Jag välkomnar den pågående diskussionen om EUs sanktionsdirektiv, som är principiellt viktig och intressant ur flera aspekter.
Min kollega Johan Linander har lagt ett bra förslag, tycker jag, att en ip-adress som någon upphovsman misstänker för uppladdning först ska varnas av operatören innan adressen sedan ev lämnas ut.
Emma på bloggen opassande redovisar hur ett kravbrev i Danmark kan se ut, med stora kravsummor och "erbjudande" att göra upp i godo...
I princip skulle väl väldigt många hushåll i Sverige kunna få sådana här brev i en framtid, vilket inte känns bra, tycker jag. Var går gränsen mellan upphovsrätt och medborgarrätt, som någon formulerade det på ett piratseminarium i Visby i somras.
Bloggdebatten i denna fråga är mycket livlig och intressant, och en surfning ger snabbt många intressanta infallsvinklingar. Jag väljer att länka också till en annan välkänd blogg, Oscar Swartz.
Har du fått klart för dig hur upphovsrättsägarna skall få klart för sig vilka IP-nummer de skall fråga om? Det är för mig ett stort mysterium. Vad kommer misstankarna att utgå från?
SvaraRaderaJag sitter och läser om Ert nya förslag angående IPRED (
SvaraRaderahttp://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=853172 ).
Så nu vill Ni i (c) förutom att ge privata intressebolag polisbefogenheter,
ge internetoperatörer rätt och skyldighet att lagra information om påstådda
brott?
Om man tittar i personuppgiftslagen så framgår det att uppgifter om
lagöverträdelser bara får hanteras av myndigheter.
Det här blir bara värre och värre, och ni trasslar bara in er mer och mer.
Det är väl bättre att direkt säga att möjligheten att få ut IP-adresser inte
ska finnas i förslaget, precis som en dom i EU-domstolen har öppnat för; och
därmed rädda rättssäkerheten och integriteten för de miljontals svenskar som
använder internet?
Det ska bli spännande att följa Ert förslag när det kommer mer information
om det, och se hur mycket ni lyckas trassla till det här....
F ö kan jag nämna att jag med spänning har följt Linander sedan 2006.
SvaraRaderaHan har kommit med många bra förslag ang. fildelning, upphovsrätt och integritet tidigare, men sen FRA-debatten har han tappat i respekt...
Eller för att citera Telia Sonera (!) om IPRED:
SvaraRaderaPå Telia Sonera efterlyser man också större fokus på att tillgodose den efterfrågan på musik och filmer som i dag finns på internet.
– Man borde se det här som en enorm möjlighet istället. I dag handlar diskussionen allt för mycket om sanktioner och hur man kan jaga pirater, när vi borde prata om hur vi kan erbjuda kunderna vad de vill ha, säger Patrik Hiselius till SvD.se.
Ja, svårare än så är det faktiskt inte. Och vi behöver inte avskaffa rättssäkerheten och integriteten för miljontals svenska internetanvändare.
Något som förbryllar mig med varningsbrevs-modellen är uttalandet om att man då ges möjlighet att ta reda på vem det är som utnyttjat ens ip-nummer och sätta stopp för det.
SvaraRaderaMen har man trådlöst nätverk hemma, även om det är aldrig så krypterat, finns det idag finfina verktyg kunniga hackare kan använda för att forcera det.
Det är ju stört omöjligt att veta vem det var. Grannen? En hackare i en parkerad bil?
Om det nu ens ligger någon sanning i varningen. I USA och England har vi ju sett att man försökt stämma döda personer och folk som aldrig ens ägt en dator.
Det här känns väldigt olustigt måste jag säga.
Problemet med IPRED är att det bygger på idén om internetabonnenter som ändpunkter istället för att se verkligheten: internet är ett nät av nät och även en vanlig internetabonnents uppkoppling leder vidare till ett nytt nät. Det kan röra sig om ett lokalt trådbundet nätverk, ett öppet eller stängt trådlöst nätverk, eller om att användaren kör en TOR-nod för att få anonymitet att han/hon låter andra människors trafik passera genom sin dator. Internet är mer komplext än kabel-tv.
SvaraRaderaIPRED försätter den som låter andra personers trafik passera genom uppkopplingen i en rättsosäker och ekonomiskt riskabel position. I praktiken innebär det alltså en reglering av själva internets struktur, tex. kommer inte människor att kunna dela med sig av sina trådlösa nät på samma sätt och därmed minskas tillgängligheten.
Läs gärna Copyriot.
En jämförelse skulle vara att jag om jag lånar ut min bil till en vän och han råkar krocka med någon att jag riskerar att få hotfulla skadeståndsbrev och kan dras in i ett ekonomiskt riskabelt civilmål med allt trassel det innebär. Då verkar det lättare för människor att undvika detta genom att aldrig låna ut bilen till andra eftersom det ligger ett så onödigt tungt ägaransvar.
Där satte UNT.s ledarredaktion ord på varför IPRED känns så grovt feltänkt:
SvaraRaderahttp://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=25,00.html
En enkel fråga: Vad är positivt med att överföra polisiära uppgifter på privata aktörer som dessutom är part i målen ifråga? Kan du förklara det Staffan
SvaraRadera/kluren
Tack för era kommentarer, som jag i mycket instämmer i.
SvaraRaderaLeo menar att det är bättre att inte alls lämna ut ip-adresser, än att först ge varning innan ett utlämnande.
Visst, utifrån det perspektivet är det korrekt.
Men utifrån perspektivet att riksdagens majoritet kommer att ge möjlighet att lämna ut IP-adresser - vilket i dagsläget är en sannolik bedömning - så tycker jag att Johan Linanders förslag är riktigt bra. Det ger den som står för IP-adressen möjlighet att utröna om och vem som ned- och uppladdar, eller om det är någon okänd som utnyttjar ett trådlöst nätverk.
Visst, det kan finnas integritetsaspekter i att operatörerna varnar IP-adresser, men dessa aspekter är väl ändå större när upphovsmännen stämmer?