Jag skrev nyligen ett blogginlägg om att 10 riksdagsledamöter bjöd in till möte för att i riksdagen bilda ett nätverk för att i öppen anda diskutera den svåra och viktiga frågan om dödshjälp vid svåra lidanden i livets slutskede.
Igår bildades så nätverket, vilket jag är mycket glad för, nu med 15 medlemmar.
Först talade journalisten Inga-Lisa Sangregorio, 80 år, som framgångsrikt kämpat mot en svår cancer.
Hon talade om sin kamp mot cancern, sin övertygelse om rätten och tryggheten i att själv kunna bestämma vid svåra lidanden i livets slutskede. Hon är otålig och vill se resultat snarast, och begriper inte hur partier och en del läkare kan motsätta sig detta självklara. Det är också en ”klassfråga”. Läkare och människor med resurser kan vid svåra lidanden och egen stark vilja följa sin övertygelse, medan det är svårare eller omöjligt för de med begränsade resurser och kontakter.
Inga-Lisa Sangregorio har sedan hennes lysande bok Den sista friheten kommit ut fått väldigt mycket stöd från kända och okända. Hon har fått höra många uppskakande berättelser om hur människors nära och kära har gått bort under svåra lidanden och i ovärdiga former, och det kommer nog en bok till om detta.
Igår bildades så nätverket, vilket jag är mycket glad för, nu med 15 medlemmar.
Först talade journalisten Inga-Lisa Sangregorio, 80 år, som framgångsrikt kämpat mot en svår cancer.
Hon talade om sin kamp mot cancern, sin övertygelse om rätten och tryggheten i att själv kunna bestämma vid svåra lidanden i livets slutskede. Hon är otålig och vill se resultat snarast, och begriper inte hur partier och en del läkare kan motsätta sig detta självklara. Det är också en ”klassfråga”. Läkare och människor med resurser kan vid svåra lidanden och egen stark vilja följa sin övertygelse, medan det är svårare eller omöjligt för de med begränsade resurser och kontakter.
Frågan om dödshjälp är mycket aktuell världen över, bl a har 24 ledamöter i Finlands
parlament frågat sin regering om den avser att legalisera dödshjälp, i USA har
50 miljoner amerikaner rätten till det när döden närmar sig och Kanada har just
beslutat sammalunda.
I nätverkets styrelse ingår människor och riksdagsledamöter från 7 partier.
Ordförande är Staffan Danielsson (0725-587721) och vice ordförande är Shadiye
Heydari ( 08-7866395).
Tillagt 11 december 2016; 18 riksdagsledamöter från 7 partier är nu med i nätverket, och jag vet rätt många till som tänker i dessa banor. Frågan har varit tabu men detta börjar äntligen lösas upp.
Tillagt 11 december 2016; 18 riksdagsledamöter från 7 partier är nu med i nätverket, och jag vet rätt många till som tänker i dessa banor. Frågan har varit tabu men detta börjar äntligen lösas upp.
Medlemmar i riksdagsnätverket/föreningen för att i öppen anda diskutera frågan om dödshjälp vid svåra lidanden i livets slutskede
Shadiye Heydari (S) (v.ordf)
Ingemar Nilsson (S)
Anders Österberg (S)
Hillevi Larsson (S)
Johan Hultberg (M) (styrelsen)
Anette Åkesson (M)
Thomas Finnborg (M)
Roland Gustbee (M)
Per Ramhorn (SD) (styrelsen)
Sara-Lena Bjälkö (SD)
Heidi Karlsson (SD)
Elisabeth Knutsson (MP) (styrelsen)
Annika Hirvonen Falk (MP)
Rasmus Ling (MP)
Staffan Danielsson (C) (ordförande)
Jens Holm (V) (styrelsen)
Christina Örnebjär (L) (styrelsen)
Tina Acketoft (L)
Hej Staffan,
SvaraRaderaAlla vill leva ingen vill lida.
Det finns vissa ämnen som i själva sin natur
inte ens är ämnade att diskutera inom ramen
för statlig verksamhet.
Det du är delaktig i är ett potentiellt påtvingande
via statligt inflytande.
Staten har ställt till nog med problem utan att
ovanpå alltsammans även ha rätten att ta kål på
sin egen befolkning.
Jag fattar alla argument. Jag fattar att någon har en svår sjukdom
som hon inte tycker någon skall behöva uppleva.
Men det är hennes egen sak. Eventuellt hennes närståendes
angelägenhet.
Vi är så pigga på att lagstifta för att styra människors
liv att vi nu även skall säga när någon skall dö.
Pilla inte i detta. Låt det vara.
Ingen kan skydda ett barn från en potentiellt psykotisk förälder
som får för sig att "ingen utväg finnes" och ändar livet för
någon som kanske hade kunnat klara sig om någon annan
hade fått säga sitt.
Sätt istället ljuset på alternativ läkekonst och bredda synen på
liv och friskvård.
Om någon vill ända sitt liv - då får de ta ansvar för det själva -
inte staten eller lagstiftning.
Om någon vill diskutera dessa frågor - visst, gör det, på er egen fritid -
inte med skattepengar eller med risk för framtida lagstiftning.
Bredda livet inte döden.
Egentligen så kanske de som propagerar för denna "humana hjälp" skulle
ta och föregå med exempel och helt enkelt ända sin existens och
sedan tala om ifall det var den bästa lösningen. Detta i egen regi
och på egen bekostnad naturligvis. Jag är faktiskt inte ens sarkastisk.
Jag tror nämligen på ett liv efter detta.
Mvh
Rolf Andersson
Jag håller med dig Rolf Andersson, som själv har haft en sambo med cancer och som levde tills han dog. Inte en dag av hans liv skulle jag ha velat vara utan. Inte han heller.
SvaraRaderaTack Ann Helena,
SvaraRaderaVi behöver snarare en mer human samvaro istället
för denna maskinella syn på livet och människor.
Jag önskar och hoppas att människor återfår mer
av sin egen frihet och sitt eget ansvar och att
denna andliga träldom från banker och stat tappar
sitt inflytande över det folk som de parasiterar
på.
Mvh
Rolf Andersson
läs gärna mitt blogginlägg och länkarna i det, det handlar om ifall staten ska bestämma eller om individens yttersta vilja ska kunna respekteras vid svåra lidanden i livets slutskede.; http://staffandanielsson.blogspot.se/2016/10/bildande-av-natverk-i-riksdagen-for-att.html
SvaraRaderahttp://staffandanielsson.blogspot.se/2016/10/bildande-av-natverk-i-riksdagen-for-att.html
SvaraRadera
SvaraRaderaJa, absolut - ni, Rolf Andersson och Ann Helan Rudberg - ni har all rätt att tänka och tycka som ni gör här. Ingen och ingenting hindrar er. Denna möjlighet har ni haft i massor av år, och den fortsätter som i alla dessa år. --- MEN - vill ni ändå också hindra oss som tycker annorlunda, som Staffan Danielsson och som jag gör? Det är min fråga till er? Måste vi tycka som ni? Som nu? Vill ni hindra de som väljer att dö sin död med en hjälp som gör den värdig (dvs med medel som gör att man somnar in lugnt och för alltid) i stället för att hänga sig el kasta sig framför ett tåg el dyl. Om ni tycker att vi har fel beträffande hur vi önskar förhålla oss till vår EGEN död - förklara då det för oss! Jag tror inte ni kan det.
Det blir väl lite orättvist mot de människor som på något sätt inte kan uttrycka sin dödslängtan,dememssjuka till exempel.Hur hanrerar man dem? Skall psykisk ohälsa berättiga till dödshjälp? Bygg ut sjukvården och gör specialistvård tillgänglig för alla.
SvaraRaderaHej Berit,
SvaraRaderaJo jag menar precis det jag sade.
Individen får själv ta ansvar för
om den vill avsluta sitt lidande
och hur detta skall gå till. Att
slänga sig framför tåg etc låter
extremt men jag tror det finns
sätt om man verkligen vill.
Men jag vill absolut INTE att du/ni
eller någon annan skall ge möjligheten
till det potentiella missbruket av
att bestämma vem som skall leva och vem
som skall dö.
Det verkar som om att man vill rättfärdiga
sin egen dödslängtan genom att påtvinga den
på andra.
Staten skall inte ta hand om individen från
vaggan till grav. Individer bygger samhällen
inte staten.
Vi har inte dödsstraff i Sverige.
Och vi skall inte införa något dolt sådant heller.
Och detta resonemang förs i ett samhälle
som inte ens är villig att kika på
alternativa behandlingar och näringslära.
Skrämmande.
Mvh
Rolf Andersson