måndag, juni 04, 2018

Mitt punktsättarinlägg i dagens riksdagsdebatt, efter 13 riksdagsår. Och varför jag avstår om amnesti/gymnasiestudier



I dagens riksdagsdebatt sätter jag punkt för 13 år i Sveriges riksdag. Se mitt anförande här på riksdagens web-TV. (scrolla ned till mitt namn i talarlistan). Här protokollet från debatten. 

Jag intervjuas av Expressen-TV. och av Radio Östergötland. SVT Ost skriver här.

Expressen skriver här om 3 liberaler och om mitt beslut.

Här ett foto när jag tackar för 13 oerhört givande år i Sveriges riksdag genom att skaka hand med en av riksdagens Talmän.


Jag summerar i några meningar mina insatser i riksdagen och varför jag kommer att avstå i riksdagsbeslutet om amnesti (gymnasiestudier) för en grupp ensamkommande asylsökande som alla fått avslag i flera instanser.

Frågan är misskött och svår.

Frågan skär genom många partier. I dagens riksdagsdebatt kommer utöver berörda utskottsledamöter flera andra riksdagsledamöter att ta till orda, utöver mig själv också två liberaler (Christina Örnebjär och Nina Lundström) samt två riksdagsledamöter från KD (Emma Henriksson och Roland Utbult). Socialdemokraten Sara Karlsson har lämnat riksdagen i protest mot regeringens proposition.



Mitt punktsättarinlägg:

Riksdagen är ett demokratins högsäte i Sverige, vi rätt få som förunnas att få vara med här i demokratins tjänst under en tid håller alltid våra jungfrutal, och vartefter vårt sista tal i kammaren, kanske ett punktsättartal som jag idag.

Jag ska säga några ord om asyl- och migrationspolitiken, som är komplicerad och laddad, och där det finns olika sakuppfattningar i de flesta partier. Det vittnar även dagens riksdagsdebatt om.  Mitt eget parti, Centerpartiet, står mycket samlat i dessa frågor, jag avviker på några punkter som en av mycket få förtroendevalda.

Och jag ska motivera varför jag i detta svåra beslut som dagens debatt handlar om, amnesti åt en stor avskiljd grupp ensamkommande asylsökande som fått avslag, kommer att lägga ned min röst.

Mitt inlägg blir naturligtvis rätt kort och koncentrerat, den som till äventyrs vill se mitt resonemang mer utvecklat, liksom vad jag engagerat mig i under min riksdagstid sedan 2004, hänvisar jag till min blogg startad ca 2006, bara googla mitt namn.

Jag har framförallt arbetat med försvarsfrågor, där jag gläds över mitt partis tydliga ställningstagande i Natofrågan, samt med landsbygds-, lantbruks- och livsmedelsfrågor samt några etiska frågor, framförallt om rätt till dödshjälp vid svåra lidanden i livets slutskede, och mycket mer!

Jag är en varm humanist och delar visionen om en värld i fred och utan gränser, men är också samtidigt en realist som inser att med dagens väldiga klyftor och utbredda fattigdom och fruktansvärda inbördeskrig och stora flyktings- och arbetskraftsinvandringsströmmar så är en reglerad migrationspolitik ofrånkomlig.

Min första kontakt på allvar med migrationsfrågorna var 2011 när vår stämma lanserade begreppet Nybyggarlandet Sverige, och 2012 när en arbetsgrupp inom mitt parti föreslog att Centerpartiet skulle stå upp för en helt fri invandring. Detta utlöste en stor idédebatt som landade väl, vi enades om både visioner och praktisk politik.

Jag skrev i april 2012 på DN Debatt om rättsskandalen att Sverige då, och fram t o m 2015, som enda land inte gjorde medicinska åldersbedömningar utan i praktiken godtog den ålder som den asylsökande själv uppgav. Jag beskylldes som främlingsfientlig, ingenting kunde vara mera fel. Idag är det jag då skrev och krävde genomfört i bred samstämmighet.

Hösten 2013 motsatte jag mig att centerstämman skulle ta ställning för att Sverige som enda land skulle öppna sina ambassader för de som vill söka asyl i Sverige, jag ville att detta skulle drivas på EU-nivå.

Idag anser jag att Sverige står inför ett vägval i migrationspolitiken. Sverige har idag i praktiken en rätt oreglerad invandring där de som har modet och kraften att ta sig till Sverige och kan uthärda en del svåra år genom att illegalt, som papperslös, stanna kvar även om man fått avslag på asyl- eller arbetsansökan, lyckas vartefter i stor utsträckning att så småningom få uppehållstillstånd och medborgarskap.

Antingen får detta bejakas och fortsätta som ett faktum som inte går att ändra, eller får asyl- och arbetskraftsprövningen ske snabbare och följas av utvisningsbeslut som verkställs om man får nej.
Idag diskuterar vi regeringens förslag om en amnesti till ca 9.000 människor som 2015 ansökte om asyl i Sverige som ensamkommande barn under uppgivna 18 år men som alla upprepade gånger fått avslag på sin asylansökan. Ja, jag vet att förslaget innebär att de ska ges rätt att utan krav på resultat studera på gymnasium i 3-4 år. Även om de sedan inte skulle få arbete är det min uppfattning att deras anknytning till Sverige efter 6-7 år är så stark att egentligen ingen då kommer att utvisas till t ex Afghanistan, därför använder jag ordet amnesti och beklagar att regeringen inte haft kuraget att tala om var detta handlar om.

Jag har ju diskuterat åldersbedömning sedan 2012 och min uppfattning är att över 30 % av de som sökt, och ofta erhållit, asyl som barn under 18 år, egentligen har varit vuxna män mellan 20 och 30 år. Ingen vet naturligtvis exakt hur stor andelen är men jag anser att indicierna för det jag bedömer är mycket starka, vilket jag har utvecklat på min blogg och i artiklar.

Det innebär att över 3.000 av de som idag kan ges möjlighet att studera på gymnasium är vuxna män mellan 20 och 30 som uppgivit sig vara barn under 18 år.
För mig är detta djupt problematiskt och ett huvudskäl till att jag kommer att lägga ned min röst.

Hade regeringens förslag gällt dem som faktiskt var barn under 18, med 1-2 års säkerhetsmarginal, när de ansökte om asyl så finns det också enligt min mening skäl för Sverige att ge dem uppehållstillstånd och senare medborgarskap trots att de enligt vår migrationslagstiftning har fått avslag i flera instanser.

När 40 % av alla ensamkommande under uppgivna 18 år till EU under 2015 valde att ta sig till Sverige med 2 procent av EUs befolkning var huvudorsaken att Sverige utöver att vara ett rikt land också hade de mest generösa asylreglerna och förmånliga villkor i övrigt. Sverige lockade egentligen hit väldigt många av de som vi nu diskuterar, och kan därför sägas ha ett delansvar för att de kom hit.

När det plötsligt kom så många så klarade Sverige inte av att behandla asylansökningarna i rimlig tid och mottagandet blev också utdraget och påfrestande trots behjärtansvärda insatser av både det offentliga och det civila Sverige.
Därför är det inte orimligt att anse att Sverige kan ha ett ansvar för att diskutera en amnesti, en särbehandling, för de som enligt våra migrationsregler har fått avslag på sina asylansökningar och som ska utvisas.

Ett argument för att bevilja amnesti är också det som jag tidigare nämnde och som många för fram, allt färre utvisas och alltfler väljer att gå under jorden för att efter några år som papperslös åter söka uppehållstillstånd, dvs Sverige har i praktiken idag en rätt oreglerad migration som också har stora avigsidor och som innebär mänskliga lidanden på flera sätt.

Därför är det för oss som snart ska besluta ett mycket svårt beslut som väntar. Jag instämmer helt i den förödande kritik som framförts mot regeringens beredning och förslag.
Jag har respekt för vår talesperson Johanna Jönsson och för mina kollegor i centerpartiets riksdagsgrupp som landat i att stödja regeringens förslag. Jag har också respekt för att andra partier landat i att rösta nej.

För egen del, efter denna röstförklaring, kommer jag alltså inte att rösta nej men inte heller rösta ja. Mitt beslut att lägga ned min röst är också en stark kritik mot hur Sveriges migrationspolitik, och vårt godtagande av uppgiven ålder, var utformad under 2015 och tidigare och är därtill en stark kritik mot hur regeringen utformat den amnesti som det ju faktiskt handlar om.
Den som vill se mitt djupare resonemang i många inlägg på min blogg, googla mitt namn och sök t ex under etiketten invandring eller ålderskontroll asyl.

Med detta, Talman, tackar jag för snart 13 oerhört givande år i Sveriges riksdag där jag verkligen har sökt göra mitt allra bästa, som alla andra här, och jag vill göra det genom att att symboliskt ta farväl genom att skaka hand med folkets främsta företrädare i denna kammare , med en av riksdagens talmän.

53 kommentarer:

Hildegun Stridh sa...

Tack Staffan, du har min djupaste respekt och fulla förtroende. Jag skulle önska att du blev inkryssad i riksdagen!

Katja sa...

Så fruktansvärt. Jag ser fram emot att en person med sådana dåliga kunskaper och erfarenheter om ämnet slutar i riksdagen. Det finns inget humanistiskt att anse att barn och ungdomar deporteras till tex Afghanistan där det är fullt krig. har du läst om bombningarna skedde idag? När fred skulle diskuteras bland religösa ledare, i motarbetande mot terrorism? Vet du hur många som dog? Hur många av dessa ensamkommande du pratar om har du verkligen träffat, på riktigt? Skäms... du medverkar i en stor rättskandal. https://www.aftonbladet.se/ledare/a/rL9yWl

Anonym sa...

Det blir ett spännande val, somliga tyckare, fördömer, och ser inte till konsekvensen av beslut. Det varkar helt enkelt vara fråga om känslor och personligt tyckande. Själv tror jag att detta med Afgahn-lagen har påverkat opinionen till SDs fördel, och till S nackdel. Men som sagt var, för somliga människor är det helt oviktigt att tänka i termer av konsekvenser. SCB idag, som lite sätter agendan för valet:

--------maj-17--nov-17--Diff----Val-----Diff
C 8,7 9,5 ‑0,8* 6,1 2,6*
L 4,4 4,2 0,2 5,4 ‑1,0*
KD 2,9 3,1 ‑0,2 4,6 ‑1,7*

Sum:....16.0...16,8.....-0,8...16,1.....-0,1

Förbises andelen osäkra väljare i dagens SCB, som sannolikt rymmer en del doldisar avseende potentiella SD-röster, så framgår att Centerpartiets framgångar sedan valet, har skett på Fp:s och Kd:s områden. Dvs mittpartierna ligger på samma historisk usla resultat som vid valet 2014. Partierna har alltså inte förmått lyfta sig som gemensamt alternativ med enskild profilering, förutom C då. Centerns resultat 2014 var å andra sidan ett resultat av idéprogrammet, som vid tiden lite var en chock. Så Centerns "framgång" för det är det onekligen, har en korrelation med att SD av outgrundliga orsaker går framåt, samtidigt som Kd ligger och balanserar på 3 % (snittet av SCB nov och maj)Ä, med en marginal på +/- 0,3 %, så best case 3,3 % och då är det en bit kvar för stödröstare från m.

Liberalerna har tappat 1 % sedan valet, och den alternativa strategin med fru Ohlsson hade varit att göra som C, och konkurrera om den position som C sas stulit från Folkisarna, och det är möjligt att detta lönat sig något, med tre partier som anammat Mps och Fps flyktingsliberala politik, men det hade varit ett slutet system, dvs nettoröörelser mellan Fp och C, och i någon mån Mp. Så alliansen hade inte vunnit nämnvärt med Ohlsson, hotet för borgerligheten kommer trots allt från SD och frågan är hur M ska norpa röster, eftersom KD inte klarar den skivan. S.W

Anonym sa...

Moderaternas balansgång avgör i hög grad valet.

Centern förefaller falla vidare, med potentiell tillbakaflykt till Mp, Fp och M.

Fp verkar ligga helt still, och är helt inrökta av att C intagit samma politik som socialliberalerna, som det förfaller.

Kd gick inte riktigt så bra som de sannolikt hoppats, och skulle ha behövd ligga på 3,5 för att vara lite mer säkra med stödröster. Hela Alliansens osäkerhet gör det svårt för moderaterna med strategin, så de kan egentligen bara fortsätta utveckla sin politik, och försöka etablera sig som det minst dåliga regeringsalternativet, alternativet är nämligen S. Ju närmare valet, desto tydligare kommer det att bli, att regeringsfrågan saknar svar, ingen får ihop 175 utan SD.

M 22,6 22,2 0,4 23,3 ‑0,7

M:s återhämtning är stabil sedan 2017, även om de tappat något sedan valet, men någonstans måste u SDs väljare ha rymt från, så tappet kunde varit värre. Det finns
sannolikt potential med partiledaren, som förefaller ha lyckats med balansgången, att inte tappa för mycket till C. Dessutom fortsätter valvinden att vrida, i takt med att "sanningsministerierna" försöker beskriva sakernas tillstånd lite mer faktabaserat, och även om PS gör smärre små försök, så blir det bara back-lash. Så det går att förvänta sig en positiv trend för M, dvs att de klarar av att mobilsera soffan, inte tappa till SD och samtidigt inte tappa till C.

Alliansen
SUM 38,6 39 -0,4 39,4 ‑0,8

Praktfiasko, opposiion i fyra år, omläggning och nystart efter hövdingen, moderat kollaps, och med en regering som inte kan regera, man kan gnälla på Löfven, men han har trots allt inte majoritet i Riksdagen, och är ganska tandlös.

Cs framgångar sker i någon mån på övrigas bekostnad, å andra sidan, om inte C hade sin linje med mp-odlad flyktingpolitik, så skulle sannolikt Mp och S varit något gynnade. Å andra sidan skulle man då ha enklare att begränsa spillet till SD.
Aldrig tidigare har det varit så tydligt med tre poler och att ett mynt har två sidor, normalt, om man inte ställer det på högkant. Dvs väljer man krona, spiller det från klaven, och väljer man klave, så spiller det från kronan. S.W

Anonym sa...

S ligger i brygga, och kommer helt säkert inte att skrapa ihop mer än uppmätta 28 % och med risk att landa på 25% Rödgröna visserligen största konstellation, med 147 mandat, där de klarar 15 med stöd av C, men inte med stöd av Fp, så de behöver stöd från C, och det är möjligt att S kan regera vidare om de lyckas få både Vp och C att stödja en S-budget, men fan trot.

S 28,3 32,6 ‑4,3* 31,0 ‑2,7*

Signifikant förändring sedan valet på -2,7, och tappet från novembermätningen på 4,3 % går inte direkt att förbise. Vad har hänt sedan november?....Då S hade 30 % i MäMä.

Fram till november gick det stadigt uppåt/bra för S. Tappet sedan nov är inte direkt litet, stadig utförsbacke, som sammanfaller med utförsbacke för C och Folkisarna, om ä svagare.

S dykande i opinionen sammanfaller inför valupptakten, när de ska presentera alla sina förslag och korrelerar tämligen perfekt med SDs motsvarande uppgång.

Moderaternas återkomst från dödsdalen fick en vändning efter nyåret, som de ser ut att ha vänt i april och maj.

Flera frågor sammanfallit, inte minst Afgahn-uppgörelsen, samtidigt som andra frågor inte riktigt vill få grepp om debatten. Nästan vilken annan fråga som helst, går numera att relatera till migration och kostnader för integration. M har en enklare resa, och S har en svår, interna stridigheter, samt därtill Mp att släpa på.

Väljare som är tveksamma till förd migrationspolitik har alltså att välja på pest eller kolera, endera S med Mp i vagnen, eller med Fp och C, och det går att ana att moderaterna hanterar detta bättre internt.

SD 18,5 14,8 +3,7* 12,9 +5,6*

Bara en blind kan missa att SD gick som en raket i november 2015 på bekostnad av S och M, där sedan de ordinarie partierna lyckades koppla något slags grepp. SCB-nov -17 är intessant, eftersom S då toppar efter valet, samtidigt som M har återtagit förlorad terräng, vilket sker på både C:s och SDs bekostnad, övrig ligger still. Så den analys / slutsats man kan dra avseende SD (och det är kring detta "lilla" parti all Svensk politik numera kretsar) är att det var som var bäst på att hantera SD, dvs knycka röster, och att SDs tapp från november -17, korrelerade mot M:s och S:s uppgångar.
Sedan förra mätningen har alltså SD börjat närma sig samma resultat (mot 20 %) som de hade nov 2015. Förenklat, så är SDs återinträde i matchen en funktion av att S tappat, även om ett stort tapp från S gäller soffan/osäker, vilket är samma sak som att sitta på SD-knappen. Här döljer sig sannolikt en icke ringa andel kvinnliga potentiella SSD-väljare, som aldrig i livet skulle yppa i vilken riktning deras tankar går.

Det är alltså inte osannolikt alls, att SD når 20 % och alltså gått fram ca 7 % sedan valet.

Att borgerligheten står och stampar, beror på en enda fråga, flyktingpolitiken, eftersom alliansen backat nära 1 % sedan valet, samtidigt som valet 2014 var en katastrof för m, och kanske ännu mer för övriga små borgerliga partier.

Visserligen är SDs framgångar i högre grad grundade på S och Mps tapp, men trots allt är det nog så att SDs framgångar, är en funktion av flyktingpolitiken, och de bägge blocken synes inte ha någon taktik för att rå på detta. M har C, Fp och delar av KD att dras med, medan S har Mp och Vp att släpa på, och då är vinnaren SD. Svårare än så är det nog inte, för vanliga enkla väljare. Det handlar inte om värderingar, utan om samhället fungerar eller inte, och om det finns godtagbara förklaringar hur politiken ska få rätsida på samhälle och stat. S.W

Anonym sa...

övr 2,9 2,6 0,3 4,1 ‑1,2*

Fi särredovisas inte, men ligger väl runt 1,6 %
Minskar sedan valet, Fis flickor som övergivit partiet, vilket gynnar Mp och Vp i någon mån, och kanske S med. Däremot kan MED ställa till det lite på marginalen för Fp, Kd. Så denna nettoeffekt av feminister är bra för rödgröna och dåliga för borgarna. Dvs Metoo mobiliserade inte direkt för Fi :-)

V 7,4 7,0 0,4 5,7 1,7*
MP 4,3 3,8 0,5* 6,9 ‑2,6*

SUM:...11,7..10,8.+0,9..12,6..-0,9

Det är nog rätt tydligt att Vps framgång korrelerar mot Mps och Fis tillbakagång, och eftersom S också förlorar i ekvationen så är det outgrundligt vart Mps röster försvunnit, det är lite samma fenomen som i valet 2014 inför mätningen i maj. Mp var övermätta och SD undermätta. Denna gång är sannolikt inte mp övermätta.

Mp blöder åt två håll, inte längre till Fi, men framför allt till Vp och till C.
Ute i landet är Mp helt körda, så hoppet ligger hos storstadsväljare. Utan Mp blir det betydligt enklare att regeringsbilda för S, så är man sosse ska man satsa på miljöpolitik...S.W

Anonym sa...

Tungviktsklassen

M 22,6 22,2 0,4 23,3 ‑0,7
S 28,3 32,6 ‑4,3* 31,0 ‑2,7*
SD 18,5 14,8 +3,7* 12,9 +5,6*

SUM.69,4 .. 69,6 .. -0,2 .. 67,2 .. +2,2

Vinnarna.....
Sedan valet har "trojkan" ökat med 2,2%, trots att både S och M blöder, med fokus på S.
Att det sedan förekommer intern debatt, om att S går dåligt för att de inte kan tävla med SD är märkligt. Det är ju SD som snott rösterna från SD, och klätt av S in på bara skinnet. Vad ska SD göra? Fortsätta med öppna hjärtan och förlora ännu mer? Ska de nalla röster från vänster? eller ska de nalla röster från C? Ingen vet, för ska de inte konkurrera om röster från SD, så har man sas givit upp den fronten, visserligen blir det lugn och ro i partiet, som då får finna sig att till 2022 dala ner mot 20 % Det är kanske värt det priset.

Sedan nov-17 är det ganska stabilt för de tre stora, men....det är en elefant i rummet.

Visserligen tappar S till andelen som anger osäkra, men varför är dessa "osäkra" är det för att de går att mobilisera som Socialdemokrater som återfått hoppet, eller är det i denna skara vi finner SDs dolda potential? Det går inte att utesluta att andelen osäkra helt enkelt är personer som inte vill uppge att de kan komma att rösta på SD. Så


Siffrorna för de som uppger partisympati ljuger inte heller. Dvs det är inte så sannolikt att det är S som kan komma åt dessa röster, M har identifierat samma grupp.

S har alltså tappat 4,3 % sedan november och SD har korresponderande återvunnit
3,7 %. S har gjort upp med Mp och C och vinglar en del, för väljare som inte med nödvändighet skulle rösta på SD eller soffan.

Inför nov-17 var det moderaterna som tappade till C och SD, och nu är det alltså S som råkar ut för samma mardröm, att ena partiet och hålla två fronter samtidigt.
Här hjälper ingen Schlieffen-plan. Mp är helt klart ett större sänkte för S än vad C var för M, eftersom SD trots allt är ngt mer borgerliga sympatiserörer. S.W

Anonym sa...

Statsbärarna, kring vilket allting kretsar.

M 22,6 22,2 0,4 23,3 ‑0,7
S 28,3 32,6 ‑4,3* 31,0 ‑2,7*

SUM..50,9..54,8..-3,9..54,3..-3,4

Suck, statsbärarna tappar ca 4 % sedan novembermätningen och ligger farligt nära 50 %, så det är inte osannolikt att de tappar sin majoritet i det skarpa valet, vilket nog aldrig tidigare inträffat. Nu samlar de 182 mandat. SD har kvar 12 mandat till M och ca 30 mandat till S. I vart fall är det SD som gjort inbrytningar på m och S marker, och varje eftergift till andra partier riskerar att gynna SD, som då alltså stärker sitt inflytande som "mittparti" Det är en lite annorlunda benämning på SD än extremparti, men det är så det är. Extremerna politiskt är Mp, Vp och C i fråga om migration, och förefaller drivas på rätt auktoritärt, vad medborgarna än säger, så förefaller enda utvägen att slippa EUs mest extrema migrationspolitik att rösta på SD. Och det ser ju väljarna ut att göra.

Därtill har M+S tappat ca 3,5 % sedan valet. Det är SD spöket och alla krafter som vill fortsätta inslaget spår, att blunda för väljarnas ström-hopp till SD har något att fundera på. Finns det en slags orsak, dvs korrelerar förd politik mot migrationen och allt vad den för med sig? Det är frågan...


S 28,3 32,6 ‑4,3* 31,0 ‑2,7*
SD 18,5 14,8 +3,7* 12,9 +5,6*

Sum..46,8..47,4..-0,6..43,9..+2,9

Yippi, S+SD har vunnit nära 3 % sedan valet, bra jobbat. Sedan förra SCB-mätningen i nov
har de visserligen backat marginellt, men ligger ändå och nosar på 47 %, det är inte lite nära 50 % och är en stor portion äkta valmansglädje. Åker KD ur, vilket inte är osannolikt, så är det nog fullt möjligt att S+SD samlar minst 175 mandat i Riksdagen, och då är bollen verkligen rund :-) Dvs kan bara S gå till val i egen majestät, och Moderaterna ska sitta och dividera med C och Fp om fortsatt migration, så kan väljarströmmen mycket väl vända ngt för S. I vart fall är Cs position, inte minst med Afgahnlagen, till viss nytta för att destabilisera Alliansen. S.W

Anonym sa...

M 22,6 22,2 0,4 23,3 ‑0,7
SD 18,5 14,8 +3,7* 12,9 +5,6*

SUM..41,1..37..+4,1..36,2..+4,9

Jojo M+SD går som tåget, lika mycket som S backat sedan förra mätningen, går SD+M framåt, samtidigt som C backar nära en procent sedan nov (men gått som en raket sedan valet, vilket som sagt var får ses som mer på Mps beksotnad än Ms.

Det verkar som om Kristersson fått ordning på balansgången, och det verkar som att SD fått ordning på hur de ska manövrera för att inte tippa moderaterna för mycket.
Don´t push your luck Jimmy... alltså frågan är om det är bra eller dåligt för SD att vara för kaxiga inför valet att ställa krav på den ene eller den andre. Vore man själv i Jimmys kläder skulle man gå på regeringsfrågan, förklara att det endera är DÖ som gäller, eller att göra upp med SD, och eftersom C + Fp inte vill det, kunde man väl försöka få svaret hur de tänkt sig regera med ca 132 mandat och max 145 med Kd inne i stugvärmen. Men med C i båten tappar M till SD.

Att C backar och KD inte klarar spärren, ger ökad sannolikhet för en enskild moderat ministär. Å andra sidan kan S möjligen nå upp till 175 mandat med SD, men kanske inte med Afgahnbeslutet. Som det kommer att firas att de får stanna i veckan, men S leenden kommer att vara ansträngda, 9000 män utan leg som anses vara förfördelade eftersom de inte få klassas som barn....Det är ju magstarkt, och är den fråga som i efterhand kommer att anses vara vad som till slut fick väljarna att överge socialdemokratin. Det kostar att vara smäll, och SD blev vinnare. Så Jimmy och Co är de som korkar upp champanjen jämte alla aktivister, som kommer att fira på Medis och lite var stans.

Utan Afgahn-lagen hade det blivit mycket mer spännande, eftersom S då hade fått bättre. Nu verkar det som att M trots allt inte förlorar nämnvärt på C ställningstagande, eftersom vissa marginalväljare ser en förutsättning för en moderatledd ministär, där inte Cs uppfattning om gränslöshet måste innbära att en röst på m, egentligen är en röst på C.

Så det förefaller som att röstande, som funderar på att trycka på SD-kortet, och velar mellan SD eller soffan, eller mellan SD å enda sidan eller M eller S å den andra, helt enkelt är mindre veliga avseende M, Centern till trots. Flyktingpolitiken håller som vanligt Sverige i ett skruvstäd, och hela valet avgörs av denna enda fråga.

Det beror på att den är lite svartvit, endera så är du medmänsklig, eller så är du inte.
Nå håller vi tummarna för att SD kör en slogan med Jimmy på tapeten, stora uppslag, där SD framför Åkesson som den store humanisten i stora kampanj, likt Centern, eftersom det inte finns någonting som säger att det inte är ännu mer humansitiskt att få mesta möjliga pang för pengarna avseende bistånd. Som det är nu använder Sverige skämmigt nog även vårt eget U-landsbistånd, till att bekosta importen av unga män från fjärran länder, som ser en bättre framtid här, än där. Kvinnor och barn lämnas kvar, och SD kommer att tangera M i valet 2018 och bli största parti 2022. S.W

Anonym sa...

Förlorarna

MP 4,3 3,8 0,5* 6,9 ‑2,6*
Fp 4,4 4,2 0,2 5,4 ‑1,0*
KD 2,9 3,1 ‑0,2 4,6 ‑1,7*

Sum...11,6...11,1...+0,5...16,9... -5,3

Politiken från S har inneburit en bestraffning från väljarna,
dvs Mp + Fp + Kd har tillsammans tappat 5,3 %

Lägger man på C sedan nov korresponderar alltså Mps uppgång på 0,5 % med C:s nedgång på 0,8 %. Fast det är så klart vansinnigt svårt att dra slutsatser på flyktingpolitik, om C snällism kan slå ut MP, är det så klart en vinnande strategi för borgerligheten, men om Mp inte åker ut, och C landar på 7,5 % och SD vinner, så ska man fundera lite på hur man tänker, alltså detta att skapa grund för en stabil politik och en stabil regeringsbildning. Det har de inte lyckats med 2014 - 2018, SD rycker fram med minst 5 % och sannolikt närmare 7 % dvs går från 50 mandat till 75 mandat. De ökar sina mandat med 50 % och 25 mandat innebär att någon annan tappar motsvarande. Kd kanske, Mp definitivt 10 mandat, eller alla. och så klart S, som tappat mest av alla, strategiskt. S.W

Anonym sa...

Vinnaren - hip hip...Äh, det är ingen som uppskattar ironin, vi gör vä som tidigare, vi bara låtsas att Jimmy inte finns, och inte den miljö eller gatans verklighet som fört honom hit heller.

SD 18,5 14,8 +3,7* 12,9 +5,6*

SD gick som tåget hösten 2015, sedan stabiliserades allt, partiet gick tillbaka och planade ut, och gick tillbaka under UKs återtåg, samtidigt som S ökade, så förståsigpåarna trodde väl ett tag att de tyglat SD--- men nu....verkar det åter drabba S. Så man kan ju fundera lite på hur S kunde gå framåt med Mp i knät 2017, och sedan sedan nov 2017 fullständigt klappa igenom och dala från 30 % ner mot stabila 25 % enligt MäMä.

De snälla gröna, som ger SD liv och lust. Men det är S och tidigare som får ta smällen, dvs regeringsbildarna försvagas av att försöka hålla reda på två flanker samtidigt.

MP 4,3 3,8 0,5* 6,9 ‑2,6*
C 8,7 9,5 ‑0,8* 6,1 2,6*

Sum..13..13,3..-0,3..13..0

Jo, Mp + C ligger och stampar på samma summa. Det går inte att förbise. Likheten, samma byrå, samma gröna färg, viljan att vara mest miljövänliga, önskan att attrahera väljare i storstäder som är moderna och vill framåt.

De bägge partierna ligger och hugger i samma vassvikar / undantaget när jorden rämnade undan AKBs fötter. Visserligen korrelerar det mellan och C där C ser sina chanser om M börjar tala om hur man ska regera, och det verkar alltså som väljarna köpt UKs resonemang att i första vändan söka stöd för en allians med C och Fp, men om detta inte går, regera ända in i kaklet. S.W

Anonym sa...

Förenklat:
Rödgrönas nedgång som regering (enligt SCB)

---SCB maj....nov------Diff------Val.......Diff
S... 28,3 ... 32,6 ... ‑4,3* ... 31,0 ... ‑2,7*
MP.. 4,3 ..... 3,8 ... +0,5* .... 6,9 ... ‑2,6*

Sum: 32,6 ... 36,4 ... -3,8 ....37,9 .... -5,3

innebär att regeringen tappat nära 4 % sedan förra SCB-mätningen, och över 5 % sedan valet. Det är ganska illa pinkat. Frågan är då om regeringen, dvs S, har något att vinna på att gå vänsterut, på klassisk vänsterpolitik, och tiga ihjäl detta med migration och integration? Visst önsketänker man inom S att detta går att göra, och glömmer bort hur i hela friden vi hamnade här sedan SD tog mark i Riksdagen 2010. Den klassiska vänstern borde då inte ha tappat fullständigt.

---SCB maj....nov------Diff------Val.......Diff
S... 28,3 ... 32,6 ... ‑4,3* ... 31,0 ... ‑2,7*
V.... 7,4 .... 7,0 ... +0,4 ..... 5,7 ... +1,7*

Sum: 35,7 ... 39,6 ... -3,9 .... 36,7 .... -1,0

Sedan valet ett tapp på 1 % för de röda. Sedan förra SCB ett tapp på 4 %.
Det är helt enkelt osannolikt uselt, vid beaktande att S+Vp förra mätningen låg mycket nära 40 % vilket i samband med att Mp låg och sprattlade under 4a-spärren, måste ha inneburit att Mp satte hårt mot hårt, och S såg sig kanske nödgade att falla till föga, dvs om Afgahn-lagen. Så att säga att det inte är flyktingpolitiken som styr svensk politik, mot sin egen undergång, är inte sant. Det spelar ingen roll om man talar om den eller inte, det är svårt att låtsas som att media-haussade Afgahnska män som strejkar på Medis understödda av Fridolin, inte skulle vara flyktingpolitik. Mer publikfriande kan det inte bli. Och effekten, den vet vi, sossarna påstår att det talas för mycket om flyktingfrågor. hm.

Det korrelerar hyfsat, dvs Cs uppgång :-) och i någon mån autonoma ställning inom det borgerliga blocket, dvs när det blir fanflykt från rödgröna lägret, så gynnades inte m, inte Folkisarna, inte Kd, utan just C, som kanske av naiva väljarskaror uppfattas lite som Mp, varken höger eller vänster.

Trots allt har Cs uppgång och Mps nedgång defacto dragit marginalväljare mellan blocken från vänster till höger. C suger musten ur Mp, och Sd suger dränerar S. Ändå leder rödgröna över alliansen, eftersom det aldrig lyfter för någon part, utom för SD.
Heja Jimmy, grattis till framgångarna, partiet behöver inte göra ett handtag, utan vinner på andras misstag, som det ser ut, bara kommer att fortsätta.

Centerns uppgång började skönjas i maj 2016, alltså efter flyktingkaoset och efter att det stod klart att AKB inte skulle få ihop någon allians, enkelt. Inför hösten 2016 hade C hankat sig upp till 7,7 % och inledde i nov/dec en sagolik klättring som helt och hållet korresponderade mot en motsvarande nedgång för akb, där S tom ökade medan övriga partier låt stilla.

SDs och Centerns (och äve lite S) formkurvor uppåt i opinionen sammanfallet helt och hållet i tid, och korresponderar mot Ms nedgång. krisen är som djupast mitt i sommaren 2017 och det är en massa försök att fälla regeringen med misstroendevotum efter transportskandalen, och det är i princip mest C som håller emot, som inte vill gå fram med en gemensam budget. Sedan den formtoppen har C gått från ca 13 % ner till 8,5 - 9 % och frågan är om väljarna kommer att uppfatta Centers höga svansföring att helt enkelt omöjliggöra borgerlig politik.

Det ligger nära till hands att tänka att Centern inte i första hand tänker försöka få till stånd ett regimskifte, utan navigerar för att att hålla migrationen på samma nivå som Mp, dvs ett politikområde är viktigare än alla andra. klarar C den debatten är det nog lugnt, men om frågan ställs på sin spets, och SD fortsätter att gå framåt, så är det inte säkert att C kommer undan lika enkelt som perioden nov 2016 till sommaren 2017. S.W

Anonym sa...

------SCB.maj--SCB.nov--diff----valet.Diff

SVpMp 40,0 ... 43,4 ... -3,4 ...33,6 -3,6

Alli. 38,6 ... 39,0 ... -0,4 ...39,4 ‑0,8

Jojo. Rödgröna har förlorat:
- sedan valet, (3,6) och ungefär lika mycket
- sedan förra mätningen, dvs 3,4

medan alliansen, Afgahnlagen till trots, enbart har tappat 1 % sedan valet och blott 0,4 % sedan förra SCB-mätningen.

Det är alltså otvetydigt, soffan till trots, att det är Alliansen som förlorar minst till SD, och S mest. Problemet för S är att tappet kan bli större, om de tror att det inte är lönt att fiskafänga i SDs gyttjepölar, utan att man tror att man kan jaga marknadsandelar på den borgerliga /krympande) spelplanen, med klassisk sosse-reform-politik. Detta vinner de bara på om några moderata marginalväljare väljer bidrags- istället för arbetslinjen, och om potentiella SD-väljare tror att skatte- och bidragslinjen är mer framgångsrik än att minska upplägget med allmosor "für alle"
Det är stenhårt, intesset. förr ett spel i mitten, om bidrag vs skatter, men numera om intessen mellan bidragsvurmande Svenskar och invandrare. Här har har S en svår pedagogisk uppgift, om det visar sig att migration är en kostnad som ska ställas mot andra intressegruppers villkor.

Grundförklaringen är att det är hopplöst att regera i minoritet, samtidigt som man har ett tredje block att ta hänsyn till, och som är en ny situation. Därtill har inte S fått ordning på sin migrations-policy, och fick göra en vändning med Afgahnerna, pga internt tryck. Detta var ett strategiskt misstag, som aktivisterna i S kommer att fira, och de vanliga sossarna kommer att knyta näven i fickan för, eftersom det tog luften ur partiet och sänker partiet i opinionen till en katastrofnivå. Ingen är taggad.

Det kunde varit värre för S, men är illa nog.

Centerns position, att först inta Folkisarnas position, har ju fungerat, Björklund och Lööf konkurrerar om samma storstadsväljare, där C lyckat behålla några lantisar. Samtidigt gör C det svårt för Kd att landa rätta mellan att vara lokalt god, dvs öppna hjärtan, eller globalt god, dvs att använda biståndsmedel utanför Sveriges gränser. Alliansen har trots allt inte tappat mer än 0,8 % sedan valet, och kommer inte KD in, så blir väl tappet större, och gynnar i första hand rödgröna och i andra hand SD. Så man kan ju säga att Centerns bröd, är den andres död. S.W

Anonym sa...

Fast å andra sidan... allt beror på vad man tittar med för glasögon. Enligt Oscarssons uppdaterade MäMä, så har rödgröna = 145 mandat (det saknas 30 mandat för 175).
S+Mp = 117 mandat, om nu Mp klarar spärren.

Alliansen, som inte längre finns, så vi kallar det för det borgerliga blocket, samlar 132 mandat, utan KD. benämner vi M+Fp+C+Mp för den blågröna konstellationen, där konstellation med hövdingens terminologi betyder "gruppering bakom en gemensam budget"
så blir den blå-gröna röran som sagt var 148 mandat, dvs om Mp klarar spärren, och kommer öven Kd in får denna konstellation max 158. Och detta kommer de tala tyst om, men måste vara huvuudplanen, att inte skrämma borgerliga väljare till SD, som inte gillar Mp och/eller Cs migrationspolitik. Så denna konstellation kommer det att talas tyst om.
Allt annat gynnar SD, men å andra sidan är då S definitivt körda, och kommer så klart rekylerande att kunna dra nytta av om SD då dränerar M, vilket måste vara S andra strategi, dvs kan man inte vinna över SD-väljare till egna lägret, måste man i vart fall försöka tillse att SDs eventuella tillväxt sker på moderat bekostnad, och att Kd inte klarar spärren. Där ligger ett intresse hos S, att försöka ställa frågor om just regeringsbildning, om inte väljarna är betjänta av att få veta om Mp tänker välja den mer liberalkonservativa linjen, med viss fläkt av libertarianerna inom C.

SD samlar alltså nu minst 70 mandat, förmodligen får de 75 mandat om klantarslena fortsätter inslagen linje. Att moderaterna skulle trixa ihop ett nytt DÖ är nog uteslutet, denna gång är partimyglarna förberedda.

Bollen är helt rund
Mp har inte samma tradition av kamratröstare, och skattades över sin förmåga inför förra valet. Kd å andra sidan, lider av intern splittring, inte minst i flyktingfrågan, där SD går som en slåttermaskin i gamla KD-bygder. Lite spelar det boll om KD kommer in, eftersom detta annars stärker C och Fp ngt. Det är nog också inte osannolikt att M + SD + Folkisarna kan skramla ihop magiska 175, om KD inte kommer in, och mest sensationellt kommer det att bli om Kd kommer in, och det kan bli en M + Kd miistär, som stöds av SD. Å andra sidan är det precis lika (o)sannolikt med en S ministär som stöds av SD. Där ligger problemet mer på intern opposition inom S.

Jämmerdalen fortsätter, vi får en svag regering, och så kommer det en liten ekonomisk malström, och förhoppningsvis ingen ruptur. Så hur de än försöker, så riggar de valet för 2022 åt SD, eftersom det kommer att fortsätta att komma hit fler migranter än Sverige klarar av, inte minst anhörighetsinvandring. S.W

Anonym sa...

Eu kommer inte lösa Sveriges politiska problem att lösa sin flyktingpolitik. Tyskland har sina problem ändå, och Macron har tillfälligt besegrat nationella fronten, dock är socialisterna i Frankrike utspelade. Så problmet landar i Riksdagen, och hela idén med att EU ska dela på flyktingbördan innebär rimligtvis att det inte bara kan vara fördelar att ta emot flyktingar. Därtill sätter frågan nationellt självbestämmande på sin spets, dvs flyktingfrågor riskerar att riva hela EU-tanken. Det vore beklagligt, och ett verk att federalisterna, som uppenbart haft flyktingpolitiken, som medel för målet om att göra en enda union av alla EU-länder, något som medborgarna i Frankrike och Belgien röstade nej till. Varför inte tänka demokratiskt, eller snarare närodlat demokratiskt.

Varför inte hålla lokala folkomröstningar, vi har trots allt kommunalt självstyre, så får varje kommun genom omröstning avgöra om de vill och kan ta emot flyktingar, och hur många de i så fall mäktar med. Antag att 10 - 15 kommuner röstar för att fortsätta ta emot flyktingar, och resten röstar emot. Ja då säger demokratins spelregler att Riksplanet, som står får tilldelningen, helt enkelt kan ta emot så många flyktingar som kommunerna mäktar med. Dvs lokalt folkstyre. En sådan lösning skulle sas utgå från lokal verklighet, hur många lärare, bostäder och sjukstugor det finns. Fortsätter vår centrala styre inslagen väg, och samhällets funktionalitet fortsätter i den riktning den gjort sedan 2002, så landar SD på över 30 % i valet 2022. Det blir sas en konsekvens, om vi beaktar utvecklingen hittills.

Att få EU att lösa detta, efter utvecklingen i Italien, är inte ens lite sannolikt.
Det ser inte bättre ut än att hela EU destabiliseras av migrationen till Europa, även om Sverige tagit emot ojämförligt flest migranter per capita. Frågan är alltså om det hela fungerar eller inte. Först kommer magen, sedan moralen, och när krubban är tom, bits hästen, sägs det. S.W

Unknown sa...

Varför lägga ner din röst ??? Rösta nej och visa var du står !!!

Anonym sa...

Stalltipset är alltjämt:

- S lider sotdöden pga flyktingpolitiken
- Vp gynnas något
- Mp gynnas så länge de inte är med och regerar, utan bara ställer halleluja-krav.

- Folkisarna går kräftgång och är utspelade, pga att Centern tagit samma position.
- Kd kanske kommer in, kanske ej, de kan inte riktigt bestämma sig, om flyktingar.
- C landar på 7,5 - 8 % och går framåt, grattis, medan alliansen går bakåt.
- Moderaterna har svårt att lyfta, som regent, med C på ena sidan och SD på andra.

SD gynnas, eftersom det tredje blocket inte behöver ta hänsyn till GAL-gänget, utan blott skördar frukterna av själva polariseringen av just migration och integration.


Betyder att M regerar i ensam majestät, med eller utan Kd, eftersom C och Fp meddelat att de vägrar sitta med stöd av SD. Väljare som inte vill ha Cs eller Mps flyktingpolitik, eller Fps för den delen, (glöm aldrig Ullenhag), har helt enkelt inget annat väl än att rösta på SD, eller engagera sig i MED, eller att rösta på endera S eller M, och hoppas på att det blir minoritetsregering med stöd av SD.

För egen del är S givet, om inte Mp riskerade att klara sig kvar i Riksdagen.
Ser Mp ut att klara sig, så blir det pest eller kolera, och i det valet kan det lika gärna bli en röst på Kalle-Ankapartiet, på Fi, MED. Man kan också överväga att rösta på KD, som broderskapare, om man tror att Kd kommer in och kan stärka möjligheterna för en regering utan C. Sedan kan man så kart överväga att rösta på SD, men eftersom så många ändå kommer att göra detta, så är det inte ens intressant för att jävlas.
Med lite flax och partiklanteri, så kommer S+M att hamna under 175 mandat, och då är alla drömmar om en storkoalition också borta.

Mp, L och C samlar runt 66 mandat, och är alltså mindre än SD, så inte ens om M + S lägger ner sina röster, går det att föra en flyktingvänlig politik med en mittenregering.

M+C+Fp+Mp samlar 148 mandat, och S+SD ligger som sagt var på 171 (mycket nära 175), och med Vp är man definitivt i hamn och kan sänka var enda "liberalisering" på de mindre bemedlades bekostnad, där SD nog inte kommer att vara nådiga mot den enda lösningen att regera, som finns i utsikt. När det alternativet dyker upp skarpt, kommer väljarna bestraffa M, och sannolikt Mp med, varför de ligger lågt så klart.

S+SD = 171 mandat
M+SD = 152 mandat
M+SD+Kd, om de kommer in, kan bli upp emot 170 mandat.

Så det kommer att bli fasligt spännande, om någon konstellation kan komma upp mot 175, och eftersom det är oförutsägbart med Mp och Kd, och lite Folkisarna, går det inte att ha något god taktik,, det kan slå hur som helst, förutom då att SD sannolikt går bättre än vad som synes, där frågan då blir vem eller vilka som förlorar? Fortsätter Jimmy att pressa UK, så riskerar SD att försvåra för M, å andra sidan ser det riktigt mörkt ut för S, som inte har någon annan än Mp att hålla i handen.

Ska borgarna rösta bort Löfven i armkrok med SD, så blir frågan alltså vems budget som blir störst, där M+Fp (eller Kd) blir ungefär lika stora som S, som det ser ut nu, faller S i valet, ner mot 90 - 85 mandat, så blir det hopplöst med deras budget även om SD skulle föredra denna framför blågröna, som skulle kunna samla uppemot 160 mandat, dvs om Kd kommer in. S + SD samlar oavsett 5 - 10 mandat fler. S.W

Anonym sa...

Det bästa vore om man kunde hålla lokala folkomröstningar, vi har ju kommunalt självstyre, så får varje kommun genom omröstning avgöra om de vill och kan ta emot flyktingar, och hur många de i så fall mäktar med. Antag att 10 - 15 kommuner röstar för att fortsätta ta emot flyktingar, och resten röstar emot. Ja då säger demokratins spelregler att Riksplanet, som står får tilldelningen, helt enkelt kan ta emot så många flyktingar som kommunerna mäktar med. Dvs lokalt folkstyre. En sådan lösning skulle sas utgå från lokal verklighet, hur många lärare, bostäder och sjukstugor det finns. Fortsätter vår centrala styre inslagen väg, och samhällets funktionalitet fortsätter i den riktning den gjort sedan 2002, så landar SD på över 30 % i valet 2022. Det blir sas en konsekvens, om vi beaktar utvecklingen hittills.

Att få EU att lösa detta, efter utvecklingen i Italien, är inte heller sannolikt.
Det ser inte bättre ut än att hela EU destabiliseras av migrationen till Europa, även om Sverige tagit emot ojämförligt flest migranter per capita. Frågan är alltså om det hela fungerar eller inte. Först kommer magen, sedan moralen, och när krubban är tom, bits hästen, sägs det.

Stalltipset är alltjämt att M regerar i ensam majestät, eftersom C och Fp meddelat att de vägrar sitta med stöd av SD.

Mp, L och C samlar runt 66 mandat, och är mindre än SD, så inte ens om M + S lägger ner sina röster, går det att föra en flyktingvänlig politik.

M+C+Fp+Mp samlar 148 mandat, och S+SD ligger som sagt var på 171 (mycket nära 175), och med Vp är man definitivt i hamn och kan sänka var enda "liberalisering" på de mindre bemedlades bekostnad, där SD nog inte kommer att vara nådiga mot den enda lösningen att regera, som finns i utsikt. När det alternativet dyker upp skarpt, kommer väljarna bestraffa M, och sannolikt Mp med, varför de ligger lågt så klart.

S+SD = 171 mandat
M+SD = 152 mandat
M+SD+Kd, om de kommer in, kan bli upp emot 170 mandat.

Så det kommer att bli fasligt spännande, om någon konstellation kan komma upp mot 175, och eftersom det är oförutsägbart med Mp och Kd, och lite Folkisarna, går det inte att ha något god taktik,, det kan slå hur som helst, förutom då att SD sannolikt går bättre än vad som synes, där frågan då blir vem eller vilka som förlorar? Fortsätter Jimmy att pressa UK, så riskerar SD att försvåra för M, å andra sidan ser det riktigt mörkt ut för S, som inte har någon annan än Mp att hålla i handen.

Ska borgarna rösta bort Löfven i armkrok med SD, så blir frågan alltså vems budget som blir störst, där M+Fp (eller Kd) blir ungefär lika stora som S, som det ser ut nu, faller S i valet, ner mot 90 - 85 mandat, så blir det hopplöst med deras budget även om SD skulle föredra denna framför blågröna, som skulle kunna samla uppemot 160 mandat, dvs om Kd kommer in. S + SD samlar oavsett 5 - 10 mandat fler. Vilket uppenbarligen även Carl Biltd har noterat. S går till val på att sitta kvar, de har inget alternativ, och Mp har just sänkt Sossarna igen :-) Så vad ska de annars göra, än att regera vidare med hjälp av en budget som SD ogillar minst?

Detta kommer inte att bli lite spännande, inte bara valutgången, utan hur den kommande icke-funktionella regeringen ska klara av att regera vidare fram till 2022, utan att SD går som en raket. Sverigedemokraterna kan skatta sig lyckliga, med sådana vänner som C och Mp. S.W

Anonym sa...

Att lägga ner sin röst är markering nog - man visar i sak vad man tycker, men är trots allt lite mindre illojal mot sin egentliga arbetsgivare, dvs partiledningen, som i praktiken äger riksdagsledamöterna och vilka defacto petat ner Staffan från valbar plats.

Detta är intressant strategiskt, eftersom den den svenska Riksdagen, knapptryckarkompaniet, är rätt förutsägbar och då detta att vi har utjämningssystemet, dvs att Riksdagsledamöterna alltid kan justera ut sig om de inte gillar partiledningens ställningstagande. Så är det inte i Finland. Ett första steg mot verklig demokrati, vore att ta bort systemet med utkvittning, så att det alltid är skarpt läge i Riksdagen, då skulle medborgarna i vart fall veta om att deras ledamöter är på plats och tar ansvar för Riksdagens alla voteringar, och måhända även är något insatta i vad det är de beslutar om. SD får inte vara med i kvittningssystemet, så deras ledamöter skolas den hårda vägen.

Eftersom vi redan nu vet om att kommande mandatperiod kommer att bli svår/händelserik:
- Oförutsägbart resultat rent praktiskt, även efter att valet är genomfört.
- En minoritetsregering
- Ett lite oklart underlag avseende budget för denna lilla regering
- Sannolikt sämre ekonomiska utsikter, för både Sverige och Europa
- Många kommuner på knäna ekonomiskt
- Fortsatta påfrestningar av välfärden, inte minst genom fortsatt flyktingtryck
- Bostadsmarknaden, i vart fall BRFer, kommer få sig en törn
- Inga strukturreformer för ansvaret mellan kommun och landsting
- Statens kärnuppgifter kommer i fokus, alltså huruvida staten klarat sitt uppdrag.
- Fortsatt utförsbacke för utanförskapet, dvs ingen har någon lösning.
- ökade konflikter/polarisering mellan knasbollar, heilarna, islamister & anarkister.

Så antar man att riket ska styras, men att vi inte får en majoritetsregering, så kommer arbetet med att styra Sverige att behöva flytta ut från Regeringskvarteren och flytta in på Helgeandsholmen. Sverige kommer att i högre grad behöva styras från Riksdagen, och Riksdagsledamöterna kommer att få mer att göra och ett större ansvar, i synnerhet de Riksdagsmän som normalt tillhör regeringsmakten, kan inte längre leva ett liv i sus och dus, och vara frånvarande, utan kommer att få slita häcken av sig. S.W

Anonym sa...

Detta innebär sannolikt att det för första gången på länge kommer att ställas lite högre krav än vanligt på att vara Riksdagsman, alltså någon form av erfarenhet och intellektuell grundförmåga, jämte förmåga att bygga personliga allianser i utskotten.
Dvs att det finns en ömsesidig tillit, eftersom alla frågor som bollas inte kan studsa upp till diktatorerna, dvs partiledningen. Kontentan av SD inträde i Riksdagen blir nämligen att partiledningarnas och framför allt regerings och finansdepartementets makt över Riksdagen kommer att minska väsentligt. Dvs detta med liberal vs autoritär :-) det blir ett mycket mer öppet och demokratisk arbete i Riksdagen i utskotten, där det inte kommer att fungera alltför bra med enbart partipiska, eftersom det som ska piskas in, inte har fått sin färdiga beredning inne på ngt samordningskansli på Rosenbad.

Dvs beredningen av besluten, själva grundarbetet, kommer att utföras i högre grad inom ramen för Riksdagen. I synnerhet om S blir ett parti som blir jämstort med SD och M.
Det kommer av simpla rationalitetsskäl att bli en del rundsnack mellan de tre stora,
eftersom om inte, så måste endera m eller S göra upp med sina vänner på andra kanter,
S med Mp eller Vp, vilket styr SD mot M, och om M gör upp med C och Folkisarna om migration och öppna hjärtan, så styr M SD mot S. det är klassiskt fångarnas dilemma, och landet ska regeras. Ingen med förnuft vill regera, om man inte har en ordning för stöd i Riksdagen, och det ges inte utan SD. Det är faktiskt helt och hållet rätt åt vår högsvansade styrande elit, de har lagat soppan själv och har ansvar för att ro fan i land. Det är alltså med skräckblandat förtjusning som man nu ser uttalanden från håll och kanter, som markerar risken att andra sidan kommer att samarbeta med Jimmys gäng.
He he, då vet man att de är i full färd med strategier, för eget handlande, som bygger på antaganden om den andres handlande, som bygger på en spegling av motparten, osv.
Dvs det går redan nu på rent formella grunder att anta att bägge lägren måste ta hänsyn till SD för att kunna regera landet, och frågan är mer var gränserna går, och dessa gränser kommer hela tiden att flyttas fram.

I vart fall är sannolikt Mp ett större sänke för S, än vad C är för M. dessutom har S nackdelen med Vp, som inte är kompatibla alls, med en budget från S, som skulle stödjas av C eller Folkisarna, så man kan redan nu lista ut att S som opposition kan göra livet surt för UK och Co, tillsammans med SD, med eller utan SD. Men som regent kan S omöjligen stödja sig på C eller Fp och Vp, varför S måste söka sig mot SD, annars kan de inte regera många minuter. S.W

Anonym sa...

Äldre trygga riksdagsledamöter, ringrävar, kommer att vara mer framgångsrika än nybakade unga hungriga. Nybakade rksdagsledamöter kommer att vara lite ängsliga och fundera på hur de ska bli återvalda 2022.

Partiledningarna kommer samtidigt inte att klara av att bygga "samordningskanslier" över blocken som ligger utanför Riksdagen, och framför allt inte klara av samordningen med SD, som ingen får tala med, trots att det redan nu är klart att våra kära partier visst samarbetar med SD i utskotten, i de frågor där det inte anses vara kontroversiellt. Men hur detta ska hanteras i finansutskottet och skatteutskottet, och kanske justitieutskottet, är mer oklart. dessutom kommer KU sannolikt att spela större roll för rikets styrelse, om det alltså blir parlamentarisk pannkaka och demokratiskt soppkök, om att tolka regler för tex vad en konstellation är, eller vad som är aktivt ellermpassivt stöd, utöver att lägga ner sin röst. Statsbudgeten regerar.

Så resultatet blir sannolikt att finansdepartementets blytunga roll, kommer att finnas kvar, men förändras och kanske minska ngt - att det blir öppna frågor som flyttar från departementen och in i utskotten. I Sverige är statsbudgeten allsmäktig. Så man får nog studera Riksdagsordningen lite, faktum är att denna grundlagsliknande lag, kommer att styra och ställa mer än vanligt framgent. S.W

Anonym sa...

Man kan tex kolla lite i kap 7:

Finansutskottets uppgifter och ämnesområden

9 § Finansutskottet ska bereda ärenden om
1. allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken och
för beslut om statens budget, och
2. Riksbankens verksamhet.

Utskottet ska dessutom bereda förslag till beslut om
statens budget enligt 11 kap. 18 § tredje och femte styckena.
Vidare ska utskottet granska beräkningen av statens inkomster och
årsredovisningen för staten.
Utskottet ska sammanställa riksdagens beslut om statens budget.

Ärendefördelningen mellan utskotten
5 § Riksdagen föreskriver i tilläggsbestämmelse enligt vilka grunder
som ärenden ska fördelas mellan utskotten, utöver vad som framgår av
8, 9 och 10 §§. Ärenden som hör till ett och samma ämnesområde ska
hänvisas till samma utskott.

Riksdagen får bestämma att det ska finnas ett utskott för beredning
av ärenden om sådana lagar som avses i 8 kap. 2 § första stycket 1
regeringsformen, oberoende av ämnesområde.

Utskottens ämnesområden
Tilläggsbestämmelse 7.5.1

I bilagan till denna lag anges utskottens ämnesområden,
utöver vad som framgår av 8, 9 och 10 §§.

Så det gäller att titta efter i bilagan, över ämnesområden.
Regeringen är ju svårt beroende av alla sina tjänstemän, som bereder allt
inne på regeringskansliet, och där finansdepartementet är en stat i staten på
samtliga departement (numera), så när då vårt rikes styrelsesystem börjar vaja, eftersom
man ska klara av att dels regera (i minoritet), dels baxa igenom allt i utskotten, och få med sig SD, utan att låtsas samarbeta med dessa, så kommer det att bli intressanta teaterförställningar och charader. Visst, våra partier går till val på att inte tala med SD, med för herre jösse namn, ansvaret för rikets styrelse ligger på våra partier och deras ledningar, så undrar man om de verkligen insett sitt ansvar om det kommer till kritan.

I vart fall är det, om nu Riksdagen anses vara överordnad regeringen, så att det trots allt inte är finansdepartementet som styr och ställer, utan alltså FINANSUTSKOTTET.

Visserligen sker finansieringen av riket genom skatter (och monopol på pengar och våld)
Men pengamonopolet ser ut att snart vara borta, bankerna och alla krediter har tagit över, och statens egendomar som är reala, säljer man ut, och detta med om staten klarar av våldsmonopolet, dvs att det är staten och inte buset (organiserad brottslighet) som
driver statliga angelägenheter tål också att diskuteras. I vart fall är många brancher, inkl hemtjänsten snart utom all kontroll, eftersom staten inte har resurser att kontrollera vad den lägger ut på entreprenad. S.W

Anonym sa...

Tex Afghan-lagen, den kostar inte bara på politiskt, den har sin finansiella beredning i Finansutskottet:

Ny möjlighet till uppehållstillstånd ger ändringar i budgeten (FiU49)

"Som en följd av förslagen föreslår regeringen ändrade utgiftsramar och anslag i statens budget för 2018. Anslagen för migration, studiestöd samt jämställdhet och nyanlända invandrares etablering ökas med knappt 692 miljoner kronor."

"De nya reglerna är tillfälliga och en ansökan får bara göras under en begränsad tid och vid ett tillfälle." (dvs regeringen och C, skjuter över ansvaret för finansiering och försörjning för beslutet på nästkommande Riksdag.)

- Förslag om en ny möjlighet till (tillfälliga) uppehållstillstånd för vissa ensamkommande unga (Afgahner som inte trivs i Iran).

- Utlänningar som kommit till Sverige som barn (dvs saknar id-handlingar) senast den 24 november 2015, som redan i) har fått eller ii) annars skulle få ett beslut om utvisning och iii) som väntat länge på ett beslut, (eftersom det blev kö, eftersom så många valde att åka hit) ska enligt förslaget kunna få:

- ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för studier på gymnasienivå (dvs det går inte att hysa vuxna män i grundskolan) om vissa andra "krav" är uppfyllda.

Poäng?

"Regeringen föreslår också att studier på yrkesutbildningar inom vuxenutbildningen och liknande utbildningar inom introduktionsprogram på gymnasieskolan ska kunna ge samma möjlighet till uppehållstillstånd som studier på ett nationellt program i gymnasieskolan eller gymnasiesärskolan."

Yrkesutbildning eller liknande utbildning inom introduktionsprogram. Vad fasiken är det?Ä En SFI-kurs?

Ingen vet, och det kommer inte att bli någon uppföljning, och ansvaret för kriteriet för att få stanna, läggs på någon utbildningsanordnare, som inget vet vad det är fråga om. Minnet säger att Reinfeltsregerings fall inleddes årsskiftet 2012, när det började uppdagas vad det var för påhitt som de privata aktörerna hittade på på uppdrag av AF, man satt och titta med film, det var allt. Rent trams, under ledning av Bermudes Svankvist, som tidigare gjort kometkarriär när borgarna privatiserade viss tandvård.
Det var här borgarnas fall började, man tappade helt tilltron till arbetsmarknadspolitiken, som privatiserats till en pajas-verksamhet, full med en massa lotsar och andra clowner, som inte visste ett dugg annat än hur man skor sig själv på offentliga medel. Det är för jösse namn inte privat i egentlig mening, om det är pengar från staten. I detta finns det lite gott hopp från Benjamin Dousa, som i vart fall vågar benämna friskolor för hittepå-marknad" eller vad det nu är.

Problemet är övergripande att Riksdagen har ett ganska bristfälligt incitament att följa upp alla de lagar de beslutar om, eller snarare, men vill inte detta explicit. Det är upp till väljarna att vart 4e år utvärdera om regeringen gjort jobbet. Samtidigt är Riksdagen av hävd ett transportkompani, där man bara ska trycka på en knapp. Beredningen sker av regeringen, och en svag minoritetsregering måste släppa in sina partners på departementet, vilket inte kommer att ske kommande period med SD Ö(Persson tvangs ju släppa in Mp på finansen efter 2002 utpressning), så detta innebär att det nödvändiga samarbetet måste ske i Riksdagens utskott, varför Riksdagsmännen i utskotten kommer att utgöra grunden för den nödvändiga samordningen i det som kallas tidiga beslit, dvs besluten innan besluten om beslut (direktiv) tas, vilket innebär att Regeringen sannolikt måste börja arbeta på helt nya sätt. Detta hantverk kan nog kräva lite erfarenhet och kontakter inne på departementen, då det normalt är vattentäta skott mellan departementen och Riksdagen. S.W

Anonym sa...

Men om det nu blir en minoritetsregering, (sannolikheten att det inte blir detta är obefintlig) som stöds av en majoritet i Riksdagen via budgetsamverkan, alltså som nu, så faller ansvaret för den förda politiken inte bara på regeringen, utan på Riksdagen.
Om nu inte SD ska få vara med i departementsberedning, så sitter alla i skiten när frågorna kommer till utskotten, inte minst finansutskottet. Så alla är beroende av SD ändå, eftersom man inte vill få en majoritet mot sig.

Kan man tänka sig, det går inte så bra för de partier som inte vill opponera tydligare,, det går väl hyfsat för Centern, men inte riktigt lika bra för Folkpartiklarna och för Kd. Moderaterna klarar sig på näppen, och framför allt, SD klarar sig bäst. Av den enkla anledningen att alla vet att de andra partierna inte får samarbeta med SD, eftersom partiets tidiga ledning hade fel värdegrund, en last som även finns inom S, Vp och C.

Så även om väljarna inte är helt insatta i alla turer, så bestraffar de alla försök från våra partier att sabotera en fungerande regering. Väljarna vill ha klarhet i hur landet ska regeras, eftersom de vill ha klarhet med i vem händer och vilken lojalitet deras röst landar i Riksdagen, höger eller vänster? Detta löses med sakpolitik, men eftersom alla andra frågor synes vara underordnade migration och kanske integration, så förefaller det som att klarhet i dessa frågor kan komma att avgöra valet, trots att partierna inte önskar sig detta. Eftersom som sagt, det visat sig vara en fråga som ska finansieras i statsbudgeten, och är det inte med budgeten, finns inte frågan. Så valet handlar inte så mycket om värderingar, utan om vems budget som stöds av vem, det är kronor och ören, och sedan är det mer en förpackningsfråga, dvs en språkfråga, hur man väljer att marknadsföra prioriteringarna med rätt sorts mumbo-jumpo, i valdebatter etc.

Så det går att anta att Finansutskottet kommer att öka i vikt, eftersom det inte går att tänka sig en statsbudget utan beredning från FiU. Det är liksom lite där det kommer att hända saker och ting. Det är inte omöjligt att budgetavdelningen på Finansdepartementet kommer att behöva skaffa sig en filial i Riksdagen, eftersom det efter valet, sannolik misstroendevotum, val av talman och en massa talmansrundor, där SDs talman inte får talas med :-). Fast om SD blir näst största parti, blir det så klart svettigt. S.W

Anonym sa...

Sedan ska, utöver FiU, sannolikt KU blandas in även avseede det ekonomiska, eftersom det kan komma upp frågor inför regeringsbildningen om budgetreglerna och hur dessa ska hanteras i samförstånd med våra grundlagar, inte minst RO, dvs hur styrningen av rikets ekonomi egentligen ska tolkas. Det kan bli en fars om de inte löser detta, inte minst om det blir en finansiell härdsmälta inom EU, eftersom samma underskottsproblem med BIG-PISS finns kvar som var nära att tippa allt åt fanders 2007. Det är inte så att EU-länderna lånat upp mindre pengar sedan dess, tvärt om.

Vi kommer därtill att få en expeditionsministär, eftersom Löfven inte kommer att avgå utan låta sig bli bortvoterad i förtroendeomröstningen, och då måste alliansen ha med sig SD, så redan där har S en trumf.Det finns inget som säger att SD springer fru Lööfs ärenden som nyttiga stollejockar, för att sedan bli blåsta vid förhandlingen om budget.
Så det rimliga är att Jimmy håller korten när kroppen. Överlever Löfven förtroendeomröstningen har SD nämligen trumf, och artisten som tidigare bar namnet alliansen, sitter på Svarte Petter, efersom de då måste gå till Jimmy, eller till S, för att få stöd för sina idéer om budgeten. Om SD inte gillar moderaternas budget, så säger de väl till vad som är fel, och så kan SD istället fälla S i budgetpropen, när det gått lite tid. Det finns en mängd olika scenarier, och detta att budgeten i princip är framförhandlad fyra år framåt, kommer nog inte att vinna gehör för.

Kanske blir det rabalder och lite hot om nyval, och så kommer då själva högtidsögonblicket, inte när Riksdagen öppnas, utan när budget ska voteras :-)

Där det kommer att vara en S budget mot en M-budget, initialt, det är redan klart.
Men vems stöd har den, och under vilka former kommer den att bakas.
Jo, eftersom C och Fp inte vill regera med stöd av sd, så får ju inte SD påverka budgetens beredning :-) Så där har S en fördel till, under några få kaosveckor, där partiledarna och deras ekonomiska talesmän får knapra piller för att orka med.

Ingen vet inte om Mp och Kd klarar sig, dock vet väljarna nog att om SD röstar på Ms budget, så vinner den sannolikt bifall. Ca 70 - 75 + 80 - 85 ger 150 - 160 mandat, vilket ska ställas mot S på ca 100 eller S+ C på 135 eller S + C + Fp på 150.
Men ingen tror alltså att Fp och C kan rösta på en S budget. så det blir att lägga ner, om de ska hålla löftet till väljarna. Frågan är i någon mening om Folkisrna och C är relevanta att rösta på, eftersom det är nära nog som amen i kyrkan att det inte kan bli en alliansregering utan aktivt stöd av SD.

Om inte Fp och C stöder Ms budget, så vinner S budget. SD kommer samtidigt inte att rösta för en budget som C står bakom, så det är tveksamt om det blir en alliansbudget efter valet. Rimligtvis blir det en avstämd moderatbudget, och rimligtvis borde SD sänka denna, om regeringsbildaren UK försöker bilda regering med C. Å andra sidan vill ju inte C och Fp sitta i regeringen om det sker med stöd av SD, så bara detta borde diskvalificera en alliansregering från start, alltså uttalat till väljarna, eftersom det trots allt inte ser så ljust ut för ett borgerligt alternativ som överträffar de rödgröna.

Eliminationsprincipen vid voteringar är helt enkelt inte så ändamålsenlig för en Riksdag som består av fler än två block.

Sedan, om man ska tänka på finansmarknaderna och vikten av ordning och reda i statsfinanserna, och kanske även tänka på bostadsmarknaden, och kanske banksystemet,
så vill det nog till att regeringen finner stöd för sin politik med 175 knapptryckare. det enda som kan ändra på detta är en ny DÖ, och detta sker inte en gång till, även om C och Fp defacto fortsätter med DÖ 2.0. annars hade inte regeringen suttit kvar. S.W

Anonym sa...

Det bästa för ordningen med statsbudgeten (och den kommunala ekonomin) är nog att Mp inte klarar 4 %. Då är inte S bundna av att Mp springer över till borgarna och förhandlar om ngt nytt semi-DÖ. För om Mp nu har räddat Afgahnerna från plankan ännu en gång, måste de rimligtvis vara intresserade av att hitta en permanent lösning efter att de klarat av sin yrkesförberedande utbildning ute i någon kommun som är villig att stå till tjänst med bostad och påföljande inströmning av anhöriga, som för övrigt C (och möjligen Fp) måste finansiera i kommande statsbudget, så bara denna fråga, fortsättningen på den vansinniga Afgahn-lagen, kommer direkt att påverka regeringsförhandlingarna och vem som får förtroendet (av SD) att bilda regering 2018.
Här har m ett försteg framför S, trots allt, dvs om Mp klarar spärren, så blir det en pärs hur S ska hantera Vps och Mps krav på anhörighetsinvandring, och vem som ska betala den notan. Kommunerna har inte råd, och budgetområdet för kommunstöd kommer att äta upp vart enda litet reformutrymme, så det är rätt små marginaler de har, våra knapptryckare och deras partiledningar.

S kan lägga fram en ren S budget och dessutom propagera för denna före valet.
Den kommer inte att vara Vp-mässig, inte så Mp-mässig heller. Men kanske kan den matcha en budget som kommer från M, som stöds av C och Fp. Inget vet, det är en lite ny och ovan situation inför regeringsbildningen.

M gör väl klart för alliansväljare att det inte blir någon borgerlig regering om inte SD röstar för deras budget. Eftersom om det är en budget som har med C, Fp och kanske Mp, så kommer ju SD att rösta för en S budget. Framför allt måste M kalkylera, om man ska spilla lite till SD eller till C, och paradoxalt nog gör det mindre för M om partiet blöder lite till SD, eftersom de ska ta hänsyn till väljare som röstar moderat, bara de känner sig trygga med att Centerns migrationspolitik hålls på armlängds avstånd från regeringsbildningen. Det blir pest eller kolera, och trots allt verkar flödet från M till C vara tätat. Centern får inrikta sig på Mp, S eller Fp väljare, avseende möjliga flöden. KD har de till viss del redan brandskattat :-)

Dessutom vill inte moderaterna under några omständigheter ha med Mp i ett budgetunderlag, eftersom om detta skulle bli fallet, så är moderaterna körda, vs tillbaka i Reinfeldt-doktrinen, med öppna hjärtan.

Därtill ligger både Folkisarna och Kd pyrt till, så varje misstanke om att dessa partier kommer att budgetsamarbeta med Mp, riskerar att få vissa väljare att sky även mittpartierna som pesten. Det är helt nya regler, på en gammal spelplan anpassad för en svunnen tid, dvs 50- och 60-talets parlamentariska situation och omvärld. S.W

Anonym sa...

Du har gjort ditt bästa och kan ta farväl med flaggan i topp men värre är det med resten som tvingas bort med svansen mellan benen i september.Trist att sunt bondförnuft är en brist hos de flesta politiker.Tack för att du genom din blogg gett röst till oss,vanligt hederligt folk! Tack!

gruelse sa...

@Staffan:
Jag kan inte för mitt liv förstå varför du på torsdag inte röstar emot den s.k. gymnasieamnestin gällande de ca 9000 ensamkommande s.k. flyktingbarnen. Du ska ju ändå lämna Riksdagen, som jag förstår det, relativt snart. Du har väl din riksdagspension (som är relativt väl tilltagen) att falla tillbaka på. Det är väl ingen som tar den i från dig om du röstar emot amnestin.

Du, din partiledare och Lagrådet tycker ju alla att gymnasieamnestin är rättsvidrig och ett mycket dåligt lagförslag. Varför ska du då följa din partiledare, som uppenbarligen inte har alla hästarna i stallet och sviker god, jordnära, fosterländsk, centerpartistisk tradition från Hedlunds och Fälldins dagar? Jag förutsätter här att det Sverigefientliga flyktinggeschäftet inte har några hållhakar på henne, för det vore i så fall förfärligt.

Lagförslaget saknar också konsekvensanalys.

När så många män från mestadels muslimska, analfabetiska, patriarkala inavels- och kusingiftermålskulturer:

* kommer ut i den svenska gatubilden så riskerar våldtäktsstatistiken och gruppvåldtäkterna skjuta i höjden.
* ska påbörja eller avse att påbörja svenska gymnasiestudier så kommer kunskapsnivån sänkas enligt skoldoktrinen "alla ska med"; svenska gymnasieskolungdomar drabbas därigenom av den sänkta kunskapsnivån.
* ska få amnesti i Sverige, så blir det en hög kostnad som det allmänna ska betala; ett s.k. flyktingbarn kostar ca 700000 kronor per år; multiplicerat med 9000 fås den årliga totalkostnaden 6,3 miljarder kronor; dessutom får s.k. flyktingbarn fri sjuk- och tandvård på skattebetalande svenskars bekostnad; för en vanlig svensk kan motsvarande tandvård kosta 10000 – 20000 kronor.
* så småningom får uppehållstillstånd kommer en därtill hörande mångdubbelt större anhöriginvandring.
* blir det en kraftig överrepresentation för pojkar i vissa åldersgrupper i befolkningspyramiden, vilket strider mot all ”feministisk” politik och liknar mer indisk flickfientlig familjetradition.

gruelse sa...

@Katja:
Du snackar om humanism, när du propagerar för att dessa ca 9000 s.k. flyktingbarnen ska få uppehållstillstånd i Sverige. Att det skulle vara för farligt att skicka tillbaka någon till Afghanistan är rena snömoset. Alla andra EU-länderna utvisar afghaner i förekommande fall till Afghanistan. Det anses tillräckligt säkert i Afghanistan.

Om vi nu utgår från ditt antagande att dessa 9000 s.k. flyktingbarnen också är barn, så verkar du vara antihuman. För du vill således att dessa ca 9000 ”barn” ska vara ifrån sina föräldrar i 3 till 4 år, dvs. den tid det tar för ”barnen” att få uppehållstillstånd, efter gymnasiestudierna? Detta om något är brott mot Barnkonventionen och fullständigt inhumant att hålla barn borta från sina föräldrar i 4 år!

Vad jag förstår så utgår du i din amnestivänliga hållning från pekuniärt egoistiska skäl, eftersom du blir de facto så inhuman, när du propagerar för amnestin! Penningen förblindar och korrumperar sinnet på dig! Klassiskt fall! Rätta mig om jag har fel!

Anonym sa...

SCB omräknat till mandat, därefter MäMä och sist en spekulation:

-----SCB --- MäMä--- Spekulation

S = 105 ... 101 ..... 99 Det börjar luta åt under 100, av erfarenhets-skäl

Mp = 16 ... 16 ...... 15, alternativt 0

Vp = 27 ... 30 ..... 26 - 29 och kanske mer om S velar bort sig helt.

Sum: 148 .. 147 ..... 127, utan mp och max 142 inkl Mp, kvalar Kd in landar rödgröna på runt 2 - 3 mandat lägre. dvs 138 - 140, dvs om Mp kvalar.

Antagandet är alltså, eller spekulationen, en funktion av att de rödgröna, tvärt om vad de själva förfäktar, fortfarande orienterat fel, (officiellt) och inte kan förstå varför SD snart är större än deras eget parti.

S är trots sina 26 - 27 % överskattade pga soffan och/eller vet ej, eftersom "vet ej" är mer benägna att rösta höger eller SD, dvs om de vet att rösten biter, dvs om inte C, Fp eller Mp kan påverka en moderat budget. Den alternativa hypotesen skulle vara att "vet ej" skulle rösta på S om de bara återgick till öppna hjärtan, men varför då inte välja Vp? Nä, spillet på dryga 2 % till "vet ej" luktar SD, mer än Mp eller Vp.

Det är nog därför UK måste hålla god min i elakt spel, eftersom varje ståndpunkt mot SD, gynnar SD, moderatspill, och varje ståndpunkt för SD, riskerar att skapa krigsrubriker och spilla röster från M till C. Det är ingen enkel ekvation, och S sitter ungefär i samma båt. Dvs med fienden på två sidor.

-----SCB --- MäMä--- Spekulation

M = 84 .... 82 .... 86, m kommer att klara av balansgången mellan SD och C - > vinst.

C = 32 ..... 33 .... 30, C kommer att förlora ngt på Afgahnlagen - > kollektivt straff

Fp = 16 .... 17 .... 18 - 19, Fp ökar ngt på slutet, pga JBs debattinsatser.

Kd = 0 ..... 0 ...... 0 eller 15 mandat? JO, Ovisshet skapas för hela "alliansen"

Sum 132 ....132 .... 135 utan och 140 - 142 inkl KD

SD 69 ..... 70 ..... 75, om S är underskattade, så är det SD som snor hem balansen.

Om S backar, som de brukar, är hypotesen att detta ger upphov till Sd mandat, som det lutar, och i endast ringa mån gynnar M.

Får SD tex 76 mandat, vilket inte är otänkbart, så får S 5 och M 1 mandat mindre. I ett sådant utfall balanserar Riksdagen på ca 137 mandat vardera för blocken. S.W

gruelse sa...

@S.W

Dina kommentarfältssvällande mandatfördelningsresonemang är obsoleta i mitt tycke. Decemberöverenskommelsen (DÖ) och det som stakades ut då 2014, lever i allra högsta grad. Enligt DÖ regerar i Sverige DÖ-skallarnas vänsterfalang (V, S, MP) 2014-18, och DÖ-skallarnas högerfalang (C, L, M, KD) 2018-22. Det har DÖ-arkitekt Fredrik Reinfeldt et consortes bestämt!

DÖ:s huvudsakliga mål och syfte är att beröva SD inflytande i Riksdag och regering. För att nå dit så är man beredd på att slå knut på sig själv. Ändamålet helgar medlen!

Det är därför som C ur högerfalangen nu kommer rädda sittande vänsterfalang i frågan om gymnasieamnestin så att nuvarande regeringsinnehav inte äventyras. Och som tack för denna gest från C så kommer vänsterfalangen vid behov att rädda DÖ-skallarnas högerfalangs kommande regeringsinnehav 2018-22.

Anonym sa...

Staffan, rösta emot!!!
(Hoppas du ser denna uppmaning trots alla babblande trollkommentarer)

Anonym sa...

Det är hopplöst som gemen att följa hur partierna tänker i regeringsfrågan.
- Löfven ska sitta kvar efter valet och invänta förtroendeomröstningen.
- Alliansen ska rösta bort Löfven med aktivt stöd av SD
- C och Folkpartiklarna ska under inga omständigheter bilda regering med stöd av SD
- Alla partier går till val på egna budgetar.
- Det krävs en (1) budget med 175 röster för att kunna bilda regering.
- S är (ännu) största parti, där M+C+Fp är större än S, och ska förhandla ihop sig om en gemensam "alliansbudget" som är större än s+mp, men inget block är alltså i närheten av egen majoritet utan SD.

Vore man själv partist, skulle funderingarna gå ut på hur och med vem man kan få ihop en budget som samlar 175 mandat - vad Alliansen 1.0 lyckades med inför valet 2006. Nu är det knäpptyst i frågan, och soloåkning. Centerns beslut om Afgahnerna visar också, till skillnad från tex C och kärnkraften, att Centern numera struntar i frågan att söka samförstånd före valet inom alliansen. Så det visar lite sprängkraften, är man beredd att offra alliansen och att skapa förutsättningar för en borgerlig regering inför valet genom en tidigare beprövad och framgångsrik metod, så är det andra drivkrafter. Detta med höger och vänster, företrädesvis skattenivåer, synes upphöra, och det som är centralt för Svensk politik är flyktingar. Frågan är mer om det är ett medel eller ett mål?

Våra partiledningar - de kan ju trots allt addition, är lika medvetna som valboskapen, att det inte går att samla ihop 175 mandat för borgarna, med eller utan Kd och Mp. En kombo som samla ihop ca 155 - 158 mandat, dvs om både Mp och Kd kvalar. Utan Kd samlar den före detta alliansen för närvarande 132 mandat, medan S+Vp samlar 131 mandat, så om man likt DÖ tänker bort SD, så är Mp våg, dvs om de kvalar. Problemet är bara att Mp, om de kvalar, skramlar ihop ca 15-16 mandat, och inte kommer att stödja en mer restriktiv linje i flyktingfrågor, och så det lilla problemet med att det i vår Riksdag krävs majoritet för beslut, utom för regeringsbildaren, där det krävs majoritet för att avsätta vederbörande.

Om alliansen skramlar ihop ca 132 mandat, utan Kd, och runt 142 mandat med Kd, så är vi väljare bra nyfikna på hur partiledningarna tänker?

- Är det magiskt tänkande?
- tänker man frångå grundlagsskyddade principen med majoritet för Riksdagsbeslut?
- tror de att det går att lura väljarna?
- ska de avskaffa demokratin eller fibbla med regelverket?, eller
- är man inte intresserad av att regera? alltså hellre S+Vp+Mp i minoritet?

Det saknas uppenbarligen ca 33 mandat för alliansen, där ingen av oss partiogängade hänger med. Hur tänker de? och om de tänker, hur tänker de att vi väljare tänker, som trots allt vart fjärde år bestämmer, dvs politikernas potentiella makt och lekstuga i regering och Riksdag, förlänas trots allt av röstberättigade medborgare, där trots allt rätt många ännu betalar världens högsta skatter. Det kanske finns ett intresse hos den kvarvarande skattebärande klassen att lite få reda på, på förhand, vad politikerklassen har för avsikt att lägga kosningen på. Valet är en slags anställningsintervju, där väljara funderar på vad de fått för sitt anletes svett de närmast bakomliggande fyra åren, och vilka killar och tjejer som ska förtroende för nästa tillsvidareanställning.
S.W

Anonym sa...

Anställningsbarhet?
I vart fall har både det blå och det röda laget gjort sig oanställbara redan före valet 2018. Så kanske vill de inte ha något jobb i oktober i år, för om de ville få jobbet, borde de tala om för de som anställer, hur de tänkt arbeta som en "lagspelare" för laget. Det är lite det som demokrati går ut på. Alternativet är diktatur, eller möjligen som det är i Somalia med flera liknande länder, lokalt klanvälde.

Tror den så kallade alliansen att M+C+Fp, med eller utan Kd, kan komma att få stöd av S? Nä, det tror inte ens partigängerna själva. S röstar för sin egen budget, och mot en potentiell alliansbudget. Förra gången röstade SD för alliansen budget, och då upphörde arbetet med alliansen och en gemensam budget, eftersom detta riskerade att ge alliansen regeringsmakten.

Inom C och Fp kanske man lever på hoppet, att både Mp och Kd klarar spärren, och att man med Mps stöd kan bli största konstellation, det som var Hövdingens plan, att regera vidare med Mp på den borgerliga planhalvan. Men, de får inte ihop 175 mandat och måste följa grundlagen med majoritetsbeslut, och även om grundlagen inte reglerade beslut med majoritet, är det stötande i en demokrati, att ta upp skatt och sätta sprätt på meborgarnas pengar, utan majoritet. Det är en närmast kuslig demokratisyn.

RF kap 4
"7 § Vid omröstning i kammaren gäller som riksdagens beslut den mening som mer än hälften av de röstande enas om, om inte något annat anges i denna regeringsform eller, när det gäller frågor som hör till förfarandet i riksdagen, i huvudbestämmelse i riksdagsordningen. Bestämmelser om förfarandet vid lika röstetal meddelas i riksdagsordningen. Lag (2010:1408)."

RO kap 11 - 7 § Ställande av proposition till beslut

"Talmannen ställer proposition till beslut utifrån de yrkanden som har lagts fram under överläggningen.

Om talmannen finner att ett yrkande strider mot grundlag eller mot denna lag, ska han eller hon besluta att inte ställa proposition och ange skäl för detta beslut.

Om kammaren begär proposition, ska saken hänvisas till konstitutionsutskottet för avgörande. Om utskottet har förklarat att ett yrkande inte strider mot grundlag eller mot denna lag, ska talmannen ställa proposition.

Vad som föreskrivs i andra stycket om prövning av ett yrkandes grundlagsenlighet gäller inte frågan om 2 kap. 22 § första stycket regeringsformen är tillämpligt på ett visst lagförslag."

Det ska i grunden inte vara möjligt att baxa igenom den viktigaste propositoinen av allt, den som man styr riket med, och som innebär att man beskattar medborgarna, utan att detta är taget med positiv majoritet, detta med negativ parlamentarism är ju tänkt för regenten, att tolereras, men inte alltid älskas. Men budget och lagförslag, och begriper inte våra folkvalda detta, tex börjar trixa med DÖ, så reagerar uppenbarligen medborgarna korrekt, dvs voterar i allmänna val bort de dårfinkar som försöker sätta sig över demokratiska principer. De må vara MR-folk, heilare, anarkister, aktivister eller bara vara partigängande myglare, det är i princip lika illa.

Minns ingen budgetkaoset 2013, när SD + oppositionen bröt ut delar av budgetens skattesänkning? Visserligen med majoritet, det var ett nyttigt järtecken.
S.W





Anonym sa...

Gruelse - kanske är kommentarerna överflödiga, uppenbart är att vi på utsida inte får ihop hur de tänker och kalkylerar på insidan. Själv har jag ingen som helst defatistisk ödestro, eller konspirationsteori heller. Dvs jag tror egentligen inte på någonting, förutom att människodjuret är betydligt mer korkat än hon själv vill tro.

Våra politikerns uppträdande efter 2014, visar nog att det inte finns en plan, det är ganska kaosartat, tänk Mona, tänk Juholt, och så då denna regering.

Alliansen i spillror, KD nära nog utslagna på 9, och så då parian :-) SD på väg mot 75 mandat och näst största parti, kanske.

Det är vår Riksdag som styr och ställer, inte partierna egentligen. Det är kaos och de springer omkring som yra höns. Media är inte ens längre desperata, utan mer uppgivna, där Victors val illustrerade dårpippin bäst med inlägget att egentligen allt, precis allt, gynnar SD.

Men man ska inte vara orolig, det är medborgarna som har makten. Man sänkte rösträttsåldern till 18 år för att komma åt röstande, som ännu inte lärt sig hur det är att arbeta och betala skatt. Det var bra för somliga grupper och sämre för andra.

Det lustiga eller olustiga nu är att SD går som en raket bland unga svenskar, som inte håller med riktigt, om verklighetsbeskrivningen från politiken. Så man kan säga att 68orna vann, tillfälligt, och nu när de blir gamla och vill hålla kvar vid något, så kommer det nya generationer, med nya synsätt.

Bollen är rund.
S.W

Anonym sa...

Det som jag är orolig för ifall SD kommer till makten är att tjänstemän inom statliga myndigheter kommer att i det tysta obstruera.Vad SD omgående måste göra är att sparka nuvarande samtliga Generaldirektörer och tillsätta egna utnämningar.Jag har skärmdumpat många tweets från statliga tjänstemän där man ondgör sig över SD.Bland andra Kriminalvårdsmyndigheten har ett gäng SD-haters på twitter.Jag har koll på dem och skall tipsa SD.Det är inte osannolikt att SD når upp nästan egen majoritet i riksdagen efter valet.

Anonym sa...

Politiker vet såklart att svenskarna är missnöjda med invandringsvolymerna och beviset är SD som nu nått 26% i Sentio (Sentio som historiskt mäter SD bäst, fast i underkant).

Men politikerna har en globalistisk agenda och några år till så är svenskarna i minoritet.

Moderaterna som nu ser ut att gå rätt bra kommer göra ett dåligt val pga rädslan för Annie och M:s tidigare åtta år av invandings-katasrof. 5 procentenheter har lämnat M, men uppger fortfarande M, jag vet för detta är mina kompisar.

Sossarna går förhoppningsvis under 20%, men hamnar troligvis runt 22%.
SD kommer kommer få +-30%., om inte AFS tar 2-3% av dessa.

Efter valet går S och M ihop för att ta ansvar vilket är slutet för sosse-eran som vi haft i hundra år.

Anonym sa...

Det var säkert ett enkelt beslut för Riksdagsgruppen,
- man röstar för en lag efter århundradets sågning av lagrådet, och
- sätter en kil i alliansen
- morrar ordentligt när M säger sig vilja göra upp med S om migrationspolitiken
- susar vidare, och låtsas som att detta inte förändrar den politiska kartan.

Hm, vi får väl, det ska bli intressant att följa, polarisering inom Svensk politik

Novus juni
Är en veritabel katastrof för S.

M: ... 21,1 procent (+0,5)
Fp: ... 4,6 procent (+0,2)
KD: ... 2,9 procent (-0,6)

Sum ...26,6 _______ (+0,1)
+
SD: 21,9 procent (+2,7)

Sum: 48,5 ______ (+2,8)


S: ... 23,8 procent (-3,1)
V: .... 9,1 procent (+0,7)
MP: ... 4,5 procent (+0,2)

Sum: .. 37,4

C: .... 8,9 procent (-0,5)

Övriga: 3,2 procent (-0,1)

C har gjort sig ngt mindre relevanta "som alternativ för Sverige"
Gruppen övgriga räknas under inga omständigheter in vid mandatfördelningen, och ännu så längre verkar det enbart vara Folkisarna som blöder lite till MED, och detta är en bubblare :-), dvs om MED småningom kan nagga även C i kanten.

Förutom:
- S stora tapp, som verifierar SCBs mätning, och som sker från en historisk usel nivå,
- som förefaller korrespondera mot SDs uppgång

så är det mest intressanta, om det nu är statiskt signifikant, att Kd gick ner för räkning från relevanta 3,5 till 2,9. Det lyfter inte för Kd, och det kan bero på en massa saker.

Det är egentligen inga stora fel på deras politik, de får uppmärksamhet, vårdfrågorna är inte heller utan uppmärksamhet och deras övriga talespersoner förefaller ganska vettiga. Och Kd låg först ut med att såga DÖ, samt försöker liksom Fp balansera lite genom att inte vara lika bipolära i flyktingfrågan. Därtill att Kd öppnat upp på ett tydligare sätt att bereda vägen för en moderat ministär, dvs öppna dörren för moderata stödväljare. Fast å andra sidan har alla småpartier, utom Vp det kämpigt. Kd bli en nyckel i valet. S.W

Anonym sa...

Angående bipolerna
Det är intressant när statistiken slås samman i flera mätningar - att följa bipolerna, dvs värdet av medborgarskapet vs mänskliga rättigheter, där den positiva rättigheten innebär inskränkningar i andras negativa rättigheter/friheter. Någon betalar politikernas löner och privilegier, och det är kunden, i vart fall i en demokrati.

V: .... 9,1 procent (+0,7)
MP: ... 4,5 procent (+0,2)
Sum .. 13,6_________ +0,9

L: .... 4,6 procent (+0,2)
C: .... 8,9 procent (-0,5)
Sum: .. 13,5_______ -0,3

SUM: ..27,1________ +0,6

Det är väl bara det att dessa fyra partier - eller tre och en halv vid beaktande av att Fp består av två delar - inte är så kompatibla i övrigt. De är framför allt inte överens om hur man ska lösa integrationen, inte beskattningen i allmänhet heller.

Mps respektive Cs ställningstagande har inte direkt påverkat moderaternas comeback.

Det är alltså ingen intern nervositet inom M inför slutspurten.

I S råder nära nog panikstämning. Partiet straffas hårt, och även om det inte kan bevisas hur stor korrelationen är, så drar alla slutsatsen att S nedgång har ett samband med just flyktingpolitik och att de ska släpa på Mp. Potentiella S väljare drar till Soffan och till SD, eller till Soffan först, och sedan SD.

M+Kd, dvs om de klarar sig, + Fp + Sd = 50 %, när gruppen övriga räknas bort, dvs denna konstellation är inte beroende av att förhandla med C. Eller snarare, moderaterna är - efter den första eller andra talmansrundan, kanske till och med den tredje, när alla alternativ brakat samman och det blir en expeditionsministär som lägger fram budgetpropen - inte beroende av mer än Kd och Folkisarna, när de lägger fram sin prop.

Dvs SD ska välja mellan en S-budget och en M-budget. UK har det lite enklare att få fram en budget som stöds av SD, dvs om inte C är med i den borgerliga båten.

Så ska S kunna regera, ser det kassaskåpssäkert ut, att S enbart kan regera vidare med stöd av SD :-) S kommer ingenstans med C eller Fp och Mp. Dessutom måste S välja väg, ska de, eller ska de inte göra upp med M om flyktingpolitiken, och om inte, vad är alternativet 2022? Det är inte så att folkrörelsen SD kommer att sluta tappa rörelsen på blod, om S fortsätter att vackla.

Det är en rysare förstås, för partigängarna inom S, när/om detta börjar uppdagas. Inom Fp ryser de redan. Mp har blivit skotträdda och slickar sår. SD tar allt syre, och journalister och analytiker menar att det inte är någon idé att slås på SDs planhalva, eftersom de är sakägare. Men jösses, varför blev de sakägare, var det en slump? Detta skulle någon ha tänkt på lite tidigare, att SDs framgångar emanerar ur väljarnas egen verklighet. Går den i fel riktning, så fortsätter strömmen till SD, om inte de etablerade har några bra svar på hur man ska komma till rätta med ordningen. S.W

Anonym sa...

Poliitisk Grand strategy

- Mona-linjen och all intersektionalitet kunde inte hantera vanliga arbetare -> Sd
- Nymoderaterna, och sedan Nycentern öppnade upp för borgerlig flykt till SD

Summan blev att S förlorade mycket mer än M, där Sverige begåvats med ett nytt parti, som behandlats som paria, men kan bli det näst största 2018 och tom det största, i vart fall 2022. Eftersom de övriga partierna inte gav vanliga väljare ett alternativ som var lite mer balanserat. Novus juni.

M: ... 21,1 procent (+0,5)
SD: .. 21,9 procent (+2,7)
S: ... 23,8 procent (-3,1)

Sum: . 66,8_________+0,1

Jo, bland tungviktarna går det jämt ut, dvs
- nätt upp för M
- "falling down" för S, och
- kalasbra för Sd.
Så har det varit sedan november, där Löfven bemästrade krisen förra sommaren med bravur.
Sedan dess har det hänt mycket.

Alla som hurrade med Medborgarplatsen är säkert nöjda och glada, medmänskligheten vann, men. Det kommer en dagen-efter-effekt. Baksmällan.

När man är ung och stark tänker man inte på baksmällan, men man lär sig, och de som inte lär sig blir alkisar. Det verkar helt enkelt som en lite för stor del av den skattebärande medelklassen inte helt och håller med om alla positiva effekter med migrationen, och helt enkelt sätter klackarna i backen.

Det har kanske måhända blivit ett lite för stort glapp mellan:
- väljare och politiker (i Stockholm)
- medborgare i allmänhet och elit, dvs opinionsbildare
- väljarna självupplevda vardag, och den som presenteras av media och folkvalda.

Resurserna är begränsade, pensionerna räcker inte till, och lönerna inom vissa yrken usla, i synnerhet efter skatt.

Samhälle och stat är något som måste fungera, och funktionen är medborgarna själva, inga andra, det är inte politikerna som bär upp stat och samhälle, utan människor i produktion. Man bidrar med sitt arbete och genom att betala skatt. Effekten av att inte förstå / koppla sambandet medborgarskapet <-> skattevilja (lojalitet) <-> intresse (whats in it for me) kan inte underskattas. Kämpa Stockholms innerstad :-)

De får nog sägas vara identitetsvänstern, socialliberalerna och libertarianerna inom MUF och sedan CUF, som lite skapat situationen. Det är politisk historia och faktiskt ganska underhållande.

Nu gäller det nog för moderaterna att få fler marginalväljare att inse att ekvationen handlar om KD. Dvs M är piskade att hejda strömmen till SD från den borgerliga sidan.
Visst C behåller stora delar av vad de kapat åt sig sedan den oförväntade uppgången senhösten 2016, som sammanfaller tämligen perfekt med Ms mostsvarande fria fall, samma period. Sedan fick C en liten pre-kick off i början av 2016, när somliga som sympatiserade med Mp, fick nog av handskakarna och Hitler-turktalet på Sergels torg.

Det förefaller nu som om det enda sättet att matcha en S-ministär är att få bort C från alliansen, som det ser ut nu beror det på Kd, dvs om den konstellationen inte ska bli för svag. M, S och C befinner sig sedan årsskiftet i fallande konjunktur, för övrigt även Fp. Ett eventuellt lokalt vindskifte strategiskt är nu om M lyckas vända och gå uppgåt, utan att tappa till SD, och om S och C möjligen fortsätter över sommaren med negativ trend. SD fortsätter som tåget, och då måste någon annan förlora. Sedan är detta med soffan, uppgivna väljare kan mycket väl få för sig att det är värt att rösta, om deras röst kan påverka något, tex migrationsfrågan eller för att kicka till "överheten"
Det är alltså en liten klassfråga. Deploreable lives matter. S.W

Anonym sa...

C har dock gjort sig mer relevanta som alternativ för Afghanistan.Vilka pajasar.Nä nu polariserar det sig till vänster och höger.Det är de ytterligheter som är vinnarna nu och framöver.Folk vill ha krafter som kan spänna musklerna i svåra tider.Vi har haft en låt-gå-politik som skadat vårt samhälle.Laisse Faire läste man ju redan i lågstadiumet och undrade redan då hur fan ett samhälle kan byggas med lauzze fair.Svaret har vi nu.Har Annie Lööf hoppat över den biten på historielektionerna?

Anonym sa...

S+SD = 45,7 och är inte så illa, om det nu inte bara vore så att summan uppenbarligen är ett resultat av att S fornstora dagar på 40 - 45 % Nedgången från 45 & till under 25 kan inte förklaras med något annat än att det är en utbrytning, av S väljare.

S + SD har det dock ont om samarbetsvilliga kamrater. S vänder nog inte detta enkelt, Man har ju försökt och försökt, men ligger i stadigt fallande utförsbacke sedan november 2017. Lustigt med sossarna. Efter valet gick det inget bra heller, från katastrofvalet på 31 % i fritt fall ner mot dödsskuggans dal, 24,4 % enl MäMä vid årsskiftet 2016, efter Zombiemarschen mot Sverige genom Europa. Refugees welcome gav eko minsann. men det var så klart väldigt uppsluppet där i Munchenbryggeriet på hösten, som fick en liten rekyl... Sedan den smällan har S gått stadigt uppåt mot 30 % enligt MäMä i nov 2017, Transportskandalen till trots. Och som av en händelse, så har S sedan årsskiftet halkat ner till under 25 % igen. För övrigt var SD nere på 16,8 vid årsskiftet 2016, började ta fart när AKB vacklade, och inte fick till alliansen, dvs internbråk med Lööf. Sedan fick UK bukt med SD i nov 2017, då de var nere på 15,5 %. Och sedan :-Ä) Afgahnlag och käbbel om flyktingpolitik i armkrok med meias kval, hur de ska bemästra SD. Det är helt enkelt bortom kontroll, och enbart, som det visat sig, S och M som kan tygla. Men, eftersom väljarna anar eller har lärt sig, att de små partierna har ställt kabinettsfråga om just flyktingpolitik, och S + M fått ge me sig, så vill det varken ta sig för småpartierna i mitten, eller för S eller M. Det är ett dubbelt tvåfrontskrig mellan två stormakter, som skapat en tredje. Paradoxalt nog utgör C hållning ett aber för S-väljare att fly till m, och innebär samtidigt att många borgerliga väljare tvekar med alliansen. Den har faktiskt inte majoritet, och inte kan förklara hur de ska regera ut stöd av SD. S.W

Anonym sa...

Jisses vad spännande det ska bli, och ännu mer spännande att följa våra politiska förståsigpåare och våra journalister.

Det är som slutscenen i bron över floden Kwai. Slutscnen, när Översten till slut inser att han själv hjälpt fienden, eftersom hans mål var att hålla sina egna mannars moral upp, och bistå fienden. Så hans eget folk fick via en commandoräd spränga bron. Det är mycket symboliskt, inkl den käcka visselmelodin Man bli glad i hela kroppen och dras med i marschen. Hade britterna varit snällare mot Japanarna från start, hade aldrig Japan deltagit i kriget på Tysklands sida.

Metaforen är väl lite den att de bipolära aktivisterna ka vi inte göra något åt, men frågan är lite om ansvaret för alla som det inte är vajkalle med, som inser konsekvensen för den stabila massan i mitten, när man tvingar människor mot poler. Då börjar man vaja lite i om detta med demokrati verkligen är riktigt, eftersom om det inte går som man vill med bipolerna, och fåren eller sillstimmet inte hänger med, så är det fel på fåren eller fel på verkligheten. Så vad som återstår är att hitta på en berättelse om verkligheten, som alla blir om möjlig ännu mer sinnessjuka utav.

Nä, du ska det ut och visslas. MR-folket och glassparnassen vann inte direkt strategiskt igår. Att kringgå detta med hur lagar tas fram, av lagstiftaren själv, kanske är ett järtecken. Demokratins principer är helt klart naggade i kanten, SD drar fram som en slåttermaskin i bygderna, utom Stockholm stad, och besluten framför oss är inte alls enkla. Men visst är de mänskligt, människans oförbätterliga dårskap. S.W

PS Det är alltså inte fråga om skadeglädje, självskadebeteende är det nog av. Det är mer fråga om att med en smula ironi, försöka förstå och möjligen förklara för de där inne i det politiska tänkarkollektivet att väljarna på utsidan är förundrade, hur tänkte ni, när grunden lades för att mellan 20 och 25 av Svenska valmanskåren, kommer att aktivt rösta på oprövade SD.

Det är lika otroligt varje gång man tänker på saken, hur etablissemanget kunnat misslyckas så kapitalt. De har haft all information och alla nycklar, och makt att göra något åt saker som väljarna prioriterat. Funktionell dumhet är ett uttryck, ett annat är inkompetens, ett tredje är likgiltighet eller konsekvens-disonnans. Mp och C är SD bästa valarbetare, märkligt nog är det gamla S som lider pin för att vara fin, nog. DS

gruelse sa...

Staffan, du ska i alla fall ha all heder för att ha protesterat på det sätt du finner rimligt mot stollebeslutet att ge dessa ensamkommande s.k. flyktingbarn amnesti.

Tyvärr har Riksdagen kapats av i huvudsak de facto Sverigefientliga, floskelrapande, politiska broilers mentalt sondmatade på en nyliberal kulturmarxistisk sörja. Således är du också den klarast lysande stjärnan i den centerpartistiska riksdagsgruppen, med tanke på din ansenliga ålder och förankring i det gamla fina svenska bondesamhället.

Det är också starkt av dig att stå upp för verklig yttrandefrihet genom din blogg utan förhandsgranskning av kommentarer.

Anonym sa...

Finn Bengtsson är ett exempel på en frigående riksdagsman som inte var så populär hos partiledningen. Det krävdes extrem toppstyrning inom alliansen, för att knyta ihop säcken 2014 - 2018, när Mp var med och skulle ha inflytande över budgeten, dvs flyktingpolitiken. Eftersom moderaternas popularitet började dala årsskiftet 20012/2013
så insåg hövdingen att den enda majoritet som gick att bilda, som inkluderade C+Fp+Kd, var med Mp, och då blev det så. Fångarnas dilemma och fritt fram för Jimmy, som alltså slog bakut, och gav oss DÖ, dvs att man inte längre behöver regera med majoritetsbudget, vilket leder till att man kan regera både i minoritet och med en minoritetsbudget.

Detta leder till usla regeringar, och bestraffas av väljarna, givetvis. RF tillåter i grunden inte beslut i Riksdagen som inte har majoritet, och det är helt enkelt livsfarligt att det inte finns en reglering i RF mot att regera riket utan enkel majoritet för en budget. Det är demokratiskt suspekt och det leder käpprätt. Partierna behöver inte korrigera sin politik efter valen, och fortsätter att köra rakt ut över stupet. Det är alltså en svaghet att det inte finns något som reglerar partimyglarna, dvs staten själv kan inte tygla partigängarna, som hittat en lucka att beskatta folket utan en majoritet bakom sig. En demokrati på lerfötter, och partigängarna visar ingen insikt om vad som fört oss his, varför man får försöka hålla sig för skratt.

Som reverens, ett genmäle av Finn Bengtsson, i en central fråga om var lojaliteten ska ligga, svek Finn sina väljare som röstade på moderaternas egen budget, eller svek partiledningen, som inte var vald av sina väljare, utan sina medlemmar, väljarna genom att inte rösta på den budget de gått till val på och fått mandat av väljarna?

https://www.altinget.se/artikel/8343-bengtsson-aven-politiska-partier-sviker-valjarna

Det är intressant med Riksdagsmän som har folkligt stöd, men inte partiledningens stöd.

Det är mycket sympatiskt, stödet för Staffan från en massa väljare, centerpartister liksom de som inte är det, men även uppskattningen från andra partiers Riksdagsmän, men alltså inte från den egna ledningen. det säger en del om det politiska klimatet, och om hur toppstyrd svensk politik är. S.W

Anonym sa...

En "vanlig" riksdagsman som resonerar och kommunicerar med sina väljare och inte gör gällande att någonting är enkelt, detta att mynt har två sidor. Det är alltså inte populärt. Ska bli intressant att följa, om Centern får med sig väljare av hävd, utanför Stockholm detta val.

Det är riksdagsmän som Finn och Staffan, men det finns gud ske lov många fler starka solitärer, (tex Amineh) som partiledningarna bara inte ens står ut med när de är i opposition, skulle alliansen varit i regeringsställning skulle det vara etter värre med självständigt tänkande. Självfallet vinner dessa riksdagsmän, tex Amineh eller varför inte Carl Schlyter, respekt utanför den egna kretsen. Det tråkiga är att den respekten inte kan omsättas till röster, eftersom en väljare som gillar en riksdagsman som tänker självständigt i politiska sakfrågor - och inte partitaktiskt - inte kommer att få väljarens röst, eftersom det är partiledningens piska som styr. Detta leder till att politiken och Riksdagens utarmas på människor som kan tänka. Detta är så klart en demokratisk katastrof, men inget att göra så länge partiledningarna är närmast diktatoriska.

Men... det är den gamla tiden, förändras eller DÖ.
S.W

Anonym sa...

En riksdagsman som vunnit respekt utanför de egna leden och bland väljarna. Det är det inte alla riksdagsmän som mäktar med. Det är symptomatiskt att partiledningen petade ner Staffan, de uteslöt ju Staffan ett tag från Riksdagsgruppen, vilket var ett mått på hur lite manöverutrymme det är. Man vill ha formbara riksdagsmän som inte tänker så mycket själva, eftersom det är enklare för ledningen, samtidigt som partiet då gör sig en smula impotent.

Om inte Staffan bli ikryssad av sina egna, vilket inte är uteslutet, så går Staffan med flaggan topp. Slippa bli en del av den annalkande katastrofen. Vore man i Staffans kläder skulle man starta en PR-byrå (tillsammans med Finn) som hette "gamla stammen", eller "old school", med inriktning på:

- demokratifrågor, varför inte ta med Tommy Möller.
- Kommunfrågor, subsidaritetsprincipen + skilda valdagar, se demokratifrågor
- avskaffa landstingsfrågor, se demokratifrågor.

- anti postmodernismfrågor eller strukturalismfrågor
- upplysingsethos inom vetenskap och kunskap

- Säkerhet och ordning, dvs försvar, civilförsvar och rättsväsen.
- Äldrefrågor
- Kommunikationer, jordbruk (civilförsvar) och naturvård

Exempelvis.

Fokus kunde vara 2022, eftersom det sannolikt kommer att vara en enda röra då, och inte omöjligt att MED är ett nytt borgerligt parti som ersatt Fp och Kd och även attraherar brudarna som ser lite gröna toner i tillvaron.

Sveriges Riksdag var länge världens mest meningslösa och livlösa, utom under Lottriksdagen 1973 - 1976 och under Ullstens minoritetsregering, där Riksdagen faktiskt var i händelserna centrum. Sannolikt är det våra svaga mandat för våra Riksdagsmän och den extremt starka partiledningsmakten, som fört den gamla ordningen till vägs ände.
S.W

Anonym sa...

Visst går det inte att inte låta sig påverkas av alla polls, i synnerhet inte som trenderna går i samma riktning. Novus senaste är så illa att den nog inte låter sig rapporteras, eller ens ta in :-)

I SCBs stora mätning var andelen "vet ej/osäkra" 18 %
medan samma andel i Novus senaste var 7,1. Det är ingen lite skillnad, som har att göra med metod. Vid beaktande av Novus mätning, är det inte orimligt att anta att S gör fel analys, de mobiliserbara väljarna som rymt till soffan, är nog dessvärre rymligar till SD, fast man inte uppger detta.

Vad som också är intressant (mot tidigare val) är att rapporteringen om mätningarna är omsatta till mandat, varför det blir mycket enklare med spelteorin. Det måste brinna i huvudet på alla valtaktiker, partistrateger och mediahäxmästare.

Sd = 79 mandat....Lika mycket som M, och 11 mandat från S.

Kommer däremot Kd in får SD i denna kalkyl 76 mandat. (räknar man av ca 4 % från 80 blir det 3,2)

Detta är psykologiskt mycket intressant. Rena katastrofen för 7-klövern som helhet och rena undergången för S. Trenden med S på fallrepet fortsätter och det startade i november. S är vilsna mellan hur de ska hantera flyktingfrågan och saknar svar på vem de ska regera med, då blir det motvind. Å andra sidan saknar UK också svar på vem alliansen ska regera med, och den frågan verkar lite för många låtsas som att den inte finns.

Räknas SDs mandat av från 349 blir det 270 mandat kvar att dela på för DÖ-gänget.
Dvs kakan som är kvar att kriga om för de övriga, krymper hela tiden, och ingen i etablissemanget kan göra något åt fångarnas dilemma. Vp och Mp har i praktiken Veto på sin kant, och Fp och C har veto på sin kant, vilket S och M har att förhålla sig till, ända till..... just det, det är bara att kika i backspegeln och vänta :-)


Eftersom moderaternas retorik är att de inte kommer att föra ens samtal med SD, så kan man anta att C + Folkisarna gått samman och meddelat att m kan glömma varje antydan till stöd om det förs samtal, varför M är tvungna att hålla god min i elakt spel. Den inslagna vägen på fortsatt generös migrationspolitik är den enda vägen, och därmed blir det nära nog omöjligt att med befintliga resurser göra något åt den lite soppiga situation som skapats.

Planen för C och Folkpartiklarna, torde vara DÖ i kombination med att få över Mp på sin sida avseende budgetsamverkan med statsbudgeten och den vägen isolera S från regeringsmakten via voteringen om statsbudgeten. Någon annan plan går inte att ha.
Reinfeldtplanen, dvs DÖ, dvs få över Mp på andra sidan genom deras hjärtefråga, det är därför som S sitter i ett skruvstäd. Men det gör M med, första valet med alliansen är att få över Mp på den borgerliga sidan, vilket innebär att bägge lägren i för hög grad ger Jimmy fortsatt fritt fram och egen spelplan. S.W

Anonym sa...

Novus omräknad i mandat:

_____Novus juni.. val-14 ... val 2010

S = ... 90....... 113 ...... 112 (+1)
M = ... 79 ....... 84 ...... 107 (-23)
Sd = .. 79 ....... 49 ....... 20 (+49)

Sum .. 248 ...... 246 ...... 239

Trenden är alltså att de tre stora hundarna tillsammans blir något större, och eftersom SD numera synes samla 20 %, så blir det helt enkelt väldigt lite utrymme att kriga om i mitten.

Det går att analysera situationen som fyra block:
I... S + Vp
II.. M (inklusive KD-stödrötstarna)
III. SD
IV.. Resten. Småpartierna, dit även C räknas, (baserat på valstatistik).

Vp sitter säkert som en fet katt på sin sida, behöver inte regera och kan gapa på. Centerpartiet har övergivit sin gamla spelplan och satsat på storstäderna, så det är bara att räkna, spelplanen att konkurrera på blir lite den samma för Fi, MP, C, Fp och Kd (vad som blir över) Dvs småpartierna måste nalla mandat från de tre stora, vilket inte lyckas, ja utom då för SD så klart. Det enda parti som gjort inbrytning hos de tre stora är C, som lite kopierade Nya moderaterna. Framgång fick C med den taktiken först när M började gira 2017.

Rödgröna
_______ej Kd____KD kvalar
S = ... 90.... (87)
Vp = .. 34 ... (32)
Mp = .. 17 ... (16)

Sum: . 141 ... (135)

Om man ser de röda som en (1) intressegemenskap - (fast S egentligen utgör minst två, dvs vänster och högersossar) - så visar mätningen att Vp är över 25 % i den "Riksdagsgruppen på 124 mandat. Dvs det statsbäande partiet blöder både åt vänster och åt SD, en hopplös situation.

Det kommer att krävas mer förhandlingar och överenskommelser vänsterut för S, när de samtidigt minskar som parti totalt, det är god natt, om de samtidigt ska förhandla med C och Fp höger ut. God natt-mössa.

Kommer Kd in, minskar rödgrönas totala andel med ca 4 % eller 5 mandat. Magiskt nog hänger Mp mer löst om Kd kvalar. Så här gäller det för M att bistå Kd med både goda råd, och med potentiella stödröstare.

Som trenden ser ut, så kommer aldrig de rödgröna att nå över 140 mandat, hur de än gör. Nu har rödgröna 158. Dvs de backar ganska säkert 20 mandat, dvs om Mp kvalar. Å andra sidan, om Mp ryker, kan partiet inte vänstra med borgarna. S.W

Anonym sa...

Borgarna (har det inte heller så roligt, inkl ansträngda personliga relationer.
Kd är i djupast mörker
Folkisarna har tappat sugen, så klart, eftersom SD sopar banan med alla.
C har det livat och glatt, eftersom de hittat en formel att suga röstande från M,
och få fira triumfer som godhetens banérförare. Att sedan alliansen är körd, kanske är ett mindre problem, och att SD går som en slåttermaskin verkar inte heller bekymra någon.
M ligger i en svacka efter nyår, som sannolikt beror på dilemmat mellan SD och C, Ulf fick välja väg och valde C, och då blev det spill på en annan kant.

_novua-juni____Kd kvalar
M = ... 79 ... (75)
C = ... 33 ... (31)
L = ... 17 ... (16)
Kd= ... 0 .... (15)

Sum: . 129 ... (137)

Kommer Kd in = + 15 mandat innebär ca - 7 för m, C, Fp eller + 8 för blocket= 137

Om nu Rödgröna fick 135 inkl Kd och alliansen 137 med KD, så är det jämt, dvs om både Kd och Mp kvalar.

Som det ser ut avgörs valet av osäkerhetsfaktorerna för Kd och Mp.
Inte för att det ger majoritet för något block, utan för att det helt ändrar på förutsättningarna under regeringsförhandlingarna. Kvalar Kd men inte Mp, blir det garanterat en M-regering, med olika slags stöd.

Samtidigt förefaller retoriken från fru Lööf och Herr Björklund vara tämligen säker. De går till val på att rösta bort regeringen med stöd av SD, och sedan satsa på att regera med en minoritetsbudget, och ha S + Vp + SD i opposition, dvs en majoritet emot sig. Visste man inte bättre skulle man tro att de var förståndshandikappade, men de är de ju inte. Så de anser väl att det är värt priset att sitta och låtsasregera med en majoritet mot sin egen budget. S.W

Anonym sa...

Sedan kunde det noteras en svängning i retoriken hos SD, först menade Mattias K, att Sd inte skulle ställa krav alls, på en M-ministär, sedan kontrade Jimmy några dagar senare och menade att SD visst ska ställa krav, dvs detta gör det svårare för M att vinna röster från SD, varför Jimmy elakt puttar UK lite mot sina vapendragare i C och Fp.

Det ser alltså svårt ut för M att enkelt knapra tillbaka röster från SD, om det dessutom visar sig att Kd inte kommer in, och borgerliga väljare som inte är för öppna hjärtan inser att de kommer att få den forna alliansens öppna hjärtan-politik. Många väljare, soffan eller potentiella SD, S eller M väljare, kommer att sitta med sina röster in i det sista, och fångarnas dilemma, ger att SD vinner samtidigt som S förlorar. Om M och C vinner på detta är oklart, men trenden ser inte ljus ut. Kommer Kd in, blir det en annan femma, så Kd är nyckeln, broder 4 %.

Som spelteori, och det förekommer ju nu uppenbart en katt och råtta-lek från partiledningarna med sin politik och retorik, och sin dolda taktik avseende regeringsbildning å ena sida, å andra sidan är det samma katt och råtta lek från väljarna.

Andelen osäkra är ca 18 % hos SCB, andelen taktikröstande nog inte färre än vanligt,
andelen väljare som kan tänka sig att rösta på SD rekordstort, om man vill signalera till etablissemanget, don´t push your luck. Till detta media, som sannolikt ligger kvar i tron att deras rapportering i någon mening kan påverka valet, och eftersom SD firar triumfer, så är nog media en smula villrådiga. Bäst av allt är att man kommer att fortsätta med DÖ, inte ge Finn någon upprättelse, och låtsas som att det regnar.
En borgerlig budget, som inkluderar C, med en trebent allians utan varje spår av glans i pälsen eller lyster i blicken, som max skramlar ihop 130 mandat är ju om möjligt ännu mer urbota regeringsoduglig än nuvarande stackars regering. Det är synd om Sverige 2018 - 2022, med så usla förutsättningar. Borgarna kommer att begå politiskt självmord 2022, och sannolikt bädda sängen åt MED till det valet.

Stalltipset
är att de bägge blocken landar på 135 lika om både Kd och Mp kommer in, där SD får 76 - 79 mandat. Kommer Mp in så kan den så kallade alliansen få över Mp och då landar den blå gröna rörar på i bästa fall på 150 mandat. men...
SD på 76 - 79 och S på 90 enligt Novus, ger 166 - 169 mandat :-)
Good Luck.

Så konstellationen med blå-grön röra kan Centern och Fp glömma. Om Kd inte kommer in, ska alliansens 129 summeras med 15 för Mp, och det är alltså runt 145. Kommer däremot inte Mp in, men Kd kvalar blir det 130 till röda laget och måhända 140 till det blå, om SD får 79, som det alltså förefaller. S.W

Anonym sa...

Reinfeldt försökte med Mp-trick 2014. Det gick så där. Han visste att han inte kunde få igenom en borgerlig politik med stöd av SD, däremot fortsatt stöd av Mp. Det gick så där, alliansens 142 mandat + Mps 24 landade på 166 mandat, dvs man saknade 11 mandat, eftersom Sd gick som en raket och fick 49 mandat, pga öppna hjärtan. Sannolikt har även Centerns idéprogram bidragit till att skrämma potentiella lantisar från det borgerliga blocket till SD.

Premisser:
- Alliansen går till val på fyra olika budgetar.
- Alliansen vet inte om Kd kommer in eller inte.
- Centerpartiet + Fp som del av en regeringsbildare kommer inte få SDs stöd
- Alliansen kan bara öka genom att nalla röster från SD och soffan, eftersom
- S är nere för räkning.
- Sd kan i princip påverka vem av S och M som blir 1:e talman
- Löfven sitter kvar, vilket innebär att tiden för att ta fram en budget blir nära 0.
- SD kommer att rösta nej till en alliansbudget, men ja till en M-budget.

Åter till de tre stora hundarna.

_______ej Kd____med Kd
S = ... 90.... (87)
M = ... 79 ... (75)
Sd = .. 79 ... (76)

Sum: . 248 ... (238)

Det blir intressant med talman, Urban Ahlin ska sluta... så vem bli S kandidat?
den ende som har förtroende är sannolikt von Sydow, (plats 5 i Stockholm) alltså förtroende i det moderata lägret. Det blir alltså inte alls självklart med en moderat talman även om den s.k alliansen, utan gemensam budget, skulle vara större.

En skadeskjuten trebent så kallad allians, utan gemensam budget, kan näppeligen inte göra anspråk på att vara största konstellation, och kommer Kd in, så ser det ut att bli dött lopp mellan blocken, och inte gör Storstadsmullarna vågen av att rösta för en moderat talman, aldrig i lingonskogen. Som det ser ut i Novus kommer alltså inte ens S + M få egen majoritet och kan inte ens tillsätta talman självständigt, och ska de trixa sig förbi SDs inflytande måste de ha stöd, och då lutar det trots allt åt en S märkt talman, eftersom C + Fp har som överordnat mål att fortsätta med öppna gränser. Detta ger i sin tur sannolikt incitament för SD att i vart fall stödja en moderat talman, så att man lite trollar bort den gränslösa minoriteten från regeringsbildningen. S.W

Anonym sa...

De två stora traditionella hundarna verkar ha potential att tappa nästa 30 mandat tillsammans, så vilka som blöder är alldeles solklart.

S = ... 90.... (87)
M = ... 79 ... (75)

Sum: . 169 ... (162)

Skulle Novus mätning bli valresultat är det alltså en sensation, M+S har inte ens enkel majoritet tillsammans, bara tänk tanken. Fångarnas dilemma i full blom.

Två andra stora hundar som kan ge de andra en match.

S = ... 90.... (87)
Sd = .. 79 ... (76)

Sum: . 169 ... (162)

Alltjämt det minst svaga alternativet, paradoxalt nog - att SD röstar för en S-märkt budget, istället för bifall till en M+C+Fp-budget. Det är i sin tur den potentialen, att baxa övriga dit, som i sin tur öppnar upp för att splittra alliansen med en ren m-budget. hehe.

En annan stor hund-konstellation.

M = ... 79 ... (75)
Kd= .... 0 ... (15)
Sd = .. 79 ... (76)

Sum: . 158 ... (166)

Ser hopplöst ut att bilda en m-regering med majoritet alltså.

Ett bifall till en ren m-budget är Sds förstaval, men då kommer C + Kd lägga ner sina röster. Rävspelet är i så fall om S+Vp+Mp i så fall kan sänka detta alternativ?

M+SD skramlar ihop runt 160 mandat, som det ser ut i Novus just nu, och är större än rödgröna på 140, så i så fall måste C + Fp rösta för en S budget....i vart fall Fp.

det roliga är att det är så här de sitter och räknar på kammaren, det är partiledningens jobb, och sedan försöka babbla till sig mandat för att samla ihop någon slags majoritet.
S.W