller personliga orsaker saknas.
Tjänstemän tolkar EU-direktiv och skapar egna bestämmelser utan grund i lagen. Myndigheter verkar mer intresserade att gömma tjänstefel än att lösa dem även i uppenbara fall. Det blir den enskilde drabbade som får driva saken ända till EU-domstolen. (Berndt Eriksson och Ulf Pettersson om djurskydd, men även när det gällde dubbelbestraffning i Skattemål tex).
Rätten att få rätt sitter tydligen i plånboken. Eller i privat engagemang som ovan, vilket inte flödar i juristkretsar (i alla fall i djurskyddsmål).
Om det politiska systemet inte tillåter korrigeringar av uppenbara rättsövergrepp förlorar systemet förtroendet hos allmänheten. Idag vet jag flera som inte ser något annat alternativ till protest än att rösta på missnöjespartier. Vinnare synes vara SD.
Det är väl probleminsikt och -beskrivning som behövs. Bara förtrolig dialog inom Knapptryckarkompaniet har väl inte visat sig fungera så bra?
Det finns ett sakfel i Staffan Danielssons artikel i LAND djuren fördes INTE till en ladugård i grannskapet, alla djuren fraktades ca 7 mil bort en helt olaglig transport med tanke på alla högdräktiga och nykalvade kor och deras kalvar, merparten av djuren släpptes direkt ut på "bete" där det inte fanns ett grönt strå och gavs ett undermåligt foder i otillräcklig mängd som gjorde att de började tappa hull, dåligt hull sades vara huvudorsaken till omhändertagandet....detta handlar inte om djuren det handlar om mig och min långa konflikt med Länsstyrelsen......
Hmn, kanske vore bra att kolla faktauppgifter lite, Staffan, det möte som LRF haft tillsamans med Länsstyrelsen med anledning av "vanvårdsfallet" på vår gård hölls 2010 alltså för tre år sedan, detta efter fall där man hittat flera döda djur i stallarna på flera gårdar, lite annat stuk på dessa fall än vårt, men jag tycker det är lite typiskt centerpartister att bara våga markera lite "lagom" att inte helt ställa sig på "djurplågarnas" sida man måste ju påtala vikten av djurskydd också, visst håller med om att vi skall ha ett bra djurskydd, men dagens totalitära och korrupta system där vissa utvalda personer kan tjäna estremt stora pengar på grova övergrepp riktade mot vissa misshagliga personer skall vi definitivt inte ha, det system som vi har måste rivas upp och förändras i grunden, ett nytt system måste byggas upp som syftar till att skydda djur inte till att rasera människors verksamheter och tillvaro som syftar till att rätta till och hjälpa inte som nu att förstöra och stjälpa, en mycket negativ myndighetskultur har utvecklats åtminstone hos vissa Länsstyrelser, för att detta skall kunna brytas krävs krafttag, säg uppsamtlig djurskyddspersonal, de som inte har kompetens och rätt attityd skall helt enkelt jobba med nåt annat.......
Hej saknar verkligen uppslutning och engagemang från alla dem som ser problemet. Och framför allt från alla dem som känner sig orättfärdigt behandlade av detta rådande sätt som djurskyddet har och utövar sin makt på,
Då detta verkligen inte är Rättssäkert utan vållar onödigt lidande och stora onödiga kostnader för den enskilde med mycket olyckliga påföljder för den drabbade.
Var är ni? Vart håller ni hus? Är det inte dags för samling nu och se till att vi får ett humanare
samhällsklimat.
Att visa lite solidaritet och sammanhållning genom hela ledet? Oavsett vilket parti vi tillhör?
Hur ska vi annars få till en förändring. Det måste till en samlingspunkt för alla dem som blivit drabbade så vi med förenade krafter kan få till en förändring Nu.
Vi lever inte i en diktatur än? Utan i ett land med demokratiska värderingar och tillsammans kan vi förändra det Sverige vi lever i.
Vanligt folk måste också få ta del av vad det är som sker och bli upplysta vilket i dag inte verka vara fallet utan de flesta är helt omedvetna som jag var tills jag själv blev drabbad. Vad jag menar är att vi måste synas och upplysta så att alla får ta del av vad som sker.
Vet att det ligger skamkänslor bakom att ha blivit utsatt och att man gärna inte heller vill hänga ut sig själv speciellt då man oftast känner sig ensam och rättslös över detta förfarande sätt. Därför är det av ännu större vikt att vi kan samla och förena oss. Och inse att det är inget skamset att ha blivit utsatt av dessa metoder som djurpoliserna håller sig med.
Att de nu också förespråkar och vill bli jämställda med och få samma status som polis att t.ex. få bära vapen för att de känner sig hotade. Så jag efterlyser nu en samlingspunkt för alla som vet och förstår och ser vart vi är på väg. Och att det är hög tid nu.
Hej Staffan.
Detta är ett viktigt ämne och du har både erfarenhet och är insatt.
Jag ber dig om att skriva/använda en gammal artikel och publicera på newsvoice så att kunskapen om detta når utanför lantbrukarkretsar.
Skicka en kommentar