fredag, december 10, 2010

Svensk mat - Rolls Royce som nu, importerad Skoda eller Volvo?!

Jag debatterade nyligen i riksdagen Östersjöns miljösituation. Hur kan den förbättras om våra allt högre krav på svenskt jordbruk leder till att importen ökar från grannländer vars jordbruk läcker mer till Östersjön...

Förra veckan hade Land lantbruk en stor intervju med den kunnige - numera livsmedelsstrategen - Sören Perssson, som la all tonvikt på att vända fallet i livsmedelsproduktionen i Sverige genom att sälja dyrare mat och förmå konsumenterna att betala för dess mer värden. Dvs precis samma strategi som näring och politiker varit rörande överens om i 25 år, under vilken tid den svenska livsmedelsproduktionen backat med en tredjedel... Jag frågar, succé eller fiasko?

Vi producerar en Rolls Royce och försöker ständigt förmå konsumenterna att slanta upp för dess mervärden. Men de köper istället allt oftare en importerad Skoda Snart är över hälften av det vi äter i Sverige importerat från länder vars jordbruk har sämre djuromsorg och läcker mer växtnäring...

Jag ställer frågan, borde vi inte överväga att istället producera en Volvo?

Här nedan min debattartikel i veckans Landlantbruk. Tyvärr är varken intervjun med Sören Persson eller min debattartikel utlagda på Landlantbruks hemsida, vill ni tipsa dem om en frikostigare nätnärvaro så är här en länk till redaktionen; http://www.lantbruk.com//om-oss

"SVENSKARNA RATAR VÅR "ROLLS ROYCE"

LRFs kunnige Sören Persson säger i Land nr 49 att ”Har vi rätt produkter så är konsumenterna beredda att betala”. Och han ställer som exempel upp ekologiskt dinkelmjöl mot vanligt svenskt vetemjöl.

LRF fortsätter alltså att fokusera på att förmå konsumenterna att betala mervärdena i den matens Rolls Royce som man sedan länge producerar, mest djuromsorgs- och miljövänlig i världen. Problemet är att både LRF och politiker varit överens om detta i flera decennier och att resultatet är rätt beklämmande. Den svenska livsmedelsproduktionen har minskat dramatiskt med en tredjedel under denna tid, och snart kan över hälften av den mat som svenskarna köper vara importerad.

Svenskarna väljer alltså alltmer att köpa en importerad Skoda, och jag ställer frågan om det inte räcker att svenskt jordbruk producerar en Volvo. Dvs att vi ser över alla våra miljö- och djurskyddsregler och krav på certifiering och klimatmärkning och GMO-frihet osv och utan att röra grundbultarna i vår modell ändå vågar förenkla och göra justeringar som minskar kostnaderna.

Jag ställer också den provocerande frågan om den svenska jordbruksmodellen är en succé eller ett fiasko…? Vad är glädjen med att ligga långt före världen i övrigt om svenskarna sedan köper importerad mat producerad med sämre djuromsorg och mer miljöpåverkan? Jag ställde frågan i en riksdagsdebatt förra veckan till oppositionen hur Östersjöns näringssituation kan bli bättre om det svenska jordbruket som läcker minst genom t ex en ny handelsgödselskatt minskar ytterligare, och importen då ökar från andra Östersjöländer som läcker mer. Det kom inga svar.

Men självfallet föreslogs än mer stöd till ekologisk produktion. All respekt för denna som på tjugofem år vuxit från nästan ingenting till 5 procent av produktionen, men den är en viktig nisch, inte huvudfåran. Vårt fokus måste nu riktas mot den vanliga miljövänliga produktionen med modern teknik, bäst i världen, och se till att den börjar växa, inte fortsätta att minska.

Svenska Naturskyddsföreningen och Miljöpartiet vill så väl men deras ensidiga fokus på ekomatsnischen samtidigt som de obekymrat ser matimporten välla in över Sverige på det vanliga miljövänliga jordbrukets bekostnad endast kan benämnas som ett stort livsmedelshyckleri.

Detta måste nu förändras! Fokus i debatten, och i de politiska målen, måste riktas mot hur Sverige ska kunna stoppa raset för den svenska livsmedelsproduktionen och vända det till en ökning.

Här behövs en kraftsamling från näringen, politiker, konsumenter, handeln, myndigheter osv. genom Matlandet Sverige och genom nya livsmedelsstrategier. Här måste de svenska miljö- och djurskyddsregelverken ses över så att Sverige alltjämt ligger i världstäten men att kostnaderna kan minskas genom förenklingar och avbyråkratiseringar. De svenska skatterna måste anpassas till de i vår omvärld. Vi kan inte fortsätta att trava ständigt nya djurskyddskrav, certifieringar och kontrollkostnader på varandra så att bönder slutar och importen bara ökar. Den offentliga sektorn måste ställa samma kvalitetskrav vad gäller miljö- och djuromsorg vid sina matinköp som Sverige kräver av sitt eget lantbruk, allt annat är hyckleri. Och detsamma borde företag, organisationer och vi konsumenter göra!

Utan en lönsamhet i livsmedelsproduktionen minskar investeringarna och därmed produktionen. Ska det vara så svårt att se sambandet mellan allt högre krav och kostnader, en allt sämre lönsamhet och en allt mindre produktion?

LRFs initiativ för en livsmedelsstrategi är mycket bra. Men jag blir bekymrad om det endast fortsätter att handla om att förmå konsumenterna att köpa vår Rolls Royce och inte om att våga reducera kostnaderna och öka konkurrenskraften mot den importerade Skodan.

Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (C)"

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

1 kommentar:

Jonas sa...

Förlåt om jag helt byter ämne, men eftersom du bloggat mycket om FRA och också suttit i Signalspaningsnämnden, vill jag bara tipsa om dessa oroväckande nyheter:

Ingen kontroll av personuppgifter från FRA

FRA läcker - om svenskar

FRA läcker info om svenskarna.

Här kan man t.ex. undra om du, Staffan Danielsson, under din tid som tillståndsgivare gett grönt ljus åt FRA att avlyssna olika NGO:s, som kanske Röda Korset, Amnesty, Reportrar utan gränser m.fl. i utlandet. Eller olika FN-kontor kanske?

Är det så de allvarliga hoten mot rikets säkerhet avvärjs? Du är förstås belagd med tystnadsplikt, men frågorna kommer ändå att ställas lång tid framåt. Och jag är övertygad om att det kommer att bli flera.

I veckan kom också Datainspektionens rapport, som var mycket klargörande. Vi kan plocka ut tre punkter:

Om trafikdata:

"Sökbegreppen vid inhämtning av trafikdata är mer generella än vid inhämtning av meddelanden och medför en omfattande behandling av personuppgifter hos FRA. Det innebär i sin tur att det finns en relativt hög sannolikhet för att de personer som kommunicerar i de signalbärare som FRA bedriver inhämtning mot, kommer att få uppgifter om sin kommunikation sparad hos FRA i form av trafikdata.

Alltså: Råkar någons fullständigt vanliga utlandstrafik passera genom
ett trafikstråk som intresserar FRA, är det stor sannolikhet att trafikuppgifterna lagras hos staten i 12 månader. Det behöver förvisso inte alltid gälla svenskar, men t.ex. norrmän, danskar, finnar och tyskar är nog också lite intresserade av saken.

Någon koppling till yttre hot krävs inte för inhämtningen, vilket också DI är mycket tydliga med att påpeka.

Uppepå detta kan tydligen sedan uppgifterna hamna hos andra länders signalspaningstjänster.
Siun saknar resurser att granska all trafik som utbyts med utlandet.

Om spaning mot fysisk person:

"Sökbegreppen är i stor omfattning direkt hänförliga till viss fysisk person."

Så lät det inte, när du och andra beskrev spaningen.

För det tredje skriver DI att FRA saknar fullständigt fungerande bortfiltrering av inrikestrafik.

Datainspektionen har inte granskat utlandsutbytet närmare. Nej, det där är väl en alldeles för het potatis.

Ni ska förvisso se över regelverket vid kontrollstationen nästa år, men tycker du inte att det finns skäl att vidta akuta åtgärder?

Vad återstår av den "strikta kontroll" som du alltid brukar lovorda?