Aftonbladets Jonna Sima skriver idag en mycket anmärkningsvärd ledare, där hon hyllar domprosten i Visby Mats Hermansson som ett föredöme mot rasism när han använder Visby kyrkas kyrkklockor för att varna att det är "fara å färde" när en mycket seriös borgerlig samhällsdebattör, Thomas Gur, under almedalsveckan talar om migration någon halvtimme bredvid kyrkan.
Nyheter Idag summerar i en artikel. Tidningen Dagen skrev tidigt om det inträffade.
Domprosten uttalar sig i Aftonbladet och slirar på sanningen när han påstår att trädgårdsmöbler fick bäras tillbaka (en stol hade använts) och att han fick knuffa sig fri (se videon) samt framförallt när han påstår att Thomas Gur kopplat ihop våldtäkter och invandrare.
Domprosten ansåg att Thomas Gurs teser stred mot svenska kyrkans värderingar och att det därför var befogat att ringa i kyrkklockor för att stoppa diskussionen.
Smålandspostens beskrivning av det inträffade kan jag instämma i. Liksom i Johan Hakelius starka kritik mot den inträffade, och mot Hermansson, i Fokus.
Jag har försvarat klockklang som kallelse till gudstjänst som en tusenårig etablerad tradition i Sverige och som har en speciell ställning vilket inte ger grönt ljus för de som vill sprida religiösa, politiska eller kommersiella budskap via högtalare.
Skulle kyrkklockor börja användas som domprosten, och Aftonbladet vill, för att störa och stoppa dem som har fel värderingar, dvs inte värderingar som socialdemokraterna eller Svenska Kyrkans vänsterfalang har, så kan grunden för kyrkklockors speciella ställning ryckas undan.
GPs Jenny Sonesson reagerar oerhört starkt på Aftonbladets stöd till domprost Mars Hermansson som ett föredöme.
Nyheter Idag summerar i en artikel. Tidningen Dagen skrev tidigt om det inträffade.
Domprosten uttalar sig i Aftonbladet och slirar på sanningen när han påstår att trädgårdsmöbler fick bäras tillbaka (en stol hade använts) och att han fick knuffa sig fri (se videon) samt framförallt när han påstår att Thomas Gur kopplat ihop våldtäkter och invandrare.
Domprosten ansåg att Thomas Gurs teser stred mot svenska kyrkans värderingar och att det därför var befogat att ringa i kyrkklockor för att stoppa diskussionen.
Smålandspostens beskrivning av det inträffade kan jag instämma i. Liksom i Johan Hakelius starka kritik mot den inträffade, och mot Hermansson, i Fokus.
Jag har försvarat klockklang som kallelse till gudstjänst som en tusenårig etablerad tradition i Sverige och som har en speciell ställning vilket inte ger grönt ljus för de som vill sprida religiösa, politiska eller kommersiella budskap via högtalare.
Skulle kyrkklockor börja användas som domprosten, och Aftonbladet vill, för att störa och stoppa dem som har fel värderingar, dvs inte värderingar som socialdemokraterna eller Svenska Kyrkans vänsterfalang har, så kan grunden för kyrkklockors speciella ställning ryckas undan.
GPs Jenny Sonesson reagerar oerhört starkt på Aftonbladets stöd till domprost Mars Hermansson som ett föredöme.
Jo, även om detta var droppen, så är det väl numera övertydligt, att Sverige och dess invånare kommit ur förbannelsen. Inkvisitionen lyckades till slut, till slut blev allt så övertydligt löjligt att det slog tillbaka. Inte bara prosten gjorde sig till åtlöje, utan även A.B ledare. Må det bli en läxa. Så länge vänstern håller på på detta vis, gå i vart fall nationalsocialisterna säkra. Je suis Adolf, det hela slutar med riktigt sjuk humor. Liknelsen blir att våra myndigheter skulle tuta igång hesa Fredrik, vid minsta utryckning. Vargen kommer. Svenska kyrkan, suck, ett tidens tecken. Vilka genuina klåpare. Det är inte direkt är ett tidens hälsotecken, har vi tur vänder det nu, annars ligger vi risigt till. S.W
SvaraRaderaJag tycker att den här Prosten skall vara glad över att några fortfarande åtminstone närmar sig kyrkan.
SvaraRaderaJag tänker också så som den som har skrivit den första kommentaren. Prosten och Aftonbladet gjorde sig till åtlöje, det blev övertydligt att det gått för långt.
SvaraRaderaKan inte kyrkan, om den nu ska ta ställning för de svaga i samhället, försöka väcka opinion för att neddragningarna för funktionshindrade och gamla slutar istället för att försöka tysta debattörer som pratar om hur man skulle kunna få ner våldsbrottsligheten? Men handikappade och åldringar är ju inte inne att prata om just nu.
För övrigt, på temat att det finns hopp för framtiden i statsradion, rekommenderas starkt onsdagen sändning av Tankesmedjan i P3 som repriserades nu på fredagsaftonen.
SvaraRaderaMan inser, som sannolik farbror i linnekostym, att det tar ett tag att ställa in mottagaren för tolkning, för att klara av att tolka intentionen rätt, eftersom det trots allt är P3 som lite lagom börjat ömsa skinn, och äntligen gör jobbet.
När tösabitarna;
Anna Björklund, Moa Wallin och Camilla Fågelborg
sätter tänderna i (bland annat) åldersdiskriminering, Almedalen, Svenska kyrkan och nationalsocialisterna, så blir det ganska bra. Det är cyniskt, trippelironiskt, aktuellt och inte utan charm.
Det är skillnad från det fostrande pladdriga tonfallet för bara något år sedan, när tankarna på allvar gick åt politisk styrd statsradio med absolut gehör för var den första eller andra statsmakten förväntade sig. Vilket ledde till att bojkotten av TV sedan 1986 eller ngt avseende TV innebar att även radion rök.
Visserligen har SR i sann samtidsanda, sedan april i år, lagt ut Tankesmedjan på entreprenad till "Tredje statsmakten media AB" (som drivs av gamla statsradiomedarbetare), som onekligen står i kraftig beroendesituation till beställaren, eftersom det nog inte finns någon annan beställare än SR, dvs Cilla Benkö som attesterar fakturorna, men i alla fall. Det tyder på att beställaren inte är utan beställarkompetens eller insikt om hur det varit. Programmet är alltså dels en indikator på vindskriften, men framför allt lärorikt. Som linnekostymgubbe lär man sig utan tvivel ett och annat om samtiden hos nästa generations radaroperatörer. Således bildande.
Det går alltså i rätt riktning. Det är bara att ta av sig hatten och bocka, SR börjar trots allt kännas aktuella och en smula mer oberoende från den "rätta" vinden, än vad som förevarit. Dvs man driver med alla håll och kanter, och ger sig inte bara på "de vanliga misstänkta"
Programmet publiceras som pod på onsdagar kl 16.00, sänds samma dag i etern på Frekvens Modular (P3) 23.07 och repriserat fredagar kl 19.00
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1107655?programid=3718
Rekommenderas varmt även för gubbar som inte råkade bevittna Gürs teser.
BTW var på plats i Klintehamn på förmiddagen i lördags, direkt efter att ett gäng frontare tagit ett lokalt bageri i besittning och därefter dragit vidare längs lokalgatan förbi SHB på väg dit de var inkvarterade. Polisen var på plats hyfsat snabbt och två stadiga konstaplar genomförde förhör med vittnen. Det var kanske inte Pippilångstrump-stämning, men nära på. Med det sagt, inte något förringade om den man som hade en "ensamkommande" snubbe inneboende, som alltså kände ett befogat obehag när snubbarna handlade bröd hos bagarn. Problemen som uppstår när människor som frontare eller andra banditer rör sig i samhället. Genom att människor, i detta fall öppet visar vad de tycker blir det lite friktion. Det verkar trots allt som att frontarna uppfattas som påverkbara genom att vanliga människor lokalt konfronterade. Är inte fullt lika säker på att vanliga människor vågar säga vad de tycker, om lössen i pälsen, om det varit några stadiga gossar på mc med skinnväst. Men visst kom politiken liksom taktiken kring regeringsbildningen bort under Almedalen. Fokus på vad alla inte vill, istället för vad de vill. Någon gör en björntjänst, eller snarare, ger politiken en enkel resa att slippa ta i tur med "vanliga" politiska "utmaningar" Ett tidens tecken? S.W